Vad är andedopet?

I Bibeln kan man läsa om att människor blir uppfyllda av den Helige Ande och får kraft, glädje och visdom från Gud. Det finns bibelställen som talar om ett ”andedop”, att ”döpas i Anden”.
Frågan är; finns det två olika slags dop?

En del samfund och rörelser inom kristenheten kan mena att vattendopet och andedopet är två helt skilda händelser, som gör två helt skilda saker med människan.
Man menar då att:
1) Vattendopet hör till omvändelsen och frälsningen.
2) Andedopet behöver man för att bli uppfylld av den Helige Ande och få den speciella kraft som lärjungarna fick på pingstdagen.

Vissa menar till och med att tungotalet är tecknet på att man har blivit frälst, och att man automatiskt får tungotalet vid andedopet.
I det här bibelstudiet så går vi igenom det som finns beskrivet som ett dop i Anden, och vi tittar också på grunden för tron på ”andedopet” samt konsekvenser som kan komma av denna lära.
I bibelstudiet ”Är tungotalet ett tecken på att man är frälst?” går vi in mer på djupet vad Bibeln säger om tungotalet, frälsningen, det andliga livet och meningen med Andens gåvor.

Läran om det som i Bibeln kallas för andedopet har bland annat sin grund i när Jesus döps av Johannes i Jordanfloden:

”Då kom Jesus från Galileen till Jordan, till Johannes, för att låta döpa sig av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig? Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det. Och när Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, då öppnades himlarna för honom, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och se, en röst från himlen sa: Denne är min älskade Son. I honom har jag ett gott behag.”
Matt. 3:13-17

Vers 17 i King James Version säger; ”…the heavens were opened unto him, and he saw the Spirit of God descending like a dove, and lighting upon him: And lo a voice from heaven, saying, This is my beloved Son, in whom I am well pleased.”

Den Helige Ande sänker sig ner över Jesus i formen av en duva. Det är ett tecken för Johannes om att Jesus är Guds lamm som tar bort världens synd:

”Nästa dag ser Johannes Jesus komma till sig och säger: Se, Guds lamm, som tar bort världens synd! Det var om honom som jag sa: Efter mig kommer en man, som är förmer än mig, eftersom han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel, därför har jag kommit och döper med vatten. Och Johannes vittnade och sa: Jag såg Anden komma ner lik en duva från himlen, och han förblev över honom. Och jag kände honom inte, men han som sände mig till att döpa med vatten, han sa till mig: Han över vilken du får se Anden komma ner och förbli över, han är den som döper med den Helige Ande. Och jag har sett och har vittnat att han är Guds Son.”
Joh. 1:29-34

Den Helige Ande vittnar genom ”Anden och vattnet” att Fadern, Ordet och Anden är ett, precis som Bibelns ord säger:

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:7-8

Bilden av Ande, vatten och blod:

Gamla testamentet:
– Gud utkorar och välsignar människor genom smörjelse med olja.
– Gud renar människor tillfälligt genom vatten.
– Gud beskyddar och förlåter människor tillfälligt genom offerdjurs blod.

Nya Testamentet:
– Gud lever och verkar i människorna genom den Helige Andes smörjelse.
– Gud kommer med frälsning till människorna genom Jesu Kristi offer, och dopet i vatten symboliserar Jesu död och uppståndelse.
– Gud kommer med frälsningen till människorna genom Sonens utgjutna blod.

I vattendopet begraver den som döper sig sin gamla syndfulla människa och uppstår som en ny skapelse när hon reser sig upp ur vattengraven. En profetisk handling som pekar på den fulla uppståndelsen på den yttersta dagen, där människan blir förvandlad till oförgänglighet likt Kristus blev. Men också ett vittnesbörd om att hon följer Kristus ner i graven och blir en ny skapelse i och genom Honom och hans försoningsverk på korset.

”Eller vet ni inte, att alla vi som blev döpta till Jesus Kristus, vi blev
döpta till hans död? Vi är alltså begravda med honom, genom dopet till döden, för att såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så ska också vi vandra i ett nytt liv. För om vi har blivit förenade med honom i en lika död, så ska vi också vara det i en lika uppståndelse. Vi vet ju, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp ska bli tillintetgjord, så att vi inte längre ska tjäna synden. För den som är död, han är befriad från synd. Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”
Rom. 6:3-8

Fader, Ordet och den Helige Ande i himlen vittnar om Anden, vattnet och blodet på jorden.
Anden och vattnet och blodet på jorden vittnar om Fadern, Sonen och den Helige Ande i himlen.


En del kristna menar att Jesus var en helt vanlig människa, utan förmåga att kunna göra under och tecken, fram till dopet i Jordanfloden. Man menar att när den Helige Ande sänkte sig ner över Jesus så var det först då som Jesus ”blev Gud”. Innan dess kunde inte Jesus göra någonting.
Denna tro får konsekvenser som blir en lång rad av motsägelser. Och det gör Jesus till något annat än det helheten av Guds Ord säger. Ordet var i så fall inte Gud, och var inte hos Gud. Ordet kom heller inte ner från himlen och blev ett ljus för människorna.
Att Jesus lät sig döpas av Johannes betyder inte att Jesus både behövde bli född på nytt och döpas med både vatten och Ande. Jesus var inte orättfärdig och han behövde inte frälsning.
Jesus var fylld av den Helige Ande redan från befruktningen genom den Helige Ande.
Jesus skapades inte som människa. Guds Son föddes som människa.
Anden var i stället tecknet för Johannes om vem Guds Son var, enligt Guds uttalade ord.
Dopet i floden var också början på Jesu offentliga predikotjänst. Och Jesus lät sig döpas för att visa oss alla rättfärdighetens väg. Han är vår förebild.

”Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig? Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det.”
Matt. 3:14-15

Johannes var den som banade väg för Messias, för Jesus Kristus, Guds Son.
Johannes blev sänd av Gud till att döpa med vatten, och Gud sa till Johannes att den som Anden kommer ner och stannar över, han är den som döper med den Helige Ande:

”Nästa dag ser Johannes Jesus komma till sig och säger: Se, Guds lamm, som tar bort världens synd! Det var om honom som jag sa: Efter mig kommer en man, som är förmer än mig, eftersom han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel, därför har jag kommit och döper med vatten. Och Johannes vittnade och sa: Jag såg Anden komma ner lik en duva från himlen, och han förblev över honom. Och jag kände honom inte, men han som sände mig till att döpa med vatten, han sa till mig: Han över vilken du får se Anden komma ner och förbli över, han är den som döper med den Helige Ande. Och jag har sett och har vittnat att han är Guds Son.”
Joh. 1:29-34

Guds tecken till Johannes har i vissa samfund och rörelser blivit till ”andedopet”, ett andra dop som man behöver efter vattendopet, om man inte vill leva utan Andens kraft.
Somliga menar att Jesus inte hade någon kraft innan dopet, och att det var därför som Jesus behövde bli andedöpt av Fadern. Först då kunde Andens kraft att utföra mirakler genom Jesus vara möjlig.

Men vi behöver se Bibelns helhet när det gäller frälsningen, tron, dopet, och Guds gåvor genom Anden.
Det uppstår motsättningar och frågor.
Några av dessa är:

1) Har inte alla fått den Helige Ande som gåva när de blivit frälsta?
2) Delar Gud ut olika grader av den Helige Ande?
3) Är inte Jesus komplett och fullkomlig när han bor i en människa som blivit frälst?
4) Får man endast Anden som gåva och sigill när man döps i vatten och blir född på nytt genom tron och omvändelsen, medan man får Andens gåvor och kraft först när man blir andedöpt?

För att något ska kunna bli en lära som är sann måste det finnas en djup och bred bekräftelse genom Bibelns helhet. Det går inte att ta någon enstaka bibelvers och bygga en lära på den när många andra pekar på något helt annat.

När Johannes döpte med omvändelsens dop hade Jesus varken gått ut i sin offentliga tjänst eller fullbordat sitt uppdrag med att bli medlaren mellan Gud och människa. Det är först när Jesus har uppstått och förhärligats, och Anden ”utgjutits över allt kött” enligt profetian i Joels bok, som det blev möjligt för människan att kunna få ta emot Guds Ande på det sättet att hon blir ett ”Guds tempel” åt Anden och en del av ”Kristi kropp”.
Förlåten i templet, in till det allra heligaste, hade ännu inte brustit när Johannes döpte med omvändelsens dop.
Det dop Johannes döpte med visade människors vilja att omvända sig till Gud och rena sina hjärtan från synd mot Gud. Syndabocken som i det gamla förbundet skickades ut i öknen varje år visade också människornas vilja att rena sina hjärtan från synd mot Gud.

”Johannes trädde fram, döpte i öknen och predikade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.”
Mark. 1:4

Johannes Döparen berättar om Guds Son som ska komma:

”Jag döper er i sanning i vatten till omvändelse, men han som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte värdig att bära hans sandaler. Han ska döpa er med den Helige Ande och eld.”
Matt. 3:11

När Jesus ”döper med den Helige Ande”, med början på pingstdagen, blir Anden det som gör det möjligt för människan att redan under jordelivet kunna tillhöra Guds rike samt leva ”i Kristus”. Människans ande kan nu bli född från ovan, från Gud, och tillhöra himmelriket.
När man döps i vatten, efter pingstdagen, och vill ge sitt liv till Jesus Kristus så symboliserar nedsänkningen i vatten Jesu död. Den gamla människan, den fallna människan, dör symboliskt i vattengraven. När personen som döps sedan stiger upp ur vattnet symboliserar uppstigningen Jesu uppståndelse och den kristnes egen uppståndelse till en ny skapelse.

På pingstdagen kom Hjälparen som Jesus hade profeterat om och som alla väntade på. Den heliga elden kunde ingen missa. Nu går profetian från Joel i uppfyllelse. Gud utgjuter sin Ande över allt kött. Och hädanefter ska varje son och dotter till Gud, varje Guds barn, få både Anden och utvalda gåvor från Anden. Allt efter Andens egen vilja.

”Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem.”
Apg. 2:2-3

Innan himmelsfärden sa Jesus till sina lärjungar att vänta på den Helige Ande, för då skulle de ”få kraft”.
Det var ett löfte till dem alla, för att de skulle kunna vittna om Jesus ända till jordens yttersta gräns:

”Då han hade församlat dem, befallde han dem: Lämna inte Jerusalem utan invänta Faderns löfte som ni har hört av mig. Johannes döpte verkligen i vatten, men ni ska om några få dagar bli döpta i den Helige Ande. Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Apg. 1:4-8

Evangeliet är de glada nyheterna om att Guds rike har kommit till människorna på jorden. Guds rike kommer till alla människor genom frälsningen, för när en människa blir född från ovan blir hon en medborgare i Guds himmelska rike.
Riket finns inom människan; genom Sonen, genom Kristi Ande:

”För Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande”
Rom. 14:17

”För Guds rike består inte i ord utan i kraft.”
1 Kor. 4:20

”Men vi har vårt medborgarskap i himlarna, varifrån vi även väntar Frälsaren, Herren Jesus Kristus, som ska förvandla vår förgängliga kropp, så att den blir lik hans härlighetskropp, genom den kraft varmed han också förmår underlägga sig allt.”
Fil. 3:20-21

Jesus säger att man måste vara ”född av vatten och Ande” för att kunna komma in i Guds rike:

”Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

Den som är född från ovan, av Gud, har ”iklätt sig Kristus” genom att Kristi Ande bor i människan och människan nu lever i och genom Kristus:

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.”
Gal. 3:27

”Och han sa till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”
Mark. 16:15-16

Man kan inte ha iklätt sig Kristus om man inte har den Helige Ande boende inom sig.
Man kan inte vara en del i Kristi kropp om man inte har den Helige Ande boende inom sig.
Allt detta sker i och genom den Helige Ande; Faderns Ande tillika Kristi Ande.


För att se vad som mer ligger till grund för läran om ”andedopet” behöver vi studera vad som händer i Apostlagärningarna, och vad apostlarna säger och hur den första församlingen fungerar.
Det är någonting nytt som har hänt, för Hjälparen har blivit sänd direkt från Jesus Kristus, till hjälp och kraft för alla i Guds församling.

Lärjungarna hade ökat snabbt i antal efter att Anden hade blivit utgjuten, och nu hade församlingen tusentals nya lärjungar.
De behövde fördela uppgifterna, och skulle utse personer som skulle tjäna vid borden.
Män som var ”uppfyllda av den Helige Ande och visdom” skulle få ansvaret för uppgiften:

”Därför ska ni, bröder, utse bland er sju män som har gott rykte och som är uppfyllda av den Helige Ande och visdom, som vi kan ge denna uppgift åt. Då kan vi helt ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst. Och det talet behagade hela skaran, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den Helige Ande, och Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna. Och när de hade bett lade de sina händer på dem. Och Guds ord hade framgång, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt, och en stor skara av prästerna blev lydiga mot tron. Och Stefanus, som var fylld av tro och kraft, gjorde stora under och tecken bland folket.”
 Apg. 6:3-8

Stefanus kallades för ”en man uppfylld av tro och den Helige Ande” och ”fylld av tro och kraft”. Och Gud gjorde stora under och tecken genom Stefanus.
När de hade valt de sju männen lade de andra lärjungarna sina händer på dem, som ett sätt att ”avskilja” dem för den tjänst som de skulle gå ut i och välsigna dem genom bön. Det är inte människorna och deras händer som ger någon speciell kraft, utan handlingen är en tydlig välsignelse av den tjänst man ska gå ut i. En handling i tro inför Gud och hela andevärlden.

”Då öppnade Petrus sin mun och sa: Nu inser jag i sanning att Gud inte gör skillnad på människor. Utan bland alla folkslag är den som fruktar honom och gör rättfärdighet välbehaglig för honom. Ordet som han sände till Israels barn förkunnar det glada budskapet om frid genom Jesus Kristus, han som är Herre över alla. Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade, hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och kraft, han som vandrade omkring, gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom. Och vi är vittnen till allt det han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem, han som de hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bli uppenbarad, inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han hade uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna att han är den som av Gud är bestämd till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom ska få syndernas förlåtelse genom hans namn. Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem som hörde talet. Då blev de troende bland de omskurna, som hade kommit dit med Petrus, uppfyllda av häpnad över att den Helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. För de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då tog Petrus till orda: Inte kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta i vatten, då de har fått den Helige Ande liksom vi? Och han befallde att de skulle döpas i Herrens namn.”
Apg. 10:34-48

Det står här att ”Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och kraft”.
Det grekiska ordet för ”smörjer” är; ”chrió”, och betyder; ”helgar genom smörjelse”.

Strong’s Concordance förklarar ordet utförligare; ”att smörja genom att gnugga eller hälla olivolja på någon för att representera flödet (bemyndigande) av den Helige Ande. Smörjning innebar (bokstavligen) att gnida olivolja på huvudet, etc., speciellt för att presentera någon som gudomligt auktoriserad (utsedd av Gud) att tjäna som profet, präst eller kung”

Gud helgade/smorde Jesus, sin Son, med sin egen ”olja”; den Helige Ande.
Jesus var offentligt gudomligt utvald och auktoriserad genom Fadern att tjäna som både profet, präst och kung (även fast många missförstod tjänsterna som jordiska).

