Många kristna har frågor och funderingar runt det som kallas för den ”fallna naturen”. Det finns samfundsläror som handlar om att människan föds ond; människan är född som syndare.
Denna fallna natur kan verka vara en mystisk kraft i människan, som hon varken kan förstå, förklara eller regera över.
Men är det ofödda och det nyfödda barnet ont från begynnelsen?
Vad är ”arvsynd”, som undervisas i kyrkor? Kan man tolka arvsynden på olika sätt?
Det här bibelstudiet går på djupet när det gäller att reda ut vad en fallen natur egentligen är, och ifall Bibeln verkligen visar att människan är född syndig till den grad att hon är värd helvetet enbart genom att födas.
Läs gärna även det lite kortare kompletterande bibelstudiet ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?” som handlar om hur människan förändrades av frukten från Kunskapens träd.
Dit hör även bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?” som går igenom hur begärelser kom in i människornas liv.
Bibelstudiet ”Vad är syndens lag och Andens lag?” hjälper till att förstå den kamp som varje kristen människa har att utkämpa dagligen.
Allt hör ihop och förstås bättre i sin helhet.
Finns det funderingar runt hur en människa definieras enligt Bibeln så läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”, som går igenom både vetenskapen och Bibelns ord och ser hur dessa både kan kombineras och krocka med varandra.
En ”fallen natur” är ett begrepp som återkommer inom kristendomen. Den fallna naturen hör till syndafallets konsekvenser, och är någonting som alla människor som föds efter Adam och Eva ”får med sig”.
Det är ingen oförklarlig kraft i människan, men däremot en brist och en svaghet ”i köttet” som gör att människan inte vill, orkar eller klarar av att leva helt utan att handla orättfärdigt i tankar, ord och gärningar.
Den dödliga kroppen är kroppens sinnen och de själsliga sinnen (de mentala förmågor som styrs av hjärnan); allt det som kommer att förmultna i jorden efter döden.
Där sitter de ärvda egenskaper som vi har fått genom vårt DNA.
Där finns våra personligheter som utmärker oss som individer, som till exempel:
– det vi är intresserade av
– vilka talanger vi har
– vilken dygnsrytm som passar oss
– hur känsliga vi är
– hur intellektuella vi är
– hur praktiska eller teoretiska vi är
– om vi är introverta eller extroverta
Själens sinnen, psyket (grekiska ”psuché”), påverkas av hur resten av kroppen mår. Och kroppen påverkas av hur själen/psyket mår. Det är alltihop det Bibeln kallar ”köttet”.
Människan har, efter syndafallet. en ande som i sin ”status” inför Gud är ”som död”. Den finns, och den är evig, men räknas som ”död” eftersom det rättfärdiga eviga livet måste bli fött av Gud. Jesus Kristus är Livet; Livets Furste. Det liv som hör till orättfärdigheten, synden och ondskan hör i stället till ”döden”, och slutar i evig förkastelse ifall det inte förvandlas genom frälsningen i och genom Kristus.
Människans ande behöver bli förvandlad tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd för att bli ett Guds barn igen; hon behöver bli en ny skapelse genom att anden föds på nytt av Gud, och det sker genom tron på Gud och Guds försoningsverk genom Jesus Kristus. Studerar vi hela Bibeln grundligt så ser vi att det Gamla testamentet är fullt av vittnesbörd om Jesus Kristus, och människorna där levde och handlade utifrån de ”skuggbilder” som sedan skulle uppfyllas och fullbordas av Jesus Kristus själv på jorden.
I sin fallna natur drivs människan av sina begär och vill i självcentrering tillfredsställa och följa dem i stället för Guds vilja. I tankar, ord och gärning kan det se ut som att människor är andliga, goda, osjälviska, fromma och har fina dygder. Men de djupaste grundmotiven är ändå att människan själv ska må bra, tjäna något på det, känna vissa känslor eller leva upp till en viss självbild eller andras förväntningar. Man kan ha fått en uppfostran som leder till ett till synes fromt liv och man kan ha fått lära sig vilka gärningar, ord och handlingar som leder till uppskattning, beröm, framgång, gemenskap, acceptans, belåtenhet med sig själv och ett undvikande av skam, utanförskap, skuldkänslor eller ånger.
Innerst inne så vill ingen oomvänd människa älska Gud över allting annat och lyda honom. Människan måste få ett nytt hjärta, en ny position och utgångsläge som hon inte kan tillförskaffa sig själv hur mycket hon än kämpar och försöker.
Men vi behöver se upp med hur vi formulerar själva syndafallet och konsekvenserna för den fallna människan.
Det finns kristna som kan uttrycka sig i termer som:
– människan har fått ett besudlat blod (ont, syndigt, nersmutsat)
– människan har blivit besmittad med Ormens gift
Denna syn kan skrämma människor och få dem att tro att de har Satans gift i sitt blod, i sitt inre, och att de är drivna av ondska från Satan. Det stämmer inte med Bibelns helhet och samlade undervisning. Visserligen tillhör den orättfärdiga människan den sida som lever i motstånd mot Guds vilja och alltså har Gud som motståndare i sina liv, likt Satan är Guds motståndare. Och visst kan orättfärdiga människor och Satan ha gemensamma åsikter, värderingar och viljor. Men det betyder inte att Satan finns inuti dem eller att de har något ”arv” från honom.
Jesus säger; ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.” (Matt. 12:30) Vilket innefattar alla människor och mörka andemakter som är emot Jesus. Och med ”emot” räknas även de likgiltiga, eftersom de inte är ”för Jesus”, inte ”samlar med Jesus” och inte står på Guds sida. Att stå på Guds sida, och höra dit, innebär att ha blivit rättfärdig som ett Guds barn och Jesu lärjunge, ledd av Guds Helige Ande.
Läser man en bibelöversättning som säger; ”All synd är från djävulen” (1 Joh. 3:8) så kan man lätt få bilden av att all synd som människan begår verkligen kommer från ett (av djävulen) besmittat blod. Att människan har en del av djävulen och hans gift inom sig. Det blir ett otäckt missförstånd. Visserligen kan människor som öppnar upp sig för en ond andevärld bli besatta av demoner, men det är en helt annan sak. Jak. 4:7 säger; ”Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly bort från er.”
Djävulen har ingen makt hos den som är ett tempel åt den levande Guden. Den Helige Ande delar inte sitt tempel med djävulen. Det är inte så att människan i sitt inre kan ha två rum och kök och djävulen kan bo i det ena rummet och Guds Helige Ande i det andra och så delar de på köket.
Det står i stället i Guds Ord:
”Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.”
1 Kor. 6:17
Där får djävulen inte plats, och där hör han inte hemma.
Djävulen kan endast få de möjligheter som människan själv ger honom. Eller det som Gud tillåter för prövning eller sina domar. Genom att ständigt bära Guds vapenrustning får djävulen inga kryphål överhuvudtaget (Ef. 6). Men den som vill förbli i Kristus, och lever för att göra Guds vilja och utbreda Guds rike på jorden, får räkna med de mörka andemakternas andliga attacker i sinnet. Då är det väsentligt att veta vad Guds Ord säger, eftersom den kristne strider med ”Andens svärd”; ”som är Guds Ord”. Såsom Jesus svarade djävulen, i öknen när han frestades, så svarar den kristne djävulen med Guds löften från Bibeln och står i tro, ord och gärning emot den onde så att han måste fly bort.
