Någonting förödande hände, när de första människorna åt av den förbjudna frukten från Kunskapens träd. Döden kom in i människornas liv.
Men kan man vara död på fler än ett sätt? Och varför såg människorna helt plötsligt att de var nakna?
Det finns olika tolkningar om vad som hände, och på vilket sätt människan dog.
Det här lite kortare bibelstudiet går igenom vad som hände och vilka konsekvenserna blev, och bibelstudiet ”Vad är en fallen natur?” går mer in på djupet vad en fallen natur egentligen är.
Till dessa hör även bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?” som handlar om det fallna köttets begärelser, samt ”Vad är syndens lag och Andens lag?” som mer går in på den dagliga kampen som alla kristna lever med och behöver förstå.
Tillsammans ger bibelstudierna en helhet som kan ge en större förståelse för vad det innebär att vara en människa efter syndafallet.

---

Det fanns två speciella träd i den lustgård som Gud hade planterat åt de två första människorna som han hade skapat; Livets träd och Kunskapens träd.

”Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.”
1 Mos. 2:8-9

”Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.””
1 Mos. 2:16-17

Adam och Eva åt av frukten från Kunskapens träd.
Men de fortsatte att leva från den dagen.
På vilket sätt dog de?

Ormen sa att de inte alls skulle dö:

”Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.””
1 Mos. 3:4-5

Men ormen bedrog människorna.
De kunde inte längre få tillgång till Livets träd:

”Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.”
1 Mos. 3:22-24

Det finns bibelöversättningar som säger olika saker angående Kunskapens träd.
Reformationsbibeln (Textus Receptus) säger:
”Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.”
Ordagrant står det i vers 9 i den hebreiska grundtexten;
”ets da’ath towb ra’” =
ets; träd
da’ath; kunskap
towb; trevlig, behaglig, god
ra’; dålig, ond

Prepositionerna i olika bibelöversättningar; ”om kunskap”, ”på kunskap” eller ”med kunskap” är tillagda för det svenska språkets skull. Och skillnaden på ”om” och ”på” är dessutom stor och kan helt förändra betydelsen av orden.
En förklaring på vad kunskapen innebär finns i 1 Mos. 3:5:

”For God doth know that in the day ye eat thereof, then your eyes shall be opened, and ye shall be as gods, knowing good and evil.”
King James Version (Textus Receptus)

Vi kan se att en kung anses vara ”som Guds ängel” som hör ”både gott och ont”.

”Ja, kungen ska lyssna till sin tjänarinna och rädda mig från den mans hand som ville utrota både mig och min son från Guds arvedel. Din tjänarinna tänkte: Min herre kungens ord ska ge mig ro, för min herre kungen är som Guds ängel, han hör både gott och ont. Må nu Herren din Gud vara med dig.””
2 Sam. 14:16-17

Betydelsen är; att veta vad som är rätt och fel, att veta allt.
Men när människan hade ätit av frukten från Kunskapens träd och ögonen hade öppnats börjar svårigheterna med att både avgöra och hantera vilka konsekvenserna blir av valen mellan det som är rätt och fel.
Den fallna naturens förmåga och vilja att förstå och hantera kunskapen som inte var ämnad människan ligger från och med nu i strid med Guds vilja.

Gud säger till Adam:

”Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
1 Mos. 2:15-17

Somliga menar att det som Gud säger till mannen, efter de ätit av den förbjudna frukten och deras ögon ”öppnats”, är den död som ormen hade talat om; enbart den fysiska kroppens död.
Vi kan i stället se, genom helheten av Guds Ord, att människan även dog andligen genom syndafallet. Inte så att människan, som är en andevarelse med en själ och en kropp, fick en ande som försvann och dog bort, utan genom att människans ande förlorade sin gemenskap med Gud och blev ”som död” för Gud:

”Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.”
Rom. 7:9-11

”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.”
Ef. 2:1-2

”Därför säger han: Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus ge dig ljus.”
Ef. 5:14

”Då sa Jesus till honom: Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike.”
Luk. 9:60

”De är moln utan vatten, som drivs omkring av vindarna, träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.”
Jud. 12

”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, för vi älskar bröderna. Den som inte älskar sin broder förblir i döden.”
1 Joh. 3:14

Hädanefter behövde människan en försonare och upprättare, som blir den räddande medlaren mellan Gud och människan, som kunde få människans ande att bli ”född på nytt” (född från ovan, född andligen av Gud) och åter bli ett Guds barn.

Hade de första människorna ingen ande alls, som skulle kunna bli född på nytt utan enbart en ande med betydelsen ”en andedräkt”, en livsgnista inblåst av Gud, så faller den teorin på att en andedräkt inte kan bli född på nytt utan bara existera eller inte existera i en människa.
Andedräkten hör till förmågan att andas med lungorna och leva, men en människas ande kan förvandlas och gå från ett tillstånd av att vara ”som död” för Gud till att räknas som rättfärdig. Anden är evig eftersom den är andlig. Kött är kött, och ande är ande. Det köttsliga tillhör det jordiska och förgängliga, men det andliga tillhör en evig andlig och oförgänglig värld.