Den Helige Ande ”föll” på människor:

”Och han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga till honom: Sänd några män till Joppe och hämta Simon, som kallas Petrus. Han ska tala ord till dig, genom vilka du och hela ditt hus ska bli frälst. Och när jag hade börjat tala, föll den Helige Ande på dem, alldeles som på oss i början. Då kom jag ihåg Herrens ord, hur han hade sagt: Johannes döpte i sanning er i vatten, men ni ska bli döpta i den Helige Ande.”
Apg. 11:13-16

Den Helige Ande föll på Kornelius och människorna som var i hans hus. Och Anden föll utan att Petrus bad på något speciellt sätt eller lade händerna på någon.
Gud verkar som han vill, och styrs inte av människor. Gud kan låta Anden falla över någon genom handpåläggning eller utan handpåläggning.
Petrus själv blev förvånad över att Anden föll över andra än judarna. Gud visade Petrus att han sänder sin Ande över vem HAN själv vill. Petrus förstod nu att ”elden” gällde alla människor, att Gud verkligen utgöt sin Ande över allt ”kött”. Hedningar liksom judar. Idag liksom då.

Filippus kom till en stad i Samarien, och han var full av Ande och kraft. Och tecken och under skedde:

”När de hörde och såg de mirakler han gjorde, slöt folket upp som en man och lyssnade uppmärksamt på det som Filippus hade att säga, för de orena andarna for ut under höga rop från många som var besatta, och många lama och krymplingar blev helade. Och det blev stor glädje i den staden.”
Apg. 8:6-9

”När apostlarna, som var i Jerusalem, fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de till dem Petrus och Johannes, som reste ner och bad för dem att de skulle få den Helige Ande, för han hade ännu inte fallit på någon av dem, utan de var endast döpta i Herren Jesu namn. Då lade de händerna på dem, och de tog emot den Helige Ande. Men när Simon såg, att den Helige Ande gavs genom att apostlarna lade händerna på dem, erbjöd han dem pengar, och sa: Ge också mig denna makt, att var och en som jag lägger händerna på får den Helige Ande. Men Petrus svarade honom: Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har varken del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud. Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet.”
 Apg. 8:14-22

En del kristna menar att Filippus inte hade del i den Helige Ande på samma sätt som de andra apostlarna, eftersom Petrus och Johannes sändes till staden för att lägga händerna på människorna så att de skulle få den Helige Ande, människor som innan dess ”endast döpts i Herren Jesu namn”. Man menar att Filippus endast var diakon och inte kunde förmedla ”andedopet” till människor.
Andra kristna menar att miraklen, alla under och tecken som blev följden av pingstdagen, endast kunde delas ut av apostlarna, och därmed har de också förvunnit efter att apostlarna som var ögonvittnen till allt Jesus sa och gjorde inte längre finns kvar. Andens gåvor, och ett flertal av tjänstegåvorna, var endast till för att manifestera att det apostlarna predikade om var sant. Det skulle bygga upp grunden, den första församlingen. Apostlarna och profeterna skulle lägga grunden men sedan skulle Andens gåvor och vissa tjänster försvinna, dö ut.
Av detta bildas det olika läror, där bland annat konsekvenserna blir;
1) Alla som blivit frälsta kan inte ta emot den Helige Andes gåvor och tjänster, förutom de som får handpåläggning av vissa utvalda människor (som i sin tur har fått detta själva genom handpåläggning). Vissa människor måste vara inblandade och förmedla den Helige Ande vidare, annars fungerar inte Andens alla gåvor och tjänster.
2) Alla kristna samfund tror inte att alla Andens gåvor och tjänster existerar idag. Man tror inte att de skulle finnas naturligt och självklart i församlingen Kristi kropp, utan möjligtvis i enstaka fall där Gud griper in övernaturligt. Vilket gör att man inte söker kraften, gåvorna och alla tjänsterna, samt dömer de kristna och de församlingar där Andens alla gåvor och tjänster är i funktion som falska och felaktiga.
Den som i sin teologi tror att alla Andens manifestationer idag kommer från falska andar kan beskylla Guds Ande för att vara demoner.

När församlingen bad tillsammans med Petrus och Johannes så skakades platsen och alla blev ”uppfyllda” av den Helige Ande, helt utan någon handpåläggning:

”Och efter att de hört det, bad de högt i full enighet till Gud och sa: Herre, du är Gud, som har gjort himmel och jord och havet och allt det som är i dem. Du som har sagt genom din tjänare Davids mun: Varför blev hedningarna upprörda och varför tänkte folken ut meningslösa planer? Jordens kungar trädde fram och furstarna gaddade sig samman mot Herren och mot hans Smorde. Ja, de har verkligen förenat sig, både Herodes och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din Helige Son Jesus, som du har smort, för att utföra vad din makt och ditt rådslut hade förutbestämt skulle ske. Och nu, Herre, se till deras hotelser och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan tala ditt ord, genom att du sträcker ut din hand till att bota, och till att låta tecken och under ske genom din Helige Son Jesu namn. När de hade bett, skakades platsen där de var samlade, och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och talade Guds ord med frimodighet.”
Apg. 4:24-31

