Är tungotalet ett tecken på att man är frälst?

Inom kristendomen finns det de som kan mena att den som är frälst också talar i tungor, att det som kallas för ”andedopet” med ett medföljande tungotal är det centrala i den kristnes böneliv och att det också är tecknet på att man har tagit emot den Helige Ande och att man har den Helige Ande boende och verksam inom sig.
Det finns också en syn på att tungotalet är någonting som kristna rekommenderas att använda frekvent för att bygga upp sig själv i anden. Det är då inte ett talande av främmande befintliga språk, utan uttalanden av vokaler och konsonanter som inte bildar riktiga ord. Det kan låta som ett märkligt långt upprepande av ljud och ord som inte finns.
Vi ska se vad Bibeln säger om både tungotalet, Andens gåvor och om frälsningen.
Vi tar även upp det som i Bibeln kallas för ”änglars språk”. Kan det vara tungotalet?

Läs gärna även ”Vad är andedopet?” som går djupare in på den lära som en del kristna kallar för ”andedopet”.

En del kristna menar att tungotalet som människor själva inte förstår och inte heller kan uttyda, men som de menar ska vara för den kristnes egen uppbyggelse, det som är ett ”rabblande” av ljud, vokaler och konsonanter, skulle kunna vara det språk som Paulus beskriver som ”änglars språk”/”änglars tungomål”.
Det finns endast 2 bibelställen som den tron kan bygga på:

”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande
cymbal.”
1 Kor. 13:1

”Att berömma mig är visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. Jag känner en man i Kristus, som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen, om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. Och jag känner denne man – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det – att han blev uppryckt till paradiset och hörde outsägliga ord, som det inte är tillåtet för en människa att uttala.”
2 Kor. 12:1-4

Tungomålstalande är något som praktiseras inom olika kulturer och religioner, och kallas för ”glossolalia” (grekiska glossa + laleo = språk/tungomål + tala).
”Tungomålstalande t.ex. vid extatisk trans i religiösa sammanhang”. (Svensk Ordbok)

”Att ljuden är hämtade från den uppsättning ljud som talaren redan känner till bekräftas av andra. Felicitas Goodman, en psykologisk antropolog och lingvist, fann också att glossolalisternas tal återspeglade talmönstren i talarens modersmål. Dessa fynd bekräftades av Kavan (2004).”
”Felicitas Goodman studerade ett antal pingstsamhällen i USA, Karibien och Mexiko; dessa inkluderade engelsk-, spansk- och maya-talande grupper. Hon jämförde det hon hittade med inspelningar av icke-kristna ritualer från Afrika, Borneo, Indonesien och Japan. Hon tog hänsyn till både den segmentella strukturen (som ljud, stavelser, fraser) och de suprasegmentella elementen (rytm, accent, intonation) och drog slutsatsen att det inte fanns någon skillnad mellan vad som praktiserades av pingstprotestanterna och anhängarna av andra religioner.”
”Andra religiösa grupper har observerats utöva någon form av teopneustisk glossolalia. Det är kanske vanligast inom Paganism, Shamanism och andra mediumistiska religiösa sedvänjor. I Japan trodde God Light Association att glossolalia kunde få anhängare att minnas tidigare liv.”
(Wikipedia)

Man har i breda studier av ”glossolalia” funnit att människor som talar så hämtar språkljuden från sitt eget modersmål. Det betyder att skulle ”glossolalia” vara ett änglaspråk skulle änglarna tala både lika många olika egna språk i himlen som det finns på jorden samt även olika ”dialekter”, eftersom språkljuden skiljer sig från individ till individ hos människorna på jorden.

”Xenolalia” eller ”xenoglossy” betyder däremot att tala i tungomål med betydelsen; existerande språk som är okända för den som talar.
Det är det som Paulus skriver om, till församlingarna i det Nya testamentets brev.