Det som är fött av kött, med betydelsen ”fött av människa”, är kött.
Det som är fött av Guds Ande är ande.
Både människorna och djuren har ”startats” genom Guds Andes kraft och Guds Ord, men djuren är inte andevarelser som kan återlösas och få evigt liv och gemenskap med Gud i anden.
Den livsande/livsgnista som Gud ger människor och djur är starten på liv. För endast Gud kan, ur intet och av sig själv, skapa liv. Och Gud skapar livet genom Ordet och Anden.

”Och Herren Gud formade människan av jordens stoft och blåste livets ande i hans näsa, och så blev människan en levande själ.”
1 Mos. 2:7

Människan är någonting mer än bara kroppen och själen (= psuché, styrs av hjärnan).
Människorna blev Guds avbilder. Djuren är inte Guds avbilder.
Människorna har löftet om evigt liv genom Jesu verk på korset. Djuren har inte detta löfte.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?”, ”Vad är en människa?” samt ”Dog Jesus andligen på korset?”.

När livet som styr vår biologiska fysiska kropp tas bort så blir människornas och djurens kött/kroppar åter stoft (samma ämnen som finns i jorden).

”O Herre, hur mångfaldiga är inte dina verk! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av dina rikedomar. Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.
I det stora och vida havet finns ett oräkneligt vimmel av djur, både små och stora.
Där går skepp, där finns Leviatan, som du har skapat att leka där. Alla dessa väntar på dig, att du ska ge dem mat i rätt tid. Det du ger dem, samlar de in. Du öppnar din hand, och de blir mättade med det som är gott.
Du gömmer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar bort deras ande, de dör och blir åter till stoft.
Du sänder ut din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.”
Ps. 104:24-31

Jesus säger:

”Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:6

Jesus talar här inte om livsgnistan från Gud, som startade livet hos både människor och djur. De första människorna och djuren på jorden föddes inte, de skapades.
Jesus talar om att födas på nytt från Gud, från ovan. Endast människorna kan födas på nytt i anden, genom Guds Andes kraft. Djuren har ingen ande som kan födas på nytt av Gud.

Genom olydnaden och synden i Eden så var inte människan längre oskuldsfull. Genom att gå ”ormens väg”, i försöket att bli som Gud, föll människan.
Motivet var inte människans inre begär, med ett ”köttsligt” begär som den fallna människan har, utan fallet kom genom naiviteten och okunskapen om ondskan och det bedrägliga i ondskan och synden.

”I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:19

Människan förblir inte en evighetsvarelse, utan får efter syndafallet återvända till jorden. Och kroppen som var skapad av jord kommer hädanefter att återgå till jord och förmultna.
Detta gäller kroppen och dess celler, molekyler och atomer, som får en ny slags ordning att följa, med åldrande och slitage och en dödlig fallen natur som inte klarar av att på egen hand leva ett rättfärdigt och heligt liv helt efter Guds vilja.

Vid syndafloden begränsar Gud antalet högsta år som människan kan uppnå och sätter gränsen vid 120 år.
Men dör den ”levande varelsen, den ”levande själen”, helt och hållet, som en varelse där själ och kropp på alla sätt alltid hör samman?
Det hebreiska ordet för ”själ” är ”nephesh”.

”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.”
1 Mos. 2:7

Efter syndafallet finns det ett nytt sätt att återförenas med Gud och få tillbaka den andliga inre gemenskapen med Gud. Det finns härefter en distinkt skillnad mellan det himmelska och det jordiska hos människan.

”Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.
Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.
Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.
Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.”
1 Kor. 15:40-50

Det Paulus skriver är en sanning som gäller alla människor.
Den första människan, ”den förste Adam”, skapades av jord, och vände åter till jorden vid den fysiska döden.
Den siste Adam, Jesus Kristus, återställer det som gick förlorat i Eden vid syndafallet.

”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen.”
Joh. 6:51

Adam och Eva blev inte ”syndare” enbart för att de skulle komma att dö fysiskt, på grund av att de ätit den förbjudna frukten. Att människan blev syndare hör ihop med vad som hände när deras ögon öppnades. För det var inte deras fysiska ögon som öppnades, och enbart deras fysiska yttre sinnen som förändrades. Det var deras inre som förändrades. Det ledde till att de såg att de var nakna, och de började blygas inför varandra. De fick inte förnyade fysiska ögon, men de började härefter att se på sina egna och varandras kroppar på ett nytt sätt. De var inte längre oskuldsfulla. De kände att någonting var fel.
Gud gav dem kläder så att de täckte sina kroppar.
Och i 2 Mos. 20:26 säger Gud:

”Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.”