När Paulus blev omvänd och frälst så hände allt i en omvänd ordning mot det mer vanliga.
Genom handpåläggning får Paulus sin syn tillbaka och blir uppfylld av den Helige Ande.
Efter det så döper han sig med vattendopet:

”Och Ananias gick iväg och kom in i huset, och han lade sina händer på honom och sa: Broder, Saul, Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen när du kom, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli uppfylld av den Helige Ande. Och genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn tillbaka omedelbart, och han stod upp och lät döpa sig.”
Apg. 9:17-18

Paulus skriver till Timoteus och påminner om den nådegåva som han har fått av Gud.
Han ska inte försumma den, utan leva i den.
Alla kristna kan försumma sina nådegåvor genom att inte leva i dem. Det blir som att ha fått en dyrbar gåva som man gömmer undan eller struntar i. En gåva som är tänkt att hjälpa och välsigna människor.
Genom att vi lever i våra nådegåvor så blir vi ett vittnesbörd om en god och mäktig Gud, allt till Guds ära:

”Försumma inte den nådegåva som är i dig, och som du fick genom profetia när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta, lev i detta, så att dina framsteg blir tydliga för alla.”
1 Tim. 4:14-15

”Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen, som finns i dig genom min handpåläggning. För Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och det sunda sinnets ande. ”
2 Tim. 1:6-7

Paulus skriver att Timoteus ska ”låta” nådegåvan ”flamma upp igen”.
Och så ställer Paulus modlösheten i kontrast till ”kraftens, kärlekens och det sunda sinnets ande”.
Vi behöver inte gå med modlöshetens ande, utan vi har både kraft, kärleken och det sunda sinnets ande när vi håller oss nära Gud och lever i Kristus genom Anden.
Vi kan själva tillåta Anden att få verka i oss med sina frukter, gåvor och tjänster, men vi kan också låta modlösheten verka i oss i stället. Men den kommer inte från Gud. Gud är i stället källan till både tron, hoppet, kärleken och kraften vi behöver för att leva för Gud på jorden.
Försummar vi våra gåvor vi har fått genom Anden kan modlösheten få plats att träda in i våra liv.

”Lägg inte förhastat händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Bevara dig själv ren.”
1 Tim. 5:22

Här handlar det om att inte välsigna och avskilja människor till tjänster och ämbeten förhastat, genom handpåläggning. Att avskilja människor till speciella tjänster kräver att människor är redo att följa Guds vilja. Att de har omvänt sig från synd.
Gud vill alltid välsigna människor med sina välsignelser om de väljer att leva för Honom, för Gud älskar människan och önskar allas frälsning men kan inte välsigna liv som levs i synd.

Paulus träffar lärjungar som är döpta med ”Johannes dop”:

”Han sa till dem: Tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro? Då sa de till honom: Vi har inte ens hört att det finns någon Helig Ande. Och han sa till dem: Vad blev ni då döpta med? De svarade: Med Johannes dop. Då sa Paulus: Johannes döpte i sanning med omvändelsens dop, och sa till folket att de skulle tro på honom som skulle komma efter honom, det vill säga på Kristus Jesus. Sedan de hade hört detta lät de döpa sig i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den Helige Ande över dem och de talade med tungor och profeterade. ”
Apg. 19:2-6

Här kan vi se att de som enbart hade döpts i Johannes dop, omvändelsens dop i vatten, inte hade fått den Helige Ande.
Paulus berättar att man behöver tro på den som skulle komma efter Johannes för att få den Helige Ande: ”och sa till folket att de skulle tro på honom som skulle komma efter honom, det vill säga på Kristus Jesus.”

Vi ska alltid fylla oss med allt som Gud vill fylla oss med, i stället för att vi ska fylla oss med alkohol så att vi blir berusade och tappar omdömet:

”Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.”
Ef. 5:18

Det handlar inte om att vi kontinuerligt behöver be Gud att uppfylla oss med den Helige Ande, att vi annars skulle tappa kraften från Anden om vi inte regelbundet ber om ny påfyllnad.
Utan när vi låter oss uppfyllas av Anden så är det samma sak som att leva i anden tillsammans med Guds Ande, i stället för att vi ska uppfyllas av vårt ”kött” och i stället bli kraftlösa och inte handla efter Guds vilja.
Det finns ingen mall för ett ständigt ”tankande” av Guds Ande, som till slut går på sparlåga inom oss annars. Men ett liv som förblir i Kristus levs heller inte i perioder enbart i ”köttet”, för då kommer kraftlösheten och modlösheten eftersom inget gott kan byggas genom köttet eller komma ur köttet.
Svaret är i stället; vandra alltid i Anden och lev i ständig inre bön:

”Be utan uppehåll. Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:17-19

Lärjungarna låter sig uppfyllas av Anden och de känner glädjen i anden, för glädjen i anden är Andens frukt från Gud.
Till och med en ond människa som drivs av onda andar kan glädjas över saker, men den glädjen är inte den andliga glädjen som kommer från Gud och är Guds Andes frukt.
En ”frukt” är inget att ta för givet. En Andens frukt är Andens egna egenskaper, Guds egenskaper, som får synas i en människas liv och genom en människa till andra. Allt tack vare att människan vill vandra i Kristus i stället för i sig själv.
Här uppfylls lärjungarna av glädjen från Gud, genom Anden i sina inre:

”För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du ska bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv. Och Herrens ord spreds över hela området. Men judarna hetsade de gudfruktiga och ansedda kvinnorna och de ledande männen i staden och satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. Men de skakade dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den Helige Ande.”
Apg. 13:47-52

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen. Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike. Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden. ”
Gal. 5:16-25


Vi tittar på några exempel på vad Guds Ande gör i det Gamla testamentet.
För människor blev fyllda med Guds Ande redan i det gamla förbundet, även om Anden inte var utgjuten över allt kött och bodde i varje frälst människa.

