Författararkiv: Bibelstudier

Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?

Det finns stora missförstånd och felaktig undervisning inom kristenheten gällande vilka som går på den smala respektive breda vägen.
Det finns alltid konsekvenser och följder av olika val i livet, och blundar vi för Guds alla varningar och budskap så riskerar vi att både bedra oss själva samt förvilla och vilseleda andra.

Vi går i ordning igenom:
– Den smala vägen: 1 kategori av människor
– Den breda vägen: 7 kategorier av människor
– Jesu varningar till församlingarna
– SUMMERING:
– Biblisk vägledning till ett liv och en vandring på den smala vägen
– Vägen till ett nytt liv; vägen till himmelriket genom ”getsemane” och ”golgata”
– Har du vikit av från den smala vägen?

I den långa summeringen finns tröst och uppmuntran för dig som känner att du hamnat fel i din vandring och vill vända om och gå tillbaka till den smala vägen.
Det finns också biblisk vägledning om hur den som går på den breda vägen får tillträde till den smala vägen genom tro och ett nytt liv.

Detta bibelstudium hör direkt samman med 4 andra, och tillsammans ger de en mycket bred och omfattande fördjupning i Guds ord:
– ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”
– ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
– ”Är feministisk teologi Guds vilja?”
– ”Är underordning motsats till frihet?”

DEN SMALA VÄGEN

När vi blickar ut över alla nutida kyrkosamfund i världen, med alla dess olika grunder och teorier, dogmer, och läror, får man lätt en bild av att vägen till frälsning och ett evigt liv med Gud ändå är ganska bred och att porten till himmelriket är generösare och vidare än vad Jesus själv säger, och att det är många som tack vare detta har funnit den rätta vägen. Kyrkosamfund hänvisar ofta till att den enda grund som behövs för den rätta smala vägen är tron att Jesus är Guds son och att man någon gång i livet ska ha blivit döpt.

Men Jesus säger:

”Inte alla som säger Herre, Herre, till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja som är i himlarna.
På den dagen ska många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar?
Men då ska jag säga dem som det är:
Jag har aldrig känt er.
Gå bort ifrån mig, ni lagbrytare.
Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom vill jag likna vid en vis man, som byggde sitt hus på klippan. Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, men det föll inte omkull, eftersom det var grundat på klippan.
Men var och en som hör dessa mina ord och inte gör efter dem, han liknar en oförståndig man, som byggde sitt hus på sanden. Och slagregn föll, och floderna kom, och vindarna blåste och stötte mot huset, och det föll omkull, och dess fall var stort.”
Matt. 7:21-27

De människor som Jesus nekar tillträde till himmelriket sa:
– ”Herre, Herre”…till Jesus.
– Har vi inte profeterat i ditt namn?
– Har vi inte drivit ut onda andar i ditt namn?
– Har vi inte gjort många kraftgärningar i ditt namn?

…Ändå var de lagbrytare, och hade ingen gemenskap med Jesus.
De ville ha kraften i Jesu namn, men de kände inte Jesus och de ville inte lyda den Gud som ägde namnet.

Det är inte den stora massan av olika sorters kyrkobesökare och samfundsmedlemmar som är kristna:

”Gå in genom den trånga porten.
För den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den.
För den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”
Matt. 7:13-14

Jesus fick frågan; ”Herre, är de få som blir frälsta?”:

”Och någon sa till honom: Herre, är de få som blir frälsta?
Då sa han till dem: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. För jag säger er, många ska söka att komma in men ska inte kunna det.
När väl husets herre har stigit upp och stängt dörren, och ni står utanför och börjar bulta på dörren och säger: Herre, Herre, öppna för oss, så ska han svara och säga till er: Jag känner er inte, varifrån är ni?
Då ska ni börja säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator.
Men han ska säga: Jag säger er, jag känner er inte, varifrån är ni?
Gå bort ifrån mig, alla ni arbetare i orättfärdighetens tjänst.
Där ska vara gråt och tandagnisslan, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike, men ni själva har blivit utkastade.”
Luk. 13:23-28

”Många söker att komma in men ska inte kunna det”…
”Kämpa för att komma in”…

Jesu ord visar att vi inte enbart kan bekänna vår tro en gång, bli frälsta och sedan för alltid vara garanterade en plats på både den smala vägen och i himmelriket.
Jesus talar till människor som kommer att stå utanför en stängd dörr, bulta på dörren och ropa: ”Herre, Herre, öppna för oss!”
De hade levt med tron att de följde Gud, att allt var klart.
På Jesu svar förstår vi:
1. Jesus: ”Jag känner er inte.” Men själva trodde de att de kände Jesus, som de kallar ”Herre, Herre”…och tog för givet att de skulle få komma in genom dörren.
De levde inte ”i Kristus”, levde inte i den innerliga gemenskapen med Kristus och hade inte gripits av kärleken till Kristus.
2. De levde inte i Guds tjänst, utan ”i orättfärdighetens tjänst”. De kan ha bekänt Jesus som Herre med sina munnar, men svek Jesus i sina hjärtan. De kallade Jesus för ”Herre”, men hjärta och gärningar stämde inte med det tilltalet.
En hög bekännelse utan substans (förankrad i hjärtat) blir ingen frälst av, för ytlighet frälser inte, utan ”insidan av bägaren måste tvättas ren” och sedan hållas ren (Matt. 23:25-28)

Jesus är skarp, klar och tydlig. Dörren har stängts och domens dag är inne.
Gud har dröjt länge med återkomsten, för att alla ska få tid att omvända sig från sin synd. Men när den yttersta dagen kommer så är frälsningens dag förbi.
Därför säger Gud:

”För han säger: Jag har bönhört dig i behaglig tid och jag har hjälpt dig på frälsningens dag. Se, nu är den behagliga tiden. Se, nu är frälsningens dag.”
2 Kor. 6:2

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig.”
2 Petr. 3:9

”När den rättfärdige vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, så ska han dö på grund av det.
Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva på grund av det.”
Hes. 33:18-19

”Sök Herren medan man kan finna honom, åkalla honom medan han är nära.
Må den ogudaktige överge sin väg och den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för hos honom finns överflödande förlåtelse.”
Jes. 55:6-7

”Gud vill att alla ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen”. 1 Tim. 2:4
Därför gav Gud denna befallning:

”Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er.
Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:19-20

Gud är kärlek, det är sant. Men det är inte en sådan kärlek som kan se mellan fingrarna med synden eller slå av på sin heliga rättfärdighets krav.
Guds rättfärdighet och Guds barmhärtighet hör alltid samman.

Jesus talar i en liknelse om sådd och skörd, och det handlar om hur evangeliet tas emot i människohjärtat:

”Och han talade till dem i liknelser om många saker, och sa:
Se, en såningsman gick ut för att så.
Och när han sådde, föll en del vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det.
Och en del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord, och det kom hastigt upp, eftersom det inte hade djup jord. Men när solen hade gått upp förbrändes det och vissnade bort eftersom det inte hade någon rot.
Och en del föll bland törnen, och törnbuskarna växte upp och förkvävde det.
Men en del föll i god jord och bar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt.
Den som har öron till att höra, han må höra!”
Matt. 13:3-9

Jesus förklarar liknelsen:

”Hör ni därför denna liknelse om såningsmannen.
När någon hör ordet om riket och inte förstår det, så kommer den onde och river bort det som blev sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägkanten.
Men det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men som inte har någon rot i sig själv utan han håller ut endast en tid, och när lidande eller förföljelse kommer för ordets skull, kommer han genast på fall.
Och den som tar emot det sådda bland törnbuskarna är den som hör ordet, men där omsorg för denna världen och rikedomens lockelser kväver ordet, och han blir utan frukt.
Men den som tar emot det sådda i den goda jorden är den som hör ordet och förstår det, och som bär frukt, så att en del ger hundrafalt och en del sextiofalt och en del trettiofalt.”
Matt. 13:18-23

Jesus berättar om 4 olika fall. Det är inte olika fall av sådd, för sådden är densamma; evangelium.
Det är i stället hur sådden dels tas emot, av marken eller jorden, och dels vilka konsekvenserna blir av den plats som sådden hamnar på eller i:

1. Hör evangeliet…men förstår inte innebörden, utan djävulen stjäl orden som såddes i hjärtat.
2. Hör evangeliet, tror och tar emot det…men orden slår inte rot i hjärtat.
3. Hör evangeliet…men begären och kärleken till världen kväver sådden i hjärtat.
4. Hör evangeliet och förstår innebörden…och sådden bär mångfaldig frukt och skörd.

3 av 4 exempel leder till fall och avfall. Ändå har alla fått höra evangeliet om Guds rike och frälsning.
2 av de 3 som leder till avfall har haft en sådd som blivit förstådd och mottagen i hjärtat.
Endast 1 fall finns där oförståelse är anledningen till bristen på frukt och skörd.
Tron på Jesus Kristus kan aldrig stanna vid teorin, utan tron måste bli praktisk i liv och handling (Jak. 2:14-22).
Tron på Jesus Kristus kan heller aldrig enbart bli praktisk i liv och handling, utan måste levas ”inifrån och ut” så att livet i Kristus leder till de gärningar som Gud har förberett för alla som lever i Kristus Ef. 2:10).
Tro + kärlek + lydnad: är roten.
Gärningarna: är frukten.
Den som lever i Kristus = känd av Kristus.

Då kan man fråga…fanns det verkligen en äkta och sann förståelse av sådden i hjärtat i de 2 fall där sådden mottogs men det ändå ledde till avfall?
Kan en människa som på djupet inser innebörden av evangeliet verkligen avfalla?
Kan någon som upplevt himmelens härlighet genom Kristus vilja lämna den?

Det är sorgligt nog många som har avfallit under historiens gång…och det är profetisk uppfyllelse av Bibelns ord. Inte så att de som avfallit har varit individuellt förutbestämda till att avfalla, utan Gud har sett människornas hjärtan och vetat om vilka vägar de har velat ta. Jesus vittnar om detta i liknelsen om såningsmannen.
Bibeln berättar om ett avfall i den yttersta tiden, men den yttersta tiden började redan på apostlarnas tid. Läs gärna ”Ska det bli avfall eller väckelse i den yttersta tiden?”.
Ett avfall kan aldrig ske ifall det inte finns någonting att avfalla ifrån, så avfallet är avfallet från Gud.
Ett avfall handlar inte om de människor som väljer att inte ta emot frälsningen, för de kan inte avfalla från Gud eftersom de aldrig har tillhört honom.
Ett avfall är att ”falla ur”, ”falla av”, den smala vägen = Guds väg; vägen till Gud, vägen med Gud.

En rik man kommer till Jesus och frågar honom vad han ska göra för att ”ärva evigt liv”.
Jesus svarar honom:

”Budorden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte dräpa, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd, du skall inte bedra någon, hedra din far och din mor.
Då svarade han och sa till honom: Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.
Och Jesus såg på honom, och älskade honom, och sa till honom:
Ett saknar du. Gå och sälj allt det du äger och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan, ta korset på dig och följ mig.
Men vid de orden blev han dyster och gick bedrövad bort, för han hade många ägodelar. Då såg Jesus sig omkring och sa till sina lärjungar:
Hur svårt är det inte för de rika att komma in i Guds rike!
Men hans lärjungar blev förskräckta över hans ord.
Då tog Jesus till orda på nytt och sa till dem: Barn, hur svårt är det inte för dem som förtröstar på rikedomar, att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.
Då förundrade de sig mycket och sa till varandra:
Vem kan då bli frälst?
Men Jesus såg på dem och sa:
För människor är det omöjligt men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Mark. 10:19-27

Budorden hade mannen hållit.
Men han ville behålla alla sina pengar och ägodelar.
Den rike mannen ville inte bli en överlåten lärjunge som följer Jesus och ger allt i sitt liv till Honom.
Han ville behålla sitt eget liv, allt han åstadkommit och ägde. Han ville ”vinna sitt liv” hellre än vinna sin själ.
För Jesus går det en skiljelinje, för hur kan en människa ge sitt liv till Gud…utan att allt i livet ingår?
Hur kan en människa ge hela sitt hjärta och hela sin själ till Gud…när hjärtat och själen älskar och dyrkar annat mer än Gud?
Inte kan en människa köpslå och förhandla med Gud…och mena att ”om du får det ena, så behåller jag det andra”?
Att kräva allt, kan aldrig ses som kärlekslöshet (från Guds sida), eftersom Gud i ”det saliga bytet” kommer att utplåna människans syndaskuld och i stället ge den människa som gett sitt liv till Honom ”himlens alla andliga välsignelser genom Jesus Kristus” och ett liv på jorden som ett älskat Guds barn!

Det är överhuvudtaget omöjligt för en människa att i självrättfärdighet bli frälst och komma in i Guds rike. Endast när människan ger sitt eget liv till Kristus kan hon bli ”född av Gud”, ”född från ovan”, och genom Kristus bli frälst och medborgare i Guds rike.
Jesus berättar vad som krävs av hans efterföljare:

”Sedan kallade han till sig folket tillsammans med sina lärjungar och sa till dem:
Den som vill bli min efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
För den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han ska rädda det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?
Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?
Men den som skäms för mig och mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom ska också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.”
Mark. 8:34-38

”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom ska också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen.
Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Fader, som är i himlen.
Ni ska inte tänka att jag har kommit för att sända fred på jorden.
Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd.
För jag har kommit för att skilja en man från sin far, och en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, så att man får sina egna till fiender.
Den som älskar far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig.
Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.”
Matt. 10:32-39

Det handlar om:
1. Vem tillhör man först och främst?
2. Vem älskar man högst och mest?
3. Vem lyder och följer man före alla andra?

Den smala vägen har en kostnad, och den behöver varje människa beräkna:

”Och mycket folk följde med honom, och han vände sig om och sa till dem:
Om någon kommer till mig och inte älskar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar och dessutom sitt eget liv mindre än mig, kan han inte vara min lärjunge.
Och den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det?Annars ska alla som får se det, börja håna honom för att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det, och säga: Den mannen har börjat bygga, men kunde inte fullborda det.
Eller vilken kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, sätter sig inte först ner och tänker efter om han med 10 000 kan möta honom som kommer emot honom med 20 000? Annars skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
På samma sätt är det med var och en av er: Den som inte avstår från allt det han äger kan inte vara min lärjunge.
Saltet är bra, men om saltet mister sin sälta, hur kan det då bli salt igen?
Varken för jorden eller för gödselhögen duger det. Man kastar bort det.
Den som har öron till att höra, han må höra.”
Luk. 14:25-35

Allt vi vill, allt vi gör och allt vi äger ska vara till tjänst för Herren.
För eftersom vi är friköpta av Kristus (Apg. 20:28) och inte längre tillhör oss själva (1 Kor. 6:19-20), så tillhör inte heller det vi äger oss själva.

På Noas tid fanns det inte fler rättfärdiga än Noas familj på 8 personer.
När Sodom och Gomorra förintades i eld och svavel fanns det endast 3 rättfärdiga som överlevde.
Under många tusen år har många omvänt sig till Gud och räddats, och många fler kommer att ge sina liv till Honom, men oändligt många fler har vänt sig bort från Gud och ratat hans nåd och frälsningen.
Men det finns en skörd att bärga in till Gud. Människor behöver få höra evangeliet predikas och få undervisning om överlåtelsen, efterföljelsen; det sanna lärjungaskapet.
Frågan är; Vilka vill vara skördearbetare…vilka vet hur man ska skörda…och vilka vet hur man tar hand om skörden sedan den bärgats in?

”Men när han såg folkskarorna, greps han av medlidande med dem, eftersom de var uppgivna och förskingrade som får utan herde.
Då sa han till sina lärjungar: Sannerligen, skörden är stor, men arbetarna är få.
Be därför skördens Herre, att han sänder ut arbetare till sin skörd.”
Matt. 9:36-38

Vilka vill följa Jesu missionsbefallning?

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa:
Mig är given all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och lär alla folk.
Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Lär dem att hålla allt det jag har befallt er.
Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:18-20

Det kommer till slut att finnas en oräknelig skara av människor som älskar Gud i himlen (Upp. 7:9). Människor från alla stammar, folkslag, länder och språk.
Men Gud vill inte att någon enda ska gå förlorad.
Så Herren väntar, av kärlek, på att människor ska omvända sig till Honom:

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig.
Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.
Eftersom nu allt detta ska upplösas, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta.
Men efter hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Därför, älskade, medan ni väntar på detta, så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga, och räkna vår Herres tålamod till er frälsning, som också vår älskade bror Paulus har skrivit till er enligt den vishet som han har fått. Och så gör han i alla sina brev, när han talar om dessa ting. Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå, och som de okunniga och obefästa förvränger, såsom de också gör med de övriga Skrifterna, till sitt eget fördärv.
Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt.
Amen.”
2 Petr. 3:9-18

DEN BREDA VÄGEN

Livet i Anden och medborgarskapet i Guds rike finns inte på den breda vägen, utan enbart på den smala vägen.
Men det är inte majoriteten som vandrar på den smala vägen, utan det är få som vandrar i Ljuset Kristus (bygger på Klippan Kristus, 1 Kor. 10:4, Matt. 7:24).
Det är inte antalet kyrkobesökare och medlemmar i kyrkosamfunden som per automatik går på den smala vägen, utan det är de som är sanna efterföljare av Guds Son, runt om i världen, som går på den smala vägen.
Summan av Guds ord visar sanningen (Ps. 119:160), likaså frukten som kommer av livet i Kristus.
Livet i Kristus – kan aldrig visa någon annan frukt än den summan av Guds Ord visar.
Något annat vore en omöjlighet eftersom Fadern, Ordet och Anden alltid är ett i vilja och väsen.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

En människa kan tillhöra 1 av dessa kategorier, men även tillhöra 2 eller flera.
För att tydliggöra vilka som går på den breda vägen visas här alla de 7 kategorierna.

1) DEN BREDA VÄGEN…innehåller de som är ateister, agnostiker och de som förnekar att Jesus är Guds Son och världens Frälsare:

”För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, ska jag sända honom till er.
Och när han kommer, ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom. Om synd, för de tror inte på mig, om rättfärdighet, för jag går till min Fader och ni ser mig inte längre, om dom, för denna världens furste är dömd.”
Joh. 16:7-11

”Och detta är vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”
1 Joh. 5:11-12

”Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds enfödde Sons namn.”
Joh. 3:16,18

”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom.”
Hebr. 11:6

”Därför sa jag till er att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror, att Jag Är, ska ni dö i era synder.”
Joh. 8:24

2) DEN BREDA VÄGEN…innehåller även de som kallas för namnkristna; ”religiösa” människor som kan besöka kyrkorna och vara delaktiga i verksamheterna och menar att de tror på Jesus, men inte har blivit födda på nytt av Gud och förvandlade av Honom i anden, och då inte ”gått över från döden till livet” (1 Joh. 3:14):

”Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike.”
Joh. 3:3

”Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som efter sin stora barmhärtighet har fött oss på nytt till ett levande hopp, genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.
Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som är beredd att uppenbaras i den sista tiden.”
1 Petr. 1:3-5

”Därför, om någon är i Kristus så är han en ny skapelse.
Det gamla är förbi, se, allt har blivit nytt.”
2 Kor. 5:17

”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.”
Ef. 2:1-2

”Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.”
Rom. 7:9-11

”De är moln utan vatten, som drivs omkring av vindarna, träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.”
Jud. 12

”Då sa Jesus till honom: Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike.”
Luk. 9:60

”Därför säger han: Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus ge dig ljus.”
Ef. 5:14

”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, för vi älskar bröderna. Den som inte älskar sin broder förblir i döden.”
1 Joh. 3:14

3) DEN BREDA VÄGEN…innehåller även de som avfallit från sanningen och anammat främmande läror och falska evangelium, och de som är ”rovlystna vargar i fårakläder” (Matt. 7:15)
Här ingår även de som avfallit genom att ta emot andra andar än Guds Helige Ande och de som har avgudar vid sidan av Gud;

”Du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.
Du ska inte göra åt dig någon utskuren avgudabild eller något som liknar något av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Du ska inte böja dig ner för dem, inte heller tjäna dem, för jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn intill tredje och fjärde generationen av dem som hatar mig.”
2 Mos. 20:3-5

”Kära barn, håll er borta från avgudarna. Amen.”
1 Joh. 5:21

”Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.”
1 Kor. 10:14

”Ni vet att ni har varit hedningar, och att ni lät er föras bort till de stumma avgudarna, allt eftersom ni blev ledda.”
1 Kor. 12:2

”Vad vill jag då säga? Att en avgud är något, eller att det som offras åt avgudar är något?
Nej, utan vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha någon gemenskap med de onda andarna.
Ni kan inte dricka Herrens bägare och de onda andarnas bägare.
Ni kan inte ha del i Herrens bord och i de onda andarnas bord.”
1 Kor. 10:19-21

”Gå inte i främmande ok tillsammans med dem som inte tror. För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Och vilken gemenskap har ljus med mörker?
Eller hur kan Kristus och Belial komma överens? Eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror? Eller hur kan man förena Guds tempel och avgudar?
För ni är den levande Gudens tempel, som Gud har sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem, och jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk.
Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, och jag ska ta emot er.”
2 Kor. 6:14-17

”Då vände sig Gud bort och överlämnade dem till att dyrka himlens härskara”
Apg. 7:42

”Och en tredje ängel följde efter dem och sa med hög röst:
Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar dess tecken på sin panna eller på sin hand, så ska också han få dricka av Guds vredes vin, som är hällt oblandat i hans vredes bägare. Och han ska bli plågad med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken av deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter, och de har ingen ro varken dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och var och en som tar emot märket med dess namn.
Här är de heligas uthållighet. Här är de som håller Guds bud och Jesu tro.”
Upp. 14:9-12

”Men resten av människorna, som inte hade blivit dödade av dessa plågor, omvände sig inte från sina händers verk, så att de slutade tillbe onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå.
Och inte heller omvände de sig från sitt mördande eller från sina trolldomskonster eller från sin otukt eller från sina stölder.”
Upp. 9:20-21

”Så döda nu era lemmar som hör jorden till: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten som är avgudadyrkan, för vars skull Guds vrede kommer över olydnadens barn.”
Kol. 3:5-6

”Då svarade Jesus och sa till dem: Se upp så att ingen bedrar er.
För många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och de ska bedra många.”
Matt. 24:4-5

”Om någon då säger till er: Se, här är Kristus eller där, så tro det inte.
För sådana som falskt utger sig för att vara Kristus och falska profeter ska uppstå, och de ska göra stora tecken och under, för att om möjligt bedra även de utvalda.
Se, jag har sagt er det i förväg.
Därför om de säger till er: Se, han är i öknen, så gå inte dit, eller: Se, han är i de inre rummen, så tro det inte.
För såsom blixten kommer från öster och syns ända till väster, så ska också Människosonens återkomst vara.”
Matt. 24:23-27

”Då sa han: Se upp så att ingen bedrar er.
För många ska komma i mitt namn och säga: Jag Är, och: Tiden är nära. Därför ska ni inte följa efter dem.”
Luk. 21:8

”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh. 14:6

”Håll fast vid den förebild av sunda ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus.”
2 Tim. 1:13

”Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna ska somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror”
1 Tim. 4:1

”Men världsliga och gamla kvinnors myter ska du avvisa.
Öva dig själv i stället i gudsfruktan.”
1 Tim. 4:7

”Om någon undervisar annorlunda och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han uppblåst av stolthet och förstår ingenting, utan har en sjuklig lust för tvistefrågor och ordstrider.
Sådant leder till avund, bråk, smädelser, onda misstankar, värdelösa stridigheter mellan människor som är fördärvade i sitt sinne, och som har förlorat sanningen och menar att gudsfruktan är en vinning.
Dra dig ifrån sådana.”
1 Tim. 6:3-5

”O Timoteus, bevara det som har blivit anförtrott åt dig, och undvik det oandliga och tomma pratet och invändningarna från den falska så kallade kunskapen, vilken somliga har bekänt sig till och de har kommit bort från tron. Nåd vare med dig. Amen.”
1 Tim. 6:20-21

”För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.”
2 Tim. 4:3-4

”För några människor har smugit sig in obemärkt, som för länge sedan var uppskrivna till denna dom, ogudaktiga, som förvränger vår Guds nåd till ett liv i skamlös synd och förnekar den ende Härskaren, Gud, och vår Herre Jesus Kristus.”
Jud. 4

”Det förvånar mig att ni så snart avfaller från honom som har kallat er i Kristi nåd, till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat.
Men det finns några som förvillar er och vill förvränga Kristi evangelium.
Men även om vi eller en ängel från himlen predikar ett annat evangelium för er, än det som vi har predikat för er, så vare han förbannad!”
Gal. 1:6-8

”Se till att inte någon rövar bort er genom filosofi och tomt bedrägeri, efter människors traditioner, efter världens läror och inte efter Kristus.”
Kol. 2:8

”Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare, som smyger in förödande falska läror.
De till och med förnekar Herren, som har köpt dem, och drar över sig själva plötsligt fördärv.
Och många ska följa efter dem i deras fördärv, och för deras skull ska sanningens väg bli smädad. Och i girighet ska de med uppdiktade ord utnyttja er, men deras dom har sedan länge varit verksam, och deras fördärv sover inte.”
2 Petr. 2:1-3

”För jag har trolovat er med en enda man, för att kunna ställa fram en ren jungfru inför Kristus.
Men jag fruktar att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så ska också era sinnen fördärvas och vändas bort från uppriktigheten som är i Kristus.
För om någon kommer till er och predikar en annan Jesus, som vi inte har predikat, eller om ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot tidigare, eller ett annat evangelium som ni tidigare inte har godkänt, då fördrar ni det alltför väl.”
2 Kor. 11:2-4

”Jag förmanar er, bröder, att ge akt på dem som åstadkommer splittring och förförelser i strid mot den lära som ni har fått undervisning i.
Vänd er bort från dem.
För sådana tjänar inte vår Herre Jesus Kristus utan sin egen buk, och genom milda ord och smicker bedrar de deras hjärtan som är godtrogna.
Er lydnad är ju känd av alla.
Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni är visa i det som är gott och oskyldiga i det som är ont.”
Rom. 16:17-19

”Sannerligen, sannerligen säger jag er:
Den som inte går in genom dörren till fårahuset, utan klättrar in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.
Men den som går in genom dörren är fårens herde.
För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren hör hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.
Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer honom, för de känner hans röst.
Men en främling följer de inte utan flyr från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.
Denna liknelse talade Jesus till dem, men de förstod inte vad det var han talade till dem om. Då sa Jesus än en gång till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er:
Jag är dörren till fåren.
Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren hörde inte på dem.
Jag är dörren.
Om någon går in genom mig ska han bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer inte, utom för att stjäla, slakta och förgöra.
Jag har kommit för att de ska ha liv och ha det i överflöd.
Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger sitt liv för fåren.
Men när den som arbetar för lön och inte är herden, och som inte äger fåren, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr. Och vargen rövar bort dem och skingrar fåren.
Men den som arbetar för lön flyr och bryr sig inte om fåren, eftersom han arbetar för lön. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.
Såsom Fadern känner mig, så känner också jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.”
Joh. 10:1-15

”Kära barn, nu är den sista tiden. Och såsom ni har hört att antikrist ska komma, så har också redan många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden.
Från oss har de gått ut, men de var inte av oss.
För om de hade varit av oss, hade de stannat kvar hos oss.
Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla är av oss.”
1 Joh. 2:18-19

”Älskade, tro inte varje ande utan pröva andarna, om de är från Gud, för många falska profeter har gått ut i världen.
Guds Ande ska ni känna igen på detta: Varje ande som bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet är från Gud.
Men varje ande som inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet, är inte från Gud.
Det är antikrists ande, om vilken ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.”
1 Joh. 4:1-3

”Ty många bedragare har gått ut i världen, vilka inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet. En sådan är bedragaren och antikrist.
Ge akt på er själva, så att vi inte förlorar det vi har arbetat för, utan att vi får full lön.
Var och en som överträder och inte förblir i Kristi lära, han har inte Gud.
Den som förblir i Kristi lära, han har både Fadern och Sonen.
Om någon kommer till er och inte har den läran med sig, så ta inte emot honom i ert hem, och hälsa honom inte heller.
För den som hälsar honom gör sig delaktig i hans onda gärningar.
2 Joh. 7-11

4) DEN BREDA VÄGEN…innehåller också de som tagit emot sanningen men förhärdat sina hjärtan och vägrar omvända sig från synd och vägrar förlåta människor (2 Petr. 2:15, Matt. 6:15)

”Bröder, se till att inte någon av er har ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, utan förmana varandra varje dag så länge det heter i dag, för att ingen av er ska bli förhärdad genom syndens bedrägeri.”
Hebr. 3:12-13

”Men om inte ni förlåter människorna deras överträdelser, så ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.”
Matt. 6:15

”Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret och vet inte vart han går, för mörkret har förblindat hans ögon.”
1 Joh. 2:11

”Vet ni inte att de orättfärdiga inte ska ärva Guds rike?
Låt inte bedra er.
Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
1 Kor. 6:9-10

”Men fly bort från ungdomens begär, och sök ivrigt efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid med dem som av rent hjärta åkallar Herren.”
2 Tim. 2:22

”Då nu Kristus har lidit i köttet för oss, så ska ni beväpna er med samma sinne, för den som har lidit i köttet har slutat synda, för att han under den tid som är kvar i köttet inte längre ska leva efter människors begär utan efter Guds vilja.
För det är nog att vi under den förflutna tiden av vårt liv har gjort hedningarnas vilja, när vi levde i lösaktighet, begär, fylleri, frosseri, dryckeslag och i avskyvärd avgudadyrkan. Därför är de förvånade och hånar er, när ni inte följer med dem till samma ström av utsvävningar.
De ska avlägga räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda.”
1 Petr. 4:1-5

”Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
Men köttets gärningar är uppenbara.
De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant.
Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.”
Gal. 5:18-21

”Så låt nu inte synden regera i er dödliga kropp, så att ni lyder den i dess begär. Överlämna inte heller era lemmar som vapen åt orättfärdigheten i syndens tjänst, utan ge er själva åt Gud, såsom de som har varit döda men nu lever, och era lemmar som rättfärdighetens vapen i Guds tjänst.
För synden ska inte vara herre över er.”
Rom. 8:12-14

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.”
Ef. 5:1-6

”Herren vet hur han ska frälsa de gudfruktiga ut ur frestelsen, och förvara de orättfärdiga till att straffas på domens dag, och särskilt dem som i orent begär vandrar efter köttet och föraktar herradömet.
De är trotsiga och självgoda och inte rädda för att smäda väldigheterna, fastän änglarna, som är större i styrka och makt, inte uttalar någon smädande dom mot dem inför Herren. Men dessa är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas.
De smädar vad de inte känner till.
I sitt fördärv kommer de fullständigt att förgås, och få orättfärdighetens lön.
De njuter av att leva i frosseri om dagen, de är skamfläckar och styggelser, som frossar i sina förförelser, när de håller måltid med er.
De har ögonen fulla av hor och kan inte upphöra med att synda.
De förleder ostadiga själar.
De har ett hjärta som är väl övat i girighet, de är förbannelsens barn.
De har lämnat den rätta vägen och gått vilse.”
2 Petr. 2:9-15

”Därför finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.”
Rom. 8:1

”Men ni, älskade, kom ihåg de ord som har blivit förutsagda av vår Herre Jesu Kristi apostlar, hur de sa till er:
I den sista tiden ska det komma bespottare, som följer sina egna ogudaktiga begär. Dessa är de som själva skapar splittring, köttsligt sinnade, som inte har Anden.”
Jud. 17-19

”Lägg inte förhastat händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Bevara dig själv ren.”
1 Tim. 5:22

5) DEN BREDA VÄGEN…innehåller dessutom de som kan kalla Jesus för ”Herre” men som varken känner Jesus eller älskar och lyder honom (Joh. 14:24, Matt. 7:21):

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

”Vart och ett träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden. Därför ska ni känna dem av deras frukt.
Inte alla som säger Herre, Herre, till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja som är i himlarna.
På den dagen ska många säga till mig: Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar, och i ditt namn gjort många kraftgärningar?
Men då ska jag säga dem som det är: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni lagbrytare.
Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, honom vill jag likna vid en vis man, som byggde sitt hus på klippan.”
Matt. 7:19-24

”Och någon sa till honom: Herre, är de få som blir frälsta?
Då sa han till dem: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. För jag säger er, många ska söka att komma in men ska inte kunna det.
När väl husets herre har stigit upp och stängt dörren, och ni står utanför och börjar bulta på dörren och säger: Herre, Herre, öppna för oss, så ska han svara och säga till er: Jag känner er inte, varifrån är ni?
Då ska ni börja säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator.
Men han ska säga: Jag säger er, jag känner er inte, varifrån är ni?
Gå bort ifrån mig, alla ni arbetare i orättfärdighetens tjänst.
Där ska vara gråt och tandagnisslan, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike, men ni själva har blivit utkastade.”
Luk. 13:23-28

”Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt.”
Joh. 17:3

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.
Den som inte älskar mig håller inte mina ord.
Och det ord som ni hör är inte mitt utan från Fadern som har sänt mig.”
Joh. 14:23-24

”Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste. Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:13-14

”Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.
Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.”
”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:5-6,10

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”För de som hör lagen är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som gör lagen ska bli rättfärdiga.”
Rom. 2:13

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

”Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.”
Jak. 1:22

”Men vill du inte inse, du oförståndiga människa, att tron utan gärningar är död?
Blev inte Abraham, vår far, rättfärdigad genom gärningarna, när han bar fram sin son Isak som offer på altaret?
Du ser att tron samverkade med hans gärningar, och att genom gärningarna blev tron fullbordad.
Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet och han blev kallad Guds vän.
Ni ser alltså att en människa blir rättfärdiggjord genom gärningar, och inte bara genom tro.”
Jak. 2:20-24

”För jag säger er, att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.”
Matt. 5:20

”Budorden känner du: Du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte dräpa, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd, du skall inte bedra någon, hedra din far och din mor.
Då svarade han och sa till honom: Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.
Och Jesus såg på honom, och älskade honom, och sa till honom: Ett saknar du. Gå och sälj allt det du äger och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan, ta korset på dig och följ mig.
Men vid de orden blev han dyster och gick bedrövad bort, för han hade många ägodelar.
Då såg Jesus sig omkring och sa till sina lärjungar: Hur svårt är det inte för de rika att komma in i Guds rike! Men hans lärjungar blev förskräckta över hans ord. Då tog Jesus till orda på nytt och sa till dem: Barn, hur svårt är det inte för dem som förtröstar på rikedomar, att komma in i Guds rike!”
Mark. 10:19-24

”Och mycket folk följde med honom, och han vände sig om och sa till dem:
Om någon kommer till mig och inte älskar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar och dessutom sitt eget liv mindre än mig, kan han inte vara min lärjunge.
Och den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det? Annars ska alla som får se det, börja håna honom för att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det, och säga: Den mannen har börjat bygga, men kunde inte fullborda det.
Eller vilken kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, sätter sig inte först ner och tänker efter om han med 10 000 kan möta honom som kommer emot honom med 20 000? Annars skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
På samma sätt är det med var och en av er: Den som inte avstår från allt det han äger kan inte vara min lärjunge.
Saltet är bra, men om saltet mister sin sälta, hur kan det då bli salt igen?
Varken för jorden eller för gödselhögen duger det. Man kastar bort det.
Den som har öron till att höra, han må höra.”
Luk. 14:25-35

6) DEN BREDA VÄGEN…innehåller även de som försöker att bli frälsta genom fromma laggärningar, och därmed tror att de kan berömma sig själva för frälsningen:

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig.
För vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.”
Ef. 2:8-10

”Och det som var ringa och föraktat i världen och det som ingenting var, det har Gud utvalt för att göra till intet det som var någonting, för att inget kött ska kunna berömma sig inför honom.
Men genom honom är ni i Kristus Jesus.
För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse, för att som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig i Herren.”
1 Kor. 1:28-31

”Han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar, utan efter sitt rådslut och sin nåd, som har blivit given oss i Kristus Jesus före världens början, men som nu har blivit känd genom vår Frälsares Jesu Kristi uppenbarelse.
Han har gjort slut på döden och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet, för vilket jag är satt till en förkunnare, apostel och hedningarnas lärare.”
2 Tim. 1:9-11

”Även vi var ju en gång oförståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar. Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra. Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.”
Tit. 3:3-7

”Men vi vet att allt som lagen säger, det säger den till dem som är under lagen, för att var mun ska täppas till och hela världen stå skyldig inför Gud.
Därför kan inget kött bli rättfärdigat inför honom genom laggärningar.
För genom lagen kommer kännedom om synd.
Men nu har, utan lag, Guds rättfärdighet uppenbarats, som lagen och profeterna vittnar om, nämligen Guds rättfärdighet, som kommer genom Jesu Kristi tro, till alla och över alla dem som tror.
För här finns ingen skillnad.
För alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus, vilken Gud har ställt fram som ett försoningsoffer genom tron, i hans blod, för att visa sin rättfärdighet, eftersom Gud genom sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade, för att i den tid som nu är visa sin rättfärdighet, att han själv är rättfärdig och gör den rättfärdig som är av Jesu tro.
Var är då berömmelsen? Den är utesluten.
Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, utan genom trons lag.”
Rom. 3:19-27

7) DEN BREDA VÄGEN…innehåller även de som har tagit emot frälsningen genom Jesu Kristi nåd men vänt om till en strävan om rättfärdiggörelse genom lagen, enligt det gamla förbundet:

”För de som en gång har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gåvan och har fått del av den Helige Ande, och som har smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse, då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.”
Hebr. 6:4-6

”Och några män kom ner från Judeen och lärde bröderna: Om ni inte låter omskära er enligt seden från Mose, kan ni inte bli frälsta.”
Apg. 15:1

”Men nu, efter att ni har lärt känna Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni vända tillbaka till de svaga och torftiga villkoren som ni på nytt vill bli slavar under?
Ni aktar på dagar och månader, högtider och år.
Jag fruktar angående er, att jag kanske har arbetat med er till ingen nytta.”
Gal. 4:9-1

”Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna ska somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror, genom hycklande lögnare, vilka är brännmärkta i sina egna samveten, som förbjuder äktenskap och vill att man ska avstå från mat, som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och har lärt känna sanningen.”
1 Tim. 4:1-3

”Ni har blivit skilda från Kristus, ni som vill bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.”
Gal. 5:4

VARNINGAR TILL FÖRSAMLINGARNA

Somliga menar att Jesu ord och förmaningar till de 7 församlingarna, i Uppenbarelseboken, inte gäller någon församling i vår tid och därför inte är relevanta för oss idag. Med det resonemanget blir en stor del av Bibeln irrelevant för Guds världsvida församling under historiens gång.
Guds vilja är evig och består i alla tider. Guds egenskaper likaså.
Däremot kan Gud handla olika i till exempel olika förbund (det gamla och det nya), eftersom ”skuggbilderna” fått den uppfyllelse de varit bilder för. Men vi ser ändå, genom hela det Nya testamentet, att Guds vilja och bud är desamma i både det gamla och det nya förbundet.
Guds syn på synden, Guds förväntningar på omvändelse och efterföljelse, Guds Andes gåvor och tjänster och Guds syn på dom och straff är desamma för både församlingen för ett par tusen år sedan och församlingen idag.
Det finns heller ingen åtskillnad av detta i den första församlingen som mest bestod av omvända judar och församlingar en tid efteråt som kanske bestod av omvända hedningar.
Guds folk = omvända judar och/eller hedningar (Rom. 9:25-26, 1 Petr. 2:9-10, Hos. 1:10). I alla tider.

Jesus budskap är riktade till alla människor som hör hans ord.
Han avslutar varje brev med samma uppmaning:

”Den som har öra må höra vad Anden säger till församlingarna.”
Upp. 2:7,11,17,26 + Upp. 3:6,13,22

Det är inte enbart enskilda budskap till enskilda församlingar i en enskild tid!

Jesu uppmaningar och varningar i Uppenbarelseboken, till alla Guds församlingar:

Upp. 2:2-6:

Positivt:
”Jag känner dina gärningar och ditt arbete och din uthållighet och att du inte kan tåla dem som är onda.
Och du har prövat dem som säger att de är apostlar men inte är det och du har funnit dem vara lögnare.
Och du har haft fördrag och har uthållighet och har arbetat för mitt namns skull och har inte tröttnat.

Varningar:
Men jag har det emot dig, att du har övergett din första kärlek.
Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd dig och gör de första gärningarna, annars ska jag med hast komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats, om du inte omvänder dig.

Positivt och varning:
Men detta har du, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar.”

Upp. 2:9-10:

Positivt:
”Jag vet om dina gärningar och ditt lidande och din fattigdom, men du är rik, och jag vet om hädelsen från dem som säger sig vara judar, men som inte är det, utan är en Satans synagoga.
Frukta inte för något av det som du ska få utstå.

Varningar:
Se, djävulen ska kasta några av er i fängelse, för att ni ska sättas på prov och under tio dagar kommer ni att få utstå lidande.
Var trofast intill döden, så ska jag ge dig livets krona.”

Upp. 2:13-16:

Positivt:
”Jag vet om dina gärningar och var du bor: där Satan har sin tron.
Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat min tro, inte ens i de dagar då Antipas var mitt trofasta vittne, som blev dödad hos er, där Satan bor.

Varningar:
Men något har jag emot dig, att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att lägga en snara för Israels barn, till att äta av det som var offrat åt avgudarna och bedriva otukt.
Så har du också några, som håller fast vid nikolaiternas lära, vilken jag hatar.
Vänd om! Annars ska jag snart komma till dig och strida mot dem med min muns svärd.”

Upp. 2:19-25

Positivt:
”Jag vet om dina gärningar och din kärlek och din tjänst och din tro och din uthållighet och dina gärningar, och de sista är fler än de första.

Varningar:
Men jag har några få saker emot dig, att du tillåter kvinnan Jesabel, som säger att hon är en profetissa, att undervisa och förföra mina tjänare till att bedriva otukt och att äta av det som är offrat åt avgudarna.
Och jag har gett henne tid att omvända sig från sin otukt, men hon omvände sig inte.
Se, jag ska lägga henne ner på sjukbädden och de som bedriver hor med henne ska komma i stor nöd om de inte omvänder sig från sina gärningar.
Och hennes barn ska jag låta döden dö, och alla församlingar ska veta att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar.
Och jag ska ge var och en av er efter hans gärningar.
Men till er säger jag och till de andra i Tyatira, som inte har denna lära och som inte har lärt känna Satans djupheter, som de kallar det: Jag ska inte lägga någon annan börda på er.
Men håll fast vid det ni har, till dess jag kommer.”

Upp. 3:1-4

Varningar:
”Jag vet om dina gärningar, att du har namnet att du lever, men du är död.
Håll dig vaken och styrk de andra som är nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför Gud.
Kom därför ihåg vad du har hört och tagit emot och håll det och omvänd dig.
Om du inte håller dig vaken, så ska jag komma över dig såsom en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig.

Positivt:
Du har några få namn även i Sardes, som inte har fläckat sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.”

Upp. 3:8-11:

Positivt:
”Jag vet om dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig och ingen kan stänga den. För din kraft är liten och du har hållit mitt ord och har inte förnekat mitt namn.
Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Se, jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter och de ska förstå, att jag har älskat dig.
Eftersom du har hållit fast vid mitt ord om uthållighet, ska jag också bevara dig från prövningens stund, som ska komma över hela världen för att pröva dem som bor på jorden.
Se, jag kommer snart.

Varning:
Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.”

Upp. 3:15-19:

Varningar:
”Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm.
Jag skulle önska att du vore kall eller varm.
Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, ska jag spy ut dig ur min mun.
För du säger: Jag är rik och har överflöd och behöver inget, och du vet inte att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.
Jag råder dig att köpa guld av mig, som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att klä dig i, så att din skamliga nakenhet inte ska synas, och smörj dina ögon med ögonsalva, så att du kan se.
Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag.
Så var därför ivrig och omvänd dig.”

När människan tappar sin gudsfruktan så lever hon farligt.
När människan tappar sin överlåtelse så lever hon farligt.
När människan tappar sin första kärlek och de första gärningarna så lever hon farligt.
När människan tappar sanningen genom Guds Ord så lever hon farligt.

Detta utlovar Jesus Kristus till den som håller ut i tro, lyder och följer honom och hans ord, och älskar honom över allt annat:

”Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i mitten av Guds paradis.”
Upp. 2:7

”Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.”
Upp. 2:11

”Den som segrar, honom vill jag ge att äta av det dolda mannat, och jag ska ge honom en vit sten och på stenen skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.”
Upp. 2:17

”Och den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över hedningarna, och han ska styra dem med järnspira, och såsom lerkärl ska de bli krossade såsom också jag har tagit emot av min Fader. Och jag ska ge honom morgonstjärnan.”
Upp. 2:26-28

”Den som vinner seger, han ska bli klädd i vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok, utan jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.”
Upp. 3:5

”Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel och han ska inte mer gå ut därifrån. Och jag ska skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt nya namn.”
Upp. 3:12

”Den som vinner seger, honom ska jag låta sitta med mig på min tron, såsom också jag har vunnit seger och sitter med min Fader på hans tron.”
Upp. 3:21

SUMMERING

Biblisk vägledning till ett liv och en vandring på den smala vägen =

Bibelns genomgående budskap är inte att det räcker att erkänna sin synd inför Gud en enda gång, och sedan för alltid bli godkänd som frälst resten av livet.
Det är i stället grunden; att inse sitt behov av en Frälsarens försoning av sin egen syndaskuld och därefter ge sitt liv till Frälsaren och bli förvandlad av Honom, född på nytt i anden. Omvändelsen från synden och bekännelsen att Jesus Kristus är Herren leder till en pånyttfödd ande i de fall som människan tror sig vara helt beroende av Kristi verk och nåd för sin frälsning och därmed är villig att ge sitt liv till sin nya Herre och leva sitt liv för Honom.

”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.
För med hjärtats tro blir man rättfärdig, och med munnens bekännelse blir man frälst.”
Rom. 10:9-10

Där börjar vandringen på den smala vägen.
Sedan har människan ”ett lopp att löpa”, en ”segerkrans” att vinna, om hon håller ut i tro, kärlek till Herren överlåtelse och lydnad.

”Vet ni inte att alla löparna på en tävlingsbana springer, men det är bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. För var och en som tävlar måste ha disciplin i allt.
Nu gör de detta för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi en oförgänglig.
Jag springer därför inte utan något mål, jag kämpar inte som en som slår i tomma luften. Utan jag disciplinerar min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte ska predika för andra och själv inte hålla provet.”
1 Kor. 9:24-27

Paulus skriver, innan hans liv på jorden skulle avslutas:

”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”
2 Tim. 4:7

Paulus kamp och fullbordan var inte enbart att bevara tron.
Att bevara tron var förutsättningen och grunden för hans kamp och Guds fullbordan med hans liv.
Att bevara tron innebär inte enbart att fortsätta ”tro att Jesus är Guds Son”, utan sträcker sig mycket högre, bredare och djupare och omfamnar hela människans liv i tro; tro på vem Herren är och vad livet i Kristus innebär i hjärta, ord, tanke och handling.
Paulus visar genom alla sina 13 brev hur han levde i tro i allt han gjorde, ville, längtade efter och strävade mot. Han visar vad han uppoffrat, vad han uthärdat och vad han vunnit i stället. Han visar vad han fått betala, men framför allt vilken dyrbar kunskap, salighet och härlighet han fått!
Han vittnar om förvandlingen i och genom Kristus, och att kunskapen om Kristus är den kristnes högsta mål. Den kunskapen innebär att på ett verkligt sätt känna Kristus, och på ett verkligt sätt leva i Kristus och låta Kristus verka och leva genom det egna livet man fått.
Den goda kampen är den kampen människan har när hon orubbligt och fast vill låta Anden segra mot ”köttet” i sitt liv. Det valet är människans val, eftersom Gud aldrig står inför ett sådant val.
Den goda kampen är när tron på vem Gud är, och överlåtelsen till Gud och lydnaden av Gud före allt annat, övervinner världen, mörkrets makter och syndens frestelser och snaror.
Att fullborda sitt lopp innebär att gå i de gärningar som Gud har förberett, i Kristus:

”För vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.”
Ef. 2:10

Vid den första stora omvändelsen, då människan blir född av Gud och ett Guds barn, blir människan rättfärdiggjord i sitt förhållande till Gud. Människan blir rättfärdig genom Jesu Kristi rättfärdighet. Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.

Att ha kämpat den goda kampen, fullbordat loppet och bevarat tron, innebär att med fruktan och bävan arbeta på sin frälsning:

”Därför, mina älskade, såsom ni alltid har varit lydiga så ska ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara i min närvaro utan ännu mycket mer nu i min frånvaro. För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.
Gör allting utan att klaga och tveka, så att ni må vara oklanderliga och rena, Guds fläckfria barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser såsom ljus i världen.
Håll fast vid livets ord, så att jag kan glädja mig på Kristi dag, över att jag inte har löpt förgäves eller arbetat förgäves.”
Fil. 2:12-16

Det går inte att som kristen leva och tjäna Gud utan gudsfruktan. Gudsfruktan innebär att veta vem Gud är, hur mäktig Gud är, hur helig Guds vilja är och att han är Domaren över hjärtats alla uppsåt och tankar.

”För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”
Hebr. 4:12-13

”För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, vare sig det är gott eller ont.
Eftersom vi vet vad det är att frukta Herren, försöker vi övertyga människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.”
2 Kor. 5:10-11

Ett erkännande av den egna medvetna synden måste alltid åtföljas av viljan att för alltid bryta med synden man erkänner och omvänder sig ifrån. Omvända sig = att vända sig om, bort från synden.
Att be om förlåtelse och sedan med vett och vilja fortsätter att leva i den synd man bett om förlåtelse för är ingenting annat än hyckleri inför Gud och missbruk av Guds förlåtelse och nåd.
Vad är då synd egentligen?
Det är allt, precis allt, som är emot Guds vilja, allt som inte är välbehagligt inför Gud. Det är allt motstånd och all likgiltighet mot Guds vilja.
Det enda som inte är synd = Guds vilja.
Därför är det så oerhört viktigt att ständigt leva i tron, leva i Ordet, leva med Ordet som ledljus och rättesnöret och leva med ständig lyhördhet för Guds ledning. Kontakten med Källan till Livet får aldrig tillåtas grumlas och torka ut…genom att de inre strömmarna av heligt liv i Anden stannar av.
När längtan efter Guds Ord inte finns, när viljan att umgås med Gud inte finns, när önskan om att alltid behaga Gud inte finns…då bör människan se upp med sitt hjärta, som kan vara på väg att bli förhärdat och kallt och inte längre vill älska Herren Gud över allting annat.

Många som har börjat i Anden har slutat i köttet (Gal. 3:3).
Man har tröttnat på att ständigt strida i Anden mot synden och att ”döda sitt kött” (Rom. 8:13, Gal. 5:24), och ger sig på nytt in i syndens tjänst. Människan går tillbaka till världen, och har sen inte längre en hunger efter Guds Ord och det innerliga umgänget med Herren.
Man ser inte alltid att någon har avfallit, för människan kan ”ha ett sken av gudsfruktan, men inte vilja veta av dess kraft” (2 Tim. 3:5) Men det är ingen Ande och inget liv i dem, inget beroende av nåden och evangeliet. De fruktar inte Gud och Guds domar, och drivs inte längre av den första kärleken till Kristus.
Det finns också människor i kyrkosamfunden som aldrig blivit födda på nytt och gripna av kärleken till Gud. De kan vara medlemmar i kristna samfund, vara med på olika kyrkliga samlingar, vara delaktiga på gudstjänsterna, bära träkors, tända ljus, läsa Bibeln och sjunga ur psalmböcker. Men de kan ha blivit så impregnerade med ”religion” och religionsutövande så att de blivit immuna mot det andliga livet i Anden.
I stället för ett liv i Anden – finns det religiösa former.
i stället för efterföljelse av Kristus – finns det efterföljelse av samfundsideologier.
I stället för omvändelse från synd – finns det försök till överskylande av synd genom ritualer och kyrkliga hjälpmedel (praktiska ting eller beteenden).

– Samfund har bildats.
– …men Guds församling kom till genom en ny födelse och förökas genom att människor blir födda av Gud.

– Samfund har inskrivna medlemmar.
– …men Guds församling har bara lemmar; levande lemmar i Kristi kropp.

– Samfund har stadgar, styrelser, riter och former för gudstjänst och församlingsordning, samt metoder för att värva nya medlemmar.
– …men Guds församling har endast Ande och liv, Kristi kropp och ett huvud som heter Jesus Kristus.

De religiösa sanningarna i samfunden – får inte bli större än personifierade Sanningen Jesus Kristus!
De religiösa ordningarna – får inte lydas mer än Guds lagar och bud!
De religiösa riterna och gudstjänstformerna – får inte följas mer än underordningen av Guds vilja!
Den religiösa verksamheten – får inte bli viktigare än Andens liv och kraft!
Den religiösa omsorgen – för inte bli ersättare för Guds heliga kärleks eld!

Att delta i kyrkors verksamheter frälser inte.
Att ta nattvarden och högläsa böner frälser inte.
Att leva ett asketiskt liv frälser inte.
Att göra goda gärningar frälser inte.
Att jämra sig över synder och brister frälser inte.
Att pliktskyldigt läsa bibeln och be frälser inte.
Det enda som frälser är ett ödmjukt, överlåtet och hängivet hjärta:

”Och du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.
Dessa ord, som jag i dag befaller dig, ska du lägga på ditt hjärta.
Du ska inskärpa dem i dina barn, och tala om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.”
5 Mos. 6:5-7

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.
Gör dig fri från munnens falskhet, och låt svekfulla läppar vara långt ifrån dig.
Låt dina ögon se rätt fram och rikta din blick rakt framför dig.
Ge akt på dina fötters stig, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik varken av till höger eller till vänster, håll din fot borta från det onda.”
Ords. 4:23-27

”Ty Herrens ögon överblickar hela jorden, för att stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom.”
2 Krön. 16:9

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Antingen bedöm trädet gott och dess frukt god eller bedöm trädet dåligt och dess frukt dålig. För av frukten känner man trädet.
Ni huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott?
För det hjärtat är fullt av, det talar munnen.
En god människa bär fram gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram ont ur sitt onda förråd.
Men jag säger er, att för varje onyttigt ord som människorna talar, ska de göra räkenskap på domens dag.
Ty av dina ord ska du bli rättfärdigad, och av dina ord ska du bli fördömd.”
Matt. 12:33-37

Vägen till ett nytt liv; vägen till himmelriket genom ”getsemane” och ”golgata” =

Den sanna vägen till människans hela överlåtelse till Gud går alltid genom det egna ”getsemane” och det egna ”golgata”. När människan ser vem hon är i sin egen fallna natur och fallna onda hjärta (ovilja till ett liv efter Guds vilja), och ser hur hon omöjligen kan leva ett rättfärdigt liv i egen kraft, får människan se sig själv i rätt ljus och rätt förhållande till Gud. Efter denna uppenbarelse blir det lätt att vilja ge sitt liv till Herren Jesus Kristus, eftersom man ser vem och vad man inte vill behålla och inte vill klamra sig fast vid.
Människan har då insett och upplevt att hon i sig själv ingenting är, ingenting kan, ingenting förstår och ingenting orkar utan att Kristus lever i henne och verkar i och genom hennes liv. Hon förstår att hon omöjligen kan lyckas bli helig och godkänd som ett heligt barn till Den Helige i egen kraft.

När människan lever ”i Kristus” förändras och förvandlas allt.
Men först måste människan bli född på nytt i anden och få ett nytt hjärta av Gud, annars blir allt fåfängliga och värdelösa verk i ”köttet” inför Gud.

”Därför, om någon är i Kristus så är han en ny skapelse.
Det gamla är förbi, se, allt har blivit nytt.”
2 Kor. 5:17

När du ger hela ditt liv till Jesus Kristus och Gud ger dig ett nytt hjärta så kommer du att bli ett Guds barn och medborgare i Guds rike, redan här och nu. Du får på så sätt tillbaka gemenskapen med Gud, som bröts i syndafallet i Eden när människans ande ”dog”, ansågs ”som död” i Guds ögon.
Endast i och genom Kristus blir människan helt fri från den fallna naturens onda hjärtas begär och lustar.
Endast i och genom Kristus och frälsningen kan människan bli fri från syndens bojor och dödens makt. Genom frälsningen och pånyttfödelsen kan människan både ”se” och ”komma in” i Guds rike. Detta blir en sann verklighet, en verklighet som inte är synlig för det fysiska mänskliga ögat.
Endast i och genom Kristus blir människan fri från egocentrering och självbedrägeri.
Endast i och genom Kristus vinns kampen mot djävulens alla attacker, frestelser och pilar.
Endast i och genom Kristus får du Guds nöd för människors frälsning och kan känna Guds kärlek till människor.

Vid en ytligare omvändelse (endast munnens bekännelse, utan hjärtat) utan pånyttfödelsen i människans ande blir omvändelsen inte fullständig, hållbar eller godkänd av Gud, utan bara ett människoverk och ett möjligt tillfälligt svar på Guds dragande i människans samvete och inre. Människan kan ha blivit väckt men inte född på nytt. Det kan vara ett svar som dröjer sig kvar genom ”köttet”, på ytan av själens sinnen. Frön från Gud har kanske såtts och vill gro, men hjärtats jordmån vill inte behålla fröet och inte tillåta någon näring som ger det liv och tillväxt.

Att verkligen ha sin enda tröst och frid i Kristus, och finna all sin glädje i Honom; det är inte något man kan ta sig själv. Till det behövs ett nytt hjärta. Och det kan bara Gud, genom sitt Ord och sin Ande, skapa i oss. Hjärtat kan man inte tvinga. Det går sin egen väg, sin breda världsliga väg, vara sig man vill det eller inte. En människa som ännu inte kommit till tro på Kristus kan man inte få att glädje sig i Herren. Inget annat hjälper än en ny födelse, en ny skapelse.

När du blivit född på nytt av Gud så finns nu din lust, längtan och glädje i Herren!
Och tomma nöjen i världen ger dig inte längre någon hunger. Herren själv släcker nu din själs törst och mättar nu din själs hunger!
Du har blivit förvandlad, allt har blivit nytt! Allt annat i världen ses som en förlust, jämfört med det som är så mycket mer värt. Och de goda gärningarna gör du för att du inte har något val; Kristi kärlek driver dig!

”Men det som var en vinning för mig, det har jag för Kristi skull räknat som en förlust.
Ja, utan tvekan.
Och jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.
För hans skull har alltsammans förlorat sitt värde och jag räknar det som skräp, för att jag ska vinna Kristus, och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan den som kommer genom Kristi tro, rättfärdigheten av Gud genom tron, för att lära känna honom och hans uppståndelses kraft och bli delaktig i hans lidanden, i det att jag blir lik honom i hans död, om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.”
Fil. 3:7-11

”Och detta är vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son.
Den som har Sonen har livet.
Den som inte har Guds Son har inte livet.”
1 Joh. 5:11-12

Du har fått ett erbjudande om frälsning från Gud!
Du ska personligen få komma till den Högstes Son!
Du kan få leva ditt liv ”i Honom”, i hans mäktiga kraft och fullkomliga kärlek!
Du kan få bli ett ”tempel” åt den Levande Guden, personligen få bli en boning för den treenige Guden!

”Ty så hög som himlen är över jorden, så stor är hans nåd över dem som fruktar honom.”
Ps. 103:11

Men det kostar något, det kostar dig allt; ditt liv, ditt hjärta, din själ, din kraft och ditt förstånd. Däri ryms; din vilja, din tid, din hängivelse, ditt engagemang, dina ägodelar, dina pengar, dina planer, dina relationer, ditt arbete, dina intressen, ja allt i livet.
Du blir, tillsammans med Gud, en förvaltare av allt i ditt liv som tillhör Honom, och du lever och prioriterar som den helige Uppdragsgivaren vill.
Du kommer inte längre att tillhöra dig själv, och det liv du kommer att leva lever du inte längre för dig själv, utan du lever för Kristus.
Du blir friköpt med Jesu dyrbara blod och blir Guds friköpta egendom. (Apg. 20:28, Ef. 1:13-14, 1 Petr. 1:18, 1 Kor. 6:20, 1 Kor. 7:23)

Det saliga bytet = förbannelsen mot nåden!
Den saliga friheten = bojorna mot befrielsen!
Den saliga reningen = synden mot heligheten!
Det saliga helandet = döden mot livet!

Du får ett nytt liv; ett nytt hjärta fött av Gud, ett förnyat sinnelag som mer och mer blir likt Kristi sinnelag, och nåd och barmhärtighet genom Jesu kors!
Du får glädje, frid, kärlek och salighet som överstiger allt som finns i världen, eftersom dess källa blir en levande källa som strömmar i ditt inre, från Gud direkt till dig!
Du får trygghet som Guds barn, vägledning och beskydd, undervisning och visdom, fostran och helgelse och övernaturliga andliga gåvor och tjänst i Guds Helige Andes kraft!
Du får en andlig vapenrustning, Jesu blods beskydd, Andens sigill över ditt liv, får medborgarskap i himlen och blir Jesu Kristi medarvinge till Guds rike!
Du får ett barnaskap till världens Skapare och Frälsare, och får bli tjänare och vän till kungars Kung och herrars Herre, och får evigt liv tillsammans med den treenige Guden, hans änglahär och alla heliga Guds barn!

Det liv du lever, som Guds barn och Kristi lärjunge, lever du inte i dig själv bara, och inte för dig själv och enligt dig själv bara, utan i Kristus och för Kristus.
Han har blivit, är, och kommer alltid att förbli Herren och Herre över alla dina områden i livet, och du är underordnad hans gudomliga och rättfärdiga vilja.
Hans kärlek och kraft får verka i och genom dig.
Hans vilja har nu blivit din vilja.
Hans önskan och mål har nu blivit din önskan och ditt mål.
Hans nöd för människors frälsning har nu blivit din nöd för människors frälsning.
Han får tillåtelse att vara Krukmakaren som använder sina brustna lerkärl hur han vill och när han vill. Du får tillåtelsen att vara den levande Gudens kärl, redskap och verktyg.
Du får nåd och barmhärtighet och förlåtelse genom Jesu blod på korset, om du låter Gud korsfästa ditt eget ”kött” varje dag och låter han regera i ditt liv.

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

Det handlar inte om att göra allt samtidigt som man uttalar orden ”i Jesu namn”.
Det handlar om att i Jesu namn; med allt som Jesus Kristus är, representerar och vill, lyda och ära Honom med sina ord och gärningar.
Ingen kan begå synd ”i Jesu namn”.
Ingen kan utföra sin egenvilja ”i Jesu namn”, eftersom det då skulle ske ”i individens namn” som utför gärningen.

”Vare sig ni nu äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.”
1 Kor. 10:31

Tacksamheten till Gud, för livet, frälsningen, nåden, barnaskapet hos Gud, den heliga kallelsen, de goda gåvorna, är en grund för Guds barn:

”Var alltid glada.
Be utan uppehåll.
Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus.
Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:16-19

Trons gärningar visar vem man tror på, vem det är som leder människan till att utföra dem:

”Så är det också med tron. Om den inte har gärningar, är den död i sig själv.
Kanske någon säger: Du har tro och jag har gärningar. Visa mig din tro utan dina gärningar, så vill jag visa dig min tro genom mina gärningar.
Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det och bävar.
Men vill du inte inse, du oförståndiga människa, att tron utan gärningar är död?”
Jak. 2:17-20

Trons gärningar = trons lag.
Trons lag = Andens lag.

”För livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.”
Rom. 8:2

Tro utan gärningar är död.
Trons gärningar = hjärtats och kärlekens gärningar.
Med våra gärningar visar vi vår kärlek till Gud.
Med våra gärningar visar vi vem vi tillhör och vem som är Herren i våra liv.
Med våra gärningar visar vi vem som verkar i oss och genom oss.

”Lägg därför bort all orenhet och all ondska, och ta ödmjukt emot ordet som är inplanterat i er och som kan frälsa era själar.
Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
För om någon är ordets hörare och inte dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, för när han har betraktat sig själv, går han därifrån och glömmer genast hur han var.
Men den som ser in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, han är inte en glömsk hörare utan en verklig görare, han kommer att bli välsignad i det han gör.
Om någon bland er tror sig vara gudfruktig och inte styr sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:21-27

Som Guds tjänare och Guds barn innebär livet en daglig kamp mot det egna ”köttet”, eftersom det alltid ligger i strid med Anden som bor i den kristne. I hjärta och tro behöver man stå fast och orubblig, och i uthållighet måste tron på Guds Ord och tron på vem Jesus Kristus är övervinna alla livets situationer, prövningar, frestelser och svårigheter:

Jesus varnar:

”Vaka och be, att ni inte kommer i frestelse. För anden är villig, men köttet är svagt.”
Matt. 26:41

Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad är syndens lag och Andens lag?”.

Mitt i allt kämpande, mot det egna ”köttet” och mot de mörka andemakternas pilar, så finns det en övernaturlig underbar visshet och andlig härlighet att leva i för den som tillhör Kristus! Och en ännu större härlighet väntar den som håller fast vid tron, kärleken till Kristus och livet i Kristus:

”För alla de som leds av Guds Ande är Guds söner.
För ni har inte fått träldomens ande, så att ni på nytt måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader.
Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
Och är vi barn så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom så ska vi också bli förhärligade med honom.
För jag menar att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som ska uppenbaras i oss.
Rom. 8:14-18

”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.
Men alla vi som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, blir förvandlade av Herrens Ande till samma avbild, från härlighet till härlighet.”
2 Kor. 3:17-18

”Genom detta uppenbarades Guds kärlek till oss, att Gud sände sin enfödde Son till världen, för att vi skulle leva genom honom.
Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud, utan att han älskade oss och sände sin Son till försoning för våra synder.
Älskade, om Gud så har älskat oss, är också vi skyldiga att älska varandra.
Ingen har någonsin sett Gud.
Om vi älskar varandra förblir Gud i oss och hans kärlek är fullkomnad i oss.
Genom detta vet vi att vi förblir i honom och han i oss, för han har gett oss av sin Ande.
Och vi har sett och vittnar att Fadern har sänt Sonen till att vara världens Frälsare.
Var och en som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han i Gud.
Och vi har lärt känna och har trott den kärlek som Gud har till oss.
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken, han förblir i Gud, och Gud i honom.
I detta har kärleken blivit fullkomnad hos oss, så att vi har frimodighet på domens dag, för såsom han är, så är också vi i denna världen.
Rädsla finns inte i kärleken utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädslan har att göra med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
Vi älskar honom därför att han först älskade oss.”
1 Joh. 4:9-19

”För såsom han är, så är också vi i denna världen”.
När tungsinne, vånda, oro eller ångest känns nära så har du en Hjälpare som i varje prövning och stund vill bära dig igenom, styrka dig och omsluta dig.
Glöm aldrig bort att djävulen försöker påverka sinnet genom att ”skjuta pilar” och tala ord och lögner i försök att få Guds barn att tvivla på sanningen, känna förvirring över Guds vilja och tappa tron på att Gud har förmågan att hjälpa. Därför är det viktigt för alla kristna att alltid leva med den andliga vapenrustningen på.
Och vi staplar upp rustningen för tydlighets skull:

”Till sist, mina bröder, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.
Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.
För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.
– Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter
– och kläd er i rättfärdighetens pansar
– och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger.
– Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar.
– Och ta frälsningens hjälm
– och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden.
Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga,”
Ef. 6:10-18

Våra vapen är inte ”köttsliga”. Det är endast Guds andliga rustning som på djupet kan skydda mot andliga attacker i sinnena och bryta ner falska tankebyggnader:

”För även om vi vandrar i köttet, så strider vi inte efter köttet.
För våra stridsvapen är inte köttsliga, men genom Gud är de mäktiga att bryta ner starka fästen, och bryta ner alla tankebyggnader och all höghet, som reser sig mot Guds kunskap, och ta varje tanke till fånga under lydnaden mot Kristus, och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullkomlig.”
2 Kor. 10:3-6

Gud bär alltid sina barn igenom prövningar. Det är ett misstag att tro att alla kristna är skonade från prövningar och svårigheter. Det är dels något som ingår i det jordiska livets villkor (i en fallen värld), och dels något som Gud ibland kan behöva göra, för vår egen tros skull, för att vi behöver se vad vi sitter fast i och måste omvända oss ifrån.
Gud kommer att bereda en utväg, ut ur prövningarna:

”Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller.
Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan.
Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.”
1 Kor. 10:12-13

När vi känner oss som mest svaga, ynkliga och hjälplösa, det är då som Gud får möjligheten att komma till hjälp med sin egen kraft.
För när vi tror att vi är starka i oss själva…så är vi som svagast.
Och när vi tror att vi är som svagast…då är vi som starkast; genom Guds kraft!
När vi tror mycket om vår egen styrka, klokhet, förstånd och förmåga…då avvaktar Gud med sin kraft, eftersom människan ärar sig själv annars och ser sig oberoende av Gud.
Paulus berättar om ”törntaggen i köttet” som han fått av Satan, och han beklagar sig inför Gud:

”Men han sa till mig: Min nåd är dig nog, för min kraft fullkomnas i svaghet.
Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av mina svagheter, för att Kristi kraft ska vila över mig.
Därför är jag vid gott mod, i svaghet, i förakt, i nöd, i förföljelser, i svårigheter för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”
2 Kor. 12:9-10

Har du vikit av från den smala vägen? =

Eller känner du att du är på väg bort från den?
Känner du någon som verkar vara på väg bort från den smala vägen?
Eller vet du att du går på den breda vägen och längtar efter ett nytt liv på den smala vägen i stället?
Förbön för människor och bön efter Guds heliga vilja sätter Guds ord och löften i kraft och verkan och hela andevärlden i rörelse. Guds Ande och Guds änglar strider och förmedlar, griper in och hjälper. Och Gud förvandlar och förändrar det som endast Gud kan göra.
För människor är mycket omöjligt, men ”för Gud är allting möjligt” (Matt. 19:26).
Behöver någon ledning och tillrättavisning eller varningar?
Vänlig förmaning och skarp tillrättavisning kan behövas, med Guds kärlek och nåd som grund och frälsningen som motiv.
Undervisning och vägledning genom ”summan av Guds ord” behövs alltid och är alltid sanningens grund och livets ledljus. (Ps. 119:105,119:160)

Sök Herren, av hela ditt hjärta!

”När du säger: Sök mitt ansikte, så svarar mitt hjärta dig: Ditt ansikte, Herre vill jag söka.”
Ps. 27:8

”Sök Herren och hans kraft, sök hans ansikte ständigt.”
Ps. 105:4

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom framför alla folk, för hela jorden är min.”
2 Mos. 19:5

”Så ödmjuka er nu under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er när tiden är inne. Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
Var nyktra och vaka, för er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.”
1 Petr. 5:6-8

”Är du en människa som älskar livet och vill se många goda dagar?
Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Vänd dig bort från det onda, gör det goda, och sök friden och sträva efter den.
Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Men Herrens ansikte är emot dem som gör ont, så att han utplånar deras minne från jorden.
När de rättfärdiga ropar, så hör Herren och han räddar dem ur all deras nöd.
Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och hjälper dem som har en bedrövad ande.”
Ps. 34:13-19

Ödmjuka dig och överlåt dig helt till Herren, och lita på Guds verk och nåd genom Jesus Kristus:

”Vi vet också att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.
För dem som han förut har känt, dem har han också förutbestämt till att formas efter sin Sons avbild, för att han ska vara den förstfödde bland många bröder.
Och dem som han förutbestämde, dem kallade han också.
Och dem han kallade, dem rättfärdiggjorde han. Och dem han rättfärdiggjorde, dem förhärligade han också.
Vad ska vi nu säga om detta?
Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?
Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur ska han inte också skänka oss allt med honom?
Vem kan anklaga Guds utvalda?
Gud är den som rättfärdiggör.
Vem är den som vill fördöma?
Kristus är den som har dött, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och som går i förbön för oss.
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?
Nöd eller ångest eller förföljelse eller hungersnöd eller nakenhet eller fara eller svärd? Det står ju skrivet:
För din skull dödas vi dagen lång, vi blir räknade som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken något som nu är eller något som ska komma, varken något i höjden eller i djupet eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.”
Rom. 8:28-39

För den som vill vända om av hela sitt hjärta, som insett sin synd och bekänner den, kan få förlåtelsen av Gud och få komma tillbaka till Herren, likt den förlorade sonen i Jesu liknelse:

”Och han sa: En man hade två söner.
Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min.
Och han delade ägodelarna mellan dem.
Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.
Då gick han bort och tog tjänst hos en som bodde i det landet, och han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
Då kom han till besinning och sa: Hur många daglönare hos min fader har inte mat i överflöd, och jag håller på att dö av svält.
Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig, och jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
Och han stod upp och gick till sin far.
Och medan han ännu var långt borta, såg hans far honom och greps av medlidande och sprang emot honom, omfamnade honom och kysste honom.
Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son.
Men fadern sa till sina tjänare: Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.
Och de började glädja sig.”
Luk. 15:11-24

Det blir stor glädje i himlen när en syndare vänder om till Gud och ger sitt liv till Honom:

”Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”
Luk. 15:10

Inga mörka andemakter, inga jordiska makter och inga omständigheter kan skilja oss från Jesus Kristus ifall vi vill följa Honom och älska Honom över allting annat.
Endast när människan själv väljer att sluta tjäna Jesus som sin Herre och lämnar hans smala väg så utsätter hon sig själv för faror, fall och avfall.
Det enda som kan skilja människan från Jesus Kristus är människans egen vilja, egna val och egna beslut.
Guds sigill, den Helige Ande, får varje människa som ger sitt liv till Jesus Kristus.
Anden är en ”pant” på vår frälsning:

”I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett sigill, som är en pant på vårt arv, fram till återlösningen av hans egendom, hans härlighet till pris.”
Ef. 1:13-14

Bedröva inte Gud!

”Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.”
Ef. 4:30

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

”Var ivriga, inte tröga, var brinnande i anden, tjäna Herren.
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”
Rom. 12:11-12

”Ni vet, att när er tro prövas, så leder det till uthållighet.
Och låt uthålligheten ha med sig ett fullbordat verk, för att ni ska vara fullkomliga och hela, utan någon brist.
Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den.
Men han ska be i tro utan att tvivla.
För den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit.
För en sådan människa ska inte tro att han kan få något av Herren.
En man vars själ dras åt två håll är ostadig på alla sina vägar.”
Jak. 1:3-8

Gud ger av sin nåd och sin vishet till alla dem som förtröstar på Honom, alla som i nöd ropar till Honom. Men vi kan inte förvänta oss hjälp och bönesvar hursomhelst:

”Ni ber och får inget, därför att ni ber illa, för att slösa bort det på era njutningar.”
Jak. 4:3

”Om jag haft ondska i mitt hjärta skulle Herren inte ha lyssnat till mig.
Men Gud har sannerligen hört mig, han har lyssnat till mitt bönerop.
Välsignad vare Gud, som inte har förkastat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!”
Ps. 66:18-20

”Den vars öra lyssnar på livets tillrättavisning, ska bo bland de visa.
Den som avvisar fostran föraktar sitt eget liv, men den som lyssnar på tillrättavisning får förstånd.
Herrens fruktan fostrar till vishet, och ödmjukhet går före ära.”
Ords. 15:31-33

”Varje väg hos en man är ren i hans egna ögon, men Herren är den som prövar andarna.”
Ords. 16:2

”Herren avskyr var och en med ett stolt hjärta, även om han slår sig samman med andra så ska han inte bli ostraffad.
Genom nåd och sanning sonas synd och genom Herrens fruktan undviks det onda.”
Ords. 16:5-6

Älska inte världen.
Älska inte det som finns i världen.
Anpassa dig inte till världen.

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen.
Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom.
För allt det som är i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen.
Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:15-17

”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:27

”För våra stridsvapen är inte köttsliga, men genom Gud är de mäktiga att bryta ner starka fästen, och bryta ner alla tankebyggnader och all höghet, som reser sig mot Guds kunskap, och ta varje tanke till fånga under lydnaden mot Kristus, och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullkomlig.”
2 Kor. 10:4-6

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

Vi är skapade i Jesus Kristus till goda gärningar, som Gud har förberett för oss:

”Men Gud som är rik på barmhärtighet, har för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort även oss, som var döda genom synderna, levande tillsammans med Kristus.
Av nåd är ni frälsta.
Och han har uppväckt och satt oss tillsammans i det himmelska, i Kristus Jesus, för att han i kommande tidsåldrar skulle bevisa sin nåds oändliga rikedom genom sin godhet mot oss genom Kristus Jesus.
Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det, inte av gärningar, för att ingen ska berömma sig.
För vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.”
Ef. 2:4-10

Vi måste lära oss skillnaden mellan Guds visdom, själsligt förstånd och mänsklig vishet.
Vi måste lära oss skillnaden mellan Guds Andens ledning och själens ledning.
Annars riskerar vi att följa vår egen själ och själens känslor och vilja i stället för Guds heliga vilja.
Läs mer om detta i bibelstudierna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

Be Herren om att få gåvan att skilja mellan andar, för att kunna uppbygga Guds församling, varna och tillrättavisa.
Be också att Gud utrustar din lokala församling med de viktiga gåvorna som bygger upp, till nytta och rätt kunskap.

”Men det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
Och det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Och det finns olika slags kraftgärningar, men det är samma Gud som verkar allt i alla.
Men åt var och en ges Andens uppenbarelse så att den blir till nytta.
För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande, till en annan tro genom samme Ande, till en annan gåvor att bota sjuka av samme Ande, till en annan kraft att utföra mirakler, till en annan profetians gåva, till en annan att skilja mellan andar, till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal.
Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja.”
1 Kor. 12:4-11

Vi måste alltid vaka och be, hålla oss vakna i anden så att vi inte blir bedragna.

”Vaka och be att ni inte kommer i frestelse.
Sannerligen, anden är villig, men köttet är svagt.”
Mark. 14:38

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill.”
Gal. 5:16-17

”Var nyktra och vaka, för er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.”
1 Petr. 5:8

”Var därför till ert sinne beredda till handling, var sansade och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som ska komma er till del vid Jesu Kristi uppenbarelse.”
1 Petr. 1:13

”Ni är alla ljusets barn och dagens barn.
Vi tillhör inte natten, inte heller mörkret.
Låt oss därför inte sova som de andra utan låt oss vaka och vara nyktra.
För de som sover, de sover om natten, och de som är druckna är druckna om natten. Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iklädda trons och kärlekens bröstpansar, med frälsningens hopp som hjälm.”
1 Thess. 5:5-8

Petrus berättar hur man lever för att aldrig avfalla:

”Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som har fått samma dyrbara tro som vi på vår Gud och Frälsare Jesu Kristi rättfärdighet. Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och Jesus vår Herre.
För hans gudomliga makt har skänkt oss allt som tjänar till liv och gudsfruktan, genom kunskap om honom som har kallat oss genom sin härlighet och kraft.
Genom dem har han gett oss sina mycket stora och dyrbara löften, så att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.
Och förutom detta ska ni med all iver söka att till er tro foga dygd, och till dygden kunskap, och till kunskapen självbehärskning, och till självbehärskningen uthållighet, och till uthålligheten gudsfruktan, och till gudsfruktan broderlig omtanke, och till broderlig omtanke kärlek.
För om dessa ting finns hos er och flödar över, så blir ni varken overksamma eller utan frukt i kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han har blivit renad från sina tidigare synder.
Därför, bröder, var desto ivrigare att göra er kallelse och utkorelse fast.
För om ni gör det, ska ni aldrig någonsin falla, för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått.”
2 Petr. 1:1-11

Du behöver inte vänta på att bli rättfärdig, för att få komma till Herren Jesus Kristus.
Du kommer till Honom för att bli rättfärdig, rättfärdig i och genom Honom!
Du behöver inte känna dig stark, i dig själv, för att få komma till Honom.
Du får komma till Honom för att bli stark, för i och genom Honom och hans kraft får du styrkan att stå emot frestelser!

Kom som du är. Med all brustenhet, alla tillkortakommanden, syndfulla tankar, köttsliga begär, felsteg, felval, ånger, fruktan och ångest.
När människan inser hur vedervärdigt hennes gamla hjärta är och hur omöjlig till förändring hennes fallna natur är, och inser sitt fullständiga beroende av Gud i precis allt, då vill människan äntligen överlåta sig helt och fullt, ge upp sin egenvilja med glädje, välkomna en överordnad gudomlig Herre och tjäna bara Honom och ropa ut sin tacksamhet över denna befrielse och upprättelse, detta saliga byte!
Ditt liv kan då bli rent och heligt, och du får stå i vita skinande rena kläder, tvättade i Jesu blod (1 Joh. 1:7, Upp. 1:5, Upp. 7:14). Detta är en bild på hur blodröda synder kan bli helt borttvättade, hur ett nersolkat människohjärta kan bli vitare än snö, förklarat helt rent inför Gud genom Jesu verk på korset och pånyttfödelsen genom Guds kraft!

Du är älskad av Den Högste, den levande Guden!
Att gå på den smala vägen, genom Porten Jesus Kristus, vår Herre och Gud, är att vandra i det förlåtande ljuset, eftersom han som försonade allas synd är Ljuset som kom till världen.
Den som lever i Ljuset = vandrar i Ljuset på den smala vägen.
Jesus är Ljuset och Vägen:

”I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen.
Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.”
Joh. 1:4-5,9

”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh. 14:6

Ett förkrossat hjärta, en ångerfylld själ, ett bedrövat och sorgset sinne över att ha missbehagat Gud, vänder sig aldrig Gud bort ifrån:

”Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande.
Ett förkrossat och ångerfullt hjärta föraktar du inte, o Gud.”
Ps. 51:19

”Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och hjälper dem som har en bedrövad ande.”
Ps. 34:19

”För så säger den höge och upphöjde, som tronar för evigt, vars namn är den Helige: Jag bor på den höga och heliga platsen, men också hos den som har en förkrossad och ödmjuk ande, för att jag ska vederkvicka de ödmjukas ande och hela de förkrossades hjärta.”
Jes. 57:15

”Så säger Herren: Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.
Var är det hus som ni ska bygga åt mig?
Och var är platsen för min vila?
För allt detta har min hand gjort, ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag ska se till den som är ödmjuk och har en förkrossad ande och som fruktar mitt ord.”
Jes. 66:1-2

Herren ser de ödmjuka, de som vill ödmjuka sig under Honom.
I Guds Andes närhet och kraft, gemenskap och liv, får du leva ett övernaturligt liv tillsammans med den levande Guden! När du ger dig själv helt till Kristus så får du himlens alla andliga välsignelser i och genom Honom!

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska, såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag, sin härliga nåd till pris, i vilken han har tagit emot oss i den Älskade.”
Ef. 1:3-6

Jesus visar Faderns hjärta genom att berätta liknelsen om den förlorade sonen, om sonen som lämnar sin far och går ut till världen och syndar…men ångrar sig, omvänder sig och tar modet till sig och går tillbaka till fadern, i tanke att om möjligt kunna få bli hans tjänare eftersom han svikit sin far så grovt:

”Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig, och jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
Och han stod upp och gick till sin far.
Och medan han ännu var långt borta, såg hans far honom och greps av medlidande och sprang emot honom, omfamnade honom och kysste honom.
Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son.
Men fadern sa till sina tjänare: Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.
Och de började glädja sig.”
Luk. 15:18-24

Det finns ingen sann kristen som med medveten vilja vill leva i synden. Kristi eget heliga liv finns ju i den kristne ifall hon tagit emot Honom som Herren och Frälsaren.
Föreningen med Kristus gör oss brinnande i vår ande, brinnande i Anden.
Där finns den heliga brinnande elden från himlen, den utgivande heliga agape-kärleken och där finns samma uppståndelsekraft som väckte Kristi kropp från de döda.
Där finns smärtan över lidande och sorgen över avfall, och där finns vreden över ondskan, högmodet och synden.
Vi måste bevara våra hjärtan, låta våra ögon se, ge akt på våra fötter, inte vika av från den smala vägen, hålla Guds Ord och låta Guds Ord verkligen vara våra fötters lykta och ljuset på vår väg:

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.
Gör dig fri från munnens falskhet, och låt svekfulla läppar vara långt ifrån dig.
Låt dina ögon se rätt fram och rikta din blick rakt framför dig.
Ge akt på dina fötters stig, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik varken av till höger eller till vänster, håll din fot borta från det onda.”
Ords. 4:23-27

”Jag har hållit mina fötter borta från varje ond väg, för att jag ska kunna hålla ditt ord.
Jag har inte vikit av från dina domar, för du har undervisat mig.
Hur söt är inte smaken av dina ord, ja, sötare än honung i min mun.
Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag varje falsk väg.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”
Ps. 119:101-105

Och vi måste ha vårt sinne vänt till Herren, vänt till det som tillhör det himmelska:

”Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden.”
Kol. 3:2

”Samla er inte skatter på jorden, där mal och rost fördärvar, och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen, där varken mal eller rost fördärvar, och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl.
För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.”
Matt. 6:19-21

”Men var ordets görare och inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
För om någon är ordets hörare och inte dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, för när han har betraktat sig själv, går han därifrån och glömmer genast hur han var.”
Jak. 1:22-24

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Guds ord och vilja är sanningen och består för evigt:

”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35

”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89

”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17

”Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran.
För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo.
Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdighet.
Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid.
Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”
Upp. 19:7-9

”Och Anden och bruden säger: Kom!
Och den som hör det ska säga: Kom!
Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.
För jag försäkrar var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon lägger något till detta, så ska Gud på honom lägga de plågor som är skrivna i denna bok.
Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta bort hans del från livets bok och från den heliga staden och från det som är skrivet i denna bok.
Han som betygar detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen.
Ja, kom, Herre Jesus!
Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Amen.”
Upp. 22:17-21

/ M.H.

Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?

Det finns både enskilda kristna och kristna samfund som anser att Bibeln inte kan tolkas på ett sätt så att budskapen, undervisningen, och den praktiska tillämpningen gäller alla kristna och alla församlingar i alla tider. De kan mena att i ett modernt samhälle så behöver Bibeln tolkas om, och budskapen omprövas, för att kunna passa den moderna människan i det moderna samhället, och argumenten kan vara flera. Bibeln speglar sin tid, och det behövde de förhålla sig till. Medan vi har vår tid, och det måste vi förhålla oss till, menar man.
Detta leder till splittringar inom kristenheten, där de som vill följa Guds Ord och anser att Guds vilja består för evigt bedöms som konservativa fundamentalister, medan de som försöker anpassa Bibeln till en ny tid anser att de följer Guds alla viktiga grundprinciper och bevarar Guds goda värderingar i en tid där undervisning av Bibeln i sin helhet inte skulle ha varken framgång eller ära Gud utan endast verka bakåtsträvande, kvinnofientlig och förtryckande mot utsatta minoriteter i samhället.

Vi kommer i detta bibelstudium gå igenom:
– Dilemman för kristna och kyrkosamfund
– 14 förekommande argument för ny tolkning och ny tillämpning av Bibeln =
1) Bristen på tidigare utbildning och insikt
2) Vi måste följa samhällets lagar
3) Kärleken är störst
4) Alla syndar hela tiden, även kristna, så vi ska inte döma andra
5) Alla får tolka som de vill, ingen kan säga vad som är rätt eller fel tolkning
6) Vi har ett förnuft och ett förstånd, det räcker att använda det
7) Gud uppenbarar sig på olika sätt för människor, Gud har olika vägar för människor
8) Vi pratar bara om det som är ljust och positivt, för tal om mörker och djävulen, synd och domens dag, tynger ner och skrämmer människor
9) Vi lever i nåden, och vi behöver inget mer än nåden som är ny varje dag
10) Vi lever i friheten i Kristus; allt är tillåtet
11) Vi vet inte hur mycket som är sant i Bibeln
12) Bibeln är mest riktad till judarna, så vi varken kan eller behöver följa allt
13) Vår kultur i vår tid är så annorlunda så vi måste anpassa Bibeln
14) Vår andlighet i vår tid är så annorlunda så vi måste anpassa Bibeln
– Samhällets syn på Guds syn
– Ovän med världen eller fiende till Gud
– Jesus Kristus – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!
– SUMMERING

Detta bibelstudium hör ihop med 4 andra bibelstudium, och vi rekommenderar att de alla läses tillsammans som en bred, djup och omfattande helhet:
”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är feministisk teologi Guds vilja?”
”Är underordning motsats till frihet?”

DILEMMAN FÖR KRISTNA OCH KYRKOSAMFUND

Kristna samt kristna samfund har oftast en gemensam syn på hur de kristna samfunden ska fungera och vilka värderingar och åsikter man ska bygga på och förmedla vidare till andra. Något som alla brukar vara överens om är; ”Bibeln är vårt rättesnöre”.
Dilemmat blir sedan; alla olika varianter om hur detta rättesnöre ska tolkas och tillämpas samt frestelsen att anpassa sig efter människors önskningar (utomståendes och medlemmars), ”världens” värderingar och samhällets vilja.