Endast den människa som en gång blivit frälst men väljer att leva i medveten synd och därmed bedrövar Anden, och vägrar att omvända sig och lyssna till Guds röst trots att Anden ständigt varnar och uppmanar i hjärtat och samvetet…som till slut kan ha förhärdat sitt hjärta till den grad att Anden ”släcks” i människan. Anden lämnar till slut, eftersom människan själv har valt att i sitt hjärta lämna Gud och kärleken till Gud har kallnat.
Det finns kristna som vittnar om att de blivit frälsta men inte befriade från alla demoner de hade. De menar att kristna behövde be för dem upprepade gånger för att alla demonerna skulle lämna dem. Detta stämmer inte med Bibeln överhuvudtaget.
Ingenstans i Bibeln finns detta beskrivet. Och inte heller varnas det för att befrielse av demoner inte alltid lyckas efter att en människa blivit född på nytt och fått Anden som gåva. Den som upplever att den fortfarande är besatt av demoner har endera enbart blivit väckt i sitt inre av Gud men inte blivit född på nytt och fått Anden eller har upplevt att djävulen fortfarande kontrollerar tankeliv och känsloliv efter frälsningen. Själen (tankar, vilja, känslor) är egentligen psyket, och psyket styrs av hjärnan. Inte människans ande. Begären inom en människa kan vara starka, och har en människa levt genom sina begär så blir det en strid i ”köttet” när Anden ska råda över människan. I Bibeln står det också att tankebyggnader som reser sig upp mot Kristus ska brytas ner, för det är dessa som kan ha sitt ursprung i ett världsligt sinnelag påverkat av djävulen. Ett psyke och sinnelag som levt i motstånd mot Gud i många år förändras inte i ett ögonblick, utan förnyas genom att det påverkas av den pånyttfödda anden, Guds Ande och Guds Ord. Det är en förnyelseprocess som gör att den kristnes sinnelag mer och mer liknar Kristi sinnelag ju mer den kristne mognar andligen, umgås med Kristus och låter sig formas av Gud.
Därför kan en väckt eller en frälst människa få brottas med sina gamla värderingar, känslor och tankar. Och andliga attacker från djävulen, som vill dra människan bort från Gud, kan ge rädslor, ångest och förvirring. Guds Ord, bön, förbön, och Guds andliga vapenrustning är det som ger seger över detta. Och givetvis först och främst pånyttfödelsen.
Synden kommer inte på ett direkt sätt från djävulen, när människan syndar, utan indirekt. Han använder människans vilja, men människan själv står till svars för det hon bejakar, tror och följer.
Hon kan, om hon vill, bli en marionettdocka som hänger i djävulens trådar och styrs av honom. Och i egentlig mening är hon, i egen kraft och vilja, oförmögen att själv bryta sig fri från det Bibeln kallar ”syndens slaveri”. Men det är på grund av att hon har en fallen natur. Inte för att hon måste lyda allt djävulen vill få henne till. Även om människan protesterar mot allt han erbjuder henne så kommer hon ändå inte att vilja underordna sig Guds fullkomliga vilja…utan hemfaller åt sin ”självförgudning”; att följa sin egen vilja och vara sin egen gud (avgud). Och det kommer djävulen att vara nöjd över, eftersom människan då per automatik ändå kommer att vara ”på hans sida” när det gäller valet av att leva rättfärdigt eller orättfärdigt inför Gud, vare sig hon är medveten om sitt indirekta val av sida eller inte. Hon blir därmed inget hot mot djävulen och hans välde på jorden. Han kan lägga sin energi på andra, som endera dras till Gud och protesterar mer mot orättfärdigheten eller de som vill ha mer av det djävulen har att erbjuda.
Även om människan skulle försöka att behaga Gud, i sin fallna natur, skulle hon ändå aldrig lyckas att, i egen kraft, hålla ens det första och högsta budordet; ”Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk. 10:27).
Ingen människa, förutom Jesus Kristus, kommer till fulla att lyckas med det, eftersom även den som fötts på nytt i anden har kvar sin fallna natur (köttet) tills uppståndelsens dag. Deras ande kommer att vilja det, men köttet kommer inte att klara det. Men barnaskapet till Gud och rättfärdiggörelsen genom Jesus Kristus har de fått i alla fall. Eftersom de har sin frälsning i Jesu rättfärdighet, och han tog deras synder upp på sig på korset och dog i deras ställe. För syndens straff är döden.
När de så lämnar över sitt liv till sin Frälsare, och låter Kristus få leva i och genom dem, så räknas deras gärningar som rättfärdiga inför Gud. Tack vare Sonens rättfärdighet. Även de omvända kommer att falla och fela, men de sörjer över sina tillkortakommanden och sina synder och vill att Kristus ska regera i deras liv. Att leva i omvändelse, lyhördhet inför Guds röst och vilja, och alltid vara beredd att lyda Herren är beviset på ett hjärta som fötts på nytt. Det drivs av Guds Ande och vill behaga Gud och älskar Gud över allt annat. Och Gud har fått den plats han är värd och ska ha.
Jesus säger:
”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska uppväcka honom på den yttersta dagen.
Det står skrivet hos profeterna: De ska alla bli undervisade av Gud. Därför, var och en som har hört och lärt av Fadern kommer till mig.”
Joh. 6:44-45
Fadern drar i människan – människan har valet att gensvara med ett emottagande av Guds frälsning och nåd genom tron…eller avsäga sig alternativet eller helt ignorera erbjudandet.
Gud planterade inte ett förgiftat träd i Eden.
Själva trädet eller frukten var inte förgiftad med ondska, från Satan.
Ormen hade heller inte bitit Adam eller Eva och fört in något ”gift” i deras kroppar och sinnen och hjärta.
Motivet och uppsåtet till att Adam och Eva åt av frukten var inte heller en dragning till ondska och lögn och en strävan att ”bli som Ormen”.
Läs gärna ”Är eros en kärlek från Gud?” som går igenom när begären trädde in i människornas liv.
Adam och Eva åt av trädet. Men det var inte Ormens frukt de åt. Det var en frukt som ”öppnade” deras ögon så att de fick en kunskap som inte var menad för dem. Men syndafallet i sig var ett brott mot Guds förbud att äta frukten.
Ormen hade personligen ingenting med trädet och dess frukt att göra.
Men han vill fälla människorna i ett syndafall och beröva dem deras barnaskap och innerliga gemenskap med Gud och han ville säkert se dem straffade och fråntagna sina privilegier. ”Han var en mördare från begynnelsen.”, sa Jesus i Joh. 8:44. Adam och Eva var ju Guds älskade avbilder och skapelser och utvalda härskare över allt som Gud skapat på jorden.
Människorna kommer alltid att vara Guds avbilder, som skapade människor, men alla är inte längre Guds barn och har inte den naturliga kärleksfulla och respektfulla relationen med sin himmelske Fader.
Jesus vittnar om hur han sett Satan kastas ner till jorden, och han kom att bli ”världens furste” och ”fursten över luftens välde”. Läs ”Är Lucifer eller Jesus den strålande morgonstjärnan?” för mer om detta.
Satan blev alltså själv den härskare över jorden som människorna skulle ha varit. Och han påverkar och styr människor med ondska, fruktan, lögner, våld och förvirring. Det avfallna människosläktet lever i synd och påverkas ständigt av Satans frestelser, bedrägerier och lockelser. Utan att veta sanningen kan det vara mycket svårt att höra hur Gud kallar människan i sitt inre. Även för den som hört om evangeliet och känner hur den blivit överbevisad i sitt samvete om sin synd kan ha svårt att ta steget fullt ut och ge upp herraväldet i sitt liv och överlåta det helt till Gud. Ett liv i synd ger ”köttet” (kropp och själens sinnevärld) tillfredsställelse av begär som enligt många är åtråvärda och ger en mening med livet. Att lägga ifrån sig dem helt kan vara en stark strid mellan köttet och samvetet och den saknad och längtan efter sin Skapare som finns nerlagt i varje fallen människa. I stället för att låta sin själs hunger mättas av Gud…väljer många att mättas av ”världen” i stället. Men den ”mättnaden” är kortvarig och ger aldrig en inre frid och glädje som består.