”Förutom Irenaeus hänvisning från 200-talet till att många i kyrkan talar alla slags språk ”genom Anden”, och Tertullianus hänvisning år 207 e.Kr. till den andliga gåvan att tolka tungomål som man stötte på på hans tid, finns det inga andra kända förstahandsredovisningar av glossolalia, och mycket få begagnade berättelser bland deras skrifter.”
(Wikipedia)

Tittar vi på de grekiska orden i grundtexten, i 1 Kor. 13:1, så ser vi att orden för ”Om jag talade med människors och änglars språk” är;
”Ean laleo glossa anthropos kai aggelos”.
”Människors språk” betyder ett språk talat med förståndet, i kommunikationssyfte. Det grekiska ordet ”kai” betyder; ”och”.
Rimligtvis betyder även här ”änglars språk” ett kommunikationsspråk, ett begripligt språk.
Fallna änglar (demoner) kan tala på begripligt språk till människor samt tala till människors sinnen för att försöka förmå dem att tvivla eller synda, så Guds goda änglar kan också tala till människor på människors språk. I Bibeln ser vi demoner tala ett vanligt begripligt språk; Mark. 5:7-12, Luk. 4:34, Apg. 19:15. I Gamla testamentet finns det många bibelställen som visar hur Guds änglar talar till människor på människors språk, och detta helt utan någon form av himmelsk ”extas”. Uppenbarelsebokens visioner, som förmedlades av Guds Son och innehöll änglar och Guds tronrum, förmedlades alla på det språk som Johannes talade och förstod.
Vi kan se exemplet om att änglar kan komma med evangelium på samma sätt och tungomål som människor:

”Men även om vi eller en ängel från himlen predikar ett annat evangelium för er, än det som vi har predikat för er, så vare han förbannad!”
Gal. 1:8

När Paulus blev uppryckt till tredje himlen så beskriver han sedan att han ”hörde outsägliga ord, som det inte är tillåtet för en människa att uttala”.
Det grekiska ordet för ”outsägliga” är; ”arrétos”, och betyder; ”inte att uttalas (eftersom det är alltför heligt), hemligt, outsägligt, outtalat”.
Ordets användning; ”Termen ”arrétos” används för att beskriva något som ligger bortom människans förmåga att artikulera eller uttrycka i ord. Den förmedlar idén om något så djupt eller heligt att det inte kan kommuniceras på ett adekvat sätt genom språket. I Nya testamentet används det för att beskriva upplevelser eller uppenbarelser som är för heliga eller extraordinära för att kunna talas.”
(Strong’s Concordance)

Frågor och motsägelser:
1) Om orden Paulus hörde i tredje himlen var ”outsägliga”, med betydelsen omöjliga för människor att uttala, varför skulle de outsägliga orden låta totalt olika från individ till individ när människor från samma länder och språk menar att de kommunicerar med Gud på änglars språk?
2) Paulus skriver om outsägliga ord i tredje himlen som det inte är tillåtet för människor att uttala.
Är betydelsen; hemliga, blir meningen fullt förståelig. Paulus fick inte föra vidare det han hört uppenbaras i himlen.
Är betydelsen; ett himmelskt språk, blir betydelsen att det himmelska språket inte är tillåtet att tala för människor överhuvudtaget.
3) Varför finns ”glossolalia” inom andra religioner, med andra andar än Guds Helige Ande som leder människor?
4) Gud ser allt och vet allt vi tänker och ber om, för Guds Ande utrannsakar allt inom oss. Om Gud vet vad våra suckar och böner utan ord betyder, varför ska budskap mellan människan och Gud behöva ”chiffreras” genom individuella variationer av ”rabblande” till Gud? Och varför bara mellan en del individer och Gud men inte andra inom Guds församling?
5) idag används ”glossolalia” av en del inom kristenheten när man ber för helande eller driver bort demoner. Ifall människans tunga och språk begränsar budskapen som ska föras vidare och talas ut på ett sätt som gör att de inte kan verka efter Guds vilja och genom Guds kraft, varför använde inte Jesus och apostlarna ”glossolalia” när de bad för sjuka och när de drev ut demoner? Jesus hade en vanlig jordisk tunga, lik vår tunga, även om hans ande var av Guds väsen och ett med Fadern. Apostlarna var födda på nytt, likt alla kristna som är födda på nytt, och de vittnar inte om bön och utdrivning genom ”glossolalia”.
Räcker inte de ord som Jesus och apostlarna talade ut och bad?

