Det finns en tolkning inom kristenheten där man menar att två bibelställen i det Gamla testamentet anses visa hur Satan från begynnelsen var en vacker ängel som var fullkomlig i skönhet, och även ansvarig för lovsången i himlen.
Det står ett namn i det ena bibelstället; ”Lucifer”. Och därifrån har man dragit slutsatsen att det är Satan.
Men vi behöver gå igenom vad dessa två bibelställen egentligen handlar om, samt varför i så fall både Satan och Jesus kallas för ”morgonstjärnan”.
När man läser Bibeln så kan en stor till synes paradox finnas när man i Uppenbarelseboken läser att Jesus säger om sig själv att han är ”den klara morgonstjärnan”, medan kristendomen traditionellt ofta har undervisat att det är Satan som är ”morgonstjärnan”; Lucifer.
”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan.”
Upp. 22:16
Varför kallar sig då Jesus för morgonstjärnan?
Vi behöver göra ett djupare bibelstudium.
”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel.”
4 Mos. 24:17
En stjärna stiger fram ur Jakob, och spiran tillhör en kung som regerar. Kungen kommer ”ur Israel”.
”Och åter: Lova Herren, alla hedningar, och prisa honom, alla folk. Och ytterligare säger Jesaja: Ett skott från Isais rot ska komma, och han som ska uppstå för att regera över hedningarna, på honom ska hedningarna hoppas.”
Rom. 15:11-12
Jesus Kristus; Kungen, Herren, Ordet och Ljuset, kommer till jorden:
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. samme var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle tro genom honom. Han var inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen.”
Joh. 1:1-9
Ljuset, livet genom Jesus Kristus, kommer in i våra hjärtan:
”Och desto fastare har vi det profetiska ordet, som ni gör väl i att ge akt på liksom på ett ljus som skiner på en mörk plats, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.”
2 Petr. 1:19
”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”
Ps. 119:105
Om vi då ser på de bibelställen som många inom kristenheten anser handla om Satan, och hans förflutna i himlen; Jes. 14 + Hes. 28.
”Sång över Babels kungs fall”:
”På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
Vilket slut förtryckaren har fått! Indrivningen av guld är över. Herren bröt sönder de gudlösas stav, härskarnas spira som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse. Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel. Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar:
’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.’ Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker de avlidnas andar för din skull, jordens alla härskare, och låter hednafolkens alla kungar resa sig från sina troner. Alla börjar de tala och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi, du har blivit som en av oss.’ Din prakt for ner till dödsriket, med dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke. Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’ Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven. De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger:
’Är detta den man som fick jorden att darra och riken att skaka, som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, och som aldrig släppte hem sina fångar?’ Folkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum, men du är utkastad ur din grav som en föraktad gren, täckt av dräpta som genomborrats av svärd och förts ner till gropens stenar. Du är som ett förtrampat as. Du ska inte få vila i en grav som de, för du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.” Förbrytarnas avkomma ska man aldrig mer nämna. Ordna ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte resa sig och ta över landet och fylla jordens yta med städer. Jag ska resa mig mot dem, säger Herren Sebaot, och utrota ur Babel både namn och överlevande, både barn och ättlingar, säger Herren. Jag ska göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag ska sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger Herren Sebaot.”
Jes. 14:3-23
Här finns orden där Gud talar om den ”strålande stjärnan, gryningens son”:
”Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!”
Jes. 14:12
Det hebreiska ordet för ”a shining one”, ”du strålande stjärna”, är; ”helel”.
”Helel” finns bara med i det Gamla testamentet 1 gång.
Det andra bibelstället där man också menar att Satan beskrivs är Hes. 28:
”Profetia mot kungen i Tyrus”:
”Herrens ord kom till mig:
”Människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren Gud:
Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet.Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud. Se, du menar dig vara visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig. Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik, guld och silver har du samlat i dina förrådshus. Genom stor visdom med vilken du drev din handel har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull. Därför säger Herren Gud så: Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar, se, därför ska jag låta främlingar komma mot dig, de grymmaste folk. De ska dra sina svärd mot din visdoms skönhet och orena din glans. De ska störta ner dig i graven, och du ska dö en våldsam död mitt ute i havet.