Även om hela jorden i grunden alltid är Guds skapelse, som var enbart god i begynnelsen, så tillåts Satan härja här tills konungars Konung och herrarnas Herre kommer tillbaka i makt och härlighet.
Människan prövas på jorden, och Gud kan även använda onda människor till att utföra domar på jorden. Se till exempel Jesu ord angående Jerusalems förstörelse i Luk. 21:22; ”För detta är hämndens dagar, då allt det som är skrivet ska gå i uppfyllelse.”
När den inneboende ovilja att tjäna Gud råder i människan så blir det onaturliga ”naturligt” för henne, och hon finner det självklart att utgå från sin egen lust och vilja, olust eller ovilja. Man använder ibland ordet ”självförgudning” när man pekar på människans inneboende vilja att följa sig själv och sitt eget sinne. Hon tar därför själv den plats som egentligen tillhör Gud, för människan föredrar att vara sin egen herre i stället för att ha Gud som Herre. Inte heller Satan vill följa Gud, utan sysslar även han med en självförgudning.
I Eden, innan syndafallet, var Adam och Eva naiva, oskuldsfulla och okunniga om det onda. De såg att frukten såg mycket god ut, de hörde Ormens försäkran om att de inte skulle dö, och kanske tänkte de att deras gode Fader aldrig skulle låta dem drabbas på det sättet för en sådan liten sak som att äta en frukt och få större kunskap. Kanske ville de bli lika kloka som sin Fader, deras föredöme i visdom, insikt och allvetande. De ”köpte” Ormens tal, förklaring och försäkran. Deras olydnad straffades hårt. Det visar att Gud prövar människan, och att det är viktigt att vara trogen mot Gud…även när det egna förståndet frestas att gå sin egen väg och tvivlar på Guds Ord och bud. När människan börjar argumentera med sig själv till förmån för synden…då behöver hon kasta sig på Guds Ord och in i bönen.
Från att ha haft en förtrolig, innerlig och trygg gemenskap med Gud, umgåtts med honom och talat kärleksfullt med honom så blev Adam och Eva i stället rädda för honom och gömde sig efter att de ätit frukten. De såg att de var ”nakna”, som innebar att de kände skam. De hade förlorat det oskuldsfulla barnaskapet till Gud. Läs mer om detta i ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?”.
Synden och döden gavs inte från Ormen/Satan. Det var i stället Adams och Evas synd, brottet mot Guds förbud, som ledde till att döden trädde in i människornas liv på ett mycket konkret sätt. De dog trefaldigt, brukar man säga;
– en fysisk död
– en andlig död
– en evig död
Med en evig död menas en evighet borta från Guds ansikte, utanför allt gott som kommer från Gud. Somliga menar att när människan dör så ”sover” hon i graven, i mullen, och slutar att finnas till. Den tron ger också en evig död. Men Bibelns helhet säger någonting annat, eftersom det Nya testamentet pekar på en ande som är evig för alla människor och Jesus talar om allas uppståndelse till dom; evigt liv med Gud eller förkastelse.
Vi har samlat alla bibelord som handlar om den eviga döden i bibelstudiet ”Finns det ett evigt brinnande helvete?”, där vi går igenom vilka bibelställen som bekräftar olika teorier.
Gud lät människorna åter vända tillbaka till den jord de skapats ur. Och marken ”blev förbannad”, i stället för fullkomlig, och skapelsen väntar på upprättelsen den också (Rom. 8:19-22).
Syndaskulden ledde till en syndanatur för människan, eftersom hon i sig själv inte längre räknades som helig, ren och rättfärdig utan skulle behöva omvändelse och frälsning för att återfå allt det.
Men Satan gav inte människorna syndanaturen. Däremot så står de, utan frälsning, inför samma slutliga dom och destination som Satan. Och han har inget svårt jobb att underhålla de fallna människorna med sin mångfaldiga synd och bevara dem i sitt nät. Men han är vred på alla dem som tvättats rena i Lammets blod och lever överlåtna liv i insikten om att Jesus Kristus i dem själva har övervunnit Satan och gjort honom maktlös i deras liv.
Paulus skriver om lagen som gjorde att han ”dog”:
”Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.
Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död.
Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, och jag dog.
Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.
Alltså är lagen visserligen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.”
Rom. 7:7-12
Guds bud/lagar är eviga, för annars finns det ingen definition av vad synden är, och eftersom människan är orättfärdig i sig själv så måste hon få veta sitt fulla beroende av en Frälsare för att kunna få tillbaka barnaskapet igen och bli helig, ren och rättfärdig inför Gud, med ett nytt hjärta/ande och ett nytt sinnelag; Kristi sinnelag.
Innan dess snärjs människan själv av sina egna begär. Hon frestas av Satan men är själv skulden till sin synd. Och ett liv i synd leder alltid till den trefaldiga döden.
”Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:14-15
”Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.
Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör det som är rättfärdigt är rättfärdig liksom han är rättfärdig.
Den som gör synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen.
Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Var och en som är född av Gud gör inte synd, för Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.
På grund av detta är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: Var och en som inte gör det som är rättfärdigt är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.”
1 Joh. 3:4-10
Uttrycket ”är av djävulen” och ”djävulens barn” ser vi betydelsen av i Jesu egna ord till i Joh. 8:39-45:
”De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader.
Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.
Då sa de till honom: Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud.
Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord.
Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader.
Men eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte.”
Joh. 8:39-45
Satan/Djävulen/Ormen/Draken är ”lögnens far”.
De som tror på lögnen och lever i lögn och orättfärdighet har, enligt Gud, lögnens far till sin far, eftersom de människorna tror på lögnerna och lever efter dem.
Det betyder inte att de har genetiska arv från Ormen/Satan, eller att de fått in ett ont gift i sitt blod.
Hur blir det då med det lilla oskyldiga barnet…som inte förstår hur man syndar och inte kan ställas till svars för sina handlingar, eftersom de inte är medvetna överhuvudtaget?
Vi går grundligt igenom vad Bibeln säger om det lite längre fram i bibelstudiet.
Paulus uttrycker det så här:
”Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”
Rom. 7:14-25
När Adam och Eva åt av frukten från Kunskapens träd blev konsekvensen bland annat att de fick dödliga kroppar:
”Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:19
Den fallna naturen är motsatsen till en natur som lever för evigt, som är oförgänglig.
Fallet från Guds vilja, och från att inte längre få tillgång till Livets träd och frukten som ger evigt liv, blev ett fall på grund av synden = synda-fallet.
Arv-synden = människans arv i fråga om en dödlig kropp samt en ande som inte har en gemenskap med Gud.
Människan är från och med syndafallet en dödlig varelse som behöver både en ande som blir född från ovan, från Gud, samt en ny uppståndelsekropp på den yttersta dagen genom Jesu verk på korset. För endast så kan människan leva i en evig andlig gemenskap med Gud.
Det finns flera skäl att tro att människan fick en ande med en bruten gemenskap till Gud i syndafallet.
Några exempel:
1) Om Jesus endast kom för att frälsa ”köttet”, och köttet är kroppen och de själsliga sinnen som styrs av hjärnan (det mentala psyket), stämmer inte Bibelns ord om att människan har en ande. Att vi är ande, själ och kropp.