Det profeterades om Johannes Döparen, som banade väg för Jesus, Guds Son:

”För han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka och redan i moderlivet ska han bli uppfylld av den Helige Ande.”
Luk. 1:15

”Och hans far Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande och profeterade och sa”
Luk. 1:67

”Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ”
1 Mos. 41:37-38

King James Version säger; ”Can we find [such a one] as this [is], a man in whom the Spirit of God [is]?”

Ord inom klammer finns inte i den hebreiska grundtexten, utan är tillagda får språkförståelsens skull.

Gud verkade i Josef genom kärlek, förlåtelse och upprättelse av människor och genom att ge honom profetiska drömmar och gåvan och förmågan att genom Guds Ande tyda drömmar.
Gud utrustar människor som älskar honom:

”Herren sade till Mose: Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om: uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt ska de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig. ”
2 Mos. 31:1-11

”Mose talade till Herren. Han sade: ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.”
Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden, och lägg din hand på honom. Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. ”
4 Mos. 27:15-19

”Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose. ”
5 Mos. 34:9

Gud avskiljer människor till speciella tjänster och det yttre tecknet på avskiljning och välsignelse inför Gud, människor och hela andevärlden är bön och handpåläggning.
Gud kan givetvis utrusta och avskilja vem han vill även utan handpåläggning. Guds kallelser och Guds Andes kraft är inte bundna till några speciella människors händer och uttalade ord. Men handpåläggning är en handling i bön och utifrån tro.
Däremot är människors händer inte magiska och kan producera och föra över Guds Ande. Människors händer och ord kan heller inte göra ett dopvatten magiskt. Dopvattnet frälser inte i sig själv, utan är symboliskt Jesu grav. Troshandlingen hos den som vill omvända sig och dö bort från sin fallna människa och uppstå med Kristus visas i vattendopet, och Guds ord och löften gör dopet heligt och verksamt efter Guds vilja.

Det finns samfund som menar att endast vissa utkorade och avskilda människor, som har fått en handpåläggning av vissa andra utkorade och avskilda människor, är de som kan och får förmedla Guds gåvor till andra människor. Att Gud endast använder de som har fått handpåläggning i rakt nedstigande led ända från apostlarna på Jesu tid (successionsordningen), och att de är utvalda att representera Jesu apostlar på ett speciellt sätt.
Men i det nya förbundet står alla lika nära Gud och har alla del i samma Ande. Alla kan höra Guds röst och ta del av Guds välsignelser genom Jesus Kristus. Alla är ett heligt prästerskap, där Översteprästen är Jesus Kristus. Alla är lika viktiga redskap i Guds hand.
I Kristus finns inte någon skillnad på människor. Däremot kan vi ha olika uppgifter, för alla kroppsdelarna i Kristi kropp tjänar tillsammans under samma huvud; Kristus.

Kristna kan fyllas av den Helige Andes kraft ensamma, i sin kammare.

”Om nu ni, som är onda, vet hur ni ska ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte er himmelske Fader ge den Helige Ande åt dem som ber honom?”
Luk. 11:13
 

Det finns bibelställen som handlar om att den Helige Ande manifesterar sig med tungotal, under och tecken genom handpåläggning från någon av apostlarna:

”Då lade de händerna på dem, och de tog emot den Helige Ande.”
Apg. 8:17

”Och när Paulus lade händerna på dem, kom den Helige Ande över dem och de talade med tungor och profeterade.”
Apg. 19:6

”Nu hände det, att Publius fader låg sjuk i en svår magsjukdom med feber. Paulus gick in till honom och bad och lade händerna på honom och helade honom. Sedan detta hänt, kom också de andra på ön som hade sjukdomar och blev helade.”
Apg. 28:8-9

Jesus lade händerna på sjuka:

”Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så att hon blir frisk och får leva”
Mark. 5:23

”Men vid solnedgången kom alla som led av olika slags sjukdomar, och de förde dem till honom. Och han lade händerna på var och en av dem och helade dem. Och onda andar for också ut ur många, och de skrek och sa: Du är Kristus, Guds Son. Då befallde han dem strängt och tillät dem inte att tala, eftersom de visste att han var Kristus.”
Luk. 4:40-41

”Men när Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sa till henne: Kvinna, du är fri från din sjukdom, och han lade händerna på henne, och genast rätade hon på sig och prisade Gud.”
Luk. 13:12-13