Varje kristen och varje kristet samfund bör ställa sig dessa frågor, eftersom svaren blir avgörande gällande just tolkning och tillämpning:

Vilka värderingar och vilken tro har vi?
– Är Bibeln föråldrad, och skriven enbart till människor i vissa historiska tider och därför irrelevant för nutidens människor…i allt från praktisk vägledning i det dagliga kristna livet till hur församlingen ska fungera?
– Behöver Jesu ord och undervisning prövas på nytt…för att kanske få nya förklaringar som lämpar sig bättre i ett modernt samhälle?
– Behöver Gud förstå nytänkande människor…och anpassa sig till dem och acceptera ett nytänkande?
– Behöver Gud förstå att en revidering av Bibeln och Guds vilja behövs för människornas bästa…i stället för att en revidering av samhälle och människornas vilja behövs för människornas bästa?
– Finns det förändring hos Gud och Guds vilja…och ett ”bäst före”-datum för Bibeln då den slutar att gälla i sitt ursprungliga budskap?
– Fattas det väsentliga budskap för människorna i den yttersta tiden…och Bibeln är otillräcklig i kunskap, visdom och direktiv?
– Har Gud mer överseende med människorna i ett modernt samhälle…än han hade med människorna under hela den bibliska historien?
– Har Guds syn på synd förändrats…för att samhällets och människors syn på synd har förändrats?
– Har Guds syn på kärlek och sexualitet förändrats…för att samhällets och människors syn på kärlek och sexualitet har förändrats?
– Behöver Gud förändra villkoren för frälsning, förlåtelse, och försoning…eftersom det är nya tider och ett nytt samhälle?
– Leder den Helige Ande Guds folk på nya sätt, i en ny tid och ett nytt samhälle…eller har den Helige Ande lett Guds folk in i samma sanningar, samma helgelse, och samma överlåtelse och omvändelse från synd i alla tider?
– Behöver Guds ordningar för församling, familj och äktenskap förändras i sin grund…för att grunden har förändrats i en ny tid och ett nytt samhälle?
– Bör människan idag kräva Guds acceptans och förståelse för samhällens och länders utveckling i fråga om nya lagar och ordningar…för att kyrkorna och kristna ska kunna få respekt, gehör och följare?
– Behöver nutidens människor upplysa Gud om hur människan fungerar på grund av att människan har upptäckt det i en tekniskt progressiv tid…eller har Gud vetat hela tiden hur människan fungerar till ande, själ och kropp?
– Är Gud Allsmäktig, Allvetande, och Allseende och visste hur vår tid skulle bli och hur människan och samhället skulle utvecklas…eller har människors och samhällens utveckling kommit som en överraskning för Gud, och därför inte aktuella för hans tidigare undervisning?

11 FÖREKOMMANDE ARGUMENT FÖR NY TOLKNING OCH NY TILLÄMPNING AV BIBELN

1) Bristen på tidigare utbildning och insikt
…kan användas som argument och motiv till att kräva exakt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för människor på olika områden i livet.

Vi har en ny tid och ett nytt samhälle, där den så kallade ”upplysningen” gett oss förståelse för saker som människan inte hade kunskap om på Bibelns tid. Man kan till och med mena att vetenskapen har motbevisat Bibelns innehåll samt en del av Guds värderingar.

Vår kommentar:
Ifall Bibeln anses föråldrad och därför inte kan efterlevas så blir slutsatsen att Guds vilja, egenskaper, värderingar och bud är under växling och förändring och därför endast gällande som helig vägledning och rättfärdig undervisning på Bibelns tid. Guds bud och vilja kan då inte vara eviga.
Om en kristen anser att de bibliska löftena från Gud ger trygghet och är en fast grund att stå på, men inte anser att Guds Ord är evigt och består i alla tider…så kan inte heller Guds löften till människorna vara eviga och gälla alla i alla tider.
När människan medvetet väljer att plocka ut några enskilda löften för henne själv och församlingen, men ignorerar Guds vilja i allting annat…hur ska då löftenas givare kunna anses sann och trovärdig när allting annat inte anses sant och trovärdigt?

Hur kan en sann grund i församlingen vara Guds budskap genom till exempel Paulus; om Kristi kropp, Andens gåvor, friheten i Kristus samt att ”ingen skillnad finns i Kristus”…när andra viktiga budskap från Gud, genom Paulus, anses endast härröra från Paulus egen personliga åsikt och därför är irrelevanta för dagens församlingar, för de passar inte in i vårt samhälle och det liv den moderna människan vill leva?

När liberalteologi och bibelkritik tagit plats i samhällets utbildningar av församlingsledare så kan undervisningen i samfunden givetvis bli utifrån församlingsledarnas egen utbildning. Men Gud har aldrig kallat församlingsledare till en liberalteologisk och bibelkritisk utbildning för att kunna leda Guds församling på jorden.
När Guds Ord ifrågasätts på många olika sätt; som övernaturligt och som fullt trovärdigt och som högsta auktoritet så behöver man inte längre söka svaren och sanningen i Guds Ord. Man bildar nya läror, nya traditioner, nya ordningar och en ny rådande vilja.

När kristna säger sig ha Bibeln som rättesnöre men sedan tolkar Bibeln i ljuset av ”världens” synsätt…så har en bakvänd ordning uppstått:
Bibeln blir sann så långt vi anser den passa in i världen och våra moderna utbildningar.
Men vad säger Jesu apostlar?

”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:27

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

Det är svårt för den moderna kristna människan att hålla sig obesmittad av världen, och att inte ha anpassat sig till världen…när Guds Ord tolkas och praktiseras i ljuset av världen synsätt.

2) Vi måste följa samhällets lagar
…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för människor på alla olika områden i livet.

När samhället har stiftat lagar mot diskriminering, som ska främja jämlikheten, kan det användas även av kristna till att hävda att ingen får diskrimineras i kyrkan och i äktenskapen.
Det finns 6 former av diskriminering enligt diskrimineringslagen; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. När kyrkosamfunden gör sig ekonomiskt beroende av samhällets bidrag så måste kyrkosamfunden lyda det som kallas ”demokrativillkoren”, vilket innebär att ingen av de 6 formerna i diskrimineringslagen får diskrimineras inom kyrkosamfunden. Följs inte demokrativillkoren förlorar de bidragen. De allra flesta kyrkosamfund väljer därför att lyda demokrativillkoren.

Kristna som vill att samhällets lagar ska få företräde framför Guds lagar och bud kan mena att de står för en mer kärleksfull Gud som är tolerant och inkluderande, och att acceptansen av människors olika levnadssätt och tro är viktigare än att hävda att alla måste leva på ett speciellt sätt. Talet om synd och dom anses hårt och till och med kränkande mot människors fria vilja.

Samhällslagarna får företräde framför de ord och bud från Bibeln som anses vara föråldrade och tillhöra en annan tid och omöjliga att implementera i nutida kristna samfunds värdegrunder.

Vår kommentar:
Kan Bibeln vara ett rättesnöre…när den inte är ett rättesnöre?
Kan bibliska värderingar vara en grund…när alla bibliska värderingar inte får vara en grund?
Vem som helst kan välja ut det de tycker låter gott och vackert, praktiskt och uppbyggande. Gyllene regeln finns som etisk värdering inom många olika religioner, där den anses vara en fin grund för alla människor och samhällen.
Men kan man kalla sig kristen och ett kristet samfund ifall man inte har all undervisning från Jesus och apostlarna som rättesnöre?
Ordet ”kristna” fick Jesu lärjungar i Antiokia, och ordet betyder ”Kristusföljare”.
Kan man då vara en Kristusföljare…utan att följa Kristus i allt?
Jesus blir i annat fall enbart en ”influenser” som man hämtar tankar ifrån.

Det är oftast det förflutna som man vill komma bort ifrån med nytolkningar och nya tillämpningar, eftersom Bibelns ord blivit så missbrukat av många människor och lett till både förtryck, maktmissbruk och till och med övergrepp och våld.
Kan då ett missbruk av Bibeln bli ett motiv till ett nytt missbruk av Bibeln…och godkänt av Gud i så fall?
Kan människans vilja att förändra felaktigheter i historien rättfärdiggöras av nya felaktigheter?
Kan ny tillåtelse av synd bli bättre än den tidigare tillåtelsen av annan synd?

Alla kristna ska alltid visa kärlek och medkänsla till medmänniskorna, men alla kristna har också fått befallningen att leva i Kristi efterföljelse och förbli i hans ord och i Honom, för att inte bli som en gren som ”kastas ut och torkar bort” (Joh. 15:6). När människan vänder sig bort från Guds vilja och Ordet inte längre blir hennes rättesnöre så vänder sig människan till sig själv, till världen och världens ande i stället.

”Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som har dött för dem och uppstått.”
2 Kor. 5:15

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Det finns inget mellanting mellan Guds Ande och världens ande, ingen mellanvärld mellan Guds rike och ”fursten över luftens välde” (1 Kor. 2:12, Luk. 4:5-6, Ef. 2:2).
När samhällets ordningar, normer och lagar går tvärtemot Guds ordningar, normer och lagar får människan göra ett val;
Välja Gud och bli ovän med världen…eller välja världen och bli ovän med Gud?
Lyda Gud före människor…eller lyda människor före Gud? (Apg. 5:29, Rom. 12:2)

När församlingar känner sig tvungna att lyda obibliska samhällsordningar för att få behålla ekonomiska bidragen så underordnar man sig ”världen” i stället för Gud. När ekonomin inte räcker till de krav och förväntningar som samfund och samfundsmedlemmar har så behöver man titta på orsaken till bristen på pengar i stället för hur man ska kunna behaga samhället, politiken och världens ande:
– Kristna i det moderna samhället lever inte som de första kristna gjorde.
– Ekonomin i församlingarna fungerar inte som den gjorde i den första församlingen.
– Helöverlåtelsen till Kristus och till missionsuppdraget fungerar inte som den gjorde hos de första kristna.
I stället för att alla i församlingen lever som den första församlingen i Apostlagärningarna levde så lever man ett liv där centreringen är kring den egna personen och den egna lusten och viljan, och man skänker inte sitt eget överskott till Guds församling. (2 Kor. 8:1-15, Apg. 4:32-37) När en kyrkolokal och en kyrklig verksamhet samt anställning av personal inte kan finansieras av de kristna så helgar inte målet att få pengar till verksamheten det medel man använder: kompromisser med världen och anpassningar av Bibeln.

Många kristna menar att det är en omöjlighet att leva som den första församlingen för vårt samhälle ser för annorlunda ut. Det går inte ekonomiskt, inte boendemässigt, inte arbetsmässigt och inte tidsmässigt, menar man. Att det skulle vara en ”omöjlighet” är en ursäkt som inte håller inför Gud.
Gud har köpt människan ”med sitt eget blod” (Apg. 20:28). Allt i den pånyttfödda, frälsta människans liv tillhör Gud, inklusive hela människan och allt hon ska äga. Att behöva göra sig av med allt överskott, all ”välfärd”, allt fåfängligt, allt världsligt när det gäller både pengarna, livsstilen, det materiella, tiden, engagemanget, intressena osv blir kampen mot ”köttet”, den fallna naturen, eftersom den vill leva för njutningen, nöjena, bekvämligheten, tillfredsställandet av begären, egenvinningen, egenäran, självförverkligandet osv. Den fallna naturen strider mot Anden, och går inte frivilligt med på att dagligen ”förneka sig själv och ta sitt kors”. Det enda som vinner den kampen är livet i Kristus, Kristi kraft i människan, och ingenting är omöjligt för Gud.
Människan måste välja; leva i Kristus – eller ”kliva ur” Kristus och leva i sig själv.
Kristus syndar inte, och tillåter aldrig en kristen att leva i synd.
Kristus anpassar sig inte efter världen och kompromissar inte med världen.
Kristus är inte ljummen eller självcentrerad, utan drivs av rättfärdighetens heliga eld.

”Du har namnet att du lever, men du är död”, sade Jesus Kristus till församlingen i Sardes” (Upp. 3:1-6),
och Jesus sade sedan; ”Du har några få namn även i Sardes, som inte har fläckat sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga.”
”Några få…”
Får Gud eller Mammon styra?
Vems ord står högst – samhällets eller Guds?

När livsstilen och kraven är så höga att samfunden gör sig beroende av bidrag från samhället så är prioriteringarna fel någonstans, på endera kraven på lokaler och inredning, valen av aktiviteter och fika, utbetalda löner eller bristen på gåvor och hjälp från samfundsmedlemmarna.
Alla kristnas församlingsförebild är den första urkristna församlingen som beskrivs i Apostlagärningarna. Lärjungarna samlades varje dag i hemmen och prisade Gud tillsammans. Alla sålde sina överskott av det de ägde och gav till församlingen och delade sedan ut av det till den som var i behov. Utöver det så levde de för evangelium och för att hjälpa medmänniskorna. De hade matutdelning till nödställda.
Det kan nog vara svårt att tänka om när man skaffat sig en levnadsstandard och livsstil som man har växt upp med, och vant sig vid att ”alla” har. Det tas för givet. Att växa upp i ett pengamässigt rikt samhälle, där välfärden är så hög att landets befolknings överflöd och överskott skulle kunna mätta och klä tusentals eller miljontals medmänniskor, kan göra att det ses som en allmän rättighet att alla ska få omge sig med samma höga levnadsstandard och ha samma utsvävande livsstil…en livsstil som hade varit både otänkbar och oacceptabel för den första församlingen, i deras efterföljelse av Kristus och överlåtelse av allt de var och ägde till Gud.
Jesus visar lärjungarna en fattig änkas gåva:

”Sannerligen säger jag er att denna fattiga änka har lagt dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. För de lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sin fattigdom allt som hon ägde, allt hon hade att leva på.”
Mark. 12:43-44

Den fattiga änkan gav allt hon hade…medan många idag inte ens vill ge allt sitt överflöd. Man vill i stället leva i sitt överflöd själv. Det har blivit normaliserat, även i kristna samfunden och hos kristna. Den som kallas ”fattig”, i vårt land idag, är den som inte kan leva i en normaliserad utsvävande livsstil och inte har samma överflöd som blivit norm hos alla i samhället.
Gud vet vad vi behöver, i den dag vi är i och inför de utmaningar vi står inför, och Gud hjälper på både naturliga och övernaturliga sätt. Jesus lärde människorna att be bönen ”Fader vår”, och ”ge oss idag vårt dagliga bröd” (Matt. 6:9-13). Och han sade:

”Ingen kan tjäna två herrar. För antingen ska han hata den ene och älska den andre, eller så ska han hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, och inte för er kropp, vad ni ska klä er med.
Är inte livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?”
Matt. 6:24-25

Ber vi Gud att ge oss vårt dagliga bröd? …eller ber vi om ännu mer pengar eller saker till ett ännu större överflöd?

Paulus ord till Timoteus är ord till oss alla:

”Men gudsfruktan med förnöjsamhet är en stor vinning.
För vi har inte fört något med oss in i världen och det är säkert att vi inte heller kan ta med oss något härifrån.
Utan har vi föda och kläder, så låt oss vara nöjda med det.”

Och vidare:
”Men de som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i många oförnuftiga och skadliga begär, som drar människorna ner i fördärv och undergång.
För penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har strävat efter och därigenom förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
Men du, gudsman, håll dig borta från sådant och sök ivrigt efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”
1 Tim. 6:6-11

3) Kärleken är störst
…kan användas som argument och motiv till nya samhällslagar och ordningar som accepterats och implementerats i kyrkosamfunden.

Genom att kärleken alltid anses som den rådande kraften och motivet så tillåts människors synder med förklaringen att det är kärleksfullt att bemöta människor med en tillåtande attityd, samt Gud älskar alla syndare och det finns ingen människa som är syndfri.

Vår kommentar:
Kärleken är störst och viktigast, säger Bibeln. Men många blandar ihop begreppen och kallar till exempel även sexuella begär och liv levda i synd för kärlek, för man utgår från sina egna kroppsliga och själsliga känslor och begär men ignorerar eller har ingen kunskap om att dessa är det Bibeln kallar ”köttet”.
Argumentet om att ”kärleken är störst” kan användas till att rättfärdiggöra sexuell synd, då kärleken från Gud och de sexuella relationerna mellan människor anses stå så högt att Guds syn på synden förminskas eller helt överses. När samhället har en syn som främjar fria sexuella relationer för alla medborgare, och sexuella relationer har blivit ”en mänsklig rättighet”, så kan människor mena att dessa lagar ska följas ända in i samfunden. Guds äktenskapsordning mellan man och kvinna som blir ”ett kött” (sex endast inom äktenskapet) och sedan lever i livslång trohet anses i det närmaste som en utopi som ingen kan följa i det moderna samhället.
Guds kärlek; agape och filios, kan aldrig blandas ihop med köttets begär och sexuell synd.
Läs gärna bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?”.

Guds utgivande kärlek visar på en väg bort från synden, en väg som ger förlåtelse, befrielse, upprättelse och frälsning för alla som vill omvända sig och ge hela sina liv till Jesus Kristus.
Den människa som gått igenom sitt eget ”getsemane” (”ske Din vilja, inte min”) och ”golgata” (jag tar mitt kors och följer Dig) och fötts på nytt av Gud lever sen inte längre varken för sig själv eller i sig själv endast, utan lever därefter i och genom Kristus. Och Kristus lever aldrig i synd.

Den anpassande inställningen till kärleken (den som är en mix av det man kan hitta i Bibeln och se i världen) anses vara viktig som ett medel att både nå och bemöta människor med, men också som ändamål eftersom det kan finnas både en rädsla för att skrämma bort människor med en bibeltolkning man själv anser är både för hård, intolerant och världsfrånvänd, samt kanske även en egen motvilja att stå för det Gud verkligen säger i Bibeln. Eftersom ”Gud är kärlek” så vill man se en Gud som är så generös att kärleken tillåter även synd och brott mot Guds bud och lagar, och argumentet att ”ingen är syndfri” blir ledorden…i stället för Jesu ord till äktenskapsbryterskan; ”Gå och synda inte mer.” (Joh. 8:11).

När kristna och kristna samfund väljer att leva och verka för att behaga människor och samhälle…så har de slutat att behaga Gud först och mest.
När människor och kyrkosamfund väljer att ifrågasätta Guds Ord som sanningen och sin absoluta auktoritet…så har de förlorat kompassen, ledstjärnan och ledljuset som leder till evigt liv.
Det som har blivit rätt är det som känns rätt i det mänskliga förståndet och det mänskliga känsloregistret. Men det mänskliga förståndet är ”kött”.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

Om vi älskar våra medmänniskor med Guds agape-kärlek så vill vi inte förleda dem och se på när de lever sina liv i synd. Det skulle innebära att vi i vår passivitet och ljummenhet eller kyla låter människor gå förlorade…medan vi själva ingenting gör för att rädda dem. Människofruktan eller liberalteologisk inställning till Guds Ord får i stället råda.

Gud vill i stället hjälpa dem till omvändelse och frälsning!
Och Guds församling får i stället nöd för de som håller på att gå förlorade, och vill hjälpa dem ut ur frestelser, bedrägerier, förvillelse och lögner.
Kärleken vill frälsa! Och kärleken vill göra det som bygger upp den heliga andliga byggnaden som Guds församling är (1 Petr. 2:5). Kärleken tänker långsiktigt och på evigheten, och vill bygga tro och liv som står stadiga på Klippan Kristus, i efterföljelse, helighet och uthållig överlåtelse.

4) Alla syndar hela tiden, även kristna, så vi ska inte döma andra

…kan användas som argument mot att berätta för kyrkomedlemmar och andra om synd och Guds dom över synden och den som lever i synd.

Hit hör även att ingen får vägras medlemskap, ingen får fostras och uppmanas till omvändelse från synd eller uteslutas ur församlingen (med vissa undantag som aktivt motarbetande av samfundet till exempel).

Man menar att Bibeln säger att Jesus inte kom för att döma någon, och att Jesus umgicks med syndare och själv skonade och förlät syndare. Därför ska församlingsledare och kristna inte döma andra människor utan vara tillåtande, inkluderande och accepterande.

Vår kommentar:
Rädslan för att stöta bort människor samt viljan att behaga människor gör att många församlingsledare och andra kristna böjer sig för världens syn och vilja och i stället bryter mot Guds vilja. Man kan då mena att för en kristen så räcker det med att ”tro på Jesus” och ”tro att Jesus är Guds son och världens frälsare” samt ha döpt sig någon gång. Till bekräftelse har man några ord eller verser i Bibeln. Dessa ord skulle då vara Guds heliga och eviga vilja.
När man bestämmer sig för att detta räcker som grund för en frälsning så har man delvis rätt men också väsentligt fel och har missförstått eller ignorerat Guds budskap och Jesu ord genom hela det Nya testamentet.
Det går inte att sila och sålla i Bibeln, använda småbitar av den, bygga en egen teologi och dessutom aktivt motarbeta resten av Guds klara och tydliga Ord.

När Jesus umgicks och åt med syndare så var motivet att vittna om Guds rike och undervisa om frälsning från synd för de som var förlorade. Det var därför Jesus sändes till världen; för att frälsa världen från synd och evig död!
”För Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh. 3:17)
När Jesus återkommer så sänds han för att döma världen, vare sig världen är redo eller inte, vill det eller inte.

Apostlarna skriver till församlingar om att de både ska tillrättavisa, vända sig bort från, utesluta och till och med driva bort somliga, samt döma sina egna i församlingen (Matt. 18:15-17, Rom. 16:17-18, 1 Kor. 5:1-13, 1 Kor. 6:1-5, 2 Kor. 6:14, Ef. 5:11, 2 Thess. 3:6, 2 Thess. 3:14-15).
Ingen människa kan ta Guds plats och uppgift och döma den slutgiltiga domen över en människa, för endast Gud känner varje människas hjärta, men för att församlingen ska hållas ren och fläckfri så måste de som lever i synd och vägrar omvända sig först tillrättavisas men sedan uteslutas ur församlingen. Detta för att Gud och Guds namn alltid ska bli ärat och slippa hädas av människor och inför människor.
Vi ser i både det Gamla testamentet och det Nya testamentet hur allvarligt Gud ser på att människan förhärdar sitt hjärta, lever i synd och vägrar att omvända sig. Gud kräver överlåtelse av alla sina barn, av alla som vill vara delaktiga i Guds rike. För hur ska ljuset som lyser från Guds församling (Matt. 5:14-16) kunna lysa av Herrens ljus (Joh. 3:19-21, Joh. 8:12) …ifall inte ljuset och Herren är närvarande på grund av tillåten synd och orättfärdighet?
En ifrågasatt Gud öppnar upp för individuell tolkning av vad som är synd och inte synd, och församlingen kan då bli fylld av människor som lever precis som världens människor och vanärar Gud med sina liv samt bedrövar och till och med släcker Guds Helige Ande i sina liv.
En församling med medlemmar som lever egocentrerade liv med accepterad synd förstör för Guds rike och vittnar utåt sett om en Gud som inte är helig och rättfärdig och en Helig Ande som leder människor in i sexuell synd, lättja, likgiltighet, girighet, uppror, avguderi med mera. Vittnesbördet blir inte sanningen, utan en lögn och en hädelse mot Gud.
För när det knappt skiljer någonting på de som ska vara Jesu efterföljare och de som kallas för ”världens” människor (förutom munnens bekännelse och eventuellt deltagande i gudstjänster) så har människan missat det väsentliga; att lyda Gud, och i allt leva ett heligt och rent (fläckfritt) liv!
För älskar en människa Gud ”med hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sin kraft och hela sitt förstånd” (= Guds bud och krav) …men lever i synd och tillåter synd…så finns bristen på kärleken till Gud endera i hjärtat, själen, kraften eller förståndet. Eller i flertalet av det. Och brister kunskapen (förståndet) på grund av felaktig eller bristande undervisning i församlingen så ligger ansvaret på både församlingsledningen (som har som ansvar att leda och styra) och på individen som inte söker sanningen själv i Guds Ord och tar ansvar för sin egen efterföljelse av Gud.
Förståndet formas av tron och livet i Kristus. Och när människan tar kraften, hjärtat och själen och hela sitt förstånd (format och andligen förvandlat av Gud) och lever i Kristus så får hon den kunskap som är livsviktig för henne själv och välbehaglig inför Gud.
Men utan förvandlingen och överlåtelsen och kärleken till Gud så går människan fel:

”Mitt folk går under i brist på kunskap.”
Hos. 3:6

Men även med kunskap går en del människor under…för att de själva väljer att vara slavar under synden, i stället för underordnade Jesus Kristus. Det finns ett stort avfall…
Läs mer om det i ”Ska det bli avfall eller väckelse i den yttersta tiden?”.
Att som kristen vara förlåtande mot de som ångar sin synd är enligt Guds vilja. Men de som förhärdar sina hjärtan och vägrar omvända sig från synd har själva redan lämnat Gud och den smala vägen, oavsett vilken byggnad de sitter i.

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Guds församling, Kristi kropp, innehåller endast de som går på den smala vägen.
Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

5) Alla får tolka som de vill, ingen kan säga vad som är rätt eller fel tolkning

…kan ligga som grund för tillåtande av både synd och villoläror i församlingen.

Ofta har man en enkel överenskommelse om vad som ska vara den gemensamma grunden för medlemskap i en församling eller ett samfund; man ska bekänna Jesus som frälsare och Guds son och i de flesta fall tro på en treenig Gud. Detta kan kallas för ”trosgemenskap”, den gemenskap man menar är Andens enhet. Men sedan är resten fritt att tolka hur man vill, och man kan få leva nästan hur man vill.

Vår kommentar:
När tron blir subjektiv så finns ingen objektiv sanning, det vill säga; ingen allmängiltig absolut sanning. Och då blir inte ens Guds Ord en trovärdig sanning för alla Guds barn.
För när Guds budskap inte blir samma budskap till hela världen, utan olika budskap till olika samfund och olika individer, så byts den verkliga sanningen ut mot subjektiva tolkningar av sanningen.

”Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.”
1 Petr. 4:11

Jesus säger själv att alla som kallar honom för ”Herre, Herre” inte ska komma in i himmelriket, utan endast de som gör Faderns vilja. (Matt. 7:21) Och Faderns vilja är Jesu vilja och Andens vilja; de är ett!

En del samfund menar att vid dopet blir människan frälst och så länge man lever i tron att man är Guds barn genom dopet så förblir man frälst livet ut. Detta motsägs av en mängd bibelställen och ord från både Jesus och apostlarna. Många av dessa presenteras i bibelstudiet ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
Den som tror att man blir rättfärdiggjord av sin tro och bekännelse av Jesus som försonare för sina synder kan dessutom inte godkänna spädbarnsdop eftersom dessa dop utförs genom andra människors önskan om frälsning för spädbarnet, som själv inte ens är medvetet om att det är en egen individ och varken har en egen tro eller förmåga att förstå innebörden av bekännelsen. Spädbarnen har varken klarat att begå synder från ett syndigt hjärta eller skulle kunna bekänna sitt beroende av en försonare. De kan inte ställas till svars för någonting alls, inte få straff eller belöning för några gärningar överhuvudtaget. Läs gärna ”Vad är en fallen natur?”.
En människa som är döpt som spädbarn behöver, likt alla barn och ungdomar, växa upp och ta ställning till Guds kallande och dragande av människan i hennes inre. Bibeln undervisar inte om någon ”konfirmation” som tradition bland ungdomar, utan detta är kyrkosamfunds påfund. Konfirmationen ska ”bekräfta” spädbarnsdopet, att man lever kvar i tron (som man inte ens hade som spädbarn…).
Det finns en bedräglig trygghetskänsla i läran om spädbarnsdopet och konfirmationen som traditioner (även världens människor döper spädbarn och går på konfirmation), men många av dessa människor är aldrig födda på nytt av Anden eftersom de aldrig lämnat över hela sina liv i tanke, ord, gärning och hjärta till Herren Jesus Kristus och aldrig omvänt sig från synd eller ”tagit sitt eget kors på sig”. De är inte förvandlade, för ”allt har inte blivit nytt”. De har blivit utan undervisningen om hur man träder in i det eviga livet genom omvändelsen och pånyttfödelsen, eftersom spädbarnsdopet antas vara frälsningen och ingången till ett evigt liv med Gud.

Samhällsmedborgare kan ha en laglig rätt att både tolka, tro och leva hur man vill, men som kristen (Kristus-följare) måste efterföljandet av Kristus och lydnaden av Gud vara människans högsta och främsta vilja. Kristus har inte en intresseklubb, utan kräver hela livets överlåtelse från en människa som vill följa Honom.
Den smala vägen som Jesus talade om rymmer inte alla kategoriers tro, tolkningar och livsstil, utan där vandrar endast 1 kategori.
Läs om de 7 kategorier av människor som vandrar på den breda vägen i ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

Guds budskap blir godtyckliga då församlingsledare och kristna menar att alla kan tolka fritt och därmed också leva och tro hur de vill i församlingarna. Ingen kommer att förmana, tillrättavisa eller varna dem för ett ogudaktigt liv i synd. Människor vägleds då fel och invaggas i en falsk trygghet, då undervisningen eller bristen på undervisning bekräftar ett liv utanför Kristi efterföljelse, helgelse och omvändelse från synd.
Omvända sig från sin synd är inget som görs en enda gång i livet, och sedan behöver man inte göra det fler gånger. När man inser sitt totala beroende av en frälsande Gud och ser att man själv är en syndare med ett fallet ”kött” så börjar den helomvändning som leder syndaren till pånyttfödelse och in i livet i Kristus. Därifrån ska människan ledas till Kristus-likhet och förnyelse av de själsliga sinnena under hela vandringen på den smala vägen. Det är därför även det Nya testamentet är fullt av allvarliga tillrättavisningar och skarpa varningar från både Jesus och apostlarna. Den som blivit en Kristus-följare kommer att behöva omvända sig många gånger under den resan, eftersom frestelser, prövningar, synd och fall kommer att kanta vägen så länge hon befinner sig på jorden. Endast Guds heliga vilja är fri från synd.

Församlingsledaren har ansvaret att skydda ”sin” församlingsflock samt leda den in i sann efterföljelse av Kristus och även korrigera de som avviker i synd (1 Tim. 5:20-22, Apg. 20:28-31). Även församlingsledaren ska vara fläckfri (Tit. 1:7-9, 1 Tim. 3:1-15).
Ingen kristen kan i allt leva ett fullkomligt syndfritt liv i tanke, ord och gärning. Men ingen kristen kan leva i synd (vägra omvända sig från synd) och samtidigt behaga Gud och ha Jesus som Herre.
Människan, eller världens ande, är herre i huset när bortförklaringarna, ursäkterna, omförklaringarna och efterkonstruktionerna i försvar för ett liv i synd ska försöka blidka en Gud som aldrig kommer att tillåta sina barn att fortsätta leva i synd.
Här passar även Paulus ord in, från 2 Kor. 6:14-15:
”För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Och vilken gemenskap har ljus med mörker? Eller hur kan Kristus och Belial komma överens?”

Gud har en övergripande helhetssyn och en profetisk framtidssyn och handlar alltid med människan utifrån målet; människans slutliga frälsning och nuvarande helgelseprocess. Guds tankar är inte våra tankar, men våra tankar kan förnyas, genom Andens verkan och kraft, så att de inte längre styrs av den fallna naturen, gamla tankemönster, världens påverkan och djävulens manipulationer.
Gud har inte olika frälsningsvägar att välja på, men Gud har olika vägar fram till frälsningen för den enskilda människan.
Gud kan tala genom alla Andens gåvor och tjänster som finns i Kristi kropp (ifall kristna tror att de är i funktion och tillåter Gud att använda dem), men han talar alltid direkt till alla sina barn genom sin Helige Ande.
Hos kristna och kristna samfund finns det idag läror som inriktar sig på endast Anden (”pneumatologiska möten”) och de andliga upplevelser de känner att de får. Man delar upp den treenige Guden, och det upplevda och känslomässiga kan där bli viktigare än det Guds Ord säger.
Läs mer om detta i ”Är feministisk teologi Guds vilja?”

Men Anden har inte tiotals eller hundratals olika tolkningar av Guds Ord, och han förleder inte människor genom att visa dem och lära dem helt olika tolkningar. Detta vore en omöjlighet eftersom sanningen inte finns i så många olika skepnader och varianter utan endast i sin ursprungliga betydelse och mening. Sedan kan ett budskap ha flera djup, men det är en annan sak.
I Guds Ord existerar inga motsägelser, utan det som till synes verkar vara motsägelser harmonierar alltid på ett övernaturligt sätt genom Bibelns helhet och får sin förklaring genom summan av Guds Ord.
Anden försöker därför att ständigt korrigera dem som tror på irrläror, undervisar irrläror och predikar irrläror. Förklaringen på varför det finns så många olika tolkningsvarianter finns i bibelstudiet ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Vår uppgift är, enligt Guds Ord, att alltid pröva allt som undervisas och predikas med Bibelns ord; ”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160). På frukten visas trädets art; gott eller ont. Men det onda kan ”ha ett sken av gudsfruktan”, och det goda (Guds heliga vilja) kan stämplas som ogudaktigt. Det är inte alltid lätt att ytligt sett bedöma ett träd och dess frukt, eftersom fruktens sort hänger på vem som definierar frukten.
En majoritet av människor kan känna sig mer säkra på sin sak just på grund av att de är i majoritet, medan det i verkligheten kan vara några få som bär på den riktigt välsmakande frukten. Den goda frukten är inte per automatik den som ser läcker och lockande ut för ögat, likt lockande frukten på Kunskapens träd, utan är den frukt som innehåller det näringsinnehåll som Gud tänkt för människans andliga uppbyggelse.

Människors alla olika tolkningar kan bli behandlade som endast åsikter, som inte anses tillhöra kategorin ”tro”, som har betydelse för det eviga livet. Därmed blir även det egna privatlivet fritt från vägledning av Guds Ord…som kan komma att få lika många olika rättesnören som det finns fria tolkningar och individer.
Varje samfundsmedlem får ofta vägleda sig själv, förutom att skriva under på grundläggande ståndpunkter. Anser medlemmen att ett liv i synd inte alls är ett liv i synd så lägger sig församlingsledningen inte alltid i den ”åsikten”, eftersom grunden ofta är att endast tro att Jesus är världens frälsare och Guds son.

En del går så långt att församlingsledningen står för fri tolkning angående vägen till Gud, så att även villoläror och andra religioner kan sägas bära på vägar till Gud och till frälsning. Synkretismen sprider sig i de kristna samfunden, eftersom en fri tolkning angående både vägen till Gud, till frälsning, samt hur liv och efterföljelse ska se ut har spridit sig och accepterats i allt bredare form och mängd i kristenheten. Kvar blir falska evangelium och liv utan sann efterföljelse av Jesus Kristus, och kvar blir världsliga kyrkomöten och församlingar utan Ande och kraft eftersom Anden inte kan verka som den vill där Guds fullkomliga och heliga vilja inte tillåts råda.

I modern tid har rädslan för att stöta sig med världen inneburit ett mer accepterande och inkluderande förhållningssätt till världen. Genom att anpassa Bibelns budskap blir samfunden mer populära av de som vill fortsätta leva i världen men samtidigt söker andlighet och trygghet. Kyrkorna blir världsliga föredömen som attraherar världen. Sekulariseringen, liberaliseringen, individualiseringen, moderniseringen och mycket annat världsligt har nått in i både privatliv och församlingsliv.

6) Vi har ett förnuft och ett förstånd, det räcker att använda det

…kan ge varje kristen och varje kyrkoledare möjligheten att fritt få tolka Bibelns ord och fritt tillämpa sin tolkning.

När kristna tror att det egna förnuftet och förståndet alltid är lett av Guds Ande så börjar man lita på att man ständigt är ledd av Gud i allt man gör, säger och tänker och därmed också alltid behagar Gud med sina tankar, känslor, vilja och val.
Att tolka Bibeln med förståndet och förnuftet blir en sund väg att gå menar man.
Förståndet och förnuftet leder dessutom alltid rätt i både församling och privatliv, eftersom vi fått detta av Gud.

Vår kommentar:
Att med förståndet och förnuftet försöka tolka Bibeln rätt blir att förlita sig på sitt jordiska ”kött” i andliga sanningar = en omöjlighet.
Det är en omöjlighet eftersom köttet alltid står i strid med Anden (Gal. 5:17).
Våra själsliga sinnen, förståndet och förnuftet, ska däremot vara under ständig förnyelse under Andens ledning. Sinnelaget ska formas efter Kristi sinnelag.
Hur vet man då när man är ledd av sitt eget förstånd och förnuft i stället för Anden?

Människan har flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen, och det är oerhört viktigt att som kristen vara medveten om detta:

1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse. (psuché = psyke/själ)
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.

– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena och ger även fysiska ”svar” på själens tankar och reaktioner i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.

”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i ”världen” är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.

Sinnelaget i ”världen” utgår från den fallna människans vilja och begär.
Sinnelaget i Guds rike utgår från Guds helighet, renhet och agape-kärlek.

Vi har 3 ”skikt” av sinnen:
1) De innersta sinnena;
Människan har en ande, för annars kan inte en människa vara andlig och andligen förstå, se och höra från Gud. Genom människans ande finns gemenskapen med Gud och tillhörandet av Guds rike. Andens ”sinnen”, som är vår inre människas djupaste vilja, är vårt sanna jag, vårt innersta jag.
2) Själens sinnen;
Vi är ”sinnliga” som människor. Själens sinnen påverkas av vår kropps biologi. Tankar, vilja och förstånd styrs av hjärnans signaler och påverkas av vår kemiska biologi, vårt arv och vår miljö. I själens sinnen finns vår personlighet och våra mänskliga unika egenskaper.
”Oandliga människor” (1 Kor. 2:11-16) kan inte bedöma andliga saker från Guds Ande, eftersom de förstår med sitt psyke, sin själs intellekt; själens sinnen. Detta är en förståelse som sker genom ”köttet” och är jordisk.
3) Kroppens sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Dit kan instinkter räknas (reaktioner från ”reptilhjärnan”) samt eventuellt proprioception (rörelse- och positionssinnet) och neurologisk intuitiv förmåga.

Läs mer i ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?” och ”Hur tolkar man Bibeln?” samt ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

7) Gud uppenbarar sig på olika sätt för människor, Gud har olika vägar för människor

…och det innebär att Gud talar genom olika tolkningar och till och med genom olika religioner. Alla söker egentligen samma Gud, och Gud har bara fått många olika namn.

Man kan mena att Bibeln inte kan ses som den absoluta auktoriteten från Gud, eftersom alla sökande och troende människor tror på samma Gud, för det finns ju endast 1 Gud och då är det en omöjlighet att människor skulle kunna bli avgudadyrkare genom andra religioner. De som tror på en gud eller flera gudar i andra religioner tillber därför Gud, menar man, och kan inte klandras. Därför kan synkretismen, en sammanslagning av alla religioner, vara fullt accepterad av Gud. Och därför behöver alla kristna vara toleranta mot de som funnit Gud genom andra religioner och läser andra så kallade ”heliga skrifter”.

Vår kommentar:
Människan är skapad för en gemenskap med Gud. Efter syndafallet finns det ett tomrum hos människan som endast Gud kan fylla. Den platsen är reserverad för Honom. Och vi kan se att alla människor dyrkar någon (sig själv eller andra) eller någonting (pengar, makt, ära, sex med mera). De är födda med ett behov att dyrka och tillbe Gud, och när Gud inte får vara den dyrkade så ersätts Gud med annat.
Det finns ingen Gud förutom den levande Guden. Djävulen vill gärna dyrkas och tillbes och han förklär sig till ”ljusets ängel” för om möjligt kunna förföra och bedra även Guds barn, men behöver inte förklä sig lika mycket för att slå sig samman med ogudaktiga.
Människan har i alla tider skapat sig avgudar. Har de inte presenterats för dem så har de skapat nya själva i guld, koppar, sten, trä, lera eller annat material. Och har man inte skapat avgudar av jordiska material så har man dyrkat jordiska människor eller mytologiska väsen. Sedan har man tillbett och lovprisat och hoppats på bönesvar, framgång och välsignelser från dem. Men de var förstås döda ting, fantasier eller vanliga dödliga människor, men gav de mörka andemakterna möjlighet till inflytande och boplatser i människohjärtan.
Den levande Guden, Bibelns Gud, gör ingen skillnad på avgudadyrkans olika föremål för dyrkan, utan allt handlar om att man vänt sig till någon eller något annat än Herren Gud för frälsning, hopp, hjälp, helande med mera. Man upphöjer någon eller något annat än Gud, och det/den får ta platsen som endast Herren Gud får ha, och man sätter sitt hopp till avguden. När kristna till exempel dyrkar och tillber Maria och olika så kallade ”helgon” så kan de mena att de inte blir föremål för avgudadyrkan eftersom de inte titulerar dem ”Gud” och inte tillber dem som Gud. De kan mena att Maria och helgonen bara tar bönen och tillbedjan vidare till Jesus och till Fadern. Maria och helgonen blir länkar till Gud, liksom ikonbilder, statyer, ljus, rökelse, krucifix med mera blir länkar till Gud. Men det finns inga ”länkar” till Gud förutom direktlänken; Jesus Kristus! Allt annat är religiösa fåfänga försök att genom traditioner och ritualer bringa kraft och möjligheter att närma sig Gud bättre och lättare. Församlingsledare kan mena att kristna kan behöva olika hjälpmedel för att nalkas Gud, och dessa hjälpmedel måste accepteras eftersom medmänniskan ska hjälpas i sin väg till Gud, menar man. Eftersom olika religioner har olika hjälpmedel för tron så är det nära tillhands att blanda dessa och mena att alla vägar egentligen är vägar till samma Gud. Men inget av detta finns att hämta i det Nya testamentet, utan är människoskapade tillägg som inte har sin grund i Guds Ord. Vi ser klart och tydligt att Jesu apostlar aldrig använde sig av några sådana hjälpmedel, och detta eftersom inga hjälpmedel behövs för att kunna komma nära Gud och få gemenskap med Honom. Jesus Kristus har öppnat vägen till vår direktkontakt med Gud genom pånyttfödelsen av vår ande, och det behövs inga fler medlare och mellanhänder än Jesus Kristus och hans sårmärkta händer.
I stället är det undervisningen som ligger som brist bakom tron att världsliga och materiella hjälpmedel underlättar för människan att komma närmare Gud. Den undervisningen har sin grund i spiritualism och nyandlighet eller i österländska och ockulta religioner. Man kan i somliga samfund mena att det är kyrkotraditioner som är goda för människan, men människoskapade traditioner utan rötter i Guds Ord ska inte läggas till i Guds församling och undervisas, försvaras och praktiseras som om de vore en hjälp för människan att bli djupare troende eller till och med frälst. Denna undervisning bedrar människor, och ger ett falskt sken av fromhet och helgelse men leder inte människan till Gud, utan kan i stället leda människor in i avgudadyrkan och avfall. Det är gärningar, tankar och undervisning som visar att det Jesus gjorde på korset inte räckte för att människan skulle kunna få en gemenskap med Gud, människan behöver dessutom addera olika slags ”hjälpmedel” för att nå fram till honom lättare.

När Bibeln slutar att vara människans rättesnöre får även synkretismen möjlighet att infiltrera Guds församling. I Bibeln uppmanas de som blandat religioner att välja, till exempel; den levande Guden eller Baal, 1 Kung. 18:21: ”Om Herren är Gud, så följ honom, men om Baal är det, så följ honom.”
Alla Baals profeter dödades (1 Kung. 18:40).
Människorna fick inte tillåtelse att dyrka och be till båda, eftersom båda inte var Gud (oavsett att man inte kallade avguden för ”Gud”).
När Paulus var i Aten blev han upprörd över all avgudadyrkan, och vittnade om att Gud ”förkunnar att alla människor överallt ska omvända sig”. (Apg. 17:16-34). De dyrkade ”gudinnan” Diana.
Likaså kan inte människor tillbe Maria och helgon samtidigt som de tillber Gud. De måste välja vem av dem som de vill tillbe och sätta sitt hopp till. Att säga att man bara ber till Gud men ändå även ber till Maria och helgon om hjälp i bön = avgudadyrkan, eftersom man inte enbart ber till Gud. Man vänder sig till avgudar, även om det ”lindats in” i fromma ursäkter och kyrkliga ritualer. Det bottnar helt enkelt i ogudaktiga villoläror som accepterats som kyrkotraditioner.
Så fort man upphöjer en människa till någon slags ”idol” så innebär det också avgudadyrkan. För när en människa har fötts med en speciell talang eller uppnått någon speciell bedrift och presterat något extraordinärt så är det risk för dyrkan av människor; avgudadyrkan.

Ordet ”idol” kommer från grekiskan, och finns med 11 gånger i det Nya testamentet; ”eidólon”.
Betydelsen;
1. en bild, idol (d.v.s. för tillbedjan)
2. (genom implikation) en hednisk gud
3. (plural) dyrkan av sådana

I alla bibelställena handlar det om avgudar och avgudadyrkan; Apg. 7:41, Apg. 15:20, Rom. 2:22, 1 Kor. 8:4, 1 Kor. 8:7, 1 Kor. 10:19, 1 Kor. 12:2, 2 Kor. 6:16, 1 Thess. 1:9, 1 Joh. 5:21, Upp. 9:20.

För Gud existerar ingen tillåten synkretism och dyrkan och tillbedjan av olika gudar vid sidan av Honom. Det är det högsta och första budet Gud ger människorna:

All dyrkan och tillbedjan som inte är till Gud är; avgudadyrkan.
Tillber man Maria och helgonen och sätter sitt hopp till deras medling så har de tagit Guds plats, för endast Gud ska vara den vi ber till och sätter vårt hopp till och endast Jesus Kristus är medlaren mellan Fadern och människorna genom sitt dyrbara blod till försoning, pånyttfödelse, gemenskap med Gud och till evigt liv (1 Tim. 2:5-6).
När Jesus dog på korset brast förlåten till templet mitt itu, och efter Jesu uppståndelse kan människan få komma in i det allra heligaste utan någon annan mellanhand än Guds Enfödde Son; vår Frälsare och Gud!

”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh. 14:6

Och ska vi dra det till sin spets så är det även avgudadyrkan ifall man dyrkar och tillber Jesus Kristus och samtidigt tror att han bara är en människa. Då blir Jesus en ”idol”, en avgud, eftersom endast Gud ska dyrkas och tillbes.
Läs gärna ”Vad är treenigheten?”, ”Är Jesus Gud?” samt ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.

8) Vi pratar bara om det som är ljust och positivt, för tal om mörker och djävulen, synd och domens dag tynger ner och skrämmer människor

…gör att man enbart fokuserar på Jesu nåd och frälsning samt kärleken från Gud och mellan människor.

Ingen ska behöva känna sig tillrättavisad, förmanad, korrigerad eller varnad för synd, dom, djävulen och helvetet. I stället ska alla kunna komma till församlingen och bara få med sig kärleksfulla och stöttande budskap som inte river upp starka jobbiga känslor. Tal om inkludering, acceptans, tolerans, mjuka värden, kristna värderingar, empati och förståelse har blivit ledorden.

Vår kommentar:
Om man undviker att tala om livsviktiga budskap som Gud gett alla människor samt alla faror som varje kristen utsätts för och man utesluter all undervisning om den andliga världen och andlig krigföring, frestelser, avfall, köttets begär och avgudadyrkan med mera så undviker man både Guds ledning bort från faror och ut ur faror samt medvetet ignorerar Guds undervisning och Ord i sin helhet. Man kommer heller aldrig att varna och tillrättavisa andra människor, eftersom det inte finns någonting att korrigera och varna någon för när man väljer att enbart prata om saker som inte får bli jobbiga och obehagliga för människor.
Man undervisar då inte om det Jesus och apostlarna undervisar om, och det blir väldigt svårt att leva i Kristi efterföljelse utan att tala om allt Kristus ville vi skulle veta.
Man bygger en egen teologi där nåden blir utan risken att falla ur nåden, Guds kärlek blir utan risken att bedröva och släcka Anden, och tryggheten blir utan risken att själv lämna den smala vägen.
Människan blir sittande med en halv kunskap och utan den del av kunskapen som behövs för att kunna få behålla ens den halvan.
Jesus blir endast vänlig och god – men aldrig skarp och varnande.
Gud är endast kärleken – men aldrig vred över ondskan och synden.
Gud förlåter endast – men får aldrig bli dömande och krävande.

Varningarna uteblir på grund av människofruktan. Rädslan att uppröra och tynga ner människor gör att de undanhålls sanningen och insikter om den andliga verkligheten. Medlemmar och besökare invaggas i en tro på ett liv med bara de positiva bitarna ur Bibeln, de bitar som ger glädje, känslor av kärlek, frid och trygghet…medan bristen på undervisning om de mörka andemakternas attacker och strategier och Guds barns försvar mot dessa, avfall från den smala vägen och Bibelns vägledning bort från alla frestelser och förförelser, samt Guds vrede över syndaren som inte vänder sig bort från synden är livsviktig undervisning från Gud.
Gud är inte den han är – ifall han inte är allt han är.
Gud gör inte det han gör – ifall han inte får göra allt han gör.
Guds Ord är inte Guds Ord – ifall budskapen delas sönder och förvillar.
En Jesu lärjunge blir inte en Jesu lärjunge – ifall denne undanhålls kraven på Jesu lärjungar.
En lärjunge följer alltid i Mästarens fotspår och gör det Mästaren säger.

Den ende som blir riktigt nöjd över en så allvarligt bristande undervisning är djävulen och hans demoner, för då kan de få verka ifred. När djävulens strategier är okända för människor så får djävulen lättare att förföra och snärja både den enskilde kristne och församlingen.
Alla tider har varit mörka och svåra, på olika sätt. Historien har varit full av vedermödor (ordet betyder; svåra tider) både för de som följer Gud och för världens människor. Svåra mörka tider är inget nytt, svårigheterna varierar bara i form och styrka. Både djävulen och människor är uppfinningsrika i ondska men grundproblematiken består, ända från syndafallet.

När undervisningen blir det ”som kliar i öronen” (2 Tim. 4:2-5) för att behaga människor och enbart trevlig och lugnande så sviker man först och främst Gud men också människorna som söker sig till församlingarna.
Varningar från Gud genomsyrar hela Bibeln. De är ständigt återkommande eftersom Gud alltid varnar innan han utfärdar en dom och ett straff, för att människor ska få möjlighet att omvända sig. Men även de som omvänt sig varnas i hela Nya testamentet för villoläror, förhärdelse och avfall.

9) Vi lever i nåden, och vi behöver inget mer än nåden som är ny varje dag

…så därför behöver vi aldrig oroa oss för att avfalla och gå förlorade på Domens dag.
Har vi fått Guds sigill så är det beviset på att vi alltid kommer att förbli frälsta.
Inget kan skilja oss från Kristi kärlek.

Vår kommentar:
I modern tid finns det en lära som blivit alltmer vanlig; ”den billiga nåden”, ”The cheap grace”. Den läran handlar om; Vad än en kristen gör, säger och tänker så lever hon varje dag i Guds gränslösa nåd, hon lever i en position av ständig förlåtelse för allt efter att hon bekänt Jesus som sin frälsare.
Kristi oändliga nåd för den som tillhör honom är sann, men man kan inte ”lösa ut” endast Guds gränslösa nåd, genom Kristi verk på korset, och sedan utesluta allt annat som Gud säger. Det blir då bedrägeri, eftersom Gud har sagt så mycket mer som är avgörande för frälsningen, vandringen på den smala vägen och hur utgången blir på Domens dag. Bedrägeriet ligger i förmedlingen av en utlovad säkerhet, fastän Gud endast lovat den säkerheten till de som lyder Guds bud och följer hans vilja i kärlek, ödmjukhet och underordning.
Kostnaden för lärjungaskapet är stor, om man mäter utifrån en världslig och köttslig måttstock, fastän frälsningen är given helt utan syndarens egen förmåga och prestation.
Den billiga nåden; läran om kristendom utan överlåtelse, krav och efterföljelse.
Ett sådant lärjungaskap existerar inte enligt Jesus.
Den billiga nåden blir läran om nåden utan det egna korset, en nåd som inte kräver någonting av dess mottagare. Detta är helt främmande för Bibelns Gud.
Att Gud bevisar sin nåd mot människor blir ett försvar och en ursäkt för de som vill fortsätta leva efter sin egen vilja och förstånd.

En av orsakerna till att kristna inte får se Gud verka mer i sina liv och i församlingarna är att ”jagiskheten” inte tillåts korsfästas. Människan vill inte låta Gud ta över hela hennes liv, med allt vad det innebär. Man vill inte ge upp sin egenvilja och man vill inte ge upp sin bekväma livsstil. Att tillåta Gud ta över allt innebär förändringar, förväntningar och krav som få är villiga att betala. Men det är det som är det egentliga lärjungaskapet och efterföljandet och det liv som innehåller alla Jesu befallningar, inte enbart utvalda delar eller fragment.
Man söker i stället en tryggad visshet om att himlen är slutdestinationen efter döden, och man vill känna andliga känslor av Guds närvaro och se övernaturliga ting, och man kan be om väckelse och framgång för Guds rike. Men där är man oftast nöjd och där räcker det för många. För ett uppoffrande liv, med faror för livet och stora utmaningar i tron, förföljelse och uthålligt lidande, hån och hat från världen och ondskans andemakter…likt det de första kristna och Jesus själv upplevde, och profeterade om att alla hans efterföljare skulle uppleva…blir ett för högt pris att betala.
Man vill ”bevara/vinna sitt liv” – i stället för att ”mista sitt liv”.
Man vill ha Guds nya nåd varje dag – men inte följa hans vilja och bud varje dag.
Man vill ta ut ”vinsten” – men inte betala någon insats.

”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?”
Matt. 16:24-26

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?” som visar vad Guds Ord säger om vilka som går på den smala vägen och den breda vägen.

10) Vi lever i friheten i Kristus; allt är tillåtet

…och när vi lever i den fulla friheten så behöver vi inte fokusera på lagar och bud. De allra flesta hörde dessutom till det gamla förbundet.
Nu när allt har blivit tillåtet så lever kristna i frid och glädje i allt de gör, eftersom friheten genom Kristus alltid finns i dem. Det finns inga förbud för kristna, som därför inte heller behöver vara rädda för Guds dom.

Vår kommentar:
Dessa tankar utgår från fokus på en eller flera utdragna verser ur Bibeln:

”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36

”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt.”
1 Kor. 6:12

”Var och en som förblir i honom syndar inte.”
1 Joh. 3:6

”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17

Sätter man ihop bara dessa verser så skulle man kunna säga att det inte spelar någon roll alls hur en människa som tror på Jesus lever. Lägger man till tron på att man efter dopet (spädbarnsdop eller vuxendop) alltid lever i Kristus för resten av livet så har man byggt en teologi som är delvis sann men även väsentligt fel och missvisande, och detta av en eller flera anledningar:
– Man tror inte på och tolkar inte Bibeln enligt ”summan av Guds ord är sanning” (Ps. 119:160).
– Man tror inte att alla varningar från Jesus och apostlarna gäller hela Guds folk och alla efterföljare av Jesus Kristus.
– Man tror att Jesus är ”slutet på lagen”, med betydelsen att Guds bud därmed är helt utraderade för den som lever i det nya förbundet.
– Man har inte kunskap om hur människan fungerar, och kan därför blanda ihop de själsliga sinnena och kroppsliga känslorna med Andens ledning. Och man kan dessutom tro att syndens begär i den fallna människans natur är behagligt inför Gud för att alla funktioner anses naturliga, goda och självklara för en kristen, och därför tror man att allting i den kristna människan är ”i Kristus” per automatik.
Läs gärna ”Vad är en fallen natur?”, ”Vad är syndens lag och Andens lag?” och ”Är eros en kärlek från Gud?”

Sammantaget så blir frestelsen att anpassa Bibeln, eller rättare sagt bortanpassa Bibeln, överhängande för den som vill bygga sitt liv på en fri attityd och fria värdering av allt i livet.

När vi läser sammanhangen som verserna är plockade ur så ser vi en annan bild; en sann bild av betydelsen och meningen med verserna:

”Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt.
Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.
Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er.”
Joh. 8:34-37

”Allt är tillåtet för mig, men jag ska inte låta något ta makten över mig.
Maten är för magen och magen är för maten, men Gud ska göra slut på bådadera.
Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen.”
”Vet ni inte att de orättfärdiga inte ska ärva Guds rike? Låt inte bedra er.
Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
”Fly otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
För ni är dyrt köpta.
Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:9-10,12-13,18-20

”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.
Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen.
Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.
Var och en som förblir i honom syndar inte.
Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.
Kära barn, låt ingen bedra er.
Den som gör det som är rättfärdigt är rättfärdig liksom han är rättfärdig.”
1 Joh. 3:3-7

”För om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består.
Eftersom vi nu har ett sådant hopp, är vi mycket frimodiga, och gör inte som Mose, som hängde ett täckelse för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut.
Men deras sinnen blev förhärdade.
För ända till denna dag hänger samma täckelse kvar när de läser från Gamla testamentet, först i Kristus försvinner det.
Ja, än i dag ligger ett täckelse över deras hjärtan när Mose blir läst.
Men när de omvänder sig till Herren, tas täckelset bort.
Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:11-17

Tror man att Kristus alltid ”följer med” i allt vad den kristne gör, oavsett vad man gör, så skulle Kristus bli en stor syndare som lever i synd. Detta är en total omöjlighet!
När Kristus lever inom en människa, och är förenad med människans ande, så leder Kristus alltid människan till:
– heliga tankar
– ord av rättfärdighet
– goda gärningar som behagar Gud
…eftersom Kristus inte kan vara annat än helig; den Helige!
Begår människan synd, eller lever i synd, så är det den fallna naturen (”köttet”; kroppen och psyket) som tillåts styra människan.
Detta bedrövar Kristi Ande gång på gång.

Guds vilja kan aldrig förvandlas till människans vilja, utan människans vilja måste korsfästas dagligen när hon ”tar sitt kors på sig” (Matt. 16:24-26, Mark. 8:34, Luk. 9:23, 14:27). Har så människan korsfäst sitt eget ”kött”, sin gamla natur, så återstår endast Guds heliga vilja.
Då utraderas alla möjligheter till ett liv bortanför Guds vilja och bud. Eftersom Guds Ord och Guds vilja består för evigt.

Inget dop räddar någon som självmant lämnar Kristus och vill leva i synd.
Att ”förbli i” Kristus är att låta Kristus alltid vara Herre i allt i livet, och att leva i innerlig gemenskap med Honom. Man förblir i hans ord, förblir i hans kärlek och lever för att tjäna Honom (Joh. 15:4-6,10).
Och motsatsen; att ”inte förbli i” Kristus, är att inte vilja låta Kristus vara Herre i allt i livet, inte älska Honom över allting annat, inte lyda hans ord, inte tjäna Honom efter hans vilja och inte leva i den innerliga gemenskapen med Honom.

När det gäller Jesu fullbordan av lagen, som Jesus gjorde i vårt ställe, så innebär detta själva rättfärdiggörelsen. I det gamla förbundet hade man brutit mot hela lagen ifall man bröt ett enda av de 613 buden. Man kallades rättfärdig genom laggärningar, tron på Gud och kärleken till Gud, men även laggärningarna skulle göras med hjärtats vilja och motiv. Därför kunde människor i det gamla förbundet räknas som rättfärdiggjorda genom att de ”trodde Gud” (Hebr. 11) och höll buden.
Sedan sände Gud sin Son, som genom att hålla alla bud i lagen uppfyllde rättfärdighetskraven genom lagen, i vårt ställe. Ingen synd finns i Jesus (1 Joh. 3:5).
Den som lever ”i Kristus” har blivit friköpt från lagen (lagen efter bokstaven).
Nu är i stället lagen skriven i Guds barns hjärtan (Jer. 31:33), och de lever efter Andens lag (Rom. 8:1-4), i kraft av Kristi Ande, rättfärdiggjorda genom Kristi rättfärdighet (2 Kor. 5:21).
Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.
Jesus säger att han inte har upphävt lagen, utan att han kom för att fullborda och uppfylla lagen.

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.
Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.”
Matt. 5:17

Detta innebär att friheten i Kristus inte lämnar utrymme för ett liv i människans egenvilja.
Friheten som ges till människan som lever i Kristus = friheten att inte behöva vara slav under synden.
Vad är då ”synden”?
Det är allt, precis allt, som är emot Guds vilja, allt som inte är välbehagligt inför Gud. Det är allt motstånd och all likgiltighet mot Guds vilja.
Det enda som inte är synd = Guds vilja.

Problematiken angående synden; Vad är synd för den som inte tror på Guds Ord…utan i stället vill anpassa Guds Ord och Guds vilja till en ny tid och ett nytt samhälle?

11) Vi vet inte hur mycket som är sant i Bibeln

…och därför behöver vi ta Bibeln med en nypa salt, och välja ut de värderingar och budskap som kan vara eller bli aktuella i vår moderna tid.

Man kan mena att Bibeln tolkats, förts vidare muntligt, och skrivits ner av människor som själva kan ha fört in sina egna mänskliga tankar och tro i texterna. Bibeln är dessutom en kopia av andra kopior, och ingen kan veta vad som är sanning från början. Bibeln är skriven av bristfälliga människor och kan ha påverkats av dessa och av översättarna.

Vår kommentar:
En kristen som blivit född på nytt av Gud, förvandlad av Gud och har en gemenskap med Gud, behöver bestämma sig för ifall Gud ska få råda i allt i livet. Detta har inte med Bibeln att göra, utan med underordningen i kärlek att göra. Men den människa som har underordnat sig Gud i kärlek kommer alltid att vilja veta hur hon ska behaga och följa Gud.
För utan insikt om Guds vilja = ingen underordning av Guds vilja.
Kvar blir i stället en chansartad livsstil där det mänskliga förnuftet, förståndet och de egna känslorna leder i det mesta eftersom människan inte kan pröva i Bibeln vad som verkligen är Guds vilja. Hon får i stället pröva mot sina känslor och förlita sig på sina sinnen. Men ”det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande” (Joh. 3:6).

Bestämmer man sig för att Bibeln inte är trovärdig och aktuell för oss, men ändå innehåller stoff som kan berika våra liv och vårt samhälle, så kommer tolkningarna och tillämpningarna att bli därefter; vitt skilda, ifrågasättande, diffusa, harmlösa och utan riktig relevans. De kommer kanske att påverka, men kommer inte att förvandla någon på ett andligt och djupt själsligt plan.

Man kan, genom studier av Bibeln och Bibelns grundtexter, komma fram till både en tro och en visshet om att Bibeln är Guds sanna ord.
Majoritetstexternas stora samling manuskript; Textus Receptus, är de som ligger absolut närmast sanningen. De visar tillsammans en övernaturlig helhet och enhet och överensstämmer sinsemellan, till skillnad från andra manuskriptsamlingar. Citat från Majoritetstexterna är dessutom bekräftade bland annat i brev från våra så kallade kristna kyrkofäder.
Vi kan lita på att Bibelns samlade böcker är en fast grund att stå på när det gäller vittnesbördet om Guds Ord, bud och vilja. Och den svenska översättning som är den mest trovärdiga är Reformationsbibelns, den enda översättning som är från Textus Receptus. I det Nya testamentet finns det 3.300 ord som fattas i alla andra svenska översättningar. Reformationsbibeln ger förklaringar och förtydligar på sätt som inte översättningar från Minoritetstexterna gör. Där finns även det allra klaraste beviset på att Gud är treenig, den vers som var en av de första som Westcott och Hort beslöt sig för att stryka (bevis finns i deras brevväxling).
De allra flesta svenska bibelöversättningar är översatta från Minoritetstexterna och teologerna Westcott och Horts bibelöversättning. De strök medvetet bibelord som inte passade in i deras tro och läror.
Minoritetstexterna har ett mindre antal manuskript, som inte heller stämmer överens med varandra på det sätt som Textus Receptus gör.

Bibeln bär ett eget vittnesbörd om sanningen. De som levde under det Nya testamentets tid bekräftar vad Skriften (Gamla testamentet) säger. Jesus och apostlarna citerar Skriften återkommande och vittnar om att det är Gud ord.
Det är ögonvittnesskildringar från de som levt och vandrat med Jesus Kristus, och det berättas om Jesus även i historiska dokument skrivna av utomstående.
Jesus Kristus har förvandlat människors liv på övernaturliga och konkreta sätt under tusentals år, på sätt som ingen människa är kapabel till och med en sådan hållbar ”frukt” som ingen människa skulle kunna producera.
Den som ödmjukar sig under Guds ledning och vilja och söker sanningen kommer att bli ledd till sanningen och visad sanningen. Men Guds Ande måste få leda. Inte människans förstånd. Förståndet måste alltid underordna sig Anden och förnyas genom kunskapen om Kristus.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” och ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?”.

12) Bibeln är mest riktad till judarna, så vi varken kan eller behöver följa allt

…och därför behöver vi inte lyda Jesu ord och kan inte tillämpa det Jesus och apostlarna säger i våra församlingar i vår tid. Det var inte riktat till oss. Endast en liten del av det Nya testamentet är budskap till omvända hedningar. Men vi kan ta till oss undervisning som allmän uppbyggelse.

De som oftast resonerar så är de som tror på den dispensationalistiska läran, eftersom de delar upp Guds folk i 2 grupper och menar att Gud har helt skilda frälsningsplaner för dessa grupper. Man tolkar det Nya testamentet i ljuset av det Gamla testamentet, och har egna teorier både kring vilka som är Guds folk och kring eskatologin (läran om den yttersta tiden). De menar att i princip allt fokus i Bibeln är på det judiska folket, inte på församlingen Kristi kropp. Kristi kropp är bara en parentes i Guds plan för det judiska folket.

Vår kommentar:
Bibeln handlar om det judiska folkets historia, hur de blev Guds folk och först fick ett heligt förbund av Gud men själva bröt det och lämnade Gud. Jesus föddes som jude och släkting till judarnas troende fäder, och genom Jesus gav Gud judarna ett nytt förbund.
Jesus talar om att han är Herden och att han har fler ”får” än judarna och att de alla ska vara en flock (Joh. 10:16). Inte två olika.
Paulus undervisar om judarna; ”jude är man inte till det yttre” och ”utan jude är den som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom anden och inte genom bokstaven” (Rom. 2:28-29). Petrus undervisar om de omvända hedningarna; ”ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk” (1 Petr. 2:9-10).
De första omvända i Guds församling, Kristi kropp, var judar. Paulus blev sedan ”hedningarnas apostel” och reste runt till hedningarna och vittnade om Jesus Kristus och gjorde under och tecken. Eftersom alla som blir frälsta och pånyttfödda av Gud tillhör Kristi kropp (Guds församling) så består Kristi kropp givetvis av både frälsta judar och frälsta hedningar. Jesu undervisning riktas till alla hans efterföljare, alla kristna (Kristusföljare; Apg. 11:26), och likaså är apostlarnas undervisning till hela Guds församling. Och i Uppenbarelseboken är de som har ”Guds sigill” alla i Guds församling; Guds folk som tillhör Gud = Kristi kropp.

13) Vår kultur är så annorlunda i vår tid så vi måste anpassa Bibeln

…innebär att varje ord, bud, uppmaning, och varning i Bibeln behöver studeras och värderas genom vår egen kulturs glasögon i vår tid.

Att anpassa Bibeln till vår egen kultur och därigenom välja ut de delar som kan fungera i vårt samhälle kan anses vara det bästa för att både få förståelse för vad kristen tro egentligen handlar om och få människor i vårt land att ta kristendomen på allvar. För är det vi tror och följer alltför främmande, märkligt, svårt, och irrelevant så kan bemötandet med sökare och medmänniskor få motsatt effekt och leda till avståndstagande, förlöjligande, och till och med avsky.

Vår kommentar:
Kristna kan mena att mycket i det Nya testamentet hörde till den gamla judiska kulturen och judiska religionen, och därför kan vi inte infoga det i vårt samhälle som är så fundamentalt annorlunda. Man vill i stället omstöpa det bibliska och ge det ett nytt sken, ett nytt ljus över både evangeliets budskap och församlingens uppgift.

Frågan blir; Ifall alla omvända hedningar, i alla tider, ingår i Guds världsvida församling och Guds folk…förändras då Guds vilja och bud för varje enskilt land och varje enskild tid, och Guds ordningar behöver anpassas till ländernas och tidernas kulturella förändringar?
Förblir inte församlingen, Kristi kropp, densamma?
Förblir inte äktenskapen desamma?
Förblir inte livet i Kristus detsamma?
Förblir inte Kristus själv densamme?

Om svaret är ”nej” så är det människors vilja som har förändrats. Inte Gud.

Ifall människors vilja har förändrats…kommer i så fall Guds vilja att anpassas till människors föränderliga vilja?
Kommer Gud själv att låta sig bevekas av människornas nya synsätt, prioriteringar, värderingar, bud (eller brist på bud) och rättesnören?

Vi har svaret, tydligt och klart, i Bibeln.
Genom Bibeln får människor förhålla sig till Guds vilja, bud, och lagar.
De som inte vill underordna sig Gud blir visade både straff och domar som konsekvenser.
Dilemmat kvarstår ändå; Vad spelar Guds ord och budskap i historien för roll, och hans tydliga handlande med människor…om inte människan själv vill anse Bibeln vara trovärdig och aktuell för efterföljelse i vår tid, för att tiden och människorna blivit för annorlunda?

Att uttala ord som ”tro”, ”rättesnöre”, och ”efterföljelse”, utan att Gud blir trodd, efterföljd, och Herre i allt i livet…blir bara ord utan den frukt och utan det kors Jesus och apostlarna talade om, och församlingar och samfund utan den Ande, kraft, och liv som Jesus och apostlarna talade om.
De var och är våra förbilder! Den församlingen var och är vår förebild!
När människan skapar nya förebilder så har hon lämnat Herren Gud och tagit in på den breda vägen.
Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

14) Vår andlighet är så annorlunda i vår tid så vi måste anpassa Bibeln

…innebär att varje ord, bud, uppmaning, och varning i Bibeln behöver studeras och värderas genom vår egen tids alla uttryck och former av andlighet.

Att anpassa Bibeln till vår tids andlighet och därigenom välja ut de delar som kan fungera i vårt samhälle kan anses vara det bästa för att både få förståelse för vad tro och andlighet egentligen handlar om och få människor i vårt land att ta kristendomen på allvar. För är det vi tror på är alltför snävt och krävande, och dessutom bakåtsträvande och konservativt traditionalistiskt, så kan bemötandet av sökare och medmänniskor få motsatt effekt och leda till avståndstagande, förlöjligande, och till och med avsky.
Den kristna kyrkan behöver vara progressiv, öppen, och tolerant mot alla andliga sökare och mot andliga rörelser som menar att de tror på en Gud eller en högre andlig makt. Vi kan lära av varandra, och alla mötas i en andlig enhet med samma mål; att Gud ska bli allt i alla.

Vår kommentar:
I stället för ”forntida” regelverk och förhållningsregler vill man bilda en gemenskap kring det mänskliga, inkluderande, och det gränsöverskridande ekumeniska. Det sociala umgänget och engagemanget och byggandet av broar och öppna gränser mellan olika samfund och religioner, och även mellan religionsutövare och ateister, anses vara en väg till hållbar fred, ömsesidig acceptans och förståelse, och kärleksfulla relationer.
Gemensamma gudstjänster och möten med mera blir en väg i det som kallas för ”den tredje ekumeniken”, som anses vara det nödvändiga förhållningssättet för kyrkan och kristendomen i framtiden om den ska kunna fortsätta att existera och nå framgång i världen. Man ser detta som förenande, stärkande, och den rätta vägen för att motverka polarisering, motsättningar, fördomar, intolerans, och splittring i en kaotisk värld. Att nå Jesu mål med evangelium, för människors skull och för jordens skull, kräver en enande generösare och mer öppen ekumenik där man åsidosätter det som anses vara mindre viktiga men splittrande detaljer för att i stället lyfta och trycka på det som förenar; ett andligt sökande och frälsning som målet för de som försöker göra gott i världen.
Med ”den tredje ekumeniken” ses ateismen som en rening av gudsbilden och en välgörande tillgång för kyrkan. Och de ej troendes tro på ”något” ska kunna förenas med de troendes otro. I allt detta finns tanken om en fördjupad kristologi (läran om Kristus), om hur evangeliet vänder sig till och innefattar alla människor och är gränsöverskridande, eftersom Gud förenar sig med mänskligheten i Kristus. Den mur som måste rasa är muren mellan troende och icketroende, menar man.
Det viktigaste för kyrkorna anses vara förmågan att möta utmaningarna i en ny tid, där det krävs mod att genomgå en radikal transformation, och kyrkans alla ”former” måste ”dö – för att uppstå på nytt” till nya former anpassade till ny tid, nytt synsätt, och nytt förhållningssätt. Och det behövs en generösare och ”större” Jesus i en universell kyrka och gemenskap, ett kosmiskt brödraskap och systerskap. De gamla formerna blir för snäva och för krävande. Tro kan inte längre få vara kognitivt försanthållande.

Problemet anses ligga i två diken:
– Den konservativa tron, som vill vrida tillbaka klockan till Bibelns tid.
– Den progressiva tron, som är gift med tidsandan.
Dessa två behöver förenas, menar man, i nya reformprojekt där det ena inte utesluter det andra.

Konsekvenser som uppstår:
1) När motivet och målet är att få kyrkan att växa, och motivet och målet anses helga alla medel att nå dit (inlindade i bibliska utvalda ord och kristna förtecken)…så måste Guds församlings och Guds rikes sanna medborgare stanna upp och vaksamt pröva vilka medel som föreslås och vad konsekvenserna av dessa medel innebär.
2) När Jesus Kristus ska ”stöpas om”, och på så sätt bli ett medel för att försöka nå utsatta mål…så måste Guds församling och Guds rikes sanna medborgare gå till Guds Ord och se vilka som Jesus själv, och hans apostlar, varnade för skulle komma att försöka bedra Guds församling.
3) När Guds Ord och Guds heliga bud och vilja inte längre ska gälla fullt ut som sanning, i en ekumenisk förening av kristna, andliga sökare, andra religionsutövare, och ateister, så har människan ett val att göra:
– Gå på den smala vägen, i Kristus…eller gå med alla andra 7 kategorier av människor på den breda vägen.
Läs mer i bibelstudiet ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.

Även den breda vägen kan vara kantad av till synes goda mänskliga intentioner, men goda mänskliga intentioner frälser ingen människa.

Den allvarligaste frågan av alla blir;
Vad är till slut sanningen för människan…när Guds Ord inte längre får vara sanningen som består för evigt?

Vad har människan längre för rättesnöre, i alla frågor och prövningar, när summan av Guds Ord har slutat att vara det…och kvar blir fragment, uträknade urval, utbytta och omgjorda budskap och omformuleringar av Guds syften och vilja?

När mänsklig filosofi och blandad spiritualitet får råda i frågor som rör Guds egenskaper och Guds vilja, och gemenskap med Gud och en enhet i Anden, så har människan gått vilse…vilse utan Ordet och vilse utan Anden som sanningens kompass och ledning till ett evigt och heligt liv.
För Ordet och Anden är alltid ett.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.”
Joh. 1:1

”Och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89

”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35

”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

SAMHÄLLETS SYN PÅ GUDS SYN

I världen är ”friheten” = att få leva hur man vill.
Frihet kan innebära; frihet från trohet, frihet från trofasthet, frihet från kärlekskrav, frihet från löften, frihet från begränsningar, frihet från gränser och så vidare.
En underordning kan bli ett hinder för friheten att lev obegränsat i synd, eftersom ”synd” inte finns varken som ett begrepp eller som hinder i ett modernt sekulariserat samhälle.
Ogudaktighet och orättfärdighet ur Guds perspektiv finns inte inräknat, utan måttstocken skapas av ledare och politiker som styr och i slutänden de enskilda medborgarna. Lagar som ser bibliska ut kan skapas men de skapas ur ett mänskligt värderande och tänkande, med andra motiv än Guds motiv bakom och andra planer än Guds planer framåt.

Ska vi då tillbaka till historiens tider av förtryck av kvinnor, fattiga, svaga, sjuka, främlingar, slavar och så vidare? Absolut inte! Gud går till rätta med alla förtryckare, och han har genom sitt ord låtit alla få veta vilken dom som kommer att drabba alla förtryckare som inte omvänder sig och får sina synder förlåtna.
Läs mer om bland annat förtryck och maktmissbruk i ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.
Vi ska däremot tillbaka till efterföljelsen av Guds heliga bud och vilja, till Guds Ord som rättesnöre och sanning i tanke, ord, gärning och hjärta. I Guds vilja existerar inget förtryck, inget maktmissbruk, ingen egoism, ingen kamp mellan könen eller mellan människor överhuvudtaget.
Är det livet en utopi…i en värld full av människor med en fallen natur?
”För Gud är allting möjligt”; Matt. 19:26, Mark. 10:27, Luk. 1:37, Job 42:2, Jer. 32:17.
Det innebär att de människor som verkligen har dött bort från slaveriet under synden, genom pånyttfödelsen i frälsningen, ska låta sig ledas av Guds Ande i stället för sitt ”kötts” vilja (själens och kroppens sinnen och begär).
Vad väljer människan?
Vill hon anpassa Guds vilja och bud efter sina egna bud och sin egen vilja, sina egna ordningar och sina egna regler…eller vill hon, i kärlek och gudsfruktan till sin Herre och Gud, lyda Honom i allt?
För även om det är människor och ett samhälle som vill påverka den kristne bort från Guds heliga vilja och ord så är det den enskilda människan som måste ta beslutet vem och vad hon vill följa, och hon själv kommer att få stå till svars för de egna gärningarna och de egna valen på Domens dag.
En frontalkrock med samhället och med ”världen” är oundviklig för den lärjunge som vill gå i Jesu fotspår.

Vi behöver gå tillbaka till den första församlingen som förebild, den församling som levde och verkade och följde och älskade med Andens brinnande kärlek, kraft och liv!
Den första församlingen, ledda av Jesu första apostlar, levde i kompromisslöshet och med evangeliet som högsta och främsta uppgift. De levde tillsammans med fokus på Guds rike och på att vara ”människofiskare” åt sin Herre och Gud; Jesus Kristus. De sålde sitt överflöd och delade lika på alla tillgångar, men själva hade de bara det de absolut behövde. Resten gav församlingen vidare till behövande. I breven läser vi om äktenskaps- och familjeordningarna, gudstjänstordningarna och hur Kristi kropp ska fungera. Vi läser också om hur det kristna livet, tron, bönen, givandet och samhällstjänsten för Gud ska fungera.
Ändå kan ledare för kristna samfund idag säga; ”Det går inte att leva som den första församlingen gjorde.”, med betydelsen att det inte fungerar i vårt moderna samhälle och moderna församling.
För den som vill bli populär i ”världen”, ha åsikter som är accepterade av världen, måste Gud förminskas och Guds ord förringas eller omtolkas och anpassas.
För den som vill bygga sitt kristna liv på själsliga och kroppsliga upplevelser genom ”köttet” måste Guds egenskaper och Guds ord och bud förändras och förnyas.
Jesus varnar för dessa båda vägar:

”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?
För Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han belöna var och en efter hans gärningar.”
Matt. 16:24

Har man rätt att längta tillbaka till ”världen”?

”Men Jesus sa till honom: Ingen som sätter sin hand till plogen och ser sig tillbaka är lämplig för Guds rike.”
Luk. 9:62

Hur blir man kvar ”i Kristus” så att man bär frukt och inte bryts av och torkar bort?

”Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt.
Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er.
Förbli i mig, och jag i er.
Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.
Jag är vinträdet, ni är grenarna.
Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt.
För utan mig kan ni ingenting göra.
Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.
Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.
Min Fader blir förhärligad genom att ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar.
Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er.
Förbli i min kärlek.
Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:1-10

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Kan man vara en kristen och älska någon annan mer än Jesus?

”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom ska också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Fader, som är i himlen.
Ni ska inte tänka att jag har kommit för att sända fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. För jag har kommit för att skilja en man från sin far, och en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, så att man får sina egna till fiender.
Den som älskar far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig.
Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.”
Matt. 10:32-39 (Mark. 8:34, Luk. 9:24, Luk. 17:33, Joh. 13:20)

OVÄN MED VÄRLDEN ELLER FIENDE TILL GUD

Guds Ord är alltid en kompass och en termometer som visar sanningen eller avfall från sanningen =

”Varifrån kommer strider och tvister bland er?
Kommer de inte från era begär som för krig i era lemmar?
Ni har begär, men får inget, ni dödar och är avundsjuka, men vinner inget, ni strider och för krig, men ni har inget, därför att ni inte ber.
Ni ber och får inget, därför att ni ber illa, för att slösa bort det på era njutningar.
Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?
Därför, den som vill vara världens vän blir Guds fiende.”
Jak. 4:1-4

Är vi älskade av världen?
Är församlingarna älskade av världen?

”Om världen hatar er, så ska ni veta att den har hatat mig före er.
Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget.
Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.
Kom ihåg det ord som jag sa till er: Tjänaren är inte större än sin herre.
Om de har förföljt mig, ska de också förfölja er.
Om de har hållit mitt ord, ska de också hålla ert.
Men allt detta ska de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.”
Joh. 15:18-21

Älskar vi världen, och det som finns i världen?
Älskar församlingarna det som finns i världen?

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom.”
1 Joh. 2:15

Underordnar vi oss Guds vilja och lag…eller lever vi efter vår egen vilja?
Underordnar sig församlingarna Guds vilja och lag…eller följer de sin egen vilja?

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

Anpassar vi oss efter denna världen…eller följer vi Guds Ord?
Anpassar sig församlingen efter denna världen…eller följder den Guds Ord?

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

Håller vi oss obesmittade av världen?
Håller sig församlingen obesmittad av världen?

”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:27

Var det endast Jesu lärjungar på Bibelns tid som skulle bli förföljda, hånade och hatade…och inte Jesu lärjungar i alla tider?
Grunden till hatet mot Jesus var att Jesus inte var av denna världen, utan han kom från Fadern, från Den Högste, och Jesus bar på det liv och den sanning som världen och världens ande hatade. Allt Jesus sade, gjorde och stod för blev mött av motstånd, eftersom världen och världens ande ligger i fiendskap med Gud.
Världen och världens ande är densamma idag.
Världen hatar i grunden alltid allt Gud är, säger och står för.
När då världen verkar älska församlingen, som ska vara bärare och utförare av Guds heliga vilja, så har någonting förändrats. Men det handlar inte om att världens människor tycker att kristna gör goda gärningar med till exempel praktiskt eller ekonomiskt bistånd, utan det handlar om vad världens människor vill förändra i församlingens grund för att den ska passa människorna i världen.
Jesus är densamme igår, idag och i evig tid. Jesus är ett med Fadern och Anden i helig vilja.
Världens ande är densamme igår, idag och tills Jesus utplånar honom på Domens dag.
Ifall Jesus och apostlarna hade velat anpassa sig till världen så hade Jesu undervisning och apostlarnas undervisning behagat och passat de som levde i världen och de som ville fortsätta leva i synd, sätta sitt hopp till sig själva eller avgudar, gå sin egen väg samt regera i sina egna liv.
Breven från apostlarna till olika församlingar hade varit betydligt kortare, eftersom majoriteten av undervisningen i breven inte hade haft någon relevans för de som älskar världen och är älskade av världen.
Både i Apostlagärningarna och i breven står det att folket gladde sig över de goda gärningarna som församlingen gjorde. De hjälpte nödställda, helade sjuka och drev ut demoner med mera. De gjorde gott, precis som sin Frälsare de följde. De gjorde det Jesus gjorde och sänt ut dem till att göra.
Det är en helt annan sak än att anpassa sig till världen och därigenom låta världen ha sitt inflytande i församling och privatliv. Att göra det som är gott i Guds ögon är helt enligt Guds vilja. Det finns inget motstånd mot Gud i det, ingen anpassning till världen med det. Att göra det som är helt i linje med Guds vilja och vittna för människor om Guds verk och goda gåvor är enbart till välbehag för Gud.
Men om folket vill leva i synd så är det inte en god Gud som tillåter detta, för att människan själv anser synden ”god”, utan det är endast världens ande som tillåter detta.

JESUS KRISTUS – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!

”I detta har kärleken blivit fullkomnad hos oss, så att vi har frimodighet på domens dag, för såsom han är, så är också vi i denna världen.”
1 Joh. 4:17

Jesus höll fast vid sanningen även då han visste att det skulle kosta honom livet (Joh. 12:27, Joh. 18:37).

Jesus kom som en tjänare, men han tjänade i Guds utgivande kärlek (Mark. 10:45, Fil. 2:7, Jes. 53:11).
Han ödmjukade sig under Faderns vilja, ända in i döden (Luk. 22:41-44, Joh. 18:11, Fil. 2:8, Jes. 53:12).

Allt Jesus gjorde och sade var det Fadern gjorde och sade (Joh. 5:30, Joh. 14:10).
Jesus sökte hela tiden Faderns fullkomliga vilja i allt, och den viljan var även hans egen vilja (Joh. 6:38). Han var helt överlåten Faderns vilja i hjärta, tanke, ord och gärning (Joh. 8:28-29). Jesu andliga mat var att göra Faderns vilja (Joh. 4:34).

Jesus levde i ständig innerlig gemenskap med Fadern, och han lät ingenting påverka den.
Han drog sig undan människor för att be i stillhet och tystnad, oavsett tider på dygnet (Matt. 14:23, Mark. 1:35, Luk. 4:42, Luk. 6:12, Joh. 6:15).

Jesus sökte aldrig sin egen ära, utan han kämpade för sin Faders ära (Joh. 8:49-50, Joh. 12:28).

Jesus hade hela tiden Guds lag i sitt hjärta, och var full av kärlek till Fadern och människor. (Joh. 5:16-18, Joh. 3:16-17, Matt. 23:1-3, Hebr. 10:7).

Jesus var saktmodig, ödmjuk och mild (Matt. 11:29).

Jesus var präglad av medkänsla, och kände djupt med människor som led nöd (Matt. 9:36, Matt. 14:14, Matt. 15:32, Matt. 20:34, Mark. 1:40-41, Luk. 5:31-32, Luk. 7:13, Joh. 11:33-35).

Jesus hämnades aldrig oförrätter genom att ge igen. Han led men uttalade aldrig några hotelser. Han överlämnade sin sak till den dag då rättvisan ska skipas; Guds vredes dag (Luk. 23:34, Jes. 53:7, 1 Petr. 2:23, Upp. 6:17, Upp. 11:18).

Jesus var full av vishet, nåd och sanning. Han var Ljuset (Joh. 1:4-9, Joh. 3:19, Joh. 12:46). Han var Guds Ord (Joh. 1:1-4, Joh. 1:14, Upp. 19:13).

Jesus trodde på allt i hela Skriften samt följde allt som sagts och skrivits där, och han citerade ofta Skriften (Exempel från Matteus-evangeliet: Matt. 4:4, Matt.4:7, Matt. 4:10, Matt. 5:3-7, Matt. 7:12, Matt. 9:13, Matt. 11:10, Matt. 12:3-7, Matt. 12:39-40, Matt. 13:13-16, Matt. 15:7-9, Matt. 15:19, Matt. 17:11, Matt. 19:4-6, Matt. 21:13, Matt. 21:16, Matt. 21:42, Matt. 22:29-32, Matt. 22:43-44, Matt. 23:34-39, Matt. 24:2, Matt. 24:15, Matt. 26:31, Matt. 26:52-54).

Jesus hade inte fokus på det jordiska, utan hade hela sitt fokus på evangeliet om att Guds rike hade kommit till människors frälsning (Joh. 8:23, Joh. 12:49, Joh. 18:36, Luk. 4:43, Matt. 6:19-21).

Jesus tillrättavisade syndare och villolärare, blev upprörd över vanhelgande av Guds tempel och över hyckleri, och han kompromissade aldrig med världen, synden, samhällets ledare, fariséerna och de skriftlärda, eller med djävulen (Matt. 23:13-39, Luk. 11:39-54, Mark. 11:15-17, Luk. 4:3-13, Joh. 8:11, Joh. 8:44-46).

Jesus förföljdes, hånades, hotades och hatades, liksom hans efterföljare skulle komma att göra ”för hans namns skull” (Matt. 24:9, Joh. 15:18-25)

Jesu apostlar underordnade sig Jesus, liksom den första församlingen underordnade sig Jesus (Apg. 1:14, 1 Kor. 11:1, Ef. 5:1-2, 1 Thess. 1:6-7).

Och apostlarna citerade och trodde på allt som förmedlats i Skriften från Gud till människorna (Joh. 2:22, 2 Tim. 3:15-17, ).
Den första församlingen var helt Jesus-centrerad, och de samlades varje dag i glädje och bad och lovsjöng (Apg. 2:42-47).
De vittnade om Jesus och gjorde under och tecken och tjänade i sina gåvor de fått av Guds Helige Ande (Apg. 4:33, Apg. 3:4, Apg. 5:12.
De delade ekonomi så att ingen levde i överflöd och ingen levde i nöd. Hade de överflöd så såldes detta och pengarna gavs till församlingen (Apg. 2:44-45, Apg. 4:32-37).
Församlingen hjälpte nödställda människor med församlingens resurser (Apg. 6:1-5).

De första lärjungarna till Jesus levde inte ett jordiskt liv – där evangeliet ingick.
De levde i och för Guds evangelium – under sitt liv på jorden.

– Kan kristna, i vår tid och i vårt samhälle, med tro och vilja säga till Gud och människor att det inte går att leva som de första kristna i den första församlingen (Apostlagärningarna) och som apostlarna undervisar om (breven i NT)?

– Kan kristna, med tro och vilja, säga till Gud och till människor att allt i Bibeln inte är sanningen och att det är omöjligt att leva och tro enligt Bibelns ord?

– Kan kristna, med tro och vilja, säga till Gud och människor att Bibeln budskap, undervisning och levnadskrav behöver tolkas om, omprövas och anpassas till vår tid och vårt samhälle för att passa in i världen?

Vad har vi kvar då? En liberal, bibelkritisk, individualistisk, humanistisk, fri tolkningsmodell…där Gud, Guds Ord och Guds vilja blir någonting annat än det Gud själv vittnar om?

Vad vinner människan ifall hon vinner ”världen”…men förlorar sig själv, sin själ, i trolöshet och uppror mot Gud och Guds Ord som högsta auktoritet och sanning?