Människans ande lever vidare efter döden, och den behöver bli född på nytt för att få den rättfärdighetsgörelse som gör att den frälsta människan kan vara ett Guds barn och andligen leva i en evig gemenskap med Gud.
Utan en andlig bruten gemenskap med Gud i syndafallet skulle människan inte behöva bli född på nytt för att få barnaskapet tillbaka. För det får människan tillbaka, som frälst, utan att bli född på nytt till kroppen, som var det sätt Nikodemus trodde Jesus talade om i Joh. 3.
Och utan en bruten gemenskap i anden skulle människans ande inte räknas ”som död” inför Gud, eftersom hon lever till ande, själ och kropp men inte har det liv i anden som kommer från pånyttfödelsen.
2) Människorna levde i köttets begär, med synd (bortvändhet från Gud och Guds vilja) och ondska (högmod, avgudadyrkan och uppror mot Gud) så utbrett och till den grad att Gud sände syndafloden. Den brutna andliga gemenskapen med Gud frestar och leder människan till att fylla andens tomrum efter Gud med köttets tillfredsställelse i stället, och där centreras allt kring människans ego i stället för kring Gud och Guds vilja. När syndafloden kom var det endast en familj räknades som rättfärdig, genom sin lydnad och tro på Gud.
Men Gud vill att människan ska söka honom av hela sitt hjärta. Och Gud söker efter någon som vill hänge sig till honom. Gud söker efter människor som vill älska honom och ära honom för allt gott han gör, har gjort och kommer att göra:
1 Mos. 4:26 säger:
”Vid den tiden började man åkalla HERRENS namn.”
”för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”
2 Krön. 16:9
”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.”
Rom. 5:8
3) Jesus hade hela tiden fokus på ett andligt rike; Guds rike. Och på att det är ”Anden som ger liv” och att ”köttet” är till ingen nytta:
”Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv.”
Joh. 6:63
”Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:6
En människa som enbart är ”kött” kan varken bli född på nytt eller komma in i Guds rike.
Om man menar att människan endast är organisk materia måste man ignorera Bibelns ord om att människan är ande, själ och kropp samt att frälsta människors andar har fullkomnats och lever vidare i Guds rike:
”Nej, ni har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en oräknelig skara av änglar, och till en högtidsskara och församling av förstfödda, som är uppskrivna i himlen, och till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som har fullkomnats, och till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar bättre än Abels blod.”
Hebr. 12:22-24
Människan blir rättfärdigad inför Gud genom sitt hjärtas tro på Gud, genom att anden blir född från ovan, från Gud. Och när man blivit frälst av den Rättfärdige så lever man ett liv i helgelse, där gärningar efter Guds vilja blir en naturlig följd av hjärtats omvändelse och förvandling.
Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?” för ett djupare bibelstudium om rättfärdiggörelsen.
Människan har inte bara en själ/psyke (psuché på grekiska) och en kropp, utan också en ande:
”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23
”För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”
Hebr. 4:12-13
”Herren Jesus Kristus vare med din ande.”
2 Tim. 4:22
För att få tillbaka gemenskapen med Gud måste vi bli födda från ovan:
”Jesus svarade och sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike. Nikodemus sa till honom: Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet en gång till och födas? Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sa till dig: Ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Joh. 3:3-8
Orden ”född på nytt” kan också översättas ”född ovanifrån”.
Vi blir födda ovanifrån av Guds Ande.
Vi blir nya skapelser andligen:
”För Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi är övertygade om, att om en har dött för alla, så har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som har dött för dem och uppstått. Därför känner vi nu inte längre någon efter köttet. Och om vi har känt Kristus efter köttet, så känner vi honom inte längre så. Därför, om någon är i Kristus så är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, allt har blivit nytt.”
2 Kor. 5:14-17
”Även vi var ju en gång oförståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar. Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra. Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.”
Tit. 3:3-7
Att vara köttslig är att ”leva på vanligt mänskligt vis”, alltså genom att låta själens sinnen och kroppens sinnen styra:
”Och jag kunde inte tala till er, bröder, som till andliga, utan som till köttsliga, som till spädbarn i Kristus. Mjölk gav jag er att dricka och inte fast föda, för den tålde ni ännu inte. Och det gör ni inte nu heller, eftersom ni fortfarande är köttsliga. För då avund, strid och splittringar finns bland er, är ni då inte köttsliga och lever på vanligt mänskligt vis?”
1 Kor. 3:1-3
Det finns en annan arvsynd som en del kristna tror på, som innebär att människan föds ond och värdig helvetet i sig själv. Endast genom att bli född som människa.
Därför har spädbarn och till och med ofödda barn (genom ingrepp i livmodern) döpts eller fått stänk av vigvatten på sig för att inte hamna i helvetet.
Vissa samfund har haft en lära sedan lång tid tillbaka där denna arvsynd och människosyn är en grund.
Denna lära har flera stora fel:
1) Man tror att spädbarn blir frälsta av andra människors tro och gärningar. Men man kan inte döpas ”till Kristus” utan att vända om till Kristus i det egna hjärtat.
Man kan inte döpas in i Kristi kropp utan att den nya ”lemmen” har gett sitt liv till Kristus. En människa som ”döps in” i kyrkan men inte är omvänd i sitt hjärta fortsätter att vara en människa som inte är en ”lem i Kristi kropp” utan endast en besökare eller deltagare i kyrklig miljö och gemenskap, oomvänd och med enbart en fallen natur utan en ande som är född ovanifrån. En sådan människa kan varken se Guds rike eller komma in i Guds rike.
Människor kan däremot välsigna andra människor, och be att Gud ska få verka med sin vilja och kraft i människors hjärtan.
Människan blir endast rättfärdig genom sitt eget hjärtas tro och omvändelse till Gud, eller blir fördömd genom sin egen synd och ovilja att omvända sig till Gud.
2) Spädbarn som aldrig begått en enda synd i tanke, ord eller gärning anses ändå värda evig fördömelse från Gud.
Men man kan inte vara en syndare utan att kunna synda, och man kan inte dömas för bortvändhet från Gud när man inte har ett medvetet förstånd eller vilja som kan välja bort Gud.
3) Barn är inte ett med Satans natur eller besatta av en ond ande vid födseln.
På 200-talet e.Kr. lärde Cyprianus ut att alla spädbarn hade en ond ande i sig och var djävulens barn, eftersom spädbarnen skrek när de kom ut till världen. Denna onda ande skulle man omedelbart driva ut och det kunde endast ske genom vattendopet.
Tidigare hade dopet alltid hört till en trosbekännelse med avståndstagande från synd, men nu ansåg man helt plötsligt att det var bättre att ett barn ”helgas utan medvetande, än att det dör ohelgat”.
Men spädbarnsdopet blev allmänt erkänt inom katolska kyrkan först genom Augustinus på 300-talet. Eftersom spädbarn inte har någon medveten tro och vilja skapades faddersystemet, där faddrarna fick gå i borgen för barnets löften och sedan införliva löftena när barnet växte upp. Djävulen ”drevs ut” genom att faddrarna svarade på några frågor, och sedan ansågs barnet vara Guds egendom.
Kyrkofäder lärde också ut att det lilla barnet var tvunget att få nattvarden för att inte gå förlorat, och kunde barnet inte äta bröd så skulle det inta några droppar vin. Läran om nattvarden för spädbarn höll i 700 år, medan spädbarnsdopet levde vidare och fortsatte även efter Reformationen.
När ett barn växer upp, och hjärnan utvecklas så att tankar och känslor kan bli medvetna, träder valet mellan att söka synden och att söka Gud in.
”Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen.”