Ska du då säga till den som dräper dig:
’Jag är en gud’, du som är en människa och inte en gud, i händerna på den som genomborrar dig? Du ska dö som de oomskurna dör för främlingars hand. För jag har talat, säger Herren Gud.” Herrens ord kom till mig: ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren Gud:
Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, granat och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas. Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du ska inte mer finnas till.”
Hes. 28:1-19
Genom dessa ord dras slutsatserna i tolkningen att kungarna symboliserar Lucifer/Satan:
– ”Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!”
– ”Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor. Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’”
– ”Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet.”
– ”Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet. Du var i Eden, Guds lustgård, höljd i alla slags ädelstenar”
– ”Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades. Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg.”
– ”Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.”
– ”…du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna”
– ”Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden”
Vi vet flera saker om Satan, genom Bibelns helhet. Och vi måste se summan av Guds ord för att få en sann bild. Vi behöver också se hela sammanhangen, och inte bryta loss ord eller några verser ur ett sammanhang som inte stämmer överens med helheten.
En mer komplett studie av dessa två längre bibelställen säger även detta:
Jes. 14:
– ”Vilket slut förtryckaren har fått! Indrivningen av guld är över.”
– ”Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel. Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar”
– ”Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.”
– ”Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven”.
– Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.
– Jag ska stiga upp till himlen
– ”Är detta den man som fick jorden att darra och riken att skaka, som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, och som aldrig släppte hem sina fångar?”
– ”Du ska inte få vila i en grav som de, för du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk.”
Hes. 28:
– ”Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud.”
– Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik, guld och silver har du samlat i dina förrådshus.”
– ”Genom stor visdom med vilken du drev din handel har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull.”
– ”Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar, se, därför ska jag låta främlingar komma mot dig, de grymmaste folk.”
– ”De ska störta ner dig i graven, och du ska dö en våldsam död mitt ute i havet.”
– ”Ska du då säga till den som dräper dig:
’Jag är en gud’, du som är en människa och inte en gud, i händerna på den som genomborrar dig? Du ska dö som de oomskurna dör för främlingars hand.”
– ”Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig”
– ”Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar.”
– ”Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du ska inte mer finnas till.”
Motsägelserna i tolkningen blir många:
Jes. 14:
– Förtryckaren har fått ett slut.
– Hela jorden har fått vila.
– Babels kung ligger där han är och kan inte hugga ner någon mer.
– Kungen störtades längst ner i graven.
– Kungen ruttnar i graven bland maskar.
– Kungen ville stiga upp till himlen.
– Det är en man.
– Kungen fördärvade sitt eget land och dräpte sitt eget folk.
Hes. 28:
– Kungen är bara en människa.
– Kungen har samlat rikedomar i sina förrådshus.
– Kungen har drivit handel och ökat rikedomen.
– Grymma främlingar ska dräpa kungen.
– Kungen dör en våldsam död mitt ute på havet.
– Kungen genomborras.
– Kungen blir förgjord av Gud vid fallet.
– Kungen blev till aska på marken iför alla människor.
– Kungen fick ett fasansfullt slut och ska inte mer finnas till.
”Enligt den King James Bibelbaserade Strong’s Concordance betyder det ursprungliga hebreiska ordet ”den lysande, ljusbärare”, och den engelska översättningen som ges i King James text är det latinska namnet för planeten Venus, ”Lucifer”, som det redan stod i Wycliffe-bibeln.”
(Wikipedia)
En association till en personifierad fallen ängel, i Jes. 14, utvecklades utanför den vanliga rabbinska judendomen, i pseudepigrafer och apokalypser. Uppfattningen om den fallna ängeln Lucifers motiv blev sedan populär.