(Läs mer i summeringen i slutet av bibelstudiet.)

Vad säger summan av Guds ord om tungotalet?
Guds Ande föll över församlingen på pingstdagen, och människor strömmade till platsen och fick se och höra ett mirakel från Gud; alla deras språk talades, trots att de kom från så många olika platser.
Tungomålen innehöll budskap om Guds underbara verk, på deras egna språk. De som talade i olika tungomål, i olika språk, började tala ”allteftersom Anden ingav dem att tala”. De talade inte i egen kraft utan var ledda av Anden när de talade, och de talade på ett övernaturligt sätt.
Ett mirakel från Gud sker när Gud leder. Ett mirakel sker genom den Helige Andes ledning och kraft.

”Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”
Apg. 2:4

”Och i Jerusalem bodde det gudfruktiga judiska män från alla folk under himlen. Då nu detta dån hördes, samlades mycket folk och de var förbryllade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas av dem. Och de blev alla häpna och förundrade och de sa till varandra: Se, är inte alla dessa som talar, galileer? Hur kan då var och en höra det egna språket talas som där vi är födda? Parter och meder och elamiter och de som bor i Mesopotamien och i Judeen och Kappadocien, Pontus och Asien, både Frygien och Pamfylien, Egypten och de delar av Libyen som gränsar mot Cyrene, och besökande från Rom, både judar och proselyter, kreter och araber. Vi hör dem tala om Guds underbara verk på våra egna språk.”
Apg. 2:5-11

De 120 samlade behövde inte treva sig fram i försök att tala i tungor. Ingen talade åt dem hur de skulle göra och hur det skulle låta.
Att tala i tungor, i främmande tungomål, är ingenting någon människa kan prestera fram i sig själv. En människa talar inte i tungor på egen beställning, liksom inga andra av Andens gåvor sker på människans beställning.
När Anden leder någon att tala i främmande tungomål så vet den människan att det är Gud som leder på ett övernaturligt sätt. Precis som när någon får en syn eller en profetia från Gud.
Petrus träder fram och förklarar vad som har hänt:

”Utan detta är det som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta av min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar ska profetera, och era ynglingar ska se syner, och era äldste ska drömma drömmar. Och över mina tjänare och över mina tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. Jag ska låta under ske uppe på himlen och tecken nere på jorden: blod och eld och moln av rök. Solen ska vändas i mörker, och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och synliga. Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”
Apg. 2:16-21

Gud motiv när han låter mirakel ske på jorden:

”Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”

Bibeln säger:

1) Att alla som blir födda på nytt andligen får den Helige Ande som gåva.
2) Att den Helige Ande delar ut Andens gåvor efter Andens egen vilja. Inte efter människors vilja.
3) Att Andens frukt finns i alla som blir frälsta, eftersom Andens frukt hör till den Helige Ande inom människan. När man leds av Anden och lever i anden så kan Andens frukt bli verklig i den kristnes liv. Leds man av ”köttet” så lever man i stället ”i köttet” och Andens gåvor får då ingen möjlighet av visas i eller genom den kristnes liv.

Motsägelser finns, när det gäller en uppdelning av frälsningen och den Helige Ande:

1) Den Helige Ande finns inte i sin fullhet i människan när hon blir frälst.
2) Den Helige Andes kraft har inte ”aktiverats” förrän ett speciellt ”dop i Anden” inträffat.
3) Människor som upplever både kraft och en stark gemenskap och ledning från Gud, utan att vara ”andedöpta” och tala i tungor, kan anses vara ledda av en annan ande än Guds Ande och därför bli dömda av andra kristna.
4) Jesus brast i sin undervisning, liksom apostlarna, när de menade att alla som ville bli frälsta av Gud bara behövde ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare och bli döpta i vatten i Faderns, Sonen och den Helige Andes namn. De skulle ha lagt till ytterligare ett nödvändigt dop för alla som ville bli frälsta och få del av Guds kraft i sina liv.
5) När Joels profetia går i uppfyllelse, så betyder det inte att Jesus sänder Hjälparen för att alla kristna ska kunna bli ett i anden i Kristi kropp, där alla Andens gåvor och tjänster alltid finns, utan Hjälparen utgjuts för att människor ska få en speciell kraft genom handpåläggning. Människan styr då Guds Ande med sin vilja och sina händer.

