Kristna kan tala om och predika om att Gud har ett speciellt namn på den ”erotiska kärleken”; ”eros” på grekiska. De kan mena att det finns tre olika namn för Guds kärlek; agape, philios (filios på svenska) och eros. Agape är då Guds utgivande kärlek, philios vänskaplig kärlek och eros den sexuella lusten/driften.
Stämmer detta?
Ordet ”eros” finns inte med i den grekiska grundtexten en enda gång. Ändå har det bildats en lära om att eros är Guds kärlek.
Men sex…och sexlust då?
Vi behöver se vad Bibeln säger, och vad ”eros” egentligen är och innebär. Likaså vad all kärlek från Gud är och innebär.
Vi behöver se skillnaden.

---

Namnet Eros kommer ursprungligen från den grekiska mytologin. Eros är där en kärleksgud. Han är son till Afrodite, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Eros är en parallell till romarnas mytologiska kärleksgud Amor.
Det finns ingen biblisk samhörighet mellan guden Eros och en ”eros-kärlek” skapad av Gud. ”Agape” och ”philios” är däremot kärlek som kommer från Gud, men de har en biblisk samhörighet som vi ska titta närmare på här. De är inte alls särställda från varandra.

För att se vad Bibeln menar så behövs ett djupare och bredare bibelstudium.
Vid fördjupade bibelstudier behöver man se vad helheten av Bibelns ord säger, för att komma så nära sanningen som möjligt. Helheten är hela det Gamla testamentet och det Nya testamentet tillsammans. ”Summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119). Och sanningen visas i både ordens sammanhang och förklaringar genom Bibelns helhet, och ofta ännu tydligare när man även studerar grundtexten samt när man studerar alla bibelställen med liknande ord och betydelser parallellt, bredvid varandra.

Allt börjar i Edens lustgård. Och allt Gud hade skapat var endast gott. Gud var tillfreds med sin skapelse och även med människorna. Uppdragen som människorna fick var att föröka sig och uppfylla jorden och att råda över djuren.

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.””
1 Mos. 1:27-31

Den ”fallna naturen” finns efter syndafallet hos varje människa som föds. I den fallna människan finns ett ofullkomligt ”kött”, och det finns en fortsatt pågående strid genom livet mellan Guds vilja och det egna begäret; köttets egenvilja. Och människan kan omöjligen följa Gud och göra Guds vilja utan att ledas av Guds Ande.
Begär fanns inte hos de första människorna, eftersom de inte skapades av Gud med en fallen natur, en dödlig natur, som kunde drivas av begärelser efter att synda.

Satan, som kallas för ”den gamle ormen” av Jesus, lockade mannen och kvinnan att bryta Gud bud om att inte äta av frukten från Kunskapens träd.
Här kan en del kristna mena att kvinnan drevs av ”köttets begär”, men det stämmer inte. Köttets begär hör ihop med den fallna naturen. Däremot såg frukten god ut, och kvinnan lockades av att få förstånd, likt Guds förstånd. Människorna var fortfarande oskuldsfulla evighetsvarelser, som efter syndafallet blev dödliga med en andlig bruten gemenskap med Gud. När de fallit genom synd och ätit av den förbjudna frukten kunde människorna inte längre få en möjlighet till ett evigt liv genom ”Livets träd”. Därför behövde Gud sända sin Son, för att frälsa mänskligheten.

”Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.”
1 Mos. 3:7

Mannen hade inte tagit sitt ansvar när han var med kvinnan vid Kunskapens träd, och kvinnan hade inte delat ansvaret med mannen.
Från och med nu skulle mannen ”råda över kvinnan” och ”kvinnan ha sin åtrå till mannen”. Här kan man se att mannens ansvar för kvinnan förstärks, eftersom han ”var med henne” men ändå tillät att de båda bröt Guds bud. Och kvinnan ska inte ”åtrå” annat än att följa Guds bud.
Syndafallet fick konsekvenser för ormen, kvinna och mannen. De fick följder och straff på grund av synden:

”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”
1 Mos. 3:16

”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:17-19

Men det är inte bara kvinnan som ska ha sin åtrå till sin man.
I Höga Visan ser vi att även mannen ska ha sin åtrå till kvinnan.
Där säger bruden:

”Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.”