”Lucifer” är i stället förknippat med planeten Venus:
”Kanaaneisk mytologi:
Motivet med ett himmelskt väsen som strävar efter himlens högsta säte bara för att kastas ner till underjorden har sitt ursprung i rörelserna hos planeten Venus, känd som morgonstjärnan.
Den sumeriska gudinnan Inanna (babyloniska Ishtar) är förknippad med planeten Venus, och Inannas handlingar i flera av hennes myter, inklusive Inanna och Shukaletuda och Inannas nedstigning till underjorden verkar vara parallell med Venus rörelse när den fortskrider genom sin synodiska cykel.
Ett liknande tema finns i den babyloniska myten om Etana. The Jewish Encyclopedia kommenterar:
Morgonstjärnans briljans, som förmörkar alla andra stjärnor, men som inte syns under natten, kan lätt ha gett upphov till en myt som berättades om Ethana och Zu: han leddes av sin stolthet att sträva efter den högsta stolen bland stjärngudarna på gudarnas norra berg […] men slungades ner av den babyloniska Olympens högsta härskare.”
(Wikipedia)
”I romersk folklore var Lucifer (”ljusbringare” på latin) namnet på planeten Venus, även om den ofta personifierades som en mansfigur som bär en fackla. Det grekiska namnet för denna planet var på olika sätt Phosphoros (som också betyder ”ljusbringare”) eller Heosphoros (som betyder ”gryningsbringare”). Lucifer sades vara ”den mytomspunna sonen till Aurora och Cephalus, och far till Ceyx”. Han presenterades ofta i poesi som förebådande gryningen.”
(Wikipedia)
”Metaforen om morgonstjärnan som Jesaja 14:12 tillämpade på en kung av Babylon gav upphov till den allmänna användningen av det latinska ordet för ”morgonstjärna”, med versaler, som det ursprungliga namnet på djävulen innan hans fall från nåden, och kopplade samman Jesaja 14:12 med Lukas 10 (”Jag såg Satan falla som en blixt från himlen”) och tolka avsnittet i Jesaja som en allegori på Satans fall från himlen.
Med tanke på att stolthet var en stor synd som slutade i självförgudning, blev Lucifer (Hêlêl) mallen för djävulen. Som ett resultat identifierades Lucifer med djävulen i kristendomen och i kristen populärlitteratur, som i Dante Alighieris Inferno, Joost van den Vondels Lucifer och John Miltons Paradise Lost. Den tidiga medeltida kristendomen skilde ganska mycket mellan Lucifer och Satan. Medan Lucifer, som djävulen, är fixerad i helvetet, utför Satan Lucifers önskningar som hans vasall. Teologer gjorde dock ingen skillnad mellan Lucifer och Satan, och betraktade Lucifer som Satans ursprungliga namn.”
(Wikipedia)
Men det finns också ockultism där man tillber Lucifer och Satan. Och där har man vänt på Bibelns ord och bytt plats på Gud och Satan, så att Lucifer är människornas frälsare som ska komma med ”ljuset” och Gud en ond lögnare som ”förhindrar människor att komma till ljuset”.
”Luciferianism är en trosstruktur som vördar de grundläggande egenskaper som tillskrivs Lucifer. Seden, inspirerad av gnosticismens lära, vördar vanligtvis inte Lucifer som djävulen, utan som en frälsare, en väktare eller instruerande ande eller till och med den sanne guden i motsats till Jehova.
I Anton LaVeys The Satanic Bible är Lucifer en av helvetets fyra kronprinsar, särskilt den i öst, ‘luftens herre’, och kallas ljusets bringare, morgonstjärnan, intellektualismen och upplysningen.
(Wikipedia)
”Lucifer” på latin har alltså blivit kopplad med både planeten Venus och en hel del mytologiska individer samt Satan.
En del kan mena att Jesus bekräftar att det är Satan som det handlar om i Jes. 14 och Hes. 28, genom att han själv är ett vittne till händelsen:
”Då sa han till dem: Jag såg Satan falla ner från himlen såsom en blixt.”