Den som följer Jesus Kristus följer Fadern och den Helige Ande.
Den som är ledd av den Helige Ande är ledd av Kristus och Fadern.
Den som bedrövar den Helige Ande bedrövar Kristus och Fadern.
Den Helige Ande gör eller leder aldrig till något utanför Faderns och Kristi vilja.
De är ett, i fullkomlig vilja!
Gud är vår Fader, och vi har fått nya hjärtan av honom när vi föddes på nytt andligen.
Nu längtar våra hjärtan efter Guds hjärta, och hans vilja har blivit vår vilja.
I allt har vi Jesu Kristi liv som vår högsta förebild i sinnelag, ord, gärningar, andlig skärpa och utgivande helig kärlek. Men han är inte endast vår förebild, han lever och regerar i den som fötts på nytt och tillhör Honom!
Den som blivit förvandlad av pånyttfödelsen har dött bort från sin egocentrerade gamla fallna natur. I dopgraven dör och uppstår den frälsta människan till evigt liv, eftersom dopet är en förebild av Jesu död och uppståndelse.
Med en ande som fått tillbaka sin gemenskap med Gud och med ett nytt hjärta som älskar Gud över allt annat så är efterföljelsen både självklar och naturlig. Människan har blivit helig och ren, upprättad och befriad från syndens fångenskap, ”köttets” begär, och evig död.
Nu vill vår ande tillsammans med Guds Ande behaga Gud, glädja Gud och ära Gud!

”Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som har dött för dem och uppstått.”
2 Kor. 5:15

I tro på Herren och hans Ord lever och verkar vi i Andens liv och kraft.
Anden bekräftar alltid Guds Ord.
Anden gör aldrig någonting tvärt emot Guds Ord.

Sanningen finns i helheten, i summan av Guds ord:

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

Guds ord består för evigt:

”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35

”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89

”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17

Jesus Kristus är Ordet som var hos Gud och är Gud, och Ordet som blev kött (människa):

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Den samme var i begynnelsen hos Gud.
Joh. 1:1-2

”Tillbe Gud, för Jesu vittnesbörd är profetians ande.
Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:10-13

Jesus Kristus sändes inte till jorden för att upphäva Guds lag och bud:

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.
För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte den minsta bokstav eller en enda prick i lagen förgås förrän allt har skett.
Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i himmelriket.
För jag säger er, att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.”
Matt. 5:17-20

Jesus fullbordade lagen i vårt ställe, när vi inte kunde.
Men Jesus tog inte bort lagen i vårt ställe, för att vi skulle kunna leva utan lag.
Guds vilja kan inte raderas ut genom Jesus, så att Guds vilja raderas ut för oss.
För Guds vilja består för evigt, de flyttades bara över från stentavlorna till våra hjärtan.
Från bokstavens lag till Andens lag inom oss.
Nu lever efter lagen genom Guds Andens ledning i våra pånyttfödda hjärtan. Och vi döms inte efter bokstavens lag utan efter hjärtats efterföljelse av Andens lag.

”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17

Jesus Kristus har gjort den pånyttfödde fri från syndens slaveri. Då ska hon heller inte gå tillbaka till att bli slav under synden.

”Därigenom vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och håller hans bud, för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt det som är fött av Gud besegrar världen.
Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son? ”
1 Joh. 5:2-5

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Gud har talat genom Herren Jesus Kristus. Och hans apostlar vittnar om hans liv och hans vilja:

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor. Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evig het, ditt rikes spira är rättvisans spira. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:1-2

Genom det Gamla testamentets böcker, kan vi bli visa till frälsning genom tron på Kristus Jesus, eftersom det är Kristi Ande som verkar i hela Skriften:

”Och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, till frälsning genom tron på Kristus Jesus.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska ska bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk.”
”Därför uppmanar jag dig inför Gud och Herren Jesus Kristus, som ska döma levande och döda vid hans uppenbarelse och hans rike:
Predika ordet, var redo i tid och otid, överbevisa, tillrättavisa, förmana med mycket tålamod och undervisning.
För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.
Men du, var alltid på din vakt, bär ditt lidande, uträtta en evangelists arbete, fullgör din tjänst.”
2 Tim. 3:15-17, 1 Tim. 4:1-5

Det var Kristi Ande som var i profeterna i det Gamla testamentet. Samma Kristi Ande som verkar i Kristi kropp.
Som ”lydnadens barn” styrs vi inte av begär, utan lever ett alltigenom heligt liv:

”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning. Efter denna frälsning har profeterna forskat och ihärdigt sökt efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De har efterforskat till vilken och hurdan tid Kristi Ande, som var i dem, syftade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det uppenbarades för dem att de inte tjänade sig själva, utan oss. Detta har nu förkunnats för er genom dem som har predikat evangelium för er i den Helige Ande, sänd från himlen, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.
Var därför till ert sinne beredda till handling, var sansade och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som ska komma er till del vid Jesu Kristi uppenbarelse. Som lydnadens barn ska ni inte styras av de begär som ni levde i förr när ni var okunniga, utan såsom han som har kallat er är helig, så ska också ni leva ett alltigenom heligt liv. För det står skrivet: Var heliga, för jag är helig.”
1 Petr. 1:8-16

Den Helige Ande förhärligar alltid Sonen och Fadern:

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen.
För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske.
Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er.
Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”
Joh. 16:12-15

Faderns vilja = Jesu vilja + Andens vilja
Jesu vilja = Faderns vilja + Andens vilja
Andens vilja = Jesu vilja + Faderns vilja

”Som jag hör så dömer jag, och min dom är rätt, för jag söker inte min vilja utan Faderns vilja som har sänt mig.”Joh. 5:30

Eftersom Gud är den som verkar i oss så lever vi i lydnad för Gud och arbetar med gudsfruktan och bävan på vår frälsning, så att vi kan stå oklanderliga, rena och fläckfria som Guds barn, ”mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte”:

”Därför, mina älskade, såsom ni alltid har varit lydiga så ska ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara i min närvaro utan ännu mycket mer nu i min frånvaro.
För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.
Gör allting utan att klaga och tveka, så att ni må vara oklanderliga och rena, Guds fläckfria barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser såsom ljus i världen.
Håll fast vid livets ord, så att jag kan glädja mig på Kristi dag, över att jag inte har löpt förgäves eller arbetat förgäves.”
Fil. 2:12-16

Älskar vi Gud så håller vi Guds bud av kärlek till Gud:

”Därigenom vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och håller hans bud, för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt det som är fött av Gud besegrar världen.
Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?
Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.
Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.
Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:2-8

Om någon talar, ”så ska han tala i enlighet med Guds ord”:

”Men slutet på allting är nu nära. Var därför vaksamma och nyktra i era böner.
Men framför allt, ha en brinnande kärlek till varandra, för kärleken ska överskyla många synder.
Var gästvänliga mot varandra utan att klaga, tjäna varandra, i enlighet med den nådegåva som var och en har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.
Om någon har en tjänst, så ska han tjäna efter den förmåga som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.
Honom tillhör äran och herraväldet i evigheternas evigheter. Amen.
Älskade, förundra er inte över den eld som ni får gå igenom för att ni ska bli prövade, som om det hände er något ovanligt.
Utan gläd er eftersom ni får dela Kristi lidande, så att ni också får jubla av glädje när hans härlighet blir uppenbarad.
Saliga är ni, om ni för Kristi namns skull blir hånade, eftersom härlighetens och Guds Ande vilar över er.
Med hänsyn till dem smädas han, men med hänsyn till er förhärligas han.
Men ingen av er ska lida som en mördare eller tjuv eller en förbrytare eller som en som blandar sig i andras angelägenheter.
Men om någon får lida som en kristen, ska han inte skämmas utan prisa Gud för den sakens skull.
För tiden är inne att domen ska börja med Guds hus.
Men om det börjar med oss, vad ska då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, var ska då den ogudaktige och syndaren hamna?
Därför ska de som lider efter Guds vilja anförtro sina själar åt honom såsom åt en trofast Skapare, medan de gör det som är gott.”
1 Petr. 4:7-19

SUMMERING

I vår tid finns en enda verklighet för en kristen. Den verkligheten uppenbarade sig på jorden, som människa, för drygt 2000 år sedan. Den som tar emot Han som är verkligheten kan få leva i den verkligheten varje dag på jorden.
Den verkligheten, Han som är verklighet, är mer verklig än allt som vi kan se, höra, förstå och känna.
Är denna verklighet sann, och Han är Sanningen och lever i dag, så är den verklighet som Han följde, trodde på, undervisade om, lydde och själv var ett vittnesbörd om sanningen.
Den pånyttfödde kristne får sitt medborgarskap utbytt, för när hon blivit ett Guds barn genom att födas på nytt i anden, så blir hon medborgare i Guds rike. Det riket är en lika stor verklighet som Han som sitter på tronen i det riket är en verklighet.
Frågan blir; Går det överhuvudtaget att ändra och förändra Guds Ord…när Ordet och verkligheten är Jesus Kristus?
Blir svaret ”ja” så har vi en mycket svag och vacklande grund att stå på, en föränderlig grund som varken är evig eller sann.
Verkligheten kan bara bli sann när den syns och hörs och känns genom verklighetens förmedlare till människorna på jorden; Jesu Kristi Ande, som verkar i och genom Kristi kropp.

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

Sådan Kristus var när han gick på jorden, som Människosonen, sådan var han även innan han föddes till jorden som människa, och sådan kommer han för evigt att förbli.
Jesus Kristus kan omöjligen förändras, för hos Gud finns ingen förändring!
Det finns ett nytt förbund som ersatt det gamla förbundet, ett nytt förbund som frälser människorna genom Sonens försoningsverk på korset.
Men synden förblir för alltid synd i Guds ögon.
Gud förblir en alltigenom helig Gud, som slutligen dömer människorna efter deras gärningar, kärlek och tro.

Gud är i alla tiders skiften densamme.
Gud är i alla samhällens förändringar densamme.
Mitt under tider av människors växlingar och förändringar så förblir Kristus alldeles oförändrad i egenskaper, vilja och värderingar.

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

Efterföljelse och Andens frukt

Ef. 4:25-32 + Ef. 5:

”Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en med sin nästa, vi är ju varandras lemmar.
Vredgas, men synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede.
Ge inte heller djävulen något utrymme.Den som stjäl ska inte längre stjäla, utan i stället arbeta och göra det som är gott med sina händer, så att han kan ha något att dela med sig åt den som behöver.
Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.
Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag. Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.
Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren.
Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället. För vad de gör i hemlighet är till och med skamligt att tala om.
Men allt detta blir uppenbarat när det avslöjas av ljuset, för allt det som blivit uppenbarat är ljus.
Därför säger han: Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus ge dig ljus.
Se därför noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa, ta väl vara på tiden, för dagarna är onda.
Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.
Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.
Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Underordna er varandra i fruktan för Gud.
Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare.
Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.
Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.
På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar.
Den som älskar sin hustru älskar sig själv.
För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen.
För vi är delar av hans kropp, av hans kött och av hans ben.
Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött.
Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen.
Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning.”

”Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som har dött för dem och uppstått.”
2 Kor. 5:15

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Vi ska inte, och har heller inte tillåtelse, att anpassa oss till världen:

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

Alla kristna prövar vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja genom Guds Ord.
Tror de inte på Guds Ord…så har de inget att pröva med, eftersom Anden aldrig vägleder bortanför Guds Ord:

”Summan av ditt ord är sanning och alla dina rättfärdiga domar består för evigt. Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.
Jag gläder mig över ditt ord likt den som finner ett stort byte. Jag hatar och avskyr lögnen, men din lag älskar jag.
Sju gånger om dagen prisar jag dig för dina rättfärdiga domar.
Stor frid har de som älskar din lag, och inget kan få dem på fall.
Jag hoppas på din frälsning, Herre, och jag håller dina bud.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag älskar dem högt.
Jag håller dina befallningar och dina vittnesbörd, för alla mina vägar är inför dig.”
Ps. 119:160-168

Hur kan Guds Ord få gälla och vara rättesnöret…ifall inte Guds Ord gäller som sanning?

”Om inte Herren bygger huset, så arbetar de som bygger det förgäves.
Om inte Herren vaktar staden, så vakar väktaren förgäves.”
Ps. 127:1

Läs om de 7 kategorier av människor som inte vandrar på den smala vägen; ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

/ M.H.

Ska kvinnan underordna sig mannen?

Ytterligare en fråga som hör ihop med bibelstudiets rubrik är;
Kan en kvinna vara församlingsledare?

Detta bibelstudium är detaljerat och vägledande med praktisk tillämpning i församling och äktenskap, med råd och hjälp till själavård och äktenskapsvård.

Bibelstudiet hör ihop med bibelstudierna:
”Är underordning motsats till frihet?”
”Är feministisk teologi Guds vilja?”
”Behöver Bibeln anpassas till ett nytt samhälle och en ny tid?”
”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”

Dessa 5 bibelstudier är tillsammans mycket breda, djupa och omfattande, och grundade på summan av Guds Ord som en tydlig helhet.

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

I detta bibelstudium kommer vi att gå igenom:
– Mannen som ”huvud”
– Betydelsen av orden; ”underordna sig”
– Kvinnan blir frälst genom mannen – Felaktiga tolkningar och förståelse
– Konsekvenserna från Eden
– Förtryck, lagiskhet, maktmissbruk
– Villkorslöshet, respekt, lojalitet
– Kristus som förebild för mannen
– Mannens egenskaper, roller och uppgifter
– Kvinnan som underordnad ”huvudet”
– Församlingen som förebild för kvinnan
– Kvinnans egenskaper, roller och uppgifter
– Församlingsledare, äldste, diakoner
– Frukten från Gud
– Äktenskap mellan en kristen och en ickekristen
– Pröva dig själv och din partner
– SUMMERING

MANNEN SOM ”HUVUD”

Vi behöver börja med de diskussioner som finns inom kristenheten, där man talar om att ordet för ”huvud” kan betyda något annat än just huvud. För ändras betydelsen när det gäller att Fadern är Sonens huvud, Kristus är mannens huvud, och mannen är kvinnans huvud, så behöver mycket annat i Bibeln också ändras och ifrågasättas.

Det grekiska ordet för ”huvud” är; ”kephalé”.
Det finns med 75 gånger i det Nya testamentet.
Ordets betydelse; ”(a) huvudet, (b) en hörnsten, som förenar två väggar; huvud, härskare, herre.”
Användning av ordet; ”Det grekiska ordet ”kephalé” betecknar i första hand det fysiska huvudet på en kropp, men det används också metaforiskt för att beteckna ledarskap, auktoritet eller källan till något. I Nya testamentet används ”kephalé” ofta för att beskriva Kristus som kyrkans överhuvud, vilket indikerar hans högsta auktoritet och ledarskap. Det förekommer också i diskussioner om äktenskapliga relationer, där det betecknar mannens roll som hustrus huvud, och betonar en struktur av kärleksfullt ledarskap och ansvar.”
(Strong’s Concordance)

Man menar i diskussionerna om betydelsen av ordet ”kephale” att det i fallet med att Fadern är Sonens huvud, Kristus är mannens huvud, och mannen är kvinnans huvud egentligen ska översättas ”ursprung” eller ”källa” i stället för huvud. Fadern blir då Sonens ursprung och källa, Kristus blir mannens ursprung och källa, och mannen blir kvinnans ursprung och källa.
Men stämmer det?
Gud tog ett revben ur mannens sida och skapade kvinnan av mannens kött, men som kristna och rättfärdiggjorda i och genom Jesus Kristus är Kristus både mannens och kvinnans andliga ursprung och källa, i det att de är ”ett i Kristus” för att de har döpts till Kristus, i anden fötts på nytt av Gud, och därmed ”iklätt sig Kristus”. Både mannen och kvinnan har tillsammans och var för sig Kristus som huvud, liksom alla i församlingen ”Kristi kropp” har Kristus som huvud.
Talar vi om vår jordiska kropp så har kvinnan mannen som ursprung från begynnelsen, och alla män kommer efter begynnelsen genom kvinnan då de föds av en kvinna. (1 Kor. 11:11-12).

– Den gifta och den ogifta mannen har alltså 1 huvud; Kristus.
– Den gifta kvinnan har 2 huvuden; Kristus och mannen.
– Den ogifta kvinnan har 1 huvud; Kristus.

Vi har en jordisk ordning; i äktenskap, familj, församling och samhälle, och vi har en helt annan ordning i andens (människans andes) liv i Kristus. Det har att göra med den övernaturliga friheten och friden i Kristus, där inget jordiskt begränsar livet i Jesus Kristus.

BETYDELSEN AV ORDEN; ”UNDERORDNA SIG”

(Detta kapitel finns även i ”Är underordning motsats till frihet?”.)

Det grekiska ordet för ”underordna sig” är; hupotassó.
Ordet har betydelsen; ”Att underkasta sig, att underordna sig, att vara under lydnad”.
Användningen av ordet är; ”Verbet ”hupotassó” betyder i första hand att ordna under, att underordna sig eller att underkasta sig. I Nya testamentet används det ofta för att beskriva förhållandet mellan underkastelse eller underordning, oavsett om det är i ett socialt, familjärt eller andligt sammanhang. Det innebär en frivillig attityd att ge efter, samarbeta, ta ansvar och bära en börda.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”hupotassó” finns med i det Nya testamentet 38 gånger.
Några exempel på hur ordet används:
I Luk. 2:51 är Jesus lyder Jesus Maria och Josef.
I Luk. 10:17 berättar lärjungarna för Jesus att demonerna lyder dem i Jesu namn.
I Rom. 8:7 skriver Paulus att köttets sinnelag är i fiendskap mot Gud, för det kan inte underordna sig Guds lag.
I Rom. 10:3 skriver Paulus att Israel inte har underordnat sig Guds rättfärdighet, utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet.
I Rom. 13:1 skriver Paulus att varje människa ska underordna sig överheterna.
I 1 Kor. 14:32 skriver Paulus att profeternas andar är underordnade profeterna.
I 1 Kor. 15:28 skriver Paulus att allt har blivit lagt under (hupotasso) Sonen, och att Sonen ska underordna sig den som lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla.
I 1 Kor. 16:16 skriver Paulus att församlingen ska underordna sig alla dem som hjälper dem och tar del i arbetet.
I Ef. 5:21-22 skriver Paulus att mottagarna av brevet ska underordna sig varandra i fruktan för Gud, och att de gifta kvinnorna ska underordna sig sina män, såsom under Herren.

Vi kan klart och tydligt se betydelsen av ordet ”hupotassó” i de 9 exempel på bibelställen ovan. Fungerar det då att byta ut betydelsen av ordet ”kephale” till ”ursprung” i stället för ”huvud”, när de andra bibelställena visar ett underordnande som mycket väl stämmer överens med att mannen är kvinnans huvud i äktenskapet och familjen och inte bara hennes kroppsliga ursprung och källa när Gud skapade människan till sin avbild?
Mannen fick befallningen att han skulle ”råda över” kvinnan. Det stämmer med betydelsen att mannen ska vara kvinnans huvud. ”Kephale” med betydelsen ”ledare, auktoritet, chef”. På samma sätt är Kristus ledaren, auktoriteten och ”chefen” för församlingen.

Paulus brev till Titus är fullt av direktiv angående hur både mannen och kvinnan ska leva och hur de ska ära Gud:

Tit. 2:1-15:

”- Men tala du det som överens stämmer med den sunda läran: Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.
– Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.
– Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig.
– Förmana tjänarna, att de under ordnar sig sina herrar och i allt är dem till behag, utan att säga emot, inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
– För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen, och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
– Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet.”
Tit. 3:1-8:

De goda gärningar som Jesu efterföljare alltid ska göra ger Gud äran, för genom Guds kraft och nåd kan alla Guds barn ”säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen”.
Därför finns det ingen plats för världsliga och ”köttsliga” strider inom äktenskapet, församlingen eller samhället, för sådana drar vanära över Gud och Guds församling. Följer varje man och varje kvinna alla de bibliska direktiv som finns till dem som lever i det nya förbundet genom Jesu Kristi blod så behöver inte skilsmässor, otukt, strider och förtryck finnas.
Men vad händer i de äktenskap där Jesu efterföljelse och Guds givna direktiv inte följs?

KVINNAN BLIR FRÄLST GENOM MANNEN – Felaktiga tolkningar och förståelse

När det gäller underordning och att kvinnan ska vara underordnad mannen så får inte Bibelns ord brukas på felaktig grund. Och en felaktig grund är att kvinnan ska bli frälst genom mannen eller genom att föda barn, så vi går igenom detta.
Argumentet bygger på bland annat dessa verser:

– ”Men hon ska bevaras genom barnafödelsen, om de förblir i tro, kärlek och helgelse i renhet.”, 1 Tim. 2:15.

– ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare. Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män. Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.”
Ef. 5:22-27

– ”Men jag vill att ni ska veta att Kristus är var mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”, 1 Kor. 11:3.

Lägger man ihop dessa tre verser som ett argument till att kvinnan inte kan bli frälst på annat sätt än genom mannen, och genom att gifta sig och föda barn, så får man problem med Bibelns helhet och Jesus Kristus som mänsklighetens Frälsare. Det blir missbruk av Guds Ord.
När man menar att mannen är kvinnans huvud precis som Kristus är församlingens huvud på sätt som gör mannen till kvinnans frälsare så gör man mannen till en avgud.
Det är också enbart Jesus Kristus som renar kvinnan, likt endast han själv kan rena alla människor; genom sitt eget blod och genom sin Helige Ande.

Ifall en kristen är gift med en ickekristen så blir barnen helgade eftersom den som inte är kristen får räknas som ”helgad” genom att ingå äktenskap inför Gud med en kristen. (Se kapitlet längre fram om sådana äktenskap.) Men det innebär inte att den som inte är kristen skulle räknas som frälst utan att ha Kristus som frälsare. Det skulle i så fall gå helt emot Bibelns grund: att människan ”blir rättfärdig genom tro”. Det är i stället barnen som är i fokus, att de inte kommer att räknas som ”oäkta” av Gud fast en av föräldrarna inte tillhör Kristus.
Och även i fallet att till exempel en kristen kvinna är gift med en man som inte är kristen och har honom som ”huvud” (äktenskapsordningen), så blir inte den kristna kvinnan frälst genom sin icketroende man.
Kvinnan blir aldrig frälst genom ”huvudet” mannen.
Det är Kristus som är ”kroppens Frälsare”.

Mannen och kvinnan i äktenskapet är ”ett kött”. Men det är ändå två enskilda individer, som var och en lever i enhet med Kristi Ande och i andlig enhet med alla lemmar i Kristi kropp. De kan aldrig bli ”en individ”, eftersom ett äktenskapsförbund mellan en kristen och en ickekristen aldrig kan bli en andlig enhet utan enbart ”ett kött”. Den andliga enheten lever de i med varandra ifall båda är kristna som blivit födda på nytt.
Enheten mellan det äkta paret är ändå inte sådan att de kan ”skylla på” varandra på Domens dag ifall de brutit mot Guds bud, tillsammans eller enskilt.
Mannen kan aldrig frälsa kvinnan, eller rena kvinnan. Då vore han Gud. Mannen kan däremot tjäna Gud genom att hjälpa kvinnan genom ledning efter Guds vilja och korrigering efter Guds vilja, på samma sätt som alla lemmar i Kristi kropp har ett ansvar att alltid pröva allt, enbart följa Guds vilja samt av kärlek hjälpa andra rätt ifall de är på vägg bort från Gud eller har avfallit från Gud.
När mannen i äktenskapet lever ”i Kristus” så kan kvinnan i äktenskapet bli ett med mannens vilja, liksom Kristus är ett med Fadern och Faderns vilja samt församlingen är ett med Kristi vilja genom Kristi Ande i ”Kristi kropp”. Denna enhet av att vara ”ett”, genom att vara ”huvud och kropp”, är den ”Kristi hemlighet” och den parallell som Paulus skriver om.

När det gäller ”bevarandet genom barnafödelse” så finns det genom den kristna historien flera tolkningar kring vad detta kan betyda:

Tolkning a) Moderskapet är kvinnans uppgift och hon ska troget utföra alla sina plikter som moder. Även om kvinnan föder under smärta och bär en sorg över syndafallets konsekvenser så tröstas hon av Paulus ord om att hon genom moderskapets gåva och kallelse och ett liv i tro, kärlek, och helighet får möjlighet till samma frälsning som mannen. Trots att kvinnan var först i överträdelsen (i Edens lustgård) så finns det ”i Kristus” ingen skillnad på man och kvinna när det gäller betydelse, värde, rättfärdiggörelse och barnaskap inför Gud.

Våra kommentarer:
– Bibelorden pekar inte på frälsning genom själva förlossningen, för det skulle omintetgöra hela Bibelns budskap om frälsning. Likaså skulle inte kvinnor kunna bli frälsta utan barnafödande.

– Bristen i den här tolkningen ligger främst i att kvinnan generellt kan se på moderskapet som en avgörande del i den egna frälsningen. Likaså finns risken att de andliga kallelser, tjänster, och gåvor som Gud ger kvinnan i församling, familj, och samhälle kan bli underordnade barnafödandet och moderskapet eller kanske till och med ignorerade som mindre viktiga.

– 1 Tim. 2:15 säger ordagrant på grekiska; ”de sozo dia teknogonia ean meno en pistis kai agape kai hagiasmos meta sophrosune”, vilket betyder; ”nu räddade genom barnafödande om förblir i tro och kärlek och helgelse i nykterhet (självkontroll)”.
Barnafödandet i sig själv räddar inte.

Vi kan se att i 1 Kor. 11:11-12 står det; ”Men i Herren är varken mannen utan kvinnan, eller kvinnan utan mannen. För liksom kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan, men alltsammans är av Gud.”
Mannen skapas i kvinnans moderliv och föds fram genom kvinnan, liksom kvinnan skapades från mannen i begynnelsen. Båda är de av Gud, skapade av Gud.

Tolkning b) ”Barnafödandet” pekar på utbildning av barnen, så att de växer upp till frälsning och heligt liv. En syrisk och etiopisk tro är att ”hon ska räddas genom sina barn”, genom att de uppfostras religiöst av henne.

Våra kommentarer:
– Kvinnans frälsning skulle således kunna ha sin grund enbart i resultatet av fromma barn i familjen, men det skulle vara en innebörd av orden som även den skulle omintetgöra hela Bibelns budskap om den enskilda individens rättfärdiggörelse och frälsning genom tron på Jesus Kristus. Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.

– Skulle en liknande parallell dras mellan mannen och det straff som mannen fick vid syndafallet skulle resultatet kunna bli; ”han ska bli frälst i sin möda, i att han övervunnit naturens hinder”.

Tolkning c) Barnafödandet pekar på räddningen av kvinnan genom att kvinnan föder fram barnet som blir mänsklighetens Frälsare; Jesus Kristus. Även om Eva blev bedragen av ormen och därmed möjliggjorde en överföring av död, synd, och smärta till människorna så ska hon/kvinnan få samma frälsning som mannen genom att hon föder Frälsaren till världen och därigenom, genom Jesu Kristi försoningsverk på korset, möjliggör frälsning både för henne/kvinnan och för mannen.
Människosläktets frälsning genom att föda barn, antyds i den mening som avkunnades profetiskt över ormen, 1 Mosebok 3:15; ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd; det skall krossa ditt huvud.”
Följaktligen är Frälsaren ”avlad” i sin moderns sköte genom den Helige Andens kraft, och han är verkligen ”säd” till kvinnan och krossade sannerligen ormens huvud (krossade Satans makt). Bibelorden blir en hänvisning till inkarnationen; ”bevaras genom barnafödelsen”, genom att föda Frälsaren till världen. Kvinnan står på samma grund som mannen, på Klippan Kristus, och behöver inte frukta för sin frälsning vare sig i förlossningens stund eller i livet i övrigt.

Vår kommentar:
– Budskapet från Paulus blir att kvinnor blir frälsta genom tro, kärlek, och helighet trots ett barnafödande i smärta som konsekvens av syndafallet. Kvinnan och mannen lever i äktenskapet i plikter gentemot varandra och gentemot Gud; i tro och kärlek till Gud, i tro och kärlek och helgelse i relationerna med Gud och varandra.
Följaktligen den mest rimliga tolkningen utifrån summan av Guds ord.

KONSEKVENSERNA FRÅN EDEN

I Eden fick mannen ett ansvar från Gud, ett bud som var ett förbud. Han fick inte äta av frukten från kunskapens träd på gott och ont.

”Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den.
Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
1 Mos. 2:15-17

Eftersom Adam och Eva inte var skapade med en fallen natur så hade de heller inget begär efter synden. Det var inget ”köttsligt begär” som var grunden till att de åt den förbjudna frukten, utan en mer oskuldsfull och naiv längtan efter att få ett förstånd likt Guds förstånd, samt en längtan efter den till synes goda och vackra frukten, vilket ledde till det förödande beslutet att äta.
De blev lurade och bedragna av Satan, i gestalt av en orm:

”Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö!
Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat.
Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt.
1 Mos. 3:4-7

Adam fick förbudet direkt från Gud. Adam hade ett ansvar att själv följa budet och därmed också förhindra sin livskamrat från att äta av frukten. I stället tog han tyst emot den förbjudna frukten, och de åt frukten tillsammans:

”Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna.”

Sedan skyller Adam på kvinnan, och kvinnan skyller på ormen. Ingen vill ta ansvar för sin del i olydnaden och brottet mot Guds förbud:

”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?”
Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.”
Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”
Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.”
Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?”
Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.””

Efter syndafallet förmanar Gud ormen, kvinnan och mannen, och han utdelar också straff som konsekvenser av synden. I den ordningen begick de också synderna; ormen var ursprunget med sin onda plan att bedra människorna och förstöra deras relation med Gud, kvinnan lät sig bedras av ormen, och mannen lät sig bedras av kvinnan som bedragits av ormen.
Till kvinnan säger Gud:

– ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn.”
– ”Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”

Till Adam sade han:

– ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av.
Därför ska marken vara förbannad för din skull.
Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.”
– ”I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:16-19

Orden ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av” visar att mannen alltid först och främst ska lyssna på Gud och lyda Gud. Däremot inte att mannen på ett lagiskt och orättfärdigt sätt generellt ska sluta att lyssna på allt vad hans hustru säger. Eftersom de är ”ett kött” så finns det ingen del i denna heliga förening (helig genom Guds vilja) som kan bli den delen som den andre inte lyssnar till, för det skulle innebära lidande för den ignorerade och försummade delen och då skadas båda i sin förening som ”ett kött”.
Att inte lyssna kan innebära att ignorera på grund av nedvärdering och kärlekslöshet.
Att inte lyssna kan även ha innebörden; att höra, men inte lyda och följa.
Att lyssna utifrån kärlek innebär omsorg och respekt.
Att lyssna utifrån kärlek innebär för den skull inte att följa och lyda den man lyssnar på, för hade Adam lyssnat i kärlek på Eva men inte följt hennes uppmaning att äta frukten tillsammans, utan lytt Gud i stället för Eva, så hade han kanske kunnat tala förstånd med henne, påmint henne om Guds bud och allvarliga varning, och båda hade sluppit ångra sig bittert för resten av livet…
Att på något sätt övertala varandra, inom äktenskapet, att göra något som inte är Guds vilja kommer att ge konsekvenser, för den enskilda individen och för äktenskapet.
För oavsett om Evas argument gjorde att Adam ändrade sin syn på både Guds Ord och följderna av att bryta mot Guds bud, eller om han bara ville följa sin hustru i hennes val, och stå vid hennes sida oavsett vad konsekvenserna skulle bli…så blev beslutet förödande. Och ingen hade gjort rätt, inför Gud.

Men frestelser från människor kan leda till fördärv, ett fördärv av både relationer till människor och till Gud, både för dem som frestar och för dem som blir frestade.
Om man ser på syndafallets konsekvenser, straff och förbannelse, så ser man att det som uttalades över mannen även gäller kvinnan. Också kvinnan ska åter bli till jord. Och även om marken blir förbannad på grund av mannens synd så lever även kvinnan i samma konsekvenser när jorden ska brukas. Den enda konsekvens som fortsättningsvis skiljer män och kvinnor åt är kvinnors havandeskap och barnafödande under möda och smärta.
Marken blev förbannad ”för mannens skull”, och där beskrivs mannens livslånga möda. Skulden bar de tillsammans och konsekvenserna får de också tillsammans. Men en ansågs som huvudansvarig gentemot Gud, och en blir därefter huvudansvarig i äktenskapet; mannen. Denna konsekvens får aldrig blandas ihop med maktmissbruk och förtryck. Sådant kommer aldrig från Gud.

I det nya testamentet beskrivs Jesus som ”den andre Adam”, som är sänd av Fadern för att omintetgöra ”den förste Adams” konsekvenser av syndafallet. Där syns det tydligt att Adam hade huvudansvaret, fast det var Eva som lyssnade på Ormen och tog frukten och sedan gav den till Adam. Adam var ”den förste Adam” och Jesus Kristus var ”den siste Adam” som sonade den förste Adams brott och konsekvenser av brottet:

”För synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat i likhet med Adams överträdelse, vilken är en förebild på honom som skulle komma.
Men det är inte så med den fria gåvan som med synden.
För om de många dog genom en endas synd så har mycket mer Guds nåd och gåva genom nåd rikligen överflödat till de många, genom en enda människa, Jesus Kristus.
Och med gåvan är det inte såsom då en enda syndade, för domen kom genom en enda till fördömelse, men gåvan av nåd är för mångas synder som leder till rättfärdiggörelse.
För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, så ska mycket mer de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva, regera i liv genom en enda, Jesus Kristus.
Alltså, såsom fördömelse kom över alla människor genom en endas fall, så kom också rättfärdiggörelse till liv över alla människor genom en endas rättfärdighet.
För liksom genom en människas olydnad de många blev syndare, så ska också genom den endes lydnad de många bli rättfärdiga.
Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större.
Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden regerade i kraft av döden, så ska också nåden regera genom rättfärdighet till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”
Rom. 5:13-21

”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande.
Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.
Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska.
Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”
1 Kor. 15:45-49

Inte bara gemenskapen med Gud blev bruten och människan blev en varelse som skulle dö och åter bli till jord, utan även skapelsen lades under förgängelsen i och med syndafallet, när jorden förbannades på grund av människans synd:

”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu.”
Rom. 8:20-22

När Gud säger till kvinnan att mannen ”ska råda över henne” så är det en tillrättavisning till både kvinnan och mannen. Kvinnan hade gett mannen frukten och de åt båda av den. Både mannen och kvinnan visste att Gud hade förbjudit dem att äta av just den frukten, men kvinnan tog ett egenmäktigt beslut, som mannen följde. Mannen tog inte sitt ansvar som han hade fått av Gud, och hindrade inte heller kvinnan eller sig själv från att äta. Kvinnan i sin tur ifrågasatte Gud genom att tro på Ormens ord, men även mannen ifrågasatte Gud genom att ta emot frukten av kvinnan och äta den.
Både mannen och kvinnan brister i uppdraget de fått och i ansvarsfrågan; mot Gud, mot varandra och mot sig själva. I ett äktenskap ska hädanefter ansvar finnas, och de båda ska råda över begäret som kommer av syndafallets konsekvenser. Ingen ska åtrå synden, utan ha sin lust/åtrå till Herren och till varandra.
Mannen ska hädanefter råda över sin hustru, och tillsammans ska de följa Guds bud. Kvinnan får aldrig råda över mannen och förleda mannen in i synd igen, och mannen får inte låta sig förledas till synd.

När Gud säger till kvinnan att hennes åtrå ska vara till mannen och att mannen ”ska råda över” henne så är det samma ord som används när Kain ska ”råda” över synden.
Ordet är hebreiska ”mashal”.

”Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.”
1 Mos. 4:6-8

På samma sätt som Kain ska ta sitt ansvar och inte falla för lusten/begäret efter synden, på samma sätt ska mannen ta sitt ansvar och inte falla för lusten/begäret för kvinnan och från kvinnan.
Att råda blir att ”härska över” på det sättet att mannen ska ta ansvar för sin lydnad av Gud, och inte synda. Liksom Kain skulle ha tagit sitt ansvar för sin lydnad av Gud, och inte syndat.

Mannen ska också råda över att hans hustru inte syndar, liksom Kristus råder över församlingen så att församlingen inte syndar. Individen har ändå det slutliga ansvaret för sina egna val; för underordning av Gud i rättfärdighet…eller för ett liv i uppror och synd.

Kain fick begärelse till synd och mördade sin bror Abel, för synden har begär till människan.
Men människan måste råda över både begäret och synden.
För att kunna göra Guds vilja måste människan ”härska/råda över begäret”.
Att råda över kvinnan, att ”härska över” kvinnan, betyder för mannen att ta det ansvar han inte tog när han tillät kvinnan att ta den förbjudna frukten och erbjuda honom den förbjudna frukten. Det hade kunnat sluta där…men de åt tillsammans.
När Adam skyller allt på Eva så säger han; ”Kvinnan som du gav mig för att vara med mig, hon gav mig av trädet, och jag åt.” (1 Mos. 3:12). Adam kan ha litat blint på den gåva som Gud hade gett honom; kvinnan/hustrun, för han hade fått en livskamrat från Gud, som kommit ur hans eget ”kött”. Och kanske hade han, i förtroende för Gud, tanken att den livskamraten var god, och klok, och förståndig och att de tillsammans skulle ta goda, kloka och förståndiga beslut. Men djävulen är mycket listig och skicklig…och han använder samma taktik och strategi idag som då; ”Skulle verkligen Gud ha sagt…?”, ”Skulle Gud verkligen ha menat…?”.
Nu har djävulen dessutom en ”samarbetspartner” som alltid är snabb att vilja samarbeta med honom och duktig på att resonera och argumentera för saken; det fallna ”köttet” hos människan! Och aldrig har det funnits så mycket uppfinningsrikedom och möjligheter till frestelser och fall som i det moderna gudsförnekande samhället med dess tekniska globala systemen. De öppnar för möjligheten att låta sig förföras och bedras på nästan oräkneliga sätt. Djävulen har, i vår tid, dukat ett globalt bord av dignande överdådiga eller mer subtila frestelser, lättillgängliga för alla, normaliserade som ”vardagsmat” eller lockande som ”extravaganta”…men trots detta har människan alltsedan begynnelsen dragits åt att gå sin egen väg; ”köttets”/begärets väg, oavsett antalet frestelser och frestelsernas former.
Synd handlar inte bara om enskilda bud och enskilda företeelser, utan synd är:
– Allt som inte är Guds vilja
– Allt som inte är välbehagligt inför Gud
– Allt motstånd mot Guds vilja
Och detta vet vi på grund av att allt som är Guds vilja och som är välbehagligt inför Gud inte är synd.
Och vad som är vad, det vet vi genom; Guds Ord.
Där finns Guds vilja klart uttalad och förmedlad, där finns Guds hjärta och hans motiv och syften klart uttalat och förmedlat, och där finns Guds egenskaper klart uttalade och förmedlade.
Djävulen vill avtrubba människan (så att hon inte vill lyssna på Gud), förhärda människan (så att hon inte vill följa och lyda Gud), och få henne att avfalla helt från Gud.
Men Gud vill varna och beskydda, hela och upprätta, befria och frälsa!

Både Adam och Kain bedrogs av sin brist på överlåtelse till Guds vilja och bristande förtroende för Gud, medan Kain hade en begärelse genom sin fallna natur som inte Adam och Eva hade. Adam kände inte till synden, medan Kain levde med syndens konsekvenser från Adams och Evas fall. Adam eller Eva hade inte ”en mörk blick” likt Kain, medan Kain levde med striden mellan begäret att synda och lydnaden av Gud. Kain valde ”den mörka” vägen, begärets väg.
Många människor bedras genom sin brist på överlåtelse till Guds fullkomliga vilja.
Många människor bedras av sina egna (egots/jagets/köttets) begär efter synden.
Äktenskap och familjer splittras på grund av detta.
Församlingar går fel väg på grund av detta.
Kristna leds in på fel väg på grund av detta.
Synden behöver inte vara alldeles uppenbar för utomstående…eller för inblandade.
Synden kan vara hemlig, dold för människors ögon, och ske i den egna ”kammaren”…
Synden kan ha en from (kyrklig) täckmantel, lindas in i (världsliga) kärleksuttryck, omskrivas av och motiveras med ”bibliska” ord, ”ha ett sken av gudsfruktan, men inte vilja veta av dess kraft”, samt vara ledd av ”ljusets ängel” (djävulen) och till synes kan verka god…
Oavsett om synden sker i hemlighet eller öppet för andra så leder ett liv i synd till förhärdelse och avfall. Ett liv i synd leder till att Guds Helige Ande bedrövas och ”släcks” i den människa som hade blivit ett ”tempel” åt den Helige Ande.
Äktenskap, familjer och församlingar blir kännbart påverkade av människors liv i synd:

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
Men köttets gärningar är uppenbara.
De är
äktenskapsbrott,
otukt,
orenhet,
lösaktighet,
avguderi,
trolldom,
hat,
gräl,
avund,
vredesutbrott,
stridslystnad,
splittringar,
villoläror,
missunnsamhet,
mord,
fylleri,
frosseri
och annat sådant.
Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.
Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen.
Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär.”
Gal. 5:16-24

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

”Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon.
Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader.
Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:13-17

Ett begär som ”blir havande” får gärningar som ”frukt”.
Ett begär som blir havande får tankebyggnader som reser sig upp emot Gud och Guds vilja.
Ett begär som blir havande får konsekvensen att människan väljer att följa köttet i stället för Anden.
Ett begär som blir havande påverkar således hela människan; ande, själ (hjärnan, psyket) och kropp.
Ett begär som blir havande och föder synd som leder till ”fullmogen synd” påverkar således hela människan; död ande, död själ och kropp.

Läs gärna ”Är eros en kärlek från Gud?” som handlar om begären som kom in i människans liv.
Och läs ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?” för att se vilka 7 kategorier av människor som går på den breda vägen.

FÖRTRYCK, LAGISKHET, MAKTMISSBRUK

När ”förtryck” beskrivs från det samhälle som har avsatt Gud och Guds Ord som högsta auktoritet och rättesnöre så har inte själva ordet exakt samma innebörd som när Gud talar om förtryck.

Vad är förtryck enligt Gud?

I den hebreiska grundtexten är det ordet ”ashaq” som har betydelsen; ”att förtrycka, att utpressa, att utnyttja”.
Ordet finns med 35 gånger i det Gamla testamentet.

”Användning: Det hebreiska verbet ”ashaq” betyder främst att förtrycka eller utnyttja, ofta i samband med orättvis behandling eller att utnyttja andra. Det förmedlar en känsla av att använda makt eller auktoritet för att behandla någon illa eller orättvist belasta någon, vanligtvis för personlig vinning. Denna term används ofta i samband med social rättvisa och belyser individers och ledares moraliska och etiska ansvar att behandla andra rättvist och med medkänsla.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I det forntida israelitiska samhället, liksom i många forntida kulturer, fanns det en stark betoning på rättvisa och rättfärdighet, särskilt i behandlingen av fattiga, änkor, föräldralösa och utlänningar. Moses lag innehåller många förbud mot förtryck och utnyttjande, vilket återspeglar Guds omsorg om de utsatta och marginaliserade. Profeter uttalade sig ofta mot förtrycket av de fattiga och förvrängningen av rättvisan och kallade folket tillbaka till förbundstrofasthet och etiskt levande.”
(Strong’s Concordance)

Några exempel på hur ordet används i det gamla testamentet:

Sakarja 7 visar konsekvenserna av att inte lyssna och följa Guds ord:

”Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”
Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.
”Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.”
Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.”
Sak. 7:8-14

Gud går till rätta med folkets gärningar, för gärningarna leder till olycka:

”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats.
Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.”
Jer. 7:3-6

Gud ska rädda de betryckta från förtryckarna:

”Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen!
Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa. Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.
Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.”
Ps. 72:1-4

Förtryck mot människor i nöd är smädelse mot deras skapare:

”Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.”
Ords. 14:31

Förtryckarna förtrycker bland annat genom våld:

”Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem.”
Pred. 4:1

Förtryck är orättvisa:

”Så säger Herren Herren: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
Vad har jag nu här, säger Herren, då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!”
Jes. 52:4-6

I det Nya testamentet används det grekiska ordet ”diókó”, med betydelsen; ”att förfölja, jaga, pressa framåt”. Ordet används 45 gånger.

”Användning: Det grekiska verbet ”diókó” betyder främst att intensivt förfölja eller jaga efter något. I Nya testamentet används det ofta i samband med förföljelse, där individer eller grupper förföljs med avsikt att förtrycka eller skada. Det kan också betyda att uppriktigt sträva efter eller pressa framåt mot ett mål, vilket återspeglar en känsla av brådska och beslutsamhet.

Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var begreppet förföljelse bekant i olika sammanhang, från jakt till rättsliga åtgärder. De tidiga kristna, som levde under romerskt styre, utsattes ofta för förföljelse för sin tro, vilket gör termen ”diókó” särskilt relevant. Ordet fångar både den fysiska och ideologiska strävan som troende mötte, såväl som den andliga strävan efter rättfärdighet och Guds rike.”
(Strong’s Concordance)

Tittar vi på olika nutida samhällsgruppers syn på förtryck så kan till exempel ett förtryck innebära att en speciell grupp i samhället inte får samma rättigheter, tillgång, bekräftelse eller acceptans som andra på de områden de önskar. Här stämmer inte innebörden av ordet ”förtryck” överens mellan samhällets synsätt och Guds synsätt.
Ett samhälle (eller grupper i samhälle) kan mena att förtryck pågår medan Gud själv säger något helt annat. Och detta blir konsekvenserna när ett sekulariserat samhälle, som vänt ryggen åt Guds Ord och avsatt Gud som högsta auktoritet, i stället vill införa regler, lagar, ordningar och värderingar som utgår från individens egen vilja att fritt få leva emot Guds vilja.
Man kan säga att samhälle och människor vänder på betydelsen av ordet ”förtryck” när de hävdar ett förtryck från Guds sida (samt församlingars och kristnas sida) på grund av att de inte tillåts att leva hur de vill i Guds församling. Bibeln, eller de kristna som följer Bibeln, anses då ”förtryckande”.

”Uppfattningen att förtryck uppkommer genom maktmissbruk och maktstrukturer är beroende på politiskt perspektiv och ideologi. Det finns olika politiska teorier och filosofier som har olika tolkningar av dessa begrepp och deras roll i samhället. Vad som uppfattas som förtryck eller orättvist enligt en politisk teori kan vara annorlunda enligt en annan. Förtryck är ett centralt begrepp inom samtida kritisk teori, såsom genusvetenskap, kritisk rasteori, postkolonialism och queerteori.”
Wikipedia

Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att säga nej till synden, ondskan, och orättfärdigheten.
Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att följa Guds ord och vilja före människors ord och vilja.
Förtryck finns inte i hjärta, ord och gärning hos den som lever i Guds agape-kärlek.
Förtryck finns inte i den kristna församling som älskar människor med Guds agape-kärlek men som inte tillåter synd i Guds församling.

Förtryck finns i hat, ondska och kärlekslöshet.
Förtryck är en mörk kraft, i människan eller samhället, som vill utöva egen makt och egen vilja över andra, på bekostnad av andra.
Förtryck i både äktenskap och samhälle vill kränka, trycka ner, kontrollera och dupera.
Förtryck finns i värderingarna, i motiven, i drivkraften, i målet.

Förtryck kan inte finnas i en helig agape-kärlek från Gud.
Guds heliga bud och agape-kärlek kan däremot ses som ”förtryckande” när människans ego och ”köttets” begär inte tillåts råda fritt.
I allt förtryck finns en mörk och ond drivkraft, och det mörkret och den ondskan finns inte i Gud.
Guds hjärta, Guds vilja, Guds motiv är rena, heliga, goda och rättfärdiga.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Det sekulariserade samhället får en syn på Gud och Guds vilja som blir bakvänd.

Den bakvända synen och ordningen =

Världens perspektiv v/s Guds perspektiv

”Gott” i världens ögon – Orättfärdigt i Guds ögon
”Ont” i världens ögon – Rättfärdigt i Guds ögon
”Begränsning av individens frihet” – Efterföljelse av Jesus Kristus
”Hot, utpressning” – Lydnad av Gud för frälsning
”Kränkning av individens rättigheter” – Dom och straff från Gud
”Diskriminering” – Ordning för Guds församling
”Ojämlikhet, kränkning” – Guds ordning för äktenskapet
”Livegen, slaveri” – Lever i Kristus Jesus (dött bort från sig själv)
”Exkludering” – Guds heliga församling av enbart pånyttfödda kristna
”Intolerans, hets mot folkgrupp” – Nekande av tillhörighet i Guds församling
”Kvinnofälla” – Kallelse från Gud
”Kvinnoförtryck” – Ordning från Gud
”Kärlekslöshet, hårdhet” – Guds heliga kärlek, bud och lagar

Två olika världars ögon kan aldrig på ett övergripande sätt se saker på samma sätt.
Två olika sinnelag, från två olika världar, kan aldrig känna samma saker.
Två medborgare, från olika världar, kan aldrig tillhöra samma Ande och andemakt.
Två hjärtan, från olika världar, kan aldrig i grunden älska samma saker.

”Han blev sårad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår synd lade Herren på honom.”
Jes. 53:5-6

Individen, styrd av den fallna naturen – ”Var och en gick sin egen väg…” =

Jag vill… – Trots, självuppfyllelse
Jag är… – Självupphöjelse
Jag känner för… – Köttslighet
Jag kan själv… – Högmod
Jag planerar… – Självsvåldighet
Jag vill ha… – Begär
Jag vill inte… – Uppror
Jag känner inte för… – Likgiltighet

Lagiskhet innebär inte att följa och lyda Guds bud och vilja med hjärtats överlåtelse och kärlek till Gud och människor, utan har betydelsen; ”fariseisk”, en hycklande lydnad där enbart det yttre hos människan ser gudfruktigt ut i sin nitiskhet, medan det inre inte vill leva i överlåtelse till hela Guds Ord och fullkomliga vilja i tanke, ord, gärning, och hjärta.
Lagiskhet innebär:
– att med hårdhet tvingas följa Guds lagar utan insikt och förståelse av Guds budskap
– lydnad av utvalda ord men inte summan av Guds Ord
– krav på lydnad av Guds lag sker utan Guds agape-kärlek som motiv och drivkraft

”Köttet” råder hos den som lever i fariseisk lagiskhet, och även mörka andemakter kan styra den som lever och kräver lydnad likt fariséerna som angrep Jesus. Fariséerna var så lagiska att de ville korsfästa Jesus Kristus som lagbrytare på grund av att Jesus inte gjorde det de sade, tyckte, tänkte, ville, och förväntade sig. De kände inte igen Gud framför deras egna ögon. De hade ”lögnens fader” (djävulen) som sin far. De kände varken igen Guds bakomliggande motiv och syften eller Guds hjärtas heliga vilja och längtan bakom buden och lagarna som Gud gett sitt folk…
Utåt sett försöker den fariseiska människan att hålla en religiös nitisk fasad, men inuti finns inte ledningen av Guds Helige Ande och inte agape-kärleken till medmänniskan. Den människa som väljer lagiskhetens väg blir hård mot sig själv, hård mot andra, samt bedömer sin och andras andlighet genom förmågan att hålla utvalda delar av Guds lagar på ett religiöst sätt (formen men inte kraften (Guds Andes kraft)). Att hålla lagar blir det högsta målet, och människan ser sig själv som rättfärdig genom laglydnaden.

Guds Ord får aldrig missbrukas och ondska får aldrig föras in i äktenskapet eller familjen eller församlingen så att någon behandlas illa genom maktmissbruk och tyranni.
Ett exempel:
Kombineras den fariseiska synen med kärlekslöshet och missbruket av Guds Ord; ”Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.” (Ords. 3:12) kommer allvarlig synd in i äktenskapet, familjen eller församlingen.
Läser vi hela sammanhanget i Bibeln så ser vi att frukten av den tuktan (tillrättavisning) och fostran (prövningar) Gud fostrar sina barn med ska vara rättfärdighetens och helighetens frukt. Det finns en uppmaning att alltid ”sträva efter frid med alla och helgelse”:

”Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot.
Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner.
För var finns den son som inte tuktas av sin far?
Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner.
Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva?
De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.
Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighet ens fridfulla frukt.
Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat.
Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren.
Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den, att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat.”
Hebr. 12:5-16

Ifall man tar ut enstaka verser ur sina sammanhang och sedan vill använda dessa på ett generellt auktoritärt och lagiskt förtryckande sätt så kan det finnas flera saker som grund för detta:
a) Okunskap kring vad summan (helheten) av Guds Ord säger.
b) Ovilja att läsa och se hela sammanhang och Bibelns helhet, och ovilja att förstå Guds budskap (som alltid ligger bakom varje ord Gud förmedlat).
c) En förutfattad (och felaktig) bild av hur kyrkan och det kristna äktenskapet ska vara, historiskt sett.
d) Bibeltolkningen och bibelförståelsen är enbart litterär (bokstavlig) när det gäller vissa utvalda bibelord eller verser.

Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

När lagiskhet blir tvingande på ett sätt som till exempel får kvinnan i ett äktenskap att ”i Guds namn” tuktas, böjas och underordnas till att utföra, vilja göra och tro saker som helt går emot Guds rättfärdighet, heliga vilja och fullkomliga kärlek så går människan en egen väg utan Guds Ande, bort från Guds välsignelse, Ande, kraft och liv.
Den auktoritet som missbrukar Guds Ord och använder det som motiv till att utföra orättfärdiga gärningar mot andra människor har inte Guds Andes kraft, liv och kärlek som drivkraft. I stället är det köttets begär och världens ande (lögnens far) som styr.
Men Kristus råder och härskar inte över församlingen med tvång och maktmissbruk. Och inte heller ska mannen råda över kvinnan med tvång och maktmissbruk.
Rådandet och underordnandet sker i överlåtelse från hjärtat, i utgivande agape-kärlek, mellan mannen och kvinnan likt mellan Kristus och församlingen.

Gud tillrättavisar dem som han älskar. Han undervisar, förmanar, korrigerar, varnar och ”tuktar” alla sina barn, men allt sker genom Guds heliga kärleksmotiv; frälsning och evigt liv genom helgelsen i och genom Jesus Kristus.
En människa som använder tuktan för att få andra människor att lyda och förändras efter sin egen vilja, samt vill skapa fruktan för straff och hämndaktioner, handlar aldrig genom Guds Andes kärlek och kraft.

Lagiskheten vill aldrig se summan av Guds Ord, eftersom nåden, kärleken, ödmjukheten och barmhärtigheten är det genomgripande budskapet som Gud kommer med, genom hela mänsklighetens historia.
Maktmissbruk är det felaktiga bruket av det ansvar som Gud har gett i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället.
Botemedlet heter; omvändelse i hjärtat och ett nytt liv i rättfärdighet.

”Men sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt detta också.”
Matt. 6:33

”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.”
Ps. 66:18

”På samma sätt ska ni män leva förståndigt tillsammans med dem, som är det svagare kärlet. Visa era hustrur aktning, som också är medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir förhindrade.”
1 Petr. 3:7

”För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.”
1 Petr. 3:12

”Bekänn era överträdelser för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket.”
Jak. 5:16

”Detta är den förtröstan som vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.”
1 Joh. 5:14

Den rätta vägen är frälsningen genom pånyttfödelsen, livet i Kristus, och att ständigt förbli i Kristus. När människan lever för Kristus, i och genom Kristus, så får Kristus själv verka genom människan till helgelse, kärlek, förlåtelse och helig efterföljelse av Guds fullkomliga vilja. Kärleken till Kristus blir motivet, och Hjälparens vishet och kraft leder till rättfärdiga gärningar. Det är Kristus i människan, Kristi Ande, som är och blir människans rättfärdighet, i stället för att människans rättfärdighet ska försöka uppnås genom lagiskhet. Kärleken till Gud, och att behaga den Gud man älskar över allt annat, blir motivet till att följa Guds bud.
I medkänslan, fördraget och förlåtelsen av medmänniskorna uppkommer inte ett kompromissande med Guds Ord och vilja. Andens lag är i stället skriven i hjärtat och människan fortsätter att älska även de som brister i fullkomlighet, och försöker att nå fram till de som brister genom vänlig men tydlig tillrättavisning, ord av vishet, förmaning i kärlek, sann biblisk undervisning och genom bön och förbön. Det kan även behövas hjälp från andra delar av Kristi kropp, från församlingsföreståndare och äldste ifall det finns ett motstånd mot omvändelsen och överlåtelsen till och efterföljelsen av Kristus.

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.”
Gal. 3:27-28

Alla kristna som lever ”i Kristus” lever varje dag i enhet med Kristus och varandra oavsett om de lever och verkar i äktenskapet, familjen, församlingen eller samhället. ”I Kristus” existerar inte maktmissbruk, våld och ondska. En människa som bedriver eller förespråkar sådant har inte blivit förvandlad av Kristus, eller inte förblivit i Kristus, utan har lämnat Kristus och verkar i sin egen fallna och onda natur.

När Gud skapar kvinnan i begynnelsen säger han: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” (1 Mos. 2:18)

Grundtexten säger; ”asah ezer”, vilket översatts till en hel mening; ”I will make him an help meet for him” (King James Version).
”asah” betyder; skapa, göra.
”ezer” kommer från det hebreiska ordet; ”azar”, som betyder ”att hjälpa” eller ”att stödja”.
Användningen av ordet: ”Det hebreiska ordet ”ezer” används i Bibeln för att beteckna hjälp, stöd eller hjälp. Det syftar ofta på gudomlig hjälp från Gud, men det kan också beskriva mänsklig hjälp. Termen förmedlar en känsla av styrka och stöd, snarare än underordning eller underlägsenhet.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”ezer” används 21 gånger i det Gamla testamentet. I samtliga bibelställen utom Jes. 30:5, Hes. 12:14, Dan. 11:34 och de två bibelställen när Gud skapar kvinnan så handlar det om hjälp som kommer från Gud.
Det handlar om hjälp som kommer från Gud eller människor, men aldrig en slags hjälp som ges av en slav eller tjänare för att uppfylla en människas egen vilja och önskningar som kommer ur ”köttets” begär.

VILLKORSLÖSHET, RESPEKT OCH LOJALITET

Kristna kan ha olika tolkningar om vad ett underordnande av kvinnan handlar om i praktiken, och då kan dessa egenskaper komma upp;
– kvinnan ska alltid visa respekt för mannen,
– alltid vara lojal mot mannen,
– alltid älska honom villkorslöst.
Vad detta kan innebära i det enskilda äktenskapet kan variera i åsikt och få lika stor variation som antalet enskilda individer.

Vad förväntar sig Gud av mannen och kvinnan?
Kristna är kallade att respektera och älska sina medmänniskor.
Men det finns många olika tolkningar angående vad ordet ”respekt” egentligen betyder. Några synonymer kan vara;
– aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende, auktoritet, pondus, fruktan, rädsla.

Det finns också många olika tolkningar angående vad ordet ”kärlek” betyder;
– acceptans, tolerans, kompromissande, överseende, tillåtande.
Motsatsen till kärlek skulle i så fall kunna innebära;
– att säga ifrån, att stå upp för sanningen, att korrigera, att tillrättavisa, att följa Guds ord, att lyda Gud före människor.

Är detta bibliskt, enligt Guds vilja? Eller är det i stället fördomar och förutfattade meningar grundade i människofruktan, konflikträdsla, undfallande, likgiltighet, sekularisering eller liberalisering?

Det finns en kärlek som står över en samhällelig förklaring av ordet; agape-kärleken som har Gud som ursprung.
Den har egenskaperna; ömhet, välvilja, barmhärtighet, medlidande, broderskärlek, människokärlek med mera, och den visar sig genom att gärningar, ord och motiv alltid har det som är gott enligt Gud som mål, det som är gott i längden för människan och hennes frälsning och helgelse. Inte vad som enbart anses vara allmänt eller tillfälligt gott enligt en människas egenvilja.

Gör vi 2 listor av de egenskaper som ”respekt” kan betyda så skulle det kunna se ut som en ”god” lista och en ”ond” lista, och detta beroende av vad människan har för egna erfarenheter och insikter av vad respekt är och innebär.

Respektlöshet, motsatsen till respekt;
– raljant, föraktfull, vanvördig, ringaktande, hänsynslös, fräck, ohövlig, impertinent, självsvåldig, hädisk, hånande, nonchalant, pietetslös, uppkäftig.

När det gäller vad brist på respekt innebär, ”respektlöshet”, så blir det en omöjlighet att försvara respektlösheten för den som vill leva ett liv i kärlek och ödmjukhet.

I ett äktenskap som innebär att auktoritet, fruktan och rädsla blir kuvande, krävande, tvångsstyrande och manipulerande mot den ena partnern så kommer dessa medel för att uppnå målet ”respekt” aldrig att kunna behaga Gud eller få någon god frukt för någon människa.

Gud har en särställning till människan som inte mannen har till kvinnan.
När mannen vill använda bibelordet om att han är ”kvinnans huvud” på sätt som kräver villkorslös lydnad så agerar han som en gud, inte som en kärleksfull make med Kristus som förebild.
Och det finns skäl till att ett liv i ständigt villkorslöst lydande inte fungerar:
a) Mannen har ”en fallen natur”, ett ofullkomligt ”kött” (egot).
b) Kvinnan är också en avbild av Gud och ett tempel åt den Helige Ande, och både den kristna mannen och kvinnan lever ”i Kristus”, i Anden.
c) Både mannen och kvinnan kan höra Guds röst lika mycket, och båda får Guds gåvor och tjänster och kallelser genom Anden.
d) Församlingen ”Kristi kropp” kan ingenting göra utan huvudet Kristus, men ”kroppen kvinnan” kan göra allt genom Jesus Kristus, helt utan ”huvudet mannen”. Som kristen är kvinnan fri i Kristus, men som gift på jorden är hon bunden även till mannen och ”ett kött” med honom. Kvinnan är, andligen och i hela livet, beroende av Gud (liksom mannen är beroende av Gud). Men i äktenskapet på jorden även beroende av mannen (liksom mannen även är beroende av kvinnan).

Ordet ”lojalitet” har också olika betydelser;
– solidaritet, pålitlighet, trohet, trofasthet, kamratlighet, tillgivenhet, kollegialitet, plikttrohet, redbarhet, redlighet.

Illojal, motsatsen till lojal;
– svekfull, opålitlig, osolidarisk, okamratlig, trolös, ohederlig, lagkränkande, trolös, egoistisk, ohjälpsam.

Att vara lojal kan aldrig betyda att vara accepterande av ett illojalt beteende.
Lojalitet kan aldrig bli villkorslös eftersom det alltid handlar om vad en människa bör eller ska vara lojal till.
Villkorslös lojalitet till allt en människa säger och gör kan bli illojalitet mot Gud och Guds vilja. Att tvingas till att alltid hålla med och försvara illojala gärningar tvingar i stället en människa, som vill följa Gud, att bli illojal mot Gud, eftersom ett accepterande av illojala gärningar kan ses som både ett passivt medhåll och en underlåtelse av att förmedla sanningen. För människan måste i första hand alltid följa Gud, inte människor.
Kristna har, i sina liv som Guds barn, sitt huvud Kristus att underordna sig först och mest.
Kristna ska ha en sund gudsfruktan, eftersom Gud är den Allsmäktige, deras Frälsare, och alltid Herre över allt i livet.
En kvinna ska aldrig behöva frukta sin äkta make. För han är ”ett” med henne genom ett heligt äktenskapsförbund där Gud har välsignat dem båda. Och båda lever de med samme Kristus som huvud.

Finns det villkorslös kärlek?
Ordet ”villkorslös” betyder;
– obetingad, bestämd, uttrycklig, kategorisk, oavvislig, förbehållslös, fullkomlig, fullständig, ovillkorlig, exakt, faktisk, definitiv, total, resolut, otvetydig, avgjord.

Motsatsen till villkorslös;
– avhängig, hypotetisk, eventuell.

Ser vi på Guds agape-kärlek, och summan av Guds Ord, så är Guds kärlek på samma gång både villkorslös och villkorad. Och detta har med Jesus Kristus att göra;
– Villkorslös agape-kärlek från Gud till människa finns genom livet i Kristus. Endast den som lever i Kristus, tillhör Kristus och förblir i Kristus kan räkna med en villkorslös kärlek från Gud. För Gud ser då försoningsverket Sonen har gjort för människan, och människan får en villkorslös frälsning och en evig kärlek genom att ge sitt liv till Sonen och avsäga sig sin rätt till egenbestämmande. Hon friköps av Kristi blod och tillhör nu Gud. I den tillhörigheten finns villkorslösheten.
– Villkorslös kärlek finns inte utanför Sonen och Sonens frälsningsverk. Den människa som inte vill leva i Kristus kan inte räkna med en villkorslös kärlek och frälsning, eftersom den människan ”kliver ur” Kristus och lämnar Kristus. Frälsningen är villkorad genom att den kristne måste förbli i Kristus, och det gör den kristne genom att älska Gud högre än allt annat och att följa Kristus och lyda Kristus. Själva frälsningen är en gåva given endast av nåd, för ingen människa kan frälsa sig själv genom egna gärningar. Det är genom Guds barmhärtighet och utgivande agape-kärlek som Sonen stiger ner från himlen, blir en människa lik, blir en tjänare och tar mänsklighetens synder på sig in i döden.

Skulle en villkorslös agape-kärlek finnas för alla människor på jorden, utan livet i Kristus och frälsning genom hans försoningsverk, så skulle ingen efterföljelse krävas, inga bud behöva följas, ingen Ande behöver leda, ingen fallen natur behöva dödas, inga synder behöva någon omvändelse och ingen Frälsare behöva dö på ett kors.
Guds agape-kärlek visas genom att Sonen frivilligt vill dö för alla syndare på jorden, för att ge dem frälsning och ett evigt liv i gemenskap med Gud.
Agape-kärleken är inte utan villkor när det gäller evig frälsning och ett evigt liv med Gud, för agape-kärleken hör ihop med heligheten.
Guds helighet och renhet går inte att skilja från agape-kärleken. Och människan måste bli ren och helig genom Guds eget verk och blod för att kunna säga; ”nu lever inte längre mitt gamla onda ”jag”, utan jag är villkorslöst älskad av Gud genom frälsningen och livet i Kristus”.

”Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. ”
Hebr. 12:14

Ur mänskligt perspektiv kan människor vilja definiera villkorslös kärlek, och kanske även agape-kärlek, genom att;
1) uppoffra sig själva, utåt sett
2) tillåta utnyttjande
3) tåla ondska, orättfärdiga gärningar och otukt – men på insidan kan ilska, bitterhet, hat, missunnsamhet, och hämndkänslor finnas
4) tillåta ondska och orättfärdiga gärningar – utan att tillrättavisa och vägleda till sanningen
= Allt detta är inte villkorslös agape-kärlek från någon part!

Genom hela Bibeln beskrivs onda och orättfärdiga handlingar människor emellan, där Gud går till rätta med människor och folk och fördömer deras handlingar på starkaste sätt. Och ingen man eller kvinna ska leva i ett äktenskap där ondska, orättfärdighet och otukt råder. Det är motsatsen till varför Gud skapade mannen och kvinnan till ”ett kött”, och motsatsen till det uppdrag och de roller de fått av Gud.
Äktenskapet är ett heligt förbund som Gud har instiftat, där man och kvinna ska leva i en andlig, själslig och kroppslig enhet med varandra. Den andliga enheten finns genom Kristus och Kristi Ande i dem båda. Att vanära äktenskapet och sin äkta maka eller make är en stor synd i Guds ögon, det är att vanära något heligt som Gud själv är närvarande i. Det är att vanära Gud.

Kärleken, den rena heliga agape-kärleken från Gud:

”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag kunde profetera och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag gav bort allt jag äger och utlämnade min kropp till att brännas upp, men inte hade kärlek, så hade jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
kärleken skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den är inte lättretlig,
den tänker inte något ont.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men gläder sig med sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.”
1 Kor. 13:1-8

– Utan kärlek är människan helt tom och innehållslös, ur Guds perspektiv.
– Utan kärlek har tron, kunskap, kallelser och gåvor ingen betydelse alls, ur Guds perspektiv.
– Utan kärlek har generositet och martyrskap ingen vinning, ur Guds perspektiv.

Guds agape-kärlek ska regera i människan.
När mannen och kvinnan lever i äktenskapet med Jesus Kristus som Herren i sina liv, då finns som en naturlig och Ande-given frukt i äktenskapet:
– Villkorslös kärlek till varandra genom livet i Kristus, som är agape-kärleken.
– Respekt till varandra, genom agape-kärleken.
– Lojalitet till varandra, genom överlåtna hjärtan i agape-kärlek.

”Underordna er varandra i fruktan för Gud. ”Ef. 5:21

Kärlek är ingenting man tar sig, ingenting man presterar fram, ingenting man manipulerar fram, ingen ”muskel” som man kan träna till att generera mer kärlek, ingen ”tro” man kan öva till att bli starkare…
Den äkta agape-kärleken är Gud och finns inte utanför Gud. Den är Guds väsen och kraft.
Agape-kärleken finns, kommer och ökar, uthärdar, älskar och förlåter genom Jesus Kristus i den pånyttfödda människan, den människa som blivit ”född från ovan”; född av Gud.
…Precis som tron i människan är en gåva från Gud och finns, kommer och ökar genom Jesus Kristus. Genom tron på vem Han är, vad Han är, vad Han gjort och vad Han kommer att göra.

KRISTUS SOM FÖREBILD FÖR MANNEN

Kristus är mannens förebild i rollen som kvinnan och familjens huvud, liksom Kristus är förebilden för hela Kristi kropp.
Kristus är inte bara förbild som ett huvud, utan i hela sin person och livgivande roll som huvud.

Mannen måste behandla sin hustru med kärlek, likt Kristus behandlar församlingen med kärlek:

”- Se därför noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa, ta väl vara på tiden, för dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.
– Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.
– Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
– Underordna er varandra i fruktan för Gud. Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare.
– Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.
– Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.
– På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen. För vi är delar av hans kropp, av hans kött och av hans ben. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen.
– Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning.”
Ef. 5:15-33

Det finns en grovt missbrukad bibelvers som när den läses lagiskt bokstavligt i en felaktig bibelöversättning, och utan ledning av den Helige Ande och ett i kärlek överlåtet hjärta till Gud, kan användas för att på ett egocentrerat och köttsligt sätt kräva ständig tillgänglighet till en kvinnas kropp, helt utifrån ett eget sexuellt begär:

Folkbibeln:
”Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.”
1 Kor. 7:3-4

Nya levande Bibeln:
”Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru. Vägra därför inte varandra dessa rättigheter.”
1 Kor. 7:3-5

Detta är 2 exempel på på missvisande bibelöversättningar från Minoritetstexterna, en samling grundtextmanuskript. Minoritetstexterna är inte kompletta och inte helt överensstämmande sinsemellan och bygger inte heller på stora samlingar manuskript. Grundtextsamlingen Majoritetstexterna, Textus Receptus, är däremot överlägsen både i samstämmighet av alla bevarade manuskript och i mängden textbevis.
I det Nya testamentet fattas ca 3.300 ord i bibelöversättningar gjorda efter Minoritetstexterna. När man läser och studerar Majoritetstexterna finner man på ett naturligt sätt mängder av förtydliganden och förklaringar som inte finns i de andra bibelöversättningarna.
Vi rekommenderar därför alltid Textus Receptus. Den översättningen finns i biblarna; King James Version, Gustav Vasas Bibel, Gustav den II Adolfs Bibel, Karl XII:s Bibel samt Reformationsbibeln. Alla bibelcitat från det Nya testamentet på den här webbsidan kommer därför från Textus Receptus. Och alla bibelcitat från det Gamla testamentet kommer från och med 2026 från Reformationsbibeln, som nu är helt färdigställd.
I Reformationsbibeln, står det:

”Mannen ska visa sin hustru den ömhet som han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.”
1 Kor. 7:3

Är mannen alltid skyldig hustrun ömhet så går det inte att kräva någonting alls på ett felaktigt sätt. Ömhet är kärlek, mildhet, tillgivenhet, vänlighet och omsorg. Man och kvinna ska båda ge detta till varandra på äktenskapets alla områden, för det är Andens frukt och det är Kristi vilja, och Kristus är både mannens och hustruns huvud och förebild i allt.

När mannen har Kristus som sin förebild, i och med att mannen är kvinnans huvud liksom Fadern är Sonens huvud, så måste man se skillnaden på Jesus Kristus kommen i mänsklig gestalt; ”Kristus i köttet” som Människosonen, och på Jesus Kristus som förhärligad och snart kommen i makt och härlighet som den han egentligen är; Alfa och Omega (Upp. 22:12-13) och Mäktig Gud (Jes. 9:6)!

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

När Jesus kommer som tjänare så tjänade han i ödmjukhet, och han blir ”i allt lik bröderna” för att kunna dö i allas ställe, den död som varje enskild människa förtjänar i sin orättfärdiga ställning inför Gud. Därför är Människosonen underordnad Fadern, den han kommer ifrån. I den treeniga Gudomen finns ingen makthierarki mellan Gud, Gud, och Gud = 1 Gud.
Gud verkar och uppenbarar sig i tre personer, alla av samma väsen. Men som Människosonen är Sonen för en kort tid underordnad Fadern, för Sonen utnyttjar inte sin gudomliga makt under sin tid som Människosonen på jorden, utan han offrar i stället hela sitt liv, ända in i döden.
Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

MANNENS EGENSKAPER, ROLLER OCH UPPGIFTER

Kristus som huvud för Kristi kropp / Mannen som ”huvud” för kvinnan, hustrun =

Kallelse och egenskaper utifrån Guds Ord:

Ger sitt liv till Gud
Utger sig själv för sin hustru (Bruden), offrar sitt liv för henne
Lever i enhet med hustrun (ett kött och Andens enhet)
Leder i enlighet med Guds fullkomliga och goda vilja
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Är föredöme i kärlek, trofasthet, hängivenhet, överlåtelse, helighet och renhet
Ansvarar, inför Gud, för goda gärningar och välmående för hustrun och familjen
Styrker, uppmuntrar, stöttar, hjälper rätt, hjälper i nöd, hjälper genom förbön
Lever i lyhördhet och tillgänglighet för Gud och hustrun
Hedrar Gud och hustrun i gärning och tal
Är en förebild för hustrun, barnen, Kristi kropp och samhälle
Ger trygghet och säkerhet
Beskyddar hustrun och familjen från faror och frestelser
Försörjer, ger näring (till ande, själ och kropp)
Har fasthet i tron, rätta läran, rätta vägen
Är rotad och grundad i Guds Ord; Bibeln
Talar och förmedlar vishet från Gud och Guds Ord
Lever i Anden, har Andens frukt
Lyder Gud före människor
Trogen i det lilla och i det stora
Kompromissar inte med Guds Ord och vilja för att behaga människor
Tjänar i kärlek; Gud, hustrun, familjen och medmänniskor
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Vakar och ber som Guds stridsman i full andlig vapenrustning
Lever enligt Guds kallelse att utbreda evangeliet om Guds rike
Lever i ödmjukhet och upphöjer aldrig sig själv
Ärar Gud i allt

Mannen är, som kvinnans ”huvud”, inte fullkomlig i sig själv, till skillnad mot Kristus. Den kristne mannen har som människa en fallen natur som har ”dött och begravts med Kristus”, och en ny natur genom frälsningens pånyttfödelse; ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”.
I den nya skapelsen; mannen som ”iklätt sig Kristus”, leds mannen av Anden till Kristi goda gärningar genom honom.
Mannen prövar alltid allting, med hjälp av Guds Ord och Hjälparens (Andens) ledning, och gör han felbedömningar, begår felsteg, handlar orättfärdigt och syndar mot Gud och hustrun så omvänder sig mannen, rannsakar sig själv och ödmjukar sig inför Gud och låter Gud korrigera honom och fostra honom till helgelse och Kristi efterföljelse.

KVINNAN SOM UNDERORDNAD ”HUVUDET”

Även här, i Kristi kropps förebild för hustrun, finns Guds vilja i en ren, helig och fläckfri församling (Brud). Så ska också hustrun i äktenskapet vara, och hon blir och förblir det genom att ”leva i Kristus”, ”i Anden”, och alltid ”förbli i Kristus”:

Du är alltigenom skön, min vän, på dig finns ingen fläck.”
Höga Visan 4:7

”Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.”
Ef. 5:25-27

En god hustru har ett hjärta som mannen kan lita på. Hon har omsorg om mannen, barnen och hemmet. Hon lever i värdighet, med vishet från Gud, och hon fruktar Herren. Hon gör goda gärningar som vittnar om överlåtelsen till Gud, och hon är flitig, engagerad och arbetar med glädje för Guds rike, mannen och familjen. ”Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne”:

”En god hustru, var finner man en sådan?
– Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.
– I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.
-Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
– Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat. Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
– Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
– Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar.
– Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
– Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
– För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
– Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
– Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
– Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
– Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
– Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
– Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
– Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.
– Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne: ”Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla.”
– Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar Herren.
– Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.”
Ords. 31:10-31

Ett föredöme för de ickekristna ska hustrun vara, när hon även utan ord vittnar med sina gärningar och sitt liv i renhet och gudsfruktan:

”- På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att också de som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva, när de ser hur rent ni lever i fruktan.
– Er prydnad ska inte vara något utvärtes, med håruppsättningar och påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats fördolda människa med den milda och stilla andens oförgängliga skönhet. Det är dyrbart inför Gud. För så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, såsom Sara, som var lydig mot Abraham och kallade honom herre, vilkens döttrar ni har blivit, om ni gör det som är gott och inte låter skrämma er för något hot”
1 Petr. 3:1-6

”På samma sätt”, skriver Petrus i bibelstället ovan. Och det Petrus skriver gäller alla i Kristi kropp, både män och kvinnor.
Verserna förklaras av kapitel 2:

”- Älskade, jag förmanar er som främlingar och gäster, att ni aktar er för de köttsliga begären som för krig mot själen.
– Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de förtalar er såsom onda människor, ser era goda gärningar, och kan prisa Gud på den dag då han uppsöker dem.
– Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste, eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.
– För detta är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på de oförståndiga människornas okunnighet.
– Ni är ju fria, men använd inte friheten som en täckmantel för ondskan, utan som Guds tjänare.
– Hedra alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kungen.”
1 Petr. 2:11-17

I det nya förbundet har människan endast 1 Herre (Ef. 4:5); Herren Jesus Kristus, som är Herren Gud.
Läs gärna ”Är Jesus Gud?”.

Sara kallade Abraham ”herre”, som är en titel som innebär en överordnad position. Men även en ”herre” har en överordnad Herre; Gud! Abraham i sin tur lydde Gud och följde Gud. Ifall han inte följde Guds vilja fick det konsekvenser för både honom och hans hustru (som det blir för alla människor som inte följer Guds vilja).
Mannen i äktenskapet hade alltid auktoritet över hustrun. Gud vill inte att revolt och uppror ska förstöra Guds vilja och ordningar för äktenskap, familj, församling och samhälle. I stället vill Gud att frid, kärlek, godhet, hedrande av varandra och heligt underordnande inför Gud och varandra ska bli till föredöme både mellan människor i församlingen och för människor och samhälle utanför församlingen.
Men finns det situationer där kvinnan inte behöver lyda mannen i äktenskapet?
Vi ska gå igenom det längre fram i bibelstudiet.

Kristi kropp är fullheten av Kristus, Kristus som uppfyller allt i alla. Och kvinnan, hustrun, ska leva i Kristus och uppfyllas av fullheten av och kunskapen om Kristus. Kristus är huvudet för mannen, som förebild i äktenskapet, men Kristus är förstås huvudet för både mannen och kvinnan i Kristi kropp och i den enskildes liv.

”Att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, ska ge er visdomens och uppenbarelsens Ande i kunskapen om honom. Och upplysa ert förstånds ögon, så att ni kan förstå vilket hopp han har kallat er till, och hur rik härligheten av hans arv är i de heliga, och hur överväldigande stor hans kraft är i oss som tror, samma mäktiga verkande kraft, som han verkade i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, över alla furstar och väldigheter och makter och herradömen och över alla namn som kan nämnas, inte endast i denna världen, utan också i den kommande. Och allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”
Ef. 1:17-23

I Kristi kropp görs ingen åtskillnad av människor, utan alla som lever i Kristus är en del av Kristi kropp. Alla delar i Kristi kropp är lika värdefulla inför Gud, oavsett om vissa tjänster och gåvor hörs, syns eller uppmärksammas mer av människor.
Om en kroppsdel lider så lider alla delarna med den.
Om en kroppsdel hedras så gläder sig alla delarna med den.
Ingen splittring ska ske mellan delarna i Kristi kropp, utan alla delar ska ha omsorg om varandra. Det är Gud som har fogat samman alla delarna.
I äktenskapet finns samma omsorg i enheten man och kvinna:

”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka. För kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan av många. Om foten skulle säga: Eftersom jag inte är hand hör jag inte till kroppen, skulle den därför inte höra till kroppen? Och om örat skulle säga: Eftersom jag inte är öga hör jag inte till kroppen, skulle det därför inte höra till kroppen? Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Och om de alla vore en kroppsdel, var vore då kroppen? Men nu är det många kroppsdelar men bara en kropp. Och ögat kan inte säga till handen: Jag behöver dig inte, inte heller huvudet till fötterna: Jag behöver er inte. Nej, snarare är de delar i kroppen nödvändiga som anses vara de svagaste. Och de delar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett så mycket större heder åt den delen som saknar det, för att ingen splittring skulle uppstå i kroppen, utan delarna skulle ha samma omsorg om varandra. Och om en kroppsdel lider, så lider alla delarna med den. Och om en kroppsdel hedras, gläder sig alla delarna med den. Men ni är Kristi kropp och var för sig delar av den.”
1 Kor. 12:13-27

KVINNANS EGENSKAPER, ROLLER OCH UPPGIFTER

Församlingen som kropp till Kristus / Kvinnan som ”kropp” till mannen =

Kallelse och egenskaper utifrån summan av Guds ord:

Ger sitt liv till Gud
Ger sitt liv till mannen, lever i enhet med mannen (ett kött och Andens enhet)
Respekterar Guds ledning och ordning i äktenskapet och i Kristi kropp
Är föredöme i kärlek, trofasthet, hängivenhet, överlåtelse, helighet och renhet
Ansvarar, inför Gud, för välmående och goda gärningar för mannen och familjen
Styrker, uppmuntrar, stöttar, hjälper rätt, hjälper i nöd, hjälper genom förbön
Lever i lyhördhet och tillgänglighet för Gud och sin man
Hedrar Gud och sin man i gärning och tal
Är en förebild för barnen, Kristi kropp, och samhälle
Bereder ett tryggt och uppbyggligt hem för mannen och familjen
Beskyddar familjen från faror och frestelser
Har fasthet i tron, rätta läran, rätta vägen
Är rotad och grundad i Guds Ord; Bibeln
Talar och förmedlar vishet från Gud och Guds Ord
Lever i Anden, har Andens frukt
Lyder Gud före människor
Trogen i det lilla och i det stora
Kompromissar inte med Guds Ord och vilja för att behaga människor
Tjänar i kärlek; Gud, mannen, familjen och medmänniskor
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Vakar och ber som Guds stridskvinna i full andlig vapenrustning
Lever enligt Guds kallelse att utbreda evangeliet om Guds rike
Lever i ödmjukhet och upphöjer aldrig sig själv
Ärar Gud i allt

Den kristna kvinnan har som människa en fallen natur som har ”dött och begravts med Kristus” och en ny natur genom frälsningens pånyttfödelse; ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. I den nya skapelsen; kvinnan som ”iklätt sig Kristus”, leds kvinnan av Anden till Kristi goda gärningar genom henne.
Kvinnan (och alla i Kristi kropp) prövar alltid allting, med hjälp av Guds Ord och Hjälparens (Andens) ledning. Ifall kvinnan begår ett felsteg, handlar orättfärdigt och syndar mot Gud så omvänder sig kvinnan, rannsakar sig själv och ödmjukar sig inför Gud och låter Gud korrigera henne och fostra henne till helgelse och Kristi efterföljelse.

FÖRSAMLINGSLEDARE, ÄLDSTE, DIAKONER

(Det här kapitlet finns även i bibelstudiet ”Är underordning motsats till frihet?”)

Vi behöver först visa betydelsen och förekomsten av orden för; präst, församlingsledare, äldste och diakon och innebörden av de grekiska orden i det Nya testamentet.
Och vi hämtar fakta från Strong’s Concordance och biblehub.com.

Grekiska HIERIUS:
– Från hieros; en präst (bokstavligt eller bildligt talat) — (överste)präst.

a) hedningarnas präst, eller judarnas präst och överstepräst. Används även för Kristus som överstepräst.
b) metaforiskt, om kristna, eftersom de, renade genom Kristi blod och förda i nära kontakt med Gud, ägnar sina liv åt honom allena; Upp. 1:6; Upp. 5:10; Upp. 20:6, Upp. 1:5; Upp. 5:9.

Ordet används 31 gånger i det Nya testamentet.

Grekiska EPISKOPOS:
– episkopos – en föreståndare och övervakare; en man kallad av Gud att bokstavligen ”hålla ett öga på” Hans hjord (kyrkan, Kristi kropp), dvs. att ge personlig (förstahands) vård och skydd.

Ordet används 5 gånger i Nya testamentet.

Paulus använder både ”presbuteros” och ”episkopos” när han skriver till Titus:

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste (presbuteros) såsom jag befallde dig: Den som är fläckfri, en enda hustrus man, och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare (episkopos) måste vara fläckfri som en Guds förvaltare, inte egenkär, inte snar till vrede, inte drinkare, inte våldsam, inte ha begär efter orätt vinning, utan vara gästvänlig och älska det som är gott, vara förnuftig, rättfärdig, helig, självbehärskad och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot.”
Tit. 1:5-9

Andra bibelställen med ”episkopos”:

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

”Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som är i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna (diakonois).”
Fil. 1:1

”En församlingsledare ska vara oklanderlig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, ordentlig, gästfri, en god lärare, inte drinkare, inte våldsam, inte sniken på orätt vinning, utan mild, inte stridslysten, fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:25

Grekiska PRESBUTEROS:
– presbýteros – en mogen man med erfaren bedömning; en äldste. NT specificerar att äldste är män.
[Den feminina pluralformen, presbyteras, förekommer i 1 Tim 5:2. Det syftar på åldrade kvinnor, dvs. inte kvinnor med ett officiellt kyrkligt ämbete eller en titel.]
1. av ålder;
a) där det talas om två personer, den äldre
b) universellt, framskriden i livet, en äldre, en senior
2. en rang- eller ämbetsperiod; som sådan utövas av,
a) bland judarna, medlemmar av det stora rådet eller Sanhedrin (eftersom folkets härskare, domare etc. i forna tider valdes ut bland de äldre männen
b) bland kristna, de som presiderade över församlingarna (eller kyrkorna)

Ordet används 66 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De äldste som sköter sin uppgift väl ska man anse värda dubbel heder, särskilt de som arbetar med ordet och undervisningen. För Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön. Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen.”
1 Tim. 5:17-19

”För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”
Hebr. 11:2-3

”Är någon bland er sjuk, ska han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.”
Jak. 5:14

”De äldste som är bland er förmanar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.”
1 Petr. 5:1-3

”Den äldste till den utvalda frun och hennes barn, vilka jag älskar i sanning, och inte bara jag, utan också alla som har lärt känna sanningen, för sanningens skull som förblir i oss och som ska vara med oss i evighet.”
1 Joh. 1:1-2

Grekiska DIAKONOIS:
– diákonos (från diá, ”grundligt” och konis, ”stoft”) – egentligen ”grundligt lyfta upp stoft genom att skynda sig, och så tjäna”; tjänst (helig tjänst).
– diákonos (”tjänst”) i NT hänvisar vanligtvis till att Herren inspirerar sina tjänare att genomföra sin plan för sitt folk – d.v.s. som sin ”tjänare” (som en diakon som tjänar honom i en lokal kyrka).
– diakon, minister, tjänare. Troligen från ett föråldrat diako (att uträtta ärenden; jämför dioko); en medhjälpare, d.v.s. (genitiv) en servitör (vid bordet eller i andra enkla sysslor); särskilt en kristen lärare och pastor (tekniskt sett en diakon eller diakonissa).
– diakonois – en som utför en annans order, särskilt en befälhavares; en sergeant, skötare, minister;

Ordet används 29 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa. Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.”
Rom. 13:3-4

”Och jag säger, att Jesus Kristus blev omskärelsens tjänare för Guds sannings skull för att bekräfta de löften som gavs till fäderna, och för att hedningarna skulle ära Gud för barmhärtighetens skull, såsom det står skrivet: Därför ska jag bekänna dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.”
Rom. 15:8-9

”Men vår syster Febe, som är församlingens tjänarinna i Kenkrea, vill jag rekommendera, att ni tar emot henne i Herren, som det anstår de heliga, och hjälper henne med allt där hon behöver er hjälp. För hon har också varit en hjälp för många, även för mig.”
Rom. 16:1-2

”Vem är då Paulus, och vem är Apollos, förutom tjänare genom vilka ni har kommit till tro, och det efter vad Herren har gett åt var och en?”
1 Kor. 3:5

”Och det är inte underligt, för Satan själv förvandlar sig till en ljusets ängel. Därför är det inte något märkvärdigt om också hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska motsvara deras gärningar.”
2 Kor. 11:14-15

”Men om vi själva blir funna som syndare, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, skulle Kristus då vara syndens tjänare? Nej, inte alls!”
Gal. 2:17

En församlingsföreståndare; en ledande, omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.

Herde-tjänsten i församlingen = Församlingsledaren:

En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

”En församlingsledare ska vara oklanderlig,
en enda hustrus man,
nykter,
förståndig,
ordentlig,
gästfri,
en god lärare,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte sniken på orätt vinning,
utan mild,
inte stridslysten,
fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste såsom jag befallde dig:
Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare måste vara fläckfri som en Guds förvaltare,
inte egenkär,
inte snar till vrede,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte ha begär efter orätt vinning,
utan vara gästvänlig
och älska det som är gott,
vara förnuftig,
rättfärdig,
helig,
självbehärskad
och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot. ”
Tit. 1:5-9

Det går inte att tolka Bibeln genom dubbel negation, och inte heller att ”läsa mellan raderna” (gissa). Läs gärna det viktiga bibelstudiet ”Hur tolkar man Bibeln?”
Dubbel negation innebär att man tolkar in någonting som inte står i Bibeln och gör det till Guds vilja på grund av att det inte uttryckligen står att Gud inte vill att det ska vara så.
Ett exempel på bibeltolkning genom dubbel negation:
”Församlingsledaren kan vara en kvinna eftersom det inte står att det inte kan vara en kvinna.”
Används dubbel negation vid bibeltolkning så kan allt som Gud inte har sagt göras till Guds vilja, utan att vara det. Har Gud gett människan tydliga direktiv så är det inte meningen att människan ska leta onämnda och obefintliga direktiv för att de tydliga inte passar hennes egen vilja och tro.