Det hebreiska ordet för ”nakenhet” är ”ervah”, och betydelserna är:
”bar, oanständighet, oanständig, nakenhet, skam, oförsvarade delar”.

Ordet ”ervah” kommer från ”arah”; nakenhet, bokstavligen (särskilt genitalier) eller bildligt (skam, fläck) — nakenhet, skam, oren(-het).

Vi ser att ”nakenhet” har fått en betydelse av att vara i motsats till det som är rätt och heligt.

Vid syndafallet kom synden in i världen, in i människan.

”För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen. Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma. Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”
Rom. 5:6-21

Vad är då ”synden”, som separerade människan från Gud och förändrade henne så fundamentalt?
Paulus skriver, i Romarbrevet 5:
”För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?”

Positionen som människan fick gick från att vara Guds barn till att vara ”Guds fiender”. Inte för att människan krigade mot Gud, utan för att det fanns och skulle fortsätta att finnas en fiendeskap mellan ”köttet”, den fallna dödliga kroppen, och Guds Ande.
I en ande som blir född på nytt kommer Guds liv in och förändrar allt. Människan blir andligen en ny skapelse. Människan är andligen en evighetsvarelse, men går från en andligen död position inför Gud till att tillhöra Gud igen. Det är inte så att en orättfärdig människa har en ande som inte lever, utan i stället har en ande som i sitt förhållande till Gud betraktas som ”död” med betydelsen ”utan Guds liv”.
Jesus Kristus är ”Livets Furste”, och ”Vägen, Sanningen och Livet”, Guds eviga liv. Den som tar emot livet från Kristus får en ande som får bli ett Guds barn.
I andevärlden finns endast det goda och det onda, det som har sitt ursprung i sanningen eller i lögnen.
Definitionen av vad som är sanning och lögn finns klar och tydligt i Bibeln. Sanningen utgår alltid från Gud och är alltid Guds fullkomliga vilja:

”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh. 14:7

Den gamla människan, den fallna människan, korsfästs med Kristus när människan bli andligen född på nytt. Det är en slags förskottsbetalning av Gud, där människan omedelbart kan få sigill på sin frälsning genom att få den Helige Ande som en gåva inom sig, men där resten av människan får sin upprättelse fullkomnad i den kroppsliga uppståndelsen på den yttersta dagen. Då går människan från att ha en fallen och jordisk dödlig natur av kött och blod till att ha en oförgänglig natur lik änglarna. Människan blir den dagen till både ande, själ och kropp en evighetsvarelse.

”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet? Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten – jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse. När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden. Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”
Rom. 6:6-23

---

Summering:

Den fallna naturen är ”köttet”. Köttet är den biologiska dödliga kroppen och dess mentala psyke som styrs av den biologiska hjärnan. Där sitter själens sinnen.
Det grekiska ordet för ”själ” är ”psuché”. Människans ”själ” är i Bibeln människans psyke.
Det psykiska hör till köttet eftersom det styrs av kroppen funktioner.
Men Bibeln gör en skillnad på att vara ”kött” och att vara ”köttslig”. Att vara ”kött” i Biblisk bemärkelse är att vara en levande människa med en biologisk kropp och själ, skapad av Gud. Köttet är inte ont i sig själv, eftersom människan inte kan vara ond i sina molekyler och atomer. Vi har inga orättfärdiga celler.
En människa som blir frälst blir helgad och rättfärdiggjord till hela sin varelse. Hela människan blir ett Guds barn; till ande, själ och kropp.
Men om människan som är frälst låter sig styras av det fallna köttets begärelser så är människan köttslig.
Motsatsen är att vara andlig, och låta anden styra över kroppens och själens sinnen.

”Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”
Rom. 7:14-25

”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17

”För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen…”
Tit. 2:11-12

Gud har den fulla kunskapen om gott och ont, och kunskapen om det goda och det onda var inte ämnad åt människan.
När människan åt av frukten från Kunskapens träd fick hon kunskap som hon varken helt kan förstå konsekvenserna av samt inte heller klarar av att hantera i sitt eget liv.
När människan med en fallen natur ska avgöra vad som är gott och ont kommer köttets begärelser att försvåra det för henne genom människans vilja som utgår från hennes egenvilja i stället för Guds vilja. Människans ego vill gå sin egen väg och bestämma allt själv. Det vill inte underordna sig Gud och Guds vilja och bud. Högmodet och egenviljan för i stället människan in på upprorets väg.
Efter syndafallet skulle den ständiga kampen inom människan finnas mellan syndens lag i hennes fallna kött och Guds Andes lag i hennes pånyttfödda ande.
Och kampen vinns genom att leva ” i Kristus”.

/ M.H.