1 Mos. 8:21
Det hebreiska ordet för ”ungdom” är; ”naur”, med betydelsen ”de unga åren”, äldre än ett litet barn.
Synd betyder; att missa målet.
För att bli straffad för att missa målet och gå fel väg måste man välja att gå fel väg bort från Gud. Och fel väg är människans egen väg, det högmodiga egots trotsiga väg som alltid innebär ett uppror gentemot Guds vilja:
”Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går för att han ska vända om från den, och han ändå inte vänder om från sin väg, då ska han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.”
Hes. 33:9
Den ogudaktige måste kunna veta att han vänder om, vad han vänder om från, och vad han vänder om till.
”Var och en ska dö genom sin egen synd.”
2 Kung. 14:6
Jesus säger:
”För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, ska jag sända honom till er. Och när han kommer, ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom. Om synd, för de tror inte på mig, om rättfärdighet, för jag går till min Fader och ni ser mig inte längre, om dom, för denna världens furste är dömd.”
Joh. 16:7-11
Människan lockas av sitt eget begär till att synda:
”Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:14-15
”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra.”
Ef. 2:1-3
”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17
Ett barn har ett öppet hjärta för Gud. Det är oförstört i sitt sinne och opåverkat av världen och det onda. När barnet växer upp så kan barnet ledas in på orättfärdighetens väg genom att följa köttets begär. Köttets begär är inte bara det den fysiska kroppen vill och känner utan även de själsliga sinnena som tänker, vill och känner saker som är emot Guds vilja. Där kan orättfärdiga tankebanor få fäste. Där kan uppror mot Gud gro. Där kan egot och högmodet styra.
Allt detta kan ske när barnet blir så medvetet att det kan förstå vad synd kan leda till, och vad valet att gå syndens väg kan få för konsekvenser.
Kristna som tror på läran om arvsynden, med betydelsen att alla ofödda barn och spädbarn tillhör helvetet, kan peka på bibelställen i det Gamla testamentet och mena att Gud även såg på barn som avgudadyrkare som tillhörde Satan.
Bland annat dessa bibelställen används i den argumentationen:
1) ”Samaria ska stå med skuld, för hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna ska falla för svärd, deras späda barn ska bli krossade, deras havande kvinnor uppristade.”
Hos. 14:1
2) ”Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni ska döda för att förgöra, men rör ingen som har korset på sig. Börja vid min helgedom.”
Hes. 9:5-6
Gud talar till Hesekiel. Guds Ande lyfte upp Hesekiel ”mellan himmel och jord” (Hes. 8:1-4) och visar honom avgudadyrkan i Guds tempel. Gud säger till Hesekiel: ”Ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare?” (Hes. 8:5-15).
Gud säger sedan: ”Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede?” (Hes. 8:16-18)
Gud kommer med sin dom över avgudadyrkarna, och domen faller över alla som inte har ”tecknet på sig” (tecknet är den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet; tav, och hade vid den tiden formen av ett kors).
Domen utgår från folkets många synder: ”Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelser.” (Hes. 9:9).
Gud straffar dem efter sina egna handlingar: ”Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras missgärningar komma över deras egna huvuden.” (Hes. 9:10).
Gud straffar alla avgudadyrkare och deras barn, eftersom barnen tillhör avgudadyrkarnas familjer.
I båda dessa fall, i Hos. 14 och Hes. 9, straffar Gud de vuxna som har utfört medvetna onda gärningar, och straffets jordiska konsekvenser drabbar då även avgudadyrkarnas barn.
Detta betyder inte att spädbarnen var avgudadyrkare i sina hjärtan, eftersom det behövs en egen tro för att kunna tillbe Gud eller avgudar. Barnen blev i stället del av straffet som föräldrarna fick, med en död av sina jordiska kroppar. Men en fysisk död är inte en andlig död.
Gud säger att inga barn ska dödas för sina föräldrars synders skull.
Man ärver inte andras synder:
”Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska lida döden genom sin egen synd.”
5 Mos. 24:16
”Den rättfärdiges rättfärdighet ska vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet ska vara hans egen.”
Hes. 18:20
Detta kan bara peka på den definitiva andliga döden, eftersom den andliga döden eller det andliga livet genom tron på Gud är det som avgör om en människa kommer att få en evig fördömelse eller ett evigt liv hos Gud.
Det handlar om en individuell synd mot Gud, och möjligtvis en påverkan från fäderna när de levde. Inte ett andligt arv av synd, som leder till evig andlig död.
Synden är medveten:
”Låt oss nu ligga här i vår skam och låt vanära täcka oss, för vi har syndat mot Herren vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till i dag. Vi har inte lyssnat till Herren vår Guds röst.”
Jer. 3:25
”Vi har syndat som våra fäder, vi har gjort fel, vi har varit ogudaktiga.”
Ps. 106:6
Synd är ett aktivt brott mot Guds lag:
”Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott
mot lagen.”
1 Joh. 3:4
Barnen kan varken göra gott eller ont:
”För innan barnen var födda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, för att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle bestå och inte bero på gärningar…”
Rom. 9:11
”För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet.”
Jes. 7:16
Ingen människa med en ofullkomlig fallen natur kan klara att i egen kraft och vilja behaga Gud med sina gärningar. Ingen klarar av att aldrig synda i tankar, ord och gärningar. Därför behövdes tempeloffren för folkets synder, fram till Jesu fullkomliga offer för hela mänsklighetens synder.
Men det ofödda barnet och det lilla barnet kan inte varken förkasta det onda eller välja det goda, utan har en oskuldsfullhet som ännu inte kan låta sig lockas av köttets begärelser som leder till egenvald medveten synd.
”För alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus, vilken Gud har ställt fram som ett försoningsoffer genom tron, i hans blod, för att visa sin rättfärdighet, eftersom Gud genom sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade, för att i den tid som nu är visa sin rättfärdighet, att han själv är rättfärdig och gör den rättfärdig som är av Jesu tro.”
Rom. 3:23-26
Kristna som tror att det lilla barnet föds ont och syndigt i arvsynd kan också använda orden från David som en grund för läran:
”Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv.”
Ps. 51:7
Men man behöver läsa och se alla Davids ord. Inte bara dra ut en enda vers.
I Verserna innan står det:
”För körledaren. En psalm av David, när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba.
Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig. Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Därför har du rätt när du talar, du är ren när du dömer.”
David hade syndat. Gud talar genom profeten Natan till David, och David förstår då hur mycket han har syndat mot Gud och blir förtvivlad över vad han har gjort, och han ber:
”Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö. Låt mig höra fröjd och glädje, låt de ben du har krossat få jubla. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få glädjas över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande. Jag ska lära överträdarna dina vägar så att syndare omvänder sig till dig. Rädda mig från blodskuld, Gud, du min frälsnings Gud, så ska min tunga jubla över din rättfärdighet. Herre, öppna mina läppar, så ska min mun förkunna ditt lov. Slaktoffer gläder dig inte, annars skulle jag ge dig det, brännoffer vill du inte ha. Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.”
Ps. 51:9-19
David använder ett poetiskt bildspråk. Han ber om att ”de ben du krossat” ska få jubla igen.
David ser att ingen annan än Gud är ren, och han vill bli ”tvättad vitare än snö”. Han ser att han är beroende av Guds barmhärtighet och nåd för sin frälsning. David ser sina lagöverträdelser, och ber att Gud inte ska ta den Helige Ande ifrån honom.
David skrev också psalmen om hur sedd och älskad han är av Gud, redan från moderlivet:
”Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.”
Ps. 139:16
Gud ser och kallar människan redan i moderlivet:
”Hör på mig, ni kustländer, och lyssna, ni folk i fjärran! Herren har kallat mig från moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte.”