Vi ser här att både ”äldste” och ”församlingsledaren” är en man, en ”fläckfri” man, ”en enda hustrus man”.
En församlingsledare kan även vara en ”äldste”; ”en mogen man med erfaren bedömning”.

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

Direktiv till äldre män och unga män, äldre kvinnor och unga kvinnor, till tjänare och till alla kristna:

Äldre män:

”Men tala du det som överensstämmer med den sunda läran:
Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.

Äldre kvinnorna och unga kvinnorna:

Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.

Unga männen:

Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig.

Tjänarna:

Förmana tjänarna, att de underordnar sig sina herrar och i allt är dem till behag, utan att säga emot, inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Alla:

För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen, och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.
Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet. Låt ingen förakta dig.”
Tit. 2:1-15

De äldste, herdar, och underordning av generationer:

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

”Varje människa ska underordna sig överheterna.
För det finns ingen överhet som inte är av Gud.
De överheter som finns är förordnade av Gud.
Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig.
De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa.
Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant.
Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.
Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ”
Rom. 13:1-8

Dilemman uppstår om ett samhälle har stiftat lagar som direkt går emot Guds lag och skulle göra Jesu efterföljare till lagbrytare av Guds lagar ifall de följer samhällets lagar. När ledare förbjuder människor att följa Guds bud och vilja är det berättigat att följa Gud och inte människor och samhälle.

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.”
Apg. 4:18-20

Som kristen kan man då få lida under förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesus själv och Jesu efterföljare i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet och hela äktenskapet står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i sina barns liv, för utan helgelse kan ingen komma nära Gud. Helgelsen och renheten gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, och göra allt i Jesu Kristi namn.

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.
Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället.”
Ef. 5:1-11

Plikter för alla troende:

”De troendes plikter mot överheten.
Ytterligare förmaningar och slutönskan.
Påminn dem, att de ska underordna sig makthavare och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god gärning, att de inte ska tala illa om någon, inte vara stridslystna, utan milda och i allt visa saktmodighet mot alla människor.
Även vi var ju en gång oför ståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar.
Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.
Detta är ett ord att lita på och jag vill att du inskärper detta, för att de som har kommit till tro på Gud ska vara angelägna om att göra goda gärningar.
Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen, för sådant är onyttigt och meningslöst.”
Tit. 3:1-9

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.
Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.
Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:12-14

Människors vägar är inte Guds vägar.
Guds tankar är inte människors tankar:

”Sök Herren medan man kan finna honom, åkalla honom medan han är nära.
Må den ogudaktige överge sin väg och den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för hos honom finns överflödande förlåtelse.
Ty mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger Herren, utan såsom himlen är högre än jorden så är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.
För liksom regnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, och får den att grönska och bära frukt så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det också vara med mitt ord, som går ut från min mun.
Det ska inte vända tillbaka till mig förgäves, utan det ska uträtta det jag vill och ha framgång i det som jag sände det till.”
Jes. 55:6-11

FRUKTEN FRÅN GUD

Om Guds vilja och bud alltid ska råda så måste ondskan och orättfärdigheten bytas ut mot allt det goda och heliga som tillhör Gud, för utan helgelsen och pånyttfödelsen i människans liv kan ingen komma in i Guds rike.
Pånyttfödelsen är; omvändelsen från all synd och överlåtelsen av hela sitt liv till Gud.
Helgelse är; hjärtats överlåtelse till Guds heliga vilja, att leva i Anden i stället för i ”köttet”.
Människan blir underordnad sin Herre, sin Gud, och lyder av kärlek den hon älskar högst av alla.

Mörkrets onda gärningar och egenskaper v/s Guds heliga vilja:

Högmod – byts till ödmjukhet
Hat – byts till kärlek
Ondska – byts till godhet
Elakhet – byts till vänlighet
Slaveri – byts till befrielse
Skuld – byts till benådande
Skam – byts till värdighet
Förkastelse – byts till upprättelse
Bundenhet – byts till frihet
Syndfullhet – byts till helighet
Orenhet – byts till helgelse
Oförsonlighet – byts till förlåtelse
Förtryck – byts till gott ledarskap
Hårdhet – byts till mildhet
Grymhet – byts till barmhärtighet
Tvivel – byts till förtröstan
Otro – byts till förvissning
Förvirring – byts till övertygelse
Kaos – byts till ordning
Uppror – byts till gudsfruktan
Laglöshet – byts till rättfärdighet
Rädsla – byts till mod
Försagdhet – byts till frimodighet
Självförhävelse – byts till osjälviskhet
Egenprestige – byts till överlåtelse
Begär – byts till utgivande
Ilska – byts till saktmod
Anklagande – byts till fördrag
Förbannande – byts till välsignande
Förtalande – byts till uppmuntrande
Bitterhet – byts till glädje
Stridande – byts till fred
Bedrägeri – byts till ärlighet
Lögner – byts till sanning
Dårskap – byts till vishet
Frestande – byts till tillit
Döljande – byts till uppriktighet
Likgiltighet – byts till välvilja
Inskränkthet – byts till förståelse
Modlöshet – byts till hopp
Oro – byts till trygghet
Övergivenhet – byts till gemenskap
Avundsjuka – byts till förnöjsamhet
Missunnsamhet – byts till generositet
Skadeglädje – byts till medkänsla
Frosseri – byts till tacksamhet
Missbruk – byts till självbehärskning
Försummelse – byts till ansvar
Lättja – byts till beredvillighet
Nonchalans – byts till noggrannhet
Ignorans – byts till hjälpsamhet
Nedtryckande – byts till uppbyggande
Krossande – byts till stärkande
Kränkande – byts till hedrande
Ångest – byts till harmoni
Kontroll – byts till förtrolighet
Manipulation – byts till inkännande
Misstänksamhet – byts till tilltro
Fruktan – byts till frid
Orkeslöshet – byts till kraft
Naivitet – byts till vakenhet

Beslutet om omvändelse måste människan själv ta, och viljan att följa och lyda Gud visar hur nära Gud människan vill leva och hur mycket kärlek till Gud det finns. Men ingen kan, i sin ”köttsliga” kraft, förvalta Andens gåvor på ett djupare plan och med sitt ”kött” behaga Gud. Det sker i stället genom Guds egen kraft, genom att Kristus själv får förvandla sinnet och hjärtat på människan och göra det heligt, kärleksfullt och ödmjukt. Människans sinne formas av Anden kraft till Kristi sinnelag:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var”
Fil. 2:5

”För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun.”
1 Petr. 2:21-22

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Ödmjukhet och underordning av Gud kostar; det kostar ”kött”, men om och när ”köttet” korsfästs varje dag vinns den seger som tillåter Anden att leda människan in i det barnaskap som inför Gud är behagligt. Och ”i Kristus” är människan benådad, beskyddad, omsluten, dyrbar och högt älskad av Gud.

”Sedan sa han till alla: Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig.”
Luk. 9:23

När människan låter Kristus regera till fullo i hjärtat slipper människan det tunga ok och den onda bördan i att styras av sitt eget ”kött”, sitt ego, sin fallna natur.
Betoningen och uppmaningen genom Bibeln är orden; ”låt inte”, ”tillåt inte”, ”låt er inte”, ”låt ingen”, ”se till”, ”akta” och ”välj” när det handlar om frestelser, synd och val att lyda Gud eller gå bort från Gud. Konsekvenserna blir ingen överraskning, eftersom Gud alltid varnar för dem (exempel; Ords. 4:25-27, Rom. 6:12, 1 Petr. 2:11, 1 Kor. 6:9, 1 Kor. 6:12, 1 Kor. 15:33, Kol. 2:8, Ef. 4:27, Gal. 5:16, Gal. 6:7):

”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse.
Välj därför livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyder hans röst och håller dig till honom.”
5 Mos. 30:19-20

Guds vapenrustning är beskyddet som Gud har för alla hans barn, och med full rustning kan inget skilja dig från Gud. Och kraften kommer från Herren; HAN ska göra det.

”När hans lärjungar hörde detta, blev de mycket förskräckta och sa: Vem kan då bli frälst? Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”
Matt. 19:25-26

Det människan aldrig kan eller klarar i egen kraft, det kan Gud göra med sin kraft. Därför är helöverlåtelsen till Gud så viktig. Och den uppenbaras i överlåtelsen, i gudsfruktan, i ödmjukheten och i viljan till omvändelse från allt som inte är Guds vilja och Andens frukt.

Kristus själv lever i och genom den människa som har tagit emot Kristus, iklätt sig Kristus och älskar och lever för honom. När Kristus blir och förblir Herren i människans liv så måste Kristus få regera just som Herren i allt.
En kristen person kan inte ”kliva ur” och ”kliva i” Kristus hur den vill, efter dagsform och humör. Då lever inte människan helöverlåten till Kristus, utan bestämmer själv utifrån sin egen vilja när det passar att följa eller inte följa Kristus. Det är inte sant lärjungaskap.
Där ”köttet” råder och regerar, och där synden och upproret mot Guds vilja och Ande får fäste i människan, där dras människan bort från Gud ifall ingen omvändelse sker. Den Helige Ande bedrövas, såras, och människan låter en förhärdelse läggas som ett hårt skal runt hennes hjärta.
Oviljan att lyssna på Guds Ord, att följa Guds Ord, är upprorets signum. I det upproret finns en ilska över att vara styrd av Gud och ett självrättfärdigande av de egna besluten, ett försvarande och ett argumenterande där den egna personens beteenden och val ska se ut att vara de rätta. Självömkan och bitterhet leder ofta till ett uppror mot Gud och människor. Fokus byts då till personens egna krav på förändring av andra människor, i stället för Guds krav på helgelse och helöverlåtelse av henne själv plus alla människor.
Att ihärdigt vilja fortsätta att leva i synd, oförlåtelse, bitterhet och uppror mot Guds vilja och bud kan allvarligt riskera människans andliga tillstånd och enhet med Guds Helige Ande.
Den Helige Ande tvingar ingen människa till livet i Kristus.
Jesus Kristus tvingar ingen människa till efterföljelse, lydnad av hans ord, och att ha Honom som den första och största kärleken.
Fadern tvingar ingen människa att följa hans heliga vilja och bud.
Ett evigt liv tillsammans med den helige treenige Guden är ett frivilligt liv, ett fritt val utifrån hjärtats djupaste vilja.

När vi hamnar i svårigheter så strider vi inte mot människor, utan vi strider mot de mörka onda andemakterna som intrigerar och påverkar människorna.

”För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världs härskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna.”
Ef. 6:12

Och när vi tillåter de mörka makterna att influera oss och leda oss, och vårt eget fallna ”kött” vill ingå en allians med de mörka makterna, då måste människan vakna, omvända sig, och skydda sitt hjärta och vårda sin själ genom att ropa på Gud om den hjälp som endast Han kan ge.
När människor låter sig bli intagna av mörka andemakter så står människorna givetvis till svars för sina gärningar eftersom det är människornas val att både släppa in de mörka andemakterna samt utföra de gärningar de leder människorna till att göra. Det är ofta en lång rad val som föregår att människan lämnar Gud och i stället väljer en efterföljelse av de onda andemakterna.

När vi ser att den stora motståndaren i våra liv är djävulen och hans demoner så kan vi både gå emot dessa i bön och förbön samt stå emot mörkrets attacker genom att alltid vara djupt förankrade i Guds Ord, alltid vara ledda av Anden i stället för ”köttet”, och alltid låta Kristus leva i och genom oss.

”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden. ”
Ef. 6:13-18

Guds vapenrustning är livsviktig för både ett äktenskap mellan man och kvinna och för den enskilde individen och dennes relation med Gud.
Rustningen:
– Sanningens bälte = Jesus Kristus är Sanningen, Vägen och Livet. Jesu Kristi evangelium är det sanna evangeliet. Guds Ord är Sanningen.
– Rättfärdighetens pansar = Rättfärdigheten finns endast i och genom Jesus Kristus; den Rättfärdige. Genom livet i Kristus lever människan som rättfärdig, och genom Kristi försoningsverk på korset blir människan rättfärdiggjord.
– Beredskapens skor = Genom att leva i helöverlåtelse till Gud lever människan i ständig beredskap, ständigt villig att gå ut med fridens evangelium till människor. Människan lever, genom bön och livet i Anden, ”i gärningar som Gud har förberett”; Guds goda gärningar som Gud leder människan in i.
– Trons sköld = Trons sköld kan alltid hållas upp mot den ondes alla pilar. För förtröstan på Gud, Guds kraft och makt, löften och vilja, står alltid emot de mörka makternas hot och planer. Trons sköld är förvissningen om att Guds Ord är sanningen och att Jesus Kristus har vunnit en triumferande seger över ondskan och mörkret genom Golgata kors och Kristi uppståndelse.
– Frälsningens hjälm = Ingen eller inget kan någonsin förstöra eller stjäla frälsningen från den människa som med hela sitt liv överlåtit sig till Jesus Kristus; Herren och Frälsaren.
– Andens svärd = Andens svärd som människan strider med är; Guds Ord. Genom Guds Ord var Satan tvungen att lämna Jesus, efter att ha frestat och prövat honom. Genom Guds Ord måste Satan lämna även dig, genom att du med full helig vapenrustning både står emot allt men också segrar andligen över allt. Med full vapenrustning går du alltid ur striden som en vinnare. (Men med bara någon del eller några delar av rustningen finns det sårbarhet och öppningar för motståndaren att vinna genom.)

Har du iklätt dig hela Guds vapenrustning?
Lever du skyddad av Guds hela rustning?
Lever din hustru/man skyddad av Guds hela rustning?

Lever en av er utan Guds kompletta vapenrustning, eller med endast någon del eller några få delar, så kommer strider att förekomma i ert äktenskap, där Gud kommer att strida mot mörker och Anden kommer att strida mot ”köttet”.

Jesus Kristus är Kristi kropps förebild, och Kristi kropp ska alltid leva i Kristus och underordnad ” huvudet Kristus”.
Jesus Kristus är mannens förebild, och mannen ska alltid leva underordnad ”huvudet Kristus”.
Mannen som lever i Kristus, och med Kristus som huvud; är hustruns huvud.
I det äktenskapet finns inga strider mellan man och hustru, inga strider mellan ”huvud” och ”kropp”. Lika lite som det finns strider mellan Kristi kropp (församlingen) och Kristus, som huvud för kroppen.

Lärjungarna frågade Jesus vem som var störst i himmelriket:

”Och han satte sig ner och kallade på de tolv och sa till dem: Den som vill vara den förste, han ska vara den siste av alla och allas tjänare. ”
Mark. 9:35

”Och bland dem kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Då Jesus såg deras hjärtans tankar, tog han ett barn och ställde det bredvid sig och sa till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han ska bli stor. ”
Luk. 9:46-48

”I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sa: Vem är den störste i himmelriket? Då kallade Jesus fram ett litet barn till sig och ställde det mitt ibland dem och sa: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, ska ni inte komma in i himmelriket. Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den störste i himmelriket.”
Matt. 18:1-4

Kristi väg och Faderns vilja:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

I den kristnes enskilda liv, i församlingen Kristi kropp och i heliga äktenskap och familjer, måste alla vara andligt vakna och leva i bön och i Andens enhet. Endast i Kristus finns beskyddet mot de onda andemakterna. I tron på Kristus; på vem Han är och vad Han har gjort, finns den andliga position som alla kristna måste vara medvetna om, för det är endast i och genom Kristus som en seger är vunnen över det onda. Den som inte förblir i Kristus, utan lever i sin egen vilja och kraft, påverkas av ondskan på ett annat sätt eftersom delar eller hela vapenrustningen fattas som skydd mot ondskan.

Jesus Kristus har vunnit en evig seger över ondskan, och i den segern lever den som tar sin tillflykt till Honom och lever i Honom:

”Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:15

”Fursten över luftens välde”; djävulen, verkar genom olydnadens barn:

”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra.”
Ef. 2:1-3

”Tjuven kommer inte, utom för att stjäla, slakta och förgöra.”
Joh. 10:10

”Var nyktra och vaka, för er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.”
1 Petr. 5:8

”Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten, inte heller mörkret.Låt oss därför inte sova som de andra utan låt oss vaka och vara nyktra.”
1 Thess. 5:5-6

”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, somgör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!”
Jes. 5:20-21

”Vet ni inte att de orättfärdiga inte ska ärva Guds rike? Låt inte bedra er.”
1 Kor. 6:9

Guds vishets väg, det rättfärdiga livets väg:

”Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar.
När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.
Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.
Gå inte in på de ogudaktigas stig, vandra inte på de ondas väg.
Undvik den, gå inte in på den, vik av ifrån den och gå förbi.
Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
Ogudaktighet är det bröd de äter, våld är det vin de dricker.
De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.
Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord.
Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp.
Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.”
Ords. 4:11-27

”Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.”
1 Petr. 4:11

ÄKTENSKAP MELLAN EN KRISTEN OCH EN ICKEKRISTEN

Det finns en anledning till att det varnas för förbund mellan en kristen och en ickekristen:

”Gå inte i främmande ok tillsammans med dem som inte tror.
För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra?
Och vilken gemenskap har ljus med mörker?
Eller hur kan Kristus och Belial komma överens?
Eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror?
Eller hur kan man förena Guds tempel och avgudar?
För ni är den levande Gudens tempel, som Gud har sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem, och jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk.
Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, och jag ska ta emot er.”
2 Kor. 6:14-17

Anledningen till svårigheterna och problemen =

En lever i Anden – En lever efter det fallna ”köttet”
En har fått ett nytt hjärta – En har sitt gamla hjärta
En älskar Jesus mer än allt – En älskar inte Jesus
En vill följa och lyda Herren – En bryr sig inte om Herren
En har Guds Ord som rättesnöre – En bryr sig inte om Guds Ord
En söker alltid Guds vilja – En lever bortvänd från Guds vilja
En vill följa Jesu missionsbefallning – En bryr sig inte om vad Jesus sagt
En behöver leva i ständig bön – En vill inte leva i bön
En vet att Gud ser allt – En lever som om ingen ser i det fördolda
En ger löften inför Gud – En ger inga löften inför Gud
En har Andens frukter – En har den fallna naturens frukter
En älskar inte världen – En älskar världen
En är medborgare i Guds rike – En kan inte se och komma in i Guds rike
En är rättfärdiggjord genom Jesus Kristus – En är orättfärdig
En lever i ljuset – En lever i mörkret
En söker det som finns där ovan – En söker det som finns här nere
En samlar skatter i himlen – En samlar skatter på jorden
E följer Vägen, Sanningen och Livet – En följer lögnen, den breda vägen och synden som leder till död
En tillhör Gud – En tillhör de ogudaktiga
En är en ny skapelse genom pånyttfödelsen – En räknas som andligt ”död”
En strider mot de onda andemakterna – En går de onda makternas ärenden
En får ett evigt liv med Gud – En är på väg till ”eldsjön”

Det är Klippan Kristus som vi ska bygga på. Och det blir svårigheter för den som lever med en person som vill rasera den klippan och bygga på annat. Det blir även svårigheter för den som vill försöka respektera den andres liv byggt på Klippan men varken förstår eller bryr sig om Klippan själv.

En fysisk attraktion bygger inte ett hållbart, lyckligt och gudfruktigt äktenskap. När två personer, andligen sett och utifrån Guds perspektiv, är så olika som dag och natt, ljus och mörker blir det andliga konfrontationer som kan gå ut över både det egna livet, äktenskapet, familjen och församlingen. Det är tillräckligt med utmaningar att leva i ett äktenskap där båda personerna är kristna och delar synsätt, prioriteringar, värderingar, strävan, längtan och mål, och detta på grund av att människans fallna natur (köttet) ständigt ligger i strid med Anden i människan, samt världens ande (djävulen/Satan) ständigt attackerar kristna och vill dra dem bort från Guds vilja.

Råd till dig som funderar på äktenskap där inte båda är kristna:
– Gör inte ett val utifrån fysisk attraktion, där ”köttets” begär får råda över Guds Ande och Guds Ord. Känslor kan bedra, eftersom kroppens och själens känslor inte behöver vara ledda av Anden för att kännas goda, härliga och ”rätt”. Människan är en komplex skapelse med många system som påverkar varandra, och eftersom vi är ande, själ och kropp så kan själ och kropp ledas av andra saker än anden leds av.
För att förstå hur människan fungerar så läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.
Ifall ett felaktigt beslut tagits, och ånger kommer, så vill Gud ändå att du ska leva kvar i det äktenskap du gått in i, i stället för att bryta det förbundet. Ni har blivit ”ett kött”, och du kan leva ett liv i helgelse i äktenskapet och ändå följa Guds vilja för äktenskapet. Som ett föredöme, genom ditt heliga liv i Kristus, kanske du kan vinna den du gift dig med och båda blir frälsta och kan leva rättfärdigt i Kristus.

Dessa ord om att vinna människor åt Gud genom ett gudfruktigt liv gäller både mannen och kvinnan, eftersom både mannen och kvinnan kan vinna andra genom att vittna med sina liv genom Andens frukt. För även mannens rena liv i gudsfruktan är en förebild för andra människor.

”På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att också de som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva, när de ser hur rent ni lever i fruktan.”
1 Petr. 3:1-2

Gud vill att friden ska råda i äktenskapet. Inte köttslighet, strider, rivalitet och allt ogudaktigt och världsligt som kommer genom det.
Den person som gått in i äktenskapet med löften till Gud och hustru/mannen har även Gud att hålla sin trohet till. Men den person som gått in i äktenskapet utan en tro på Gud, och utan att ha gått in i äktenskapet tillsammans med löften till både Gud och hustrun/mannen, kan få lämna äktenskapet:

”Och till de övriga säger jag, inte Herren:
Om en broder har en hustru som inte tror och hon är villig att leva tillsammans med honom, så får han inte skilja sig från henne.
Och om en hustru har en man som inte tror och han är villig att leva tillsammans med henne, får hon inte skilja sig från honom.
För den man som inte tror är helgad genom hustrun, och den hustru som inte tror är helgad genom mannen. Annars vore ju era barn orena, men nu är de heliga.
Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas.
En broder eller syster är i sådana fall inte bunden av något tvång, utan till frid har Gud kallat oss.
För hur kan du hustru veta om du kan frälsa din man?
Eller, du man, hur kan du veta om du kan frälsa din hustru? ”
1 Kor. 7:12-16

Först som sist gäller alltid troheten till Gud:

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor.”
Apg. 5:29

Om den du är gift med vill att du ska begå en synd emot Gud, så måste du lyda Gud och inte den du är gift med.
Du tillhör först och mest Jesus Kristus. Du är friköpt genom hans blod, och nu lever inte längre du, utan Kristus lever i dig (Gal. 2:20). Kristus lever inte i synd. Och Kristi kropp (församlingen) lever inte i synd.
Du svarar inför Gud, i Kristi domstol, och då hänger ditt eviga liv tillsammans med Gud på ifall du har följt och lytt Gud och älskat Honom allra högst.

Till dig som är en kristen hustru:
Du ansvarar inte först och främst för ifall du har underordnat dig mannen i allt. För går följderna och konsekvenserna av underordnandet emot Guds heliga bud och vilja så har du som Jesu efterföljare inte lytt Gud mer än människor.
Men är inte underordnandet också ett bud från Gud?
Den äktenskapliga ordningen är Guds vilja och ordning för fridens skull, för frid och ordning i äktenskap, familj, församling och samhälle.
Missbrukas Guds bud av mannen, och leder till ett liv bort från Guds vilja och lydnad av Kristus och livet i Anden, så finns det ingenting som varken ärar Gud, ger beröm från Gud eller behagar Gud ifall du som kvinna lyder en mans auktoritet och det leder till ett liv i synd och avfall och uppror mot Gud.
Ett bud om underordnande av kvinnan och ett rådande för mannen står inte högre än ett liv lett av den helige Guden. Ett missbruk, både i överordnandet och i underordnandet, leder inte till något gott eftersom allt missbruk leder bort från Guds fullkomliga vilja, kärlek, förlåtelse och frid. Ett missbruk innehåller mörker och leder till ännu mer mörker.
Budet om underordning och rådande måste harmoniera med alla andra bud från Gud och lydnaden av alla Kristi ord och befallningar; ”summan av Guds ord”, är det rätta, det sanna, och det högsta och främsta att följa = rättesnöret och ledljuset för allt i livet.

PRÖVA DIG SJÄLV OCH DIN PARTNER

Är du gift, och lever i ett äktenskap där inte frid, glädje, kärlek, ömhet och trygghet finns?
Upplever du själv eller din äktenskapspartner problem, svårigheter och missbruk som har beskrivits i detta bibelstudium?

I så fall behövs omvändelse till allt det som Kristus representerar och kräver av sina efterföljare, och Guds Helige Ande vill hjälpa er och verka genom er om ni vill tillåta Gud att göra det Han vill och behöver.
Kristus ödmjukade sig under Fadern när han blev Människosonen och tjänare i kärlek och ödmjukhet under sitt liv på jorden. Så ska även både man och hustru ödmjuka sig som tjänare av varandra, ett tjänande i ömsesidig utgivande agape-kärlek.

Några frågor som visar behovet av egen omvändelse vid ett nekande svar:

Vill du be tillsammans med din hustru/man, i Andens enhet?
Vill du välsigna din hustru/man?
Talar du gott om din hustru/man och hedrar henne/honom i tal och gärning?
Lever du i förlåtelse till din hustru/man?
Har du respekt (Guds syn på respekt) för din hustru/man, respekt för henne/honom som livspartner och medmänniska, Kristi lärjunge och Guds barn?
Är din hustrus/mans behov viktiga?
Vill du lyssna, av omsorg och kärlek, på din hustru/man?
Älskar du din hustru/man till ande, själ och kropp och vill stötta och hjälpa henne/honom, samt visar henne/honom den ömhet du är skyldig henne/honom?
Styrker du din hustru/man ifall hon/han faller, och hjälper henne/honom upp igen genom att förmedla Guds Ord, kraft och tröst i omvändelsen från synden?
Unnar du din hustru/man allt gott som Gud vill ge henne/honom?
Är du beredd att utge dig själv och ditt liv för din hustru/man?

Hur man prövar viljan och motiven, hos både mannen och kvinnan, i olika beslut i äktenskapet?:

– Finns beslutet bekräftat i klarhet genom ”summan av Guds ord” som är sanningen (Bibelns helhet)?
– Finns beslutet bekräftat i det Nya testamentet, eftersom vi lever i det nya förbundet?
– Finns det kvar en bestående frid i beslutet, hos både mannen och kvinnan, efter uthållig bön
(en bestående andlig frid i den Helige Ande)?
– Finns det insikter i hur människan är skapad och fungerar; att känslor, tankar, och vilja kan komma från ”köttet” (själen/psyket), och inte behöver vara från Anden och i enhet med Andens vilja?
– Finns det en ödmjuk, osjälvisk vilja som endast har Jesu efterföljelse och Jesu vilja som mål och motiv?
– Förhärligar och ärar beslutet Gud och sker i Jesu namn (i hans auktoritet och vilja, det han representerar)?
– Kan beslutet leda till tacksägelse och lovprisning av Gud, och blir ett gott vittnesbörd inför Gud och människor (gott enligt Guds vilja)?
– Bygger beslutet upp äktenskapet och eventuellt familjen och församlingen?
– Finns lyhördhet för andras kloka råd och korrigeringar, eller finns det prestige och ett dövöra för andras synpunkter?
– Finns det en öppenhet inför församlingen, eller ska beslut fattas i det fördolda och hållas hemliga?
– Finns det brist på förståelse i hur Bibeln kan tolkas, att den egna synen och tolkningen ska räknas som den rätta oavsett bevis genom ”summan av Guds Ord” om att bibelställen är feltolkade?
– Finns det motiv som är grundade i omsorg om andra, i helighet och helgelse, trygghet och tillit, överlåtelse till Gud och efterföljelse av Jesus Kristus i beslutet?

SUMMERING

Det finns många åsikter runt Bibelns ord om att kristna ska underordna sig, i både kristna samfund och i samhället. En underordning av Gud, som Herre över allt och alla, och en underordning av samhällets rättssystem (överheten) är allmänt acceptabel inom kristenheten, men den historiskt bibliska synen på ett underordnande under gudstjänsterna och i äktenskapen håller på att försvinna helt.

I ett sekulariserat samhälle, där man inte blandar in Gud eller andra religioner i värderingar, lagar, utbildning med mera blir reglerna och ordningarna ofta fjärran från de bibliska. Detta kan försvaras även av kristna och kristna samfund.
Idag finns kristna samfund som aktivt vill förändra samfundens teologiska grund genom att anpassa den mer till samhällets grund, och vi tar upp de dilemman som då finns för kristna och kristna samfund.
Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?” och ”Är feministisk teologi Guds vilja?” där vi bland annat går igenom och bemöter 14 argument för en anpassad Bibel och 12 argument för en feministisk teologi.

Guds ordningar är alltid rättfärdiga och grundade i Guds heliga vilja.
Samhällens ordningar är inte alltid rättfärdiga och sällan grundade i Guds heliga vilja.
Kristna och kristna samfund har både prövningar, svårigheter och dilemman när det gäller vem och vad de ska visa sin lojalitet till och följa (underordna sig, lyda).
Men det går inte att argumentera för en lojalitet till Gud genom att följa ett samhälles ordningar som inte är Guds vilja. Och det går heller inte att följa det egna förståndet och förnuftet ifall detta inte följer Guds vilja. Följer det inte Guds vilja, Guds Andes ledning och Guds Ord, så är förståndet och förnuftet man följer inte ett andligt förnuft och förstånd utan ett ”köttets” sinnelag.

En summering måste även visa vad som hände i Eden, eftersom konsekvenserna av syndafallet har med Guds ordning att göra. Samtidigt så lever vi i ett nytt förbund, där Kristus har gett alla som tar emot honom ett nytt liv med ett barnaskap till Gud i den pånyttfödda anden, och en frihet i och genom Kristus som är lika stor för alla Guds barn.
Utesluter man det Gamla testamentet eller det Nya testamentet så ser man inte helheten.

”Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.
De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!””
1 Mos. 1:26-28

I kapitel 2 kommer en annan följd i skapelseordningen än i kapitel 2, och det kan verka förvirrande. Men förklaringen är att det är ett annat fokus i berättandet, och det är inte att berätta den exakta ordningen för när allting skapades, för den finns redan i kapitel 1.
Det handlar om hur de skapades och de skapades fortsatta historia:

”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, då när Herren Gud hade gjort jord och himmel.”
1 Mos. 2:4

”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara.
På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk.
Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort.
Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.”
1 Mos. 2:1-3

”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.”
1 Mos. 2:7

”Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.
” Herren Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.
Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.” Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.”
1 Mos. 2:15-24

Det hebreiska ordet för ”fortsatta historia” är; ”toledoth”, och betyder; berättelse, födelse, släktregister, genealogi, generationer, födelseordning.
Efter denna första ”toledoth” finns det ytterligare nio; 1 Mos.; 5:1, 6:9, 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1 och 37:2.

Den treenige Guden hade en vilja och en plan, innan människorna skapades till deras (Faderns, Sonens/Ordets, Andens) avbild. Den planen var att manen och kvinnan tillsammans skulle uppfylla jorden och tillsammans råda över alla djuren, och tillsammans leva i innerlig och kärleksfull gemenskap med Gud.
Både mannen och kvinnan är skapade till Guds avbild. Både mannen och kvinnan åt även av den förbjudna frukten. Paulus skriver att det inte var mannen som blev bedragen, utan att det var kvinnan. Men skriver i ett annat brev att det var mannen som gjorde överträdelsen och ledde människan till syndafallet. Det finns ingen motsättning i Paulus ord, eftersom kvinnan var den som Ormen siktade in sig på att bedra med lögner (trots att Adam också åt) men Adam var den som var skapad först och fått befallningen direkt från Gud om att inte äta av trädet (trots att Eva också visste om befallningen).
Den ”förste Adam” ledde till allas fall (alla människor föds med fallen natur), så den ”andre Adam”, Jesus Kristus, behövde träda in mänskligheten och försona den förste Adams synd för hela mänsklighetens skull, genom att syndfri ta syndens och dödens konsekvenser på sig, genom korset.
Hade Adam lytt Gud och hindrat sig själv och Eva…hade historien sett annorlunda ut.
Hade Eva lytt Gud och lyssnat på Adam…hade historien sett annorlunda ut.
Som straff får de en ordning som handlar om att mannen kommer att få slita för sitt levebröd, marken blir förbannad för hans skull. Han beordras också att ta hand om sin hustru och ”råda över henne”. Mannen ska hädanefter inte tillåta att ogudaktigheter och brist på lydnad av Gud styr varken honom eller henne, och kvinnan ska aldrig mer söka kunskap på självsvåldigt vis utanför Guds vilja och dra med sig mannen i något fall. De ska båda lyda Gud mer än människor.
Kvinnan ska lyssna på sin man när han vill följa Guds bud och ta sitt ansvar för henne.
Mannen ska lyssna på sin kvinna när hon vill hjälpa honom att följa Guds bud.
Allt detta sker med Jesus Kristus som de bådas förebild, och med summan av Guds Ord som grundpelare och rättesnöre;

– ”Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er”
– ”Detta befaller jag er, att ni älskar varandra”
– ”Låt inget ske av stridslystnad eller begär efter fåfänglig ära, utan i ödmjukhet anse andra för mer än er själva”
– ”Se inte var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras bästa”
– ”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor”
– ”Underordna er varandra i fruktan för Gud”
– ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren”
– ”Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne”
– ”På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar”
– ”För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen”
– ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött”
– ”Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen”
– ”Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning”
– ”vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra”
– ” För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja”
– ”Ja, ni ska alla underordna er varandra och klä er i ödmjukhet. För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd”
– ”Låt kärleken vara utan hyckleri. Avsky det onda, håll fast vid det goda”
– ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den är inte lättretlig, den tänker inte något ont”

En man är aldrig kallad av Gud till att leda och ansvara för kvinnan på annat sätt än det sätt som Kristus som ”huvud” leder och ansvarar för Kristi kropp. Kristus som huvud är mannens förebild som huvud.
En kvinna är aldrig kallad till att underordna sig auktoriteten som tillhör mannen på annat sätt än det sätt som Kristi kropp underordnar sig sin Herre Jesus Kristus.
En man är aldrig kallad till att bli underordnad kvinnan i äktenskapet, för kroppen kan aldrig och ska aldrig försöka att överordna sig huvudet, likt Kristi kropp aldrig kan överordna sig Kristus själv, som är huvud.
En kvinna är aldrig kallad av Gud att underordna sig gärningar som kommer från ondskan och ”köttets” begär, eftersom alla Guds barn har sin högsta skyldighet att leva i Jesu efterföljelse och genom den alltid lyda Gud och Guds vilja före människors vilja.
Det finns aldrig några motiv från Gud om att underordna sig orättfärdigheten. Men det finns en önskan från Guds sida om att vittna om frid och goda gärningar i äktenskapet och i Kristi kropp.
Underordnande handlar om att leva i frid och förlåtelse, i utgivande kärlek och omsorg (andlig, själslig, fysisk och praktisk i gärning).
Överordnande handlar om exakt samma sak, för allt detta kommer från Källan; Jesus Kristus; Huvudet för hela kroppen.
Ett styrande i ”köttet”, från mannens sida, kan aldrig rättfärdiggöras, eftersom vi alla är kallade att leva i rättfärdighet i Anden som Guds barn.
Ett försök att överta auktoriteten, från kvinnans sida, kan aldrig rättfärdiggöras, eftersom kroppen varken ska eller kan ta makten över huvudet.
Kristi vilja var alltid ett med Faderns vilja, trots att Fadern en kort tid var överordnad Sonen när Sonen kom till jorden som Människosonen.
När mannen i äktenskapet lever i Anden, med Kristus som sitt huvud, blir kvinnan ett med mannens vilja när hon lever i Anden även hon, med Kristus som sitt huvud.
Mannen och kvinnan är ”ett kött” och en vilja i allt; enhet i äktenskapet och enhet i Kristi kropp, genom Guds fullkomliga vilja i Andens enhet.

Lever inte mannen i Anden och genom huvudet Kristus, utan genom sitt eget ”kött”, så kan inte kvinnan lyda mannens ”kött” före Guds heliga vilja, eftersom hennes huvud; Kristus, alltid är förmer än ”huvudet mannen” och Gud alltid är överordnad människan och församlingen.
När kvinnan lever ”i Kristus” kan hon med glädje underordna sig mannens ledning och auktoritet likt de båda underordnar sig Guds ledning och auktoritet när de leds av Anden och lever i en andlig enhet genom Anden.
En andlig enhet bygger inte på mänskliga känslor, tankar och värderingar.
En andlig enhet bygger alltid och enbart på Guds Ande, liv och kraft, Guds fullkomliga vilja och heliga Ord.

Mannen kan inte kräva villkorslös lydnad av kvinnan, ifall mannen själv leds och styrs av sitt ”kött”, eftersom Kristi kropp (som är kvinnans förebild) då skulle bli underordnad mannens köttsliga fallna natur som varken kan eller vill göra Guds vilja och lyda Guds bud.
Kvinnan kan inte heller tillåta ett underordnande under mannen ifall mannen kräver ett liv i orättfärdighet och olydnad av Guds bud och vilja. Hon syndar då först och främst mot Gud men drabbas i så fall även själv av synden som hon tillåter i sitt eget liv.

När män och kvinnor får insikt om denna hemlighet (Kristi hemlighet) och likhet mellan Kristus och församlingen så kommer alla stridigheter mellan könen att försvinna. För allt handlar om kampen mellan människans kött och Anden, där människans egocentriska vilja och onda begär i människans fallna natur alltid vill stå i centrum för allt och styra människan. Och den är krävande och ond i Guds ögon, och bedrövar den Helige Ande och skadar människor.

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill.
Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.
Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen.
Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär.
Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.
Låt oss inte söka förgänglig ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.”
Gal. 5:16-26

Vi kan inte heller summera bibelstudiet utan att påminna om Paulus ord av omsorg gentemot församlingen i den yttersta tiden. Apostlarna kände att tiden var kort, då de väntade Jesu återkomst i sin tid och levde i stor nöd och såg nöden i världen. Nu har årtusenden gått, så vi är ännu närmare Jesu återkomst. Herren dröjer endast av ett skäl; att så många som möjligt ska hinna omvända sig.

”Men det säger jag, bröder: Tiden är kort.
Härefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon, och de som gråter som om de inte grät, och de som gläder sig som om de inte gladde sig, och de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar denna världen, som om de inte brukade den.
För denna världens ordning går mot sitt slut.
Men jag ville gärna att ni vore fria från bekymmer.
Den som är ogift är angelägen om det som tillhör Herren, hur han ska behaga Herren.
Men den som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur han ska behaga sin hustru.
Det är skillnad mellan en hustru och en jungfru.
Den ogifta kvinnan är angelägen om det som tillhör Herren, att hon ska vara helig till både kropp och ande.
Men hon som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur hon ska behaga sin man. Men detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga något band på er, utan med hänsyn till det som är anständigt och för att ni ska kunna ägna er åt Herren utan att bli distraherade av något.”
1 Kor. 7:29-35

”Jag menar därför att på grund av den nuvarande nöden är det gott för en människa att förbli såsom hon är.
Är du bunden vid en hustru, så försök inte att bli löst.
Är du utan en hustru, så sök inte att få en hustru.
Men även om du gifter dig, så syndar du inte, och om en jungfru gifter sig, så syndar hon inte. Men sådana kommer att ha svårigheter i köttet, och jag vill skona er. ”
1 Kor. 7:26-28

”En hustru är bunden genom lag så länge hennes man lever.
Men när hennes man dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
Men lyckligare är hon enligt min mening om hon förblir som hon är, och jag anser att också jag har Guds Ande.”
1 Kor. 7:39-40

Splittring och söndring av äktenskap, familj och församling är det största målet för de onda andemakterna, som gör allt för att bekämpa och förstöra allt som är heligt. Och eftersom Gud fogat samman man och kvinna i äktenskapet och det därför är ett heligt förbund så hatar Gud skilsmässor och strider mellan sina barn. Det behövs i stället kunskap genom Guds Ord och den Helige Andes uppenbarelser i hjärtat för att Guds vilja ska kunna ske och hans namn bli ärat i både äktenskap, familj, församling och samhälle.

”Mina barn, låt oss inte älska med ord och inte heller med tungan, utan i handling och sanning.
Och genom det vet vi att vi är av sanningen och kan övertyga våra hjärtan inför honom.
För om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.
Älskade, om vårt hjärta inte fördömer oss, så har vi frimodighet inför Gud, och vad vi än ber om får vi av honom, för vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt inför honom. Och detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra, såsom han har befallt oss.
Och den som håller hans bud förblir i honom, och han i honom.
Och därav vet vi att han förblir i oss, genom Anden som han har gett oss. ”
1 Joh. 3:18-24

Hela kapitel 3 i Paulus brev till Timoteus är aktuellt gällande människorna i den yttersta tiden, samt varningar angående att bevara sig själv och sin tro och förbli trofast i den, i frälsningen genom Jesus Kristus:

”Men detta ska du veta, att i de sista dagarna ska det komma svåra tider.
För människorna ska då bara tänka på sig själva, vara penning kära, skrytsamma, stolta, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otack samma, oheliga, kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, omåttliga, obehärskade, de ska hata det goda, förrädiska, besinningslösa, upp blåsta.
De ska älska njutning mer än Gud.
De ska ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft.
Vänd dig bort från sådana.
Till dem hör de som smyger sig in i husen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär, som ständigt blir undervisade men aldrig kan komma till kunskap om sanningen.
Och såsom Jannes och Jambres stod emot Mose, så står också dessa emot sanningen, människor som är fördärvade i sitt sinne och inte håller provet i fråga om tron.
Men de ska inte längre ha framgång, för deras galenskap ska bli uppenbar för alla, liksom också de andras blev.
Men du har troget följt min lära, mitt levnadssätt, mitt uppsåt, min tro, mitt tålamod, min kärlek, min uthållighet, under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå! Men ur alla har Herren räddat mig.
Så kommer också alla de som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.
Men onda människor och bedragare ska gå allt längre i ondska.
De bedrar och blir själva bedragna.
Men du, förbli vid det du har lärt och blivit övertygad om. Du vet ju av vem du har lärt det.
Och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, till frälsning genom tron på Kristus Jesus.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska ska bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk.”

Människan är en intelligent varelse. Med ursäkter, motiveringar, argument och förklaringar kan människan försöka att både styra in val och beteenden i felaktig riktning för det egna ”köttets” vinnings skull, och även försöka att kontrollera och styra genom att förändra Guds Ord och Guds befallningar. Det svåraste att se och upptäcka är när förändringarna sker gradvis, i små steg, så att människor inte reagerar så starkt som de borde ifall stegen varit till synes stora och omvälvande men ändå så allvarliga i sin förändring så att hela meningen med Guds Ord och vilja byts ut.
Eftersom ”köttets” begär, egots vilja att styra människan genom njutningar och egen vinning, är så starkt hos den fallna naturen, så måste både män och kvinnor som både tänker ingå äktenskap eller redan har ingått äktenskap vara så kloka som det krävs, så vakna som de måste, och så andligt klarsynta som är nödvändigt för att deras äktenskap ska kunna bli det heliga och välsignade förbund som det var tänkt av Gud.
Gud vill både mannen och kvinnan väl; det allra bästa ur Guds heliga och kärleksfulla perspektiv. Båda har sina kallelser, sina uppgifter, sina roller, sina gåvor, och de kan både få styrka av varandra, komplettera varandra och tillsammans skapa det fridfulla hem och fridfulla del i Guds församling som Gud har önskat och planerat.
Men med tidsandan så förändras människorna, församlingarna och samhällena.
Redan på apostlarnas tid, den yttersta tiden då de väntade Jesu återkomst, innehöll avfall och antikrists andes verksamhet för fullt. Och det har inte minskat utan ökat, helt enligt de profetiska orden. Paulus menade att det var enklare att förbli ogift, då nöden var så stor och den som gift sig fick så många fler jordiska saker att bry sig om, lösa och bekymra sig för utanför de himmelska kallelserna.
Att bli gift, att ingå i ett heligt äktenskap, är inget som någon borde göra utan att först ha fått andliga insikter kring hela Guds vilja, utan att ha lärt sig skillnaden på sin egen ”köttsliga” natur och andens rättfärdighet, och utan att ha rätt förväntningar på vad ett äktenskap innebär för både mannen och kvinnan.
Äktenskapet är viktigt, det är ett allvarligt beslut, det är ett förbund som kan innebära livsförvandlande saker för alla parter i familjen. Det är heligt, det är utifrån en plan av Gud, det är livslångt och det är en andlig enhet i styrka mellan tre parter som tillsammans blir en stark tvetvinnad tråd.
Att gå in i ett äktenskap innebär;
– rannsakan av sig själv och sina motiv
– andlig mognad genom trons och kärlekens väg
– kunskap angående Guds vilja för äktenskapet
– insikter om krav och plikter, förväntningar och ansvar
– överlåtelse i kärlek till Gud och ödmjukhet inför den stora uppgiften
= helt nödvändigt för att äktenskapet ska bli den underbara enhet och det välsignade förbund det är tänkt att vara.

”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
Pred. 4:12

Den tredubbelt tvinnade tråden = Gud + mannen + kvinnan.

Frid går inte att uppnå genom strider mellan man och hustru, där bådas viljor tävlar om samma position, uppgifter, tjänster, auktoritet och ledarskap.
Gud ger de bästa förutsättningarna för ett sunt, starkt, lyckligt och gudfruktigt äktenskap.
Hela Kolosserbrevets kapitel 3 är Guds direktiv för hur alla ska leva, även man och kvinna i äktenskapet:

”- Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden.
– För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.
– Så döda nu era lemmar som hör jorden till: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten som är avgudadyrkan, för vars skull Guds vrede kommer över olydnadens barn. I dem vandrade ni också en gång då ni levde i dem.
– Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smädelse och skamligt tal från er mun. Ljug inte för varandra, ni som har klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat honom, där ingen är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
– Klä er därför såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjuk het, saktmodighet och tålamod.
– Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Kristus har förlåtit er, så ska ni också förlåta.
– Men framför allt, klä er i kärleken, som är fullkomlighetens band.
– Och låt Guds frid regera i era hjärtan, till vilken ni även är kallade i en kropp, och var tacksamma.
– Låt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom.
– Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.
– Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
– Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
– Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.
– Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är välbehagligt för Herren.
– Ni fäder, reta inte era barn, för att de inte ska tappa modet.
– Ni tjänare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Gud.
– Och allt vad ni gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvets lön, eftersom ni tjänar Herren Kristus.
– Men den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.”

Mannen och kvinnan ska förhärliga Gud i sina kroppar, själar och i sin ande, för den som är ett tempel åt Guds Helige Ande är förenad med Herren Jesus Kristus och en ande med honom:

”- Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. Och Gud som har uppväckt Herren ska också uppväcka oss genom sin kraft.
Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp?
Ska jag då ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en skökas kropp?
Nej, inte alls!
Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne?
För de två, säger han, ska bli ett kött.
– Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.
– Fly otukten.
All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
– För ni är dyrt köpta.
– Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:13,15,20

Efesierbrevets kapitel 4 har direktiv för hur alla ska leva, både som Guds församling och i äktenskapet:

”- Så förmanar jag nu er, jag som är en fånge i Herren, att vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra.”

– Och han gav några till apostlar, några till profeter, några till evangelister och några till herdar och lärare, för att göra de heliga fullkomliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills att vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet. För att vi inte längre ska vara barn som drivs omkring vind för våg av varje vindkast i läran, genom människors bedrägliga spel och listighet, som de ligger på lur för att bedra med.

– Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

– Ge inte heller djävulen något utrymme.

– Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.

– Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.

– Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.

– Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
Ef. 4:1-32

En församlingsföreståndare, en omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.
En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

”Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare måste vara fläckfri som en Guds förvaltare,
inte egenkär,
inte snar till vrede,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte ha begär efter orätt vinning,
utan vara gästvänlig
och älska det som är gott,
vara förnuftig,
rättfärdig,
helig,
självbehärskad
och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot. ”
Tit. 1:6-16

Gud har sagt det han behöver, för livets alla områden. Gud har talat i klartext, i bilder, i syner och i visioner. Följer vi och söker vi Guds fullkomliga vilja så finns den att finna, för oss alla.
Guds vilja är evig. Gud är densamme igår och idag och i evig tid.
En församlingsledare hör även till kategorin ”äldste”, eftersom ”äldste” beskrivs i Bibeln som ”en mogen man med erfaren bedömning”.

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”, där 7 kategorier av människor som vandrar på den breda vägen beskrivs.

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek.”
1 Joh. 4:8

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

Läs gärna ”Är underordning motsats till frihet?”, ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?” för en bättre förståelse av vad människans motstånd mot underordning kommer ifrån.

/ M.H.

Är feministisk teologi Guds vilja?

Detta bibelstudium hör ihop med 4 andra bibelstudium, och vi rekommenderar att de alla läses tillsammans som en enhet och helhet:
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är underordning motsats till frihet?”
”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”
”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”

För att kunna svara ja eller nej på rubrikens fråga så behöver vi först definiera innebörden av feministisk teologi, och det gör vi lite längre fram i bibelstudiet.

Vi kommer här att gå igenom:

– Revolt och uppror i samhället
– Feministisk teologi i kristna samfund
– 12 förekommande argument för feministisk teologisk tillämpning i kristna samfund =
1) Öppna sig för mer sanning
2) Både man och kvinna är Guds avbilder
3) Återställande av syndafallet
4) Ingen skillnad i Kristus – och slaveriet är avskaffat
5) Det finns 2 ”yttersta tiden”
6) Gud använder kvinnor som ledare
7) Bibeln är skriven av män, till män
8) Paulus hade egna åsikter, och han var färgad av tidens syn på kvinnan
9) Bristen på tidigare utbildning och insikt
10) Vi måste följa samhällets lagar
11) Kallelsen att tjäna
12) Kärleken är störst
– Pneumatologi som ersättning för Fadern och Sonen
– Gör Gud något helt nytt i den feministiska teologiska rörelsen?
– Det jordiska livet och det andliga livet
– Guds ordningar, kallelser och gåvor
– SUMMERING

REVOLT OCH UPPROR I SAMHÄLLET

Vi behöver börja med det moderna samhällets övergripande problem, ur Guds perspektiv, och det är problem som genomsyrar det mesta i och med att Guds vilja och Ord avsätts som ledstjärna, rättesnöre och högsta auktoritet.

Några av problemen är:
– Sekulariseringen, avfallet från Gud, frihet från religion
– Humanismen, människan har en inneboende godhet i sig själv
– Individualismen, det legitima självförverkligandet, det upphöjda egot
– Materialismen, Mammon, nya värderingar, nya livsstilar
– Feminismen, fri sex och fri abort, HBTQ-rörelsen
– Liberalismen, förnuft och intellekt styr
– Den fria synden, den dyrkade njutningen

SEKULARISERINGEN –
kan ha tre betydelser:
”(1) I juridisk mening avses utveckling mot en sekulär stat, det vill säga en irreligiös stat (men inte ett irreligiöst samhälle). Lagstiftningen förändras, från att ha baserats på en religion till att vara neutral i trosfrågor.
(2) En annan betydelse är ökad sekularism, vilket innebär att religion blir en privat angelägenhet. Religiösa symboler och uttryck tas bort från det offentliga rummet, inom ramen för religionsfrihet och yttrandefriheten.
(3) En tredje betydelse är att allt färre i samhället ser sig som religiösa.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
En sekularisering kan upplevas som positiv när religionsfriheten leder till att den enskilda individen får rätten och möjligheten att följa och praktisera vilken religion den vill eller ingen religion alls. Att inte behöva bli påverkad av Guds bud och vilja kan för många ses som en befrielse. Människan kan få leva i total gudsförnekelse eller en privat tro på vad den vill.

Givetvis så innebär sekulariseringen ett avfall från den levande Guden.
Från att ha varit ett land där kristendomens Gud tillbads och efterföljdes, där Bibeln lästes i hem och skolor, psalmer sjöngs, prästerskapet hade inflytande i samhället, och invånarna förväntades delta i gudstjänster och följa Guds bud, så har landet blivit ett av världens mest sekulariserade länder.

Sekulariseringen innebär ett land med en majoritet av befolkning (livsstil och vilja) och ett samhälle (ordningar och lagar) som har avfallit från Gud, och en överhet (styre och ledare) som har avfallit från Gud.
Det som kallas ”kristna traditioner” och ”kristna värderingar”, och som en del av befolkningen ändå vill ska kunna finnas kvar i landet, har endast betydelse inför Gud ifall människan har gett Honom den plats som endast Gud ska ha; älskad över allting och Herren i livet.

HUMANISMEN –
har bland annat dessa värdegrunder:
”Humanism är en sekulär livsåskådning. Den utgår ifrån att människan är en del av naturen, född fri och lika i värdighet och rättigheter, utrustad med förnuft och samvete.
Humanister menar att det inte finns någon förutbestämd mening med livet. Människan är fri till att finna mening och meningsfullhet i sina egna liv; genom individuell reflektion, sociala interaktioner och kulturen som mänskligheten skapat genom vetenskap, filosofi och konstarterna.”

En av företrädarna, Erasmus av Rotterdam, skrev ”Om den fria viljan” där han gick till angrepp mot Luther och i stället ”försvarade den fria viljan och människans inneboende godhet”. Luther kontrade med en motskrift; ” Om den trälbundna viljan”.

Den allra tidigaste humanismen var till viss del influerad av Augustinus’ ”De civitate Dei”, för människovärdet höjdes och krig och mord fördömdes allmänt som något ont.
Men den moderna humanismen har en människocentrerad ateistisk filosofi och grund.

Vår kommentar:
Den moderna humanismen kan ses som en god kraft och livsåskådning ifall man menar att varje individ i samhället ska få känna att den helt kan få styra sitt eget liv utifrån sitt eget förnuft, förstånd, och samvete, och få friheten att själv söka, forma och definiera sin egen mening med sitt liv på jorden.

När människan avsätter Gud och avsäger sig Guds Ord som rättesnöre och går från Gudscentrering till självcentrering så blir både sanningen, bedömningen, beteendet, målen och motiven, baserade på den egna individens tycke och smak.
Anses människan ”född fri och utrustad med förnuft och samvete”, men ”är en del av naturen” och helt utan Guds inblandning i ledningen av livet och meningen med livet, så kommer den fallna naturen hos människan styra och leda henne bort från det mål och den mening med livet hon var skapad till.
Humanismen och darwinismen anser att människan är ett ”djur” som styrs av ”instinkter” från en kropp med tillhörande hjärna, även om hjärnan utvecklat förmåga att tänka på sätt som de övriga djuren inte kan. Människan har således ingen ande (om man inte kallar ”livsgnistan” och ”andedräkten” för ande), vilket betyder att människan inte tros kunna bli född på nytt i anden (och därmed inte heller kan bli frälst).
Läs gärna ”Vad är en människa?” samt ”Har människan ett innersta jag?”.

Den fallna naturen har ingen egen inneboende godhet, men möjligtvis en godhet enligt ”världens” perspektiv.
Tron på människans egen inneboende godhet gör att hon upphöjer sig själv, sin egen vilja, sin egen kraft, sin egen visdom och gör sig oberoende av en Gud som vill frälsa människan från den orättfärdiga position som hon har, inför Gud, när hon inte blivit förvandlad av Gud till en ny skapelse i Kristus.

INDIVIDUALISMEN –
”avser i allmänt språkbruk att ge emfas åt den enskilda, och därför motsats till, och även ofta på bekostnad av, gruppen. Avser även enskilda människors initiativ och deras frihet i generell bemärkelse.”

”Typiskt för individualism, som ibland är liktydigt med varianter av individualistisk anarkism, libertarianism eller klassisk liberalism, är att man tar för givet att individen vet bäst, och att offentliga makthavare eller samhället endast får ingripa i individuella angelägenheter om överhängande behov finns till att göra så (och för somliga riktningar inte ens i sådana fall).”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
Individualismen kan upplevas som eftersträvansvärd i ett samhälle eftersom individen då i allt får utgå från sig själv, sin egen vilja och sina egna mål, motiv och syften. Ett samhälle med både ett avfall från Gud och ett bejakande av individens egen fria vilja i det mesta kan ses som ett smörgåsbord med möjligheter och alternativ att skapa det liv som man själv anser är bäst. Det man väljer som ”bäst” blir synnerligen subjektivt.

Givetvis så innebär individualismen ett avfall från Gud ifall önskan om individens fulla frihet innebär en protest mot Gud som klart och tydligt säger att det är Guds vilja och bud som ska följas, inte individens.
Motsatsen till individualism kan vara:
Kollektivism: Gruppen (familj, företag, samhälle) är viktigare än individen. Samarbete och gruppsammanhållning prioriteras.
Konformitet: Att följa normer och anpassa sig till gruppen, snarare än att hävda sin unika personlighet.
Gud har skapat varje enskild människa med rätten att fritt få välja sitt eget ”öde” (gensvaret på Guds ”dragande” och kallande av varje människa).
Men Guds folk är inte tänkt att leva i individualism, eftersom varje del tillhör en andlig enhet; Kristi kropp, en sammansatt ”grupp” (ett heligt ”organ”) som Gud verkar igenom på jorden. Kristi kropp är ett ”andligt hus” byggt av ”levande stenar” som tillsammans med ”hörnstenen” Kristus är Guds församling, där alla delarna ständigt behöver varandra (1 Petr. 2:2-8).
Att följa samma normer (Guds Ord), anpassa sig till och ha gemenskap med gruppen (Guds församling), samt ha gruppsammanhållning som prioriteras, sätter inga hinder för de personliga gåvor, tjänster och kallelser som varje enskild del i Kristi kropp har.

Inom alla uppräknade samhällsproblemen (i Guds perspektiv); sekulariseringen, humanismen, individualismen, materialismen, feminismen och den fria synden finns det en ny syn på människans mål och mening med livet. Den synen utgår inte längre från Bibeln och Guds synsätt, utan från människans egen vilja att göra det hon själv anser är gott, rätt, framgångsrikt och åtråvärt.
Alla dessa -ismer vill att människan ska få vara fri att följa ”köttets” vilja och sätter individens vilja högst upp.

Ur Guds perspektiv så är individen alltid fri att välja vem eller vad hon vill underordna sig i hjärtat, för allt Gud är intresserad av är hjärtats vilja.
Men i praktiken och i verkligheten kommer individen aldrig att bli helt fri…hur mycket individualism, liberalism, materialism, feminism eller sekularisering hon än önskar sig och strävar efter.
Läs gärna ”Är underordning motsats till frihet?”.

MATERIALISMEN –
”Materialism som filosofisk lära syftar till att allt som existerar kan förklaras utifrån fysiken. Dess motsats är idealism som syftar till att verkligheten enbart existerar i det mänskliga tänkandet eller medvetandet. Materialismen tillbakavisar idén att tillvaron består av immateriella substanser såväl i form av det mänskliga medvetandet som Gud.”

”Materialismen utgör en ateistisk ståndpunkt. Materien är oberoende av ingripanden från gud, det behövs med andra ord ingen ”första drivkraft”.
I den moderna vetenskapen är alltså det materialistiska synsättet förhärskande.”
(filosofer.se)

Vår kommentar:
Det vi ibland kallar för materialismen (att söka det materiella) kan anses som åtråvärd för både ett land som levt i fattigdom och för människor som saknat möjligheten till ett liv med ett eget hem, de kläder som behövs, skolgång, arbete, sjukvård samt mat för att inte svälta. Den ”materiella standarden” har tidigare varit låg i landet, men har höjts till mycket hög.
I vårt land talar vi ofta om materialismen som en livsstil, där materiella ting är i fokus. Människan gör sig beroende av det materiella på ett känslomässigt sätt, eftersom det idag ofta handlar om status, livsstil, bekvämlighet, lyx, nöjeskonsumtion, karriär, framgång osv.

När livet handlar om att söka sig till det materiella i stället för Gud så blir det problem. När Gud inte är människans tillflykt, trygghet, tröst och högsta kärlek, utan man i stället söker och längtar efter det materiella, så har människan skapat någonting som tagit den plats som Gud ska ha. Beroendet, passionen, längtan, önskan, strävan i livet har förflyttats från Gud till det materiella, både som mål i sig och som det som ska mätta och stilla själens ”hunger”.

FEMINISMEN –
Feminismen har kommit i 3 vågor:
Våg 1 (1800-talet) =
– Frihet från könsdiskriminerande lagar och strukturer
– Mannen och kvinnan ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i livet
– Män och kvinnor ska behandlas jämställt
– Inte bara ändra i lagstiftningen, man vill förändra inställningen som gör att kvinnor inte har samma förutsättningar

Våg 2 (efter 1960) =
– Total social och ekonomisk jämlikhet
– Kvinnors tillgång till preventivmedel, befria kvinnor från oönskade graviditeter
– Rätten till fri abort
– Sexuell befrielse och samlag med många olika partners i njutningssyfte

Våg 3 (postmodern feminism) =
– Riktar in sig på hur kunskap och mening om kön och makt skapas genom språket och det kulturella sammanhanget
– Begreppet ”kvinna” är en språklig konstruktion som inte har någon grund i verkligheten
(Wikipedia)

Inom feminismen används ofta begreppet; ”kvinnofällor”.
”Begreppet används ofta i samband med regelverk eller förslag som trots en könsneutral skrivning i praktiken anses cementera könsroller och samhälleliga strukturer till kvinnans nackdel.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
När feminismen ses som en rörelse som synliggör och begär åtgärder mot maktmissbruk, förtryck, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor (mer om detta i ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”) så är feminismen en kraft som är god och bidrar till både äktenskap, familjer, församlingar, och samhällen som lever under bättre villkor och förhållanden. För detta har inte enbart funnits bland människor som har en ateistisk livsåskådning, utan har funnits och tillåtits även i kyrkosamfunden (och andra religioner).

Feminismen har kommit att innebära mycket mera, och som allt som kommer i ”vågor” så förändras kraven och ökas påverkan, och sprider sig allt vidare in i samhälle, familj, äktenskap och församling.
När feminismen vill beskriva Bibelns ord om kvinnans betydelsefulla roller och viktiga uppgifter som ”kvinnofällor” så blir det problem, ur Guds perspektiv.
När feminist-vågor leder till ”sexuell befrielse” och ”fri abort” så blir det problem, ur Guds perspektiv.
När HBTQ-rörelsen, likt feminist-rörelsen, vill ändra på Bibelns ord och få Gud att acceptera och tolerera en annan syn på könen och det sexuella än Guds egen syn, så blir det problem, ur Guds perspektiv.

Genom att bejaka och följa ”världens” levnadssätt, tro och synsätt…så ratar människan Gud och hans heliga väg och vilja.

LIBERALISMEN –”Tidigare hade människan sökt förklaringar på världens fenomen i det mystiska och det religiösa, men nu började man i stället söka förklaringar i det matematiska och det empiriska. Därmed fick människans förnuft och intellektuella förmågor en ny plats i tänkandet.”

”Under 1500- och 1600-talen uppfattades inte det nya vetenskapliga förhållningssättet till världen och moralen som oförenligt med religiösa övertygelser. Så gott som alla forskare och intellektuella var troende – eller utgav sig åtminstone för att vara det, för att inte råka i problem. Men under 1700-talet uppstod en konflikt mellan vetenskapen och religionen. Traditionella auktoriteter, inte minst kyrkan och konungamakten, hotades när människan uppmanades att söka svar på sina frågor i förnuftet hellre än traditionen eller tron. Till exempel vittnar franska revolutionen vid århundradets slut om hur religionen och monarkin utmanades på allvar: om människans intellekt är tillräckligt fanns det inga skäl för henne att underkasta sig en auktoritet.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
Man kan mena att liberalismen är bra för individen eftersom den vill låta människan ledas av sitt eget intellekt, förnuft och förstånd. Sekulariseringen, individualismen och liberalismen går hand i hand angående individens eget förnuft som utgångspunkt.

När människor söker svaren i sitt eget förnuft i stället för hos Gud så blir det problem, ur Guds perspektiv. För det egna förnuftet är styrt av bland annat ”köttet”, och är subjektivt och varierar från person till person. Moralen utgår då inte från Guds vilja och perspektiv utan från den enskildes tycke och smak. Människan är skapad med ett samvete hon fått av Gud, och ett förnuft som ska formas efter Guds visdom. Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?”.
Om människans intellekt anses tillräckligt, så att inga skäl finns att underkasta sig en auktoritet (Gud, monarki, ledare osv), så har människan valt att endera leva i anarki mot både samhälle, styren och människor i ledande positioner, eller valt en mellanväg där individen godtyckligt och inkonsekvent väljer ut vem och vad hon underordnar sig eller inte.
Men detta är en ekvation som möjligtvis kan finnas i teorin och viljan…men som inte är förankrad i verkligheten. Alla människor är underordnade auktoriteter, vare sig de tycker om det eller inte, tror det eller inte.

DEN FRIA SYNDEN –
Den fria synden finns egentligen inom alla problemen vi beskrivit.
Bibeln beskriver synd som en motsats till Guds vilja, ett motstånd mot Guds vilja.
Synd är inte enbart att bryta mot de tio budorden. I det nya förbundet går Jesus och apostlarna mycket djupare än så.
Det grekiska ordet för ”synd”, i grundtexten, är; ”hamartia”, och betyder ”missa målet; därav: (a) skuld, synd, (b) ett fel, misslyckande (i etisk mening), syndig gärning”.
(Strong’s Concordance)

Den dyrkade njutningen finns också inom alla områden vi beskrivit. För när de egna ”köttsliga” begären styr valen i livet så blir det problem, både för människan och ur Guds perspektiv.
Njutningen har till och med blivit ett mål och en mening i sig själv, i det samhälle som innehåller det som räknas upp i det här kapitlet.
Bibeln talar ofta om ”köttets gärningar”, och om hur människor kommer att leva i den yttersta tiden:

Ondskan och likgiltigheten ökar i den yttersta tiden. Inte för att djävulen har varit passiv tidigare eller blivit mäktigare den senaste tiden, utan för att avfallet från Gud är stort och kärleken hos människorna kallnar mer och mer. Djävulen får mer och mer utrymme, tillåts uppfinna och tillåts leverera fler och fler frestelser i samhället, helt enkelt. ”Världen” är hans arena, där den stora efterfrågan ger djävulen ännu mer tillfällen och möjligheter till ett idag nästan obegränsat utbud av synd i olika grad och form. Fler vill låta sig förföras, frestas, lockas av det han har att erbjuda.

Likgiltighet kan vara både kärlekslöshet och egoism. Egoismen vill sätta sig själv först, och göra egot till ”den högste” (tar den plats som tillhör Gud), och Gud klassar egoismen och girigheten som avgudadyrkan (Kol. 3:5-6, Gal. 5:19-21). Egoism kan också göra människor likgiltiga inför andra människors livsöden, och egoismen är motsatsen till det liv Gud hade planerat för människorna.

När synden släpps fri i ett samhälle, där Gud är avsatt inom nästan alla områden, så får varje man och kvinna problem med vilka influenser man ska följa, vilka röster man ska lyssna på, vilka känslor som ska styra, vilka värderingar som ska råda i äktenskapen, i skolorna, på arbetena och till och med i församlingarna.
För är dessutom de kyrkliga samfunden influerade av samhället, och har börjat omvärdera Bibelns ord och anpassat Bibeln till den nya tiden och det nya samhället, då kan problemen även mellan kristna bli övergripande.

”Mitt folk går under av brist på kunskap.”
Hos. 4:6

FEMINISTISK TEOLOGI I KRISTNA SAMFUND

Definitionen och innebörden av ordet ”feminism”:

”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter som män. Feminismen hävdar att moderna samhällen är patriarkala – och att kvinnor behandlas orättvist i dessa samhällen. Insatser för att ändra detta inkluderar att bekämpa könsstereotyper och förbättra utbildningsmässiga, yrkesmässiga och interpersonella möjligheter och resultat för kvinnor.

Vissa av feminismens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Fram till början av 1900-talet användes begreppen kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist anses ha blivit myntat av den franska filosofen Charles Fourier. Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande politisk ideologi.

Feminism och feministisk praktik tar sig mycket olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, och därför kan det ofta vara mer korrekt att prata om feminismer än om feminism. Att det finns så många olika feministiska grenar visar på ett komplext ämnesområde, där olika teorier har olika uppfattningar om vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Några exempel på inriktningar är radikalfeminism, lesbisk feminism, liberalfeminism, marxistisk feminism, svart feminism och transfeminism. Feministiskt initiativ (Fi) anger till exempel att man verkar för feministisk antirasism.”
Wikipedia

Historia och definition av ”feministisk teologi”:

”Feministisk teologi inom kristendomen

Den västerländska kristna feministteologiska traditionen kan sägas ha fått sitt första uttryck genom 1800-talsalstret ”The Woman’s Bible” av Elizabeth Stanton Cady. I feministteologins andra våg, på 1960- och 1970-talen uppstod den moderna feministiska teologin särskilt i USA. Ett skäl till att den kom just då var av att många olika protestantiskt kristna samfund började viga kvinnor till präster. Därmed läste väsentligt mycket fler kvinnor än förr teologi, och universiteten fick in fler människor som var beredda att kombinera kristet och feministiskt tänkande.

I Sverige utvecklades en tydligt feministisk teologi i slutet på 1970-talet. Den hade sina rötter dels i kristna kvinnogrupper som samlades till bibelläsning och kvinnogudstjänster, dels genom den feministiska analys som vid denna tid började ta sig in i den teologiska forskningen.

Feministisk kristen teologi av idag spretar åt många olika håll; det går inte längre att prata om en enhetlig feministteologi. Man talar ofta om afroamerikansk, asiatisk, europeisk osv. feministteologi, där den latinamerikanska grenen även har rötter i befrielseteologin. De huvudsakliga metoderna kan dock sägas vara tre. Dels att analysera och kritisera kvinnoförtryck i Bibeln, i de kristna traditionerna och riterna samt i de organisatoriska strukturerna, dels att synliggöra kvinnors bidrag till trons och dess traditioners utveckling. Exempel som lyfts fram är exempelvis att 1700-talets kväkare inte tillskrev könen olika roller i församlingen och att det i samband med abolitioniströrelsen i USA även steg fram kvinnor som pratade inte bara om jämlikhet mellan människoraserna, utan även om att Gud skapat män och kvinnor som jämlika. Den tredje metoden är att nyskapa teologi, så att även de kvinnliga erfarenheterna används och teologin kan bidra till att skapa och upprätthålla jämlikhet. Detta utgår från tanken att patriarkatet använt kristendomen på ett otillbörligt sätt vilket kan rensas ut, så att det kristna tänkandet kan formuleras på ett jämställt sätt. En del feministiska teologer menar dock att kristendomen i grunden är kvinnoförtryckande. De försöker därför ibland utveckla en efterkristen teologi, och kallas då ofta postkristna.”
(Wikipedia)

”Kvinnlig och könsneutral gudsbild; sätt att prata om Gud

Den feministiska teologin söker vår tids erfarenheter av Gud, och kritiserar Bibelns och kristendomens huvudsakligen ensidigt manliga Gudsbild. Man eftersträvar därför att framställa en Gudsbild som antingen är könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig.
Ett feministiskt arbetssätt är att sträva efter ett inklusivt språk när man talar om Gud, det vill säga ett språk som är könsneutralt eller lika mycket kvinnligt om manligt. Man föredrar det könsneutrala ”Gud” framför ”Fadern”, som eventuellt kan kompletteras med ”Modern”. Bland svenska traditionella exempel av icke-traditionella, icke-patriarkala sätt att prata om Gud kan nämnas att Lars Levi Læstadius använde det könsneutrala ”den himmelska Föräldern” och psalmförfattaren Lina Sandell, vars Blott en dag, ett ögonblick i sänder ursprungligen innehöll raden ”Han som har mer än moders hjärta”.
Orden ”Herren” som sedan gammalt använts i bibelöversättningar har i äldre svenska betydelsen överordnad förnäm mansperson, vilket både talar om Gud som av manligt kön och minner och patriarkala strukturer. Även prominina ”Honom” och ”Han” undviks ofta; istället kan namnet Gud upprepas. Den Helige Ande uppfattas ibland som kvinnlig. Istället för att tala om Treenigheten som ”Fadern, Sonen och den Helige Ande” förekommer ”Skaparen, Befriaren och Livgiverskan”.
(Wikipedia)

”Feminina aspekter av kristendomens Gud: Sofia, gnosis och logos

Sofiologin är ett filosofiskt koncept om visdom samt ett teologiskt koncept om Guds visdom. Enligt kristen teologi beskriver ”visdom” en aspekt av Gud, eller det teologiska konceptet rörande Guds vishet. Paulus hänvisar till konceptet, bland annat i Första Korinterbrevet. Sofia är central i den teosofiska traditionen. Bland feministiska teologer har Sofia väckt intresse som feminin symbol för Gud. ”Sofia”, det grekiska ordet för ”visdom”, är feminint. Det är en synonym till gnosis, och är ett centralt begrepp i hellenistisk filosofi och religion, i platonism, ortodox kristendom esoterisk kristendom, gnosticism, kontemplation och kristen mystik.

I den Heliga Familjen representeras Sofia ofta av Theotokos (gudaföderskan, Jungfru Maria). Sofia uttrycks som den heliga visdomen hos Gud och helgonen, erhållen genom ödmjukhet, och Maria som Guds moder ses som det första och största av alla helgon.
Inom katolsk mystik ärade Hildegard av Bingen Sofia som en kosmisk person eller ”kraft”, både i sina skriftliga verk och i sin konst. Inom protestantisk mystik beskrivs Sofia ibland som Guds visdom, och ibland som en ren, oskyldig ande som utgår från Gud. Sofia ses som uttryckt i hela skapelsen och naturen samt av många kristna mystiker, bland annat Jakob Böhme, som en integrerad del av det andliga välbefinnandet hos människan, i Kyrkan och i kosmos.”
(Wikipedia)

”Feministisk teologi är en rörelse som finns i flera religioner, inklusive buddhism, hinduism, zoroastrism, sikhism, jainism, neopaganism, bahá’í-tron, judendom, islam, kristendom och nytänkande, för att ompröva traditionerna, sederna, skrifterna och teologin inom dessa religioner ur ett feministiskt perspektiv. Några av målen för feministisk teologi inkluderar att öka kvinnors roll bland präster och religiösa auktoriteter, omtolka patriarkala (mansdominerade) bilder och språk om Gud, bestämma kvinnors plats i förhållande till karriär och moderskap, studera bilder av kvinnor i religionernas heliga texter och matriarkisk religion.

Förhistorisk religion och arkeologi
En monoteistisk eller nästan monoteistisk ”stor gudinna” förespråkas av vissa moderna matriarkister som en kvinnlig version av, föregående eller analog till den abrahamitiska guden i samband med monoteismens historiska uppgång under Medelhavsaxelns tidsålder.
Moder Natur (ibland känd som Moder Jord) är en vanlig representation av naturen som fokuserar på naturens livgivande och närande egenskaper genom att förkroppsliga den i moderns form. Bilder av kvinnor som representerar moder jord och moder natur är tidlösa. Under förhistorisk tid dyrkades gudinnor för sin koppling till fertilitet, fruktbarhet och jordbruksrikedom. Prästinnor hade herravälde över aspekter av inka-, assyriska, babyloniska, slaviska, romerska, grekiska, indiska och irokeiska religioner under årtusendena före patriarkatets uppkomst.

Kön och Gud
Andra som utövar feministisk andlighet kan istället hålla sig till en feministisk nytolkning av västerländska monoteistiska traditioner. I dessa fall förkastas föreställningen om att Gud har ett manligt kön, och Gud omnämns inte med manliga pronomen. Feministisk andlighet kan också invända mot bilder av Gud som de uppfattar som auktoritära, föräldramässiga eller disciplinära, och istället betona ”moderliga” egenskaper som omvårdnad, acceptans och kreativitet.

Sista dagars heliga-rörelsen är unik bland kristna samfund genom att den bekräftar existensen av en gudomlig femininitet som en del av sin kärnlära. Den sista dagars heliga gudomliga femininiteten kallas ”himmelsk moder”. Även om sista dagars heliga inte ber till himmelsk moder, anses hon vara hustru till himmelske Fader och därför hans jämlike i himlen, enligt ”The Family: A Proclamation to the World”:s beskrivning av män och hustrur som jämlika partners.
(Wikipedia)

11 FÖREKOMMANDE ARGUMENT FÖR FEMINISTISK TEOLOGISK TILLÄMPNING I KRISTNA SAMFUND

1) Öppna sig för mer sanning

… kan användas som argument och motiv till att som kvinna få en församlingsledares tjänst, och kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter och möjligheter som mannen på olika områden i livet.

Argumentet kan användas emot lärosatser och tolkningar som pekar på ”klassisk kristendom” och anses alltför snäv och bokstavlig. ”Ny kunskap” ska i stället leda in kristna i sanningen, och man kan mena att motståndare till detta drivs av osäkerhet, fruktan, eller vrede när de sanningar som förut predikats luckras upp och ifrågasätts eftersom ny kunskap skulle bli ett hot mot tidigare undervisning och tolkning av Guds Ord.

Bibelns ord om mannens auktoritet över kvinnan anses vara ett förnekande av kvinnans fulla delaktighet av frälsningen. Det går inte att särskilja teorin och praktiken gällande Andens gåvor till både man och kvinna i församlingen, vilket innebär att närvaron av Andens gåvor i kvinnan även kvalificerar henne att utföra dem i församlingen.

Vår kommentar:
Det finns idag argument inom kristenheten mot att kristna ska kalla Gud för ”Fader”, eftersom det skulle stärka ett patriarkat i församling och samhälle och det vill man inte understödja. Rädslor för maktmissbruk tillåts i stället styra. Gud ska helst kallas bara ”Gud”, eller motiveras vara ”Moder Gud”. Även ordet ”han” ska undvikas om Gud, för att inte uppröra eller leda till missbruk.
På det sättet ifrågasätter man Jesu Kristi egna ord, när han undervisar människor om hur de ska be; ”Fader vår, som är i himlarna…” (Matt. 6:6-15) och man censurerar Guds Ord för att det ska passa in i en ny tid och ett nytt samhälle.
Ordet för ”anden/Anden” är i den hebreiska grundtexten (GT) femininum; ”ruwach”.
Detta, tillsammans med det hebreiska ordet för ”Visheten” (Ords. 8+9); ”sophia”, har missbrukats och lett till att det idag finns Sofia-mässor med dyrkan av ”gudinnan Sophia”, och kvinnliga präster leder mässorna.
Bristen på insikter i summan av Guds Ord kan inte nog påpekas, för de leder till allvarliga villoläror och avgudadyrkan.

Gud har alltså inte en ”kvinnlig andedräkt”, utan den Helige Ande skrivs i det Gamla testamentet i feminin form. I den grekiska grundtexten så är ”Hjälparen”; ”paraklétos”, alltid i maskulin form. Och den Helige Ande, ”hagios pneuma”; ”pneuma”, är i neutrum.
Den Helige Ande, Hjälparen, står alltså i grekiskan (NT) i maskulinum eller i neutrum.
Läs gärna ”Är den Guds Ande en person?”.

När Guds egna ord om mannens rådande över kvinnan anses ha ett ursprung som är ”sataniskt”, för att konsekvenserna av syndafallet kom utifrån Ormens bedrägeri och människornas brott mot Guds vilja, och man därmed vill undanröja det Nya testamentets undervisning om mannens och kvinnans roller och Guds ordningar i äktenskap och församling, så använder man Satans roll i syndafallet till att rättfärdiggöra nya läror i Guds församling. Man har därigenom öppnat upp sig för ”mer sanning”, en sanning som inte kommer från Gud, eftersom: ”Summan av ditt ord är sanning.” (Ps. 119:160). Detta betyder att människan inte har rätt att ta ut enstaka ord och verser, och bygga nya läror på dessa, ifall de motsägs av summan av Guds Ord. Guds vilja innehåller aldrig motsättningar, utan Guds Ord harmonierar alltid.
När Guds Ord inte accepteras, utan människor måste bryta dess inflytande över människor genom en acceptans av en ny lära och ny så kallad ”sanning”, så har människan medvetet som mål att anpassa Guds Ord till människans egen vilja, tycke och smak.
På så sätt vill människans vilja råda över Guds vilja.

2) Både man och kvinna är Guds avbilder

…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet i församlingen och i äktenskapet, och exakt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för man och kvinna i olika områden i livet.

Vår kommentar:
Det framhävs ibland att mannen och kvinnan har olika värde, både innan och efter syndafallet. Kvinnan skulle ha skapats som en ”hjälpreda” som ska hjälpa mannen att uppfylla sin kallelse och tjänst. Och efter syndafallet ska mannen alltid ”råda över” kvinnan, med betydelsen ”ha makten över”.
Själva ordens betydelse; hebreiska orden ”ezer” (hjälp) och ”mashal” (råda/härska över), är förvisso rätta, men inte att Gud skulle ha skapat en värdefull avbild av sig själv och en mindre värdefull avbild av sig själv. Då vore inte människan en avbild av Gud. Eller annars har Gud en värdefull sida och en mindre värdefull sida av sig själv. Och detta blir; en hädelse av Gud!
I 1 Mos. 1:26 säger Gud: Gud sa: ”Låt oss göra människan till vår avbild, lika oss.”
Och i vers 27 står det:
”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han honom. Till man och kvinna skapade han dem.”

I 1 Mos. 5:1-2 står det:
”Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människan, gjorde han honom lik Gud. Till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och kallade dem människa, på den dag då de var skapade.”

1 Mos. 9:6 säger: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod ska utgjutas av människor, för Gud har gjort människan till sin avbild.”

Paulus skriver i 1 Kor. 11:7-9:
”För en man ska ju inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära. För mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan är av mannen. Och inte heller skapades mannen för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.”

1 Mos. 2:23-24 säger:
”Då sa Adam: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, därför att hon är tagen av mannen. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.”

Här ser vi att ”Gud har gjort människan till sin avbild” och den som utgjuter människoblod kommer att straffas av Gud. Här handlar det om att alla människor är skapade till Guds avbild.
Detta är möjligt eftersom mannen är en avbild av Gud, och kvinnan är en avbild av mannen som är en avbild av Gud. Hon är skapad av hans kött, skapad av Gud med kropp, själ och ande lik mannen, och med samvete, förnuft och förstånd likt mannen. Båda har de testosteron och östrogen, fast i olika mängd, som ger skillnader i detaljer som muskler, hårväxt med mera. De har olika fortplantningsorgan för att kunna ge liv till nya människor och ”uppfylla jorden”.
Kvinnan skapades från mannen, men mannen föds fram ur kvinnan. Båda kommer de av varandra:

”Men i Herren är varken mannen utan kvinnan, eller kvinnan utan mannen. För liksom kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan, men alltsammans är av Gud.”
1 Kor. 11:11-12

Mannen är Guds ära, och kvinnan är mannens ära, skriver Paulus.
I Herren är ingen utan den andre, och ”alltsammans är av Gud”.
Men på jorden, i det jordiska livet, finns Guds goda ordningar. Och han hade en tanke med dem när han införde dem, och den tanken utgick ifrån rättfärdighet, kärlek, frid, fred och omsorg. Det finns inget utrymme där för ett orättfärdigt maktutövande från varken män eller kvinnor i Guds planer för människorna.

Man kan använda ordet ”ezer” som argument till en feministisk teologi i församlingar, där man pekar på att ordet används i Bibelns grundtext även när Gud ”hjälper” och kommer till ”hjälp”. I de allra flesta fall där ordet används så handlar det om hjälp från Gud, så därför kan inte ordet ”ezer” degraderas till kvinnan som mindre värd, eller som någon som enbart skapats för att uppfylla mannens krav och vilja i allt.
Ordet ”ezer” kan heller inte missbrukas av kvinnor, för att försöka få roller och positioner som Gud inte har tänkt för dem.
Det finns idag rörelser inom kristenheten där man uppmanar kvinnor att ”resa sig upp” och inta den plats som Gud har tänkt för dem; i arbetslivet, i samhället, i församlingen, och i äktenskapet.
I stället för rörelser som riktar sig till kvinnor, ledda av kvinnor, för att ta tillbaka platser som kvinnorna inte tillåtits ha i det förflutna, behövs det män och kvinnor som båda tillsammans hittar tillbaka till de uppdrag och roller som Gud ursprungligen har gett dem.
Läs ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”, där 14 förekommande argument för en anpassning av Bibeln tas upp.

Ibland kan det förekomma en mycket strikt parallell med; mannen och kvinnan – i samma positioner som; Fadern och Sonen i Gudomen. Mannen ska i det fallet ha positionen som den överordnade ”Fadern”, och kvinnan i positionen som den i allt underordnade ”Sonen”.
Sanningen är att detta är just den parallell som finns beskrivet i det Nya testamentet, men sanningen är också att Sonen aldrig upphör att vara Gud, och samma väsen som Gud, och ett med Fadern i vilja och gärning.
När Jesus säger att hans vilja alltid är Faderns vilja så betyder det inte att Jesus ”går med på” något som hans eget väsen och vilja inte står för.
Jesus blir underordnad Gud när han föds på jorden som människa, och det är som Människosonen han är underordnad Fadern. Jesu vittnesbörd är att allt Jesus säger och gör = Faderns vilja. Inte en människas egen vilja skild från Guds vilja.
I sitt inre är, var, och förblir Jesus alltid Gud. Och den treenige Guden är Fadern, Sonen och Anden i enhet i vilja, kärlek, helighet och väsen.
Den som undervisar att Jesus slutar att vara Gud på jorden undervisar en lära som inte bekräftas av Bibelns helhet; summan av Guds Ord.
Läs gärna ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.
Den bibliska parallellen med Kristus som huvud för församlingen, och Fadern som huvud för Kristus – mannen som huvud till kvinnan, och kvinnan underordnad huvudet, finns beskrivet och förklarat på ett grundligt sätt i det mycket omfattande bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.
Där finns undervisning som varje kristen och varje församlingsledare borde ta del av, angående kvinnans och mannens roller.

Den som har läst de 5 bibelstudier som räknas upp i inledningen av detta bibelstudium kommer att ha en helhet av Guds Ord som grund gällande mannens och kvinnans roller, uppgifter, och värde i Guds fullkomliga plan för mänskligheten.
Pröva dig själv och din tro genom att svara på de frågor som presenteras i de olika bibelstudierna.

3) Återställande av syndafallet

Eftersom alla människor blir upprättade genom frälsningen, och Jesus Kristus har återställt människans gemenskap med Gud genom honom, samt vunnit seger över synden, döden och mörkrets makter, så gäller inte längre konsekvenserna från syndafallet för de som lever i Kristus.
Man kan mena att det som blivit fördärvat av synden måste undanröjas, både i teorin och praktiken, och därför kan ingen ojämlikhet mellan könen finnas kvar på jorden och i församlingarna.

Vår kommentar:
Jesus tog på sig syndens konsekvenser, straff och död, på korset. Genom Jesu död och uppståndelse kan människan få förlåtelsen hon behöver från Gud och försoning för sin egen synd inför Gud, om hon ger hela sitt liv till Gud och bekänner Jesus Kristus som Herren och Frälsaren i sitt liv.
Jesus är ”den andre Adam” (1 Kor. 15:45), som uppfyller hela lagen (Matt. 5:17) och är syndfri i sig själv (1 Joh. 3:5). Han levde det liv i lydnad som alla människor från början skulle ha levt, och dog i alla syndares ställe och tog det straff som alla syndare skulle ha fått (Jes, 53:4-6).

Den frälsta kvinnans position inför Gud, hennes liv ”i Kristus”, är hennes andliga position som Guds barn och en del i Kristi kropp. Gud älskar henne, värdesätter henne, vägleder henne och utrustar henne efter sin fullkomliga vilja. Liksom han gör med mannen. På jorden lever män och kvinnor och barn fortfarande under delvis jordiska förhållanden. Kroppen (med tillhörande själ/psyke) är fortfarande jordbunden, men anden är helt fri i Kristus.
Men på uppståndelsens dag så får varje pånyttfödd kristen en uppståndelsekropp, och då kommer inga äktenskap längre att finnas eftersom människan har blivit ”lik änglarna”. Till dess så uppmanas och tillrättavisas och undervisas Kristi kropp till en underordning först och främst av Gud och Guds vilja, men också en underordning av en ”överhet” som i sin funktion är enligt Guds vilja, och en underordning av de ordningar Gud bestämt är bäst för sin världsvida församling.
Genom Guds ordningar vill Gud vittna om en underordning av Gud, ”för Gud är inte oordningens Gud, utan fridens, som i alla de heligas församlingar” (1 Kor. 14:33).

Utan Guds ordningar blir det ordningar efter den mänskliga viljans (”köttets”) ledning, tycke och smak. Den mänskliga viljan kan vara lika varierande som antalet människor som försöker genomföra den.
Guds Helige Ande verkar inte i oordningen, eftersom ingen människa kan manipulera Anden att bekräfta eller utföra något som är utanför och bortom Guds heliga vilja. Gudstjänster och församlingar i oordning vittnar inte om en Gud som kommer med frid och helighet.
Äktenskap i oordning vittnar heller inte om en Gud som kommer med frid och helighet.
Guds syn på ordning och oordning är lätt att förstå:
– Guds vilja = Guds ordning.
– Avsaknad av Guds vilja = oordning.

Människor skapar lätt egna ordningar, egna traditioner, egna läror, egna mönster och egna regler. Påverkade och influerade av världens människor, samhällen och världens ande kan människor försöka blanda upp Bibelns ord med till synes förnuftiga resonemang och förståndiga argument med tankar och synsätt som är lika långt från Guds vilja som himlen är från jorden. Församlingarna blir jordisk verksamhet, där mänskliga idéer råder. Man vill kombinera Guds Ord om att ingen skillnad finns i Kristus (bokstavlig absolut tolkning) med världens ordningar och syn på både äktenskap, privatliv och församlingsliv (världsanpassad tolkning).