Luk. 10:18
I uppenbarelserna som Johannes fick fanns en drake:
”Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se, en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn, och på sina huvuden sju kronor. Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himlens stjärnor och kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. Och hon födde ett barn, en son, som ska regera över alla folk med järnspira. Och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron”
Upp. 12:3-5
”Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. Men de vann inte och deras plats fanns inte mer i himlen. Och den store draken blev utkastad, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen. Han blev nedkastad på jorden, och hans änglar blev också nedkastade med honom.
Och jag hörde en stark röst i himlen, som sa: Nu har frälsningen och kraften och riket blivit vår
Guds och makten hans Smordes. För våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.”
Upp. 12:7-10
Det grekiska ordet för ”åklagare/anklagare” här är; ”kategorio”.
Ständigt, dag och natt, anklagade Satan Guds folk inför Gud.
I Sak. 3:1 anklagar Satan Josua:
”Sedan lät han mig se Josua, översteprästen, stående inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans
högra sida för att anklaga honom.”
I Job 1:6-7 (och 2:1-2) kommer Satan inför Gud och anklagar Job:
”En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Satan kom också bland dem. Herren sa till Satan: Varifrån kommer du?
Satan svarade Herren och sa: Jag har vandrat kors och tvärs över jorden, och upp och ner på den.”
Draken = den gamle Ormen/Djävul/Satan
Här ser vi hur både draken och ormen är djävulen:
”Och då draken såg att han var kastad till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. Men åt kvinnan gavs den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till sin plats, där hon får sin föda en tid och tider och en halv tid, borta från ormens åsyn.
Och ormen sprutade ut vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, och öppnade sin mun och svalde floden som draken hade sprutat ut ur sin mun.
Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att strida mot de övriga av hennes barn, de som håller Guds bud och har Jesu Kristi vittnesbörd.”
Upp. 12:13-17
Den grekiska grundtextens ord för ”drake” är; ”drakon”, och ordet för orm är; ”ophis”.
Jesus berättar för fariséerna och de skriftlärda att de har djävulen till sin far:
”Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader.”
Joh. 8:44
Djävulen var ”en mördare” från början. Och fariséerna och de skriftlärda ville mörda Jesus:
”Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.”
Joh. 8:40-41
Johannes skriver i sitt första brev:
”Den som gör synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.”
1 Joh. 3:8
Det hebreiska ordet för ”åklagare” är; ”satan”.
Det grekiska ordet för ”förtalare, falsk åklagare” är; ”diabolos”.
Grekiska ”diabolos” är roten till det engelska ordet ”devil”.
Djävulen har alltså syndat och mördat från begynnelsen. Djävulen syndade, frestade och förledde till död redan när Gud hade skapat de första två människorna.
I Job 4:18 står det:
”Se, han kan inte lita på sina tjänare och han anklagar sina änglar för dårskap.”
Och i Job 15:15:
”Se, han litar inte på sina heliga, inte ens himlarna är rena i hans ögon.”
Precis som när han kom inför Gud och anklagade till exempel Josua och Job så fortsatte Satan att kräva saker även när Människosonen kommit till jorden.
Jesus säger till Petrus:
”Sedan sa Herren: Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete, men jag har bett för dig, att din tro inte ska bli om intet. Och när du har vänt om, så styrk dina bröder.”
Luk. 22:31-32
I Eden tog han gestalten av en orm. Och från syndafallet är Satan ”världens furste” (Joh. 12:31) och ”fursten över luftens välde” (Ef. 2:2), för både människan och skapelsen blev satta under förgängelsen från den stunden genom att synden och döden hade kommit in i världen.
I Johannes 12:31-33 säger Jesus:
”Nu går en dom över denna världen. Nu ska denna världens furste kastas ut.
Och när jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig. Men detta sa han för att ge till känna med vilken död han skulle dö.”