Jes. 49:1
”Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig, och innan du kom ut ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.”
Jer. 1:5
”Har inte han som skapat mig i moderlivet också skapat dem? Har inte en och densamme format oss i modersskötet?”
Job 31:15
”För pojken ska vara en Guds nasir redan från moderlivet och han ska börja rädda Israel ur filisteernas hand.”
Dom. 13:5
”Men då det behagade Gud, som från min moders liv avskilde mig och kallade mig genom sin nåd”
Gal 1:15
”För han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka och redan i moderlivet ska han bli uppfylld av den Helige Ande.”
Luk. 1:15
”För se, så fort ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av glädje i mitt moderliv”
Luk. 1:44
Alla barn blir skrivna i Livets bok, redan i moderlivet.
Sedan är det människans egen vilja, tro och kärlek till Gud som avgör om hon får fortsätta att ha sitt namn skrivet i Livets bok eller om hon blir struken ur boken:
”..hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.”
Fil. 4:3
”Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i”. Men HERREN svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.”
2 Mos. 32:32
”Den som vinner seger, han ska bli klädd i vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok, utan jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.”
Upp. 3:5
Endast de som är uppskrivna i Livets bok, som är Lammets bok, kan få tillgång till det eviga livet med Gud:
”Och aldrig någonsin ska något komma in i den som gör den oren, inte heller den som gör något som är avskyvärt eller ljuger, utan bara de som är skrivna i livets bok hos Lammet.”
Upp. 21:27
Vilken andlig status hade människorna i det gamla förbundet; Guds folk?
Hur kunde de räknas som rättfärdiga?
Hur kunde de ha ett hjärta ”efter Guds hjärta” om inte anden var född från ovan?
Kan människans ande bli ”fullkomnad”…utan att den Helige Ande är boende i den troende människan, innan Jesus försoningsverk blivit fullbordat genom hans utgjutna blod?
Hebr. 12:22-24 talar om ”de rättfärdiga andar som har fullkomnats”:
”Nej, ni har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en oräknelig skara av änglar, och till en högtidsskara och församling av förstfödda, som är uppskrivna i himlen, och till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som har fullkomnats, och till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar bättre än Abels blod.”
Den som dött och i sitt hjärta trott på Gud och älskat Gud har fått en ande som räknas som både rättfärdig och fullkomnad när människan dör.
Gud söker alltid människan, och väntar alltid på att människan ska omvända sig till honom. Men människan kunde ge gensvar och få ett förändrat sinnelag även i det gamla förbundet. Hon kunde få ett hjärta som behagade Gud, även fast hon inte var ett ”tempel” åt den Helige Ande. Någonting i den fallna människan kan göra att hjärtats tro ger rättfärdighet, trots att hon ändå räknas som en ”syndare” genom syndafallets konsekvenser. När människan så slutligen dör, så finns frälsningen genom korset som står i historiens mitt. För de som ”trodde Gud” och älskade Gud i det gamla förbundet levde genom tron på det som skulle komma, på det som de inte såg med sina fysiska ögon. Även de kunde vänta på och längta efter ”staden med de fasta grundvalarna”, och ”bekänna sig som gäster och främlingar” på jorden:
”I tron har alla dessa dött utan att ha fått vad som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran och trott på det och hälsat det och bekänt att de var gäster och främlingar på jorden. För de som säger så visar att de söker ett hemland. Och, i sanning, om de hade menat det land som de kommit ifrån, så hade de haft tid att vända tillbaka. Men nu längtade de till ett bättre, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har ställt i ordning en stad åt dem.”
Hebr. 11:13-16
”Genom tron levde han i det utlovade landet som i ett främmande land. Och bodde i tält med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.”
Hebr. 11:9-10
”Genom tron vägrade Mose att kallas Faraos dotterson, när han hade blivit vuxen, och valde hellre att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att för en kort tid njuta av synden. Och höll Kristi smälek för större rikedom än skatterna i Egypten, för han hade sin blick riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten, utan att frukta kungens vrede. Han härdade ut därför att han liksom såg den Osynlige.”
Hebr. 11:24-27
Kristus fanns där. Korset och det himmelska Jerusalem (Guds rike) fanns där profetiskt, liksom Kristus kan vara ”Lammet som blev slaktat före världens grund var lagd”.
Gud kunde ge deras hjärtan tro, och leda dem genom sin Andes kraft. Den Helige Ande har alltid varit verksam på jorden, hos dem som förlitar sig på Gud och vill följa honom. Och detta är ett gensvar på Guds sökande i människans inre, eftersom den andliga naturliga gemenskapen gick förlorad vid syndafallet.
”Men alla dessa som har fått vittnesbördet genom tron, fick inte det som var utlovat. Gud har på förhand utsett något bättre åt oss, för att de inte skulle bli fullkomnade utan oss.”
Hebr. 11:39-40
Gud kom med ett nytt och bättre förbund, där människan kunde få bli född på nytt andligen och få tillhöra Guds rike redan under sitt jordeliv. Gud gjorde så att människan kunde komma inför Guds tron och in i det allra heligaste genom medlaren Jesus Kristus, Guds Enfödde Son och själv Gud, och inga fler blodsoffer skulle längre behövas för att rena från synd. Kristi eget försoningsoffer gällde både bakåt och framåt i historien.
Människan kunde hädanefter leva andligen ”i Kristus”, genom Kristi Ande inom sig.
Kung David blev personligen handplockad till kung av Gud. Gud såg till Davids hjärta, trots att David hade en ”fallen natur”:
”En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”
1 Sam. 16:7
David sökte i allt Guds vilja. När Gud påvisade synd i Davids liv så ödmjukade sig David under Gud, bad om förlåtelse och vände om från sin synd.
Men David gjorde inte alltid allt efter Guds vilja, och Gud straffade honom för synder på ett konkret sätt. Davids son dog och David fick inte tillåtelsen att bygga Guds tempel.
Noa var rättfärdig i Guds ögon, för han sökte Gud och Guds vilja:
”Herren sade till Noa: ”Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.”
1 Mos. 7:1
Abraham räknades som rättfärdig genom sin tro och sin förtröstan på Gud. Han var till och med beredd att döda sin egen son, när Gud prövade hans tro, tillit och lydnad.
Gud sa till Abraham:
”Vandra inför mig och var fullkomlig.”
1 Mos. 17:1
”Men tron är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser. För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd.”
Hebr. 11:1-2
”Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som vill komma till Gud måste tro att Gud är till, och att han lönar dem som ihärdigt söker honom. Genom tron byggde Noa i gudsfruktan en ark till räddning för sin familj, sedan han hade fått en gudomlig varning om de ting som ännu inte var synliga, och genom den dömde han världen och blev arvinge till den rättfärdighet som är av tron. Genom tron var Abraham lydig då han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.”
Hebr. 11:7-8
Alla troende i det gamla förbundet levde i tro på något annat än det de bara såg för sina fysiska ögon.
De blev också ledda av Guds Ande:
”Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ”
1 Mos. 41:37-38
”Mose talade till Herren. Han sade: ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.”
Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden, och lägg din hand på honom. Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. ”
4 Mos. 27:15-19
”Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose. ”
5 Mos. 34:9
Gud råder över anden i allt kött. Gud råder över livsanden i oss, som finns i kroppen, och Gud råder över vår ande som vi har som människor, som unika Guds skapelser.