Guds frid är inte människors accepterande av synd i människors liv…för att det ska kunna bibehållas fridfulla relationer utan ett ”kött” som blivit stött.
Guds frid är inte församlingars accepterande av synd i församlingarna…för att det ska kunna bibehållas fridfulla relationer i församlingarna utan ett ”kött” som blivit stött.
Guds frid är underordning av Gud, i kärlek till Gud, och därför kan en människa leva i Guds fullkomliga frid i sitt innersta hur omständigheterna än är. För hon har underordnat sig Guds vilja och Guds Andes ledning, i kärlek och i tro, och vet att Gud alltid leder henne då.

När Jesus Kristus återkommer så blir allting nytt, för då ska ”elementen smälta av hetta” och nya himlar och en ny jord skapas. Då återupprättas allt och ”Gud blir allt i alla”.
Till dess är vi delvis ”jordbundna” fast vi är helt fria i vår ande i Kristus.

4) Ingen skillnad i Kristus – och slaveriet är avskaffat

Argumentet är att ingen vill att slaveriet ska införas i samhället igen, så varför skulle vi vilja gå tillbaka till kvinnans underordning av mannen igen?
I Kristus, som nya skapelser och som Guds barn, är vi jämlika och på samma nivå alla människor. Och eftersom Guds församling på jorden är Kristi kropp, under ledning av Kristus som huvudet, så finns det ingen skillnad längre på män och kvinnor i församlingen.
Gal. 3:28: ”Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Vår kommentar:
Mannen och kvinnan har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Fattiga och rika har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Slavar och fria har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Och jude och grek (hedning) har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
På jorden, i det jordiska livet, fortsätter juden att vara jude, greken att vara grek, mannen att vara man, kvinnan att vara kvinna osv.
Guds ordningar gäller alltid för alla kristna på jorden, men det finns även skillnader mellan livet i himlen och livet på jorden eftersom kristna på jorden fortfarande har jordiska kroppar. I himlen kommer ingen längre att vara gift t.ex. eftersom alla som har uppstått till fullkomlighet är andliga varelser likt änglarna (Matt. 22:30). Uppståndelsekroppen är lik Jesu uppståndelsekropp, en andlig evig kropp utan organisk, jordisk materia. Men att säga att ”ingen skillnad finns för den som är i Kristus”…och mena att alla förändringar har försvunnit, det fungerar inte eftersom människan inte endast är ande ännu. En man och en kvinna förblir vad de är, och kan fortfarande gifta sig. Deras kön ändras inte.

Det är en övernaturlig enhet i Anden, att alla oavsett kön, härkomst och yttre omständigheter kan vara ”ett i Kristus”! Att i Kristus får alla samma frälsning och nåd, är lika mycket förlåtna, upprättade och befriade från syndens slaveri, och är lika mycket Guds barn, köpta av Jesu dyrbara blod.
Yttre status har ingen betydelse för den som vill ge sitt liv till Gud och tillhöra Gud, utan alla som är födda på nytt av Gud lever i Andens enhet som Guds barn. Alla får ingå i Kristi kropp.
Men vi ser i resten av det Nya testamentet anvisningar och direktiv till män och kvinnor, fattiga och rika, och till och med till slavar och fria. Slavarna är ”i Kristus” jämlika sina herrar som de tjänar, och anses vara bröder i Herren, fast de inte blivit bröder i det jordiska livets tjänst (Tit. 2:9-10, Ef. 6:5-9, 1 Tim. 6:1-5). Den fattige ska inte föraktas av den rike, eftersom ingen har en högre position andligen i Kristus (Jak. 2:1-10).
Likaså ska inte kvinnan föraktas av mannen, eftersom ”alltsammans är av Gud” (1 Kor. 11:12).
Men när denna jämlika väg till frälsning används som argument till en upplösning av resten av det Nya testamentets ord om äktenskapet och församlingsordningarna så har man valt att anpassa Bibeln till en ny tid och ett nytt samhälle, anpassat bort delar av Guds vilja.
För Paulus ord gäller ”i Herren”, i Kristus:

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.”
Kol. 3:17-19

Både Paulus och Petrus (1 Petr. 3:1-7) skriver att kvinnorna ska underordna sig sina män, och Paulus skriver allmänt att kvinnan inte får utöva auktoritet över mannen och ha makt över mannen. Och det hänvisas till Guds lag (1 Mos. 3:16).
Paulus skriver att de äldre kvinnorna ska vara lärare till de yngre kvinnorna: ”De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.”
Tit. 2:3-5

När människan upprörs av Guds ordningar och vill riva upp dem så river hon upp den välsignelse och det beskydd över äktenskap, familj och församling som Gud har skapat i sina ordningar…och ”Guds ord blir smädat”.

Argumentet till anpassningen av Bibeln kan ibland vara att vi inte längre lever efter Guds lagar i det gamla förbundet, och därför gäller inte apostlarnas undervisning om Guds lagar för människor som lever i det nya förbundet. Men det var ju för just dessa människor apostlarnas brev skrevs, allihop. Alla mottagare av breven levde i det nya förbundet. Därför behövdes det så omfattande undervisning och så skarp och omfattande tillrättavisning, eftersom övergången från det gamla till det nya förbundet förvirrade Jesu efterföljare.
Undervisningen från Jesu apostlar är alltså riktad helt och hållet till nytestamentliga församlingar.

Bibelversen i Rom. 2:11 kan användas som argument till att ingen skillnad längre ska finnas mellan man och kvinna: ”För Gud gör inte skillnad på människor.”
Hela Romarbrevets kapitel måste läsas så att inte en vers står ensam med en betydelse den inte har, och verserna innan och efter visar en del av betydelsen:
”Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör inte skillnad på människor. För alla de som utan lag har syndat ska också utan lag gå förlorade, och alla de som under lagen har syndat ska bli dömda av lagen. För de som hör lagen är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som gör lagen ska bli rättfärdiga.”

5) Det finns 2 ”yttersta tiden”

Man kan mena att det Gud har att säga till oss i vår tid är mycket viktigare än det Gud hade att säga till apostlarna i deras tid. De första kristna församlingarna behövde förhålla sig till sin tid, medan vi måste förhålla oss till vår tid. Tidsskillnaden skulle innebära att samma förhållning, samma livsregler, samma uppmaningar och förmaningar inte vore relevanta för kristna församlingar 2000 år senare.

Vår kommentar:
Man gör, med detta resonemang, samma tidshopp i förändring i tanke, tro och gärning som det antal år som skiljer. Men detta kräver en Gud som växlar i sin vilja och som är föränderlig och anpassningsbar i sin helighet.
Det är just detta man kan hävda; att Gud anpassar sig till olika tider.
Man vill skapa 2 ”yttersta tiden”, 2 ”de sista dagarna”.
En sista tid; den första församlingen. En annan sista tid; vår tid.
Men är detta bibliskt?
Läs gärna ”Ska det bli avfall eller väckelse i den yttersta tiden?”.

Man menar att Gud använder kvinnan på nya sätt i den yttersta tiden (den yttersta tiden nr 2; nutid), men detta blir motsägelsefullt eftersom den yttersta tiden började innan apostlarna skrev sina brev med direktiv till församlingarna (1 Joh. 2:18-19).
Och detta gick i uppfyllelse på pingstdagen för drygt 2000 år sedan, när Anden utgöts över lärjungarna:

Joel 2:28-29 och Apg. 2:17-18 säger: ”Och det ska ske därefter att jag ska utgjuta min ande över allt kött, och era söner och era döttrar ska profetera, era gamla män ska drömma drömmar, och era unga män ska se syner. Och även över tjänarna och över tjänarinnorna ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.”

Gud anpassar inte sin heliga vilja efter olika förutsättningar, olika kulturer, olika samhällen, olika kyrkosamfund och olika människoviljor i olika tider, när Gud låter sina döttrar profetera genom Anden. Det fanns profetissor redan i det gamla förbundet, eftersom Guds Ande verkade i och genom människor även då. Till exempel Jesajas hustru var profetissa (Jes. 8:3), liksom Mirjam (2 Mos. 15:20), Hulda (2 Kung. 2:14) och Debora (Dom. 4:4).
Läs gärna ”Vad är andedopet?” för biblisk undervisning om hur Anden verkade även i det Gamla testamentet.
Att genom Joel 2:28-29 och Apg. 2:17-18 hänvisa till nya ordningar i äktenskap och församlingar på 1900-talet och 2000-talet e.Kr. blir försök att anpassa Bibelns budskap och Guds vilja till det människan själv vill se och följa.
I stället är det Guds ”hemlighet” Kristi kropp som uppenbarades, genom Andens utgjutelse på pingstdagen (och speciellt för Paulus), men som Gud planerat redan före världens grund var lagd (Upp. 13:8).
Gud låter Anden utgjutas ”över allt kött”, över de som ger sina liv till Herren Jesus Kristus, och där är ingen åtskillnad på kungar och slavar, döttrar och tjänarinnor, judar och oomskurna, män och kvinnor. Alla får de gåvor från Anden, och alla är de en andlig enhet i Anden och en del i Kristi kropp på jorden.
Kvinnan får, genom hela det Nya testamentet, profetera och tjäna Herren med Andens gåvor. Men det innebär inte att ”döttrarna” eller ”tjänarinnorna” kan få rollerna som församlingsledare och ha ledande positioner och auktoritet och makt över männen i Guds församlingar (eller i de egna äktenskapen).
Att ”kvinnan ska tiga i församlingen” (1 Kor. 14:34) innebär alltså inte att kvinnor varken får be eller profetera eller användas av den Helige Ande till uppbyggelse av församlingen, Kristi kropp.

1 Kor. 14:34-35 säger: ”Era kvinnor ska tiga i era församlingar, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan de ska underordna sig, som också lagen säger. Men vill de lära sig något, så ska de fråga sina män hemma. För det är en skam för kvinnor att tala i församlingen.”

Tim. 2:11-14 säger: En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet.
För Adam skapades först och sedan Eva.
Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.”

Det är skapelseordningen som leder till underordningen, och syndafallets konsekvenser.
Eftersom skapelseordningen fortfarande gäller, under jordelivet och så länge vi lever med vår fallna natur i en fallen värld, så finns det ett underbart evangelium att tacka och glädja sig åt, där alla som tillhör Kristus är helt friköpta och fria i sin ande, och där ingen skillnad görs på något område. I anden kan slav som fri, jude som grek, fattig som rik, man som kvinna ropa; ”Abba, Fader!”.
Syndafallets konsekvenser lever människan med ända till Jesu återkomst, för även fast Kristus vann en evig seger över synden, döden och mörkrets makter på korset så väntar människorna och skapelsen på sin fulla upprättelse på uppståndelsens dag.
Och kvinnan föder fortfarande sina barn med smärta, mannen livnär sig av jorden med möda och äter sitt bröd i sitt anletes svett, människan som är av stoft blir åter till stoft, ormen krälar fortfarande på sin buk och Satan är i fiendskap med kvinnans ”säd”.
Konsekvenserna finns kvar.

Att välja ut någon enstaka vers från Paulus och mena att den är sanningen från Gud (”ingen skillnad i Kristus”) …men samtidigt mena att övriga verser från Paulus inte är sanningar från Gud = selektivt medvetna urval utifrån egen förutfattad mening och tro.
Detta kan aldrig harmoniera med att ”summan av Guds ord är sanning” (Ps. 119:160).

6) Gud använder kvinnor som ledare

Bibelns ord om att Anden själv väljer vilka gåvor han vill dela ut till var och en i Kristi kropp (1 Kor. 12:11) bekräftar att kvinnor kan användas till alla tjänster i församlingen. Känner sig kvinnan kallad att leda som församlingsherde så har ingen rätt att hindra henne om hon säger att hon känner sig ledd av Anden.
Ett uppräknande av kvinnor i Bibeln som tjänar Gud bevisar att Gud kan använda kvinnor i ledande positioner samt undervisa i auktoritet.

Vår kommentar:
Här återkommer ett par bibelställen som även finns i argument 5, men vi utvecklar argumentet och bemöter det på fler sätt.
1 Kor. 14:34-35 säger: ”Era kvinnor ska tiga i era församlingar, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan de ska underordna sig, som också lagen säger. Men vill de lära sig något, så ska de fråga sina män hemma. För det är en skam för kvinnor att tala i församlingen.”

1 Tim. 2:11-12 säger: ”En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet.”

Kritiker mot Paulus ord till Timoteus kan ibland mena att Paulus endast förbjuder kvinnorna i Efesos att undervisa och prata under gudstjänsterna, dels eftersom kvinnorna inte var utbildade och dels eftersom gudinnan Artemis dyrkades i Efesos och att det skulle ha funnits en matriarkalt ledd dyrkan. Detta finns inte bekräftat någonstans.
Att kvinnor generellt inte får säga någonting alls under hela gudstjänsterna går inte ihop med klara och tydliga ord om att kvinnorna får profetera samt användas i andra gåvor från Anden.
Men att försöka försvara tjänsten av kvinnliga församlingsledare med att hänvisa till en matriarkal dyrkan av Artemis går inte heller ihop eftersom andra klara och tydliga ord säger att en församlingsledare ska vara en man.
Mer om det i kommande kapitel om tjänsterna i församlingen.

Att kvinnor i allmänhet inte tillåts undervisa om evangeliet och Guds Ord är heller inte sanningen, då kvinnor uppmanas i Bibeln att undervisa andra kvinnor och barn om hur de ska ära Gud genom ett heligt och gudfruktigt liv. Det är en kallelse både i Kristi kropp och i familj och samhälle. Befallningen att gå ut till hela världen och predika evangelium och att lära Jesu lärjungar att lyda allt Jesus själv har befallt; varje kristens missionskallelse.

Eftersom vi här riktar in oss på argumentet att Gud använder kvinnor som ledare i det nya förbundet, som vi lever i, så ser vi vad Guds Ord säger där.
Apg. 18:26 säger: ”Och han började frimodigt tala i synagogan. Då Akvila och Priscilla hade hört honom, tog de honom till sig och förklarade grundligare Guds väg för honom.”

Som ett äkta par undervisade de honom tillsammans.

Rom. 16:1-2 beskriver Febe: ”Men vår syster Febe, som är församlingens tjänarinna i Kenkrea, vill jag rekommendera, att ni tar emot henne i Herren, som det anstår de heliga, och hjälper henne med allt där hon behöver er hjälp. För hon har också varit en hjälp för många, även för mig.”

Alla kristna kvinnor ska vara ”församlingens tjänarinnor” och ”en hjälp för många”.
Men varken Priscilla eller Febe är församlingsledare.
Läs gärna ”Ska kvinnan underordna sig mannen?” samt ”Är underordning motsats till frihet?” för mer bibelstudier angående församlingsledare, äldste, och diakoner.

En del kristna kan även ta upp Paulus ord i Rom. 16:7, med hänvisning till att en kvinna skulle kunna vara en församlingsledare:

”Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som har ett gott anseende bland apostlarna, och som var i Kristus före mig.”

Somliga bibelöversättningar skriver ”Junia”, och man menar att det är en kvinna, medan andra översättningar skriver ”Junias” och pekar på att det är en man.
Wikipedia skriver:

De kyrkofäder, från den tidiga kristna kyrkan (omkring år 100-300) som har kommenterat texten tolkade det som att dessa två personer var ansedda som apostlar. Det finns ett stort antal källskrifter som vittnar om att Junia var kvinna där annars namnformen Junias är den manliga formen av Junia. Att Junia skulle varit man har inte gått att belägga i den grekisk-romerska litteraturen eller i inskriftsmaterial. Kyrkofadern Johannes Chrysostomos (cirka 347-407) skriver: ”Ja, hur stor måste inte visheten hos denna kvinna ha varit som till och med ansågs värdig titeln apostel.”
Junia och Andronikos anses vara gifta med varandra, men Junia har ansetts vara apostel på egna meriter. Enligt traditionen kunde Junia och Andronikos bota sjukdomar, driva ut demoner och utföra mirakel. Junia hörde till de judar som var både tidigkristna, nyomvända judar men också med rötter i den hellenistiska kulturen. Troligen var Junia en av de tidigkristna judar som var direkta anhängare till Jeshua, eller Jesus Kristus och hans för den tiden nya lära.”

Vi måste hålla oss till det som bygger på Guds Ord, för andra ”byggen” kommer inte att hålla. Bevis i form av till exempel bibelcitat i brev från så kallade kyrkofäder kan visserligen vara viktiga, men då ska dessa stämma överens med Bibelns grundtext och helhet för att ha någon större betydelse.
Vi går till grundtexten i stället, till Majoritetstexterna; Textus receptus, eftersom den manuskriptsamlingen är den allra bästa, största, mest överensstämmande och den mest trovärdiga:
”aspazomai Andronikos kai Junias mou suggenes kai mou sunaichmalotos hostis eisi episemos en apostolos hos kai ginomai en Christos pro emou”

Junias = manlig form på namnet (Junia = kvinnlig)
suggenes = landsman, släkting
episemos = ansedd
en = bland
apostolos = apostlarna

Oavsett kön på Junias så var den personen en omvänd israelit/jude, ansedd bland apostlarna och sedan även Paulus medfånge. Det står ingenting om att Andronikos och Junias skulle ha varit gifta med varandra.
Att detta skulle innebära bevis för kvinnliga församlingsledare blir inte rätt, varken med Guds Ord som grund i själva bibelstället eller i kombination med helheten och summan av Guds Ord.

En del kristna kan mena att Gud i begynnelsen såg att mannen behövde en ”hjälp” (medhjälpare) för att kunna utföra Guds uppdrag och vilja på ett bra och tryggt sätt, och därför på samma sätt kan behöva kvinnor i tjänster i församlingarna för att kunna utföra Guds uppdrag på ett bra och tryggt sätt. Argumentet för kvinnor i ledande positioner blir; mannen klarar sig inte annars och är inte komplett annars.
Detta resonemang går helt emot den nytestamentliga undervisningens helhet, där Jesu val av sina 12 apostlar samt apostlarnas liv och ledning annars måste anses undermåligt i plan, efterföljelse, standard, och visdom.

Ifall all Paulus undervisning är från Herren, så finns det många underbara gåvor från Gud till Kristi kropp. Andens tjänster och gåvor finns för Guds församlings uppbyggelse, trygghet, ordning och vittnesbörd i kraft och Ande.
Nådegåvor, tjänster, och kraftgärningar räknas upp av Paulus, som sett fullheten av Kristi kropps ”hemlighet”. Buntar man ihop gåvor, tjänster och kraftgärningar till samma saker, så kan man mycket väl tänka att både män och kvinnor kan verka i allt. Men tar man del av all undervisning från Paulus så ser man att vissa tjänster är till för männen i gudstjänsterna. En församlingsledare kan inte vara en kvinna, eftersom han måste vara ”en enda kvinnas man”, ”en enda hustrus man” (1 Tim. 3:2, Tit. 1:6). Likadant kriterium är det för de äldste och diakonerna.
Paulus undervisning om att en kvinna inte får ha ledarposition i gudstjänsten och församlingen, och inte får ta makten över männen och i auktoritet undervisa och tillrättavisa männen och på det sättet förvänta sig lydnad och underordning av dem, utesluter inte att kvinnan både får och kan och ska tjäna Gud på många andra olika sätt. Alla delar behöver varandra.
Kvinnan kan få den profetiska gåvan och profetera (1 Kor. 11:5, Apg. 2:16-18).
Kvinnan kan få många gåvor av Anden; ord av vishet, ord av kunskap, tro, bota sjuka, kraft att utföra mirakler, skilja mellan andar, tala olika slags tungotal, uttyda tungotal, förmana, visa barmhärtighet, visa gästfrihet, leda och undervisa (kvinnor och barn eller tillsammans i äktenskapet).
Kvinnor är alltid kallade att tjäna Gud med hängivet hjärta, och att hjälpa och tjäna sin nästa.
Kvinnan är alltid kallad att föra ut evangelium i tro och gärning.
Skulle denna nåd, kraft, glädje och kärlek från Gud inte vara nog..?

”Utan håll Herren Gud helig i era hjärtan, och var alltid redo att med mildhet och fruktan svara var och en som ber er försvara det hopp som ni har, och med ett gott samvete, så att de som förtalar er såsom onda människor får skämmas när de talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus.
För det är bättre, om det skulle vara Guds vilja, att ni lider för goda gärningar än för onda.”
1 Petr. 3:15-17

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

7) Bibeln är skriven av män, till män

…kan användas som argument för att kräva förståelse av varför patriarkala strukturer i samhälle och kristna samfund lever kvar, men också varför man behöver få nya insikter och värderingar som leder till förändring och jämlikhet på olika områden i livet.

Eftersom Bibeln är skriven av män, har fokus mest på män, och är adresserad till män, så kan det leda till att kvinnliga egenskaper, roller och uppgifter känns underordnade manliga egenskaper, roller och uppgifter. Ett patriarkat är snedfördelat, och därför måste hierarkier och maktstrukturer bort ur ett modernt samhälle, menar man.

När Gud kallas ”fader” och tillskrivs manliga egenskaper så leder det till att de manliga egenskaperna anses mer heliga och gudomliga och därmed också överordnade kvinnliga egenskaper.

Vår kommentar:
Man kan hänvisa till en ”hierarkisk och kvinnofientlig” teologi och tolkning av Bibeln när man menar att en tillämpning av Guds budskap leder till att män och kvinnor inte får vara jämlika på alla områden; i äktenskap, familj, församling och samhälle. Och man kan då mena att människan är född med ett förnuft som måste användas till att tänka kritiskt och konstruktivt om Bibeln och teologi.
Menar man då att innebörden och resultatet av ett kritiskt tänkande om Bibeln ska leda till en anpassad Bibel, en anpassad Gud, och en anpassad församling så har man innan man ens börjat att tolka Bibeln en förutfattad mening om hur den ska tolkas och vad tolkningen ska leda till. Så ska inte Guds Ord förstås. Det kallas ”confirmation bias”; man bekräftar sin förutfattade syn, tro eller åsikt genom att tolka så att tolkningen passar synsättet, tron eller åsikten. Och man letar då medvetet efter bibelverser som passar in, och ignorerar eller bortförklarar de bibelverser som inte passar in.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Att växa upp i ett så annorlunda samhälle och kultur och tid (Sverige i nutid) kan förstås innebära en stor brist på förståelse för den tid (tider) som Bibeln skrevs ner i. Uppfostran och utbildning ger från starten i livet en helt annan bild av hur världen ska fungera i en modern, sekulariserad och vetenskapligt utvecklad tid. Och just utveckling och vetenskap kan tyckas bekräfta nödvändigheten av en omställning och en förändring och en anpassning av Bibelns budskap. De passar helt enkelt inte in i den moderna människans tankesätt och värderingar.
Är den moderna människan så präglad från starten i livet…att hon omöjligen kan vilja tro att Gud vill att hon ska leva enligt de värderingar Gud ville att människorna skulle ha för tusentals år sedan, av anledningen att Guds egna värderingar alltid består och är eviga?
Är den moderna människan så förändrad, av ”världens” indoktrinering…att det mest naturliga är att följa världen före Gud, älska värdens värderingar före Guds värderingar, och följa världens syn på Gud före Guds egna Ord om vem han är och vilka egenskaper som han har?

Det är inte Guds ordningar som är föråldrade på det sättet att de inte skulle kunna vara aktuella för allt Guds folk i alla tider…utan det är människan som etablerat ett samhälle och ett liv som är så fjärran från Guds väsen och vilja att de anses helt främmande i sitt ursprungliga budskap.
När ett samhälle har förändrats så i grunden som vårt samhälle har gjort, och gått från att ha haft Bibeln som rättesnöre i både äktenskap, kyrka, skola och samhälle till att vara sekulariserat och liberaliserat med mera, så har tidens nya värderingar och synsätt tagit över i princip allt. Svårigheterna för kristna blir då att de måste besluta sig för att välja någon av de 3 vägar som finns att välja på:
1. Leva som Gud vill enligt de klara och tydliga budskap han har gett i sitt Ord.
2. Leva som ”världen” vill enligt de klara och tydliga budskap som ”världen” ger.
3. Välja ut de bitar ur Bibeln man gillar, och välja ut de bitar ur ”världen” man gillar.
Frågan blir;
…vilken väg finner harmoni med:
”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160), ”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen” (Ps. 119:89), ”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås” (Matt. 24:35), ”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17), ”Herrens ord förblir i evighet.” (1 Petr. 1:25)?
…och ”vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?” (Jak. 4:1-4), ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen.” (1 Joh. 2:15),”Och anpassa er inte efter denna världen” (Rom. 12:2), ”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” (Rom. 8:5-9), och ”hålla sig obesmittad av världen” (Jak. 1:27)?
…samt ”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.” (1 Joh. 2:3-6), ”för såsom han är, så är också vi i denna världen.” (1 Joh. 4:17) ”Bli därför Guds efterföljare” (Ef. 5:1), och ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg. 5:29)?

Genom alla de 5 bibelstudier som direkt hör samman (som presenterades i början av bibelstudiet) så finner man den viktiga och underbara sanningen;
Gud älskar både mannen och kvinnan!
Som Guds barn är de lika värdefulla och dyrbara i hans ögon, och i Kristus är de båda lika rättfärdiggjorda, upprättade och befriade från synd!
Men Gud har en egen vilja och egna tankar, och hans tankar är inte människors tankar.
Vilka är vi att ifrågasätta Guds vilja…?
Frågorna vi bör ställa oss (både män och kvinnor) är i stället;
Söker vi verkligen Guds heliga och fullkomliga vilja…eller vår egen?
Har vi Guds ambitioner och mål…eller våra egna?
Använder vi argument eller känslor för att försöka fösa Gud dit vi själva vill…eller vill vi frivilligt ledas av Gud dit Gud vill?
Använder vi utvalda bitar ur Bibeln för att försöka rättfärdiggöra det vi själva vill…eller bekräftar våra liv Guds Ord i sin helhet (summan)?

Det var tänkt att människorna, Guds folk, skulle leva i trygghet och ömsesidig kärlek i de ordningar som Gud gett dem. Men när människor väljer att leva i ”köttet”…eller till och med avfaller från Gud…så fungerar ingen trygghet och ömsesidig kärlek, varken i församlingarna, i hemmen, i äktenskapen eller i samhället.

Jesu ord och vittnesbörd var och är till alla människor, och gäller alla; män, kvinnor, barn, gamla, judar, greker, fria, slavar, rika, fattiga, svarta, vita osv.
Jesu apostlars ord och undervisning är riktade till församlingar i olika städer, och breven har som adressater ”bröderna” i församlingarna. Församlingsledarna och de äldste var män. Men läser vi noga så förstår och ser vi att de allra flesta budskapen gäller hela församlingen, eftersom ”Kristi kropp” gäller alla som fötts på nytt av Gud. Det finns undervisning till både unga och äldre män, unga och äldre kvinnor, till barn och till gamla och till alla ledare i församlingarna. Och det finns personliga avskedshälsningar till både män och kvinnor.
Guds Ord är till oss alla. Och är något inte ett direkt budskap till den enskilda individen så är det ett budskap till hela Kristi kropp eller delar i Kristi kropp och visar därmed Guds heliga vilja, planer och handlande med sina barn. Allt är till uppbyggelse, insikt, och andlig mognad. Det Nya testamentet är ljuset som det Gamla testamentet tolkas igenom. I det Nya testamentet finns förklaringarna, tydliggörandet, fullbordan av skuggbilderna, och livet i Kristi kropp som en ny verklighet för Guds efterföljare.
Jesus valde ut 12 manliga lärjungar som skulle få vara hans närmaste, och som skulle få ta del av hans undervisning och dela hans liv på ett speciellt sätt. De fick unika uppgifter och roller. Men Jesus hade efterföljare som var både män och kvinnor, och han sade uttryckligen ”För var och en som gör min Faders vilja, som är i himlarna, han är min bror och syster och mor.” (Matt. 12:50)
De 12 lärjungarna är motsvarigheten till de 12 stammarna i Israel, som var Jakobs (Israels) 12 söner. Detta ser vi i Upp. 21:12-14.
Gud har haft både män och kvinnor som tjänat Honom under mänsklighetens historia, och kommer alltid att ha både män och kvinnor som tjänar Honom.
Bibeln berättar om Guds folk, både män och kvinnor. Och de behöver alla varandra, så som Gud har tänkt. Och i Kristi kropp är alla delar lika värdefulla och i behov av varandra, även om uppgifterna och gåvorna och tjänsterna kan innebära olika saker, hörs och uppmärksammas olika mycket, når ut olika mycket och ger olika synliga eller osynliga (för ögat) resultat. Gud ser dem alla. Tillsammans så bildar de en andlig övernaturlig enhet i Anden, som ”levande stenar” i ett ”andligt husbygge” med Kristus som ”hörnstenen”.

I Jesaja säger Gud att han ska trösta sina barn ”som en mor”.
Men detta gör inte Gud till ”Moder Gud”. Det visar i stället att Gud har egenskaper som vi även kan kalla ”mänskliga”, oavsett vilka grader egenskaperna finns hos män och kvinnor:

”Gläd er med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne. Jubla av glädje med henne, alla ni som sörjer för henne, så att ni får dia och bli mätta vid hennes trösterika bröst, så att ni kan mjölka ut och glädjas åt överflödet från hennes härlighet.
För så säger Herren: Se, jag ska låta frid breda ut sig åt henne som en flod, och hedningarnas rikedomar som en forsande vattenström. Då ska ni dia och ni ska bli burna i hennes famn och bli gungade på hennes knän.
Som en mor tröstar sitt barn, så ska jag trösta er. Och i Jerusalem ska ni bli tröstade.”
Jes. 66:10-13

När Jesus sörjer över Jerusalem, och det fall och straff som skulle komma att drabba staden och människorna, så ger Jesus den talande bilden av beskydd, omsorg och kärlek för ungarna under moderns (hönans) vingar. Och eftersom beskyddet ”under vingarna” är en vacker bild av människans beskydd ”under Guds vingar” så talar den ett sant bildspråk:

”Sannerligen säger jag er: Allt detta ska komma över detta släkte.
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.
Se, ert hus ska lämnas öde för er.
För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Matt. 23:36-39

”Bevara mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga, från de ogudaktiga som förtrycker mig, från mina dödsfiender som omringar mig!”
Ps. 17:8-9

”För du har varit min hjälp, därför jublar jag under dina vingars skugga.”
Ps. 63:8

”Han ska betäcka dig med sina fjädrar, och under hans vingar ska du finna tillflykt.
Hans sanning ska vara din sköld och skärm.”
Ps. 91:4

Gud har alla kärleksfulla egenskaper samlade i sig
(det som människor kallar ”manligt” och ”kvinnligt”):
Gud har omsorg, ömhet, känslighet och lyhördhet.
Gud längtar, söker, önskar och hoppas på att få kärlek, tillit och trohet.
Gud vill alltid sina barns bästa och vakar över dem.
Gud vill samla alla sina barn hos sig.
Gud vill bära sina barn när de inte orkar gå.
Gud vill trösta sina barn när de är ledsna och torka deras tårar.
Gud vill uppmuntra, stötta, vägleda och hjälpa sina barn för att de ska gå rätt.
Gud är stark, trygg, beskyddande och uppfostrande.
Gud är full av nåd, kärlek, trofasthet och barmhärtighet.
Gud är allt en fader och en moder är, och han är fullkomlig i godhet och helighet.
Gud är värd att älskas över allt annat.
Han är värd all vår kärlek, för allt han har gjort för oss och kommer att göra för oss.
För att Han ÄR den Han ÄR!

(från ”Är den Guds Ande en person?”)

Mer angående Guds ordningar och ledarrollerna i församlingarna finns i bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.

8) Paulus hade egna åsikter, och han var färgad av tidens syn på kvinnan

…kan användas som argument för att inte fästa för stor vikt vid vissa av Paulus åsikter, för hans tro och hans budskap var påverkade av den allmänna synen på kvinnan och kvinnans roll i äktenskap och samhälle (det judiska, i gamla förbundet).

Paulus har gett oss viktiga insikter om Jesus Kristus och församlingen, men när det gäller detaljerade uppmaningar om hur kvinnor ska förhålla sig till männen och på gudstjänsterna så är de omoderna och gäller inte västvärldens syn på kvinnor idag.

Vår kommentar:
Först och främst behöver man fundera på vilken roll Paulus hade när han skrev alla sina 13 brev till olika församlingar och vilken roll han har som Jesu apostel.
Somliga ifrågasätter Paulus som apostel, och menar att han inte var en ”riktig” apostel eller till och med en falsk apostel.
Tror man inte att Paulus var en sann apostel så kan ifrågasättandet av Paulus undervisning få sin förklaring. Men tror man att han mötte Jesus och blev kallad av Honom personligen, samt tror på det Guds Ord berättar om Paulus liv i Kristus och tjänst för Honom, så blir det svårt att därifrån välja ut enstaka budskap som sanna medan andra budskap inte skulle vara sanna. Men man kan mena att budskapen kan vara sanna men irrelevanta för moderna människor i ett modernt samhälle. Och det är bland annat detta som dessa 5 bibelstudier (som presenterats i inledningen) som hör samman bemöter, utifrån förekommande argument, åsikter, olika synsätt, tolkningar och tro.

Vi börjar med Paulus trovärdighet.
Var då Paulus en utvald och kallad apostel som vi kan lita på?
– Paulus valdes specifikt, och förbereddes av Herren för det arbete som han skulle göra.
– Paulus skickades som ett vittne till inte bara judarna utan också hedningarna (Rom. 11:13).
– Paulus fick ”Kristi hemlighet” uppenbarad av Gud själv (Ef. 3:1-11).
– Paulus fick komma till ”tredje himlen” (2 Kor. 12:1-4).
– Paulus uppdrag skulle stöta på svårt motstånd och kräva mycket förföljelse och lidande (2 Kor. 11:23-31).
– Paulus som vittne skulle grundas i ett personligt möte med den uppståndne Jesus Kristus (baserad på hans Damaskusvägs-upplevelse) vad han personligen sett och hört och tagit emot från Jesus Kristus själv (Apg. 9:1-22)
– Paulus levde enbart för Kristus och Kristi evangelium (Fil. 3:7-11).
– Paulus levde i nöd för människors frälsning, och levde för människors omvändelse till Kristus och för det heliga livet i Kristus (Rom. 9:1-4, 1 Kor. 9:18-27, 2 Kor. 5:17, Gal. 2:20)
– Paulus var bekräftad av de andra apostlarna som broder och apostel, och Paulus undervisning bekräftas speciellt av Petrus i brev (Apg. 9:27-28, 2 Petr. 3:14-18).

Paulus bevisar även allt han vet om Jesu liv.
Exempel:
Gal. 3:16, Rom. 1:3, 2 Tim. 2:8), Gal .4:4, Fil. 2:7, Kol. 1:22, Gal. 1:19, 1 Tim. 6:13, 1 Kor. 1:9, Fil. 2:5-7, 1 Kor. 9:14, 1 Thess. 4:15; 1 Kor. 15:23, 1 Thess. 4:16, 1 Kor. 7:10, 1 Kor. 3:22, 1 Kor. 11:23, 1 Kor. 11:23-25, 1 Kor. 11:20, 1 Kor. 11:23-25, 1 Thess. 2:14-16, 1 Tim. 6:13, Rom. 15:3, 1 Kor. 5:7, Gal. 3:1, 13, 1 Kor. 1:13,17,23, 2:2,8, 2 Kor. 13:4, 2 Kor. 4:10, 1 Kor. 15:4, Rom. 1:4, 6:9, 8:11, 1 Kor. 15:12-20, 2 Kor. 4:14, 1 Kor.15:4, 1 Kor. 15:5, 1 Kor. 15:7, 1 Kor. 15:7, 1 Kor. 9:1, 15:8.

”Är jag inte en apostel? Är jag inte fri? Har jag inte sett Jesus Kristus, vår Herre? Är inte ni mitt verk
i Herren? Om jag inte är en apostel för andra så är jag det i alla fall för er. För ni är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.”
1 Kor. 9:1-2

”Paulus, apostel, inte från människor, inte heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern”
Gal. 1:1

”Men då det behagade Gud, som från min moders liv avskilde mig och kallade mig genom sin nåd,
att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna”
Gal. 1:15-16

”Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds
familj, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv”
Ef. 2:19-20

”Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud.”
2 Kor. 5:20

”Därför, älskade, medan ni väntar på detta, så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga, och räkna vår Herres tålamod till er frälsning, som också vår älskade bror Paulus har skrivit till er enligt den vishet som han har fått. Och så gör han i alla sina brev, när han talar om dessa ting. Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå, och som de okunniga och obefästa förvränger, såsom de också gör med de övriga Skrifterna, till sitt eget fördärv.
Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt. Amen.
2 Petr. 3:14-18

Argumentet; att Paulus var influerad av det gamla testamentets (judiska samhällets) syn på kvinnan, och att Paulus därför förklarade och motiverade Guds syn på äktenskapets ordningar och församlingens ordningar utifrån det ”gamla” synsättet, stämmer inte alls med Paulus liv som helt hängiven Jesus Kristus och det han undervisats direkt av Gud. Paulus själv menar att det gamla livet som nitisk och lärd judisk farisé, inte var värt någonting alls i jämförelse med livet i Kristus! Han hade blivit en ny skapelse och kunde nu se ”i anden” (som alla pånyttfödda människor), och undervisar sedan om ”Kristi hemlighet” och de uppenbarelser som han fått direkt av Gud.
Skulle dessa uppenbarelser vara relevanta för Jesu efterföljare…men resten av ordningarna och livet ”i Kristus” inte vara relevant?
Paulus var med och förde fram de andliga uppenbarelserna som det nya förbundet innebar, i budskap och innebörd. Paulus förklarade också Skriften och visade på vilket sätt det gamla förbundet hade ”skuggbilder” som sedan fick sin uppfyllelse i det nya förbundet. Men både Paulus och de andra apostlarna var överens om vad som var ny uppenbarelse (att ”Anden blev utgjuten över allt kött”, samt vad Jesu kors innebar) och vilka ordningar som fortfarande gällde, eftersom Guds vilja inte växlar eller förändras.
Kristna och kristna samfund behöver se vad som blivit nytt i och genom det nya förbundet, och vad som består för människor i alla tider. Paulus fick en kallelse av Gud att förklara detta.
Guds bud består.
Guds egenskaper är eviga.
Guds vilja är evig.
Men det andliga livet i människan innebär så enormt mycket mer tack vare Jesu Kristi verk på korset och livet ”i Honom”.

9) Bristen på tidigare utbildning och insikt

Vi har en ny tid och ett nytt samhälle, där den så kallade ”upplysningen” gett oss förståelse för saker som människan inte hade förståelse för på Bibelns tid.

Vår kommentar:
Frågan blir; Visste Gud hur vår tid skulle bli och hur människan och samhället skulle utvecklas?
Är Gud Allsmäktig, Allvetande, och Allseende…och ger oss profetior om den yttersta tiden som har stämt in och stämmer in?
Ska kristna idag ifrågasätta Guds allvetande och profetiska seende, och rätta honom och mena att Gud behöver förstå att hans ord inte kan gälla fullt ut i den tid och det samhälle som vi lever i?

Ifall Bibeln anses föråldrad och därför inte kan efterlevas blir slutsatsen att Guds vilja, egenskaper, värderingar och bud är under växling och förändring och därför endast gällande som helig vägledning och rättfärdig undervisning på Bibelns tid. Guds bud och vilja kan då inte vara eviga.
Om en kristen anser att de bibliska löftena från Gud ger trygghet och är en fast grund att stå på, men inte anser att Guds Ord är evigt och består i alla tider…så kan inte heller Guds löften vara eviga.
När människan medvetet väljer att plocka ut några enskilda löften för henne själv och församlingen, men ignorerar Guds vilja i allting annat…hur ska då löftenas givare kunna anses sann och trovärdig när allting annat inte anses sant och trovärdigt?

När liberalteologi och bibelkritik tagit plats i samhällets utbildningar av församlingsledare så kan undervisningen i samfunden givetvis bli utifrån församlingsledarnas egen utbildning. Men Gud har aldrig kallat församlingsledare till en liberalteologisk och bibelkritisk utbildning för att kunna leda Guds församling på jorden.
När Guds Ord ifrågasätts på många olika sätt; som övernaturligt, som fullt trovärdigt, och som högsta auktoritet, så behöver man inte längre söka svaren och sanningen i Guds Ord. Man bildar nya läror, nya traditioner, nya ordningar och en ny rådande vilja.
Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

Och läs gärna ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?” för fördjupning i Bibeln angående vilken kunskap och visdom som är värd något i Guds ögon.

10) Vi måste följa samhällets lagar

När samhället har stiftat lagar mot diskriminering, som ska främja jämlikheten, kan det användas även av kristna till att hävda att ingen får diskrimineras i kyrkan och äktenskapen heller.
Det finns 6 former av diskriminering enligt diskrimineringslagen; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
När kyrkosamfunden gör sig ekonomiskt beroende av samhällets bidrag så måste kyrkosamfunden lyda det som kallas för ”demokrativillkoren”, vilket innebär att ingen av de 6 formerna i diskrimineringslagen får diskrimineras inom kyrkosamfunden. Annars förlorar de bidragen. Många kyrkosamfund väljer därför att lyda demokrativillkoren eftersom många kristna anser att de måste hållas och även är rättfärdiga och efter Guds vilja.

Vår kommentar:
Att visa kärlek, acceptans, tolerans, medkänsla och förståelse för alla människor som representeras inom de 6 grupperna ovan blir viktigare än att tro att Guds ord är evigt och Guds vilja och helighet inte förändras med årtusendena som går.
Alla kristna ska alltid visa kärlek och medkänsla till medmänniskorna, men alla kristna har också fått befallningen att leva i Kristi efterföljelse och förbli i hans ord, förbli i Honom, för annars ”kastas han ut som en gren och torkar bort” (Joh. 15:1-10).
När synden tillåts och tolereras och accepteras av människor i kyrkosamfunden, och till och med ursäktas och försvaras, så kommer inte Gud att kunna välsigna församlingen med sin Andes närvaro och kraft eftersom Gud aldrig kan välsigna annat än omvändelse från synd, strävan efter helöverlåtelse till Honom och liv i lydnad, helgelse, renhet och gudsfruktan. Genom motståndet mot Guds vilja och bud bedrövas Guds Helige Ande, och när människor medvetet bedrövar Anden så förhärdar de samtidigt sina egna hjärtan…

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:14

Kan Bibeln vara ett rättesnöre…när den inte får vara ett rättesnöre?
Kan bibliska värderingar vara en grund…när alla bibliska värderingar inte får vara en grund?
Vem som helst kan välja ut det de tycker låter gott och vackert, praktiskt och uppbyggande. Gyllene regeln finns inom många olika religioner, där den anses vara en fin grund för alla människor och samhällen.
Men kan man kalla sig kristen och ett kristet samfund ifall man inte har all undervisning från Jesus och apostlarna som rättesnöre?
Ordet ”kristna” fick Jesu lärjungar i Antiokia, och ordet betyder ”Kristusföljare”.
Kan man då vara en Kristusföljare…utan att följa Kristus i allt?
Jesus blir i annat fall enbart en ”influenser” som man hämtar vissa tankar ifrån, eller en lärare som man hämtar några goda råd ifrån.

Det finns inget mellanting mellan Guds Ande och ”världens” ande, ingen mellanvärld mellan Guds rike och ”fursten över luftens välde” (1 Kor. 2:12, Luk. 4:5-6, Ef. 2:2).
När samhällets ordningar, normer och lagar går tvärtemot Guds ordningar, normer och lagar får människan göra ett val;
– Välja Gud och bli ovän med världen…eller välja världen och bli ovän med Gud?
– Lyda Gud före människor…eller lyda människor före Gud? (Apg. 5:29, Rom. 12:2)

När församlingar känner sig tvungna att lyda, eller frivilligt lyder obibliska samhällsordningar för att få behålla pengabidragen, så underordnar man sig samhället och Mammon i stället för Gud.
I stället för att alla i församlingen lever som den första församlingen i Apostlagärningarna så lever man för sig själv, och man skänker inte allt överskott till församlingen utan väljer att behålla allt överskott själv. (2 Kor. 8:1-15, Apg. 4:32-37)
När kyrkosamfunden bygger församlingsgemenskapen på stora kostnader för det materiella, och medlemmarna samtidigt inte är villiga att leva som de första församlingarna levde…så har kyrkosamfunden 2 vägar att vandra:
– På den smala vägen, vad den än kostar människan.
– På den breda vägen, vad den än kostar människan.
Priset att betala för de olika vägarna är väsensskilda från varandra…

Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

11) Kallelsen att tjäna

…kan användas som argument och motiv till att som kvinna få en församlingsledares och en äldstes tjänst och uppgift.

Vår kommentar:
Alla är kallade att gå ut i hela världen, göra alla folk till lärjungar, döpa de omvända och lära dem allt som Jesus Kristus har befallt. Det är Jesu missionsbefallning (Matt. 28:18-20). Vi är kallade att vittna om Ljuset som kom till världen och har övervunnit mörkret (Joh. 3:16-21), om att endast Jesus Kristus är Vägen, Sanningen och Livet, och att ingen kommer till Fadern utom genom Honom (Joh. 14:6).
Vi är alla kallade att vara ett salt och ett ljus i denna värld, genom att Kristi Ande/Faderns Ande får leva i och genom oss och beröra och förvandla människor genom sin kraft och sitt liv. Alla som är födda på nytt i anden, ”född från ovan” av Gud, är kallade av Gud att leva helt för Honom och tjäna Honom med de gåvor som han har gett och ger till alla Jesu efterföljare.
Ifall en person upplever att den själv har fått en kallelse och en gåva som går emot det Bibeln klart och tydligt säger så har denne upplevt någonting i sitt själsliga sinne och själsliga känslor i stället för genom Andens ledning.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?” för bättre förståelse av hur människan fungerar.

Den Helige Ande kommer aldrig att visa och leda människor bort från det ord Gud redan har talat, eftersom Guds vilja, ordningar och beslut inte kommer att förändras på grund av att människors inställning, värderingar och samhällen förändras. Guds vilja svajar inte fram och tillbaka, och är inte tvetydlig eller missberäknande.
När människan vill se en förändring av Guds vilja och ord, och medvetet omtolkar dem för att det ska passa in i människans egen strävan och förväntningar, så kan inte människan räkna med att Gud ska välsigna och sanktionera hennes egna beslut.
I stället blir den Helige Ande bedrövad av ohörsamheten och olydnaden hos människan.

Att känna sig kallad att tjäna Gud, Guds församling och medmänniskorna är sunt, rätt och gudfruktigt eftersom alla Kristi efterföljare är kallade till detta. Det gläder den Helige Ande. Det behagar Gud. Men att som kvinna använda detta som argument för att få församlingsledarens tjänst är en helt annan sak, det är att använda Guds Ord och Guds nerlagda önskan i människan att tjäna som motiv till en tjänst som Bibeln uttryckligen säger är mannens.
Alla kvinnor kan tjäna på många olika områden; familjerna i hemmen, trossyskonen i Kristi kropp, och medmänniskorna i samhället. För det går helt enkelt inte att vara Kristi efterföljare utan en längtan att vilja tjäna Gud, Guds församling, och medmänniskorna.

Kvinnliga församlingsledare kan idag mena att de inte alls är en ”ledare” i församlingen, utan alla medlemmar i församlingen leder allt tillsammans i demokratisk ordning med en vald styrelse. De kan också mena att de inte leder i auktoritet, utan bara vill ”tjäna i kärlek”. Detta resonemang kan leda till att den som är herde (Apg. 20:28) inte tar sitt ansvar och leder församlingen, och kanske heller inte vill tillrättavisa och korrigera synd i församlingen, varna för villoläror eller utesluta dem som lever i motstånd mot Guds vilja och bud.
I det Nya testamentets beskrivningar av en församlingsledare så ska han leda ”sin” flock på rätt väg, i helgelse och sanning i Kristi efterföljelse.
För den församling som Gud själv ”har köpt med sitt eget blod” kan aldrig tillåtas ledas annorlunda:

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

Kallelsen att tjäna i kärlek kan få allt utrymme den behöver och vill ha i Guds församling, eftersom vi alla är kallade att tjäna i kärlek. Kvinnor kan undervisa kvinnor och barn, och kan tillsammans med sina äkta män även undervisa andra män. Det vittnar Bibeln om. Men gudstjänstordningarna är väl förklarade och väl motiverade, och de har med skapelseordningen att göra. Syndafallet har också sin förklaring till en del av ordningarna, men eftersom skapelseordningen är Guds primära motiv till ordningen i äktenskap och församling, samt även parallellen till Jesu Kristi underordning av Fadern i allt, så kan knappast de kristna protestera mot både Guds skapelseordning samt Kristi utgivande liv i kärlek och underordning av Fadern ända intill döden, för oss alla.

12) Kärleken är störst

…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter och möjligheter på olika områden i livet.

Vår kommentar:
Kärleken är störst och viktigast, säger Bibeln! Men ”världen” blandar ihop begreppen och kallar även sexuella begär och synd för ”kärlek”.
Guds kärlek; agape och filios, kan aldrig blandas ihop med köttets begär och sexuell synd.
Läs gärna bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?”.

Guds kärlek kan heller aldrig blandas ihop med egots uppror och vilja att själv bestämma och vilja styra över allt. Även det är ”köttets” begär.
Guds utgivande agape-kärlek visar på en väg bort från synden, en väg som ger förlåtelse, befrielse, upprättelse och frälsning för alla som vill omvända sig och ge hela sina liv till Jesus Kristus. Den människa som gått igenom sitt eget ”getsemane” och ”golgata” och fötts på nytt av Gud lever sen inte längre varken för sig själv eller i sig själv endast, utan lever därefter i och genom Kristus. Och Kristus lever aldrig i synd!

Argumentet om att ”kärleken är störst” kan användas till att rättfärdiggöra sexuell synd, då ”kärleken från Gud” och de sexuella relationerna mellan människor anses stå så högt att Guds syn på synden förminskas eller helt överses. När samhället har en syn som främjar fria sexuella relationer för alla medborgare, och sexuella relationer har blivit ”en mänsklig rättighet”, så kan människor mena att dessa lagar ska följas ända in i samfunden. Guds äktenskapsordning mellan man och kvinna som blir ”ett kött” (sex endast inom äktenskapet) och sedan lever i livslång trohet anses i det närmaste som en utopi som ingen kan följa i det moderna samhället.

Den anpassande inställningen till ”kärleken” (den som är en mix av det man kan hitta i Bibeln och se i ”världen”) anses vara viktig som ett medel att både nå och bemöta människor med, men också som ändamål eftersom det kan finnas både en rädsla för att skrämma bort människor med en bibeltolkning man själv anser är både för hård, intolerant och världsfrånvänd, samt kanske även en egen motvilja att stå för det Gud verkligen säger i Bibeln. Eftersom ”Gud är kärlek” så vill man se en Gud som är så generös att kärleken tillåter även synd och brott mot Guds bud och lagar, och argumentet att ”ingen är syndfri” blir ledorden…i stället för Jesu ord till äktenskapsbryterskan; ”Gå och synda inte mer.” (Joh. 8:11).

När Gud varnar för avfall, förhärdelse, och för att bedröva och släcka Anden så är det av omsorg och kärlek till människan, eftersom han vill att alla ska omvända sig från synd och bli frälsta.
Kärleken, Guds heliga kärlek, håller inte med synden, tillåter inte synden att regera hos människan, och försvarar inte synden i människans liv.
Guds heliga kärlek kan inte kombineras med mörker, orenhet, trots, uppror och ett egocentrerat liv som levs i ”köttet”.

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

Helgelseprocessen är ett liv i ständig omvändelse, förnyelse i sinnena så att de formas efter Kristi sinnelag, och en djupare och större insikt och kunskap om Kristus genom en ständig innerlig gemenskap med Kristus.
Den kristne ska vara ett ”Kristusbrev” (2 Kor. 3:2-3), där renheten och heligheten doftar likt himmelrikets renhet och helighet.

När människor och kyrkosamfund väljer att leva och verka för att behaga människor…så har de slutat att behaga Gud först och mest.
När människor och kyrkosamfund väljer att ifrågasätta Guds Ord som sanningen…så har de förlorat kompassen, Bibelns ledstjärna och ledljus som leder till evigt liv.
Det som har blivit ”rätt” är det som känns rätt.

Jesus:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:24-26

Om vi älskar våra medmänniskor med Guds agape-kärlek så vill vi inte förleda dem och se på när de lever sina liv i synd. Gud vill i stället hjälpa dem till frälsning!
Församlingen får i stället nöd för de som håller på att gå förlorade, och vill hjälpa dem ut ur frestelser, bedrägerier, förvillelse och lögner.
Kärleken vill frälsa! Och kärleken vill göra det som bygger upp den heliga andliga byggnaden som Guds församling är (1 Petr. 2:5). Kärleken tänker långsiktigt och på evigheten, och vill bygga tro och liv som står stadiga på Klippan Kristus, i efterföljelse, helighet och uthållig överlåtelse i hjärta, tankar, ord och gärningar.
Som Guds församling hjälper vi människor att ”bli kvar i Jesu kärlek”:

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:10

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Och som Guds församling vill vi aldrig se på när människor förhärdar sina hjärtan mot synden och till slut släcker Anden inom sig:

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

PNEUMATOLOGI SOM ERSÄTTNING FÖR FADERN OCH SONEN

”Den del av den kristna teologin som sysslar med läran om änglar kallas angelologi, med läran om demoner demonologi, och till pneumatologin räknas som regel endast läran om den Helige Anden. Med de arianska striderna på 300-talet uppkom ett behov att definiera den Helige Andens existens, såsom den förstods i den kristna tron. Till den kristna pneumatologin räknas även andra företeelser som härförs till den Helige Anden, som Andens gärningar, andegåvor, andens frukter, andedop, profeternas inspiration, med mera. Olika kristna samfund företräder olika pneumatologiska teorier. Eftersom den Helige Anden är en del av treenigheten, är pneumatologin en väsentlig del av den konfessionella teologin.”
(Wikipedia)

Inom kristenheten finns det något som kallas för den ”pentekostala feminismen”. Det pentekostala samfundet (pingstkyrkan) är den mest växande religiösa rörelsen globalt just nu, menar en del kristna. Den består av en majoritet av kvinnor, och många kvinnor är i ledande positioner.
Ledare i den pentakostala rörelsen (män och kvinnor) kan mena att den Helige Ande leder dem in i nya insikter, där de som har tagit emot ”andedopet” vet att det är utifrån Guds ledning och vilja. Andedopet kan även kallas för ”kärleksdop” av den pentekostala rörelsen. Anden ska förstås som ”kärlekens Ande”.
Makt ska inte vara en styrande auktoritet för de som är ”andedöpta”, utan en ”livgivande kärlek”. Synen på makt inom den pentekostala rörelsen ska skifta fokus, så att ett andedop inte ska uppfylla människan med kraft i syfte att kontrollera och dominera, utan uppfylla människan i syfte att dela allt ansvar jämlikt. Detta skifte ska leda till att skydda jämlikheten mellan könen inom pentekostala rörelsen. Man önskar ett andligt uppvaknande och transformation av pingströrelsen.

Den pentekostala feminismen lyfter också någonting som kallas för ”andliga övergrepp”. Men dessa typer av övergrepp kan användas inom alla olika samfund och rörelser.
Andliga övergrepp definieras som;
”när någon använder andliga eller religiösa sedvänjor och övertygelser för att manipulera, kontrollera, förnedra eller isolera en annan person. Liksom alla former av misshandel är det ett sätt för den våldsamma personen att söka makt över offret. Det kan också kallas religiös misshandel, och det kan ske inom vilken religion, trossystem eller andlig praktik som helst.”
(womenslaw.org)

Men det behöver utfärdas även en annan varning… Uttrycket ”andliga övergrepp” får inte missbrukas, i försök att driva fram en ny teologisk tolkning och tillämpning av Guds Ord. Uttrycket får endast användas för att definiera situationer där enskilda människor eller grupper av människor blir offer för människor som utövar makt och ondska genom hot, utpressning, trakasserier, våld eller psykisk misshandel.
Kvinnor som känt eller känner sig överkörda i åsikter, tillbakahållna i strävan efter reformerad teologi, och tillrättavisade i sökandet av tjänster, roller, uppgifter och positioner i samfunden kan inte använda sig av anklagelser om andliga övergrepp enbart på grund av att kristna och kristna samfundsledare inte vill tillåta en feministisk ny teologi som innebär att man går bort ifrån Guds klara och tydliga ord och anpassar Bibeln efter en ny tid och ett nytt samhälle. Att stå fast vid Guds vilja och bud är inte lika med ”andliga övergrepp”, även fast människor på grund av detta blir besvikna och känner sig kränkta. Att inte få gehör för och tillämpning av en ny teologi innebär inte att människan i sig inte är respekterad och älskad.
Alla Guds barn har rätt att gå både till Gud och till församlingsledningen med sin tro, sina tankar, sina känslor och sina åsikter…men det betyder inte att Gud eller Guds församling behöver eller måste ändra och förändra något utifrån deras tro, tankar, känslor eller åsikter.
Vi måste i stället fundera på vad det egentligen innebär med ”andliga övergrepp”, och vi går till Bibeln och ser hur Jesus behandlade människor, men även hur han ställde krav, ultimatum och direktiv.
Och vi börjar med att konstatera att ingen människa någonsin har haft mer ödmjukhet, medkänsla och utgivande agape-kärlek än Jesus. Och allt Jesus sade, gjorde, och tänkte var Faderns vilja och kom ur enheten med Fadern.
Några exempel:
– Jesus sade att enbart Han var Vägen, Sanningen och Livet, och att ingen kom till Fadern utom genom Honom.
= detta påstående kunde ”kränka” människors ”kött”, eftersom den fallna naturen inte vill underordna sig, utan vill styra själv i allt.
– Jesus sade att om någon ville följa Honom så var den människan tvungen att förneka sig själv och ta sitt kors på sig varje dag.
= detta påstående kunde ”kränka” människors ”kött”, eftersom den fallna naturen inte vill underordna sig, utan vill styra själv i allt.
– Jesus sade att för att få komma in i Guds rike så måste människan bli född på nytt av Gud samt följa alla hans bud.
= detta påstående kunde ”kränka” människors ”kött”, eftersom den fallna naturen inte vill underordna sig, utan vill styra själv i allt.

Skulle Jesus ha anpassat sig till nutida synsätt på ”andliga övergrepp” och efter nutida synsätt angående diskriminering, inkludering, tolerans, och acceptans så skulle Jesus förmodligen ha behövt uttrycka sig åt det här hållet…för att inte bli anklagad för ”kränkning” eller ”lagbrott” av kyrka eller samhälle:
– ”Jag skulle kunna vara en av vägarna, och kanske även förmedla sanning till den som har samma synsätt som jag. Du behöver inte förändra livet.”
– ”Om du gillar något av det jag säger och står för så följ mig i det som känns rätt för dig. Du behöver inte förändra dig.”
– ”Jag blir glad om du vill följa någonting av det jag säger, men gör bara det som passar dig. Du behöver inte låta Gud förvandla dig, du får komma in i Guds rike ändå.”

För att se alla bibelställen som visar vad Jesus sade och krävde, samt vill se vad Guds Ord säger om vilka som går på den smala vägen och den breda vägen så läs bibelstudiet ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

Gud är den Allsmäktige Guden. Hans vilja är alltid helig och rättfärdig.
Han bedömer och handlar hur han vill, utifrån sin helighet och rättfärdighet som aldrig förändras eller bleknar.
Guds motiv och syften har alltid ett evighetsperspektiv, där han handlar efter den insikt som endast Han kan ha och med de mål som endast Han kan se.
Drivkraften är heligheten, bränslet är agape-kärleken…men de två kan aldrig skiljas åt!
Motivet till Guds domar och straff är Guds heliga vredes eld, vreden mot synden och orättfärdigheten. Ändå låter han, av kärlek, människan själv välja sida och väg…
Guds heliga vilja; människans frälsning och helgelse.
Allt ligger i Guds händer, och all makt tillhör endast Honom.
Allt Gud gör ska leda till att Gud blir ärad, att hans namn blir ärat.
När Gud sätter upp gränser, ultimatum, villkor och krav så har Gud givetvis både rätten att göra det och rätt i allt han gör.
Ifall människor blir upprörda, ilskna och sårade över det Gud säger och gör…så är det motståndet mot Gud och Guds vilja som ger upprörda, ilskna, och sårade känslor hos individen…som kanske inte längre får leva hur den vill och följa sin egen vilja (”köttet”) i fred. När människan inte tillåts följa sina egna ambitioner så kan människan bli sårad, ”egot” (den fallna naturens ”jag”) upprörs eftersom det vill styra i allt.

Gud har medkänsla för sina barn…och Kristus vet allt om lidande, kränkningar, hån, hat och förföljelse, och har blivit prövad i allt under sitt jordeliv…men att hindra Guds barn från att skada sig, avfalla, och gå evigt förlorade är viktigare än det människan finner som en kränkning av ”köttets” egenvilja. Förståelse för mänskliga svårigheter och prövningar kan finnas, från Guds sida…men frälsningen och helgelsen är viktigare!
Gud bereder alltid en väg ut ur alla prövningar:

”Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller.
Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan.
Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.”
1 Kor. 10:12-14

”Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon.
Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:13-15

Var drar man då gränsen mellan att ”köttet” blir kränkt (upprört, ilsket, sårat) …och att människan blir sårad som person?
I ”världen” är person och ”köttet” sammanlänkat. Och detta eftersom världens människor, som har en ande som inför Gud är ”som död” (inte född på nytt), inte kan leva i andens enhet med Anden. De lever i den fallna naturen, och navigerar efter den och efter det samvete som Gud har lagt ner i alla människor gällande moralgrund. Men moralgrund innebär inte Kristi sinnelag, eftersom världens människor inte är förvandlade och formas efter Guds Sons avbild genom att leva i innerlig gemenskap med Kristus. Att som människa vara Guds avbild är inte samma sak.
Världens människor varken kan eller vill följa Guds bud och lagar på det sätt som Gud kräver, eftersom Guds lagar inte är ”skrivna i hjärtat” genom Anden (Jer. 31:31-34).
Och detta leder till att människors egenvilja, ”köttet”, ofta blir kränkt.

I världen kan alltså åtal, lagar, rättegångar och domar innehålla brottsförklaringar av kränkningar och förtryck mot en individ…för att dessa utgår från ett samhälles synsätt som helt har uteslutit Guds Ord och synsätt i sin bedömning. Guds syn och världens syn krockar ständigt. Guds lagar och världens lagar krockar lika ofta. Och i en värld där de problem som finns uppräknade i det första kapitlet av detta bibelstudium råder…där dras gränser upp, mot all kränkning av den ”fria” människan egenvilja (mot all kränkning av ”köttet”).
Alla kristna samfund och kristna rörelser måste därför se längre, se med de andliga ögonen och bedöma allt genom det enda sanna rättesnöret kristna har; ”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160) …och inte med ett världsligt och ”köttsligt” sinnelag.
För den treenige Guden kommer inte att ha 3 separata viljor, där Fadern har en, Sonen har en annan, och den Helige Ande har en tredje separat vilja.
Den Helige Ande kan aldrig fås att göra det som inte Fadern och Sonen gör.
Den Helige Ande har ingen ”bättre” syn, ”mindre krävande” bud eller ”större” kärlek än Fadern och Sonen har.

Inom den feministiska teologiska rörelsen ses den Helige Ande som ”the great equalizer”, den som förverkligar jämlikheten på alla områden. Könsgränserna ska ”tvättas bort” genom Anden. Han förväntas vara den som ska bryta ner alla sociala barriärer där bland annat kvinnor hämmas, och i den Helige Andes kraft och ledning ska könsgränser som förvränger och separerar utplånas.
Det hänvisas till bibelord som grund för att kvinnor som innehar de kvalifikationer som krävs för en församlingsledares roll ska kunna ha den tjänsten. Bibelställena är återkommande, och man kan mena att dessa bibelverser ska ses som ”fanor för en jämlik Ande”; Joel 2:28-30 (Apg. 2:16-18), Apg. 21:9, 1 Kor. 11:5 och Gal. 3:28.
Dessa ord talar om att; kvinnan kan be och profetera i församlingen, Anden blir utgjuten över tjänarinnorna, samt i Kristus finns ingen skillnad på man och kvinna.
Och detta är givetvis en sanning från Gud. Men i den nya strävan finns en vilja till anpassning av orden till ett nytt samhälles synsätt, och med den anpassningen så förändras innebörden av Guds Ord…och Guds vilja skulle då behöva anpassas efter människors och samhällens vilja, för att fortfarande kunna betraktas som Guds Ord.
Att använda dessa verser, men samtidigt utesluta de bibelställen där apostlarna talar om att kvinnan inte kan ha makt och auktoritet över männen och bestämma över männen samt att enbart en man kan vara församlingsledare, äldste, och diakon, blir en teologi baserad på en egen förutfattad mening som styr den teologi man tolkar fram och som utgår från en ståndpunkt man redan har. Man tolkar Bibeln utifrån; confirmation bias.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Men kristna kvinnor (och män) kan inte skapa en ”feministisk teologi” på grund av att de vill se en ny slags teologi som står utanför Bibelns klara ord, och mena att den Helige Ande gör någonting nytt och att människan måste följa med i förnyelsen. Förespråkare för feministisk teologi kan mena att det är just brist på utbildning i teologi, historia och kunskap om bibeltolkning som lett till en begränsning av kvinnorna i hemmen, församlingarna och samhällena.
När kvinnor inom den feministiska teologiska rörelsen uttrycker att de är trötta på specifika könsroller så blir det Guds ordningar som de kritiserar och är trötta på, för först som sist handlar allt om Guds heliga vilja. Inte människans längtan efter förnyelse. Längtan efter förnyelse är däremot berättigad där församlingarna och de som ska vara bekännande kristna ”sover”, lever i synd, är avtrubbade, och Andens liv och kraft och överlåtelsen till Gud har övergått till enbart religiös verksamhet eller sporadisk plikt.
Men kvinnors frustration kan många gånger även handla om hur männen lever och beter sig (i äktenskapen, församlingen, samhället), hur de prioriterar, hur de behandlar andra människor och hur mycket de inte har överlåtit till Gud.
Det behövs idag en förnyelse – men inte en sådan som anpassar Guds Ord efter den nya tiden och det nya samhället, utan en förnyelse där både män och kvinnor inom alla kristna samfund börjar följa och lyda Jesus Kristus på de sätt som han själv uttryckligen krävde.
För ingen kommer att kunna komma in i Guds rike utan den sanna efterföljelsen:

”Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er.
Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:19-20

”Och mycket folk följde med honom, och han vände sig om och sa till dem:
Om någon kommer till mig och inte älskar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar och dessutom sitt eget liv mindre än mig, kan han inte vara min lärjunge.
Och den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det?
Annars ska alla som får se det, börja håna honom för att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det, och säga: Den mannen har börjat bygga, men kunde inte fullborda det.
Eller vilken kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, sätter sig inte först ner och tänker efter om han med 10 000 kan möta honom som kommer emot honom med 20 000? Annars skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
På samma sätt är det med var och en av er: Den som inte avstår från allt det han äger kan inte vara min lärjunge.
Saltet är bra, men om saltet mister sin sälta, hur kan det då bli salt igen?
Varken för jorden eller för gödselhögen duger det. Man kastar bort det.
Den som har öron till att höra, han må höra.”
Luk. 14:25-35

”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?
För Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han belöna var och en efter hans gärningar.”
Matt. 16:24-27

Se många fler bibelställen i bibelstudiet ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.

Ifall ”ingen skillnad finns i Kristus” för den som lever ”i Kristus”…så kan inte människan leva utanför Kristi vilja och samtidigt leva ”i Kristus”.
För Kristus kan inte verka på annat sätt än utifrån den han är och hur han själv undervisade.
Människan kan inte förändra Kristus och anpassa Kristi undervisning efter människans egen vilja…och samtidigt leva i Kristus. Det är en omöjlighet.

Kristus är vår förebild, mannens likväl som kvinnans.
Kristus offrade sitt liv av kärlek. Och han är huvudet för mannen, kvinnan, och Kristi kropp. Han inte bara förväntar sig samma sak från oss, utan han kräver det.
Kristus underordnade sig Fadern i allt, av hjärtat. Och Kristus kräver samma underordning under sig själv; av mannen, kvinnan, och Kristi kropp.
Det fanns ingen konkurrens eller konflikt mellan Fadern och Sonen, i och med Sonens underordnande av Fadern.
I den utgivande agape-kärleken finns endast helig vilja från Gud, frid från Gud, glädjen från Gud, omsorgen från Gud, tilliten till Gud och tryggheten som allt detta ger.

Mänskligheten ska vara tacksam över att Kristus inte tröttnade på de specifika roller som Fadern och Sonen hade när Sonen hade fötts på jorden som Människosonen och i allt, ända in i döden, var underordnad Fadern…

Pröva din egen tro och din partners tro genom att svara på de frågor som finns på olika ställen i de 5 bibelstudier som hör samman (som presenterades i början av detta bibelstudium).
I det mycket omfattande bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?” finns det praktisk biblisk vägledning och rådgivning för män och kvinnor i äktenskap.

De andliga konsekvenserna:
Ifall man vill dela isär Gud, så att man vill söka en ny teologi hos den Helige Ande, en teologi som man inte anser finns fullt ut hos Sonen och Fadern, så har man skapat en Ande som blivit en ny Gud.
Borta är i så fall tron på den enhet som den treenige Guden alltid har och alltid lever i.
Man har i stället skapat en egen variant av Gud. Läs gärna ”Vad är treenigheten?” för större förståelse om vem den treenige Guden är.
Anden ska, genom Bibelns ord och i församlingarna och i det egna kristna livet, aldrig ses som en självständig kraft, utan som Hjälparen som alltid och hela tiden undervisar, leder och påminner om Sonens och Faderns vilja.
Anden är alltid helt och hållet i enhet med Sonen och Fadern.
Anden har ingen självständig roll, vid sidan av Sonen och Fadern. Därför kan inte ”pneumoniska” möten och upplevelser särskiljas från Sonens och Faderns egenskaper, bud och vilja.

”Pneumatologi” kan aldrig bli en ersättning för Jesu undervisning och apostlarnas undervisning, eftersom det var just Guds fullkomliga vilja som de undervisade.
Varje del i Kristi kropp, som blivit född på nytt av Gud, har fullheten i Kristus genom Kristi Ande tillika Faderns Ande. Ingen av Guds barn har fått mer eller mindre av Kristus, varken man eller kvinna. Kristna har i stället mindre eller mer tro, kärlek, och överlåtelse till Kristus, där uttrycken i livet visar ifall Kristus verkligen är Herre eller ifall människan själv håller på att ta tillbaka herre-rollen genom att avfalla från Gud.

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor. Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evig het, ditt rikes spira är rättvisans spira. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:1-2

Sonen talade enbart det han hörde Fadern tala.
Sonens gärningar var Faderns gärningar.
Sonens kraft och kärlek var Faderns kraft och kärlek.
Sonens fullkomliga vilja var Faderns fullkomliga vilja.
Hjälparen talar enbart det han hör från Sonen och Fadern.
Hjälparen gör endast det Sonen och Fadern gör.
Hjälparens kraft och kärlek är Sonens och Faderns kraft och kärlek.
Hjälparens fullkomliga vilja är Sonens och Faderns fullkomliga vilja.

Hjälparen, den Helige Ande, är ingen ”ny” Gud, med ny kraft, kärlek, vilja, och nya gärningar. Den människa som blivit ett ”tempel” åt den Helige Ande har fått nåden att leva i enhet med den treenige levande Guden och bli ett kärl och levande verktyg för hans eviga och fullkomliga vilja. Därför kan man inte söka upplevelser, känslor, tjänster, kallelser och gåvor som går bort från Guds Ord som Gud redan har uttalat och förmedlat på så många olika sätt; tydligt klarspråk, syner, bilder, visioner, och liknelser. Där finns; befallningar, direktiv, ultimatum, villkor, krav, varningar samt uppmuntran, tröst, vägledning, korrigering, löften om välsignelser och trofasthet för den som vänder om till Herrens väg och håller sig på den.

Kan Gud komma med nya uttryck i nya tider, där det behövs och önskas?
Det beror på vad man menar med ”nya”. Ifall ”nya” har innebörden ”någonting annat” än Guds Ord vittnar om så är svaret nej. Men Gud behöver inte citera sig själv, han är inte tvingad till att bara tillämpa citat på ett sätt så att han blir låst i sin allmakt som den Allsmäktige.
Gud kan på ett personligt plan förmedla budskap angående den tid och den stund vi lever i. Han kan också förmedla varningar, tillrättavisningar, befallningar, tröst, vägledning och visdom på ett personligt plan till varje kristen, eftersom han vet precis vilka svårigheter som varje tid har för människan. Människans fallna natur, djävulens motiv och ”världens” frestelser har bestått sedan begynnelsen. Likaså konsekvenserna av synd och orsakerna till avfall. Det som är föränderligt och som varierar i olika tider är formerna som frestelserna kommer i, samt föremålen för människornas avgudadyrkan.

Men Bibeln, Guds levande Ord, är komplett, för alla tider, eftersom Guds vilja inte svänger hit och dit beroende av tider och samhällsformer. Var något ogudaktigt för tusentals år sedan så är samma beteende ogudaktigt tusentals år senare. Synden får inte ett helt nytt ansikte, men däremot många nya uttryck. Och synden tappar heller inte sin definition och sitt ursprung; uppror och motstånd mot Guds vilja.
Gud var alltid Gud och förblir alltid samme Gud.
Gud blir inte mer tillåtande i ett nytt förbund, eftersom hans nåd aldrig kommer att bli självskriven och villkorslös. Men Gud har skrivit sin lag i människornas hjärtan i stället för på stentavlor. (Hebr. 8:10-12). Det enda som är villkorslöst är möjligheten att få ta emot försoningen från Frälsaren för de egna synderna, för att ”ingen människa ska kunna berömma sig” av egna prestationer och egen ”fromhet” (Ef. 2:8-9).

Pneumatologi är därför även Teologi och Kristologi = läran om vem den ende Guden är.

Hjälparen gör ingenting av sig själv.
Sonen gör ingenting av sig själv.
Allt är Gud i en helig enhet.

”Då svarade Jesus och sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan ingenting göra av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. För allt det han gör, det gör också Sonen.”
Joh. 5:19

”Jag kan inget göra av mig själv. Som jag hör så dömer jag, och min dom är rätt, för jag söker inte min vilja utan Faderns vilja som har sänt mig.”
Joh. 5:30

”Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.”
Joh. 8:30

”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? Orden som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Men Fadern som bor i mig, han gör gärningarna.”
Joh. 14:10

”Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.”
Joh. 4:34

Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Och det ord som ni hör är inte mitt utan från Fadern som har sänt mig.”
Joh. 22-24

Hjälparen påminner lärjungarna om allt som Jesus sagt:

”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:26

Jesu bud är Faderns bud:

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:10

Hjälparen utgår från både Sonen och Fadern:

”Men när Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
Joh. 15:26

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

Den treenige Guden tar sin boning i den pånyttfödda människan:

”Judas, inte Iskariot, frågade honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig själv för oss och inte för världen?
Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu.
Men när han kom mer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen.
För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske.
Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er.”
Joh. 16:12-14

”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du gav mig från världen.
De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord.
Nu har de förstått att allt det du har gett mig är från dig.
För de ord som du gav mig, har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de har trott att du har sänt mig.”
Joh. 17:5-8

”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du ska bevara dem från det onda.
De är inte av världen, liksom inte jag är av världen.
Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.
Såsom du har sänt mig till världen, så har också jag sänt dem till världen.”
Joh. 17:14-18

Faderns ord = Sonens ord = Andens ord
Faderns gärningar = Sonens gärningar = Andens gärningar
Faderns vilja och tankar = Sonens vilja och tankar = Andens vilja och tankar

Den treenige Guden går inte att riva isär till 3 olika viljor och tankar, ord och gärningar.
Det den Helige Ande säger, gör, vill och tänker kan aldrig separeras från Fadern och Sonen, eftersom de vittnar tillsammans i en helig enhet:

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

Den Helige Ande är verksam från första sidan i Bibeln till sista sidan i Bibeln, före tidernas begynnelse och i evighet.
I Mos. 1:1 skapar den treenige Guden; ”elohiym”, plural.
Och i Upp. 22:17 talar den Helige Ande.
Likaså är Sonen verksam från första sidan i Bibeln till sista sidan i Bibeln, för det är den treenige Guden som är Alfa och Omega. Läs gärna ”Är Jesus Gud?”.

I bibelstudiet ”Vad är andedopet?” går vi igenom hur den Helige Ande verkade i människor i det Gamla förbundet. Människor kunde bli fyllda, uppfyllda, och ledda av Anden då också. De hade tjänster och kallelser, och gjorde kraftgärningar genom Andens kraft, samt profeterade, fick syner, uttydde syner och verkade i Andens gåvor även på den tiden.
Skillnaden, mellan det gamla och det nya förbundet, är att människan inte längre behöver offra tempeloffer för sina synder. Jesus Kristus har öppnat vägen in i det allra heligaste, genom sitt blod, och den enskilda människan kan få en upprättad relation och gemenskap med den levande Guden i sitt innersta igen.
Det fysiska templet behövs inte längre, för nu kan människan få nåden att bli ”Guds tempel” och tillbe Gud ”i ande och sanning” genom att Kristus öppnat vägen till den direkta kontakten till Gud. Inga fler djuroffer och tempeltjänster behövs, utan nu tillhör var och en i Kristi kropp ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus” (1 Petr. 2:5).

GÖR GUD NÅGOT HELT NYTT I DEN FEMINISTISKA TEOLOGISKA RÖRELSEN?

1) Kan Guds Helige Ande säga emot sig själv, och gå emot och handla helt emot Guds Ord…angående Guds planer och vilja i det nya förbundet?
2) Kan efterföljelsen av Jesus, samt apostlarnas och Jesu undervisning, ”kompletteras” med ny undervisning och ny teologi…som inte kan bekräftas i det Nya testamentet?
3) Förvandlas Guds vilja och ordningar i sin grund…när samhällens grund förvandlas?
4) Finns det motiv hos människor som rättfärdiggör läror och handlingar som inte finns bekräftade i det Nya testamentet?
5) Har någon rätt att tolka Bibeln genom dubbel negation eller inläsning mellan raderna för att komma runt och förbi Guds klara och tydliga ord?
(Dubbel negation = ”det står inte att det inte kan vara så”)
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”
6) Väljer den Helige Ande ut gåvor, tjänster, och kallelser till delar av Kristi kropp som går helt emot Guds Ords klara undervisning och tydliga direktiv?
7) Kan man mena att så kallade pneumatiska möten (inre möten med den Helige Ande i människan) inte är förtryckande och krävande…medan Fadern eller Sonen är förtryckande och krävande?
8) Är Hjälparen, den Helige Ande, på något sätt eller inom något område särställd från Faderns och Sonens vilja?
9) Ifall den Helige Ande är fri att handla utanför Faderns och Sonens vilja…hur och vem är i så fall ”Gud”?
10) Ifall den Helige Ande är fri att handla utanför Guds Ord…hur kom då Guds Ord till och vad är i så fall Guds Ord?

En del menar att kristna kyrkan tidigare inte har följt Guds vilja, och därför så ser det ut som att Gud gör någonting helt nytt i en ny tid. Det som egentligen skulle ha varit en självklarhet under hela historien anses därför som något nytt.
Andra menar att Gud har en ny tid för människorna i och med det nya förbundet, och Hjälparen förmedlar bara allt den hör från Jesus Kristus. Så ifall kristna känner sig ledda av Anden att göra nya saker så är det förankrat i Kristi vilja.
Att nutida rörelser skulle kunna bära en större sanningsgrund än tidigare rörelser skulle kunna vara sant ifall man menar att man numera går tillbaka till Guds heliga Ord som rättesnöre och ledljus i församling och privatliv. Innebär den nutida rörelsen att Andens kraft och liv, tjänster och nådegåvor, verkligen får verka i och genom Kristi kropp likt i Apostlagärningarna så är den nutida rörelsen ingen ny rörelse i Guds perspektiv, utan i stället Guds ursprungliga vilja från begynnelsen. Rörelsen kan då i stället bara upplevas som ny i de församlingar och i de människoliv där man lämnat ett liv i Andens ledning och kraft, vilja och gärning.
Innebär en nutida rörelse att ”nya sanningar” behöver få plats, välkomnas, och leda människor in i ”ny kunskap”…men inget av detta finns bekräftat i det Nya testamentet…då har i stället en villolära smugit sig in i församlingarna och in i människors liv.
Detta kan finnas överallt inom kristenheten där Guds vilja och Ord inte efterföljs och där människors egna viljor i stället tillåts bli rättesnören.
Någonting som allt alltid kan prövas genom är;
– Tillåts synd? Synd = motstånd mot Guds heliga vilja.
– Tillåts Gud att verka och leda i allt?
– Är vittnesbördet i liv och församling; ”för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud” (1 Joh. 5:2-4)?
– Är frukten i liv och församling; ”vetekorn som dött och ger stor skörd” (Joh. 12:24-25), och människor som ”förnekar sig själva och tar sina kors varje dag” (Mark. 8:34-37, Luk. 14:25-35)?

Vi behöver granska allt genom Guds perspektiv;

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35

”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89

”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17

Men vad händer när kristna och kristna samfund inte längre vill ha Guds Ord som sitt rättesnöre, högsta auktoritet, och som sanningen…utan i stället vill anpassa Guds Ord till en ny tid, med betydelsen; ett nytt samhälle, nya ordningar, nya synsätt, nya värderingar och nya perspektiv?
Då går det inte ens att visa vad Gud själv säger om sitt eget Ord och sin egen vilja…
för bevisningen faller redan i bevisningen, och därmed även i prövningen av sanningen.

Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

DET JORDISKA LIVET OCH DET ANDLIGA LIVET

I Kristus (vår ande lever i enhet med Kristi Ande) finns det ”ingen skillnad mellan jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna” (Gal. 3:28).

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.
Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.
Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet.”
Gal. 3:27-29

Tittar vi på orden i den grekiska grundtexten, Textus Receptus, så står det;
”eni ou loudaios oude Hellen eni ou doulos oude eleutheros eni ou arrhen kai thelus” =
”är inte jude eller grek är inte slav eller fri är inte man och kvinna”.

Detta refererar till vilka som är Abrahams sanna säd och arvingar genom tron.
Alla som iklätt sig Kristus har därmed inte utraderat att de är judar, greker, slavar, fria, män och kvinnor i det jordiska livet. På jorden kan det fortfarande finnas en skillnad på jude och grek, slav och fri, man och kvinna. Detta för att vi fortfarande lever det jordiska livet och ännu inte blivit fullkomnade till hela vår varelse, fastän hela den rättfärdiggjorda människan får bli kallad rättfärdig i och genom tron på Jesu Kristi rättfärdighet. Gud har ännu inte tagit oss ur ”det jordiska”, fastän vi är medborgare i Guds rike redan här och nu. Vi har ett dubbelt medborgarskap tills den yttersta dagen. När vi fullkomnats så lever ingen man eller kvinna längre i ett äktenskap med varandra, utan de har då blivit som änglarna:

”Jesus svarade och sa till dem: Ni tar fel. Ni förstår inte Skrifterna och inte heller Guds kraft. För vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som Guds änglar i himlen. ”
Matt. 22:29-30

Men på jorden fortgår Guds ordningar, Guds regler och bud för livet på jorden. Och vi är inga andevarelser som det inte finns någon fysisk definition av kön på, utan vi är endera skapade som män eller kvinnor.

Vårt innersta jag, vår ande, är fullständigt fri och friköpt i och genom Kristi verk på korset.
Vårt innersta jag har inga förmåner för att det tillhör en man, och vårt innersta jag har ingen lägre ställning för att det tillhör en kvinna. Vår ande som fötts på nytt är definierad som ett Guds barn och Jesu medarvinge, och vi har på jorden blivit ett tempel åt Guds Helige Ande. Inget kön har särställning när det gäller frälsning, befrielse, upprättelse, eller efterföljelse, lärjungaskap och tillåtelse att fritt få komma inför Guds tron och hämta kraft och liv och trygghet ur Källan och Klippan. Jesu försoningsverk har rivit itu förlåten in till det allra heligaste (Mark.15:37-39) så att alla, både män och kvinnor, oavsett om de är judar eller greker, slavar eller fria, kan komma in i det allra heligaste och få en gemenskap direkt med den Allsmäktige Guden. Det behövs inte längre mellanhänder för att få förlåtelse för sina synder och bli upprättad och försonad med Gud. Jesus Kristus är den ende medlaren mellan Gud och människa (1 Tim. 2:5-6).
På jorden lever de kristna efter Guds ordningar, för att Gud genom dessa vill skapa frid och gott vittnesbörd till Guds egen ära, i stället för kaos, anarki och maktkamper.
Vi är kallade till olika uppgifter, dels som man och kvinna och dels var och en som enskild del i Kristi kropp.
Ett lokalt kristet samfund, eller ett kristet samfund som blivit globalt, står inte ensam under ledningen av Guds Helige Ande. En jämlikhet som är definierad av de moderna samhällslagarna, där män och kvinnor ska ha exakt samma rättigheter, skyldigheter, ansvarsområden, positioner, roller, och uppgifter i samhälle, församling och äktenskap är inte förenligt med Guds Ord och Guds vilja.
Eftersom alla delar i Kristi kropp är lika älskade av Gud, lika värdefulla för Kristi kropp, och lika välsignade i Kristus ”med himlens alla andliga välsignelser” (Ef. 1:3-6), och ”Gud gör ingen skillnad på människor” (Rom. 2:11, Apg. 10:34-35), men fått tjänster som tillsammans bygger en hel komplett kropp, så är ett eftersträvande efter ”världslig” jämlikhet på alla områden på jorden en strävan som pekar ut Guds vilja och värderingar som ofullständiga, ofullkomliga, och felaktiga.

GUDS ORDNINGAR, KALLELSER OCH GÅVOR

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

Guds gåva är att få bli en älskande make och familjefader, en älskande hustru och moder.
Guds gåva är att få vårda, älska, uppfostra, undervisa, fostra och vägleda sina barn.
Guds gåva är att ha ett hem, mat, kläder och förnödenheter till tjänsten för Gud.
Guds gåva är att vara en medmänniska som hjälper, stöttar, tröstar, uppmuntrar och styrker andra.
Guds gåva är att få vara en del av Kristi kropp och leva ”i Kristus”, och i Anden sedan få välsigna och hjälpa alla delar i Kristi kropp med de gåvor Anden har gett varje del.
Guds gåva är att få gå ut i världen och välsigna och hjälpa medmänniskor till omvändelse och frälsning i och genom Jesus Kristus, till ett liv i Andens enhet.
Meningen med våra liv, som Gud har gett oss, är att älska Gud mest och högst av allt (i tanke, ord, gärning och hjärta, och i strävan, längtan, vilja, förstånd och kraft) och att älska våra medmänniskor som oss själva (omsorg på alla områden).
Det vi vill att vår nästa ska göra för oss, det vill vi också göra för dem; ”du ska älska din nästa som dig själv”.
Det vi inte vill att vår nästa ska göra för oss, det ska inte vi heller göra för dem (likgiltighet, girighet, ondska mm).
Meningen med våra liv är också att leva i en kärleksfull gemenskap med Gud och leva i kärlek och gemenskap med våra bröder och systrar i Kristus.
Det är Guds utgivande agape-kärleks kretslopp; att ge kärlek och att ta emot kärlek.

Guds gåvor bygger äktenskapet, familjen, församlingen och samhället, när det fungerar som det ska fungera; enligt Guds vilja.
Även Guds kallelser och tjänster inom församlingen bygger på Guds gåvor.
Guds ordningar är en gåva till oss, eftersom de bygger på Guds vilja att fred och frid ska råda. Vi ser dessa uppmaningar i apostlarnas brev till församlingarna, och motiven är att vara goda förebilder i lydnad av Gud, och att leva i kärlek, fridsamhet och hjälpsamhet; till Guds ära.

Guds ordningar och vilja får aldrig bli en stötesten, som ska försöka bärgas bort och befrias ifrån.
Guds ordningar och vilja får aldrig heller bli en skam för kvinnor eller män.
Guds ordningar och vilja ska i stället visa kärleken mellan män och kvinnor i äktenskapen och i församlingarna och i samhället, samt frid och gott vittnesbörd för de som inte är kristna.
Ifall samhället och de som inte är kristna inte vill ha med Gud och församlingarna att göra, på grund av att församlingarna följer Guds vilja, så är inte lösningen på bristen av intresse från världen att gå över till ”världen” och anamma dess liv, ordningar och världsandes vilja att göra revolt och uppror mot Gud.

Kristna har egenskaper som de fått av Gud, och roller och uppgifter som de fått av Gud.
Kristna har andligen fullkomlig frihet i Kristus (= friköpta från syndens lag (Rom. 8:1-4) och förbannelse (Gal. 3:13)), men lyder Kristi vilja och bud genom att underordna sig Kristus (Ef. 5:22-24).

Kristna har sitt andliga liv i Kristus, där hela människan är helgad åt Gud (1 Thess. 5:23).
Kristna har sitt andliga och jordiska liv i äktenskap och församling, och sitt andliga och jordiska liv i samhället.