På pingstdagen så föll Andens eld över alla 120 som var samlade, och de började alla att tala med främmande tungomål. Detta blev ett vittnesbörd för alla som såg och hörde dem.
Betyder det att alla kristna genom alla tider har fått gåvan att tala främmande tungomål?
Vi behöver se vad Bibeln säger om Andens gåvor.
När Anden hade sänts på pingstdagen ville människor bli frälsta, och de frågade vad som krävdes för att få det de 120 hade fått:

Gud har kallat varje enskild individ till en unik tjänst för Honom, och till den kallelsen så utrustar Gud människan så att hon kan utföra det hon är kallad till, i Andens kraft och med visdom och glädje.

”Men det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Och det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Och det finns olika slags kraftgärningar, men det är samma Gud som verkar allt i alla. Men åt var och en ges Andens uppenbarelse så att den blir till nytta. För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande, till en annan tro genom samme Ande, till en annan gåvor att bota sjuka av samme Ande, till en annan kraft att utföra mirakler, till en annan profetians gåva, till en annan att skilja mellan andar, till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal. Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja. För liksom kroppen är en och har många delar, och kroppens alla delar utgör en kropp, fast de är många, så är det också med Kristus. För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka. För kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan av många.”
1 Kor. 12:4-14

Två av Andens gåvor är:
– Tala olika slags tungomål
– Uttyda tungomål

”Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja.”

Människan kan inte själv producera fram några gåvor, utan Anden delar ut sina gåvor efter sin vilja.
Men alla kristna kan söka efter gåvor och be Fadern om att få gåvor:

”Men sök med iver efter de bästa nådegåvorna. Och nu ska jag visa er en ännu mer dyrbar väg.”
1 Kor. 12:27-31

Innan skriver Paulus:

”Men ni är Kristi kropp och var för sig delar av den. Och Gud har satt dessa i församlingen: För det första apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare, vidare kraft att utföra mirakler, sedan gåvor att bota sjuka, att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungotal. Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla mirakler? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla i tungor? Inte kan väl alla uttyda?”

Genom kapitel 14 i 1 Kor. klargör Paulus hur tungotalet ska användas.

Vers 1-4:

”Sträva efter kärleken och sök med iver att få de andliga gåvorna, men framför allt att profetera. För den som talar i tungor talar inte för människor utan för Gud, för ingen förstår honom, utan han talar hemligheter i anden. Men den som profeterar talar för människor till uppbyggelse och förmaning och tröst för dem. Den som talar i tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.”

Alla kristna får gåvor utdelade, efter Andens egen vilja. Och vi uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor.
Om alla som är kristna alltid får tungotalet som gåva, per automatik, så behöver inte kristna med iver söka efter tungotalet som gåva.

Om den som talar i tungor talar på främmande språk, på riktiga befintliga språk, och ingen finns som uttyder vad som sägs på det främmande språket kommer ingen att förstå budskapen.
Paulus skriver att man då ”talar hemligheter”. Tungomålet stannar vid hemligheter som endast Gud vet om, i stället för att bli till välsignelse för många människor som tillsammans kan prisa Gud och tacka för det han vill förmedla genom andra tungomål. För de vittnar om Guds stora under, i vårt fall på andra språk än svenskan.

Eftersom alla Andens gåvor används genom att människan lever och verkar genom sin pånyttfödda ande tillsammans med Guds Ande så bygger alla Andens gåvor upp den egna personen andligen.
Blir du ett redskap för Gud genom gåvan att bota sjuka så verkar den Helige Andes genom dig; du byggs upp andligen.
Får du ord av vishet eller ord av kunskap av Gud som du kan förmedla till människor; du byggs upp andligen.
Får du profetior av Gud som du för fram till församlingen; du byggs upp andligen.

Observera:
1) Om vi uppmanas att ivrigt söka de andliga gåvorna så betyder det att alla inte får tungotalets gåva som en bekräftelse på frälsningen.
2) Om de som talar i tungor byggs upp mer än andra enbart genom tungotalet så betyder det att Kristi Ande inom varje kristen inte räcker till för att bygga upp alla de kristna som inte talar i tungor.
Det måste då till en speciell okontrollerad form av bokstäver och ljud för att kristna ska byggas upp i sitt inre och växa i anden.
Anden blir i så fall bristfällig i kristna.