Denna världens furste ”kastades ut” genom att besegras. Men han hade kastats ner till jorden tidigare, eftersom Jesus själv säger det.
Det finns människor som menar att Satan kastades ner till jorden år 1914, men det är givetvis en villolära eftersom Jesus var ögonvittne till detta.
Med sin död och uppståndelse vann Jesus Kristus en evig seger över Satan och krossade hans makt över människorna. Var och en som ger sitt liv till Jesus, som Frälsaren, får evigt liv eftersom syndens och dödens makt är bruten genom Jesu försoningsverk på korset.
Det slutgiltiga verkställandet av domen kommer vid Jesu återkomst, för de onda makterna och för alla människor; fällande eller frikännande – eldsjön eller den himmelska Staden.
Läs mer om eldsjön i bibelstudiet ”Finns det ett evigt brinnande helvete?”
Och läs vilka som går på den smala vägen och får ett evigt liv i himlen i ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
Summering:
När Babels kung och kungen av Tyrus faller, så har de båda i sina hjärtan begått den största synden; högmod.
Högmodet sätter sig över Gud.
Högmod sätter egot högre än Gud.
Högmodet är motsatsen till ödmjukhet och att underordna sig Herren.
Högmodet går åt ett eget håll, där högmodet får bestämma.
Högmod hör också ihop med egen ära, girighet, begär och makt.
Allt detta bärs genom högmodet:
”Sex saker är det som Herren hatar, sju som han avskyr: stolta ögon, en falsk tunga, händer som spiller oskyldigt blod ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, ett falskt vittne som främjar lögn och den som skapar gräl mellan bröder.”
Ords. 6:16-19
Vi kan se att människor som Babels kung och kungen i Tyrus beskrivs som upphöjda till himlen och sedan störtade ner i dödsriket. Utgångspunkten var inte i himlen, utan de ville ta sig ända upp till himlen.
Till och med städer beskrivs som upphöjda till himlen och störtade ner till dödsriket. De är en bild av högmodet och synden:
”Men jag säger er: För Tyrus och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du Kapernaum, som blivit upphöjd ända till himlen, du ska störtas ner till dödsriket. För hade sådana under skett i Sodom, som blivit gjorda i dig, så hade det stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land ska det bli lindrigare på domens dag än för dig.”
Matt. 12:23
Även i Hes. 31 finns bilden av högmodet som stiger upp till himlen, där Gud säger till farao, Egyptens kung, att det ska gå för honom som det gick för Assyrien. Gud visar bilden av Assyrien som ett cederträd som har en skönhet som överträffar alla träd i Guds lustgård. Men eftersom cedern har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, störtade Gud ner den till dödsriket. Och dit ska även Egyptens farao störtas.
Det är samma bild som Jes. 14 och Hes. 28 visar. Budskapen är desamma.
Om kungen i Tyrus säger Gud; ”Du var i Eden, Guds lustgård”.
Om Babels kung säger Gud; ”Även cypresserna gläds över ditt fall. Likaså Libanons cedrar: ’Nu när du ligger där kommer ingen och hugger ner oss.’”
Bilden är höga träd som växer sig upp mot himlen, men fälls till jorden.
Kungar har kommit och förhävt sig, i sina försök att bli lika höga som Gud. De kan ha strålat av ”visdom och fullkomlig skönhet”, men fallen har blivit ända ner till avgrunden.
”Jag har talat till profeterna, jag har gett dem många syner och talat genom profeterna i liknelser.”
Hos. 12:10
När Jesus säger att han är ”den klara morgonstjärnan” så är det de grekiska orden; ”lampros kai orthrinos aster”.
Ordagrant betyder det; ”lysande och tidiga stjärnan”.
Jesus är den skinande stjärnan som stiger fram ur Jakob, ur Isais rot.
Jesus är ljuset som skiner i mörkret och är morgonstjärnan som går upp i våra hjärtan.
Jesus är Ordet, Guds Ord som är lyktan för våra fötter och ljuset på vår stig.
/ M.H.