Kristna underordnar sig, även i sin frihet:
– Underordnar sig Gud
– Underordnar sig församlingsledningen
– Underordnar sig varandra
– Underordnar sig överheten i samhället

När människan underordnar sig Gud och varandra så ska det ske i kärlek och insikt om Guds vilja, omsorg och kärlek. Inte av tvång.
Ett hjärta som är upproriskt, och anser sig tvingad till underordning av annat än sitt eget hjärtas vilja och kärlek till Gud, kan inte behaga Gud och kommer heller inte att kunna älska sina medmänniskor i utgivande agape-kärlek.
Ett hjärta i uppror mot Guds vilja och bud lever i egots (”köttets”) vilja och kraft, för i den fallna naturen finns ”köttets” begär som aldrig vill underordna sig Anden (Gal. 5:16-17). De är i ständigt krig med varandra, och det är ett krig som varje kristen har att utkämpa varje dag.
Hjälpen i den dagliga striden är; Guds mäktiga kraft i den Helige Ande, Jesu seger över mörkrets makter, och Guds andliga vapenrustning (Ef. 6:10-18), given genom Herren Jesus Kristus.

Det egna hjärtat måste ödmjuka sig och ha en vilja att underordna sig Gud, men ”köttet” kommer aldrig att vilja ödmjuka sig. Människan måste ta Herren till hjälp, och i en enhet av sin pånyttfödda ande och Guds Ande regera över ”köttet”.
Det går inte att ha uppror mot Guds ord och ordningar och samtidigt kräva en välsignelse av Gud för upproret.
Det går inte att göra revolt mot Guds Ord och ordningar och samtidigt kräva att Gud ska acceptera människans egna förslag på ersättning av Guds Ord och ordningar.

Jesus underordnade sig Faderns vilja helt, som Människosonen på jorden.
Jesus lydde alltid Fadern, vars vilja alltid var Jesu egen vilja.
Till och med när Jesus inför korsfästelsen frestadesi köttet (själen och kroppen) och hade svåra ångestkval så bad han ändå:

”Fader, om du vill, så ta denna bägare ifrån mig. Men ske inte min vilja, utan din.”
Luk. 22:42

Gud är klar med sin vilja.
”Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig.”
Lämnar vi Guds ord, som vårt ljus på den smala vägen, så ser vi inte vart vi går utan leds fel, snavar, och faller.

En befrielseteologi kan aldrig handla om att de som bekänner sig som kristna ska befrias från de roller och uppgifter som Gud har gett dem genom sitt Ord.
Men en sann och sund befrielse kan ske genom att både män och kvinnor överlåter hela sina liv till Jesus Kristus och verkligen lever i sann efterföljelse, och likt Jesus själv frivilligt ikläder sig en roll som varandras och människors tjänare, i ödmjukhet och utgivande agape-kärlek.

Alla kristna som lever i Kristus och är ledda av Anden har en kallelse att älska både alla bröder och systrar i Kristi kropp samt älska medmänniskorna.
Det ska inte behövas nya teologiska rörelser för att grunden som Jesus lade ska finnas.
Kärleksbuden om att älska Herren Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, med all sin kraft och med allt sitt förstånd, samt älska sin nästa som sig själv är grunden för
Kärleken förtrycker inte, men den kompromissar heller inte med sanningen.
Guds agape-kärlek är helig och stark, men den finns inte till för att behaga människor egenvilja.

SUMMERING

När människa och samhälle börjar bekämpa Guds bud, vilja och ordningar så försöker man att utföra en kamp som aldrig kan välsignas och sanktioneras av Gud.

För Gud är både männen och kvinnorna värdefulla och dyrbara, och så högt älskade att Gud sände sin Enfödde Son för att dö för dem alla, för att kunna upprätta dem till det liv och den gemenskap med Gud som finns i och genom Jesus Kristus, till glädje, frid, kraft och evig frälsning för dem alla.

När samhället skaffar sig en ny syn på de gåvor, kallelser, tjänster, roller, uppgifter och ordningar som Gud har talat, visat och stadfäst så kan inte samhällets nya syn implementeras i Bibeln och kombineras med Bibelns ord. Den människa som vill skapa en kombination av Guds vilja och världens vilja, och följa både Guds Ande och världens ande, kommer att leva med en fot i två helt olika världar och bli halvhjärtad för dem båda. Den människan kommer, i Guds ögon och ur Guds perspektiv, att vara en avgudadyrkare…som inte enbart älskar och lyder Gud, utan även älskar och följer världens andes vilja, ”denna världens furste” (Joh. 12:31,16:11).
En kristen måste leva i världen, men ska inte leva av världen och inte heller älska världen. Det innebär att världen, och det som är i världen, inte ska få den plats som enbart hör till Gud. Lydnaden är till Gud först. Tankarna går till Gud först. Längtan går till Gud först. Strävan efter Guds vilja får den första platsen. Och ingenting annat eller ingen älskas mer och är dyrbarare än Herren Gud.
När människan älskar Gud högre än allt annat, och gått igenom sitt eget ”getsemane” (”ske din vilja, inte min”) och ”golgata” (”ta sitt kors”) när hon lämnat över sitt liv och sitt hjärta till Herren helt och hållet, då blir hennes vilja; att göra Guds vilja. Inte för att hon måste, utan för att hon, av kärleken, inte har något val. Hon är inte längre sin egen, utan Kristus har friköpt henne och lever i henne och har blivit hennes liv.

Försöker man särskilja den Helige Ande från Fadern och Sonen, i Bibeln och i det egna livet, har man gått in på en väg som är främmande för Gud och Guds folk.
Man försöker då skapa nya ordningar i en ny slags teologi, där de egna föreställningarna och den egna förväntan ska passa in i det andliga livet. Och det mest problematiska av allt; man vill att Gud ska anpassas till detta. Men det går inte att pressa in Gud i egna teorier och egna ordningar.
Det är inte så att Gud har glömt att uppenbara sanningar för sitt folk.
Det är inte så att Gud lovade att uppenbara en ny ordning, nya läror, nya bud och en ny Ande i tider han redan inräknat och vet allt om.
Det är inte så att Gud inte visste hur vår tid och vårt samhälle skulle se ut och bli.
Det är heller inte så att den moderna vetenskapen har upptäckt saker om människan och planeten som Gud borde ha kalkylerat in i sitt Ord.

Lösningen på mäns och kvinnors ovilja och oförmåga att följa Guds vilja är inte ”feminismen”.
Lösningen på mäns ovilja och oförmåga att leda församlingar efter Guds vilja är inte ”feministisk teologi” och nyskapade feministiska rörelser där kvinnorna tar över eller delar ledarrollerna och styr.
Lösningen är omvändelse och hel överlåtelse till Gud på alla områden i livet, och ett liv enligt Guds Ord i hjärta och handling som ger en frukt som blir välbehaglig inför Gud och ärar Honom.
Endast då kan Guds Andes liv och kraft få flöda fritt och mäktigt i församlingarna och i hemmen.

”Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den. Men han ska be i tro utan att tvivla. För den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit. För en sådan människa ska inte tro att han kan få något av Herren. En man vars själ dras åt två håll är ostadig på alla sina vägar.”
Jak. 1:5-8

Allt faller…om man inte tror att ”summan av Guds Ord är sanningen” från Gud (Ps. 119:160).
Jesus reduceras annars till en vis man som man kan hämta inspiration och råd från.
Jesus blir en man som orsakade kaos och fick förföljda lärjungar i ett land i Mellanöstern.
Religionen blir mer en filosofi, eftersom en religion behöver heliga skrifter, lagar och bud samt en Gud att dyrka, följa och lyda.
Är inte Bibeln sanningen…varför då ge sitt liv till någonting så osäkert?
Tro, omvändelse, förvandling, pånyttfödelse, helöverlåtelse och helgelse kräver en levande Gud, som talat levande och förvandlande Ord till människorna, och som förvandlar så på djupet att människor vill offra hela sina liv till Honom, den ende sanne Guden, för att få Guds heliga liv inom sig (”få del av gudomlig natur”, ”den levande Gudens tempel”) och få leva i nära, innerlig gemenskap med Gud i evighet!
Redan här och nu får vi nåden att leva i helig enhet och gemenskap med Allsmäktig Gud. Men utan tro och helgelse kan ingen se eller behaga Gud och komma in i Guds rike. Och utan lydnaden som drivs av kärleken och hängivenheten till Gud samt den ödmjuka underordningen så kan inte Gud vara Herre i allt, Herren över allt.

Vi kan göra goda gärningar, liksom Jesus och apostlarna och den första församlingen gjorde goda gärningar, och därför kan människorna i samhället ha ett gott anseende till kristna. Men varken Jesus eller apostlarna kompromissade med Skriftens ord eller med världens synd och världens ande.
Goda gärningar är däremot inte att behaga världen på världens villkor, och människor på människors villkor. Inte heller att föra in det som världen anser ”gott” in i Guds heliga församling.
Goda ordningar är de ordningar som är skapade av Gud. Inte de ordningar i världen som är emot Guds ordningar.
Guds motiv är inte världens motiv, Guds väg är inte världens väg, och Guds tankar är inte människors tankar.
Men världens breda väg är kantad av till synes ”goda” intentioner och motiv.

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

/ M.H.

Är underordning motsats till frihet?

Frågan som hör ihop med rubriken på bibelstudiet är; Hur fri är egentligen människans vilja? Fri till vad…och fri utifrån vad?
Både friheten och underordningen behöver definieras och relateras. Båda kan missbrukas av människor, och människor är ofta snabba med att kategorisera friheten som något gott och underordningen som något ont.
Men finns det, enligt Gud, en god mening med en underordning och en ond mening med friheten?

Kan en människa vara fri, som underordnad…och vara bunden och en slav, som fri?
Svaret är ”ja”, och det kommer vi att visa.

Vi kommer här att gå igenom:
– Världens hierarkier
– Guds paradoxvärld
– Underordning eller frihet?
– Guds syn på ordning och underordning
– Betydelsen av orden; ”Underordna sig”
– Församlingens olika tjänster
– Den orättfärdiga underordningen
– SUMMERING
Jesus Kristus – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!

Detta bibelstudium är direkt sammanlänkat med 4 andra bibelstudium.
Var och ett av bibelstudierna kan läsas fristående, men vi rekommenderar att de alla läses tillsammans eftersom de bildar en bred enhet och en omfattande helhet:
”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle? ”
”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är feministisk teologi Guds vilja?”

VÄRLDENS HIERARKIER

I världen finns det hierarkier överallt;
kungar eller presidenter, parlament och riksdag, företagsledare och styrelser, kommun- och regionsledare, rektorer och chefer, överläkare och lärare, domare och poliser, militären och ordningsvakter med mera. Invånare och medborgare måste underordna sig redan som små barn. Föräldrar och förskolepersonal är överordnade redan från födseln och tidiga år, och under livet förblir människan underordnad andra människor och olika myndigheter och förordningar. Landets styre bestämmer vad som är rätt eller fel, och individen underordnar sig dessa lagar och regler ifall man vill bli utan rättsliga påföljder.

Den människa som vill leva helt utan underordning, helt utan att underordna sig någon eller något, kan inte ens leva utan underordning ensam på en ö. Man bär alltid med sig den fallna naturen, och den får inte sina uttryck enbart genom gärningar utan även genom tankarna, viljan och känslorna; självrättfärdigheten, självcentreringen, upproret mot Gud, högmodet och allt annat som styr.

Ett styre, vare sig det är i ett samhälle eller från Gud, för alltid med sig utdelade domar och straff vid brott mot lagarna. Den totala friheten är inte så total, eftersom friheten innebär individuella ansvar för efterföljelse och underordning. Friheten i samhället är begränsad, liksom friheten för den som gett sitt liv till Jesus Kristus är begränsad på jorden. Den frihet som Guds barn har fått är just friheten från syndens slaveri, skulden den för med sig, och de rättsliga påföljder den skulle gett på den yttersta dagen.
Den som fötts på nytt i anden av Gud har fått en öppnad väg till Gud och kan få leva i en direkt gemenskap med Honom, eftersom vägen in till ”det allra heligaste” öppnades genom att förlåten framför det allra heligaste i templet brast mitt itu när Jesus dog på korset. Allt blev möjligt genom att Jesus tog vår synd på sig, dog för oss i vårt ställe och återställde vår relation med Gud.
Kristi efterföljare har i tron, bekännelsen, och överlåtelsen av sitt liv i dopet dött bort med Kristus och uppstått med Honom. Och friheten är att få leva ett liv ”i Kristus”, med Kristi Ande boende i sitt allra innersta. Människans ande kan äntligen, i frihet och glädje, ropa; ”Abba, Fader!” och kan alltid få komma inför nådens tron och känna friheten i frälsningen.
Den fallna naturen är en skuldtyngd som har osynliga frihetshindrande bojor.
Den gör att människan tror sig välja fritt…fast den själv alltid styr valen.

Men kan människan inte komma undan krav och underordning överhuvudtaget?
Kan människan inte leva i full frihet och efter en helt fri egen vilja?
Svaret är; det är en omöjlighet i dess verkliga mening.
Vi behöver i stället förstå vad det är vi behöver frihet ifrån.
Vi behöver se vilken slags frihet som bär med sig de goda välsignelserna, både för oss själva, för våra medmänniskor, och för de som vi måste underordna oss. Och vi behöver se vilken typ av ”frihet” som binder oss genom synden. ”Friheten att begå synd” är en lögn som bedrar människor och binder dem allt starkare i andliga bojor, som finns i världen och i samhället som lever i uppror mot Guds vilja.
För det finns en paradox i själva underordnandet under Gud, i att ha Jesus Kristus som sin Herre; vi får det dyrbaraste som finns! =

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska,”
Ef. 1:3

Att vara friköpt, genom Jesu försoningsverk på korset, betyder frihet från domen men också friden i gemenskapen med Gud. Den verkliga friheten är att redan nu får bli en medborgare i Guds rike, och att det riket finns inom människan, genom den treenige Gudens närvaro.
Vår ande lever i full frihet tillsammans med Guds Ande, och pånyttfödelsen har gjort att Guds vilja har blivit vår vilja. Vår ande har inget behov av att göra uppror längre, eftersom vi lever i glädje, frid och helig kärlek tillsammans med Gud.
Frihetens paradox:
Att ge sitt liv till Kristus = att ha vunnit sitt eget liv tillbaka!
Att ha underordnat sig Kristus som Herren = att verkligen bli fri!

Jesus:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:24-26

Jesus:
”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36

Den treenige Guden bor i den som fötts på nytt i anden:

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom.
Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er.
Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.
Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Joh. 14:23

”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17

Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

GUDS PARADOXVÄRLD

I Guds rike är verkligheten i mångt och mycket motsatsen till hur det fungerar i ”världen”.
Värderingarna är motsatta. Synsätten och perspektiven är motsatta. Målen är motsatta. Och motiven är motsatta.
Några exempel ur Bibeln:
1) Man får liv – när man dör
2) Man bli helt fri – när man är tjänare
3) Man blir vis – när man blir ”dåraktig”
4) Man blir stark – när man är svag
5) Man blir rik – när man är fattig
6) Man blir upphöjd – när man är ödmjuk
7) Man blir salig – när man är förkrossad

Det här innebär även det omvända:
1) Den som väljer att vinna sitt liv i ”världen” – mister livet hos Gud och med Gud.
2) Den som väljer friheten i ”världen” – blir ”slav under synden”.
3) Den som vill vara vis i ”världen” – blir en dåre i Guds ögon.
4) Den som vill vara stark i ”världen” – blir svag på många områden.
5) Den som vill vara rik i ”världen” – är fattig inför Gud.
6) Den som vill upphöja sig själv i ”världen” – kommer falla i sitt högmod.
7) Den som strävar efter lyckan i ”världen” – kommer missa eviga saligheten hos Gud.

Synsätten, men också verkligheten, i Guds rike är så fundamentalt skilt och olikt synsättet och verkligheten i ”världen”. Men varje människa som fötts på nytt i anden av Gud och lever av det levande Ordet upplever denna förvandling, detta skifte i synsätt och verklighet. Men det kan uppstå problem och förvirring ifall de som blivit Guds barn inte förstår hur de båda världarna fungerar…och på vilka sätt de kolliderar.
När människan står inför möjligheter och val och står inför frestelser och prövningar så har hon alltid vägskäl inför sig; världens väg…eller Guds väg.
Kan dessa kombineras?
Det beror på hur man tänker och menar, för även alla som tillhör Guds rike måste navigera sig fram i världen eftersom jordelivet levs fysiskt i världen. I Bibeln beskrivs ”världen” som den värld som styrs av ”världens ande”. Men Gud ”älskade världen så mycket att han gav den sin enfödde Son”, och det visar dels att Gud älskar allt som ingår i hans Skapelse, men också de människor som är på väg att gå förlorade i ”världen”. Han vill rädda, han vill frälsa.
Men Guds barn kan kombinera Guds rike med livet i världen, eftersom de kommer att leva i samhörighet med människor i världen, med samhällen i världen, och utföra uppgifter i världen. I till exempel arbete i samhället och i utbildning på skolor är efterföljare till Gud tvungna att rätta sig efter regler och ordningar som inte följer Guds bud och vilja i allt. Guds barn har ändå val att göra i och med att de först och främst vill tjäna Gud och lyda Honom före ”världen”. I alla sammanhang behöver Guds barn välja vilken ande de vill följa; i tanken, i hjärtat, och i praktiken. Man kan givetvis ha ett arbete i samhället där man hjälper sina medmänniskor på olika sätt, men innebär det arbetet att Guds barn tvingas göra avkall på sin efterföljelse av Gud och sysslorna och kraven går helt emot Guds vilja och rättfärdighet, så behöver ett val göras; tjäna Guds först eller tjäna ”världen” först.
Att alltid ”lyda överheten”, som Bibeln uppmanar alla Kristi efterföljare till, innebär att vara ett gott föredöme, skapa fred med människor, rätta sig efter de ordningar Gud har infört, och ära Gud med sitt liv. Men innebär att ”lyda överheten” att Guds vilja och bud bryts så behöver människan välja igen; tjäna Gud först eller tjäna ”världen” först.
Guds ordningar är som ordningar införda av Gud, men varje individ är inte tillsatt för att de tjänar Guds vilja. Det gör långt ifrån alla…
Ibland tillsätter Gud ogudaktiga ledare för att utföra en dom och ett straff genom dem, eller för att väcka människor till omvändelse och frälsning. Gud har handlat så genom Bibelns historia. Han kan leda både rättfärdiga och orättfärdiga.

”Kungens hjärta är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder det vart han vill.”
Ords. 21:1

”Herren blickar ner från himlen, han ser alla människors barn. Från sin boning betraktar han alla som bor på jorden. Han formar alla deras hjärtan, han ger akt på alla deras gärningar.”
Ps. 33:13-15

”Vi vet också att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”
Rom. 8:28

Det bästa = efter Guds plan och beslut.
Guds plan och beslut = alltid det bästa.

Att älska världen och anpassa sig efter världen – innebär fiendeskap till Gud och Guds rike. Och detta eftersom de inte går att smälta samman i vilja, syfte, mål och mening. Människan har en svår balansgång att klara av, och utan hennes hjärtas vilja att följa Gud så kommer hon att ”tappa balansen”…och falla.
Hon kommer att tjäna det ena mer än det andra, följa det ena mer än det andra, älska det ena mer än det andra. Och måttet mäts i; hennes hjärtas tro, hennes hjärtas tal, hennes hjärtas gärningar, och hennes hjärtas tankar och vilja.
Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

För att förstå Gud så behöver man både söka Guds gemenskap i bön och stillhet, men även ta till sig hela Guds Ord. Inte enbart utvalda stycken, verser eller ord. Utan verkligen vilja lyssna till alla budskapen, och vilka motiv, synsätt, värderingar, och mål Gud har genom mänsklighetens historia. Guds hjärta visar sig i helheten, i ”summan av Guds ord” (Ps. 119:160), eftersom summan/helheten visar hela Guds vilja och alla Guds egenskaper. Slår man dövörat till…så kommer man att få fel bild av Gud. Och missförstånden kommer att ta över tankevärlden och tron, och få konsekvenser som aldrig var tänkta.

När människan ”spärrar” sig själv, i sin vilje- och tankevärld, och vägrar lyssna på Gud och vägrar söka Guds vilja, så blir denna spärr ett hinder i hela hennes gemenskap med Gud. För hur fungerar ett förhållande och gemenskapen mellan människor…när den ena parten vägrar lyssna på den andre och slutar att söka den andres vilja?
Det är ”köttet” som vägrar att lyssna, vägrar förstå, och vägrar att bry sig om den andres vilja. Och samma ”kött” står i vägen mellan Gud och den människa som vägrar lyssna på Honom. Men jämförelsen haltar ändå till viss del, eftersom den människa som gett sitt liv till Gud har Gud som Herre i sitt liv, tjänar Gud och har gett Gud allt; hjärta, vilja, gärningar, tid, pengar med mera.
Hur går det för någon som vägrar att lyssna på Gud…som i stället följer sitt eget ”kött”?
Bibeln är full av varningar för detta.
För att ta del av många av dessa så läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

UNDERORDNING ELLER FRIHET?

Alla människor underordnar sig någon och någonting.
Ingen är så fri som det verkar kännas eller se ut.
Den som är mest fri, så som en människa kan bli i sitt inre, är den som fått del av ”fridens evangelium” och fått tillbaka sin gemenskap med Gud igen.
Den människan har, genom sin tro på Jesu försoningsverk på korset, blivit född på nytt i sin ande (sitt innersta jag) genom Guds kraft.
Den människan har blivit helt friköpt från syndens och dödens makt, och fastän den fysiska döden kommer att inträffa så kommer hennes ande aldrig att dö. På den yttersta dagen får hon en evig uppståndelsekropp, lik änglarnas, en förhärligad kropp likt den som Jesus fick när han stod upp från graven och hade förhärligats.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

När alla människor blivit så stora att de kan förstå skillnaden på gott och ont, och kan göra ett medvetet val; ge sitt liv till Jesus Kristus och följa Honom, och då behöver de inte längre vara något som Bibeln kallar för ”slav under synden”.

”Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.
De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria?
Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.”
Joh. 8:31-34

Petrus beskriver dem som har lämnat den rätta vägen:

”De är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det svarta mörkret är förvarat åt dem för evigt. För de talar stora men tomma ord och lockar genom köttsliga, lösaktiga begär till sig sådana som verkligen kommit undan dem som lever i villfarelse. De lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. För det man besegrats av är man slav under.”
2 Petr. 2:17-19

Friheten som beskrivs här är den frihet människor tror att de har när de lever utan Gud eller har lämnat Gud.
Friheten finns i stället för alla dem som fått sin skuld inför Gud betald och blivit benådade och upprättade.
Varje människa på jorden, som blivit född på nytt av Gud, har ändå en daglig kamp mellan att välja; att leva efter Andens vilja och ledning…eller välja att leva under sitt fallna ”kötts” vilja och ledning. Den som älskar Gud kommer att vilja leva i Anden.
Läs gärna ”Vad är syndens lag och Andens lag?” för mer förståelse.

Den människa som anser sig leva i det mest fria samhälle som finns har ändå bojor i form av ”köttets” begär, och den fallna naturens slaveri under synden, ifall hon vänt sig bort från Gud. Den människan kan inte styras av annat än sin fallna natur och dess begär, genom sitt motstånd mot Gud och Guds vilja.

”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.”
Rom. 8:7-8

Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Är eros en kärlek från Gud?” samt ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?”.

Både den som är född på nytt i anden och blivit fri från syndens slaveri och den som fortfarande lever helt i sin fallna natur har samhällslagar och samhällsregler att förhålla sig till och underordna sig.
Människan kan vara fri inom vissa gränser, eftersom det i princip alltid finns lagar och regler och ramar att förhålla sig till och en ”överhet” att lyda och följa.
Den individuella friheten är begränsad.

I relationer, i ett sekulariserat samhälle, blir ofta innebörden av ordet ”frihet”; rätten och möjligheten att leva ut alla begär som den fallna naturen har. Och frihet är ofta detsamma som att få kunna leva helt i självcentrerad vilja och vara helt fri att synda.
Friheten blir = frihet från Guds lagar och bud och ordningar, eftersom Gud inskränker på den egna rätten att synda.

När ”jaget” (egot) och ”köttet” får fritt spelrum och inte behöver behärskas och underordnas så skapar det ett samhälle med människor som utgår från sig själva; vad jag vill, vad känner jag för, vad jag inte vill, vad jag vill uppnå, vad jag vill köpa, vem jag vill träffa, vem jag vill hjälpa, vad jag vill ignorera, vad lönar sig för mig, vad ger mig framgång, vad får jag tillbaka…men också även; vad jag vill följa, vad jag vill lyda, vem jag vill lyda.
Det sekulariserade moderna samhället skyddar med lagar människors rätt att alltid få utgå från jaget och den fallna naturen.

Gud har gett alla människor en vilja (rätten att få välja), ett förstånd, ett förnuft och ett samvete. Vi får välja våra egna ”öden”, till viss grad. Och vi drabbas alltid av konsekvenserna av alla våra val vi gör.
Gud tvingar sig inte på någon. Han tvingar ingen att tro på honom, älska honom, lyda honom, och följa honom.
I det gamla förbundet var det teokrati för Guds utvalda folk. Gud gav dem lagar och ordningar att förhålla sig till, och han kopplade lydnaden på ett direkt sätt till välsignelser…och olydnaden på ett direkt sätt till förbannelser. De kunde vara både andliga och praktiskt konkreta, direkta i tiden eller knutna generationer framåt.
Ville människorna vara kvar i förbundet med Gud så var de tvungna att underordna sig Guds vilja i allt. Men även i det gamla förbundet ville krävde Gud att underordningen och lydnaden skulle komma ur människans kärlek till Gud:

”Och du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord, som jag i dag befaller dig, ska du lägga på ditt hjärta.
Du ska inskärpa dem i dina barn, och tala om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.”
5 Mos. 6:5-7

Jesus bekräftar:

”Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.
Då sa han till honom: Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”
Luk. 10:27-28

Profeten Samuel bekräftar:

”Dessutom, vad mig beträffar, må det vara fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren genom att sluta be för er, utan jag kommer undervisa er om den goda och rätta vägen. Frukta endast Herren och tjäna honom i sanning av hela ert hjärta, för tänk på vilka stora ting han har gjort för er.
Men om ni fortsätter med era onda gärningar, så ska både ni och er kung förgås.”
1 Sam. 12:23-25

Gud ger en bild av förbundet, mellan sig och sitt heliga folk; en bild av ett äktenskap, med löften mellan en Brudgum och en brud.
I det ”äktenskapet” ingick löften, trohet, trofasthet och kärlek.
Även i det nya förbundet finns bilden av ett äktenskap; Jesus Kristus (Gud) är Brudgummen och Guds församling (Kristi kropp) är bruden. Och när Jesus kommit och hämtat sin brud så sker föreningen och ”Lammets bröllopsmåltid”.

”Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”
Upp. 19:7-9

Innan Jesus har återkommit för att hämta sig brud så är hon ”trolovad” med Jesus genom sina löften till honom. (2 Kor. 11:2)

GUDS SYN PÅ ORDNING OCH UNDERORDNING

I 1 Kor. 14 skriver Paulus om hur de andliga gåvorna ska fungera i gudstjänsterna.
Det ska inte finnas oordning, med betydelsen kaos, otydligt, förvirrande, rörigt, och dåligt vittnesbörd för Gud. Det ärar inte Gud.

”…för Gud är inte oordningens Gud, utan fridens, som i alla de heligas församlingar.”
1 Kor. 14:33

Gud vill att det ska finnas en ordning. Både i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället. Detta för att inte människan ska leva i ett kaos och i en anarki där alla beslut blir subjektiva utifrån personlig förståelse och vilja.
I samhället finns ett rättssystem, en överhet som inte alltid är insatt av Gud gällande varje individ eller grupp i systemet men som i själva ordningen är insatt av Gud för att både förhindra kaos, straffa ondska och beskydda medborgare.
En ogudaktig ledare är alltså inte insatt av Gud för att rättfärdiga gudfruktiga människor ska underordna sig den ogudaktige ledaren i allt. Däremot ska Guds barn, de kristna, inte vara uppviglare utan fridstiftare och goda föredömen i rättfärdighet.
Kristna är, enligt Guds lag, skyldiga att älska varandra och sina medmänniskor.
Kärleken:
”Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
kärleken skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den är inte lättretlig,
den tänker inte något ont.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men gläder sig med sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.”
1 Kor. 13:4-8

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara kvar i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.”
Joh. 15:10-11

”Och de gav inte endast vad vi hade hoppats, utan sig själva gav de först åt Herren och sedan åt oss genom Guds vilja.”
2 Kor. 8:5

Gud gör människan fri inifrån!
Gud förvandlar människans ande till en ny skapelse med ett nytt hjärta, ny vilja, nya motiv, nya mål. Allt blir nytt!

Friheten är att frivilligt ge sitt hjärta och sitt liv till Honom som mer än alla andra kan bevara det, vårda det, älska det, och låta det upprättas och leva i glädje.
Underordningen av Gud = ett liv i kärlek, trygghet, frid!
Friheten är att få möjligheten att bli och vara den man är skapad till. Med den gemenskap och kärlek man är skapad för.
Här finns stor en paradox, eftersom den definitionen av frihet som nyss beskrevs är exakt det som världens ande erbjuder och lockar människor med, fast en slugt ”dold” bundenhet klädd i frihetens dräkt!
Motivet och målet; friheten att få möjligheten att få vara som man är skapad…är en väsentlig skillnad mot friheten och möjligheten att få bli och vara den man är skapad till och för.
Att få vara som man är skapad = en människa med fallen natur (efter syndafallet).
Att få bli och vara den man är skapad till och för = Guds barn, i gemenskap med Gud!
En människa som vill fokusera på sitt självförverkligande…under enbart den fallna naturens påverkan, styre, och ”lag” (”syndens lag”) …kommer att ha och få en annan mening med sitt liv (både det jordiska och det eviga) än det Gud planerat utifrån sin kärlek och vilja. Det innebär inte en sann frihet, utan en världslig slags ”frihet” att få fortsätta att leva i synd och vara bunden i ”syndens slaveri”…som ses som en åtråvärd frihet i dagens samhälle.
En del kan tala om att alla människor är Guds barn. Men det är ett bedrägligt tal, som kan lura människor in i en falsk trygghet om att de är räddade från en evig dom, men också en trygghet när det gäller att ”få friheten att få möjligheten att få vara som man är skapad”. Ifall man tror att man alltid kommer att vara ett Guds barn så kan man tro att man är fullt godkänd inför Gud genom hela livet, hur man än tror och lever. När man syndar så ursäktar man sig genom uttrycket; ”Jag är född sådan.” …och Gud blir ansvarig för människans synder, som skapat sina barn med en vilja att synda.
Gud älskade sin skapelse, människorna, så mycket att han gav den sin ende Son för att människorna skulle kunna bli frälsta genom Honom och hans förbundsblod. Jesus Kristus är Guds Enfödde Son. De människor som inte vill bli frälsta är inte Guds barn utan enbart Guds ”avbild” som människa. För att kunna bli ett Guds barn måste människan bli rättfärdiggjord. Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?” och ”Vad är en fallen natur?”.
Läs gärna även ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?” för att se vilka 7 kategorier av människor som går på den breda vägen.

Precis som underordningen av Gud, i kärlek, ger trygghet och frid ska underordningen av varandra i församlingen och i äktenskapen vara.
Underordningen av överheten i samhället är till för att överheten ska vara ”Guds tjänare, till ditt bästa”. Underordningen sker ”inte bara för straffet skull, utan också för samvetets skull”:

”Varje människa ska underordna sig överheterna. För det finns ingen överhet som inte är av Gud. De överheter som finns är förordnade av Gud.
Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig.
De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa.
Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant.
Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.
Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ”
Rom. 13:1-8

Dilemman uppstår ifall ett samhälle har stiftat lagar som direkt går emot Guds lag och gör de kristna till lagbrytare av Guds lagar ifall de följer samhällets lagar. När ledare i samhället förbjuder människor att följa Guds bud och vilja är det berättigat att följa Gud och inte människor och samhälle.
Ett exempel:

”Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn.
Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.”
Apg. 4:18-20

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Gud har visat genom hela Bibeln att han även kan insätta onda människor som ledande överhet, och därigenom få överheten att utföra straffdomar över folk. Guds folk skingrades och blev slavar i Egypten under Farao, och skingrades även längre fram och blev fångar under Babyloniens kung Nebukadnessar.
Gud påverkar och styr historien genom både de han tillsätter och avsätter, på ett aktivt direkt sätt eller genom att indirekt tillåta att någonting händer, likt när Job prövades i Job 1:11-12, 2:4-6 och Jesu apostlar prövades i Luk. 22:31.
Guds plan består för evigt och hans profetiska ord går alltid i uppfyllelse:

”Kungens hjärta är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder det vart han vill.”
Ords. 21:1

Judas kung, Asa, fick dessa ord från Herren:

”Ty Herrens ögon överblickar hela jorden, för att stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom.
I detta har du handlat dåraktigt, därför ska du härefter ha krig.”
2 Krön. 16:9

Och även Jesus talar om straffdomar, och varnar profetiskt för det som kom att drabba Jerusalem år 70, när Titus (senare kejsare) ödelade Jerusalem:

”För detta är hämndens dagar, då allt det som är skrivet ska gå i uppfyllelse.”
Luk. 21

I Job. 41:2 säger Gud:

”Vem har först gett mig något som jag måste ge tillbaka? Allt under himlen är mitt.”

”Eller vem har först gett honom något som han måste betala igen?
För av honom och genom honom och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evighet. Amen.”
Rom. 11:35-36

”För jorden är Herrens och allt som finns på den.”
1 Kor. 10:26

Djävulen har fått tillåtelse att vara ”fursten över luftens välde” (Ef. 2:2) och kunde därför erbjuda ”världen” åt Jesus om han böjde sig för djävulen:

”Och djävulen tog honom med upp till ett högt berg och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen.
Och djävulen sa till honom: All denna makt med dess härlighet vill jag ge dig, för den har överlämnats åt mig och jag kan ge den åt vem jag vill.
Därför ska allt bli ditt om du tillber mig.”
Luk. 4:5-7

I 1 Sam. 8 säger folket till Guds profet Samuel att han ska sätta en kung över folket, de ville inte längre leva i en teokrati med bara domare, insatta av Gud, som skipade rättvisa.
Gud varnade folket och berättade om svårigheterna som skulle bli, under denna överhet:

”Och på den dagen kommer ni att ropa på grund av er kung, som ni har valt åt er själva, men Herren kommer inte att svara er på den dagen.
Men folket vägrade att lyda Samuels röst och sa: Nej, utan vi vill ha en kung över oss så att vi blir som alla andra folk, och så att vår kung kan döma oss och dra ut framför oss och utkämpa våra strider.”
1 Sam. 8:18-19

Men Gud, den Allsmäktige, visste allt och förutsade detta tidigare:

”När du kommer till det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: Jag vill sätta en kung över mig liksom alla folk omkring mig, då ska du sannerligen göra till kung över dig den som Herren, din Gud, väljer ut.”
5 Mos. 17:14-15

Folket förkastade Gud om och om igen.
Gud varnade dem och förklarade vilka följder det skulle innebära för folket, men tillåter ändå en kung:

”Och Herren sa till Samuel:
Lyssna till folkets röst i allt vad de säger till dig, för det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte ska regera över dem.
Så har de alltid gjort, från den dag jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, då de övergav mig och tjänade andra gudar och så gör de också mot dig.
Lyssna nu därför till deras röst. Men varna dem allvarligt och förklara för dem vilka rättigheter kungen får som kommer att regera över dem.”
1 Sam. 8:7-9

Och Saul blir kung. Saul bryter mot Guds befallningar och förlorar Guds ledning i sitt liv.
Kung David blir efterträdare, och är en man ”efter Guds hjärta”. Men även han begår synd och får straff för synden. Davids son Samuel tar över tronen och välsignas med visdom och rikedom…men blir sedan avgudadyrkare och avfaller från Herren, som han byggt ett tempel åt.
Men de blir släktingar till Jesus Kristus, och David profeterar om Jesu liv i detalj.
Guds Son planerades ändå som världens Frälsare redan innan jorden och människorna skapades.

Och i 2 Sam. 7:12-16 lovar Gud att Davids tron ska bestå för evigt (Matt. 9:27, Matt. 15:22, Matt. 21:9):

”Din tron ska vara befäst för evigt.”

”Och alla som bor på jorden ska tillbe det, de vilkas namn inte är skrivna i livets bok hos Lammet som har blivit slaktat från världens grundläggning.”
Upp. 13:8

Guds plan med mänskligheten och med allt som finns i hans skapelse kommer att få det slut som han i sin allmakt redan har bestämt och talat om för oss i sitt Ord.
Det som sker, under vägen dit, är prövningar för människor. Prövningar av hjärtan och prövningar av tron (1 Thess. 2:4, Ps. 7:10).

”Jag, Herren, rannsakar hjärtat och prövar sinnet för att ge åt var och en efter hans vägar, och efter hans gärningars frukt. ”
Jer. 17:10

Det finns en enda sak som gör att Herren väntar med återkomsten:

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig.”
2 Petr. 3:9

Gud vet historien, han ser allt i framtiden. Ändå låter han människan ha rätten att fritt få välja att mottaga och bejaka hans vilja och ledning…eller i uppror förhärda sig och stå emot Guds vilja och ledning. Hans planer genomförs ändå. Gud har tålamod med människorna, ett tålamod som ingen har gjort sig förtjänt av. Men människans eget ”öde” har hon fått både rätten och möjligheten att själv välja.
Alla vill, i sin fallna natur, gå sin egen väg…bort från Guds vilja. Det begäret kan endast besegras genom att människan får ett nytt hjärta av Gud, i den andliga pånyttfödelsen.
Jesus Kristus var helt syndfri, men han var inte bara en människa utan han var och är också Gud och ett med Fadern och Anden.
Läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Är Jesus Gud?” samt ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.

Som kristen kan man få lida under en förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesu lärjungar och de kristna i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet och hela äktenskapet i sig står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i Jesu efterföljares liv, för utan helgelse kan ingen se Gud och komma in i Guds rike. Gud är; Den Helige! Och den som vill tillhöra Den Helige måste bli rättfärdiggjord genom Jesu rättfärdighet och därefter leva i Kristus.
Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.
Det gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, leva i Anden, och göra allt i Jesu Kristi namn:

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.
Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället.”
Ef. 5:1-11

Underordningen är motsatsen till kaos, lagbrott, och anarki.
Men Gud är ”ordningens Gud”.
Underordning är överlåtelse till Herrens vilja, och ”för Herrens skull”:

”Älskade, jag förmanar er som främlingar och gäster, att ni aktar er för de köttsliga begären som för krig mot själen.
Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de förtalar er såsom onda människor, ser era goda gärningar, och kan prisa Gud på den dag då han uppsöker dem.
Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste, eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.
För detta är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på de oförståndiga människornas okunnighet.
Ni är ju fria, men använd inte friheten som en täckmantel för ondskan, utan som Guds tjänare.
Hedra alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kungen.
Ni tjänare, underordna er era herrar med all fruktan, inte bara de goda och milda, utan också de orättvisa.
För det är nåd, om någon för samvetets skull inför Gud uthärdar svårigheter när han får lida orättvist.
För vad är det värt för beröm om ni står ut med att bli slagna för era synder?
Men om ni har tålamod när ni lider för att ni gör det goda, då är det nåd inför Gud.
För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun.
När han blev smädad, smädade han inte tillbaka.
När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist.
Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.
Genom hans sår har ni blivit helade.
För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:11-25

Plikter för alla troende:

”Påminn dem, att de ska underordna sig makthavare och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god gärning, att de inte ska tala illa om någon, inte vara stridslystna, utan milda och i allt visa saktmodighet mot alla människor.
Även vi var ju en gång oförståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar.
Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.
Detta är ett ord att lita på och jag vill att du inskärper detta, för att de som har kommit till tro på Gud ska vara angelägna om att göra goda gärningar.
Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen, för sådant är onyttigt och meningslöst.”
Tit. 3:1-9

BETYDELSEN AV ORDEN; ”UNDERORDNA SIG”

Vi kan klart och tydligt se betydelsen av ordet ”hupotassó” i de 9 exempel på bibelställen ovan.

Kolosserbrevet 3:

”- Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden.
– För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.
– Så döda nu era lemmar som hör jorden till: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten som är avgudadyrkan, för vars skull Guds vrede kommer över olydnadens barn. I dem vandrade ni också en gång då ni levde i dem.
– Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smädelse och skamligt tal från er mun. Ljug inte för varandra, ni som har klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat honom, där ingen är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
– Klä er därför såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjuk het, saktmodighet och tålamod.
– Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Kristus har förlåtit er, så ska ni också förlåta.
– Men framför allt, klä er i kärleken, som är fullkomlighetens band.
– Och låt Guds frid regera i era hjärtan, till vilken ni även är kallade i en kropp, och var tacksamma.
– Låt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom.
– Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.
– Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
– Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
– Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.
– Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är välbehagligt för Herren.
– Ni fäder, reta inte era barn, för att de inte ska tappa modet.
– Ni tjänare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Gud.
– Och allt vad ni gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvets lön, eftersom ni tjänar Herren Kristus.
– Men den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.”

Mannen och kvinnan ska förhärliga Gud i sina kroppar och i sin ande, för den som är ett Guds tempel åt den Helige Ande är förenad med Herren Jesus Kristus och en ande med honom:

”- Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. Och Gud som har uppväckt Herren ska också uppväcka oss genom sin kraft. Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag då ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en skökas kropp? Nej, inte alls! Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? För de två, säger han, ska bli ett kött.
– Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. Fly otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
– För ni är dyrt köpta. Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:13,15,20

Efesierbrevets kapitel 4 har direktiv för hur alla ska leva, både som Guds församling och i äktenskapet:

– Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

– Ge inte heller djävulen något utrymme.

– Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.

– Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.

– Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.

– Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
Ef. 4:1-32

FÖRSAMLINGENS OLIKA TJÄNSTER

Vi behöver först visa betydelsen och förekomsten av orden för; präst, församlingsledare, äldste, och diakon och innebörden av de grekiska orden i det Nya testamentet.

Grekiska HIERIUS:
– Från hieros; en präst (bokstavligt eller bildligt talat) — (överste)präst.

Ordet används 31 gånger i det Nya testamentet.

Ordet används 5 gånger i Nya testamentet.

Paulus använder både ”presbuteros” och ”episkopos” när han skriver till Titus:

Andra bibelställen med ”episkopos”:

”Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som är i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna (diakonois).”
Fil. 1:1

”En församlingsledare ska vara oklanderlig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, ordentlig, gästfri, en god lärare, inte drinkare, inte våldsam, inte sniken på orätt vinning, utan mild, inte stridslysten, fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:25

Ordet används 66 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”Är någon bland er sjuk, ska han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.”
Jak. 5:14

Ordet används 29 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”Vem är då Paulus, och vem är Apollos, förutom tjänare genom vilka ni har kommit till tro, och det efter vad Herren har gett åt var och en?”
1 Kor. 3:5

”Men om vi själva blir funna som syndare, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, skulle Kristus då vara syndens tjänare? Nej, inte alls!”
Gal. 2:17

En församlingsföreståndare, en omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.

Herde-tjänsten i församlingen = Församlingsledaren:

En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

Det går inte att tolka Bibeln genom dubbel negation. (Läs ”Hur tolkar man Bibeln?”)
Dubbel negation innebär att man tolkar in någonting som inte står i Bibeln och gör det till Guds vilja på grund av att det inte uttryckligen står att Gud inte vill att det ska vara så.
Ett exempel på bibeltolkning genom dubbel negation:
”Församlingsledaren kan vara en kvinna eftersom det inte står att det inte kan vara en kvinna.”
Används dubbel negation vid bibeltolkning så kan allt som Gud inte har sagt göras till Guds vilja, utan att vara det. För har Gud gett människan tydliga direktiv så ska människan inte leta onämnda direktiv för att de tydliga inte passar hennes vilja och tro.

Vi ser här att både ”äldste” och ”församlingsledaren” är en man, en ”fläckfri” man, ”en enda hustrus man”. Och han ska ha de egenskaper som Bibeln beskriver:

De äldste i församlingen:

Ovan visade vi att ”presbuteros” enbart gäller en andligen erfaren och mogen man i församlingen.
Det bekräftas i Paulus brev till Titus, där ”äldste” och ”församlingsledare” finns med i samma stycke med direktiv från Paulus till Titus. En man kan vara både en äldste och en församlingsledare:

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste såsom jag befallde dig:
Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.”
Tit. 1:5-6

Direktiv till äldre män och unga män, äldre kvinnor och unga kvinnor, till tjänare och till alla kristna:

Äldre män:

”Men tala du det som överensstämmer med den sunda läran:
Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.

Äldre kvinnorna och unga kvinnorna:

Unga männen:

Tjänarna:

Alla:

De äldste/herdar, och underordning av generationer:

”De äldste som är bland er förmanar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget, men däremot att man håller Guds bud.”
1 Kor. 7:19

Som kristen kan man då få lida under förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesus själv och Jesu efterföljare i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet, och hela äktenskapet i sig, står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i sina barns liv, för utan helgelse kan ingen komma nära Gud. Helgelsen och renheten gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, och göra allt i Jesu Kristi namn.

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

Plikter för alla troende:

”Trots att han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.
Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom”
Hebr. 5:8-9

Människans vägar är inte Guds vägar.
Guds tankar är inte människans tankar:

DEN ORÄTTFÄRDIGA UNDERORDNINGEN

Vad är förtryck enligt Gud?

I den hebreiska grundtexten är det ordet ”ashaq” som har betydelsen; ”att förtrycka, att utpressa, att utnyttja”.
Ordet finns med 35 gånger i det Gamla testamentet.

Några exempel på hur ordet används i det gamla testamentet:

Sakarja 7 visar konsekvenserna av att inte lyssna och följa Guds ord:

”Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”
Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.
”Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.”
Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.”
Sak. 7:8-14

Gud går till rätta med folkets gärningar, för gärningarna leder till olycka:

”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.”
Jer. 7:3-6

Gud ska rädda de betryckta från förtryckarna:

”Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen! Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa. Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet. Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.”
Ps. 72:1-4

Förtryck mot människor i nöd är smädelse mot deras skapare:

”Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.”
Ords. 14:31

Förtryckarna förtrycker bland annat genom våld:

Förtryck är orättvisa:

”Så säger Herren Herren: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak. Vad har jag nu här, säger Herren, då man har fört bort mitt folk utan skäl? Dess tyranner skränar, säger Herren, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag. Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!”
Jes. 52:4-6

I det Nya testamentet används det grekiska ordet ”diókó”, med betydelsen; ”att förfölja, jaga, pressa framåt”. Ordet används 45 gånger.

Tittar vi på olika nutida samhällsgruppers syn på förtryck så kan till exempel ett förtryck innebära att en speciell grupp i samhället inte får samma rättigheter, tillgång, bekräftelse, eller acceptans som andra på de områden de önskar. Här stämmer inte innebörden av ordet ”förtryck” överens mellan samhällets synsätt och Guds synsätt.
Ett samhälle (eller grupper i samhälle) kan mena att förtryck pågår, medan Gud själv säger något helt annat. Och detta blir konsekvenserna när ett sekulariserat samhälle, som vänt ryggen åt Guds Ord och avsatt Gud som högsta auktoritet, i stället vill införa regler, lagar, ordningar, och värderingar som utgår från individens egen vilja att fritt få leva emot Guds vilja.
Man kan säga att samhälle och människor vänder på betydelsen av ordet ”förtryck” när de hävdar ett förtryck från Guds sida (samt församlingars och kristnas sida) på grund av att de inte tillåts att leva hur de vill i Guds församling. Bibeln, eller de kristna som följer Bibeln, anses då ”förtryckande”.

Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att säga nej till synden, ondskan, och orättfärdigheten.
Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att följa Guds ord och vilja före människors ord och vilja.
Förtryck finns inte i hjärta, ord, och gärning hos den som lever i Guds agape-kärlek.
Förtryck finns inte i den kristna församling som älskar människor med Guds agape-kärlek men som inte tillåter synd i Guds församling.

Förtryck finns i hat, ondska, och kärlekslöshet.
Förtryck är en mörk kraft, i människan eller samhället, som vill utöva egen makt och egen vilja över andra, på bekostnad av andra.
Förtryck i både äktenskap och samhälle vill kränka, trycka ner, kontrollera och dupera.
Förtryck finns i värderingarna, i motiven, i drivkraften, i målet.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Det sekulariserade samhället får en syn på Gud och Guds vilja som blir bakvänd.

Den bakvända synen och ordningen =

Världens perspektiv v/s Guds perspektiv

Individen, styrd av den fallna naturen – ”Var och en gick sin egen väg…” =

Guds Ord får aldrig missbrukas och ondska får aldrig föras in i äktenskapet eller familjen eller församlingen så att någon behandlas illa genom maktmissbruk och tyranni.
Ett exempel:
Kombineras den fariseiska synen med kärlekslöshet och missbruket av Guds Ord; ”Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.” (Ords. 3:12) kommer allvarlig synd in i äktenskapet, familjen, eller församlingen.
Läser vi hela sammanhanget i Bibeln så ser vi att frukten av den tuktan (tillrättavisning) och fostran (prövningar) Gud fostrar sina barn med ska vara rättfärdighetens och helighetens frukt. Det finns en uppmaning att alltid ”sträva efter frid med alla och helgelse”:

”Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot. Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far? Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner. Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighet ens fridfulla frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat. Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den, att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat.”
Hebr. 12:5-16

Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

När lagiskhet blir tvingande på ett sätt som till exempel får kvinnan i ett äktenskap att ”i Guds namn” tuktas, böjas och underordnas till att utföra, vilja göra, och tro saker som helt går emot Guds rättfärdighet, heliga vilja, och fullkomliga kärlek så går människan en egen väg utan Guds Ande, bort från Guds välsignelse, Ande, kraft och liv.
Den auktoritet som missbrukar Guds Ord och använder det som motiv till att utföra orättfärdiga gärningar mot andra människor har inte Guds Andes kraft, liv, och kärlek som drivkraft. I stället är det köttets begär och världens ande (lögnens far) som styr.
Men Kristus råder och härskar inte över församlingen med tvång och maktmissbruk. Och inte heller ska mannen råda över kvinnan med tvång och maktmissbruk.
Rådandet och underordnandet sker i överlåtelse från hjärtat, i utgivande agape-kärlek, mellan mannen och kvinnan likt mellan Kristus och församlingen.

Gud tillrättavisar dem som han älskar. Han undervisar, förmanar, korrigerar, varnar, och ”tuktar” alla sina barn, men allt sker genom Guds heliga kärleksmotiv; frälsning och evigt liv genom helgelsen i och genom Jesus Kristus.
En människa som använder tuktan för att få andra människor att lyda och förändras efter sin egen vilja, samt vill skapa fruktan för straff och hämndaktioner, handlar aldrig genom Guds Andes kärlek och kraft.

Lagiskheten vill aldrig se summan av Guds Ord, eftersom nåden, kärleken, ödmjukheten, och barmhärtigheten är det genomgripande budskapet som Gud kommer med, genom hela mänsklighetens historia.
Maktmissbruk är det felaktiga bruket av det ansvar som Gud har gett i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället.
Botemedlet heter; omvändelse i hjärtat, och ett nytt liv i rättfärdighet.

”Men sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt detta också.”
Matt. 6:33

”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.”
Ps. 66:18

”För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.”
1 Petr. 3:12

”Bekänn era överträdelser för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket.”
Jak. 5:16

”Detta är den förtröstan som vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.”
1 Joh. 5:14

Den rätta vägen är frälsningen genom pånyttfödelsen, livet i Kristus, och att ständigt förbli i Kristus. När människan lever för Kristus, i och genom Kristus, så får Kristus själv verka genom människan till helgelse, kärlek, förlåtelse, och helig efterföljelse av Guds fullkomliga vilja. Kärleken till Kristus blir motivet, och Hjälparens vishet och kraft leder till rättfärdiga gärningar. Det är Kristus i människan, Kristi Ande, som är och blir människans rättfärdighet, i stället för att människans rättfärdighet ska försöka uppnås genom lagiskhet. Kärleken till Gud, och att behaga den Gud man älskar över allt annat, blir motivet till att följa Guds bud.
I medkänslan, fördraget, och förlåtelsen av medmänniskorna uppkommer inte ett kompromissande med Guds Ord och vilja. Andens lag är i stället skriven i hjärtat och människan fortsätter att älska även de som brister i fullkomlighet, och försöker att nå fram till de som brister genom vänlig men tydlig tillrättavisning, ord av vishet, förmaning i kärlek, sann biblisk undervisning, och genom bön och förbön. Det kan även behövas hjälp från andra delar av Kristi kropp, från församlingsföreståndare och äldste ifall det finns ett motstånd mot omvändelsen och överlåtelsen till och efterföljelsen av Kristus.

Inom kristendomen kan det finnas de som har en syn på kvinnan som tjänarinna åt mannen, en hjälp som ska tjäna mannen och finnas till för att ”hjälpa mannen att fullfölja det som Gud har tänkt åt honom”. Och det är till viss del sant och bibliskt, men lika bibliskt är det att även mannen ska tjäna kvinnan med Guds kärlek och finnas till för henne och hjälpa henne att fullfölja det Gud har tänkt för henne. Gud verkar med sin fullkomliga vilja i varje frälst människa, oavsett kön.
I församling, äktenskap och familj finns en gudagiven ordning som i allt ska samverka i kärlek, frid, helgelse, och kärleksfull gemenskap.
I Andens enhet, som alla lever i som lever ”i Kristus”, så gäller;
”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.” Gal. 3:27-28
Alla kristna som lever ”i Kristus” lever varje dag i enhet med Kristus och varandra oavsett om de lever och verkar i äktenskapet, familjen, församlingen, eller samhället. ”I Kristus” existerar inte maktmissbruk, våld, och ondska. En människa som bedriver eller förespråkar sådant har inte blivit förvandlad av Kristus, eller inte förblivit i Kristus, utan har lämnat Kristus och verkar i sin egen fallna och onda natur.

När Gud skapar kvinnan i begynnelsen säger han: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” (1 Mos. 2:18)

SUMMERING

JESUS KRISTUS – GUDS ORD = Guds församlings förebild och mål!

”I detta har kärleken blivit fullkomnad hos oss, så att vi har frimodighet på domens dag, för såsom han är, så är också vi i denna världen.”
1 Joh. 4:17

Jesus höll fast vid sanningen även då han visste att det skulle kosta honom livet (Joh. 12:27, Joh. 18:37).

Jesus sökte aldrig sin egen ära, utan han kämpade för sin Faders ära (Joh. 8:49-50, Joh. 12:28).

Jesus hade hela tiden Guds lag i sitt hjärta, och var full av kärlek till Fadern och människor. (Joh. 5:16-18, Joh. 3:16-17, Matt. 23:1-3, Hebr. 10:7).

Jesus var saktmodig, ödmjuk och mild (Matt. 11:29).

Jesus var präglad av medkänsla, och kände djupt med människor som led nöd (Matt. 9:36, Matt. 14:14, Matt. 15:32, Matt. 20:34, Mark. 1:40-41, Luk. 5:31-32, Luk. 7:13, Joh. 11:33-35).

Jesus var full av vishet, nåd och sanning. Han var Ljuset (Joh. 1:4-9, Joh. 3:19, Joh. 12:46). Han var Guds Ord (Joh. 1:1-4, Joh. 1:14, Upp. 19:13).

Jesus förföljdes, hånades, hotades och hatades, liksom hans efterföljare skulle komma att göra ”för hans namns skull” (Matt. 24:9, Joh. 15:18-25)

Jesu apostlar underordnade sig Jesus, liksom den första församlingen underordnade sig Jesus (Apg. 1:14, 1 Kor. 11:1, Ef. 5:1-2, 1 Thess. 1:6-7).

De första lärjungarna till Jesus levde inte ett jordiskt liv – där evangeliet ingick.
De levde för Guds evangelium – under sitt liv på jorden.
De levde i och för Honom som evangeliet handlar om – som Är evangelium.

Den frivilliga underordningen i ömsesidig kärlek, som behagar Gud, kan enbart finnas där efterföljelse av Gud, överlåtelse till Gud, och underordning av Gud finns.
I annat fall kommer den fallna naturen att protestera och vinna, eftersom striden mellan ”köttet” och Anden är konstant, och när inte människan lever i Anden så lever hon i köttet…som kommer att gå segrande ur den kampen.

Att underordna sig Jesu Kristi vilja är och blir aldrig någon förlust. Och detta tack vare att den som blir född på nytt får ett nytt hjärta, där alla värderingar gör en helomvändning, helförvandling och tvättas genom Jesu blod till en ny ”rentvättad” vilja; Guds vilja. Den andliga Källan inom den pånyttfödda människan flödar och strömmar med levande vatten till nytt liv, direkt från himlen.
Den som undrar vilka som verkligen är födda på nytt…och vilka som inte är det, trots munnens bekännelse av ”den kristna tron”…kan pröva människan genom att se vilka värderingar och vilket synsätt som råder. Detta innebär inte att människan ses som en allmänt världsfrånvänd person, som vill göra ett personligt uppror och avståndstagande från världens och samhällets system. Det handlar i stället om hur mycket människan speglar Jesu Kristi värderingar, synsätt, vilja, livsvandring, kärlek, samt mission och mål. Jesus passerade inte obemärkt förbi. Han utmanade, och han berörde och förvandlade liv, och hans kärlek och visdom och Andes kraft berör och förvandlar fortfarande människor över hela jorden. Ingen, som verkligen söker sanningen, behöver gissa sig till Guds vilja genom Jesus Kristus.

Men i världens ögon blir allt detta en förlust…eftersom världens ande vill att människor ska behålla sitt uppror mot Gud och fortsätta vara slavar under den fallna naturen och under synden.
Den fallna naturen känns lätt igen på sitt motstånd mot att underordna sig Guds vilja.
Den fallna naturen gör motstånd mot allt som innebär en förlust för ”egot” (jaget) och ”köttets” lust att synda.
När den fallna naturen får styra så vill människan själv välja sin avgud eller avgudar. Man kanske vill offra (tid, pengar, ritualer mm) till avgudar, eller enbart låta ”egot” vara avguden.
Men den fallna naturen vill inte självmant ge upp bekvämlighet, njutning, framgång, belöning, självförverkligande, självrättfärdigande och själviskhet.
Människan kan, under hela livet, göra försök att frälsa sig själv på många olika sätt, genom till exempel:
religiösa beteenden och religiös verksamhet, traditioner och goda gärningar, spiritism och andligt sökande, upphöjelsen och dyrkan av egot, åkallan av gudar och andeväsen, riter och ritualer, offrande och späkande, dyrkan av ”helgon” och ikoner och statyer osv, ockultism, mytologi och mystik, psykologiska tankemönster och ritualer, filosofi och psykologi, psykedeliska substanser, transcendental meditation och yoga, astrala vandringar, naturreligion, vidskepelse och folktro, stjärntydning, healing och medium, änglar och spöken, shamanism och naturreligion med mera…

Människan har fått ”friheten” att välja vem eller vad hon vill följa och dyrka, vilka andliga makter hon vill låta sig påverkas av och till och med tillåta sig att bli förändrad och förvandlad av.
Allt hör ihop; ande, själ, och kropp. Och de påverkar varandra åt olika håll och på olika sätt.
Vi har 3 ”skikt” av sinnen:
1) De innersta sinnena;
Människan har en ande, för annars kan inte en människa vara andlig och andligen förstå, se och höra från Gud. Genom människans ande finns gemenskapen med Gud och tillhörandet av Guds rike. Andens ”sinnen”, som är vår inre människas djupaste vilja, är vårt sanna jag.
2) Själens sinnen;
Vi är ”sinnliga” som människor. Själens sinnen påverkas av vår kropps biologi. Tankar, vilja och förstånd styrs av hjärnans signaler och påverkas av vår kemiska biologi, vårt arv och vår miljö. I själens sinnen finns vår personlighet och våra mänskliga unika egenskaper.
”Oandliga människor” (1 Kor. 2:11-16) kan inte bedöma andliga saker från Guds Ande, eftersom de förstår med sitt psyke, sin själs intellekt; själens sinnen. Detta är en förståelse som sker genom ”köttet” och är jordisk.
3) Kroppens sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Dit kan instinkter räknas (reaktioner från ”reptilhjärnan”) samt eventuellt proprioception (rörelse- och positionssinnet) och neurologisk intuitiv förmåga.

Vår andes sinne; det vi ”ser” i anden och ”hör” i anden.
Vi hör Guds röst med anden. Vi ser andliga uppenbarelser i anden. Vi känner Guds ledning i anden. Vi känner gemenskap med Gud i anden. I anden ligger våra djupaste ”inre” värderingar som är efter Guds vilja (om vi är frälsta och födda på nytt i anden).

Vår själs sinne; vårt intellekt, vårt lärande och vår mentala mognad och utveckling, vår förståelse av världen, våra resonemang och argument, våra ”yttre” värderingar, våra ärvda personligheter och våra ärvda egenskaper, vår gudagivna fria vilja och även ett samvete nedlagd från Gud.

Vår kropps sinnen; syn, hörsel, lukt, smak, känsel, och ev. neurologiskt styrd intuition samt proprioception.

Vår ande påverkar hela människan:
– Själens sinnen förnyas under vår ande och Guds Andes ledning.
– Kroppens funktioner påverkas av andens mående.

Själen påverkar hela människan:
– Anden kan påverkas genom själens styrande vilja.
– Kroppens funktioner påverkas av själens vilja, mående och känslor.

Den biologiska kroppen påverkar hela människan:
– Anden kan påverkas av kroppens och själens vilja att leva i synd.
– Själens vilja kan låta sig styras av kroppens vilja.

Vår inre människa, vår ande, är vårt rätta sanna jag.
Om anden och Guds Ande får leda människor efter Guds vilja kommer själens sinnen och kroppens sinnen att påverkas till sundare tankar och bättre hälsa.
En harmoni för hela människan, som håller genom prövningar och svårigheter, har sin grund i att anden får styra över själen och kroppen.

Man kan säga att det finns flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen:

1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse.
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.

– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena (syn, hörsel, lukt, smak, känsel, plus eventuellt proprioception och neurologiskt styrd intuition), och ger även fysiska reaktioner på själens sinnen i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.

I Guds rike är det en omvänd ordning, jämfört med i världen.
Allt handlar om:
– Vem som får berömma sig över sin vishet.
– Vad konsekvenserna blir av visheten.

”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i världen är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.

Sinnelaget i världen utgår från den fallna människans begär.
Sinnelaget i Guds rike är helighet, renhet och agape-kärlek.

Guds vishet kontra världens dårskap ligger i betydelsen av insikterna och i konsekvenserna av dem:
– När visheten är en ödmjuk tjänare som blir dödad, ser dårskapen i världen en svag ledare.
– När visheten gör att Sonen av kärlek ger sitt liv, ser dårskapen i världen en Gud som dödar.
– När visheten ser frälsningen genom Sonens död på korset, ser dårskapen i världen en misslyckad man.
– När visheten ser segern över döden, genom döden, ser dårskapen i världen en seger för ondskan, genom döden.
– När visheten leder alla Guds barn till hans eviga frid och kärlek, ser dårskapen i världen en Gud som stjäl deras världsliga begär.

”Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror.”
1 Kor. 1:21

”För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:26

I ”världen” strävar man efter att genom egen kraft kunna nå en gud.
I Guds rike når man Gud genom Guds kraft.
i ”världen” strävar man efter upphöjande kunskap.
I Guds rike når man kunskapen genom den Upphöjde; Jesus Kristus.
I ”världen” söker man egen ära för sin visdom.
I Guds rike är visdomen; världens dårskap, Gud till ära!

Människan är skapad för en innerlig och kärleksfull gemenskap med den levande Guden.
Det finns i människan en saknad och ett tomrum som enbart kan fyllas och tillfredsställas genom den återfunna gemenskapen med Gud och rättfärdiggörelsen genom Guds förvandling av människan.
Detta kan vara irriterande att höra, för många…men människan förblir ett irrbloss på jakt efter det som saknas och har försvunnit, tills dess hon lyssnar på den röst som talar till hennes innersta; rösten från Honom som kallar henne och vill leda henne hem till tryggheten, befrielsen, upprättelsen, och den fulla friheten i Kristus!

”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36

/ M.H.

Biblisk själavård – Frid

Frid ska inte blandas ihop med fred.
Det behöver inte finnas fred på jorden för att frid ska finnas. Men det kan vara fred på jorden utan att friden finns.
Den frid som Bibeln talar om är; friden i och genom Jesus Kristus!

”Men nu har ni, som en gång var långt borta, i Kristus Jesus kommit nära genom Kristi blod. För han är vår frid.”
Ef. 2:13-14

”För i dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad, och han är Kristus, Herren.
Och detta ska vara tecknet för er: Ni ska finna ett barn, som ligger lindat i en krubba.
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk härskara som prisade Gud och sa:
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, en god vilja mot människor.”
Luk. 2:11-14

Friden från Gud är den djupare friden än den som tillfälligt kan förnimmas i de själsliga sinnena.
Det är den frid som övergår all logik, allt förstånd och alla yttre och även till viss del inre omständigheter.

Någon som befinner sig i ett fängelse kan bära på den frid som kommer ovanifrån, eftersom den friden inte låter sig begränsas av några som helst omständigheter. Och detta tack vare att friden finns i och genom Jesus Kristus själv, som bor och verkar i människan som gett sitt liv till Honom. (Apg. 16:24-40)
Någon som är fri från jordiska fängelser kan ändå leva i ständig ofrid i sitt inre.

”Men må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni har ett överflödande hopp genom den Helige Andes kraft.”
Rom. 15:13

Fridens Gud är med dig, du som är född på nytt och är en ny skapelse i din ande!
Guds frid ska bevara ditt hjärta och dina sinnen i Kristus Jesus, om du låter Honom göra det och ger Honom all din oro, ångest eller fruktan:

”Gläd er alltid i Herren. Och än en gång säger jag: Gläd er! Låt er fördragsamhet bli känd av alla människor. Herren är nära.
Var inte bekymrade för något, utan låt alla era önskningar bli kända inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse. Och Guds frid, som övergår allt förstånd, ska bevara era hjärtan och era sinnen i Kristus Jesus.
För övrigt, bröder, allt som är sant, allt som är värt aktning, allt som är rätt, allt som är rent, allt som är värt att älska, allt som är lovvärt, och om det finns någon dygd och något som förtjänar att prisas, tänk på det. Gör det som ni både har lärt och tagit emot och hört och sett hos mig, och fridens Gud ska vara med er.”
Fil. 4:4-9

Bevara orden från Jesus i ditt hjärta, i ditt allra innersta.
Ta till dig Herrens egna ord, hans löften till oss:

”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er. Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er så som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte rädda.”
Joh. 14:26-27

”Se, den stund kommer, ja, den är redan här, när ni ska skingras var och en till sitt och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig.
Detta har jag talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I världen kommer ni att lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”
Joh. 16:32-33

Genom att leva i Kristus, leva i enhet med Kristi Ande, så kan du bevara friden som endast har Honom som källa.
Genom att leva av Guds Ord, som är den andliga maten för alla Guds barn, så kan du få rätt näring för dig och slipper lida ”andlig näringsbrist”:

”Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet.”
”Detta är brödet som kom ner från himlen, inte som mannat era fäder åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet.”
Joh. 6:51,58

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:15

”Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”
Matt. 4:4

”Under tiden bad lärjungarna honom, och sa: Rabbi, ät.
Men han sa till dem: Jag har mat att äta som ni inte känner till.
Då sa lärjungarna till varandra: Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?
Jesus sa till dem: Då sa lärjungarna till varandra: Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?
Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.”
Joh. 4:31-34

”Jag fann dina ord och jag åt dem, och ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd!”
Jer. 15:16

Guds rike finns inom dig, genom Kristi Andes närvaro.
Rättfärdigheten, friden och glädjen är närvarande genom Anden:

”För Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande.”
Rom. 14:17

”Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.
Men detta sa han om Anden, som de som tror på honom skulle få. För den Helige Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”
Joh. 7:37-39

”Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv.”
Joh. 6:63

Guds rike är Andens levande ”vattenströmmar” och Ordet som är det himmelska ”mannat” från Gud. Detta ger evigt liv.
Jesus Kristus kom som brödet från himlen som mättar för evigt.
Kristi Ande är vattnet som släcker all andlig törst.

Vi får, likt Jesus, säga:
Vår mat är att göra Guds vilja som har sänt oss, och Han ska fullborda sitt verk i och genom oss, i och genom Jesus Kristus och hans verk på korset.

Fadern har välsignat dig med all andlig välsignelse som finns i det himmelska, och det finns i och genom Jesus Kristus.
Se på all rikedom du har fått, i och genom Honom:

”Paulus, Jesu Kristi apostel genom Guds vilja, till de heliga som är i Efesus, och till de trofasta i Kristus Jesus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska, såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag, sin härliga nåd till pris, i vilken han har tagit emot oss i den Älskade.
I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom, som han har låtit flöda över oss med all visdom och allt förstånd, efter att ha låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt sitt välbehag, som han har bestämt inom sig själv, med hänsyn till den planen, att i tidernas fullbordan sammanfatta allt i Kristus, både det som är i himlarna och det som är på jorden – i honom.
I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda i enlighet med hans avsikt, som verkar allt efter sin viljas rådslut, för att vi ska vara hans härlighet till pris, vi som förut har hoppats på Kristus.
I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett sigill, som är en pant på vårt arv, fram till återlösningen av hans egendom, hans härlighet till pris.”
Ef. 1:1-14

Vi behöver låta Guds frid regera i våra hjärtan, tillåta att Guds kraft och frid får ta över våra sinnen och hela våra liv.
I tron och gemenskapen med Gud och i kraften av hans levande Ord låter vi Gud regera och uppfylla våra hjärtan:

”Och låt Guds frid regera i era hjärtan, till vilken ni även är kallade i en kropp, och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom. Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.
Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:15-17

Vi kan inte söka det som är nere på jorden och samtidigt tro att vi ska få frid från det jordiska. Söker vi det jordiska så kommer vi att påverkas i våra sinnen, och även i vårt hjärta, av det jordiska.
Vårt liv, det riktiga livet (andliga, eviga), är i Kristus. Han är vårt liv. Ifall vi verkligen har dött bort med honom, och blivit nya skapelser i och genom Honom, så är han vårt liv.
Våra sinnen ska därför vara vända till det himmelska, och det himmelska har vi kontakt med redan nu; genom Anden som bor i oss.

”Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden. För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud.
När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.”
Kol. 3:1-4

Guds evangelium! =

”Ordet som han sände till Israels barn förkunnar det glada budskapet om frid genom Jesus Kristus, han som är Herre över alla.”
Apg. 10:36

”Då vi nu har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också fått tillträde genom tron till denna nåd som vi står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet.”
Rom. 5:1-2

”Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.
Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger.
Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar.
Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:11-18

I Guds andliga vapenrustning ingår ”skorna på fötterna som ger beredskap för fridens evangelium”; den frid som finns att få när människan får tillbaka gemenskapen med Gud igen, tack vare Jesu offer på korset.

”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans axlar ska herradömet vila. Och hans namn ska vara: Underbar, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.”
Jes. 9:6

Fridsfursten bor i dig!
Och han är; Mäktig Gud!

”Kasta din börda på Herren, han ska ta hand om dig.”
Ps. 55:23

”Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.”
1 Petr. 5:7

Jesus Kristus:
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”
Matt. 11:28-30

/ M.H.

Var Jesus gudomlig på jorden?

Detta bibelstudium är en fristående komplettering till bibelstudiet;
”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.

Det finns flera läror inom kristendomen som går hand i hand och har ärvts inom kyrkan sedan århundraden tillbaka, och de inte bara ifrågasätter Jesu gudomlighet utan får även följder och konsekvenser som går helt emot summan av Guds ord och gör Jesus till någon och något han aldrig varit eller är.

Det kompletterande bibelstudiet, som nämns ovan, går igenom dessa läror:
– Kenosis-teorin; Jesus ”tömmer” sig själv på det gudomliga
– Jesus blir gjord till synd på korset
– Jesus måste göras helt till syndare för att kunna försona människors död
– Jesus blir övergiven av Gud eftersom Jesus blev gjord till synd
– JDS-läran; Jesus dör till ande, själ och kropp på korset och kommer till dödsriket/helvetet
– Jesus är 100% Gud och 100% människa men när Jesus dör är han endast 100% syndig människa

I bibelstudiet ”Är Jesus Gud?” finns Bibelns bevis på att Jesus Kristus verkligen är Gud.
Läs gärna även ”Dog Jesus andligen på korset?”, som går igenom JDS-läran grundligt och är bra att läsa innan man studerar variationerna av JDS-läran som beskrivs i ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.

Här följer en omfattande bevisning av Jesu gudomlighet på jorden, och den är presenterad på ett tankeväckande sätt, eftersom de läror som vill utesluta Jesu gudomlighet på jorden i slutänden leder till att Jesus enbart skulle ha varit en människa, hur man än försöker att kombinera olika påståenden.
Lärornas påståenden, följder och konsekvenser kan omöjligen leda till en biblisk grundsyn på Jesus som både sann Gud och sann människa, och anledningarna till detta räknas upp i det förstnämnda bibelstudiet.
En biblisk grundsyn kan inte bygga på uttalanden som motsäger sig själva samt blir motsagda av summan av Guds ord. En biblisk grundsyn harmonierar som en stark tråd genom hela Bibeln, från första vers till sista vers.

– Jesu gudomlighet på jorden:
Punkt 1-22 – Vilken människa kan säga; …

– Jesu gudomlighet:
Punkt 1-22 – Om vem kan, och behöver vi, säga; …

JESU GUDOMLIGHET
Jesus var och är gudomlig och ett med Fadern och Anden i den treeniga Gudomen hela tiden.
Han visade detta genom många saker, och många saker vittnar om detta.
Nu följer 44 punkter som visar Jesu gudomlighet, och de första 22 visar Jesu gudomlighet på jorden, som Guds Son; Människosonen.

Punkt 1 – 22: Vilken människa, som enbart är en människa, kan säga om sig själv…

1) Vilken människa kan säga; Jag fick mitt ansikte förvandlat, kläder som började skina och en röst som vittnade från himlen; ”Denne är min älskade son/dotter, hör honom/henne”?

När Jesus var Människosonen var hans innersta jag, anden, fortfarande Gud och ett med Fadern. Detta bevittnade lärjungarna, när Guds härlighet lyste genom hela Jesu varelse:

”Och medan han bad, blev hans ansikte förvandlat och hans kläder blev skinande vita.”
”Och ur molnskyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son, hör honom!”
Luk. 9:29,35

”Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt ibland de sju ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft. Och när jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa till mig: Var inte rädd! Jag är den förste och den siste och den levande. Och jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till dödsriket och döden.”
Upp. 1:12-18

2) Vilken människa kan säga; Havet och stormarna lyder mig, och jag kan gå ovanpå sjöar?

Elementen lydde honom på ett naturligt och självklart sätt:

”Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro? Och de blev mycket förskräckta och sa till varandra: Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?”
Mark. 4:37-41

Elia bad till Gud att det inte skulle regna på 3,5 år.
Det som skiljer Jesus från den jämförande exemplet med Elia är att Elia bad till Gud om ett under från Gud, medan Jesus befallde stormen att bli stilla och naturelementen löd honom.

”En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket. Elia var en människa som vi. När han i bön bad att det inte skulle regna, så regnade det inte på jorden under tre år och sex månader. Sedan bad han igen och himlen gav regn och jorden bar sin gröda.”
Jak. 5:16-18

Eftersom Jesus var gudomlig och elementen lydde honom så kunde han, av sig själv, gå ovanpå sjön.
Petrus försökte gå fram till Jesus på vattnet, även han:

”Men båten var då redan mitt på sjön och var hårt pressad av vågorna, för vinden låg emot. Men i den fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. Och när lärjungarna såg honom gå på sjön, blev de förskräckta och sa: Det är ett spöke, och skrek av rädsla. Men Jesus talade genast till dem och sa: Var vid gott mod. Det är jag. Var inte rädda. Och Petrus svarade honom och sa: Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet. Då sa han: Kom. Då steg Petrus ner från båten och gick på vattnet för att komma till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd och började sjunka. Han ropade och sa: Herre, rädda mig.
Och genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom och sa till honom: O, du klentrogne. Varför tvivlade du?
Och när de hade kommit upp i båten, lade sig vinden. Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son! ”
Matt. 14:24-33

Lärjungarna tog miraklet som ett bevis på Jesu gudomlighet. Och lärjungarna tillbad Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

3) Vilken människa kan säga; Demonerna kallar mig ”Guds Helige” och ”den Högste Gudens Son” (Mark. 5:7) och blir rädda att jag ska verkställa den eviga domen i förtid?

”Därefter, när han kom över till andra sidan, till gergesenernas område, kom två besatta av onda andar emot honom, ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. Och se, de ropade och sa: Vad har vi med dig att göra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?”
Matt. 8:28-29

”Men i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande. Och han ropade med hög röst, och sa: Låt oss vara! Vad har du med oss att göra, Jesus av Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige!”
Luk. 4:33-34

4) Vilken människa kan säga: Ty vad Fadern gör, det gör jag. Den som har sett mig, den har sett Fadern. Fadern och jag är ett.?

”Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.”
Joh. 5:19

”Den som har sett mig, han har sett Fadern, så hur kan du då säga: Låt oss se Fadern?”
Joh. 14:9

När Jesus sade ”Jag och Fadern är ett” så tolkade judarna det som att Jesus hävdade att han var Guds Son, ett med Fadern:

”Jag och Fadern är ett. Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. Jesus svarade dem: Jag har låtit er se många goda gärningar från min Fader. För vilken av dessa gärningar stenar ni mig?
Joh. 10:30-32

5) Vilken människa kan säga: Jag har kommit ner från himlen?

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen, som är i himlen.”
Joh. 3:13

6) Vilken människa kan säga; Jag ger liv åt vilka jag vill.?

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett.”
Joh. 10:27-28

”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.”
Joh. 5:21

7) Vilken människa kan säga; Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Den som tror på mig ska leva, om han än dör, han ska aldrig i evighet dö.?

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden. Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda. Till vem gör du dig själv?”
Joh. 8:51-53

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

8) Vilken människa kan säga, om sin egen kropps uppståndelse; Riv ner detta tempel, och jag ska låta det uppstå.?

”Jesus svarade och sa till dem: Riv ner detta tempel, och inom tre dagar ska jag låta det uppstå. Då sa judarna: I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du vill resa upp det på tre dagar? Men templet han talade om var hans kropp. När han sedan hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta till dem, och de trodde Skriften och det ord som Jesus hade sagt.”
Joh. 2:19-22

9) Vilken människa kan säga; Jag har ett eget evigt rike, med en oräknelig skara änglar att sända efter.?

Jesus talar också om den makt som han har, men inte kommer att använda innan han kommer tillbaka som konungars Konung och herrarnas Herre, i makt och härlighet med himlens härar.
Gud Sonen blir undergiven sitt ämbete när han föds som människa, en Frälsare som leder de som vill se och höra till Guds rike.

”Då sa Jesus till honom: Stick ditt svärd tillbaka i skidan. För alla de som tar till svärd ska dödas med svärd. Eller tror du inte att jag nu kan be min Fader, och han skulle genast sända till mig mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske? ”
Matt. 26:52-52

”Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.”
Joh. 18:36

”för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått.”
2 Petr. 1:11

”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.”
Dan. 7:13-14

10) Vilken människa kan säga; Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han i elden för att brännas?

”Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.”
Joh. 15:5-6

11) Vilken människa kan säga; Jag var hos Faderns härlighet innan världen var till?

”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”
Joh. 17:5

12) Vilken människa kan säga; Gud Fader älskade mig innan världens grund var lagd.?

”Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig.”
Joh. 17:24-25

13) Vilken människa kan säga; Jag har all makt i himlen och på jorden. Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra?

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden.”
Matt. 28:18

”Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen.”
Joh. 14:13

14) Vilken människa kan säga; Jag har, i mig själv, makt att förlåta synder. Jag bevisar det genom mirakler.?

”När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, var vid gott mod. Dina synder har förlåtits dig. Och se, några av de skriftlärda sa för sig själva: Denne hädar. Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan? Vilket är lättare att säga: Dina synder har förlåtits dig, eller att säga: Stå upp och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder – sedan sa han till den lame – stå upp, ta din bädd, och gå hem.”
Matt. 9:2-6

Endast Gud förlåter synder och renar från synder.

15) Vilken människa kan säga; Ni har hört att det har blivit sagt… Men jag säger er;…?

”Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider…”
Men jag säger er…”
Matt. 5:21-48

Endast Gud har rätt att lägga till bud, förstärka buden och ha auktoritet över buden.

Jesus berättar något nytt; det finns en synd som aldrig kommer att förlåtas av Gud:

”Sannerligen säger jag er: Alla synder ska människors barn få förlåtelse för, också alla hädelser, hur mycket de än hädar, men den som hädar den Helige Ande, får aldrig i evighet förlåtelse, utan är skyldig till evig dom. För de sa: Han har en oren ande.”
Mark. 3:28-30

16) Vilken människa kan säga; Jag är värd samma ära som Fadern.?

”För inte heller dömer Fadern någon, utan har överlämnat hela domen åt Sonen, för att alla ska ära Sonen, såsom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.”
Joh. 5:22-23

”Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt.”
2 Petr. 3:17-18

”Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.”
Jes. 42:8

Ingen människa är värd samma ära som Gud.
Gud delar inte sin ära med någon som endast är en skapad människa.

17) Vilken människa kan säga; Jag fanns redan innan Abraham blev till?

”Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad. Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham? Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är, redan innan Abraham blev till.”
Joh. 8:56-58

18) Vilken människa kan säga; Fadern och jag ska komma till er och ta vår boning i er.?

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Joh. 14:23

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
14:16

19) Vilken människa kan säga; Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Jag är med er alla dagar till tidens slut.?

”Vidare säger jag er, att om två av er kommer överens på jorden att be om något, vad det än är, så ska min Fader, som är i himlarna, göra det för dem. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. ”
Matt. 18:19-20

”Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:20

20) Vilken människa kan säga; Jag har rätt att ta emot tillbedjan som ”Min Herre och min Gud!”?

Till den felaktiga kenosis-teorin (mer om detta längre fram) hör att Jesus avsiktligt avfärdade gudomligheten hos sig själv.
Hade det varit en sanning hade Jesus gudomliga förmågor och insikter varit likartade de förmågor och insikter som vilka andra gudsmän som helst hade under det gamla förbundets tid.
Jesus hade, som vanlig människa utan gudomlighet, inte tagit emot tillbedjan från sina lärjungar, eftersom bekännelser om att Jesus var gudomlig, Guds Son, och ha samma namn som Gud (Herren) hade varit en hädelse som enligt judisk lag var värd döden.
Men lärjungarna tilläts att tillbedja Jesus och bekänna Jesus som Gud:

Petrus fick sin bekännelse uppenbarad från Fadern, och Tomas förstod vem Jesus var:

”Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!”
Joh. 20:28

”Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!”
Matt. 14:33

”Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna.”
Matt. 16:16-17

De skriftlärda och fariséerna förstod Jesu anspråk på att vara gudomlig:

”Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33

”Judarna svarade honom: Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig själv till Guds Son.”
Joh. 19:7

21) Vilken människa kan säga; Den som har mig har livet. Den som inte har mig har inte livet?

”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”
1 Joh. 5:12

22) Vilken människa kan säga; Jag vet allt. Jag är den som rannsakar hjärtan och njurar.?

Jesus visade, som Människosonen, sitt allvetande, det allvetande som endast Gud kan ha.

Sonens allvetande/Faderns allvetande:

”Sedan bad de och sa: Du Herre, som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt till att få sin del i denna tjänst och detta apostlaämbete, som Judas övergav för att gå till den plats som var hans.”
Apg. 1:24-25

”Nu vet vi att du vet allt och inte har behov av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud. ”
Joh. 16:30

”Och han svarade honom: Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär.”
Joh. 21:17

”Utan Herren är den som dömer mig. Döm därför inte förrän tid är, tills Herren kommer, som både ska låta det som är fördolt i mörkret komma i ljuset och uppenbara hjärtats uppsåt.”
1 Kor. 4:4-5

”För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, vare sig det är gott eller ont.”
2 Kor. 5:10

”Och hennes barn ska jag låta döden dö, och alla församlingar ska veta att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge var och en av er efter hans gärningar. ”
Upp. 2:23

Faderns allvetande/Sonens allvetande:

”Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.”
Jer. 17:10

”Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.”
Ps. 7:10

”Men Herren Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar.”
Jer. 11:20

”Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:7-8

”Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan?”
Matt. 9:4

”När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, dina synder är dig förlåtna. Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: Varför talar denne sådana hädelser? Vem kan förlåta synder, förutom en, Gud? Och Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sa till dem: Varför tänker ni så i era hjärtan?”
Mark. 2:5-8

”Och de skriftlärda och fariseerna vaktade noga på honom, ifall han skulle bota någon på sabbaten, för att de skulle finna något att anklaga honom för. Men han visste deras tankar och sa till mannen som hade den förtvinade handen: Stå upp och ställ dig här i mitten.”
Luk. 6:7-8

”Och andra ville sätta honom på prov och begärde ett tecken från himlen av honom. Men han visste deras tankar och sa till dem: Varje rike som kommer i strid med sig självt blir ödelagt, och en familj som är splittrad med sig själv faller.”
Luk. 11:16-17

”Och bland dem kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Då Jesus såg deras hjärtans tankar, tog han ett barn och ställde det bredvid sig och sa till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig.”
Luk. 9:46-48

”Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände alla. Och han behövde inte höra någon vittna om människan, för han visste vad som var i människan. ”
Joh. 2:24-25

”För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom.”
Joh. 6:64

”För han visste vem det var som skulle förråda honom.”
Joh. 13:11

”Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sa till dem: Vem söker ni?”
Joh. 18:4

Jesus visste att han både kunde och skulle väcka den döde Lasarus tillbaka till sitt jordeliv i kroppen igen:

”Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom. Då sa hans lärjungar: Herre, om han sover, så blir han frisk. Men Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död. Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom.”
Joh. 11:11-15

”Och han gick in och sa till dem: Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död, utan hon sover. Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig flickans far och mor och dem som var med honom och gick in där flickan låg. Sedan tog han flickan i handen och sa till henne: Talita kumi! Det betyder: Flicka, jag säger dig, stå upp! Och genast reste sig flickan och gick omkring, för hon var tolv år. Och de blev utom sig av stor häpnad.”
Mark. 5:39-42

Jesus har full vetskap om vilka som har dött och ska uppstå igen, och Jesus väcker upp vem han vill.

”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.”
Joh. 5:21

Jesus visste allt om den samariska kvinnans liv och bakgrund:

”Jesus sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit. Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man. För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder tillbad på detta berg, men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem. Jesus sa till henne: Kvinna, tro mig, den tid kommer då ni varken på detta berg eller i Jerusalem ska tillbe Fadern. Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. Jesus sa till henne: Jag Är den som talar med dig. Och i detsamma kom hans lärjungar och de var förvånade över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade: Vad vill du henne eller varför talar du med henne? Då lät kvinnan sin vattenkruka stå och gick in i staden och sa till folket: Kom och se en man som har sagt mig allt det jag har gjort. Är inte denne Kristus?”
Joh. 4:16-29

Jesus visste detaljer om den fattiga änkans liv:

”Och han såg också en fattig änka som lade dit två kopparmynt. Då sa han: Sannerligen säger jag er, att denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra. För de gav av sitt överflöd till Guds offer, men hon gav av sin fattigdom allt det hon ägde.”
Luk. 21:2-4

Jesus visste att Petrus skulle förneka honom 3 gånger innan tuppen skulle gala:

”Då svarade Petrus och sa till honom: Även om alla andra kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall. Jesus sa till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger för neka mig. Petrus sa till honom: Om jag än måste dö med dig, ska jag ändå inte förneka dig. Detsamma sa också alla de andra lärjungarna.”
Matt. 26:33-35

Jesus ser och vet vad som sker:

”Då sände han iväg Petrus och Johannes och sa: Gå och gör i ordning åt oss, så att vi kan äta påskalammet.
Då sa de till honom: Var vill du att vi ska göra i ordning det?
Och han svarade dem: Se, när ni kommer in i staden, ska ni möta en man som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in. Och säg till husets herre: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet där jag ska äta påskalammet med mina lärjungar?
Och han ska visa er ett stort rum i övre våningen som står färdigt. Gör i ordning där.
Då gick de iväg och fann det så som han hade sagt till dem. Och de gjorde i ordning påskalammet.”
Luk. 22:8:13

Jesus såg Natanael under fikonträdet, fast Jesus inte själv var där. Och han visste allt om honom:

”Jesus såg att Natanael var på väg till honom och sa om honom: Se, en sann israelit, en som är utan svek. Natanael frågade honom: Hur kan du känna mig? Jesus svarade och sa till honom: Innan Filippus kallade på dig, då du var under fikonträdet, såg jag dig. Natanael svarade och sa till honom: Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Konung. Jesus svarade och sa till honom: Tror du, därför att jag sa till dig att jag såg dig under fikonträdet? Större ting än så ska du få se. Och han sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Härefter ska ni få se himlen öppen, och Guds änglar fara upp och ner över Människosonen. ”
Joh. 1:47-51

Jesus kunde beordra den onde anden, fast han inte var där:

”Då sa han till henne: För det ordets skull, gå. Den onde anden har farit ut ur din dotter. Och då hon kom hem fann hon dottern ligga på sängen, och den onde anden hade farit ut.”
Mark. 7:29-30

Jesus kunde hela, fast han inte var där:

”Mannen som var i kunglig tjänst sa till honom: Herre, kom ner innan mitt barn dör. Jesus sa till honom: Gå, din son lever! Då trodde mannen det ord som Jesus sa till honom och gick. Och medan han gick ner, mötte honom hans tjänare och berättade för honom och sa: Din son lever. Då frågade han dem vid vilken timme han hade blivit bättre. Och de sa till honom: I går vid sjunde timmen lämnade febern honom. Då förstod fadern att det var just den timmen då Jesus hade sagt till honom: Din son lever. Och han själv trodde och hela hans hus.”
Joh. 4:49-53

Jesus visste varenda detalj som skulle hända honom:

”När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan på vägen och sa till dem: Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden, och de ska utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Men på tredje dagen ska han uppstå igen.”
Matt. 20:17-19

Jesus såg och visste detaljer i förväg:

”Gå in i byn som ligger framför er, och så snart ni kommer in i den ska ni finna ett bundet åsneföl som ännu ingen människa har suttit på. Lös det och för hit det. Och om någon frågar er: Varför gör ni detta? Så säg att Herren behöver det. Då ska han genast sända det hit. Så gick de iväg och fann fölet bundet utanför porten vid ett ställe där vägen delar sig, och de löste det. Och några som stod där sa till dem: Vad gör ni, löser ni åsnefölet? Då sa de till dem så som Jesus hade sagt till dem, och då lät de dem gå.”
Mark. 11:2-6

Jesus visste vilka ord och vilket vittnesbörd som skulle förmedlas till hela världen:

”Då hon hällde ut denna smörjelse över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. Sannerligen säger jag er: Över allt i hela världen där detta evangelium blir predikat, ska det hon gjorde också bli berättat till minne av henne.”
Matt. 26:12-13

Det kan se ut som att Jesus förlorat sitt allvetande och kanske även gudomlighet när han säger detta:

”Men om den dagen och den stunden vet ingen, inte ens himlens änglar, utan bara min Fader.”
Matt. 24:36

Markus lägger till ord om att inte heller Jesus vet:

”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte änglarna som är i himlen, inte heller Sonen, utan bara Fadern.”
Mark. 13:32

”Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn.”
Apg. 1:6-9

Fadern fastställer dagar, tider och stunder efter Faderns gudomliga vilja.
Sonen och Anden har ingen annan vilja än Faderns vilja, eftersom Gudomen är en Gud, uppenbarad i tre personer.
Det är inte upp till människan att varken veta eller söka efter dagar, tider eller stunder, utan Jesu lärjungar uppmanas att, genom Hjälparens kraft, fokusera på sina kallelser och vittnesbördet om Herren Jesu verk på korset till alla folk, länder, stammar och språk.
Vi uppmanas att inte ens göra oss bekymmer inför den direkta morgondagen, utan leva i den dag som vi befinner oss i, och i den dagen förtrösta på Herren Gud helt och hållet och lita på Guds beskydd och ledning.
När Petrus frågar Jesus hur det ska gå för Johannes, så svarar Jesus Petrus med en tillrättavisning som återigen visar Jesu allmakt som Gud:

”Petrus såg på honom och sa till Jesus: Herre, och hur blir det med honom? Jesus sa till honom: Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!”
Joh. 21:21-22

”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer”…
Jesus är mycket väl medveten om allt som ska ske innan och när han återkommer, och berättar tidstecknen för sin återkomst i Matteusevangeliets kapitel 24 och Lukasevangeliets kapitel 21 (även tidstecknen för ”hämndens dagar”, se vers 22; Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr.).
Jesus vet allt i detalj. Men han profeterar inte likt profeterna i det Gamla testamentet och säger; ”Så säger Herren…”
Jesus berättar utifrån sig själv och sin enhet med Fadern och Anden.
Han är inte enbart en människa som förmedlar Guds budskap, han är Gud som kommer med budskapen och är allvetande.