I Höga Visan så är ordet för åtrå det hebreiska ordet; ”teshuqah”.
Det finns tre gånger i det Gamla testamentet, förutom i Höga Visan 7:10 också i 1 Mos. 3:16 och 4:7.
Ordet ”teshuqah”, och kommer från ordet ”shuwq”; ”i den ursprungliga betydelsen av att sträcka ut efter; en längtan – begär”.
Det betyder att enligt Bibelns ord så ska både en man och en kvinna ha sin längtan och sin lust ömsesidigt till varandra.
Ordet har inte alls en enbart sexuell betydelse, utan handlar om en djup längtan och ett djupare slags begär; ett själens begär genom en djupare kärlek, som får fysiska uttryck i sin kärlek. Och här finns bara orden ”agape” och ”philios” i den grekiska grundtexten.
Höga Visan med bruden och brudgummen speglar Kristus och hans brud; församlingen. Därför finns boken som kanon i vår Bibel. Där har bruden sin åtrå till Kristus, och Kristus sin åtrå till sin brud. En innerlig längtan som bottnar i stark kärlek från Gud. En djup gemenskap och ett överlåtande till varandra i utgivande agape-kärlek.
Det är så långt från ”världens” ytliga erotik och ”köttsliga” destruktiva begär som man kan komma:

Paulus skriver i 1 Kor. 7:9:
”Men om de inte kan leva avhållsamt, så bör de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än vara upptänd av begär.”

King James Version översätter 1 Kor. 7:9: ”to be inflamed with sexual desire”.
Det grekiska ordet för ”upptänd av begär är; ”puroó”, med betydelsen; ”att vara brinnande, att brinna”.

Samma betydelse av ordet; ”puroó”, finns i 2 Kor. 11:29, där Paulus beskriver hur det känns som en brinnande eld inom honom när någon kommer på fall:

”Vem kommer på fall, utan att det brinner som en eld i mig?”

Och samma betydelse i 2 Petr. 3:12:
”…medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta.”  

Den brinnande elden beskrivs som stark och till och med förödande och förstörande.
Konsekvensen av begäret som leder till synd är tydlig:

”Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:14-15

Här behövs det speciellt uppmärksammas att det är människan själv som låter sig ”dras bort”, som själv låter sig lockas av sitt eget begär.
Ordet ”begär” är här det grekiska ordet; ”epithumia” och betyder; ”speciellt önskan om vad som är förbjudet, lust”.

I 1 Kor. 7:9 och Jak. 1:14-15 blir det tydligt att det egna begäret är något som är krävande, något som brinner av att tillfredsställas för sin egen lusts skull.
Begäret kan leda till synd, eftersom begäret ”vill ha” till den graden att det kan få människan att gå över gränser som människan kanske egentligen vill hålla.
Begäret vill bara få. Det vill inte ge. Begäret vill bara ha. Det vill inte skänka. Vill begäret skänka, så är det i så fall en biföljd av huvudsyftet; att själv ha och att få, att själv bli tillfredsställd.

”För detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, inte i begärelsens lusta såsom hedningarna, som inte känner Gud, att ingen går för långt och bedrar sin broder i sak, för Herren straffar allt sådant, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. För Gud har inte kallat oss till orenhet utan till helgelse.”
1 Thess. 4:3-7

Ordet ”kärl” i 1 Thess. 4:4 betyder kropp eller hustru.

De grekiska orden för ”begärelsens lusta” är; ”pathos epithumia”. ”Pathos” är en ”passion för lusta”.
Det är en strävan som inte kommer från Gud. Utan den ligger som grund för ett liv genom ”eros”, och blir då en slags tillbedjan av Eros.
Petrus förklarar människors begärelser:

”De lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. För det man besegrats av är man slav under.”
2 Petr. 2:19

Begäret beskrivs aldrig som någonting sunt, eller som något som Gud önskar ska existera i ett kärleksfullt äktenskap. Ett begär inom ett äktenskap blir inte utgivande, utan krävande och ett eget mål för egen tillfredsställelse.
Att ha sin lust kan däremot vara positivt och anknytas till kärlek och djup längtan. Vi kan ha vår lust till Herren. Herren kan ha sin lust och glädje över oss:

”Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.”
Sef. 3:17

Ord. 5:18-19 säger:
”Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek berusa dig.”

Rätt kärl, rätt lust, rätt berusning. Lusten bottnar i utgivande kärlek och gemensam glädje.

Eftersom Eros är det egna köttets begär så hör det ihop med ett högmod som utgår från människans egenvilja:

”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17

”För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen…”
Tit. 2:11-12

”Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.”
Matt. 5:27-28

När en man ser på en kvinna med begär, så begår han ett äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta, genom hor/otukt. Begäret är så starkt och förödande eftersom begäret hör till köttet och till världen och inte kommer från Gud eller finns hos Gud.
Hos Gud finns inte ett ”eros-begär”.
Fast då kan man kanske tro att Gud har skapat människan med ett ”eros-begär” eftersom människan är uppmanad att föröka sig och uppfylla jorden. Men det finns ingen god kraft i något begär överhuvudtaget. Att begära någonting är grundat i egot och är motsatsen till att vilja ge någonting.
Eros = egocentrerat sexuellt begär.
Gud har bara utgivande kärlek, vilka betecknas av ”agape” och ”filios”, men är även de sammanflätade och oskiljaktiga. Det är i denna kärlek som vi ska leva.