Gud ledde de rättfärdiga genom tron med sin Helige Ande. När de profeterade blev de uppfyllda av den Helige Ande:
”Och hans far Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande och profeterade och sa”
Luk. 1:67
Korset står mitt i historien. I det gamla förbundet finns ”skuggbilderna” av det som skulle komma. Jesus Kristus blev medlaren mellan Gud och människa, och därför kunde alla i det gamla förbundet få komma till det himmelska Jerusalem.
De som dött i det gamla förbundet räknas till ”de rättfärdigas andar som har fullkomnats”. Det är alla troende genom alla tider.
Alla som blev rättfärdiga genom tro i det gamla förbundet räknades till Guds församling, som är Guds egendomsfolk. Och till samma församling och egendomsfolk hör alla som blir rättfärdiga genom tron på det nya förbundets fullbordare; Jesus Kristus.
Skillnaden mellan troende i det gamla förbundet och troende i det nya förbundet finns i ”Kristi kropp” efter Jesu uppståndelse. Anden blev utgjuten över allt kött, på pingstdagen. Johannes döpte i vatten med omvändelsens dop, men Jesus döper alla människor med Ande och kraft. Varje frälst människa får i det nya förbundet Anden som gåva, och kan då leva ”i Kristus” på ett sätt som folket i det gamla förbundet inte kunde. Även fast de kunde vara ledda av Anden, fyllda av Anden och verka genom Andens kraft så blev de inte ”Guds tempel” och fick den Helige Ande som gåva och ett sigill på sin frälsning på samma sätt. Lagens bokstav blev till Andens lag. Lag på stentavlor blev i stället lagen skriven i hjärtat genom den Helige Ande, i människans innersta.
Vi ser på Jesu natur. Han hade en kropp som var dödlig, alltså som ”fallit” från odödligheten genom syndens konsekvenser i Eden.
Men Jesus hade inte synd i sig:
”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5
Jesus var andligen Gud. Men det står att Jesus frestades, fast Gud varken kan frestas eller frestar människor. Jesu kropp och själsliga sinnen (mentala psyke) kunde frestas liksom alla människor kan frestas, men Jesu själsliga sinnen blev aldrig korrumperade av världen, formade av världen. Och han följde inte heller någon begärelse i sitt kött. Han lät sin ande styra de själsliga och kroppsliga sinnena, eftersom hans ande aldrig var skild från Fadern.
Läs gärna bibelstudiet ”Är Jesus Gud?” som på ett heltäckande sätt bevisar att Jesus var en människa men också Gud, samt läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” som visar att JDS-läran är fel och att Jesus inte dog andligen på korset.
Begärelsen, som kom in i människornas liv vid syndafallet, ligger i människans sinnen, i det som är människans ”kött”. Genom sina kroppsliga och själsliga sinnen låter sig människan frestas och styras av sina begärelser, som levs ut genom sinnenas vilja som sedan blir kroppens vilja. Kroppen styrs av vår hjärna och de själsliga sinnena styrs av vår hjärna. Får i stället sinnena formas och styras av människans ande och Guds Ande, genom tro och kärlek till Gud, så blir sinnena lika Kristi sinne.
Det står att vi ska ha ”Kristi sinnelag”. Hans sinnen var hela tiden formade efter Guds vilja. Ett sinnelag likt Kristi sinnelag behagar alltid Gud.
Jesus var påverkbar, eftersom Jesus hade en kropp lik vår och sinnen som fungerade på samma sätt som våra. Jesus kände ångest och han svettades blod i Getsemane, av våndan av korsets tyngd, smärta och plåga. Han kunde frestas och prövas som vi, men Satan kom inte åt honom eftersom han inte hade ett begär styrt av något högmodigt och upproriskt ego. Men han frestades med att få en ”köttslig” vinning i sitt jordeliv, att få ära och makt och inflytande genom köttsliga gärningar. Jesus avfärdade Satan med Ordet, och syndade aldrig. Det inre i Jesus fick styra, anden och inte köttet. Jesus levde i fullkomlig lydnad av Fadern, och anden styrde både hans själsliga mentala sinnen och hans kropp. Han var syndfri i tanke, ord och gärning men ”blev i allt lik sina bröder” för att kunna dö i vårt ställe. Vilket också gjorde att han kan förstå allt vi går igenom, alla våra smärtor, prövningar och frestelser vi möter.
I den fallna kroppens alla sinnen finns dragningen till ondskan:
”Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan rak, men de har tänkt ut många påhitt.”
Pred. 7:30
King James Version; ”God hath made man upright; but they have sought out many inventions”
Det hebreiska ordet för ”upright” är; ”yashar”, och betyder ”rak, rätt”.
David var en ”uprightman”, enligt Bibeln.
Människans uppfinningsrikedom i det onda är stor, när det gäller att hitta på egna vägar att gå i stället för att gå på den smala väg som leder till Guds rike.
Gud skapade människan med en förmåga att söka Gud, med ett ekande tomrum efter Gud som människan rastlöst försöker att fylla genom att leta efter det hon själv anser är gott, efter att ha fått ögonen öppnade av Kunskapens träds frukt.
Men det är Guds Ande som talar till människors hjärtan, att de ska söka Gud. Det är Gud som ”drar” människan till honom själv, som vill öppna hennes hjärtas ögon för att få henne att se sin egen hjälplöshet och synd. Ingen människa kan berömma sig för att ha varit rättfärdig nog att på eget bevåg och genom egen godhet ha velat komma till Gud:
”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska uppväcka honom på den yttersta dagen.”
Joh. 6:44
”Och när jag blir upphöjd från jorden ska jag dra alla till mig. Men detta sa han för att ge till känna med vilken död han skulle dö.”
Joh. 12:32-33
Människan blir orättfärdig genom sina orättfärdiga tankar, genom ett orättfärdigt hjärta:
”Vänd ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta ett evigt förbund med er, den trofasta nåd som jag lovade David. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken. Du ska kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig ska skynda till dig för Herren din Guds skull, Israels Helige, för han har förhärligat dig. Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige ska lämna sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för han vill gärna förlåta.”
Jes. 55:3-7
”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.”
Jes. 53:6
Människans ego är hennes största fiende, för när människan låter egots begärelser styra sinne och kropp så blir hon orättfärdig i tankar, ord och gärningar. Satan kan lätt påverka och styra en människa som vill leva i synd, som inte vill vända om från synd.
”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra.”
Ef. 2:1-3
Människor med en ande som har en bruten gemenskap med Gud, som inte blivit född från ovan, är ”av naturen vredens barn” om de lever ett ogudaktigt liv genom sitt kött.
Vi kan se att Abel gav en god offergåva till Gud, medan Kain släppte in ondska och begär i sitt sinne och hjärta. Vi kan se att Set blir avkomlingen som får Abels plats och att ”vid den tiden började man åkalla HERREN”. Medan Lemek blev en våldsverkare och levde i ondska.
Gud har skapat människan med förmågan att gensvara på Guds sökande i sitt inre, och med förmågan att kunna ge sitt hjärta till Gud:
”Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”
Jer. 29:13
”Och han har av ett blod gjort alla folkslag för att de ska bo över hela jordens yta. Och han har fastställt deras bestämda tider och de gränser inom vilka de ska bo, för att de ska söka Herren, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.”
Apg. 17:26-27
De människor som inte söker Gud och i stället vill leva sina liv i synd, kallar Gud för ”döda”, och de har en ande som är ”som död” för Gud i sitt tillstånd av orättfärdighet. De kan till och med kallas ”dubbelt döda”:
”Men dessa smädar det som de inte vet något om. Och det som de förstår av naturen, liksom djur utan förnuft, i det fördärvar de sig själva. Dessa är skamfläckar vid era kärleksmåltider, när de deltar i era måltider och bara förser sig själva utan att skämmas. De är moln utan vatten, som drivs omkring av vindarna, träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.”