Endast Gud kan veta allt i detalj, och ha auktoriteten att säga; ”Men jag säger er…”, och ”mina ord ska inte förgås”.

Jesus räknar upp händelser och detaljer angående framtiden, och han säger i Matt. 24:25-26,35,42-51:

”Se, jag har sagt er det i förväg. Därför om de säger till er: Se, han är i öknen, så gå inte dit, eller: Se, han är i de inre rummen, så tro det inte.”

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”

”Vaka därför, för ni vet inte vilken stund er Herre kommer. Men det ska ni veta att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven skulle komma, så hade han vakat och inte tillåtit att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni redo, för i den stund ni inte tänker det, kommer Människosonen. Vem är nu en trogen och klok tjänare, som hans herre har satt över sitt husfolk för att ge dem mat i rätt tid? Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så, när han kommer. Sannerligen säger jag er, att han ska sätta honom över allt han äger. Men om den onde tjänaren säger i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och börjar slå sina medtjänare, och äter och dricker med de druckna, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar honom, och i en stund han inte vet om, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans del med hycklarna. Där ska vara gråt och tandagnisslan.”

Förutsägelserna om framtiden finns också i detalj i Markusevangeliets hela kapitel 13 och i Lukasevangeliets kapitel 21. Det är en lång rad förutsägelser om framtiden. Och varningarna finns även där:

”Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt.
För som en snara ska den komma över alla som bor över hela jordens yta.
Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen.”
Luk. 21:34-36

Vi ser att det finns en mening bakom att en specifik dag och tidpunkt inte berättas:
Vi ska vaka.
Vi ska vara redo.
Vi ska vara trogna och kloka tjänare.

Den som Herren finner sådan kommer att bli salig, säger Jesus.
Den som Herren överraskar, och finner vara dess motsats, kommer att kallas ”den onde tjänaren”.

”Sedan sa han en liknelse till dem: Se på fikonträdet och på alla träd. När ni ser att de knoppas, för står ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt kan ni också veta att Guds rike är nära, när ni ser detta ske.”
Luk. 21:29-31

Jesus vill alltså att varje tjänare till honom ska prövas i tro, trofasthet, uthållighet och kärlek till honom. Gud är vis i sina planer och domar.

”Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?”
Luk. 18:8

Vi prövas när vi måste vara beredda varje dag, eftersom vi då måste både hålla oss vakna dagligen och också låta Gud rannsaka oss för att se om vi är trogna och kloka tjänare. Vi har ingen möjlighet att, likt den hycklande tjänaren, vara beräknande eller lata ögontjänare.

”Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
Apg. 1:6-11

Det är inte vår sak att veta tider eller stunder.
Men vi ”ska få kraft” att ”vara vittnen åt Jesus ända till jordens yttersta gräns”!

Det finns skäl till att Jesus verkar dröja med sin återkomst, goda skäl som visar vår Herres kärleksfulla hjärta:

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.
Eftersom nu allt detta ska upp lösas, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men efter hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord där rätt färdighet bor.
Därför, älskade, medan ni väntar på detta, så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga, och räkna vår Herres tålamod till er frälsning, som också vår älskade bror Paulus har skrivit till er enligt den vishet som han har fått. Och så gör han i alla sina brev, när han talar om dessa ting. Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå, och som de okunniga och obefästa förvränger, såsom de också gör med de övriga Skrifterna, till sitt eget fördärv.
Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt. Amen.”
2 Petr. 3:9-18

Vi uppmanas, i väntan på Herrens återkomst:
– ”hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst”
– ”så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga”
– ”eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus”

Vi ska leva varje dag i förtröstan på Gud, och lita på att Gud har allt under kontroll.
Gud har omsorg om sina barn, men Gud har också rätt att pröva sina barn.
”Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?”
Luk. 18:8.

Jesus Kristus är den Högste Gudens Son; vingårdsägarens Son. Vingårdsägaren hade sänt tjänare till vinodlarna för att hämta skörden, men alla tjänarna blev misshandlade och bortskickade eller dödade. Slutligen skickas även Sonen, och även han blir misshandlad och dödad:

”Nu hade han också en son, som han älskade. Till sist sände han också honom till dem och sa: Min son kommer de att ha respekt för.
Men dessa vinodlare sa till varandra: Denne är arvtagaren. Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt. Då tog de fast honom och dödade honom och kastade ut honom ur vingården.”
Mark. 6-8

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt.
Genom honom har han också skapat universum.
Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord.
Sedan han genom sig själv renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden.”
Hebr. 1:1-3

Många av de egenskaper som beskriver Jesus i Bibeln går inte att applicera på någon annan människa i mänsklighetens historia.
Eftersom Jesus var och är både Gud och människa så var, är och kommer han alltid att vara helt unik eftersom han var, är och i evighet förblir Guds Enfödde Son.

Frågan blir…vilken annan människa än Jesus Kristus skulle Bibelns ord kunna stämma in på?

Om vem kan och behöver vi säga…

Punkt 1- 22:

1) Om vem kan och behöver vi säga; Han blev delaktig av kött och blod, för att i allt bli lik bröderna?

”Eftersom nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig av detsamma, för att han genom sin död skulle göra honom maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och göra alla dem fria som av fruktan för döden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv. För han tar ju inte sig an änglar, utan Abrahams säd tar han sig an. Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst inför Gud för att sona folkets synder.”
Hebr. 2:15-17

Alla människor är kött och blod (människa).
Varför behöver det nämnas att en människa blir delaktig av kött och blod, för att bli lik mänskliga bröder?

2) Om vem kan vi säga; Han är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna?

”För en sådan överstepräst behövde vi, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna, en som inte dagligen behöver frambära offer, såsom översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. För det gjorde han en gång för alla, då han offrade sig själv.”
Hebr. 7:26-27

Alla människor är skyldiga, är syndare.
Vilken annan människa än Jesus stämmer in till fullo på beskrivningen, och dessutom blir eller kommer att bli upphöjd över himlarna, där Guds tron är?

3) Om vem kan vi säga; Han visste inte om någon synd, och synd finns inte i honom?

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Vem kan säga att den aldrig vetat av någon synd och att synd aldrig funnits i honom/henne?

4) Om vem kan och behöver vi säga; Han blev kött och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern? Hans namn är Guds Ord?

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:12

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

Vem förutom Jesus Kristus är Enfödd?
Alla människor är redan ”kött” (människa). Varför nämna att någon blev kött som aldrig varit annat än kött tidigare?
Vem kan säga; Mitt namn är Guds Ord?

5) Om vem kan och behöver vi säga; Han har kommit i köttet?

”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus ÄR Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud.”
1 Joh. 4:2

Alla människor som föds är redan ”kött” (människa).
Ingen behöver nämna att en människa har kommit i köttet, förutom när det gäller Guds Son som kommit ner från himlen och är ”Ordet som blev kött”.

6) Om vem kan och behöver vi säga; Han trädde fram som en människa? Alla knän ska böja sig för honom, i himlen och på jorden, och bekänna att han är Herren?

”Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden, och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.”
Fil. 2:8-11

”Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.”
Jes. 42:8

Alla människor träder fram ur moderlivet som människor.
Ingen behöver nämna att varje individ har trätt fram som en människa, eftersom ingen har trätt fram som människa på grund av att den varit något annat tidigare, och inte heller har trätt fram som något annat överhuvudtaget.
Gud ger inte bort sin ära och tillbedjan till någon som enbart är en människa, så att alla knän ska böja sig för denne och bekänna denne som Herren.
Endast Gud är Herren och värd allas tillbedjan!

7) Om vem kan vi säga; Han är Livets Furste?

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda.”
Apg. 3:14-15

Vem kan få titeln Livets Furste…den som det eviga livet finns i och genom?

8) Om vem kan vi säga; Han är den enfödde Sonen?

”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som är vid Faderns bröst, han har förklarat honom.”
Joh. 1:18

Om vilken annan människa än Jesus kan vi säga att den är den Enfödde Sonen, och att endast han kan förklara Fadern eftersom ingen annan människa någonsin har sett Fadern eller kommit från Fadern?

9) Om vem kan vi säga; Han är vår Herre och Frälsare, och han har ett evigt rike?

”Därför, bröder, var desto ivrigare att göra er kallelse och utkorelse fast. För om ni gör det, ska ni aldrig någonsin falla, för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått”
2 Petr. 1:10-11

Vilken annan människa skulle vi kunna kalla Herre och Frälsare…som dessutom har ett evigt rike som inte finns på jorden?

10) Om vem kan vi säga; Han är Guds Son som har kommit. Han är den sanne Guden och det eviga livet?

”Och vi vet att Guds Son har kommit och har gett oss förstånd, så att vi kan känna den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.”
1 Joh. 5:20

Jesus Kristus är Livets Furste, och det eviga livet.
Fadern, Sonen och Anden är den sanne Guden och det eviga livet.
Vilken människa skulle kunna vara ”det eviga livet”, den Sanne?

11) Om vem kan vi säga; Han är evigheternas Konung över hela jorden, konungars Konung och herrarnas Herre?

”Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:16

”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.”
Sak. 14:9

”Men evigheternas Konung, den oförgänglige, osynlige, den ende vise Guden vare ära och pris i all evighet.”
1 Tim. 1:17

”..att du håller budet fläckfritt och klanderfritt fram till vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, som han ska visa när hans tid är inne, han som är den salige och ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett, och inte heller kan se. Honom tillhör ära och evig makt.”
1 Tim. 6:14-16

Vilken människa skulle kunna kallas ”evigheternas Konung”, den salige och ende Härskaren?

12) Om vem kan vi säga; Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste?

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.”
Upp. 22:12-13

”Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:8

Vilken människa skulle kunna få namnet Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste?

13) Om vem kan vi säga; Genom honom och till honom är allt osynligt och synligt, allt i hela universum, skapat? Han är före allting och allt består i honom?

”Han som har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom har vi förlossningen genom hans blod, syndernas förlåtelse. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd framför allt skapat. För genom honom skapades allt det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstedömen eller väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Och han är före allting, och allt består genom honom. Och han är huvudet för kroppen, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty det har behagat Fadern att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han har skapat frid genom blodet på hans kors – genom honom, vare sig det som är på jorden eller det som är i himlarna.”
Kol 1:13-20

”Och att upplysa alla om, vad delaktigheten är i den hemlighet som från världens begynnelse har varit fördold i Gud, som har skapat allt genom Jesus Kristus, för att Guds mångfaldiga vishet nu genom församlingen skulle bli känd för furstendömena och makterna i det himmelska, enligt det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.”
Ef. 3:9-11

”I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:2

Vilken människa skulle allt som finns i hela universum kunna vara skapat till, och skapat genom?
Vilken människa är före allting, och allt består genom honom?

14) Om vem kan vi säga; Hos ingen annan än hos honom finns frälsningen, han är allas Frälsare?

”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen.”
Apg. 4:11-12

”Men när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på befallning av Gud, vår Frälsare. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus, vår Frälsare.”
Tit. 1:3-4

”Jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.”
Hos. 13:4

Vem mer än Gud kan få kalla sig Herren, Frälsaren?

15) Om vem kan och behöver vi säga; Han är Guds Son, född av kvinna?

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna, född under lagen, för att han skulle friköpa dem som var under lagen, så att vi skulle få söners rätt.”
Gal. 4:4-5

Alla människor är födda av en kvinna.
Ingen behöver nämna att någon är född av en kvinna, ifall människan inte tidigare varit något annat.
Men Jesus Kristus, Guds Son, blev ”kött” (människa) och född av en jungfru, genom en kvinna som ensam är jordisk förälder.
Ingen annan människa har blivit eller kommer att bli född genom den Helige Ande och en jordisk kvinna som är jungfru.
Gud gör mirakler med barnlösa och åldrande kvinnor, men ingen förutom Jesus Kristus blir född med enbart en enda jordisk förälder vid befruktningen.

16) Om vem kan och behöver vi säga; Han har utgått från Fader och kommit till världen, och nu lämnar han åter världen och går till Fadern?

”Jag har utgått från Fadern och har kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern.”
Joh. 16:28

Alla människor föds till ett liv på jorden, ett liv i den här världen.
Ingen människa har kommit till världen från något annat ställe, och ingen människa förutom Jesus kan säga att den lämnar världen för att åter gå till Fadern, som denne kommit från.
En kristen människa kan säga att den har utgått från en kallelse av Gud, men den människan har inte sedan ”kommit till världen” utan fortsatt att leva i den värld den levt i hela tiden.

17) Om vem kan och behöver vi säga; Han tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor, han trädde fram som en människa. Alla ska bekänna att han är Herren.?

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden, och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.”
Fil. 2:5-11

Alla människor föds som människor.
Ingen behöver nämna att någon människa har blivit lik oss människor ifall den fötts som människa.
Ingen behöver nämna att någon människa trätt fram som en människa, för att den tidigare varit något annat.
Endast han som är Gud, Gud Sonen, och som varit annat än ”kött” innan han steg ner till jorden, kan vara den som trätt fram som människa och blivit lik oss människor.
Endast Gud kan tillbes som och bekännas som Herren!
Vem kan säga att han, innan han ”trätt fram som en människa”, var i Guds gestalt och jämlik Gud?

18) Om vem kan vi säga; Genom honom har Gud skapat universum. Han är Guds väsens avbild och han bär allt med sitt mäktiga ord. Han är Guds Förstfödde som trätt in i världen.?

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum. Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord. Sedan han genom sig själv renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden. Han är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. För till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller vidare: Jag ska vara hans Fader, och han ska vara min Son. Och vidare, när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor.
Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evighet, ditt rikes spira är rättvisans spira. Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina följeslagare. Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund och himlarna är dina händers verk. De ska förgås, men du ska bestå, och de ska alla nötas ut som en klädnad. Och som en mantel ska du rulla ihop dem och de ska förvandlas. Men du är densamme och dina år har inget slut. Men till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter? Är de inte allesammans tjänsteandar, utsända för att tjäna dem som ska ärva frälsningen?”
Hebr. 1:1-14

Ingen annan än Gud bär allt med sitt mäktiga ord.
Ingen annan än Gud har en tron som varar i evighet till evighet.

19) Om vem kan vi säga; Han är vår store Gud och Frälsare.?

”…och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk”
Tit. 2:13

Vem kan få titeln ”vår store Gud och Frälsare”?

20) Om vem kan vi säga; Han är Herren från himlen.?

”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”
1 Kor. 15:45-49

Alla människor är ”av jorden”, av stoft från jorden; ”kött”.
Vem kan säga att den är ”Herren från himlen” och en livgivande ande?

21) Om vem kan vi säga; Han är vår Herre och vår Gud. Han är den levande Gudens Son.?

”Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!”
Joh. 20:28

”Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!”
Matt. 14:33

Vilken annan människa än den levande Gudens Son har rätt att ta emot tillbedjan som Herre och Gud och som Guds Son?

22) Om vem kan vi säga; Tre är det som vittnar i himlen, Fadern, Ordet och den Heliga Ande, och dessa tre är ett.?

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

Herren, vår Gud, är en!
Vilken människa kan säga; Fadern, jag och Anden vittnar i himlen och vi är ett?

”Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”
5 Mos. 6:4-5

SUMMERING

Människor kan mena att samma Helige Ande som verkade i Jesus kan verka i alla kristna, och därför kan kristna göra alla de ting som Jesus gjorde, genom samma Andes kraft och gåvor.
Det är delvis rätt, eftersom Jesus själv säger:

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han ska också göra de gärningar som jag gör, och ännu större än dessa ska han göra, för jag går till min Fader. Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.”
Joh. 14:12-14

Det grekiska ordet; ”poieó” finns med 4 gånger i verserna ovan, och ordet betyder ”göra”. Ordet ”ska” står inte med i grundtexten. Men sammanhanget visar att någonting ska göras genom Sonen, för att Fadern ska förhärligas.
Gud vill att vittnande gärningar om hans makt och ära ska göras.
Vi kan få göra gärningar, i och genom Jesu vilja, namn och kraft.
Det är Jesus Kristus i den kristne som verkar genom Anden i den kristne.
Den kristna människan som har blivit ett Guds barn kan aldrig få alla egenskaper Jesus Kristus hade eller göra allt han gjorde. Inte ens med den Helige Andes hjälp.
Den kristna människan kan däremot be att Jesus Kristus ska verka i människan med sin kraft, att han ska verka och vittna om Guds evangelium, nåd och kärlek genom Guds barn, allt för människors frälsnings skull. Och då kan under och tecken ske, efter Guds vilja, gjorda genom Kristi Ande.

Pröva alla de 44 punkterna med summan av Guds ord, och pröva ifall det är möjligt att punkterna skulle kunna appliceras på vilken kristen människa som helst som tjänar Gud.
Är Jesus Kristus Gud, och gudomlig även på jorden…eller är Jesus Kristus en skapad människa som enbart är använd av Gud, som alla andra som blivit Guds barn?

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

Endera är Jesus enbart en människa, eller så är Jesus Gud och ”Kristus kommen i köttet” (1 Joh. 4:2), som ”blev lik oss människor” (Fil. 2:7), Gud som ”hade trätt fram som en människa” (Fil. 2:8).
Endera är Jesus Gud på ett symboliskt sätt (gud), eller så är Jesus sann Gud och sann människa.
Vem är Jesus?
Gud ”kommen i köttet” (köttet = kroppen och psyket) …..eller ”kött” som bara är ”kött”?
Tillber vi Gud…eller en människa?

”Och djävulen tog honom med upp till ett högt berg och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen.
Och djävulen sa till honom: All denna makt med dess härlighet vill jag ge dig, för den har överlämnats åt mig och jag kan ge den åt vem jag vill. Därför ska allt bli ditt om du tillber mig.
Då svarade Jesus och sa till honom:
Gå bort ifrån mig Satan, för det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe och endast honom ska du tjäna.”
Luk. 4:5-8

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”
2 Mos. 20:3-4

/ M.H.

Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?

Det finns flera läror inom kristendomen som går hand i hand och har ärvts inom kyrkan sedan århundraden tillbaka.
I det här bibelstudiet fokuserar vi på dessa sammanlänkade läror och dess konsekvenser:
– Kenosis-teorin; Jesus ”tömmer” sig själv på det gudomliga
– Jesus blir gjord till synd på korset
– Jesus måste göras helt till syndare för att kunna försona människors död
– Jesus blir övergiven av Gud eftersom Jesus blev gjord till synd
– Jesus dör till ande, själ och kropp på korset och kommer till dödsriket/helvetet
– Jesus är 100% Gud och 100% människa men när Jesus dör är han endast 100% syndig människa

Det här bibelstudiet hör ihop med bibelstudiet;
”Var Jesus gudomlig på jorden?”.
I det bibelstudiet finns omfattande bevisning av Jesu gudomlighet när han kom som människa till jorden, presenterat på ett tankeväckande sätt. Det kan läsas både före och efter detta bibelstudium, eftersom det är en fristående komplettering.

Bibelstudiet hör även ihop med det kompletterande bibelstudiet;
”Dog Jesus andligen på korset?” – JDS-läran och dess konsekvenser (Jesus Died Spiritually)

Bibelstudiet kan också behöva läsas tillsammans med fler bibelstudier för en bredare förståelse:
”Är Jesus Gud?” – Bibeln bevisar att Jesus är Gud
”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?” – Förklarar hur en människa är skapad

GRUNDLÄGGANDE FRÅGOR

– Kan Guds väsen bli annat än Guds väsen?
– På vilket sätt anses Jesus vara Gud?
– Varför undervisas en omöjlighet?
– På vilket sätt skadar undervisningen Jesus Kristus och även Fadern?

Inom kristendomen finns det en lära som handlar om att Jesus var tvungen att bli helt igenom gjord till synd för att kunna försona mänsklighetens synd, och argumentet för det är att blir inte människan född på nytt av Gud så räknas hon som helt igenom syndig och värdig helvetet, och därför måste även Guds Son bli sådan för att kunna dö i dessas ställe.
Till denna lära hör även på vilket sätt Jesus dör, och synen på det finns i varianter;
1) Jesus måste dö till ande, själ och kropp på korset. Ingenting av Jesu gudomlighet finns då kvar, vilket leder till att Jesus skiljs från den 100%-iga del som ska vara ”sann Gud”. Kvar blir endast den 100%-iga delen ”sann människa”.
2) Jesus har redan avsagt sig sin gudomlighet när han föds som människa.
3) Jesus dör helt och hållet, men anses enbart ha en kropp och en själ, och inget av detta kan leva vidare efter en fysiskt död. Även i den varianten blir Jesus helt övergiven av Fadern på korset, och den tolkningen kan ha stöd från både de som tror att Jesus är Gud samt de som inte tror att Jesus är Gud utan enbart en vanlig människa.
Denna tolkning hör ändå till en variant av JDS-läran, eftersom man kan mena att livsanden i människan dör eftersom död är motsatsen till att ha en livsande och kunna andas. Människan upphör helt att existera därmed, och även Jesus upphör helt att existera på korset.

De som tror på JDS-lärans alla varianter kan mena att Jesus ändå har kvar sitt gudomliga ”väsen” på korset och i sin död, att han till sitt väsen ändå förblir Gud.
Men detta blir en omöjlighet, och det finns inga förklaringar till hur denna omöjlighet kan bli möjlig.
Läran förklarar inte hur Jesus kan skiljas från sin gudomliga del och upphöra att vara Gud helt eller för en stund, fast han ändå på något sätt förblir av samma väsen som Gud.
Läran förklarar heller inte ifall Jesus själv eller Fadern åstadkommer detta.
Till läran hör också att allt detta är ett bevis på Guds kärlek och något att vara tacksam för, eftersom Guds Son frivilligt ville bli helt gjord till synd och värdig helvetet fastän Gud är helt igenom helig, ren och rättfärdig.

KONSEKVENSERNA AV LÄRORNA

= de förvandlar Jesus till något han aldrig varit, aldrig är och aldrig kommer att bli.
= de ger Jesus en natur som är Satans natur, och förvandlar Jesus till den mest syndiga och onda människan som funnits (för att kunna vara ett lösen även för denne).
= de gör Jesu innersta jag till ett totalt mörker.
= de förvandlar också Fadern till en Gud och Fader som lämnar sin älskade Son på korset och upphör för en tid att vara ett med honom. I stället plågar Gud sonen och tar avstånd från honom, på grund av att Sonen skulle ha blivit gjord helt till synd.
= de tar ifrån Jesus Kristus gudomen helt, och gör honom till något annat än Gud Sonen i läran om den treeniga Gudomen som en enda Gud, Herre och Frälsare.

Ändå kan förespråkare av dessa läror undervisa att Jesus är 100% sann Gud och 100% sann människa, och att dessa delar är oskiljbara och varje del är en del av Jesus.
Förespråkare kan även mena att Jesus övergavs helt på korset och upphörde att vara gudomlig, men sedan återigen blir gudomlig efter ett tag. Jesus var tvungen att bli skild helt från Fadern, helt gjord till synd och lika värdig helvetet som den värsta syndaren han dog för. Annars kan inte Jesu ställföreträdande offer bli giltigt. Han måste bli som den värste syndaren, lika syndig och lika ond och förkastad inför Gud Fadern.
Argumentet för att Jesus blir förkastad och övergiven av Gud är att Gud är helig och helighet är motsats till synd, så därför kan Gud som är helig inte finnas i syndens närhet. Och synden i Jesus skilde Fadern från Sonen.

DE OMÖJLIGA LÄRORNA

Vi ska titta på det omöjliga i den undervisningen, eftersom ekvationen angående bilden man visar av vem Jesus är inte harmonierar med konsekvenserna av lärorna.

Jesus Kristus avsäger sig inte det väsen som är Guds väsen, och upphör inte att vara ett med Fadern och Anden på korset:

– Gud kan inte plötsligt, för en stund, upphöra att vara Gud.
– Gud kan inte helt avsäga sig sitt eget väsen, och inte längre vara den han är, det väsen han är. I så fall är inte Gud ”Jag Är”.
– Gud kan inte vara Guds väsen och samtidigt ha tömt sig på den Gud Är (Guds väsen).
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa (som är oskiljaktiga) och plötsligt tömma sig på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa och redan när han föds som Människosonen vara tömd på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte bli tömd på Gud och fortsätta att vara Gud.
– Gud kan inte bli enbart en människa, för hur goda gärningar den människan än gör så är en människa någonting annat än Gud och Guds väsen.
– Guds väsen kan inte vara ingenting.
– Guds väsen kan inte vara endast ett sinnelag hos en människa.
– Guds väsen kan aldrig bli enbart en människas väsen. Då upphör Gud att vara Gud och Guds väsen.

En människa kan inte vara enbart en människa och samtidigt vara Gud. Det är inte ett slags ”mysterium” som skulle kunna vara sant, utan en omöjlighet.
En människa kan inte först vara Gud och sedan inte vara Gud, för att efter det bli Gud igen.
En människa kan inte först vara enbart en människa och sedan bli Gud.

Guds Ande kan bo i en människas innersta.
Guds Ande kan uppfylla en människas inre.
Guds Ande kan verka i en människas kropp och själ och ande.
Människans ande kan leva i en enhet med Gud, med Faderns Ande/Kristi Ande, men aldrig bli Gud och Guds väsen. I så fall är människan Gud med stort G.
Människan kan få bli ett Guds barn, och Kristi medarvinge till Guds rike, ifall människan blir född från ovan (från Gud), född på nytt i sin ande. Det som är ”kött” blir då även det helgat åt Gud, eftersom hela människan helgas åt Gud, men ”köttet” blir inte fullkomligt på jorden och heller aldrig Gud.
Människosonen kan bli vår broder (med Gud Fader som gemensam Fader), för att Sonen blev Människosonen som dog i vårt ställe och frälste oss från synden och döden och uppstod som den ”förstfödde bland många”.
Men Gud Sonen är fortfarande den Enfödde, ett med Fadern och Anden i en helig treenig Gudom.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

De är alltid ett och upphör aldrig att vara ett, för Gud kan aldrig bli annat än Gud och ett med det/den han är.

GJORD TILL SYND

Jesus Kristus, Frälsaren, tog bokstavligen inte sjukdomarna på sig på det sättet att han blev sjuk i alla människors alla sjukdomar, blev spetälsk i den spetälskes ställe, eller själv blev demonbesatt i demonbesattas ställe och så vidare.
Jesus lyfte i stället av människornas sjukdomar, tog bort dem, och bar dem upp på korset eftersom Jesus dog som representant för hela mänsklighetens alla sjuka, besatta, sårade, skadade, bristfälliga och orättfärdiga. Allt detta spikades upp på korset, liksom lagen efter bokstaven spikades upp på korset.

”Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:13-15

Jes. 53:
”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.”

”Men all vår skuld lade Herren på honom”.
Annars hade allt lagts på oss, på oss alla.
Alla människor räknas som syndare, överträdare, lagbrytare – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit ”slagna av Gud” – utan Jesu offer.
Alla människor hade fått ett dödsstraff – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit utan helande och evig frid – utan Jesu offer.
Alla människor hade gått vilse, bort från Gud – utan Jesu offer.

”När det blev kväll, förde de till honom många som var besatta av onda andar. Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.”
Matt. 8:16-17

Petrus beskriver helandet genom Jesu sår som helandet från synden. ”För ni var som får som gått vilse”, skriver han, men i omvändelsen till Herden finns helandet:

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:24-25

Helandet, genom Jesu sår på korset, innebär ett helande till både ande, kropp och själ. För allt hade fördömts och räknats som orättfärdigt utan Jesu offer. Men nu när varje frälst människa har ”dött bort från synderna”, genom att vi räknas som syndfria genom Jesu offer för oss, får och ska vi ”leva för rättfärdigheten”. Vi får räknas som rättfärdiga tack vare att vi lever i ”den Rättfärdige”.
Läs gärna bibelstudiet ”Hur blir man rättfärdig?”.

”Vi som tror på honom som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”
Rom. 4:24-25

Genom att Jesus uppstod och vann seger över synden, döden och dödsriket så kan vi, genom Jesu Kristi försoningsverk, få rättfärdiggörelse och evigt liv.

När Jesus ”bar” våra synder ”i sin kropp upp på träet”, så används det grekiska ordet; ”anapheró”, som betyder ”Att uppbringa, att offra, att bära, att lyfta upp”.

”anaphérō (från aná, ”upp” och phérō, ”föra, bära”) – korrekt uttryckt, föra upp till målet (slutpunkten), dvs. bära något genom sin sekvens för att nå dess nödvändiga fullbordan”
(Strong’s Concordance)

I Jes. 53:4 är det hebreiska ordet för ”bar”; nasa/nasah, och betyder ”Att lyfta, bära, bära, ta, förlåta”.

Jesus lyfter bort, tar, bär och bär bort mänsklighetens synder.
Och när Jesus offrar sig själv får vi det saliga bytet = Skuld, synd och orenhet bytt mot nåd, helighet och rättfärdighet. Allt i och genom Jesus Kristus.
Men Jesus blir aldrig någonsin gjord till synd på ett sätt så att han blir ett med synden personligen och helt igenom en syndare.

Ser man till Bibelns helhet så förstår man att orden ”gjort till synd” i 1 Kor. 5 är en metonymi.
”Metonymi står i nära relation till både metafor och synekdoke. Metonymin lånar ett oegentligt uttryck från samma begreppsområde, under det metaforen lånar från ett främmande. Som metafor tar sig metonymi ett bildligt uttryck men på ett förenklat vis, genom något som är baserat på förstådda associationer.”
(Wikipedia)

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Jesus blev gjort till synd på det sättet att han tog våra synder i sin kropp upp på korset och dog för våra synder som en dömd förbrytare, syndare, fast han var oskyldig och helt rättfärdig och syndfri i sig själv. Mänsklighetens skuld blev lagd på Jesus eftersom han dog i allas vårt ställe; en ställföreträdande död. Detta för att frälsa var och en som kommer till Gud genom tron på Jesu försoningsverk på korset.
Alla som inte vill bli räddade av Gud väljer att i stället bli lagöverträdare, för endast genom Jesus Kristus finns nåden och befrielsen från den domen, eftersom det är det rättfärdiga livet i och genom Kristus som frälser människan. (Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”)
Lever människan efter lagen och blir dömd efter lagen så blir straffet också efter lagen, och ingen människa kan hålla lagen fullkomligt. Ett enda brott mot lagen gör människan till en lagbrytare. Lagen bevisar att människan är fullständigt beroende av en nåderik och barmhärtig Frälsare, eftersom människan aldrig klarar att frälsa sig själv genom goda gärningar som blir fullkomliga inför Gud.

”För den som håller hela lagen men felar i ett är skyldig till allt.”
Jak. 2:10

Vårt straff för lagöverträdelse hade blivit en evig död, en död för hela människan eftersom orättfärdigheten även ger en ande som räknas som ”död” och orättfärdig inför Gud, och som inte kan ha någon gemenskap med Gud. När en orättfärdig syndare döms för sina lagöverträdelser så är syndaren orättfärdig i sig själv.
Ingen skapad människa klarar av att hålla hela lagen i egen kraft, inte ens med Guds hjälp. Och detta eftersom alla människor med dödliga människokroppar har kroppar med en fallen natur. (Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad är syndens lag och Andens lag?”)
Hade Jesus bara varit en vanlig skapade människa så hade Jesus inte kunnat kallas ”syndfri”, att han ”inte visste av någon synd”, att ”synd finns inte i honom” och att han var ”helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna”.

Jesus blev själsligen och kroppsligen som en av oss, Han blev en hel människa, lik sina bröder:

Jesus led och plågades som vi skulle ha gjort, men med större tyngd på sina axlar. Hans bägare kunde ingen annan dricka.

Jesus var syndfri, i sig själv:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Jesus är Livet, livet från Gud:

ÖVERGIVEN AV GUD

Till argumentet att Jesus blev övergiven på korset och helt gjort till syndare hör Jesu ord på korset, ord från den profetiska psalmen om Messias lidande, psalm 22:

”Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst, och sa: Eloi, Eloi, lama sabaktani? Som översatt blir: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.”
Mark. 15:34

””För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”, en psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.”
Ps. 22:1-2

Det finns många psalmer som räknas som ”messianska”, och som förutom att även kunna handla om psalmskrivaren själv även handlar profetiskt om Jesus Kristus.
Läser man hela de messianska psalmerna så kan man ibland se att de kan ha en hänvisning till både till exempel kung David och Jesus som Messias.

Psalm 31 visar till exempel Jesu ord från korset; ”I din hand överlämnar jag min ande.” (Luk. 23:46).
Men läser vi hela Psalm 31 så ser vi att det också är en bön av David om räddning undan förföljelse, och det finns ord som inte stämmer in på Jesu liv. Vers 11: ”Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.”
Jesus hade ingen bruten kraft på grund av sin egen missgärning, han bar andra människors missgärningar i sin kropp men var helt syndfri i sig själv.

I Psalm 22 ser vi att först finns citatet Jesus använder på korset.
Sedan ser vi direkt att vers 2-3 uttrycker känslan av att räddning inte finns överhuvudtaget. Det är ord av ångest:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.”
Jesus frälsning var inte bokstavligen fjärran från honom, eftersom han inte behövde någon frälsning av Fadern. Han visste att han skulle bära folkens synder i sin kropp upp på ett kors, lida och död samt uppstå igen på den tredje dagen. Jesus var också ett med Fadern, och Jesus behövde aldrig riskera att Fadern inte ville höra honom.
Däremot beskriver psalmen händelsen, känslorna, och hur hopplöst allt såg ut när det gäller en räddning från plågor och död. I människornas ögon såg det ut som att Jesus var övergiven av Gud, plågad och slagen av Gud för missgärningar som inte behagade Gud. Det visar Bibelns ord och de profetiska orden i Jes. 53.
Jesus hade svåra lidanden i sin kropp och själ och samma ångest och vånda som alla människor skulle ha haft som slagna och korsfästa. Varje ofrälst människa kan säga orden från psalmen och mena dem bokstavligen, under dödsångest och dödsstraff, det straff som varje människas synder kommer att leda till utan frälsningen genom Jesus Kristus.
Men Jesus bevisar i stället att han är den Messias som judarna hade väntat på, genom att citera den psalm som handlade om Messias lidande och död.

I vers 17-19 ser vi igen detaljer om Jesus som profetiskt gick i uppfyllelse: ”Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.”
Att grunda Jesu ord på korset; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” som fakta för att Jesus blivit helt övergiven av Gud och skild från Fadern, enbart för att soldaterna bokstavligen delade Jesu kläder mellan sig och kastade lott om Jesu klädnad samt orden om att Jesu händer och fötter bokstavligen genomborrats, det gör att man blir tvungen att kategoriskt resonera likadant med alla andra messianska psalmer också, och det fungerar inte överhuvudtaget.

Psalm 40 är ett exempel till, där det handlar både om Messias och psalmskrivaren: ”Därför säger jag: ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta.”
Sedan står det i vers 13: ”Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.”
Jesus hade inte oräkneliga synder på sitt samvete eftersom han, i sig själv, inte visste av någon synd.

När Jesus läser orden som handlar om honom själv, från Jesaja, så blir judarna chockade. De vet att Skriften handlar om Messias. Ändå får de svårt att tro. De reagerade på profetian om honom genom att fråga: ”Är inte denne Josefs son?”

”Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade växt upp. Och på sabbats dagen gick han in i synagogan, som han brukade, och reste sig för att läsa. Då räckte man profeten Jesajas bokrulle till honom och när han öppnade bokrullen, fann han det ställe där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna evangelium för de fattiga. Han har sänt mig till att hela dem som har förkrossade hjärtan, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, och till att ge de förtryckta frihet, och till att predika Herrens behagliga år. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den åt tjänaren och satte sig. Och alla som var i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: I dag har detta ställe i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar. Och alla gav honom sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som kom ut från hans mun. Och de frågade: Är inte denne Josefs son?”
Luk. 4:14-22

Det Gamla testamentet innehåller många texter som innehåller både profetiska ord som går i uppfyllelse i detalj i en biblisk framtid men också ord som gäller händelser och personer i en biblisk nutid. Texterna kan ibland innehålla detaljerade fakta men också poetiska liknelser och bilder med budskap lika starka som bokstavliga detaljer men som ska förstås och tillämpas på ett annat sätt.
Bibeln behöver läsning och förståelse med både ledning av den Helige Ande samt en helhetssyn på Bibeln som aldrig får missbrukas.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” för att få en bred förståelse av olika tolkningssätt och tolkningsdiken samt vad som påverkar människor till olika tolkningar.

I det Nya testamentet har vi en guldgruva när det gäller förståelsen av det Gamla testamentet. Vi ser att Jesus citerar Skrifterna, och vi ser att apostlarna både citerar och förstår Skrifterna.
Jesus blir ibland förvånad över människornas okunskap och brist på insikter om vad Skrifternas ord betyder. Människor förstår inte de andliga budskapen.
Det Gamla testamentet måste därför alltid tolkas i ljuset av det Nya testamentet, eftersom förklaringarna av det Gamla kommer i det Nya, samt det Gamla innehåller ”skuggbilder” av det som skulle komma längre fram och uppfyllas i sin helhet i det nya förbundet.
Man kan därför inte, i exemplet med den messianska Psalmen 22, helt plötsligt få en teologisk grund med Jesus som helt övergiven och skild från Fadern, och till och med upphör att vara Gud, när summan av Guds ord visar att Jesus aldrig kan bli helt skild från Fadern och upphöra att vara Gud och Guds väsen.
En sådan skilsmässa skulle skapa den omöjliga ekvationen:
Jesus är Gud – Gud = Jesus är inte Gud + Gud = Jesus blir Gud igen.

Till argumentet att Jesus blev övergiven av Fadern på korset och helt gjord till syndare hör även ord från Jes. 53. Och här skapas en förvriden syn på Fadern som en plågande Fader som både misshandlar och överger sin Son och själv dömer honom till helvetet.
Och, återigen, ser man i så fall på en bokstavlig tolkning av utvalda ord i vissa verser i Bibeln men ser sedan inte summan av Guds ord om vem Gud är och vem Jesus är.
Det är ett av de största tolkningsmisstagen man kan göra, eftersom förståelsen finns i helheten.
För hur kan några detaljer triumfera i kunskap över helheten, när det gäller att förstå och lära känna Guds egenskaper och Guds vilja?

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.”
Jes. 53:4

Bibelöversättningar kan även skriva ”plågad av Gud” eller ”tuktad av Gud”.
Läran att Fadern överger Sonen och plågar Sonen skapar en syn på Fadern som en medvetet grym och plågande Fader.
Vi läser hela sammanhanget samt verser som bekräftar sanningen angående korsfästelsen; ”vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad”:

”Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.
Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.
Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.”
Jes. 53

I den hebreiska grundtexten är det orden ”chashab” som översatts till; ”medan vi höll (honom) för att vara”.
”Chashab” betyder; ”Att tänka, planera, räkna, redogöra för, överväga, uttänka, uppskatta”.
(Strong’s Concordance)

Människorna som såg Jesus lida och plågas tänkte och antog att det var Gud själv som plågade Jesus.

Det är väsentligt att se vad Jesus själv säger om sin egen död:

”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:17-18

Fadern älskar Sonen, redan innan Sonen frivilligt vill födas som människa och ta mänsklighetens synder i sin kropp upp på korset och försona världen med Gud genom Sonens blod.
Fadern älskar Sonen även när Sonen blir pinad och plågad under Pontius Pilatus.
Fadern låter Sonen lida, tillåter plågan och våndan och döden som skulle kommit över mänskligheten i stället komma över hans älskade Son.
Faderns vilja är att Sonen tar all synd på sig, och genom Sonens blod frälsa människorna.
Sonens vilja är att ta all synd på sig, och genom sitt blod frälsa människorna.
Jesus visste att han skulle förrådas, utlämnas åt judiska ledarna, misshandlas under romarnas ledare och korsfästas likt en förrädare och brottsling.
Men precis som ett vanligt lamm blir ”slaget” som offer blev Jesus Guds rena offerlamm, slagen som offer för försoning.

King James Version säger i Jes. 53:4; ”Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet we did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.”

Tittar vi närmare på det hebreiska ordet för ”smitten” så säger Strong’s Concordance:

”Användning: Det hebreiska verbet ”nakah” betyder främst att slå. Det används i olika sammanhang i Gamla testamentet, allt från fysiskt våld till metaforiska användningar. Termen kan antyda en rad handlingar, från ett enkelt slag till ett dödligt slag, och den används ofta i samband med gudomlig dom eller krigföring. Den kan också hänvisa till handlingen att besegra eller erövra en fiende.

Kulturell och historisk bakgrund: I forntida kulturer i Främre Orienten var fysisk styrka och förmågan att slå eller besegra en fiende högt värderade egenskaper, ofta förknippade med gudomlig ynnest eller dom. Begreppet ”nakah” återspeglar livets hårda verklighet i en tid då personlig och nationell överlevnad ofta berodde på militär skicklighet och förmågan att försvara sig själv eller sitt samhälle. Användningen av ”nakah” i Bibeln understryker ofta allvaret i synd och konsekvenserna av olydnad mot Gud, såväl som det skydd och den befrielse som Gud ger sitt folk.”

Tittar vi på det hebreiska ordet för ”stricken” så är det; ”naga”, och betyder ”Att röra vid, nå, slå, plåga”.
(Strong’s Concordance)
Ordet ”plåga” har då betydelsen ”plague”, att Gud till exempel ”slår” människor med sjukdom och plågor (exempelvis farao och egyptierna).

Fadern plågar bokstavligen inte Sonen personligen, utan har utvalt Sonen till ett offer för synder och tillåter Sonen att bli det slagna offerlammet.
När Jes. 53 säger; ”Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.” visar det att Guds rättmätiga straff för människornas synder nu i stället blir lagt på Sonen, helt efter hela den treeniga Gudomens heliga vilja.
När Jes. 53 säger; ”När du gör hans liv till ett skuldoffer” låter Fadern Jesus ta all synd på sig för att; ”Herrens vilja skall ha framgång genom honom.”

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

Jesus blev ”räknad som förbrytare” eftersom han blev upphöjd på ett kors, korsfäst som en förbrytare:

”För alla de som håller sig till laggärningar är under förbannelse, för det står skrivet: Förbannad är var och en som inte förblir vid allt det som är skrivet i lagboken, så att han fullgör det. Men att ingen blir rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, för den rättfärdige ska leva av tro. Men lagen är inte av tro, utan den människa som håller dessa bud ska leva genom dem. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för vår skull, för det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Detta för att Abrahams välsignelse skulle komma till hedningarna genom Jesus Kristus och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”
Gal. 3:10-14

Men Gud fördömde synden i Jesu ”kött” (kroppen), inte i hela Jesus person. Inte i Jesu ande, Jesu innersta jag:

”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Rom. 8:3-4

”Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.”
Ef. 2:14-15

”Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser”
Kol. 1:21-22

”Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.”
Hebr. 10:10

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.”
1 Petr. 2:24

Jesus blev ”räknad bland förbrytare” och ”trädde in i överträdarnas ställe”.

Man trodde att Jesus utsattes för stort och svårt straff av Gud för sina synder, och drog slutsatsen att någon som var så föraktad, som lidit så svårt och så länge, måste ha blivit övergiven av Gud åt rättsliga lidanden, och att han upplevde det rätta resultatet och effekten av sina egna synder.

”När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.” Jes. 53.

Jesus var däremot varken en förbrytare eller en syndig överträdare i sig själv.
Jesus fick i stället en falsk och orättvis dom utdelad av människor, där Guds oskyldiga och heliga Son profetiskt blir Guds rena offerlamm.

KENOSIS V/S KENOSIS-TEORIN

När kyrkan använder ordet ”kenosis” så menar man det bibelställe som beskriver att Jesus avstod sin jämlikhet med Gud i Fil. 2:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

Man kan inom kyrkan tala om Guds Sons ”trefaldiga kenosis”;
– Jesus blev människa.
– Jesus blev gjord till synd.
– Jesus dör.

Olika bibelöversättningar kan översätta ”kenoo” till; utblottade, avstod (med betydelsen avstod alla privilegier).

Det grekiska ordet ”kenoó” har betydelsen;
”(a) Jag tömmer, (b) berövar innehåll, gör overklig”

”Användning: Verbet kenoó betyder främst ”att tömma” eller ”att göra tomt”. I Nya testamentet används det ofta metaforiskt för att beskriva handlingen att göra något kraftlöst eller oanvändbart. Det kan också innebära handlingen att avyttra sig status eller privilegier.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var konceptet att ”uttömma” sig själv kontrakulturellt, eftersom samhället ofta värdesatte ära, status och makt. Användningen av kenoó i Nya testamentet, särskilt i samband med Kristi inkarnation och ödmjukhet, utgör en radikal avvikelse från dessa kulturella normer. Det återspeglar den kristna livssyn om ödmjukhet och självuppoffring, som var revolutionerande i samband med de rådande kulturella värderingarna om ära och prestige.”
(Strong’s Concordance)

Det grekiska ordet som översatts till ”rövad skatt” i Fil. 2:5-8 är; ”harpagmos”:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

”Användning: Termen ”harpagmos” används för att beskriva handlingen att gripa eller ta något med våld. I Nya testamentet tolkas det ofta i sammanhanget med något som inte ska klamras fast vid eller utnyttjas. Ordet används särskilt i Filipperbrevet 2:6, där det beskriver Kristi inställning till sin gudomliga status.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen skulle begreppet ”harpagmos” ha förståtts i samband med maktdynamik, där individer eller grupper kunde ta makt eller ägodelar med våld. Termen har konnotationer av aggressivt förvärvande, vilket står i kontrast till den ödmjukhet och osjälviskhet som Kristus exemplifierade.”
(Strong’s Concordance)

Ser vi på vem Jesus var och är som både Gud och Människosonen så ser vi att han är Gud Sonen som inte utnyttjar sina privilegier som Gud och ett med Fadern och samtidigt att Jesus som människa blir helt ”lik sina bröder” när Jesus blir människa och därmed ”kött” (får en biologisk jordisk kropp med ett psyke).
Läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Har människan ett innersta jag?”.

När Jesus frivilligt tog på sig en tjänares gestalt så utnyttjade han – som människa – inte den position och de privilegier han egentligen hade – som Gud.

Jesus är:
1) Preexistentiell = född före tidernas begynnelse, ”Ordet som finns hos Gud och var Gud och blev kött”(Joh. 1:1-3) och fanns hos Fadern i Faderns härlighet innan han kom ner till jorden (Joh. 17:5, Joh. 3:13, Joh. 6:38, Joh. 16:28, Gal. 4:4-5, Hebr. 2:7-10, ).
2) Guds Enfödde Son = helt unik, som enfödd av Fadern. (Joh. 1:18, 1 Joh. 5:7)
3) Människosonen = född av den Helige Ande och Maria, med en evig ande som är Gud (arvet från Fadern) och en vanlig människokropp (arvet efter maria).
4) Jesus får som ”den förstfödde bland många” en uppståndelsekropp lik den som varje kristen får på uppståndelsens dag. Han förbliver Människosonen, och är en förebild för alla människor.
5) Jesus återkommer i makt och majestät med alla sina änglar, och återkommer som ”konungars Konung och herrarnas Herre”, titlar som endast Gud har (Sak. 14:9, 1 Tim. 1:17, Upp. 19:16, 1 Tim. 6:14-16). Han kommer med namnet ”Guds Ord” (Upp. 19:13), som han alltid haft och som allt synligt och osynligt har skapats genom och till (Kol. 1:13-20, Ef. 3:9-11, Hebr. 1:2).
Jesus återkommer som både fysiskt uppståndne Människosonen och den evige Alfa och Omega, som endast Gud är (Upp. 22:12-13, Upp. 1:8, Jes. 44:6, Jes. 44:12).
Jesus är den ende som kan vara både Gud och människa, Gud i allmakt och Gud med all ära och samtidigt vara de kristnas ”medarvinge ” och ”broder” i det himmelska rike där ”Gud ska bli allt i alla” och ingen synd, ondska och död mer finns (Tit. 2:13, Matt. 28:18, Joh. 5:22-23, 2 Petr. 3:17-18, Jes. 42:8, Fil. 2:5-11).

GUD PÅ KORSET

Gud försonade världen med sig själv när han var i Sonen på korset:

Gud säger: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.”
Sak. 12:10

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
2 Kor. 5:19

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

Kritiker till treenighetsläran kan mena att ordet ”mig” är felöversatt i Sak. 12:10, att det inte kan handla om att Gud är genomborrad.
Likaså att Gud inte kan ha köpt församlingen med sitt eget blod.
Men är Jesus Kristus; Gud Sonen, och Gud kommen i mänsklig gestalt så har Gud Sonen en helt vanlig kropp med vanligt människoblod som kan utgjutas till försoning för synder.
Gud Fadern, i Gud Sonen på korset, kan då ha köpt församlingen med Guds eget blod eftersom Gud Sonen har fått en jordisk kropp. Gud är ande. Om Gud som är ande var i Sonens kropp på korset så är Gud i Jesu kropp, både genom Sonen, genom Anden och genom Fadern, som alla är ande och alla är ett.

Det är Gud som blivit genomborrad, och det är Gud, som kommer på Domens dag:
”Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:7-8

Det är Gud, som går ut i strid och Gud som ska stå med sina fötter på Oljeberget:

”Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut.”

”Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig.”
Sak. 14:3-4,5

”Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla heliga änglar med honom, då ska han sitta på sin härlighets tron.”
Matt. 25:31

”Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rätt färdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord. Och härarna i himlen följde honom på vita hästar, klädda i fint linne, vitt och rent. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, för att han med det skulle slå folken. Och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:11-16

Här ser vi att:
Gud Fadern och Gud Sonen går ut i strid.
Gud Fadern och Gud Sonen kommer med alla heliga.
Gud Fadern och Gud Sonen ska stå på Oljeberget.
Gud Fadern och Gud Sonen är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.

GUD ALLESTÄDES NÄRVARANDE

En människa som blir född på nytt i anden, av Gud, blir inte helt fullkomlig förrän på uppståndelsens dag. Den kristne syndar dagligen i sin oförmåga att alltid hålla Guds vilja på ett heligt och fullkomligt sätt. Detta sker på grund av att människan har en fallen natur, trots att hon blivit frälst och anden fötts på nytt. Hela människan tillhör Gud och Guds rike, från den stund hon fötts på nytt, och hela människan räknas som ”helgad åt Herren”. Men synd sker, medvetet eller omedvetet, och människan måste välja att omvända sig från den synd hon begår, be om förlåtelse för den samt med Andens kraft och ledning vilja välja att inte bli slav under synden och dess begär. Mitt i allt detta är människan ”ett Guds tempel”. Gud är närvarande i detta ”tempel”, detta ”kroppstabernakel”, trots människan kan begå synder.

När människor menar att Gud var tvungen att överge Sonen helt på korset, för att han blev gjord till synd, så är argumentet att Gud inte kan vara nära någonting/någon som är helt syndig.
Det är två skilda saker:
1) att bli förenad med synden och ett med synden
2) att leva bredvid synden och inte bli ett med synden

Gud kunde vara i dödsriket och proklamera segern över döden.
Gud kan bo i en människa som fortfarande syndar och har en syndanatur (fallen natur), för ingen utom Jesus kan vara syndfri i sig själv eller klara av att aldrig synda.
Men Gud kan inte förenas med och bo i en människa som till ande, själ och kropp tillhör Satan. Den människan har, ifall hon avfallit, ”släckt Anden” inom sig (drivit bort Anden).
”Människotemplet” kan inte samtidigt vara ett tempel åt Gud och ett tempel åt Satan. Helighet och ondska kan inte bli ”ett”. Men Guds Ande och människans pånyttfödda ande kan vara ett.

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

Gud är och kan vara överallt:

”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.”
Ps. 139:7-12

”Herrens ögon är överallt, de vakar över både onda och goda.”
Ords. 15:3

”För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”
Hebr. 4:12-13

”Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.”
Job 33:4

”Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud.”
1 Kor. 2:20

Gud är närvarande över hela jorden. Han ser allt, vet allt och kan vara allestädes närvarande. Det är hans allmakt som Allsmäktig, Allvetande och Allseende.
Hela jorden är Guds skapelse, med människor som Gud verkar i och genom, men också på ett sätt ”denna världens furstes” territorium (Joh. 12:31, 1 Joh. 5:19), där han verkar i och genom människor. Det finns en ständigt pågående andlig aktivitet i jordens ”atmosfär”, i världen. Här är Gud närvarande men också Satan närvarande. Här finns helighet och rättfärdighet men också synd, mörker och ondska. Gud talar till och ”drar” i alla människor, för att kalla dem till sig. Satan ”drar” också i alla människor, för att dels kalla människor till tjänst för honom och dels förmå människor att lämna Gud och vända sig bort från Gud.

Jesus övervann döden och dödsriket för att han dog i alla syndares ställe, då han bar deras synder ”i sin kropp” upp på korset. Livets Furste, Gud själv, kunde inte behållas i dödsriket.
För hur kan Livet vara värdigt döden, och hur kan heligheten och syndfriheten vara värdigt helvetet?
Hur kan avgrundens mörker behålla Ljuset, och hur kan Satan få grepp om Gud i avgrunden?

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.”
1 Petr. 3:18-20

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda. ”
Apg. 3:14-15

Gud kan alltså vara i dödsriket/helvetet, eftersom Gud:
1) är allestädes närvarande, ser allt och vet allt
2) Jesus kunde vara i dödsriket/helvetet

Gud kan inte bli värdig dödsriket/helvetet, men kan vara överallt.
Gud kan inte bli ett med synden, men kan vara bland syndare och bland synden.
Gud kan inte först vara Livets Furste – sedan ett med synden – och efter det Livets Furste igen.
I så fall är ekvationen: Guds väsen – blir Satans väsen – blir Guds väsen igen.
Och det andliga livets verklighet skulle i så fall vara: Gud är Gud – Gud blir ondskans väsen – ondskans väsen blir Gud.
Det är en omöjlighet.

SUMMERING

De som menar att Gud Fader helt övergav sonen på korset med argumentet att Jesus helt blev gjord till synd och måste bli värdig helvetet grundar detta på bland annat Psalm 22, en profetisk psalm av David som handlar om Messias lidande och seger.
Man tolkar då Jesus ord på korset bokstavligen; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” och kan mena att andra ord i psalmen gick i uppfyllelse ordagrant så då måste vi tro att de ord Jesus ropade ut i sin nöd på korset är helt sanna; Jesus blev helt övergiven.

Ser man i stället hur en människa är skapad, vad en människa består av (Se ”Har människan ett innersta jag?” och ”Dog Jesus andligen på korset?”) så förstår vi att Jesus till sin själ och kropp upplevde fruktansvärda fasor. Han hade en kropp lik vår, som fungerade på exakt samma sätt. Jesus hade samma nervsystem och smärtsystem som alla människor, samma hormoner, signalsubstanser och kroppsfunktioner som vi andra. Jesu själ och kropp kunde känna stresspåslag, få svår ångest och förtvivlan, få blodtrycksfall, andnöd och hjärtsvikt. Han utsattes för människors alla grymma behandlingar och beteenden när han förhördes, anklagades, torterades, dömdes och domen verkställdes. Jesu citerade strax före dödsögonblicket de profetiska orden från Davids psalm. Dels för att hela psalmen är profetisk och handlar om Messias lidande, och han bevisade med sina ord att det var om honom David profeterade, och dels för att Sonen i sitt lidande och sina dödskval kan ha upplevt rent mänskligt (själsligt/psykiskt) att han var övergiven av Fadern i den stunden, även fast han visste allt om sitt lidande i förväg och med sina andra ord på korset visar att han inte alls trodde att han var övergiven av Fadern:
1) Jesus säger till rövaren bredvid honom att han ska vara med Jesus i paradiset redan samma dag. Luk. 23:43.
2) Jesus överlämnar sin ande i sin Faders händer i dödsögonblicket. Luk. 23:46. (Mer om vad som sker då i ”Dog Jesus andligen på korset?”).
3) Jesus säger: ”Det är fullbordat”, strax innan dödsögonblicket. Joh. 19:30. Vilket innebär att Jesus fullbordat det nya förbundet genom sitt blod utan att först ha behövt komma ner till helvetet och bli ett med Satans natur, för att sedan få tillbaka sin gudomlighet i helvetet igen och återuppstå.
Varianter av JDS-läran menar att Jesus behövde bli född på nytt i anden nere i helvetet, eftersom han var ett med Satans natur.

Det är av största vikt att alltid se summan av Guds ord.

Den sanna betydelsen av det grekiska ordet ”kenoó” får inte förväxlas med den felaktiga lära som kallas för ”kenoticism”, ”kenotisk teologi” eller ”kenosis-teorin”.
De tre sistnämnda är läran om att Jesus slutar att vara gudomlig när han föds som människa. Han blir ”uttömd” på allt gudomligt.
Dit hör även den vanligt förekommande läran om att Jesus är både sann Gud och sann människa men blir helt övergiven av Gud på korset på grund av att Jesus bokstavligen blir gjort till synd och syndare, blir ett med satans natur och värdig helvetet. Där får han tillbaka sin helighet och den del som är Gud och övervinner därför helvetet, med tankevarianten att Jesus måste födas på nytt i helvetet.
Dessa olika varianter tillhör alla: JDS-läran – Jesus Died Spiritually. Att Jesus måste dö till ande, själ och kropp, blir helt syndig, för att kunna försona synderna hos mänskligheten.

Kenosis med rätt biblisk förståelse är i stället att Jesus aldrig upphör att vara Gud och Guds väsen, och han tar en tjänares gestalt och som människa ödmjukar sig under Faderns vilja i stället för det mänskliga ”köttets” vilja.
Sann innebörd av kenosis handlar om att Jesus inte utnyttjar sin makt som Gud, och han avstår privilegierna som egentligen tillhör honom som Gud.
Jesus ”går in under” mänskliga villkor, när han i Anden föds i en kropp som har likadana celler som vår och är lika dödlig och bristfällig (förgänglig, dödlig) som vår.
Jesus förblir syndfri i sig själv.
Jesus visste aldrig av någon synd i sitt innersta.
Jesus behövde aldrig bli varken född på nytt andligen eller döpt för att tillhöra Gud.
Jesus följde dopets ordning för att vara en förebild för rättfärdighetens väg, som vi alla ska gå. Dopet handlar om Jesu Kristi egen död och uppståndelse. (Joh. 3:15)

– Ifall Jesus var och är helig, ren och oskyldig så kan Jesus helt plötsligt inte bli oren, syndig och ond på korset.
– Ifall Jesus var oren, syndig och ond kan han inte ha varit Gud.

En del kan mena att Jesus fortsatte att vara av samma väsen som Gud, fast Jesus blev övergiven av Fadern och gjord till synd.
Frågan blir; Var någonstans är Jesus samma väsen som Fadern..när Jesus blivit helt gjord till synd?

En del kan även mena att Jesus inte hade en fallen natur eftersom Jesus inte hade en jordisk fars biologiska arvsanlag. Den fallna naturen anser man endast kan föras vidare genom två biologiska föräldrar med fallen natur. Jesus kunde på det sättet kallas ”obefläckad” eftersom han inte hade det som en del kallar för ”arvsynden”. Och man menar att Jesus var tvungen att födas av enbart en jungfru, en enda människoförälder, för att kunna få födas som ”obefläckad”.
Den syndiga fallna naturen anses, enligt läran om arvsynden, finnas redan hos det ofödda fostret, och det är en mystisk kraft som alla människor ärver och har i sig från syndafallet. Denna ”kraft” ska då inte ha funnits hos Jesus, utan han ska ha haft en annan natur i sin kropp. Jesu syndfrihet anses, i den läran, finnas i att han hade en unik kropp som var helt utan brister; han var obefläckad av synd, av arvsynden.
En del samfund går så långt att de menar att Maria var fullkomlig och obefläckad av synd som ”gudaföderska” och att Jesus blev syndfri endast tack vare arvet från Maria. Det är en av de mest felaktiga läror som finns inom kristendomen, eftersom den skapar en Maria som blir som Gud och en Jesus som inte är Gud.
Men ifall Jesus hade haft en annan typ av kropp, en kropp obefläckad av arvsynd, så hade Jesus inte prövats och frestats på samma sätt som andra människor.
En del menar att Jesus skapats med en ”fullkomlig” kropp lik Adam och Eva hade, innan syndafallet. Men deras kroppar var odödliga och skapade för ett evigt liv på jorden, och de hade inga insikter och kunskaper om gott och ont, likt Gud, eftersom deras ögon inte ”öppnats” ännu av den förbjudna frukten.
Adam och Eva var visserligen oskuldsfulla innan syndafallet, och Jesus var även han oskuldsfull, och syndens begär ”i kroppens lemmar” drev varken Jesus, Adam eller Eva till någon synd.
Men Jesus är Guds Son som kommer ner från himlen, redan fullkomlig och obefläckad av synd, eftersom Sonen är ”Ordet som var Gud” och ”som var hos Gud” och ”blev kött”.
– Jesus behövde inte en människa (modern Maria), som av en del anses fullkomlig och obefläckad likt Gud och även dyrkas för detta, för att bli obefläckad av synd själv.
– Jesus behövde inte heller en kropp lik Adams och Evas för att bli obefläckad av synd själv.

I anden är Jesus Gud och Guds väsen, fast Jesu kropp är ett vanligt ”kött” likt alla människors ”kött”.

Jesu ande = är arvet genom Anden, arvet från Fadern.
Jesu kropp (inkl. psyke/själ) = är arvet från modern Maria, arvet från en människa.

En kristen är en människa som har fått nåden att bli Guds barn genom tron på vem Jesus Kristus är och på hans försoningsverk på korset, och därigenom fått en andlig gemenskap med Gud i sin ande; hon har blivit född från ovan, född av Gud i anden. Gud kan bo i den frälsta människan, som trots att hon blivit pånyttfödd i anden har ett syndigt fallet kött.
Kristna är inte ”halva”, halvheliga eller halvrena, eftersom hela människan är helgad åt Herren.
Anden räknas som syndfri i människan tack vare att anden fötts på nytt av Gud och blivit rättfärdig i och genom Den Rättfärdige; Jesus Kristus.
Trots att människan räknas som syndfri i anden, i och genom Kristus, klarar och orkar inte människan att styra allt ”kött” till ett fullkomligt och helt igenom välbehagligt liv inför Gud. Köttet dras alltjämt till ett egocentriskt begärstyrt leverne.
Jesus är däremot Gud, i sin ande, och eftersom livet och kraften kommer från Gud som är fullkomlig så låter sig Jesus aldrig styras av sitt ”kött” och köttets olika viljor, påfrestningar och upplevelser.
Trots att Jesus upplever det som varje människa kan uppleva så faller han inte om och om igen likt alla andra som brister och felar i medvetna eller omedvetna synder inför Gud. Därför behöver alla kristna den nåd som är ny varje morgon genom Jesu försonande blod och rening för var och en som vill leva i Kristus och förbli i Kristus och hans liv, kraft och fullkomliga kärlek.

”Jesus sa till honom: Den som blivit tvättad, behöver sedan bara tvätta fötterna, så är han helt ren. Och ni är rena, men inte alla. För han visste vem det var som skulle förråda honom. Därför sa han: Ni är inte alla rena.”
Joh. 13:10-11

”Men ni är rentvådda och ni är helgade och ni är rättfärdiggjorda i Herren Jesu namn och genom vår Guds Ande.”
1 Kor. 6:11

”För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.”
Ef. 5:8

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23

”För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade.”
Hebr. 10:14

Men en del kristna kan ibland mena att ifall Jesus inte var helt som alla andra människor, helt tömd på gudomlighet och på att vara Gud, så blir det ”fusk” när Jesus frestas och prövas. Han skulle annars ha lättare att undvika att synda och inte frestas på exakt samma sätt som andra människor.
Är det ”fusk”…när Gud, som inte kan frestas av synd, blir frestad av synd?
Det blir inte mer fusk än när de pånyttfödda kristna blir frestade av synd, frestade att ”i köttet” följa köttets alla viljor.
Varje kristen som fötts på nytt i anden har fått en ande som enbart vill göra Guds goda vilja i enhet med Kristi Ande. Det är inte människans ande som blir frestad under livets gång på jorden, utan det är ”köttet” som blir frestat. Människans ande lever i harmoni med Guds Ande inom människan, men den harmonin utmanas av den strid som alltid finns mellan Anden och ”köttet”. Den striden hade även Jesus, och därför kunde han frestas och prövas i ”köttet” på exakt samma sätt som alla vi andra. Köttet = kroppen med dess tillhörande psyke.
Jesus hade däremot visdom, insikter och kunskaper som andra kristna människor inte har. Se de 44 punkterna, i bibelstudiet ”Var Jesus gudomlig på jorden?”, om Jesu gudomlighet som Bibeln vittnar om.

Är Jesus en ”halvgud”?
Kritiker till treenighetsläran kan hävda att ifall Jesus både är sann Gud och sann människa så är Jesus en halvgud.
Och ifall Jesus inte är enbart en människa så är det inte en människa som har offrat sitt liv i vårt ställe och ingen människa som blivit ”medlare mellan Gud och människor”.
Men det är tvärtom; Jesus är verkligen Gud, trots att han avstod sina privilegier och sin makt som Gud när han ödmjukade sig och ville födas som människa och få ett ”kött” likt vårt.
Och med ett ”kött” likt vårt är Jesus verkligen en sann människa.
Alla människor har en ande. Vi är andevarelser och vår ande lever vidare efter att vår biologiska jordiska kropp har dött. Detta tror inte alla människor och inte heller alla kristna, vilket bland annat leder till svårigheter att se både på vilket sätt Jesus dog på korset samt hur Jesus kan vara Gud.
Jesus hade också en ande som bodde i en biologisk jordisk kropp. Alla människors biologiska kroppar (inkl. hjärnans psyke) är organisk materia som förmultnar i jorden när den dör.

Kan Jesus vara Gud i sin ande och ändå ha en vanlig människokropp och människosjäl…utan att vara en halvgud?
Duger människoblivandet av Ordet, när det blev kött…ifall Ordet ”bara” blev kött?
Vad säger Guds ord, summan av Guds ord?
Räckte Jesu försoningsoffer…ifall Jesus inte förlorade sin Gudom, övergavs helt, blev ett med Satans natur och värdig helvetet?
En lång rad bibelställen vittnar om hur Jesus bar våra synder i sin kropp, i sitt ”kött”.
En lång rad bibelställen vittnar om vad en människa är.
En lång rad bibelställen vittnar om vem Jesus Kristus är.

Jesus Kristus lever, genom Anden (= Faderns Ande, = Kristi Ande), i var människa som tagit emot honom och bekänt honom som Herren, Frälsaren, och sedan blivit född på nytt. Ändå förblir kropparna vanliga. Människan förblir en hel och sann människa, fast hon blivit ett Guds barn och tillhör Guds rike redan medan hon lever på jorden, och genom Anden har Guds rike inom sig.
Kan Gud uppfylla människan, bo i människan samt leva i en enhet med människan utan att människan blir en halvgud så kan även Jesus ha en ande som är ett med Fadern och Anden i Gudomen utan att vara en halvgud.
Gud är närvarande och bor alltså i en vanlig människokropp, i den frälsta människan. Likaså var det med Jesus. Gud, som är ande, bodde i en vanlig kropp med begränsningar (förgänglig, dödlig), lik våra begränsningar.
Ända tills Jesu kropp uppstått och förhärligats, levde Gud i en vanlig dödlig kropp. Gud ”sprängde” inte människokroppen genom att bo i den, och cellerna och molekylerna i kroppen blev inte heller övernaturliga eller ”gudomliga” i Jesu kropp.

Ifall Jesus var Gud, i anden…kan i så fall Gud begränsas av en människokropp?
”För Gud är allting möjligt.” Matt. 19:26. Detta bibelord bekräftar inte att Gud skulle kunna upphöra att vara den Gud är, att han kan sluta vara Guds väsen, utan bekräftar att den allsmäktige Guden kan göra vilka under han vill.
Gud, den Allsmäktige, bor i människor, och människorna begränsar Gud med sina olika typer av sinnen och Gud har valt att låta saker ske, eller inte ske, i ett samspel med människans tro och vilja. Begränsningarna kommer inte av att Gud är begränsad i sig själv, utan av att Gud inte låter någon styra eller begränsa hans kraft och närvaro på andra sätt än han själv har valt. Gud kan med sin kraft utföra vilka under han vill, Gud har ju skapat universum! Men Gud befinner sig inte inuti varje molekyl och atom i hela universum enbart för att han är allestädes närvarande. All materia genomsyras inte av Guds Ande, men Gud rör sig hur, var och när han vill.
Ingenting är omöjligt för Gud. När Gud kommer ”i köttet”, som människa så kommer Gud frivilligt i en kropp som vår för att kunna dö den död som vi annars skulle ha varit värda. Han kan även ha medlidande med våra lidanden och prövningar eftersom han genomlevt det en människa kan genomleva. Och segern över allt finns ”i Kristus” och ”genom Kristus”.

”För vi har inte en sådan överste präst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi, fast utan synd. ”
Hebr. 4:15

Jesus säger:
”Men ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.”
Luk. 22:8

”Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överste präst inför Gud för att sona folkets synder. För därigenom att han blev plågad och frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Hebr. 2:17-18

”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”
Jes. 53:3

”För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte tillbaka. När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:21-25

Guds heliga byte med människan; synd – rättfärdighet:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Det första grekiska ordet för ”gjort”, som handlar om att Jesus blev gjord till synd är; ”poieó”, och har betydelsen; ”Att skapa, att göra, att agera, att orsaka, att verka”.
Det andra grekiska ordet för ”gjorda”, som handlar om vad människan blir i Kristus är; ”ginomai”, med betydelsen; ”att bli, att komma till stånd, att hända, att göras”.
(Strong’s Concordance)

Kristus verk på korset, och den synd han tar på sig, är det som ”verkar”/”orsakar”/”skapar”/”agerar”/”gör”
– så att vi människor ”blir”/”kommer till stånd”/”händer”/”görs” rättfärdiga i och genom Kristus.

Här ser vi tydligt ordens innebörd i Bibeln.

Somliga kan mena att Jesus aldrig kan ha haft ett ”kött” likt vårt, och det är läran om den så kallade arvsynden som man utgår från då.
Jesus hade inte en ”specialkropp”, varken före eller efter uppståndelsen. När Jesu kropp uppstod på tredje dagen så uppstod kroppen som ”förstfödd bland många bröder” (Rom. 8:29), eftersom alla Guds barn kommer att få en likadan fullkomlig och oförgänglig kropp som Jesus fick.
Den uppståndelsekroppen har Jesus haft hos Fadern ända från den dag han återgick till Fadern i himlen. När Jesus återkommer, på Domens dag, återvänder han i sin uppståndelsekropp men han återvänder också i majestät och härlighet som Alfa och Omega, alltings och allas Herre och Konung, och då med alla självklara privilegier och synlig makt som Gud den Allsmäktige har.
Men Jesus föddes inte med ett blod som inte tillhörde en ”fallen” kropp, eftersom Jesus hade en likadan kropp som sina bröder, i allt. En del kristna kan mena att Jesu blod var helt syndfritt, för annars kan inte Guds blod ha köpt Guds församling, och Guds blod måste vara rent. Man menar att arvsynden har inneburit att alla människor föds orena och syndiga och att orenheten finns i våra ”lemmar” (i kroppen).
Frågan blir; Ifall Jesu blod var ett annat blod…ett ”gudomligt” blod…då kan väl inte Jesus ha varit annat än enbart Gud till 100%?
Den bokstavliga tolkningen av Apg. 20:28, att Gud köpt församlingen med sitt eget blod, skapar en Jesus som har ett övernaturligt blod, vilket gör att ett övernaturligt blod, ett ”gudablod”, i så fall strömmade igenom och fyllde varje cell i Jesu fysiska kropp.
Var då alla Jesu organ i hans mänskliga kropp ”gudaorgan” fyllda med gudablod?
På vilka sätt blir i så fall Jesus (hans uppståndelsekropp) den förstfödde bland många bröder…ifall Jesu kropp var en ”gudakropp”?
En del kan mena att själen finns i blodet, och en del bibelöversättningar skriver så. Jesu renhet och helighet i blodet skulle i så fall kunna göra så att Guds liv finns i blodet eftersom Jesus är Gud och Jesu själ finns i blodet. I 3 Mos. står det:

”Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”
3 Mos. 17:11

Men det är en farlig väg att gå, att tolka enstaka bibelord bokstavliga när det skapar någonting som inte alls bekräftas genom summan av Guds ord, och dessutom gör Jesus till något som inte stämmer överens med all övrig vittnesbörd om vem Jesus är.
Det är alltid nödvändigt att tänka på vilka konsekvenser olika läror ger, vilka bilder de skapar och vilka följder i tro och undervisning som sker.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Grundtexten ger ofta en bättre förståelse av en text, eftersom en bibelöversättning dels kan vara påverkad av översättarnas egen tro, kunskaper, insikter och förutfattade meningar samt dels av vilka manuskript man har utgått ifrån. Ett ord i grundtexten kan dessutom ha många olika betydelser.
På bibelstudier.com utgår vi alltid från de manuskript som kallas Majoritetsskrifterna; Textus Receptus. Det är den största manuskriptsamlingen som finns bevarad och är de manuskript som allra bäst stämmer överens med varandra och är mest kompletta, samt även de manuskript som handkopierats av flest kristna och spritts bland kristna över hela världen sedan apostlarnas tid.

I 3 Mos. 17:11 i King James Version (Textus Receptus) står det:

”For the life of the flesh [is] in the blood: and I have given it to you upon the altar to make an atonement for your souls: for it [is] the blood [that] maketh an atonement for the soul.”

De tre understrukna ställena; ”for the life”/”for the soul” är ett enda hebreiskt ord; ”nephesh”.
”Definition: Själ, liv, jag, person, hjärta, varelse, sinne, levande varelse”
(Strong’s Concordance)

”Nephesh” kan ha flera betydelser i det Gamla testamentet.
Ingen levande varelse på jorden kan leva och andas i sin kropp ifall blodet rinner ut ur kroppen. Detta gäller även djuren. En jordisk levande varelse måste ha en kropp som innehåller en tillräcklig mängd med blod. Det ord som i 3 Mos. 17:11 handlar om människors liv handlar på andra bibelställen om djurens liv.
Ett exempel:
När Gud säger: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” så är det hebreiska ordet för ”levande varelser”; ”nephesh”.

Blod från djur skulle tillfälligt sona människornas synder i det gamla förbundet. Genom blodet fanns det tillfällig rening. När Jesus utgöt sitt blod på korset, ”en gång för alla” (Hebr. 9:12), så renade det människor för evigt.
Det hebreiska ordet för ”of the flesh” är; ”basar”, vilket betyder människoköttet (eller djurköttet), vår fysiska kropp (eller djurets kropp).
3. Mos. 17:11 börjar då; ”nephesh basar dam”, vilket betyder; ”Livet/själen/varelsen – köttet/kroppen – blodet”.

Mer om ”nephesh” i bibelstudiet ”Vad är en människa?”.

Vi kan alltså inte hänvisa ett ”gudablod”, hos Jesus, till Apg. 20:28, och att Jesus skulle ha haft ett annat blod eftersom ”Gud köpt församlingen med sitt eget blod”.
Förståelsen blir i stället att; Fadern var både närvarande på korset genom Anden, i Sonen, samt var ett med Sonen på korset (Gud är en treenig Gud som alltid är endast 1 Gud), i den kropp som Sonen fötts i som människa och som kunde utgjuta vanligt mänskligt blod
= Guds blod, för kroppen tillhörde Guds Son; Människosonen, sann Gud och sann människa.

Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

Det går inte att skapa läror av enstaka ord från Bibeln när de sedan omöjligen kan harmoniera med resten av Bibelns grundläggande sanningar om vem Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

JDS-läran kommer ursprungligen från ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon år 451 e.Kr.
Där fastslogs att Jesus blev en människa till ande, kropp och själ och att alla tre delarna måste dö för att människans synd skulle kunna försonas. Sedan har denna lära predikats och spridits vidare även i nutid, av bland annat E.W. Kenyon och Kenneth Hagin från USA.

JDS-läran är byggd på några ord i Bibeln som man anser måste tolkas bokstavligen, medan helheten av Guds ord måste bortprioriteras. När man gör så skapas läror som innehåller en mängd motsägelser, och i värsta fall förvandlar även Gud till något han inte är samt ger honom egenskaper han inte har.
De stora tolkningsproblemen, i alla variationer av JDS-läran, uppstår när man försöker att bibehålla tron på en treenig Gudom och samtidigt en tro på JDS-läran. För när man tittar närmare på konsekvenserna av JDS-läran så går ingenting ihop, utan hela läran motsäger sig själv på alla punkter. Och i motsägelserna uppstår förvirring, frågor och undervisning som inte kan förklara JDS-lärans punkter och grund utan att upplösa både vem Gud säger att han är och vad Gud säger att han har gjort.

JDS-läran grundar sig inte på:
1) Att Jesus ÄR Gud.
2) Att Jesus, Fadern och Anden alltid är ett.
3) Att Jesu ande inte kan dö.
4) Att Jesus bar mänsklighetens synder i sin kropp.
5) Att Jesu fysiska död var tillräcklig.
6) Att Jesus ÄR både sann Gud och sann människa som Människosonen.

Ifall Jesus upphör att vara Gud = så är inte Jesus Gud.

Är Jesus Kristus Vägen, Sanningen och Livet (Joh. 14:6)?
Är Jesus Kristus Livets Furste (Apg. 3:15)?
Eller blev Jesus Kristus den störste syndaren någonsin på korset, syndig i hela sin varelse, så ond och full av mörker att Gud Fadern inte kunde vara nära honom?

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Endera är Jesus enbart en människa, eller så är Jesus Gud och ”Kristus kommen i köttet” (1 Joh. 4:2), som ”blev lik oss människor” (Fil. 2:7), Gud som ”hade trätt fram som en människa” (Fil. 2:8).
Endera är Jesus Gud på ett symboliskt sätt (gud), eller så är Jesus sann Gud och sann människa.
Vem är Jesus?
Gud ”kommen i köttet” (köttet = kroppen och psyket) …..eller ”kött” som bara är ”kött”?

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

/ M.H.

Finns det ett evigt brinnande helvete?

Både kristna och ickekristna kan beröras och oroas av orden i Bibeln som handlar om ett till synes evigt brinnande och plågsamt helvete. De bibliska bilderna av helvetet har skakat människor i alla tider. En ganska vanlig variant inom kyrkorna är tron att människan ”sover i mullen”, i graven, när hon dött sin fysiska och själsliga död (som en del tror är hela människan) men att hon väcks på domens dag, ställs till svars för sina gärningar och sedan utplånas helt ifall hon faller under domen som orättfärdig. De som tror det senare kan ibland mena att kyrkan har ”använt” bilden av ett brinnande evigt helvete för att skrämma människor till tro och lydnad under kyrkans ledare, och även att läran egentligen har sitt ursprung i fornsvensk hednisk tro där helvetet är dödsriket Nifelheim eller Hel, men betyder egentligen helvetesstraff (”Hels vite”).
Vad är då sanningen? Och betyder sanningen att vi ser annorlunda på Gud beroende på vilken av bilderna av helvetet som är den rätta?

Vi behöver göra ett brett och djupt bibelstudium, där olika versioner ställs bredvid varandra med dess motsättningar, förklaringar, argument och följder.
Här kommer vi att fokusera på vad det som kallas för ”helvetet” egentligen är, och på de olika tolkningar som finns inom kristenheten.
I detta bibelstudium ställs olika tolkningssätt bredvid varandra på ett omfattande sätt. Dilemman synliggörs också, samt följdfrågor som man kan ställa sig som handlar om vad tolkningarna eventuellt kan betyda i förståelsen av Gud och synen på Gud och hans egenskaper. Det kommer också att förmedlas tankar och bibelord i summeringen, som försöker ge svar på de svåra frågor som kan dyka upp.

Det finns 4 ord i Bibeln som kristna har 2 olika vägar att förhålla sig till:

1. a) Gay Hinnom/Hinnoms dal – Gehenna; latin (GT)
b) Geenna – grekiska (NT)
2. Sheol – hebreiska (GT)
3. Abaddon – hebreiska (GT)
4. Hades – grekiska (NT)

Ska de tolkas bokstavligt eller symboliskt?
Är alla dessa en och samma plats, eller har orden olika innebörd?

Vi läser i Strong’s Concordance:

1. Gehenna = ”en dal väster och söder om Jerusalem, också ett symboliskt namn för den sista platsen för straff för de ogudaktiga.
Användning: Gehenna, och ursprungligen namnet på en dal eller hålighet nära Jerusalem, en plats under jorden, en plats för straff för ondska.”

2. Sheol = ”underjorden (plats dit människor kommer ner vid döden)”

3. Abaddon = ”(plats för) förstörelse eller ruin, Abaddon”

4. Hades = ”den ”osynliga platsen”, som syftar på det (osynliga) riket där alla döda bor, det vill säga den nuvarande bostaden för alla avlidna”

Vi går igenom många av de bibelställen som finns, med respektive ord:

1) GEENNA – GEHENNA

Wikipedia:
”Gehenna kommer av det hebreiska Gai Hinnom (Hinnomsdalen), som ligger i Jerusalem, där man offrade barn i eldar till Molok (2 Krö. 28:3, 33:6; Jer. 7:31, 19:2-6). För att dränka skriken spelades högljutt på trummor. En annan sägen säger att Gehenna var en stor brinnande soptipp, i eller i närheten av Jerusalem, där det även luktade svavel på grund av tillsatt kalk.”

”Helvetet liknades vid Gehenna, som är lånat från hebreiskan och har bildats av namnet på en stekhet dalgång söder om det äldsta Jerusalem. Där hade Jerusalemborna enligt sägnen kastat sina sopor i en evigt brinnande eld. De onda skulle enligt evangeliernas uttolkare förpassas till en ond plats, drabbas av ett slags bannlysning ut i mörkret. Jesus talade om eviga straff och om helvetet (se t.ex. Mark 9:43-48, Matt 13:42, Matt 25:41,46).”

Det grekiska ordet ”geenna” finns med 12 gånger i det Nya testamentet.
”Hinnom” finns med 13 gånger i det gamla testamentet.

I Jer. 19: 5 står det på hebreiska ”gay ben Hinnom” = ”dal son Hinnom” = Hinnoms sons dal:

”Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. Du skall säga: ”Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det. De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant. Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla denna plats ‘Tofet’ eller ‘Hinnoms sons dal’ utan ‘Dråpdalen’.”
.Jer. 19:1-6

”Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde aseror, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: ”I Jerusalem skall mitt namn vara för evig tid.” Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.”
2 Krön. 3:1-6

”Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.”
2 Krön. 28:1-4

”Hinnoms sons dal”, som blev ”Dråpdalen”, är bilden av mörker; ondska, synd, död och avguderi. Det är också bilden av hur Guds vrede drabbar dalen och förgör all ogudaktighet.
Det grekiska ordet ”geenna”, som kommer ur det hebreiska orden ”gai hinnom”, har samma betydelse och innebär samma ställe när det hänvisas dit i det Nya testamentet.

Här följer samtliga bibelställen med ordet ”Geenna/Gehenna”:

”Men jag säger er, att var och en som blir vred på sin broder utan giltigt skäl, han blir skyldig under domen, och den som säger: Ditt dumhuvud till sin broder, han är skyldig inför Stora rådet. Men den som säger: Din dåre, han är skyldig till helvetets eld.”
Matt. 5:22

”Och om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det, och kasta det ifrån dig. För det är bättre för dig, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den, och kasta den ifrån dig. För det är bättre, att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i helvetet.”
Matt. 6:29-30

”Och frukta inte för dem som dödar kroppen, men inte har makt att döda själen, utan frukta mer honom som kan fördärva både själ och kropp i helvetet.”
Matt. 10:28

”Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd, än att du skulle ha två ögon och kastas i helvetets eld.”
Matt. 18:9

”Och om din hand förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna kvar och komma till helvetet, till elden som aldrig slocknar, där deras mask inte dör och elden inte släcks. Och om din fot förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna kvar och bli kastad till helvetet, till elden som aldrig slocknar, där deras mask inte dör och elden inte släcks. Och om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda ögonen kvar och kastas i helvetets eld, där deras mask inte dör och elden inte släcks.”
Mark. 9:43-48

”Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, som far omkring över land och hav för att göra en proselyt, och när han blivit det, gör ni honom till helvetets barn, två gånger värre än vad ni själva är.”
Matt. 23:15

”Ni ormar, ni huggormsyngel, hur ska ni kunna fly undan helvetets dom?”
Matt. 23:33

”Men jag vill visa er vem ni ska frukta: Frukta honom, som sedan han har dödat, har makt att kasta i helvetet. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.”
Luk. 12:5

Förutom Jesu användning av ordet Gehenna så använder Jakob ordet för att beskriva syndens och ondskans verkningar i och genom människan:

”Också tungan är en eld, en värld av orättfärdighet. Så är tungan den bland våra lemmar som smutsar ner hela kroppen och sätter livshjulet i brand, och är själv antänd av helvetet.”
Jak. 3:6

2) SHEOL

Det hebreiska ordet ”sheol” finns med 66 gånger i det Gamla testamentet.
Vi tar med några av bibelställena här, för att visa betydelserna.

I 1 Mos. Finns det 4 bibelställen med ”sheol”, och de har alla betydelsen; graven, som den dödes kropp hamnar i.

I 4 Mos. 16 översätts ”sheol” till ”pit”. ”The bottomless pit” är ett uttryck som visar; avgrunden, dödsriket.

”Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat Herren.” Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem. Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: ”Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!”
4 Mos. 16:30-34

I 5 Mos. 32 ser vi Guds vredes eld som ”brinner till dödsrikets djup”, med betydelsen att Gud är mäktig och finns överallt och ser allt. Ingen kan fly från och undkomma hans vrede och dom:

”Ty genom min vrede har en eld tänts och den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand.”
5 Mos. 32:22

Petrus beskriver samma sak angående domens dag:

”Men de himlar och den jord som nu finns är genom samma ord sparade åt eld, och förvaras till dagen för de ogudaktiga människornas dom och undergång.”
2 Petr. 3:7

”Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.”
2 Petr. 3:10

I Jobs bok beskrivs dödsriket som platsen dit den jordiska människan går, utan återvändo till det jordiska livet:

”Som ett moln löses upp och är borta, så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket. Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, hans plats vet inte längre av honom.”
Job 7:9-10

I Job 11 jämförs dödsrikets djup med sin motpol; himlens höjd. Gud den Allsmäktiges makt sträcker sig över allt:

”Kan du utforska Guds djuphet? Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet? Hög som himlen är den – vad kan du göra? Djupare än dödsriket är den – vad kan du förstå?”
Job 11:7-8

Job 24 talar om den fysiska döden som hindrar människan från att synda mer:

”Som torka och hetta förtär snövattnet, så förtär dödsriket den som har syndat. Modersskötet glömmer honom, maskar frossar på honom, ingen bevarar hans minne. Som ett träd bryts orättfärdigheten av.”
Job 24:19-20

Job 26 berättar om Guds storhet, och vi ser att ”avgrunden” är dödsriket:

”De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där. Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse. Han spänner ut himlen i norr över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.”
Job 26:5-7

I ”avgrunden” finns de änglar som kastades ner från himlen, samt andarna från de döda som var olydiga innan syndafloden kom. Avgrunden kallas också för ”fängelset”:

”För Gud skonade ju inte änglarna som syndade, utan störtade ner dem i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets kedjor, för att förvaras till domen. Och han skonade inte heller den gamla världen men bevarade rättfärdighetens förkunnare, Noa, själv den åttonde, när han lät floden stiga över de ogudaktigas värld”
2 Petr. 2:4-5

”Och de änglar som inte behöll sitt ursprung, utan övergav sin egen boning, dem har han med eviga bojor förvarat i mörkret till domen på den stora dagen.”
Jud. 6

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes.”
1 Petr. 3:18:20

Petrus citerar Davids psalm 16 i sitt tal i Apg. 2:27,31:

”Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen. Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.”
Ps. 16:10-11

Motsatsen till dödsriket och förgängelsen är ”livets väg”, en glädje hos Gud för evigt.
I Apg. 2 är ordet för dödsriket ”Hades” och i Psaltaren är ordet för dödsriket ”Sheol”.
Dessa är exakt samma sak, på två olika språk.