Vers 5-6:

”Jag skulle önska att ni alla kunde tala i tungor, men mycket hellre att ni profeterade. För den som profeterar är förmer än den som talar i tungor, om inte denne uttyder sitt tal så att församlingen kan bli uppbyggd. Bröder, om jag nu skulle komma till er och talade i tungor, till vilken nytta skulle jag vara för er, om jag inte talade till er antingen genom uppenbarelse eller genom kunskap eller genom profetia eller genom undervisning?”

Här ser vi igen att Paulus är tydlig med att alla kristna inte kan tala i tungor.

Gåvan att tala i tungor är lika betydelsefull som gåvan att profetera, OM det finns någon med gåvan att uttyda tungomål, så att alla i församlingen kan få höra budskapet och bli uppbyggd.

Observera:
Om läran om andedopet med tillhörande tungotal gäller alla som är frälsta skriver Paulus till både frälsta och ickefrälsta församlingsmedlemmar. Hans ord; ”Inte talar väl alla i tungor?” och ”Jag önskar att ni alla kunde tala i tungor” får då betydelsen att Paulus önskar att alla i församlingarna vore frälsta och att bristen på tungotal är bristen på att ha fått Anden som gåva.
Detta går i så fall helt emot allt annat som Paulus skriver till församlingarna.

Vers 7-8:

”På samma sätt är det med livlösa ting som ger ljud ifrån sig, vare sig det är flöjt eller harpa, om det inte är någon skillnad på tonerna, hur ska man kunna uppfatta vad som spelas? Så därför, om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?”

Om kristna talar i tungor i en församling men inte har någon uttydning angående det Gud vill förmedla, hur ska då församlingen kunna ta emot budskapet och göra sig redo till strid?
En kavalleritrumpet blir onödig när det gäller att förmedla en uppmanande signal till de beredda trupperna ifall ingen kan förstå signalen.

Vers 9-11:

”Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur ska man då kunna förstå vad som blir sagt? Ni talar då ut i tomma luften. Det finns så många olika slags språk i världen och inget av dem är utan mening. Om jag nu inte vet vad ljuden betyder, så blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.”

När man talar ett främmande språk för någon, i ett land där ett annat språk talas, så blir man främlingar för varandra. Man förstår inte varandras språk. Vi ska, i kontakt med andra människor, tala samma språk och göra oss förstådda.

Förståndet får inte del i ett främmande tungotal. Om förståndet är inblandat så blir inte det främmande språket främmande.
När vi talar på vårt eget språk är förståndet påkopplat när vi förmedlar orden och budskapen.

Observera:
Paulus skriver aldrig om någonting annat än främmande språk som tungomål. Han delar inte upp tungomålen i två helt olika kategorier, där riktiga ord används till budskap åt andra människor och där ljud och ord som inte finns används till den egna anden.

Vers 12-16:

”Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få andliga gåvor, så sök att bli rika på sådana till församlingens uppbyggelse. Därför ska den som talar i tungor be om att han ska kunna uttyda det. För om jag ber i tungor, så ber min ande, men mitt förstånd får ingen frukt av det. Vad innebär då detta? Jo, jag ska be med anden, men jag ska också be med förståndet. Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet. För om du välsignar med anden, hur ska då han som sitter på de olärdas plats kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.”

När vi ber eller lovsjunger Gud med främmande tungomål så kan vi be eller lovsjunga på till exempel koreanska, isländska eller swahili. Vi förstår inte vad vi säger, men människor från dessa tungomål hade kunnat höra vittnesbördet om Guds stora underverk och budskapen från Gud.

Vårt förstånd får ingen frukt av vad vi har bett när vi talar i tungor. Så vi uppmanas att be i främmande tungomål men uppmanas också att be om att få kunna uttyda tungomålen, för då får både anden och förståndet byggas upp.
Vi ska också be Gud om en uttydning efter att vi har talat något i främmande tungomål, eftersom tungotalet är till för att bygga upp församlingen.