Jud. 1:10,12
Den som har Guds agape-kärlek inom sig och lever i Kristus, genom den Helige Ande, ”har gått över från döden till livet”, men de som inte älskar ”förblir i döden”; den andliga döden som är den yttersta konsekvensen av syndens lag:
”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, för vi älskar bröderna. Den som inte älskar sin broder förblir i döden. Var och en som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv bestående i sig.”
1 Joh. 3:14-15
Ordet för ”älskar” är här Guds agape-kärlek; ”agapáo”.
Det är när begäret vaknar och får fäste i människan som synden leder till den andliga döden. Det är människan själv som låter sig frestas av sitt eget ”kött”:
”Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon. Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder. Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling* mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:13-17
En människa som mognat i sitt medvetande frestas av ”kunskapen om gott och ont”, och att välja utifrån sitt egos begär.
När tankar, ord och gärningar inte blir Kristus-centrerade, genom ett liv i Kristus, blir de i stället ego-centrerade genom ett liv i den fallna naturens begär; ”köttet”. Detta kallas också för ”verksynd”, synd genom gärningarnas verk. Och det är någonting helt annat än en oskuldsfull oskyldig liten människas omedvetna tankar.
Summering:
Bibelns helhet visar att Jesus är Gud. Att Jesus är ett med Fadern.
Se ”Är Jesus Gud?”, ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?” samt tillhörande ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.
Bibelns helhet visar också att människan är ande, själ och kropp.
Alla människor har en ande.
När människan är ett litet barn så finns inte medvetenheten, förståndet och förmågan att välja väg i sitt liv.
Ett litet barn handlar genom att härma andra människor, genom att ”spegla” andra, genom att testa saker på ett motoriskt sätt mer än ett teoretiskt sätt. Barnet känner och ser andra människors reaktioner, och börjar kunna lägga ihop vilka reaktioner som hör till vilka praktiska handlingar allteftersom barnet mognar och hjärnan utvecklas.
Längre fram i livet möter det större barnet val som handlar om egot och egots begär. Samvetet börjar kunna tala tydligare till barnet.
Detta betyder inte att Gud har varit frånvarande i det lilla barnet, bara för att barnet ännu inte har varit utvecklat nog att kunna välja mellan att formulera, förstå eller följa sitt fallna ”kött” på ett medvetet sätt eller Gud och Guds vilja.
Guds änglar vakar alltid över alla barn:
”Se till att ni inte föraktar någon av dessa små. För jag säger er, att deras änglar i himlarna alltid ser min Faders ansikte, som är i himlarna.”
Matt. 18:10
”Men när Jesus såg detta, blev han upprörd och sa till dem: Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, för sådana hör Guds rike till. Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike såsom ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.”
Mark. 10:14-16
Kunskapen om gott och ont blir allt svårare att hantera under uppväxten, eftersom medvetenheten om köttets begär kan bli valet att leva under begären. Människan blir i så fall slav under syndens begär, eftersom köttet i sig själv aldrig kan behaga Gud.
Köttets sinne är död:
”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden. För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud. Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er. Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9
Alla människor kan vara andliga, eftersom alla har en ande.
Människor kan vara ”spirituella”, och de som kallar sig för spiritister öppnar upp sin ande för andevärldens diverse andar. När man inte är ledd av Guds Ande, och anden inte är född från ovan, är det svårt att förstå och känna igen de olika andarna, eftersom Satan kan förklä sig och verka vara en ”ljusets ängel”.
Många människor tror att det är Gud de får kontakt med, eftersom man upplever andliga övernaturliga upplevelser och det känns gott i ”köttet”. Allt som kallas spirituellt är oftast ett smörgåsbord av andliga upplevelser som ska ge människan en härlig känsla av att ha uppnått ”en högre andlig nivå och medvetande” i sitt inre. När sedan en tid har gått kan problemen komma, med både psykisk ohälsa och fysiska problem. Allt detta beroende på att man har släppt in mörkrets andar i sitt hjärta och sitt sinne.
För att förstå hur Satan arbetar med sinnet och hjärtat så kan man pröva andarna:
– Utgår det du upplever, känner och vill från din kropp och din själs sinnen?
– Känns det som om något har ”tagit över” i ditt sinne och din kropp, så att du inte känner igen dig själv?
– Finns det ett uppror mot Guds vilja (som beskrivs i Bibeln)?
– Finns det en vilja att leva i synd, enligt den synd som beskrivs i Bibeln?
– Finns det en motvilja till att ge hela ditt liv till Jesus Kristus?
– Finns det en acceptans gentemot alla religioners gudar och andar, att var och en ”blir salig på sin egen tro”?
Om svaret blir ja på några, många eller alla frågor så är det ”köttet” som styr eller i värsta fall onda andar.
Vänd då om till Gud.
För hos endast Jesus Kristus finns det eviga livet, den frid som alltid består i djupet av hjärtat, samt den kärlek och glädje som kommer genom Kristi Ande.
”Så låt nu inte synden regera i er dödliga kropp, så att ni lyder den i dess begär. Överlämna inte heller era lemmar som vapen åt orättfärdigheten i syndens tjänst, utan ge er själva åt Gud, såsom de som har varit döda men nu lever, och era lemmar som rättfärdighetens vapen i Guds tjänst. För synden ska inte vara herre över er.”
Rom. 6:12-14
”…såsom de som har varit döda men nu lever”. De lever genom att deras ande blivit född från ovan, av Gud.
”Men en sådan som lever i vällust är levande död.”
1 Tim. 5:6
Eftersom Jesus var Gud i sin ande så var Jesus ”Gud i mänsklig gestalt”, ”i syndigt kötts liknelse”.
Det syndiga köttet var ett kött som var en konsekvens av fallet genom synd, i Eden.
I själva kroppen är inte cellerna, molekylerna och DNA:t, syndiga i sig själva.
Synden sitter inte i att ha blivit född till människa.
Spädbarnet är inte en syndig kropp som inte kan behaga Gud. Spädbarnet har en dödlig organisk kropp, som kommer att uppstå som en oförgänglig kropp på uppståndelsens dag.
Spädbarnet kan inte klara av att tänka en enda syndig tanke mot Gud, och är inte ens medveten om att den existerar. Det har inte ens förstått att den är en egen individ.
Gud dömer inte synd som inte finns, i en kropp som inte kan synda.
Gud är en rättfärdig och rättvis domare, och ser människans alla tankar och uppsåt i hjärtat.
Synden och begärelserna ligger i det fallna köttets centrering runt egenviljan, och detta högmod är ett uppror mot Gud och Guds vilja och människans synda-fall. Människan har fallit ur nåden genom sin brist på tro, och fallit ur frälsningen genom sin brist på rättfärdighet från Gud.
Hela skapelsen längtar efter upprättelse.
För även skapelsen blev lagd under förgängelsen. Marken blev förbannad:
”Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:17-19
Både skapelsen och människan ska bli upprättade:
”För med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu. Och inte bara den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi på det med uthållighet.”
Rom. 8:19-27
”För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.”
Rom. 6:23
”Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:13-15
Genom Kristi försoningsverk kan vi få ta emot den nåd som kan frälsa oss, och den rättfärdighet som försvann.
Genom Kristi Ande kan vi åter få bli Guds barn och Kristi medarvingar, och vi får medborgarskapet i Guds rike medan vi fortfarande lever på jorden. Guds rike finns inom människan, genom den Helige Ande som är Fadern Ande och Kristi Ande.
Vi är uppståndna med Kristus:
”Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden. För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.”
Kol. 3:1-4
/ M.H.