3) ABADDON

”Den hebreiska versionen av namnet på koine grekiska är ”Förstöraren”. I Nya Testamentet Apollyon, också förknippad med Avgrunden dvs Det bottenlösa hålet i Gamla och Nya Testamentet eller Dödsriket och Sheol i rabbinsk litteratur.”
”I Nya Testamentet namn på ”avgrundens” ängel (Uppb. 9:11, där även omskrivet med grekiskans Apollyon, fördärvaren alternativt förstöraren). De uppgifter som finns tyder på att samma ängel har olika namn på olika språk.”
(Wikipedia)

I King James version så översätts ”abaddon” kontinuerligt med ”destruction” i de 6 bibelställen i det Gamla testamentet som innehåller ordet.
KJV säger till exempel i Job 26:6; ”Hell [is] naked before him, and destruction hath no covering.”
Och 28:22 säger; ”Destruction and death say, We have heard the fame thereof with our ears.”
Ords. 15:11 säger likaså; ”Hell (sheol) and destruction [are] before the LORD: how much more then the hearts of the children of men?”

Strong’s Concordance:
”Definition: Abaddon, avgrundens ängel
Användning: Abaddon, Destroyer (dvs. Destroying Angel) eller plats för förstörelse (personifierad).”

”Abaddon” och ”Apollyon” finns endast 1 gång i det Nya testamentet.

”Förstöraren” och ”Fördärvaren” kan lätt leda tankarna till namn på Satan. Men det finns också de som menar att Abaddon/Apollyon är Jesus Kristus. Detta på grund av att det grekiska ordet ”apollumi”, som bland annat betyder; döda, fördärva, utplåna, gå under, och ordet används i Jak. 4:12; ”En är lagstiftaren som kan frälsa och förgöra.” och i Matt. 10:28; ”utan frukta mer honom som kan fördärva både själ och kropp i helvetet” och Mark. 1:24 (Luk. 4:34); ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är: Guds Helige.”
Man menar också att dessa bibelställen stöder att det skulle vara Jesus: ”Och jag har nycklarna till dödsriket och döden.” (Upp. 1:18) och ”Och dessa bad honom, att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.” (Luk. 8:31) samt ”Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, för att han med det skulle slå folken. Och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress.” (Upp. 19:15)

”Och gräshopporna var till utseendet lik hästar, beredda till strid och på sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var såsom människors ansikten. Och de hade hår som liknade kvinnohår och deras tänder var såsom lejonens. Och de hade pansar såsom pansar av järn och ljudet av deras vingar var som ljudet av vagnar med många hästar som stormar fram till strid. Och de hade stjärtar som skorpioner och gaddar i deras stjärtar. Och deras makt var att skada människorna i fem månader. Och de hade en kung över sig, avgrundens ängel, vars namn på hebreiska är Abaddon. Men på grekiska har han namnet Apollyon.”
Upp. 9:7-11

Här är avgrunden och helvetet ”abaddon”:

”Avgrunden och dödensäger: ”Endast hörsägner om henne har nått våra öron.””
Job 28:22

”Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse.”
Job 26:6

”Dödsriket och helvetet blir aldrig mätta, inte heller människans ögon.”
Ords. 27:20

Tolkningarna skiljer sig åt.
Jesus har visserligen nycklarna till döden och dödsriket, och en ängel kommer ner från himlen med en nyckel till avgrunden och binder Satan och kastar honom i avgrunden och förseglar, men ingenstans i Bibeln kallas Jesus för ”avgrundens ängel” och ses som kung över onda demoniska gräshoppor.
”The angel of the bottomless pit” är i stället sannolikt Satan, som får Guds tillåtelse att skada människor tillsammans med sina demoner, när femte trumpeten ljuder. Allt för att människorna i de sista dagarna ska söka Gud och omvända sig till honom.
Och bekräftelsen på det ser vi i det bibliska sammanhanget och helheten av alla bibelställena, då vi ser varifrån gräshopporna kommer och att de förbjuds att röra människorna som har Guds sigill på sina pannor:

”Och den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Och åt honom gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och han öppnade avgrundens brunn, och en rök steg upp från brunnen som från en stor ugn och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Och ur röken kom det ut gräshoppor på jorden och åt dem gavs makt, liksom skorpionerna på jorden har makt. Och de blev tillsagda att de inte skulle skada gräset på jorden, inte heller något grönt, inte heller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på sina pannor. Och åt dem blev givet att de inte skulle döda dem, utan att de skulle plåga dem i fem månader. Och deras plåga var som plågan av en skorpion när den sticker en människa. Och i de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, och de ska önska att få dö, men döden ska fly ifrån dem.”
Upp. 9:1-6

”Men resten av människorna, som inte hade blivit dödade av dessa plågor, omvände sig inte från sina händers verk, så att de slutade tillbe onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. Och inte heller omvände de sig från sitt mördande eller från sina trolldomskonster eller från sin otukt eller från sina stölder.”
Upp. 9:20-21

”Och de hädade Gud i himlen för sina plågor och sina bölder, men omvände sig inte från sina gärningar.”
Upp. 16:11

”Jag är den förste och den siste och den levande. Och jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till dödsriket och döden. ”
Upp. 1:18-18

”Detta säger den Helige, den Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen stänger, han som stänger så att ingen öppnar: Jag vet om dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig och ingen kan stänga den.”
Upp. 3:7-8

”Och jag såg en ängel komma ner från himlen, han hade nyckeln till avgrunden och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och band honom för tusen år, och kastade honom i avgrunden och stängde igen för honom och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle förföra folken, förrän de tusen åren hade gått.”
Upp. 20:1-3

4) HADES

I den grekiska mytologin är Hades både härskaren i dödsriket samt själva underjorden.
När det Nya testamentet översattes till grekiska så var det naturligt att kalla ”sheol” för ”hades” eftersom orden betyder samma sak; dödsriket.

Det grekiska ordet ”hades” finns med 10 gånger i det Nya testamentet.
Vi tar med samtliga bibelställen här:

Jesus uttalar domar över städer. Kapernaum hade blivit ”upphöjd till himlen” och ska ”störtas ner till dödsriket”, ner i fördärvet:

”Och du Kapernaum, som blivit upphöjd ända till himlen, du ska störtas ner till dödsriket. För hade sådana under skett i Sodom, som blivit gjorda i dig, så hade det stått ännu i dag.”
Matt. 11:23 (även Luk. 10:15)

Guds församling behöver inte frukta dödsriket, eftersom Jesus Kristus har vunnit en evig seger över synden, döden och ondskan genom sin fysiska död och uppståndelse. Jesu uppståndna kropp blev en förhärligad och oförgänglig kropp, och genom samma kraft från Guds Ande kommer alla som är frälsta att få oförgängliga kroppar på uppståndelsens dag, domens dag:

”För du ska inte lämna min själ åt dödsriket, inte heller ska du låta din Helige se förgängelsen. Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte. Män och bröder, låt mig tala öppet till er om patriarken David, att han är både död och begraven, och hans grav finns ibland oss än idag. Eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade svurit honom, att ur en av hans efterkommande, enligt köttet, resa upp Kristus för att sitta på hans tron, förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att hans själ inte skulle lämnas åt dödsriket, inte heller skulle hans kropp se förgängelsen.
Apg. 2:27-31

”Jag är den förste och den siste och den levande. Och jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till dödsriket och döden.”
Upp. 1:17-18

”Och jag säger dig, att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska inte segra över henne. Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Och allt vad du binder på jorden ska vara bundet i himlarna, och allt vad du löser på jorden ska vara löst i himlarna.”
Matt. 16:18

Jesus berättar en liknelse, där två män symboliserar människor i de 2 ”utgångarna”; himmel och helvete.
Den ene är i dödsriket, och han är medvetande om de plågor som finns omkring honom och han plågas. Han kallar dödsriket för ”detta plågornas ställe”.
Den andre har funnit tröst i ”Abrahams famn”, ”vid hans sida”.
Liknelsen med Lasarus vid Abrahams sida visar en sanning som Jesus bekräftar angående himmelriket:

”Men jag säger er, att många ska komma från öster och väster och sitta till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.”
Matt. 8:11

Vi kan se att dödsriket handlar om det ställe där alla orättfärdigas andar finns, för i vers 31 står det; ”även om någon uppstår från de döda”. Människor har ännu inte uppstått på domens dag, till evig dom eller evigt liv.
Och vi kan se att de rättfärdigas andar har kommit till Abraham, Isak och Jakob och till ”de rättfärdigas andar som har fullkomnats” (Hebr. 12:23).
Johannes använder också uttrycket när han förklarar Jesu relation med Fadern, där ordet ”kolpos” översätts med ”bröst”:

”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som är vid Faderns bröst, han har förklarat honom.”
Joh. 1:18

Det grekiska ordet för ”famn” är; ”kolpos” (engelska ”bosom”) och förklaras utförligare; ”korrekt, den övre delen av bröstet där ett plagg naturligt viks för att bilda en ”ficka” – kallad ”barmen”, positionen som är synonym med intimitet (union).”
(Strong’s Concordance)

När man låg till bords och åt så kunde man luta sig mot bröstet på den som låg bredvid. Att dela måltid på det sättet visar en intimitet. Jesus och lärjungarna låg till bords på detta sätt; Matt. 26:20, Mark. 14:18, Luk. 22:14 och även Joh. 13:23-25:

”Nu var där en av hans lärjungar, den som Jesus älskade, som lutade sig mot Jesu bröst. Då gav Simon Petrus ett tecken till honom, att han skulle fråga vem det kunde vara som han talade om. Och han som var lutad mot Jesu bröst sa till honom: Herre, vem är det?”

”Så hände det att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams famn. Och den rike dog också och begravdes. Och i dödsriket, där han låg och plågades, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. Då ropade han och sa: Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus så att han kan doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, för jag plågas svårt i dessa lågor. Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas. Och förutom allt detta finns det en stor djup klyfta mellan oss och er, för att de som vill komma härifrån till er inte ska kunna det, och för att inte heller någon därifrån ska kunna komma över till oss. Då sa han: Då ber jag dig fader, att du skickar honom till min fars hus, för jag har fem bröder, så att han kan varna dem, att inte de också kommer till detta plågornas ställe. Abraham sa till honom: De har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till. Och han sa: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, ska de omvända sig. Då sa han till honom: Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, så kommer de inte heller att bli övertygade även om någon uppstår från de döda.”
Luk. 16:22-31

I Uppenbarelseboken symboliseras massdöd på jorden, i den så kallade apokalypsen, av en blekgrön häst med en ryttare med titeln; ”Döden”:

”Och då han bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: Kom och se. Och jag såg, och se, en blekgrön häst. Och han som satt på den hette Döden, och dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, till att döda med svärd och med hungersnöd och med död och genom de vilda djuren på jorden.”
Upp. 6:7-8

I Uppenbarelseboken handlar det om ”eldsjön”. Dödsriket och döden har, efter Jesu försonande död och uppståndelse, inte längre något grepp om människan. Människan stannar inte i graven. Döden är människans sista fiende, som slutligen läggs under Jesu fötter på Domens dag när både döden och dödsriket kastas i eldsjön:

”Och havet gav igen de döda som var i det, och döden och dödsriket gav igen de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden. Och var och en som inte fanns skriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.”
Upp. 20:13-15

Wikipedia är inte en biblisk källa, men skriver bland annat om den historiska synen på helvetet (ämnet ”helvete”):
”I gammaltestamentliga tider uppfattades döden som slutet på all verklig existens. Människans överlevnad i en annan tillvaro efter döden uppstod närmast genom ett fördjupande av tron på att Israels Gud är livets källa, varför den som befinner sig i intensiv gemenskap med honom inte kan dö. Föreställningen om ”himlen” – med vilket avsågs Guds närvaro – föregick alltså föreställningen om en ort där döda straffas för sina gärningar efter döden. Denna tanke uppstod i samband med profeternas starka fördömande av social orättvisa och vishetslitteraturens grubblande över varför det finns orättfärdiga som lever och dör i frid medan rättfärdiga plågas och förföljs.”

”Jesus delade profeternas betoning av rättvisa och de rikas skyldigheter att hjälpa de fattiga. Plågoandarna och de ondskefulla skulle också dömas, men till en helt annan tillvaro. Med hjälp av Uppenbarelseboken broderas temat ut till att alla folk och stammar ska samlas inför Jesus, domaren, och få evigt straff eller belöning för sina gärningar.”

”Enligt många kristna avgörs domen av om den enskilde tar emot eller avvisar Guds och Jesus budskap och erbjudande om att leva i gemenskap med Gud. Det är också viktigt hur man tillämpat Jesus kärleksbud och hur man i konsekvens med detta har bemött medmänniskorna, de fattiga, förföljda, hemlösa och sjuka, samt om man har förlåtit sin nästa hans skulder och fel. Helvetet liknades vid Gehenna, som är lånat från hebreiskan och har bildats av namnet på en stekhet dalgång söder om det äldsta Jerusalem. Där hade Jerusalemborna enligt sägnen kastat sina sopor i en evigt brinnande eld. De onda skulle enligt evangeliernas uttolkare förpassas till en ond plats, drabbas av ett slags bannlysning ut i mörkret. Jesus talade om eviga straff och om helvetet (se t.ex. Mark 9:43-48, Matt 13:42, Matt 25:41,46).”

”Den kristna kyrkan har i sina funderingar över detta förklarat att eftersom människan är skapad till Guds avbild kan hon inte bara försvinna: hon finns för evigt. Salomon talar om att människan har evigheten i sitt hjärta. Men att leva är att vara tillsammans med Gud, och den som förkastar Gud (det vill säga vägrar att förlåta, försona sig eller bry sig om andra) lämnas ifred av Gud, som inte tvingar sig på henne i detta fall. Människan är fri att välja en icke-tillvaro av mörker och bitterhet. Detta är den mera genomtänkta föreställningen av helvetet. Den bekräftas av Johannesevangeliet, enligt vilket domen sker i den troendes jordiska liv, i och med valet att tro – genom detta val har hon ”gått över från döden till livet.””

Hinnoms dal var en verklig dal söder om Jerusalem, som på grund av all ondska och ogudaktighet som förekommit där skulle få namnet ”Dråpdalen”.
I Uppenbarelseboken finns bilden av ”eldsjön” (se under ALTERNATIV 2 i summeringen). På domens dag ska döden, dödsriket och all ondska kastas i eldsjön. Hades/Sheol kommer att kastas i Gehenna.
Både Gehenna och eldsjön är dramatiskt beskrivna platser där ondska och ogudaktighet ska drabbas av Guds heliga vrede. Varken Jesus och apostlarna använder ordet ”eldsjön” i beskrivande tal till människor, men ordet ”eldsjön” används i uppenbarelserna som Johannes fick, och där används aldrig ordet ”Gehenna”.

Eftersom detta är ett viktigt ämne i Bibeln, med 2 huvudtolkningar inom kyrkorna, så blir det en extralång och bred summering som följd.

Det finns 2 huvudvägar att gå, när det gäller tolkningen angående existensen av ett helvete:

1. Helvetet är symbolik, och pekar på en symbolisk eld. Denna ”eviga eld” visar att straffet är lika evigt som elden, men att allt och alla som kastas i elden utplånas för evigt och upphör att existera. Elden symboliseras av den eld som brann i Hinnoms dal; bokstavligen genom att en fysisk eld brände upp sopor, kadaver med mera, samt även genom Guds vredes eld över avgudadyrkare och människors offrande åt Molok i samma dal.
– I den här tolkningen utgår man ifrån tron att människan bara är gjord av organisk materia som helt dör i graven, eller att människan även är en andevarelse och att också anden utplånas i ”eldsjön”.

2. Helvetet är en verklig och bibliskt plats, skapad av Gud för Satan och demonerna. Men även alla ogudaktiga som väljer bort frälsningen, förkastar Guds Son och ett evigt liv i Guds rike följer med Satan och demonerna till ”eldsjön”, helvetet. Hinnoms dal var en fysisk eld som alltid brann och kan visa en bild av ett straff som alltid kommer att existera, och på Guds vrede som alltid kommer att brinna. Hur denna eld och detta helvete verkligen ser ut finns det många tolkningar kring. Elden kan vara en plats som symboliseras av en ”eldsjö”, som är den slutliga eviga destinationen för Satan och demonerna och de som väljer bort Guds frälsning och ett evigt liv tillsammans med Gud. En del menar att det verkligen är brinnande och plågsamt, medan en del i stället menar att det är en mörk tillvaro där uteblivelsen av Guds närvaro leder till att allt är mörkt och kallt, där smärtan och plågorna finns i avsaknaden av allt ljust och gott som kommer från Gud.
– I den här tolkningen utgår man ifrån tron att människan är en evig andevarelse som har en själ och en kropp, och efter kroppens uppståndelse fortsätter människan att vara en levande andevarelse med en oförgänglig kropp i Guds rike eller i helvetet.

Båda dessa alternativa huvudläror (med varianter) anses ha sin grund i Bibelns böcker av sina förespråkare.
Alternativ 1 har det Gamla testamentet som huvudsakliga grund och utgångspunkt.
Alternativ 2 har det Nya testamentet som huvudsakliga grund och utgångspunkt.

Vi ska gå igenom de bibelställen som de båda alternativen bygger sina läror på.

ALTERNATIV 1 =
Elden är en bild av det som förgås, förtärs, fördärvas, bränns upp genom Guds vredesdom. Människan har inte en ande som lever för evigt, alternativt en evig ande som Gud kan fördärva.

Exempel på bibelställen som kan stödja den tolkningen (alla utom ett bibelställe är från det Gamla testamentet):

”Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort. Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling. Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.”
Ps. 1:4-6

”Ty Herrens dag är nära för alla hednafolk. Som du har gjort, så skall det göras mot dig. Dina gärningar skall komma tillbaka över ditt eget huvud. Ty som ni har druckit på mitt heliga berg, skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll. De skall dricka, de skall svälja, de skall bli som om de aldrig varit till.”
Ob. 15-16

”Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger Herren skall gå under. Ja, ni skall komma på skam med de terebinter som var er lust, ni skall få skämmas över de lustgårdar som ni har utvalt. Ty ni skall bli som en terebint med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten. Och den starke skall bli som blånor,
hans verk som en gnista. Båda skall brinna tillsammans och ingen skall kunna släcka.”
Jes. 1:28-31

”Ty en eldsgrop är sedan länge tillredd, även för kungen har den gjorts redo, den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall Herrens Ande sätta den i brand.”
Jes. 30:33

”Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar. Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret. Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.”
Jes. 31:6-9

”Omskär er för Herren, avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare.
Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull, och den skall brinna så att ingen kan släcka den.”
Jer. 4:4

”Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.”
Jer. 17:27

Eld symboliserar Guds vrede, och Guds vredesdom över ondska och orättfärdighet är en ”eld som aldrig ska släckas”:

”Sök Herren och ni skall leva. Annars skall han komma över Josefs hus likt en eld som förtär, och ingen kan släcka den så att Betel räddas.”
Amos 5:6

”Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den. Alla människor skall se att jag, Herren, har tänt den. Den skall inte kunna släckas.””
Hes. 20:45-48

Guds vredes eld visar Guds makt, och Gud kan förgöra vem som helst med sin ”vredes eld”, som alltid är Guds heliga vrede över synden och ondskan:

”För en eld är tänd av min vrede, den brinner till dödsrikets djup.”
5 Mos. 32:22

”Jag skall utgjuta min vrede över dig och blåsa min förbittrings eld mot dig. Jag skall överlämna dig åt vilda människor, som är mästare på att fördärva. Du skall bli till mat åt elden, ditt blod skall flyta i landet.”
Hes. 21:31-32

”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren, vänd då om till mig. Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn skall du slippa irra omkring som flykting. Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet: ”Så sant Herren lever”, och då skall hednafolken välsigna sig i honom och ha sin berömmelse i honom. Så säger Herren till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen. Omskär er för Herren, avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull, och den skall brinna så att ingen kan släcka den.”
Jer. 4:1-4

”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.”
Mal. 4:1

”Och i skördetiden ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset, och bind det i knippen till att brännas upp, men samla in vetet i min lada.”
Matt. 13:30

”Ty den som är ond har ingen framtid, de ogudaktigas lampa skall slockna.”
Ords. 24:20

Eld och svavel hör till Guds vredesdomar:
”Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra.”
1 Mos. 19:24 (Luk. 17:29)

De ogudaktiga människorna och städerna utplånades genom svavel och eld från himlen; de brann upp:

”Så har också Sodom och Gomorra och städerna där omkring, som på samma sätt som de bedrev otukt och gick efter främmande kött, blivit satta till ett exempel och lider den eviga eldens straff.”
Jud. 7

Sedan finns det ett bibelställe som kristna kan mena bekräftar att människan utplånas för evigt, men läser vi hela sammanhanget ser vi att det handlar om människors liv på jorden:

”Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora rikedom. Ty de ogudaktigas armar skall brytas, men Herren uppehåller de rättfärdiga. Herren känner de fullkomligas dagar, deras arvslott skall bestå för evigt. De skall ej komma på skam i onda tider, i hungerns dagar skall de bli mättade. Men de ogudaktiga skall gå förlorade. Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök. Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild. Herrens välsignade skall ärva landet, men de som han förbannar kommer att utrotas.”
Ps. 37:16-22

Det handlar om hur Gud skyddar och välsignar de rättfärdiga medan Herrens fiender ”försvinner som rök” och ”de som han förbannar kommer att utrotas”.
Det finns inga onda tider efter Domens dag, för allt ont har då kastats i ”eldsjön”.

ALTERNATIV 2 =
Elden är både en bild av Guds vredes eld som förtär och fördärvar men också en bild av ett pågående evigt straff. Människan har en ande som lever för evigt, som inte förgörs i helvetet. Det är i stället ondskan, döden och de onda andarna och ogudaktiga människorna som ”oskadliggörs” genom att få det eviga straff Gud alltid har varnat dem om. De får sin rättmätiga dom; straffet för sina gärningar. Liksom de rättfärdiga som tagit emot frälsningen och genom Jesus Kristus gjort goda och välbehagliga gärningar inför Gud får sin rättmätiga lön; evigt liv tillsammans med Gud.

Exempel på bibelställen (samtliga är bibelställen från det Nya testamentet):

”Himmelriket är också likt ett nät, som kastades i havet och samlade ihop av alla slag, vilket, när det blev fullt, drogs upp på land och de satte sig ner och samlade de goda i kärl, men de dåliga kastade de bort. Så ska det också ske vid tidsålderns slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska vara gråt och tandagnisslan. Jesus sa till dem: Har ni förstått allt detta? De sa till honom: Ja, Herre.”
Matt. 13:47-50

Jesus talade om ”gråt och tandagnisslan”, om ett medvetande hos de som förkastat Gud.

”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som har ställts i ordning åt djävulen och hans änglar.”
Matt. 25:41
Och i vers 46 säger Jesus: ”Och dessa ska då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” Jesu ord kan här tala starkt för att straffet är ett pågående straff i evig tid.

Ett evigt plågsamt straff där medvetenhet finns visar även Uppenbarelseboken:

”Och Djävulen som hade bedragit dem blev kastad i sjön av eld och svavel, där vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheternas evigheter.”
Upp. 20:10

”Eldsjön” är slutdestinationen för Djävulen och demonerna, men även de ogudaktiga människorna kastas i eldsjön:

”Och var och en som inte fanns skriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.”
Upp. 20:15

Elden släcks aldrig, och masken dör inte i ”eldsjön”:

”Och om din hand förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad, än att ha båda händerna kvar och komma till helvetet, till elden som aldrig slocknar, där deras mask inte dör och elden inte släcks. Och om din fot förleder dig så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna kvar och bli kastad till helvetet, till elden som aldrig slocknar, där deras mask inte dör och elden inte släcks. Och om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda ögonen kvar och kastas i helvetets eld, där deras mask inte dör och elden inte släcks.”
Mark. 9:43-48

Om allt brinner upp, om allt förgås och utplånas skulle inte elden behöva brinna för evigt utan kunna slockna när den utplånat allt ont, likt elden över städerna Sodom och Gomorra slocknade.

”Den som tror på Sonen har evigt liv, men den som inte tror på Sonen ska inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.”
Joh. 3:36

Paulus skriver om Guds rättvisa dom; att vedergälla de onda med lidande:

”Detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni ska anses värdiga Guds rike, för vars skull ni också lider, med tanke på att det är rättvist av Gud att vedergälla dem med lidande som plågar er, och att ge er som blir plågade lindring med oss, när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sin makts änglar i flammande eld för att hämnas på dem som inte känner Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu Kristi evangelium. Dessa ska få sitt straff i det eviga fördärvet, borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet, när han kommer på den dagen, för att bli förhärligad i sina heliga och bli hyllad av alla dem som tror, eftersom vårt vittnesbörd bland er blev trott.”
2 Thess. 1:5-10

Guds vrede och rättvisa dom faller över dem som ”är stridslystna och inte söker sanningen, utan lyder orättfärdigheten”.
”Ilska och vrede, nöd och ångest” kommer över ”varje människosjäl som gör det som är ont” i Guds ögon:

”Men genom din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta samlar du på dig själv vrede till vredens dag, när Guds rättvisa dom uppenbaras, han som ska ge åt var och en efter hans gärningar. Evigt liv med rätta åt dem som med uthållighet gör det goda och söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, men över dem som är stridslystna och inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer ilska och vrede, nöd och ångest över varje människosjäl som gör det som är ont, juden först men också hedningen. Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör inte skillnad på människor.”
Rom. 2:5-11

”Ni vet att det är av Herren ni ska få arvets lön, eftersom ni tjänar Herren Kristus. Men den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.”
Kol. 3:24-25

En rättvis dom har sin röda tråd genom hela Bibeln, där Gud varnar och går till rätta med människor i alla tider. Gud talar ofta om att människan måste välja; liv eller död, frälsning eller förkastelse, evigt liv hos Gud eller evigt straff. Att vara ”borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet” skulle kunna tolkas som att helt utplånas för gott men även att vara helt skild från allt det goda som kommer från Herren och finns i Herrens närhet. Kvar skulle då endast finnas; allt slags mörker.
Endera är lidandet kortare, när ”Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sin makts änglar i flammande eld för att hämnas på dem som inte känner Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu Kristi evangelium” eller så är lidandet och straffet en evig plåga.

”Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden. Och var och en som inte fanns skriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.”
Upp. 20:14-15

”Men de fega och de otroende och de avskyvärda samt mördare och otuktiga och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare ska få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel, som är den andra döden.”
Upp. 21:8

Argument som kan tala för ALTERNATIV 1 som korrekt tolkning:

1) Gud är kärleken, och kan därför inte tillåta att människor torteras i en evighet.

2) Bibelns samlade ord om att de orättfärdiga ska förgås, brännas upp, och bilden av frukt som huggs ner och kastas i elden samt ogräs som binds i knippen och bränns upp:

Matt. 7:19 ”Vart och ett träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.”

Matt. 13:30 ”Och i skördetiden ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset, och bind det i knippen till att brännas upp, men samla in vetet i min lada.”

3) Det står om de ogudaktiga människornas ”dom och undergång”, och det kan tolkas som att människor går under på samma sätt som de ogudaktiga människorna på Noas tid gick under i syndafloden. Och Gud lade Sodom och Gomorra i aska, en undergång som blev total i ”elden och svavlet”:

”För de vill inte veta att himlarna fanns för länge sedan och att jorden uppstod av vatten och genom vatten, genom Guds ord. Därigenom gick den dåvarande världen under genom att översvämmas av vatten. Men de himlar och den jord som nu finns är genom samma ord sparade åt eld, och förvaras till dagen för de ogudaktiga människornas dom och undergång.”
2 Petr. 3:5-7

”Och han lade städerna Sodom och Gomorra i aska och dömde dem till undergång, och satte dem till ett varnande exempel för dem som tänker leva gudlöst.”
2 Petr. 2:6

Petrus talar också om att de orättfärdiga kommer att fördärvas ”fullständigt”, med parallellen till att ”fångas och dödas”:

”Men dessa är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas. De smädar vad de inte känner till. I sitt fördärv kommer de fullständigt att förgås, orättfärdighetens lön.”
2 Petr. 4:12-13

Judas beskriver ”den eviga eldens straff”, men eftersom Sodom och Gomorra dömdes till undergång och både städer och människor utplånades så kan bibelstället visa den eviga konsekvensen som synden för med sig:

”Så har också Sodom och Gomorra och städerna där omkring, som på samma sätt som de bedrev otukt och gick efter främmande kött, blivit satta till ett exempel och lider den eviga eldens straff.”
Jud. 7

4) Kristna som delar denna tolkning kan mena att ett evigt brinnande helvete är hämtat från andra religioner och hedendomen.

Argument som kan tala för ALTERNATIV 2 som korrekt tolkning:

1) Paradoxalt samma argument som i Alternativ 1: Gud är kärlek, och Gud är helig. Gud hade ställt i ordning eldsjön åt enbart djävulen och hans änglar, inte ställt i ordning den åt människor.
Gud vill att alla ska vända om och bli frälsta, men människan väljer med sin fria vilja vilken sida hon vill tillhöra. Eldsjön ”har ställts i ordning åt djävulen och hans änglar”, Matt. 25:41, men Jesus säger till de som förkastar Gud; ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden. ”. Och i vers 46: ”dessa ska då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

2) Ett av de starkaste argumenten för alternativtolkning 2 är:

”Och var och en som inte fanns skriven i livets bok, kastades i den brinnande sjön.”
Upp. 20:15

Om Uppenbarelsebokens ord om en ”plåga dag och natt i evigheters evigheter” ska tolkas symboliskt…vad är då innebörden av det symboliska?

3) Bibelns samlade ord om att människan är ande, själ och kropp och att anden är evig är ett argument i sig, där den enskildes tro och jordiska gärningar och sådd får konsekvenser och skörd för evigheten; evigt liv eller evigt straff. Människans ande som blir född på nytt av Gud har gått från att vara ”som död (fast den lever)” till att ha ”gått till livet (det eviga livet med Gud)”.

4) Liknelsen med Lasarus och den rike mannen, som båda dör den jordiska fysiska döden, visar ett andligt medvetande, och att platsen den rike mannen kommit till är ett plågsamt ställe. De rättfärdigas andar som dött kommer enigt Bibeln till paradiset, till Sions berg; den himmelska staden Jerusalem (Hebr. 12:22-24) och (Luk. 23:43). Men dödsriket är ett plågsamt ställe, likt det helvete som beskrivs av Jesus. Den rike mannen kallar dödsriket för ”plågornas ställe”. Efter den fysiska döden har Lasarus fått tröst vid Abrahams sida, medan den rike mannen pinas.

”Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas.”

5) Daniel får höra profetior om ändens tid. Både goda och onda ska uppväckas från de döda. De onda till en evig skam:

”Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.” Dan. 12:1-3

Även om det står att enbart de rättfärdiga ska vakna till ”evigt liv” kan de ogudaktigas uppvaknande till ”förakt och evig skam” tyda på endera förakt och skam på Domens dag (innan de utplånas) och att skammen är evig i Guds och människors minne, eller en pågående förakt och evig skam för de ogudaktiga i evig tid. Tanken att låta de ogudaktiga uppstå enbart för att utplånas direkt kan förvisso visa att Gud i sin rättfärdighet alltid låter varje människa och ängel, god som ond, få sin rättvisa dom. Men tanken kan också leda till att endast den som fortsätter leva andligen kan känna ”förakt och evig skam”. Det grekiska ordet för ”evig” är; ”olam”, med betydelsen; ”long duration, antiquity, futurity”.
(Strong’s Concordance)

6) Jesus ord om att människor kastas ut i ”i det yttersta mörkret”, och att de hamnar på en plats där det är ”gråt och tandagnisslan” och att detta straff är ett evigt pågående straff:

”Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop från hans rike allt som förorsakar synd och dem som lever i laglöshet, och ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska vara gråt och tandagnisslan. Då ska de rättfärdiga skina som solen i sin Faders rike.
”Matt. 13:41-43

”Himmelriket är också likt ett nät, som kastades i havet och samlade ihop av alla slag, vilket, när det blev fullt, drogs upp på land och de satte sig ner och samlade de goda i kärl, men de dåliga kastade de bort. Så ska det också ske vid tidsålderns slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska vara gråt och tandagnisslan. Jesus sa till dem: Har ni förstått allt detta? De sa till honom: Ja, Herre.”
Matt. 13:47-50

”Då sa han till honom: Min vän, hur kom du in här utan bröllopskläder? Men han teg. Då sa kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och för bort honom och kasta honom i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan.”
Matt. 22:12-13

Här ställs ”till evigt straff” och ”till evigt liv” bredvid varandra som 2 utgångar ur denna jordiska värld:

”Då ska Konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta emot det rike som gjorts i ordning åt er från världens början.”
”Sedan ska han också säga till dem som står på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som har ställts i ordning åt djävulen och hans änglar.”
”Och dessa ska då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
Matt. 25:34,41,46

Orden i 2 Thess. 1 talar om ett tillstånd och en plats borta från Herrens ansikte och härlighet, och kan bekräfta det ”yttersta mörkret” som Jesus talar om:

”Dessa ska få sitt straff i det eviga fördärvet, borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet”

7) Kristna som delar denna tolkning kan mena att den världsvida kyrkan (katolska, ortodoxa och protestantiska) i årtusenden har trott på ett evigt straff i ett helvete för de som förkastar Guds frälsning. Och att Gud bevarar sitt ord och den rätta läran genom Andens ledning i den världsvida församlingen.

En del bibelställen som kan tolkas enligt både Alternativ 1 och Alternativ 2 =

1) Här skulle man kunna tolka Jesu ord om att ”gå in i livet” enögd som att Jesus endera menar att människan går in i ett evigt liv överhuvudtaget, eller att människan som inte vill synda får det eviga livet tillsammans med Gud medan den som vill fortsätta att leva i synd kastas i helvetet:

”Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd, än att du skulle ha två ögon och kastas i helvetets eld.”
Matt. 18:9

2) Här upprepas Jesu ord om att ”elden inte släcks” och ”deras mask inte dör”. Masken som inte dör kan vara en hänvisning till både kadaver från djur och döda människors kroppar som förbrändes i Hinnoms dal. Elden pågick, och maskarnas ätande pågick.
Det kan också tolkas bokstavligt och vara ett evigt lidande i en fysiskt evig brinnande eldsjö, men det som talar emot detta är att eldsjön enbart innehåller andevarelser med oförgängliga kroppar och är slutstationen för dessa. Vanliga maskar kan inte leva för evigt men kan vara en bild av plåga och död.

3) Det här bibelstället kan tolkas på 2 olika sätt.
Endera kan man mena att hela människan utplånas i helvetet med betydelsen att människan enbart är en kropp och en själ (psuché = psyket, det mentala).
Eller annars kan man mena att det handlar om att inte frukta människor och den fysiska döden, utan frukta Gud som kan kasta hela människan i den eviga ”eldsjön”:

”Och frukta inte för dem som dödar kroppen, men inte har makt att döda själen, utan frukta mer honom som kan fördärva både själ och kropp i helvetet.”
Matt. 10:28

Luk. 12:4-5 är tydligare:

”Och jag säger till er, mina vänner: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte har makt att göra något mer. Men jag vill visa er vem ni ska frukta: Frukta honom, som sedan han har dödat, har makt att kasta i helvetet. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.”

Jesus talar i Luk. 12 om att vi ska frukta Gud, som ”sedan han har dödat, har makt att kasta i helvetet”.
Är den fysiskt döde orättfärdige människan uppstånden igen (av Gud, på Domens dag, för att få höra slutdomen) så kastas den människan in i döden igen och är tillbaka i den död den nyss befunnit sig i. Det behövs inte någon extra makt från Gud att en människa dör den fysiska döden, och inte heller behövs en större fruktan då den människan går tillbaka till att inte existera på nytt.
Fruktan behövs i stället för något som är värre än den fysiska döden; det eviga helvetet.

Jesus säger att Gud sedan har makt att göra någonting mera; kasta människan till en annan tillvaro, ett annat tillstånd, en annan plats.
Ifall ”helvetet” enbart vore en fullständig död av människan så skulle det inte behövas fruktan för någonting ytterligare.
De som tror att människan enbart är en kropp med ett psyke har här ett bibelställe som innebär en omöjlig paradox utan mening; efter att Gud har dödat är människan död och blir aldrig annat än död. Fruktan för helvetet existerar inte på riktigt, för helvetet innebär just denna död till kropp och själ för evigt. Den befinner sig redan den döde i. Jesu följande ord blir både onödiga och meningslösa för dem som enbart tror på en evig död till kropp och psyke (hjärnans funktioner i samarbete med kroppen)

I exemplet i Matt. 10:28 visar Jesus att ”själen” är något annat än kroppen, eftersom Jesus delar isär människan och menar att onda våldsverkare kan döda kroppen men inte döda själen. Jesus talar om att hela människan kan bli fördärvad ”i Gehenna”/helvetet, av Gud. Är då Gehenna ”dödsriket”, graven, eftersom den fysiska kropp som kan dödas av våldsverkare enbart kan hamna i en jordisk grav och sluta att leva?
(Läs gärna bibelstudierna; ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?” samt ”Dog Jesus andligen på korset?” för att se alla bibelställen som visar vad en människa verkligen är.
Bibeln kan tala om den eviga delen av människan som ande eller själ. Anden är evig i människan men själen är bland annat varje individs unika personlighet. De hör ihop i människan och påverkar varandra även fast det själiska är kött.)
Jesus ställer fruktan för Gud i motsats till fruktan för människor. Människan har makt att döda en annan människa, men om den människa som dödas inte är frälst så hamnar hela människan i helvetet, Gehenna. Att frukta Gud handlar om att vara rädd om sin ”själ”.
I den grekiska grundtexten är ordet för ”fördärva”; ”apollumi”, med betydelsen; ”permanent (absolut) förstörelse, d.v.s. att avbryta (ta bort); ”att dö, med implikationen av ruin och förstörelse”; orsaka att gå förlorad (helt förgås) genom att uppleva ett eländigt slut”.
I Matt. 10:28 talar Jesus om att ”förlora sin själ”, att få den ”fördärvad”. Den som vill behålla sitt liv för sig själv, och leva ett egocentrerat liv, kommer att förlora livet/själen, men den som i stället ger sitt liv till Jesus Kristus och lever sitt liv i Kristus kommer att vinna sin själ och leva för evigt.
Människan blev ”en levande själ” när Gud blåste in livsande i det stoft han tog från marken. Hela människan tillhör Gud, och våra sinnen (tankar, vilja, känslor) och vår kropp ska styras av vår pånyttfödda ande som leds av Kristi Ande:

”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det. För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?”
Matt. 16:24-26

4) Vi kan också se att ett bibelställe kan tolkas på 2 olika sätt beroende hur man ser på vad en människa egentligen är samt om man ser på summan av hela Bibeln eller inte:

”För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.”
Rom. 6:23

Man kan, vid alternativtolkning 1, mena att syndens lön är en evig död för hela människan, och särskilt om man tror att människan endast är en fysiologisk biologisk varelse utan en ande.
Här finns bibelställen som visar att det var den fysiska biologiska delen av människan som blev dödlig, för genom syndafallet miste människan sin eviga natur. När de åt av Kunskapens träd var konsekvensen och straffet; ”ty den dag du äter av det skall du döden dö” (1 Mos. 2:17) och; ”jord är du, och jord skall du åter bli” (1 Mos. 3:19). Och Rom. 5:12 säger; ”Därför är det så: Genom en människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla har syndat.” 1 Kor. 15:21-22 bekräftar även denna fysiska död; ”För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande.”
Men sedan finns det ytterligare en slags död beskriven i Bibeln; den andliga. Ett bibelställe som kan tolkas på detta sätt är Jak. 1:14-15; ”Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.” En kristen som börjar följa sina egna begär och väljer att leva i synd får ett liv som slutar i andlig död genom den fullmogna synden. För Jakob kan inte här mena den fysiska döden, för alla människor dör den döden oavsett om synden blir fullmogen i det egna livet eller om man lever i helgelse och renhet efter Guds vilja.
Att det kan handla om den andliga döden bekräftas också genom dessa bibelställen;
”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, för vi älskar bröderna. Den som inte älskar sin broder förblir i döden.” (1 Joh. 3:14) och ”Ve dem! För de har slagit in på Kains väg och har för lönens skull kastat sig i Bileams villfarelse och gått förlorade i Koras uppror. Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider, när de deltar i era måltider och bara förser sig själva utan att skämmas. De är moln utan vatten, som drivs omkring av vindarna, träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.” (Jud. 11-12) samt ”Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike.”
(Luk. 9:60).

Så Rom. 6:23 kan även tolkas som den eviga andliga döden, ett evigt straff med en medvetenhet i ”eldsjön”, för både döden och dödsriket kastas i ”eldsjön”.
Och Guds gåva är det eviga livet hos Gud, genom Kristus Jesus.

SUMMERING

Frågor som kan uppstå i tanken på ett helvete, oavsett tolkningsalternativ:

– Är människan en evig andevarelse, eller är hon bara en biologiskt nedbrytbar kropp med ett psyke (den mentala hjärnan och dess fysiologiska funktioner)?

– Om eldsjön ställdes i ordning åt djävulen och hans änglar, som alla är andevarelser…är då eldsjön en annan typ av ”död” som kan påverka eller förinta andevarelser, eftersom de inte kan påverkas av den död alla människor dör fysiskt?

– Om eldsjön är dödsriket…hur kan då dödsriket kastas i dödsriket?

– Varför ska de döda uppstå på uppståndelsens dag…om de direkt ska dö och försvinna i en ickeexistens igen?

– Är Gud inte längre kärleksfull Gud…om han tillåter människor att plågas i eldsjön i evighet?
Går det att tro på en god Gud som har skapat ett helvete…och sedan tillåter människor att hamna där? Älskar Gud verkligen alla människor då?

– Får alla människor som hamnar i helvetet ”skylla sig själva”…för att de inte valde att ta emot frälsningen genom Jesus Kristus? Kan man säga; ”De valde helvetet medvetet, för de valde bort Gud. De valde djävulens sida, och hamnar därför på det ställe som var ämnat åt djävulen genom sitt fria val.”?

– Varför ska människor få ett straff som inte står i proportion till själva brotten…ifall det finns ett evigt brinnande helvete?

– Vad blev straffet och domen för all ondska människor har orsakat på jorden? Blev straffet ”bara” en vanlig fysisk död som alla människor ändå skulle drabbas av, vare sig de var rättfärdiga eller ogudaktiga?

– Betydde Jesu ord om att det skulle vara gråt och tandagnisslan i mörkret ingenting…var de utan substans, eller visar de endast en kortvarig ånger i och med själva domslutet? Vad består i så fall ”det yttersta mörkret” av, som de kommer att befinna sig i enligt Jesu egna ord?

– Kan de som fått ta emot frälsningen vara lyckliga i himmelriket…om de vet att människor de känner plågas i helvetet i evighet?

– Blir det ett moraliskt dilemma…ifall det inte finns ett avskräckande helvete med en evig pina?
Bryr sig människor mindre om Gud och frälsningen om de tror att straffet som värst skulle visa sig vara att försvinna i ett ickemedvetande vid döden, även vid ”den andra döden”; eldsjön?

– Blir det ett moraliskt dilemma när det gäller vem Gud är och vilka Guds egenskaper är…ifall Gud utplånar alla orättfärdiga, i stället för att låta dem få välja själva om de vill till himmelriket eller till eldsjöns eventuella eviga eld?

Vi ska försöka närma oss svaren genom några tankar och bibelord.

Det berättas i Bibeln om 2 olika slags död; den första döden och den andra döden.
– Vilken är den första döden, som alla människor dör i? = kroppens fysiska död, där de fysiska sinnenas funktioner som tillhör själen/psyket (psyché) också dör. Allt förmultnar, blir åter jord.
Vad är då den andra döden, som de ogudaktiga och Satan och demonerna oskadliggörs i; ”eldsjön”?

Det kan finnas 2 varianter av tro:
1) Den andra döden är den död som ligger utanför det sedda och timliga. Det som ser ut att vara den ”andliga döden” (Upp. 20:6), ”eldsjön”, har makt både över evighetskroppar och över anden (den ande som är död inför Gud), eftersom alla människor uppstår med evighetskroppar innan evighetsdomen verkställs på Domens dag. Den andra döden är en evig separation från Gud. Domens verkställande är att de ogudaktigas evighetskroppar ”kastas i eldsjön”. Där är också Satan själv samt demonerna. De är inte påverkade av annat än ”den andra döden”. Det är deras slutdestination. De upphör inte att existera helt men existerar aldrig mer i människans eviga framtid tillsammans med Gud. De befinner sig i det eviga ”mörkret”.
En variant på tro skulle kunna vara att de ogudaktiga människorna uppstår med vanliga jordiska kroppar igen medan de rättfärdiga uppstår med oförgängliga kroppar. Men det är inget som bekräftas av Bibeln. Det står inget om att människor ska uppstå med olika slags kroppar, bara att de uppstår till evigt liv eller evigt straff.
2) Den andra döden eldsjön är helt enkelt slutdestinationen för allt Jesus Kristus har besegrat på korset; all död, all ondska, all synd, och alla ogudaktiga som valt bort Gud och frälsningen kastas i eldsjön och utplånas för gott.

Döden och dödsriket kan kastas i den andra döden, eldsjön, om den andra döden endera i en tolkning utplånar allt för gott eller i en annan tolkning är alla Jesu fienders slutdestination i ett evigt ”mörker”; i helvetet. De finns då inte mer i varken de nya himlar Gud kommer skapa eller på den nya jord Gud kommer skapa (Upp. 21:1).

Skulle eldsjön = dödsriket, och dödsriket = helvetet…så skulle varken dödsriket kunna kastas i dödsriket eller helvetet kunna kastas i helvetet.
När vi i stället ser alla bibelorden ställas upp efter grundtextens ord på hebreiska och grekiska så kommer det fram en bild som visar att dödsriket inte kan vara helvetet, och eldsjön kan aldrig bli dödsriket.
Dödsriket blir i stället en plats som Bibeln även kallar för ”fängelse” och ”avgrunden”, där de ogudaktigas andar och även demoner förvaras till Domens dag.

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga,
för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men
levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes.”
1 Petr. 3:18-20
(se även Luk. 8:31, 2 Petr. 2:4, Jud. 6, Upp. 20:2-3.)

De allvarligaste frågorna, för alla kristna, har att göra med vår bild av Gud och vår relation med Gud.

– Vem Gud är… om Gud inte är eller gör det vi själva tycker?
– Vilka egenskaper har Gud… om Gud inte är eller gör det vi själva tycker?
– Kan vi lita på Gud… om Gud inte är eller gör det vi själva tycker?
– Är Gud värdig vår kärlek… om Gud inte är eller gör det vi själva tycker?

När kristna motiverar sina bibliska tolkningar med Guds goda egenskaper, eller enligt egen åsikt brist på goda egenskaper, kan Gud förändras till någonting han inte är och inte vill vara.
Människor kan också försöka ”styra” Gud i sina tolkningar, så att Gud (enligt människors vilja och åsikt) aldrig skulle kunna göra något han kommer att göra. Gud har rätten på sin sida, för endast han är helt igenom helig och skapare av allt. Gud har haft tålamod och oändlig kärlek till sin skapelse människan. Men Gud gav människorna en fri vilja när han skapade dem, och denna fria vilja kan och får inte vändas emot Gud själv på sätt som tillskriver Gud som ond när det i stället är människor som väljer att förbli på den sida som är motståndare till Gud, den sida som kallas för ond. Ingen människa kan i Guds ögon vara neutral. Man är rättfärdig eller orättfärdig.

Det eviga livet med Gud är villkorat, men är människans eget val att välja.
Att få tillhöra Guds folk har alltid varit villkorat. I gamla förbundet; genom bokstavliga laggärningar, konkreta straff eller välsignelser. I nya förbundet; genom enda frälsningsvägen: Guds Son, Jesus Kristus eller förkastelse på grund av förkastelsen av frälsningsvägen.
De som vill få evigt liv måste leva enligt det största och viktigaste budet: ”Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din förstånd och av hela ditt kraft.” (Mark. 12:30) Tro, kärlek till Gud och lydnad av Guds vilja och bud har alltid varit grunden för frälsningen och det eviga livet med Gud. När så Guds egen Son, Jesus Kristus, kom så visade han ett nytt och bättre förbund; genom tron på honom och livet i honom. Från pingstdagen kan alla bli födda på nytt i anden och bli ”tempel” åt Guds helige Ande. Sedan man gett sitt liv till Jesus Kristus så låter man Jesus regera i sitt liv; man lever i Anden, i Kristus inom människan. Jesus är Herren i livets alla områden och Guds vilja får då ske. Guds bud är då skrivna i hjärtat på människan, i hennes innersta jag.
Gud tvingar ingen människa till sin närhet och kärlek. En evighet med Gud, för en människa som inte vill veta av Gud, vad vore det för påtvingande liv?
Utan helgelse kan ingen närma sig Gud, för inget oheligt kan bestå inför Gud. Inget mörker kan förenas med ljuset. Människan har valet att förbli ”fallen” eller upprättad och friköpt från domen genom Jesu blod.

”Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?”
Job 4:17

Straffet står i proportion till nådens evangelium.
De är mänskligt sett och mätt lika oproportionerliga.
Det finns ett nåderikt evangelium att få ta emot för alla, oavsett vilka synder man begått. Även den som gjort de ondaste gärningarna erbjuds samma möjlighet till full rening genom Jesu Kristi blod. Här är även gåvan och frälsningen oproportionerlig till gärningarna. För den som har flest synder på sitt samvete får exakt samma rening och blir lika vit och rentvättad i Jesu blod som den som försökt att leva ett anständigt liv med bra mänskliga värderingar.
Även straffet blir oproportionerlig. Straffet drabbar den sistnämnde lika hårt som den mest onde. Det är på grund av att allt handlar om att omvända sig till Gud, bekänna sig själv som syndare som inte har möjlighet att vara tillräckligt god i egen kraft, lämna över sitt liv till Gud och av hjärtat älska och lyda honom resten av livet. Allt handlar om Jesus Kristus, som är den enda vägen, sanningen och livet! Utan honom; evig dom. Med honom; evig liv i Guds rike.
Gud vill skydda varje människa från den synd och död som en gång, förr eller senare, kommer att förgöra henne. Människans egna öde finns ändå i slutänden i hennes egna händer. Den fria viljans gåva är både vacker, kärleksfull och otäck på samma gång, eftersom det är upp till människan att välja ut sin egen väg och slutdestination. Gud manar, söker och drar i människan, talar till hennes innersta, och hon har att ge gensvar eller förneka. Allt Gud vill är att frälsa, rädda det som gått förlorat i syndafallet.

Allt handlar om Jesus Kristus:

”För alla Guds löften har i honom fått sitt ja och genom honom sitt amen, Gud till ära genom oss.”
2 Kor. 1:20

”Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.”
1 Joh. 2:23

Hela domen på Domens dag har överlämnats åt Sonen:

”För inte heller dömer Fadern någon, utan har överlämnat hela domen åt Sonen, för att alla ska ära Sonen, såsom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.”
Joh. 5:22-23

”Mina får hör min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin förgås, och ingen ska rycka dem ur min hand.”
Joh. 10:27-28

Behöver vi veta vad helvetet är på ett exakt sätt…eller räcker det med Jesu allvarliga och varnande ord; ”Där ska vara gråt och tandagnisslan. Jesus sa till dem: Har ni förstått allt detta?”
Om och om igen talar Gud om de ogudaktigas fördärv…men behöver vi veta exakt vad fördärvet innebär?

Gud är enbart god, helig och rättfärdig i sina domar:

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

Men ser vi och tror att summan av Guds ord är sanning, alltså läser hela Bibeln och tolkar utifrån helheten, ser vi också att Gud styr och råder över det vi människor kallar godhet och ondska. Gud tillåter onda ting ske, och det kan vara i syfte att fostra och pröva sina barns tro men också för att låta straffdomar över folk och enskilda människor drabba de ogudaktiga, i biblisk tid liksom i vår tid och framtid.

”Händer det olycka i en stad utan att Herren har vållat den?”
Amos 3:6

”Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spänner bältet om ditt liv fastän du inte känner mig, för att man ska förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren, och det finns ingen annan. Jag formar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, Herren, gör allt detta.”
Jes. 45:5-7

Det som människan upplever som mörker och olycka kan vara Herrens beslut att låta människor drabbas av något för att de ska förstå att ”det finns ingen annan”, ”utom mig finns ingen Gud”. Omvändelse till Gud, eller straff för förhärdelse mot Gud, är Guds motiv.
Olycka och straffdom kan komma direkt eller indirekt från Gud. Sänt direkt från honom eller tillåtet av honom.
Gud är mäktig, och helt igenom god. Gud är helig, och helt igenom rättfärdig i alla sina domar. Ifall Gud har skapat ett evigt brinnande helvete, för att han vill att all ondska för evigt ska straffas och försvinna från hans ansikte, då har vi att förhålla oss till en Gud som tar beslutet att all ondska ska få en vedergällning.
För den ondska som kommer från ”ondskans makter i himlarymderna” och från den syndiga människans begär har inget att göra med Guds sända straff av ondskan. I Gud finns enbart ljus men de straff som Gud sänder kan människan uppleva som ondska. Det som känns som olyckor kan i själva verket vara prövningar från Gud.

Kan vi älska Gud mer…om vi vet att de ogudaktiga ”bara” utplånas på Domens dag?
Älskar vi Gud mindre eller kanske inte alls…om vi vet att de ogudaktiga döms till ett evigt helvete på grund av att de med sin fria vilja valde bort Gud och frälsningen genom Jesus Kristus?
Vi behöver välja att älska Gud av hela vårt hjärta och av hela vår själ och av hela vårt förstånd och av hela vår kraft tack vare den Gud är, för att vi känner hans hjärta genom den egna gemenskapen med honom och genom Bibelns vittnesbörd, oavsett hur Gud dömer på Domens dag. För den Gud som lät sin egen älskade Son lida och dö på ett kors har en kärlek till människorna som är så stor att han gjorde detta fast inte en enda människa hade förtjänat det.

”Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så skall han förbarma sig över honom,
och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse. Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.”
Jes. 55:6-9

”Den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek. Genom detta uppenbarades Guds kärlek till oss, att Gud sände sin enfödde Son till världen, för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken, inte att vi älskade Gud, utan att han älskade oss och sände sin Son till försoning för våra synder.”
1 Joh. 4:8-10

Gud är all kärleks ursprung; agape och filios. Guds kärlek är helig och ren, och Gud är alltid rättfärdig i sin helighet och kärlek. ”Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker” och ”ingen förändring eller växling sker mellan ljus och mörker” hos Gud. Människor däremot växer upp på jorden och påverkas av allt runt omkring dem under hela livet. Människan får då, ärver eller skaffar sig, en egen syn på allt, egna värderingar, eget perspektiv, en egen synvinkel utifrån förstånd, förnuft, vilja, påverkan med mera, och får svårt att se saker både på ett objektivt sätt men framför allt ur Guds perspektiv. När vi bedömer Gud så tenderar vi att bedöma honom utifrån vårt subjektiva sätt att se på saker, inte genom att lära känna Gud på djupet genom en kärleksfull daglig gemenskap med honom. Vi tenderar också att haka upp oss på vissa ord eller verser i Bibeln, i stället för att se helheten; Guds hjärta, Guds vilja, Guds önskan, Guds längtan, och vad som väcker Guds vrede och varför det väcker Guds vrede.
För att förstå Gud överhuvudtaget måste människan med djupaste ödmjukhet och förkrossande ärlighet möta Gud på Guds egna villkor:
Vi, som skapade, spruckna lerkärl i Krukmakarens hand, kan inte pressa, manipulera, utpressa, tvinga eller hota Gud med våra egna repressalier ifall Gud inte gör och vill det vi tycker han ska göra och vilja.
Vi, syndare som endast är rättfärdiga genom Jesus Kristus egen rättfärdighet genom frälsningen, kan inte bedöma vad som är heligt, rent och rättfärdigt utifrån oss själva.
Vi har fått nåden och gåvan att få ta emot frälsningen och ett evigt liv med Gud, vi har fått himlens alla goda välsignelser i och genom Kristus.
Vi behöver i kärlek, tillit och förtröstan låta all vishet, kunskap, insikt och bedömning tillhöra Honom som är Allsmäktig, Allvetande och Allseende och lita på att han kan fälla alla domar rättvist och rättfärdigt genom att han är allt detta.
Vi, med vår begränsade insikt och bristfälliga förstånd, kan inte genom humanismens glasögon avgöra ifall Gud är orättvis, ifall ett evigt straff skulle vara oproportionerligt i jämförelse med ett människoliv som gör ständigt uppror mot Guds heliga vilja, förkastar hans Sons kärlek och försoningsoffer på korset och väljer att gå sin egen väg i synd…bort från allt Gud har gett och vill ge av nåd och kärlek för en fallen och förlorad värld. Det finns endast två sidor i andevärlden, två utgångar ur det jordiska livet: den goda och den onda, Guds rike eller ”eldsjön”. Människan väljer sida att leva för, att leva i, och att komma till. Vi vet inte allt, men vi vet tillräckligt för att kunna göra vårt livs viktigaste val.

”Så uppmanar jag nu först av allt, att man frambär böner, åkallan, förböner och tacksägelser för alla människor, för kungar och för alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv i all gudsfruktan och värdighet, för sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.”
1 Tim. 2:1-4

”Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.”
Hes. 18:21-23

”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”
2 Krön. 16:9

”Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från himlen säga: Se, Guds tabernakel är bland människorna, och han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara med dem och vara deras Gud. Och Gud ska torka bort alla tårar från deras ögon. Och döden ska inte vara mer, inte heller sorg, inte heller gråt, och ingen smärta ska finnas mer, för det som förr var är borta. Och han som satt på tronen, sa: Se, jag gör allting nytt. Och han sa till mig: Skriv, för dessa ord är sanna och trovärdiga. Och han sa till mig: Det har skett. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt och för intet ge ur källan med livets vatten. Den som segrar ska ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.”
Upp. 21:2-7

Läs gärna bibelstudiet ”Hur blir man rättfärdig?”. Det tar upp vem som är rättfärdig i Guds ögon, får komma in i Guds underbara rike och får ett evigt liv i gemenskap med Gud.

/ M.H.

Är nattvarden Jesu riktiga kött och blod?

En del kristna menar att brödet och vinet förvandlas till Jesu riktiga kropp och riktiga blod. Andra kristna menar att nattvarden är symbolisk och att vi äter brödet och dricker vinet för att minnas vad Jesus gjorde på korset.
Ytterligare en skiljelinje finns inom kristenhetens syn på nattvarden. En del menar att nattvarden i sig själv är ett sakrament som frälser människan. Den som tar del av Kristi kropp och blod tar emot frälsningen genom Kristus. Andra menar att frälsningen enbart finns i ett hjärtas tro och överlåtelse, och inte i bröd och vin som serveras i kyrkan.
En del kristna tolkar Jesu ord om nattvarden bokstavligen, och andra kristna menar att Jesu ord ska tolkas symboliskt.
Betyder en bokstavlig tolkning att man är närmare sanningen?
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” för att få mer förståelse när det gäller olika tolkningar och konsekvenserna av dessa.

Vi ska se vad Bibelns helhet säger angående allt kring nattvarden och gå igenom en mängd viktiga bibelställen som hör samman och ger oss alla förklaringar som vi behöver. Och slutligen görs det en summering med slutsatser och konsekvenser av lärorna.

När man talar om nattvarden så använder man ibland det grekiska ordet ”koinonia”, ”kommunion” eller ”altarets sakrament”.
Man kan också använda ordet ”eukaristi”, som kommer från grekiskan och betyder ”tacksägelse”.

Inom den världsvida kristna kyrkan finns det tre olika sätt att se på nattvarden, och dessa skiljer sig åt på ett sätt som förändrar själva innebörden väsentligt.
De tre synsätten är:
1. Transsubstantiationsläran – Katolska kyrkan (romersk-katolska kyrkan) + Ortodoxa kyrkan
2. Konsubstantiationsläran – Lutherska kyrkan (+ vissa inom reformerta kyrkan)
3. Symboliska läran – Reformerta kyrkan

– Transsubstantiation innebär tron om att substanserna tranformeras.
Ordet ” transubstantiatio” kommer från latin. Det grekiska ordet ”metousiosis” kommer ur ordet ”ousis” som betyder ”substans”. Metousiosis betyder på svenska ”denaturering” och förklaras på Wikipedia; ”Denaturering, av latin de och natura, ‘göra onaturlig’, innebär rent generellt att ett ämnes beskaffenhet förändras så att det inte kan användas för ett specifikt ändamål. När ett ämne denatureras förändras strukturen eller egenskaperna i ämnet.”
Man menar att brödet och vinet bokstavligen förvandlas till enbart Jesu fysiska kropp och blod enligt denna lära, och brödet och vinet upphör helt att ha brödets och vinets egenskaper.
Enligt de som följer läran måste nattvarden alltid delas ut av någon som är biskopsvigd eller prästvigd.

– Konsubstantiationsläran (Consubstantiation) innebär att ett ämne fortsätter att vara det ursprungliga ämnet men att det dessutom förvandlas till ett nytt ämne. Ordet ”con” betyder på latin ”med”. I nattvarden menar man att brödet och vinet fortfarande är bröd och vin men också Jesu fysiska kropp och blod.
Enligt de som följer läran ska nattvarden alltid delas ut av någon som är biskopsvigd eller prästvigd, men kan i nödfall delas ut av annan person (vid risk för dödsfall, där man menar att nattvarden är ett förlåtande och frälsande sakrament i sig).

– Symboliska läran menar att brödet och vinet enbart symboliserar Jesu kropp och blod. Inte att brödet och vinet på något sätt förvandlas till Jesu fysiska kropp och blod.
I nattvarden tror man att Jesus är andligen närvarande genom troshandlingen och förkunnandet av Jesu död och försoningsverk på korset.
Enligt de som följer läran måste inte nattvarden delas ut av enbart en vigd församlingsledare, präst eller biskop.

Både transubstantiationsläran och konsubstantiationsläran har alltså detta gemensamt:

”Kristi verkliga närvaro i eukaristin är den kristna läran att Jesus Kristus är närvarande i nattvarden, inte bara symboliskt eller metaforiskt, utan på ett sant, verkligt och väsentligt sätt.”
(Wikipedia)

Följdfrågan blir:
Är en andlig närvaro i nattvarden, av Jesus Kristus själv, inte lika ”sann, verklig och väsentlig” som om brödet och vinet skulle ha förvandlats till Jesu fysiska kropp och blod?

Vad säger Bibeln om nattvarden?
Det enda viktiga är vad Guds ord säger, även fast människor i alla tider har menat att kyrkliga traditioner kan vara lika viktiga som Bibelns skrivna ord. Men går människors traditioner, nedskrivna eller muntliga, emot Bibelns ord så står alltid Bibelns ord över alla mänskliga traditioner.
Traditioner måste alltid bekräftas av Bibelns helhet för att man ska kunna hävda att det är en sann lära och doktrin som kommer direkt från Gud.
”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

Jesus förutsade sin fysiska död och sin uppståndelse (en förvandling från en ”fallen” dödlig natur till en oförgänglig och fullkomlig natur):

”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och bli dödad och på tredje dagen uppstå igen.”
Matt. 16:21

Både Matteus, Markus och Lukas berättar om nattvarden, den sista måltiden tillsammans med Jesus.

”Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och de tolv apostlarna med honom. Och han sa till dem: Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. För jag säger er, att jag inte kommer att äta av det mer, förrän det har fått sin fullbordan i Guds rike. Och han tog en bägare, tackade och sa: Ta denna och dela mellan er. För jag säger er, att jag inte ska dricka av vinträdets frukt förrän Guds rike kommer. Och han tog ett bröd, tackade och bröt det och gav åt dem och sa: Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig. På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden, och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er.”
Luk. 22:14-20

Även Paulus beskriver nattvarden.

”För jag har från Herren tagit emot vad jag också har meddelat er, att i den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, och när han hade tackat, bröt han det och sa: Tag, ät. Detta är min kropp som är bruten för er. Gör detta till minne av mig. På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till minne av mig. För så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som därför äter detta bröd eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, blir skyldig till Herrens kropp och blod. Men människan må pröva sig själv, och så äta av brödet och dricka av bägaren. För den som äter och dricker på ett ovärdigt sätt, äter och dricker en dom över sig, då han inte åtskiljer Herrens kropp.”
1 Kor. 11:23-29

Det här är ord som läses vid varje nattvard. Och många menar att vid själva läsningen av orden så förvandlas brödet och vinet av Guds kraft.
Men det finns ingen uppmaning i Bibeln om att alla kristna, i alla tider, skulle upprepa dessa ord, och att vid den upprepningen skulle en förvandling av brödets och vinets substanser ske.
Jesus säger att nattvarden sker till minne av honom, och Paulus skriver att varje gång som församlingen delar brödet och vinet så förkunnas Jesu död och därför är det viktigt att åtskilja att det bröd och vin man äter och dricker inte är en vanlig måltid man äter för att bli mätt.

Varje människa som tror på Jesus Kristus får ett evigt liv:

”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Joh. 6:38-40

Men människorna som hörde Jesus tolkade Jesu ord enbart jordiskt:

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen. Då tvistade judarna med varandra, och sa: Hur kan denne ge oss sitt kött att äta. Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Såsom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så ska också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är brödet som kom ner från himlen, inte som mannat era fäder åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet. Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum. Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det?”
Joh. 6:47-60

Jesu ord blev ”hårda ord”, makabra ord, för tolkningen blev att Jesus var enbart jordisk och evigt liv gavs genom att äta hans jordiska kropp och dricka hans jordiska blod.
Men Jesus är mannat som kom ner från himlen, från Fadern. Och det mannat måste ”ätas”.
Och förbundsblodet är det sanna jordiska blodet som måste utgjutas och ”drickas”.

”Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen.”

Jesus ger sitt ”kött” och blod, och i detta utgivande av kött och blod finns sedan den eviga segern över synd, död och ondska; köttet och blodet ges ”till liv”!
Men kött och blod kan inte ärva Guds rike, för Guds rike kan inte ses med våra jordiska ögon:

”…kött och blod kan inte ärva Guds rike”
1 Kor. 15:50

”Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.”
Luk.17:20-21

Det är tro det handlar om. Den som tror och blir frälst och lever i Kristus ska aldrig mer hungra eller törsta, utan för alltid vara mättad av ”mannat från himlen”:

”Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv. Då sa de till honom: Herre, ge oss alltid detta bröd. Och Jesus sa till dem: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta. Men jag sa till er: Även om ni har sett mig så tror ni inte.”
Joh. 6:32-36

… ”Även om ni har sett mig så tror ni inte.”

Jesus talar till lärjungarna om mat som inte lärjungarna känner till, och de missförstår Jesus eftersom de tolkar hans ord bokstavligen och inte förstår innebörden av det Jesus menar:

”Men han sa till dem: Jag har mat att äta som ni inte känner till.
Då sa lärjungarna till varandra: Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?
Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.”
Joh. 4:32-34

Detta svarar Jesus innan han börjar tala till alla om att han är livets bröd, och att hans ”kött är sann mat” och hans ”blod är sann dryck”.
Precis innan Jesus säger ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv” så säger Jesus:

”Arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som varar till evigt liv, som Människosonen ska ge er. För på honom har Gud, Fadern, satt sitt sigill.”
Joh. 6:27

Stanna upp och se till orden ”varar till evigt liv”.
Det finns alltså ”mat” som leder till evigt liv, och det är endast Människosonen som kan ge oss den.
Jesus säger också att hans mat är ”att göra hans vilja som har sänt mig”.
Det finns ingenting som pekar på att det är riktig mat som har med lydnaden av Gud vilja att göra.
”Att göra hans vilja som har sänt mig” pekar i stället på andlig föda, den andliga föda som levandegörs genom att det levande Ordet blir verksamt och bär frukt i människan.
Den maten från Jesus mättar själen, och det levande vattnet från Jesus (Anden) släcker själens törst. Och detta ger evigt liv:

”De ska tacka Herren för hans nåd och för hans underbara gärningar mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda.”
Ps. 107:8-9

Människan ska leva av varje ord som utgår från Guds mun:

”Och frestaren kom fram till honom och sa: Om du är Guds Son, så befall att dessa stenar blir bröd.
Då svarade han och sa: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”
Matt. 4:3-4

Om det är vår egen tro på Jesus Kristus som vår Frälsare…och Anden som ger liv, och köttet/kroppen inte är till någon nytta…varför måste då brödet och vinet i kyrkorna bli Jesu fysiska kropp och blod för att alla kristna ska få evigt liv?

”Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv.”
Joh. 6:63

När Jesus säger att hans kropp är ”brödet från himlen” så är det en hänvisning till det fysiska mannat som bokstavligen räddade folket i öknen från den fysiska döden, eftersom det fysiska mannat är en ”skuggbild” av det himmelska mannat som skulle komma och rädda människors liv till eviga liv.
Det är det gamla bokstavliga och jordiska förbundet som ersätts av det nya andliga och himmelska förbundet. Den förste jordiske Adam ersätts av den andre evige ”Adam” från himlen; Jesus Kristus.

Det är Jesu kropp som blir bruten, på korset. Det brutna brödet symboliserar Jesus kropp. Jesus talar också i bilder när han talar om att han är vinträdet och att alla som tror på honom är grenarna på vinträdet. Frukten från vinträdet, vinet som de dricker vid den sista måltiden, symboliserar Jesu blod. Jesus blod är det som gör det möjligt för ett nytt förbund att instiftas, för ”utan blod kan inget testamente gälla”.

Några av dessa ord läses också vid nattvarden i kyrkorna:

”Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan. Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. Jag talar som till förståndiga. Bedöm själva vad jag säger: Välsignelsens bägare, som vi välsignar, ger den oss inte del av Kristi blod? Det bröd som vi bryter, ger det oss inte del av Kristi kropp? För vi är ett bröd och en kropp, fastän vi är många, eftersom vi alla får del av detta enda bröd. Se på Israel efter köttet: Har inte de som äter av offren del i altaret? Vad vill jag då säga? Att en avgud är något, eller att det som offras åt avgudar är något? Nej, utan vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka Herrens bägare och de onda andarnas bägare. Ni kan inte ha del i Herrens bord och i de onda andarnas bord.”
1 Kor. 10:13-21

”Ni kan inte dricka…” Ni kan inte ha del i…”
Att dricka någon av dessa bägare och ha del i ett av dessa bord innebär att vilja tillhöra någon av dessa; Herren Gud eller de onda andarna.

”För vi är ett bröd och en kropp, fastän vi är många”…
– Vi äter ett fysiskt bröd.
Men blir vi alla förvandlade till ett enda fysiskt och jordiskt bröd?

Vi kristna är alla delar i Kristi kropp, som har Kristus som huvud.
Kristus bor i och brukar alla delarna i sin kropp på jorden eftersom Kristus är andligt närvarande i hela kroppen.
Vi äter ett fysiskt bröd med våra fysiska kroppar, och hela människan är helgad åt Herren; ett Guds tempel på jorden.
Kroppen är jordisk = templet/tabernaklet på jorden, som rymmer det allra heligaste; Guds Ande.
I det kroppsliga ”templet/tabernaklet” på jorden finns människans ”innersta jag”; den pånyttfödda anden = Guds barn.

”Men vi vet att om det tält som är vår jordiska boning bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, evigt i himlarna. För i denna suckar vi också och längtar att få bli överklädda med vår boning som är från himlen, för när vi väl är klädda i den ska vi inte bli funna nakna. För vi som är i detta tält suckar och är nedtyngda, inte för att vi vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukat av livet.”
2 Kor. 5:1-4

Vi är ett andligt husbygge:

”Också ni, såsom levande stenar, är uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer, som är välbehagliga
för Gud genom Jesus Kristus.”
1 Petr. 2:5

”Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds familj, uppbyggda på apostlarnas och
profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren.”
Ef. 2:19-21

Våra jordiska kroppar, vårt kött och vårt blod, ska en dag förvandlas. Till dess förkunnar vi hans död, vår tillhörighet och vår tro.
När vi dricker ”Herrens bägare” och har ”del i Herrens bord” delar vi alla samma Ande.

”För liksom vi i en enda kropp har många lemmar, men inte alla lemmar har samma uppgift, så är vi, som är många, en enda kropp i Kristus, men var och en är vi varandras lemmar.”
Rom. 12:4-5

”Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.”
Ef. 4:3-6

Och det är av otro som en människa inte får frälsning:

”När det sägs: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan såsom vid förbittringen. För somliga som hade hört det, förbittrade honom, men inte alla som hade kommit ut ur Egypten genom Mose. Men vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte de som hade syndat, de vilkas kroppar föll i öknen? Och vilka gällde den ed som han svor, att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.”
Hebr. 3:15-19

Endast de som blir födda av vatten och Ande kan komma in i Guds rike.
Det som är fött av Ande är ande:

”Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

Summering:

Det finns tre olika syner på nattvarden, och dessa skiljer sig väsentligt från varandra:

En lära menar att nattvarden symboliskt är Jesu kropp och blod.
I den reformerta kyrkan är fokus dels på Jesu frälsande död på korset, dels på församlingens nuvarande gemenskap med honom och därmed varandra, dels på den framtida himmelska måltiden i Guds rike.
Brödet och vinet ses som konkreta tecken för dessa tre verkligheter och har ingen kraft, förlåtelse och frälsning i sig själv.

De två andra lärorna är:

Transubstantiationsläran –
När man delar ut nattvarden i den ortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan så kallas gudstjänsten för ”mässa”. Mässan måste alltid firas ovanpå en katakomb; en gravkammare där kyrkan förvarar relikerna från sina döda helgon.
Nattvarden måste delas ut av biskopsvigda eller prästvigda.
Enligt transsubstantiationsläran så förvandlas brödet och vinets substanser, och upphör helt att existera som bröd och vin. När biskopar eller präster uttalar mässans instiftelseord så gör deras ord att brödet och vinet förvandlas till Jesu fysiska kropp och blod. Brödet och vinet finns inte längre.
Man kallar nattvarden för ”mässoffer”. Genom att ta det invigda brödet och vinet så menar kyrkorna att Jesu offerdöd på korset blir närvarande på nytt. Varje mässa innebär ett förnyande av Jesu offerdöd på korset när prästerna kallar ner Jesus till altaret för att offras på nytt vid varje mässa.
Efter mässan förvaras sedan de konsekrerade specierna (Jesu kropp och blod) i ett särskilt, förstärkt skåp med lås som kallas ”tabernakel”.

Konsubstantiationsläran –
Under gudstjänsten i den lutherska kyrkan, och i vissa av de reformerta kyrkorna, tror man att Jesu sanna lekamens och blods närvaro finns i nattvardens bröd och vin genom konsekrationen, invigningsorden som utförs av prästvigda. Jesu kropps och blods substanser anses enligt konsubstantiationsläran samexistera med brödets och vinets substanser.
Man menar att den som tar emot brödet och vinet tar emot Jesus eftersom Jesus finns i brödet och vinet.
Enligt Augsburgska bekännelsens apologi, luthersk bekännelseskrift från 1500-talet, förvandlas brödet och vinet uttryckligen till Kristi kropp och blod.
Efter en nattvardsgudstjänst får det bröd och vin som finns kvar inte förspillas eftersom det anses vara Jesu riktiga kropp och blod. Det förvaras i speciella sakramentsskåp.

Slutsatserna av dessa två läror:
Jesu offerdöd på korset, en gång för alla, räckte inte. Kyrkan behöver offra och förnya Jesu offer om och om igen. Mässan är rituell, och måste göras över döda helgons ben.
Kyrkans medlemmar äter och dricker det de bokstavligen tror är Jesu fysiska kropp och blod, vid varje mässa.
Genom att äta Jesu riktiga kropp och dricka hans riktiga blod menar de att frälsning och förlåtelse kan fås, men endast om eukaristin tas inom den egna kyrkan och ges av kyrkans vigda präster och biskopar.
Det som blir kvar av Jesu kropp och blod efter nattvarden får inte förfaras utan låses in i ett speciellt skåp. Jesu kropp och blod kan på så sätt inte förtäras, hanteras och förvaras på ett hädiskt sätt. Detta skåp kallas därför för tabernakel, eftersom de tror att Gud är närvarande därinne.

Konsekvenserna av både transsubstantiationsläran och konsubstantiationsläran blir:
– Tron att Jesus Kristus behöver ätas av kristna människor.
– Tron att Jesu blod och kött/kropp behöver komma in i kristna människors kroppar för frälsning och förlåtelse.
– Tron att prästers ord bokstavligen kan förvandla vin och bröd till den kropp Jesus hade innan han dog och uppstod, att präster har makten att få Jesu kropp återskapad och närvarande i nattvarden.

Den katolske prästen John O’Brien har delat den katolska (romersk-katolska) kyrkans syn på nattvarden:

”-När prästen uttalar de underbara instiftelseorden når han ända upp till himlen, får Kristus att stiga ned från sin tron och placerar honom på altaret för att han där på nytt skall framställas som ett offer för människornas synder. Prästen har större makt än kungar och kejsare. Den övergår både änglar och helgon, keruber och serafer. Ja, den övergår till och med Jungfru Marias makt. Medan den heliga Jungfrun var det mänskliga redskapet till att Kristus blev inkarnerad en enda gång, får prästen Kristus att stiga ned från himlen och bli närvarande på våra altaren som ett evigt offer för människornas synder – inte bara en gång, men tusen gånger! Prästen talar, och Kristus, den evige och allsmäktige Gud, böjer sitt huvud och åtlyder ödmjukt prästens order. Se hur upphöjd den kristna prästtjänsten verkligen är!”

De tror att Jesus Kristus bokstavligen stiger ner och offras på altaret vid varje mässa, överallt där kyrkan har mässa!
Och de tror att deras präster har makten över Gud…som ”böjer sitt huvud och åtlyder ödmjukt prästens order”!

När präster tror sig ha bytt plats med Gud och tror att Gud måste ödmjuka sig och lyda under prästerskapet så har människan upphöjt sig och gjort sig själv till gud och avgud!
När människan vill och anser sig behöva framkalla fler offer för människors synder än det offer Jesus Kristus gjorde på Golgata kors och därför försöker få Jesus Kristus att komma ner från himlen och lägga sig på altaret för att offras på nytt så har människan mist tron på att det Jesus gjorde på korset, en gång för alla, räckte för deras frälsning!

”Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning.”
Hebr. 9:12

De största argumenten mot lärorna som handlar om att brödet och vinet förvandlas till Jesu riktiga kropp och blod:

1) Gud uppmanade inte människan till kannibalism, att vi ska äta människokött och dricka människoblod.
2) Guds frälsning i det nya förbundet handlar om en tro och en kärlek i hjärtat, en omvändelse från sina synder och en tro på Jesus Kristus som sin evige Frälsare. Människan blir född på nytt i anden och en ny skapelse på insidan (i väntan på att även bli en ny skapelse på utsidan på uppståndelsens dag). Allt är andligt, och handlar om Kristi Ande och vår ande.

Precis allt i det nya förbundet är andliga sanningar. Dessa andliga sanningar har sina skuggbilder i det gamla förbundets jordiska lagar och bud.
När Jesus har gett sitt liv på korset, och det nya förbundsblodet utgjutits så är allting klart och fullbordat. Det nya förbundet träder i kraft och Jesu uppståndelse är beviset på att han är den han och Skriften säger att han är. Segern över döden och Satan är nu fullbordad.

Motsägelser som skapats av de båda lärorna:
1) Jesu fysiska kropp och blod, som han hade innan uppståndelsen, finns inte närvarande i varje kyrkas brödbit och vinbägare runt om i världen.
2) Jesu jordiska kropp (kött och blod) upphörde att existera vid uppståndelsen, efter att den förhärligats och förvandlats till en oförgänglig kropp.
3) Kristna kan inte framkalla Jesu jordiska kropp, från före uppståndelsen, genom att uttala vissa bestämda ord. Och Jesu himmelska, fullkomliga och oförgängliga kropp kan inte delas till våra fysiska kroppar genom att ätas och drickas av oss.

I Bibeln står det klart och tydligt att Jesus gav sitt blod som ett lösen en gång för alla.
Jesus har inte uppmanat kristna att offra hans kropp och blod i ritualer vid varje mässa, där frälsningen enbart skulle ligga i att ta del av Jesu riktiga kött och blod, återkallat av kyrkligt vigda människor.
Orden ”detta är min kropp” och ”detta är mitt blod” innebar inte att lärjungarna sedan åt och drack av Jesu fysiska kropp, medan han satt bredvid dem.
När Jesus säger ”detta är min kropp” så har Jesus brutit sönder brödet i delar till lärjungarna. När lärjungarna äter bröddelarna så tar de del av ”Kristi kropp” på samma sätt som alla Guds barn får del av frälsningen genom Jesu enda offer och blir delar av det ”andliga husbygge” som är ett tempel åt Herren.

”På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden, och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er.”
Luk. 22:20

När Jesus ger lärjungarna bägaren med vinet, som han själv säger är från vinstocken, så säger Jesus att själva bägaren med vin är ”det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er”.
Blodsförbundet symboliseras i bägaren som endast Jesus själv kan dricka. Vinet symboliserar Jesu blod som kommer att utgjutas, för det nya förbundet har i nattvardsstunden ännu inte fullkomnats genom hans död.
Det är först på korset som Jesus säger; ”Det är fullbordat.”

”Och han tog en bägare, tackade och sa: Ta denna och dela mellan er. För jag säger er, att jag inte ska dricka av vinträdets frukt förrän Guds rike kommer.”
Luk. 22:17

Jesus säger att innehållet i bägaren är vin. Detta vin symboliserar Jesu blod.
Jesus säger också att han är vinstocken och alla kristna vinstockens grenar.
Detta vinträdets frukt, som finns i hans bägare och som han delar ut till lärjungarna, kommer Jesus inte att dricka av igen förrän Guds rike kommer.
Vinet är inte Jesu blod. Blodet finns i nattvardsstunden inte både i Jesu fysiska kropp och på ett osynligt sätt i bägaren som Jesus själv håller i. Blodet har inte utgjutits ännu.

När första förbundet instiftades så stänktes djurs blod på folkets kroppar, på bokrullen, tabernaklet och gudstjänstkärlen. Så renades, enligt det gamla förbundets lag, nästan allt med blod.
När Gud kom med ett bättre förbund, som ersatte det gamla, så kommer en himmelsk variant av allt som tidigare varit jordiskt.
Det fysiska mannat som folket fick från himlen, som de skulle äta för att fysiskt bli mätta, blev ersatt av det himmelska mannat från himlen, som alla som vill kan ”äta” för att bli andligt mättade.
Jesus blir missförstådd när han talar om detta, eftersom folk tolkade Jesus bokstavligen och trodde att Jesus menade att de verkligen skulle äta hans riktiga kropp och dricka hans riktiga blod.

”Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv. Då sa de till honom: Herre, ge oss alltid detta bröd. Och Jesus sa till dem: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta.”
Joh. 6:32-34

Jesus säger:

”För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.”

Jesu fysiska kropp och blod kan aldrig bli en jordisk mat och dryck som varje kristen måste äta för att kunna förbli i Kristus. Den fysiska maten och drycken kommer in i den fysiska kroppen och försvinner sedan ut ur den fysiska kroppen. Det är kroppens biologiska matsmältningssystem, skapat av Gud själv.
Vi behöver ställa oss några frågor…
Om orden från Jesus skulle tolkas bokstavligt:
– Hur ofta måste man äta Jesu kropp och dricka Jesu blod innan man försvinner ”ut ur Kristus”?
– Hur länge finns och frälser Jesu kropp och blod den enskilda människan inuti människans kropp?
– Tänker vi på innebörden och konsekvenserna av olika slags doktriner, tro, och handlingar?

Vår fysiska biologiska kropp blir inte ett med Jesu fysiska kropp han hade innan han dog på korset, lika lite som Jesu fysiska kropp blir det fysiska brödet vi delar och äter vid nattvarden.
Brödet vi delar och äter är en symbol för Jesu brutna kropp på korset. Och bröddelarna blir ”Kristi kropp” på jorden.
Kroppen kan ingenting i sig själv, utan huvudet. Huvudet är Jesus Kristus, och genom Kristi Ande är Kristus andligt närvarande i varje ”kroppsdel” på jorden.
När vi äter brödet har det inte transformerats till en jordisk kropp som fanns för över 2000 år sedan, som vi blir ett med i våra matsmältningsorgan. Brödet och vinet behöver inte förvandlas på det sätter för att ge förlåtelse, frälsning och ett evigt liv. För ”köttet är till ingen nytta”, säger Jesus. De ord han talade var i stället ”ande och liv”, och Jesu kropp är en evig andlig kropp.

Behöver och ska vi då äta och dricka Jesu riktiga kropp och blod för att få syndernas förlåtelse och frälsning?
Räcker det med att enbart ta nattvarden? Frälser själva brödbiten och vinet människan?

”Men när de åt, tog Jesus brödet och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: Tag och ät. Detta är min kropp. Och han tog bägaren och tackade och gav åt dem och sa: Drick alla av den. För detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger er: Härefter ska jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt med er i min Faders rike.”
Matt. 26:26-29

Frälsningen genom brödet och vinet, syndernas förlåtelse som ges genom nattvarden, sker genom att människan tar emot Jesus Kristus i sitt hjärta och blir en del av Kristi kropp. Varje människa som tar nattvarden och bekänner Jesu försoningsverk på korset får syndernas förlåtelse och frälsning.
Allt detta finns i bekännelsen och i tron. Nattvarden är en handling utförd i tro på allt som Jesus har gjort.
Det finns ingen ”magi” i brödet och vinet. Men Jesus kommer andligen till varje människa som i tro vill förkunna och minnas korset genom nattvarden.
En kristen tro hos den som delar ut brödet och vinet räcker inte för att frälsning och förlåtelse ska kunna ges till de människor som tar emot brödet och vinet. Det är i stället Jesu Kristi andliga närvaro i människan, som i tro tar emot brödet och vinet, som ger förlåtelse och frälsning.

Förbundsblodet behövde endast utgjutas en gång:
En död – som räcker för försoning av hela mänsklighetens synder.
Ett offer för all tid – som aldrig behöver förnyas eller upprepas.
Ett lösen för alla, i alla tider – som den enda vägen till Gud och ett evigt liv.

”Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod. För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Därför var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen skulle bli renade med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa.
För Kristus har inte gått in i den helgedom som är gjord med händer och som är en avbild av den verkliga, utan han har gått in i själva himlen, för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull, inte heller för att han skulle offra sig själv många gånger, såsom översteprästen varje år går in i helgedomen med en annans blod. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända sedan världens grund blev lagd. Men nu vid tidernas slut har han en gång för alla trätt fram för att genom offret av sig själv utplåna synden. Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas, så ska Kristus, som en enda gång har offrats för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd bli synlig för dem som väntar honom till frälsning.
Hebr. 9:18-28

”Lagen som ju har en skugga av det goda som kommer, men inte själva bilden av tingen, kan aldrig med samma offer som man ständigt bär fram år efter år fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra, eftersom de som offrar inte mer skulle ha några synder på sitt samvete, sedan de en gång blivit renade? Men i dessa offer sker en årlig påminnelse om synderna. För det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna ta bort synder. Därför säger han då han kommer i världen: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig. Brännoffer och offer för synder hade du inte behag till. Då sa jag: Se, jag kommer, i bokrullen är skrivet om mig, för att göra din vilja, o Gud. Först sa han: Offer och gåvor, brännoffer och offer för synder begärde du inte, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen. Därefter sa han: Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud. Han tar bort det första för att insätta det andra. Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla. Och varje präst står ju dagligen och gör tjänst och bär ofta fram samma offer, som aldrig kan ta bort synder. Men sedan han har burit fram ett enda offer för synderna, som gäller för alltid, sitter han på Guds högra sida, och därefter väntar han på att hans fiender ska läggas till en fotpall för hans fötter. För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade. Om detta vittnar också den Helige Ande för oss, för efter att han hade sagt: Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem, och deras synder och deras lagbrott ska jag inte mer komma ihåg. Men där det finns förlåtelse för dessa, behövs det inte längre något offer för synd. Så kan vi då, bröder, med frimodighet gå in i det heligaste genom Jesu blod, genom en ny och levande väg som han har öppnat åt oss genom förlåten, det vill säga sitt kött, och då vi har en stor präst över Guds hus, så låt oss gå fram med uppriktigt hjärta i trons fulla visshet, med våra hjärtan renade från ett ont samvete och med kroppen tvättad med rent vatten.”
Hebr. 10:1-22

/ M.H.