Grekiska ”phileó” finns med 25 gånger i NT, i olika böjningar, och betyder; ”kärleksfull vänskap” – ”för att visa varm kärlek i intim vänskap, kännetecknad av ömt, hjärtligt övervägande och släktskap”.

I Matt. 10:37 finns ordet ”philón”, och betyder: ”att älska; att vara vänlig mot någon.”

”Den som älskar far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.”

”Om någon inte har Herren Jesus Kristus kär, så vare han förbannad.”
1 Kor. 16:22

I Joh. 5:20 är ”philei” den kärlek som till och med Fadern älskar Sonen med. Alltså här en lika stark kärlek som agape-kärleken:

”För Fadern älskar Sonen och visar honom allt det han själv gör, och han ska visa honom ännu större gärningar än dessa, så att ni ska förundra er.”

I Upp. 3:19 ser vi att alla som Jesus älskar älskas även med ”phileo”:

”Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Så var därför ivrig och omvänd dig.”

Men ”philón” dyker upp även i sammanhanget att älska mörkret:

”Men utanför är hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och alla dem som älskar lögnen och håller sig till den.”
Upp. 22:15

”Phileó” också handla om en kyss, som den som Judas förrådde Jesus med.

”Phileo” används 5 gånger i Matteus, 1 gång i Markus, 2 gånger i Lukas, och 13 gånger i Johannes.

När Johannes skriver i 21:20 så handlar det om agape-kärlek:
”Då vände sig Petrus om och såg att den lärjunge som Jesus älskade följde efter”

Agape finns 143 gånger i Nya testamentet, i olika böjningar:
”agápē – ”kärlek som kretsar kring moraliska preferenser. Så även i sekulär antik grekiska, (agápē) fokuserar på preferens; likaså betydde verbformen agapáō) i antiken ”att föredra”. I NT hänvisar (agápē) vanligtvis till gudomlig kärlek (= vad Gud föredrar).”

(Alla grekiska och hebreiska ord och förklaringar; Strong’s Concordance.) 

---

Summering:

Det finns endast två ord som beskriver Guds kärlek; agape och philios (filios på svenska).
Eros finns inte med en enda gång i Bibelns grekiska grundtext.
Eros är Afrodites son, kärleksgudinnan i den grekiska mytologin.

Eros är den egocentrerade sexuella lusten, och ett begär som utgår från egenviljan och bara vill tillfredsställa den egna lusten. Eros är motsatsen till Guds utgivande kärlek.
Genom Bibeln ser vi att begäret är något som tillhör ”köttet”, den biologiska kroppen och själen/psyket (psuché).
Det kommer mycket ont ur begäret, där jaget styr i stället för Gud; egoism och högmod, maktbegär, sexbegär, pengabegär med mera. Begäret från köttet mättas inte, utan är en kraft i sig som aldrig får nog. Det finns ingen förnöjsamhet i begäret, utan endast tillfälligt stillat begär.
Vi kan blicka ut över världen och se att Gud alltid har rätt och känner människornas hjärtan. 
Begäret styr i världen:

”Men de som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i många oförnuftiga och skadliga begär, som drar människorna ner i fördärv och undergång. För penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har strävat efter och därigenom förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du, gudsman, håll dig borta från sådant och sök ivrigt efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”
1 Tim. 6:9-11

Resultatet av pengabegäret kan bli förödande och leda till att man ”förs bort från tron”. Någonting händer med den troendes hjärta och vilja när begäret slår rot. När begäret slår rot och människan blir slav under ”köttets begär” så regerar synden i livet. Och människans ande kan påverkas av det köttet vill. Köttet ska formas av anden, och inte anden av köttet.

Vi kan se att redan i tanken, som slår rot i köttet, finns begäret:

Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.”
Matt. 5:27-28

Jesus menar inte att man först ska ta reda på ifall en kvinna är gift innan man ser på henne med begär i sitt hjärta. Det finns inget gott i begäret överhuvudtaget, eftersom begäret är det mänskliga egots vilja att bli tillfredsställt. Begäret är utan agape-kärleken som vi alltid ska leva i.
Jesus menar att i hjärtat sitter människans innersta värderingar och vilja att följa Gud eller vilja att bedriva otukt.
De tankar som vi vill behålla och använda, formas av och följa, har börjat att slå rot i hjärtat. De blir våra värderingar:

”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. För vad hjärtat är fullt av talar munnen.”
Luk. 6:45

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.”
Ords. 4:23

Den lust som Gud vill att vi ska leva med är en djup och innerlig längtan och glädje. Vi kan ha vår lust i Herren, och Herren har vår lust över oss.
Den intima djupa längtan och lusten speglas i Höga Visan, som symboliserar kärleken mellan Kristus och bruden; församlingen.

/ M.H.