Vers 17-20:

”För nog är din tacksägelse god, men den andre blir inte uppbyggd. Jag tackar min Gud, att jag talar mer i tungor än ni alla. Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd, så att jag också kan undervisa andra, än en oräknelig mängd ord med tungor. Bröder, var inte barn till förståndet, utan var barn i ondskan och fullvuxna till förståndet.”

Om vi prisar Gud på andra tungomål så är tacksägelsen god, eftersom tacksägelsen kommer från den kristnes hjärta. Även om ingen annan förstår så förstår Gud, eftersom orden kommer genom Guds egen Andes hjälp och ledning.
Men det är inte till nytta för församlingen, på gudstjänsterna och samlingarna. Då är det bättre att tala med förståndet, om det inte finns någon som kan uttyda.

Vers 21-23:

”Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och genom främmande läppar ska jag tala till detta folk, men inte ens på det sättet ska de lyssna på mig, säger Herren. Alltså är tungotal ett tecken, inte för dem som tror utan för dem som inte tror, men profetian är inte för dem som inte tror utan för dem som tror. Om nu hela församlingen kommer tillsammans på en plats och alla talar i tungor, och några som är olärda eller som inte tror kommer in, ska de då inte säga att ni har mist förståndet?”

”Ja, genom stammande läppar och på främmande språk ska han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här finns ro.”
Jes. 28:11-12

Paulus tar ett exempel på betydelsen av en uttydning av tungotalet; Ifall alla i en församling talar i främmande tungomål och någon ”olärd eller som inte tror” finns där kommer besökaren att tro att alla i församlingen har mist förståndet.
Det är inte uppbyggligt.

Vers 24-25:

”Men om alla profeterar och någon som inte tror eller är olärd kommer in, blir han överbevisad av alla och dömd av alla, och därmed blir hemligheterna i hans hjärta uppenbarade och så ska han falla ner på sitt ansikte, tillbe Gud och intyga, att Gud verkligen är i er.”

Jämförelsen Paulus gör här, mellan tungotal utan uttydning och profeterande, är att profeterande träffar ett människohjärta och gör verkan, medan ett tungotal utan uttydning inte gör verkan hos någon annan människa. Gud äras och tillbes av den som fått profeterade ord över sitt liv!

Vers 26-28:

”Hur är det då, bröder? När ni kommer tillsammans, så har var och en av er en psalm, en har undervisning, en har tungotal, en har en uppenbarelse, en har uttydning. Låt allt tjäna till uppbyggelse. Om någon talar i tungor, så ska det vara två eller högst tre, och en i sänder och någon ska uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, så ska de tiga i församlingen och tala för sig själva och till Gud.”

Vid gudstjänster och samlingar ska kristna inte tala i främmande tungomål i församlingarna hur som helst. Det skrämmer i väg de som ännu inte har blivit kristna eftersom de inte förstår utan tycker att människor beter sig konstigt.
Finns det ingen som har gåvan att uttyda tungomålen är det till och med bättre att tiga.

Vers 39-40:

”Därför, bröder, sträva ivrigt efter att profetera och hindra inte någon att tala i tungor. Låt allting ske värdigt och med ordning.”

Paulus skrev tidigare; ”Om någon talar i tungor, så ska det vara två eller högst tre, och en i sänder och någon ska uttyda det.”
Det finns en uppmaning om ordning i samlingarna.
Högst tre ska tala i tungor. En i taget. Allt ska ske ”värdigt och med ordning”.
Tungotalet, liksom alla Andens gåvor, för med sig ett ansvar inför Gud och inför människor.