”Men när Jesus såg detta, blev han upprörd och sa till dem: Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, för sådana hör Guds rike till. Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike såsom ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.”
Matt. 10:14-16

Jesus är vår förebild. Han botade och välsignade människor genom att be och lägga händerna på dem. Men även med enbart ord och bön.
Jesus reste upp Lasarus från de döda utan att lägga händerna på honom:

”Då tog de bort stenen från stället där den döde låg. Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”
Joh. 11:41-44

Även apostlarna blev förmedlare av helande endast genom bön i tro, utan någon speciell handpåläggning:

”När han fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i templet, bad han om en gåva. Och tillsammans med Johannes fäste Petrus sina ögon på honom och sa: Se på oss. Då såg han på dem, i förväntan att han skulle få något av dem. Men Petrus sa: Silver och guld har jag inte, men det jag har det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: Stå upp och gå! Han tog då honom vid högra handen och reste upp honom, och genast fick han styrka i sina fötter och vrister, och hoppade upp, stod och gick omkring. Och han följde dem in i templet, gående och hoppande och prisande Gud. Och allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud.”
Apg. 3:3-9

Och Petrus förklarade hur helandet var möjligt:

”Och genom tron på hans namn har denne som ni ser och känner fått styrka av hans namn. Och tron som kommer genom honom har gett honom hans fulla hälsa inför er alla.”
Apg. 3:16

”Och Petrus sa till honom: Eneas, Jesus Kristus helar dig. Stå upp och gör själv i ordning din bädd! Och genast steg han upp.”
Apg. 9:34

”Då skickade Petrus ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sa: Tabita, stå upp. Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.”
Apg. 9:40

Människor tog dukar och kläder som Paulus hade rört, och människor blev helade:

”Och Gud gjorde under, av ovanligt slag genom Paulus händer, så att de också tog dukar och plagg som hade rört hans kropp till de sjuka och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut från dem”
Apg. 19:11-12

Allt handlar om tro och förtröstan. Tron på Gud. Tron på Jesus Kristus. Och handlingar kan förmedla tro och vittna om tro.
Vissa delar i Kristi kropp har fått den speciella gåvan att utföra mirakler och att bota sjuka med Andens kraft:

”För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande, till en annan tro genom samme Ande, till en annan gåvor att bota sjuka av samme Ande, till en annan kraft att utföra mirakler, till en annan profetians gåva, till en annan att skilja mellan andar, till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal. Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja.”
1 Kor. 12:8-11

Summering:

Handpåläggning beskrivs som en av den kristna lärans grunder, liksom dopet, uppståndelsen och domen:

”Låt oss därför lämna de första grunderna av Kristi lära och sträva vidare mot det som hör till fullkomligheten. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och med tro på Gud, med läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.”
Hebr. 6:1-2

Handpåläggning är ett naturligt uttryck för tro och välsignelse och för Andens gåvor. Men både tro, välsignelse och Andens gåvor fungerar även utan handpåläggning.
Gud har inte bundit sig själv vid någon människas händer för att kunna förmedla sin kraft. Likaså kan Gud frälsa människor utan vattendopet och utan nattvarden.
Men det finns en rättfärdig väg i tro där handlingarna symboliserar tron, för församlingen, för andra människor och för hela andevärlden.

Gud låter inte någon människa styra Anden, och ingen människa bestämmer vilken gåva som ska delas ut och till vem den ska delas ut. Men Gud använder människors böner, människors längtan och strävan att vilja tjäna Honom. Gud använder också människors vilja att lägga händerna på människor i bön. Gud kan komma med sin kraft genom handpåläggning men även utan handpåläggning.
Det är inte människor som bär på övernaturliga krafter utan det är Gud som verkar genom vem han vill, när han vill. Gud har inte valt ett system där den Helige Ande och dess kraft, visdom och glädje endast förmedlas av människor på ett stereotypt sätt, som en ”lag”.  

Om Andens gåvor och kraft endast ges vid en speciell typ av handpåläggning blir konsekvensen av den teologin att alla kristna inte blir utrustade med den kraft de behöver för sin tjänst för Gud och människor, för att kunna vittna om Jesus Kristus ända till jordens yttersta gräns. Vilket är alla kristnas kallelse och det som alla kristna är utrustade för. Då kommer i stället otaliga mängder av kristna att gå kraftlösa. Och detta för att Gud i så fall begränsas av att människor inte kan eller vet att de ska lägga händerna på alla som har blivit kristna och be på ett speciellt sätt.

När vi låter oss uppfyllas av Anden är det samma sak som att känna den innerliga andliga gemenskapen med Gud, i stället för att leva ”i köttet” och uppfyllas av vårt eget ”kött”. För det är när vi lever i köttet som vi blir kraftlösa och riskerar att gå enbart i egen bristande mänsklig kraft och i negativa och till och med destruktiva känslor och tankar.
Att bli fylld av Anden, uppfylld i sin ande, kan vara att påtagligt känna Andens glädje, frid och kraft på ett starkt sätt i sitt inre. Men att uppfyllas av Anden får inte enbart bli något självändamål. Den egna andliga uppbyggnaden kan vara viktig, men allt Anden gör är också till för att tjäna församlingen, hela Kristi kropp. Direkt genom gåvor och tjänster, eller indirekt genom att Anden först bygger upp någon för en tjänst eller gåva för att sedan kunna välsigna andra med den.

Tungotalet bygger upp människan eftersom vår ande då verkar i Andens kraft på ett övernaturligt sätt. Alla övernaturliga gåvor verkar i vår ande på ett övernaturligt sätt och bygger upp församlingen. Blir någon del inte uppbyggd så blir andra delarna lidande.
Paulus skriver att tungotalet ska bygga upp andra människor. För tungotalet är ett förmedlat riktigt språk, med ett budskap till människor och ett vittnesbörd för människor. Tungotalet är en av Andens gåvor, och det finns en mening med den gåvan på samma sätt som alla andra gåvor från Anden; de ska alla tjäna människor, samt ära Gud.

När den Helige Ande faller på någon så betyder det inte att Anden kommer fallande från himlen, utan att Anden plötsligt uppfyller en människa så att det känns och märks. Du kan plötsligt uppfyllas av en salig glädje och lust att prisa Herren, eller så kan du inte hålla tillbaka tårar av tacksamhet som väller upp ur ditt inre.
Anden kan bo i en människa hela tiden men ibland kännas starkare. Ofta vid tillbedjan, lovprisning och bön.
Man bygger inte sin tro på någon fysisk känsla, utan gemenskapen som en människas ande har med Guds Ande kan kännas stark och påtaglig i människans ande. Guds Ande är liv och kraft, och liv och kraft passerar inte obemärkt i en människas innersta.

”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka.”
1 Kor. 12:13

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska, såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag, sin härliga nåd till pris, i vilken han har tagit emot oss i den Älskade. I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom, som han har låtit flöda över oss med all visdom och allt förstånd, efter att ha låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt sitt välbehag, som han har bestämt inom sig själv, med hänsyn till den planen, att i tidernas fullbordan sammanfatta allt i Kristus, både det som är i himlarna och det som är på jorden – i honom. I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda i enlighet med hans avsikt, som verkar allt efter sin viljas rådslut, för att vi ska vara hans härlighet till pris, vi som förut har hoppats på Kristus. I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett sigill, som är en pant på vårt arv, fram till återlösningen av hans egendom, hans härlighet till pris.”
Ef. 1:3-14

I Kristus är vi alla välsignade med Guds alla välsignelser.
Genom sin rikliga nåd låter Kristus ”all visdom” och ”allt förstånd” ”flöda över oss”.
Vi behöver göra vår del; öppna våra hjärtan och ta emot, i ödmjukhet, i tro och i kärlek.
I Jesus Kristus har vi alla fått den utlovade Helige Ande som ett sigill och en pant på vår frälsning.

Det handlar inte om att vi kontinuerligt behöver be Gud att uppfylla oss med den Helige Ande, för att vi annars skulle tappa kraften från Anden om vi inte regelbundet ber om ny påfyllnad. Att vi likt en bil som förbrukar bensin måste tanka kontinuerligt, på ett visst sätt med en viss bensin, för att kunna köra vidare och inte bli stående.
I stället är det människans egen vilja att leva i ”köttet” som gör att Anden är på sparlåga, samt undervisning som inte ger tro och ett liv som inte levs i tro. För ”den rättfärdige ska leva av tro”.
Tro är att leva med Gud i sitt hjärta, och älska Honom över allt annat. Tro är en viljehandling, där hjärtat vill älska och följa sin Älskade.
För den som tror är allting möjligt. Och för Gud är definitivt allting möjligt. Det är upp till varje kristen att söka Guds fullkomliga vilja, och att vandra i anden genom den Helige Ande. Att ständigt leva i Kristus. Ser vi på helheten så handlar allt om bön, tro och Guds välsignelser som finns genom Jesus Kristus och Kristi Ande.

Jesus visar sig för lärjungarna, efter uppståndelsen:

”Frid vare med er. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada när de såg Herren. Då sa Jesus än en gång till dem: Frid vare med er. Såsom Fadern har sänt mig, så sänder också jag er. När han hade sagt detta, andades han på dem och sa till dem: Ta emot den Helige Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
Joh. 20:19-23

Lärjungarna hade redan omvänt sig från sina synder och blivit rättfärdiggjorda genom sin tro och kärlek till Jesus och Fadern. De följde Jesus av hela sina hjärtan.
På pingstdagen skulle Hjälparen sändas till jorden av Kristus, och Anden skulle utgjutas över allt kött. Då skulle även lärjungarna få den Helige Ande boende inom sig. Inte bara få uppfyllas av Andens kraft tillfälligt, för att kunna vittna och utföra mirakler, som när Jesus sände ut sjuttio lärjungar i Luk. 10.
När Jesus andades på lärjungarna så sände han dem genom sin egen auktoritet och sitt eget gudomliga ämbete. Precis som när Gud andas in livsanden i människan i begynnelsen så andas Jesus på sina lärjungar i en ny begynnelse. Nu kommer Anden att verka genom alla kristna på jorden, i Kristi kropp, och tecken och under, gåvor och tjänster kommer alla att finnas i och genom den Helige Andes kraft.

 / M.H.