Ett bibelställe som kristna förespråkare av ”glossolalia” också kan mena visar att vi alltid ska be i tungor är orden; ”be alltid i Anden” från Ef. 6:16:

”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga, och för mig, att ord ska ges mig när jag öppnar min mun, så att jag med frimodighet gör evangeliets hemlighet känd, för vars skull jag är ett sändebud i bojor, så att jag i detta kan tala frimodigt, som jag bör.”
Ef. 6:13-20

Det står ordagrant att all bön och åkallan vi ber alltid ska ske i Anden.
King James version säger; ”Praying always with all prayer and supplication in the Spirit,”

Vi ska inte under all bön och åkallan i våra kristna liv be i tungor, utan vi ska alltid be i Anden.
Det är vår ande tillsammans med Guds Ande som verkar, liksom vår ande tillsammans med Guds Ande vittnar:

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn”
Rom. 8:16

Vi ska alltid be uthålligt i Anden:

”Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”
Rom. 12:12

”Sedan berättade han också en liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp.”
Luk. 18:1

”Var uthålliga i bönen, och vaka i den med tacksägelse.”
Kol. 4:2

Efter att Paulus har skrivit om att det finns olika slags nådegåvor och tjänster, som den Helige Ande ger till de som blir födda på nytt, skriver han:

”För liksom kroppen är en och har många delar, och kroppens alla delar utgör en kropp, fast de är många, så är det också med Kristus. i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka.”
1 Kor. 12:12-13

Alla kristna har:
– Blivit döpta till en kropp, till samma Kristi kropp, i en Ande.
– Fått att dricka, i en Ande.

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.”
Gal. 3:27

”Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Men detta sa han om Anden, som de som tror på honom skulle få. För den Helige Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”
Joh. 8:37-39

Här ser vi klart och tydligt att:

1) Den som tror på Jesus Kristus får den Helige Ande.
2) Den som har fått Anden har strömmar av levande vatten inom sig.
3) Anden ges till alla som tror på Jesus Kristus (efter att Jesus uppstått och förhärligats.)

”Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.”
Upp. 22:17

Vid ett tillfälle säger Herrens ängel till Filippus att gå ut på vägen mellan Jerusalem och Gasa. I en vagn dyker en etiopisk hovman upp, och han läser i Skriften, i Jesaja. När han läser profetiorna om Jesus Kristus så förstår han inte vad de betyder, och Filippus får förklara Skrifterna och predika evangeliet om Jesus Kristus för honom.
Och hovmannen vill bli frälst och döpt:

”Och medan de färdades vägen fram, kom de till ett vatten. Då sa hovmannen: Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag döps? Då sa Filippus: Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske. Och han svarade och sa: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son. Och han befallde att vagnen skulle stanna och de steg båda ner i vattnet, både Filippus och hovmannen och han döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer, utan fortsatte glad sin resa. Men Filippus blev funnen i Asdod, och på genomresan predikade han evangeliet i alla städer, tills han kom till Cesarea.”
Apg. 8:36-40

Endast två saker var nödvändiga:

1) Tron på att Jesus Kristus är Guds Son; världens Frälsare.
2) Vattendopet, som symboliserar den gamla människans död och den pånyttfödda människans uppståndelse i och genom Kristus.

Guds Ande ”ryckte bort” Filippus, utan att något annat slags dop hade ägt rum.
Men hovmannen fick den Helige Ande som gåva, eftersom han omvände sig, blev född på nytt i anden och döpte sig.

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

Summering:

Det har uppstått en lära som handlar om två helt olika dop, där man behöver båda dopen för att bli frälst; dopet i vatten plus dopet i Anden, och tecknet för andedopet är tungotalet.

Följder och motsägelser:
1) Paulus ord om att alla inte talar i tungor stämmer inte, om alla som döps i ”andedopet” talar i tungor.
”Inte talar väl alla i tungor? Inte kan väl alla uttyda?”

2) Paulus önskar att alla kunde tala i tungor. 1 Kor. 14:5.

3) Vore ”glossolalia” grundläggande för alla kristna i relationen och kommunikationen med Gud så skulle pånyttfödda kristna i alla kyrkor världen över känna igen talet och få det från den Helige Ande. Men det har, i vissa kyrkor, uppstått en bakvänd bedömning; den som inte talar ”glossolalia” har inte blivit andedöpt och är inte heller frälst.

4) Både Jesus och apostlarna missar att berätta om dubbla dop när det gäller frälsningen.

5) Profetian från Joel blir selektiv. När Gud säger att han ska utgjuta sin Ande över allt kött, och människor ska få Andens kraft att profetera, se syner, ha drömmar, och att tecken och under ska ske på jorden, menar Gud inte ”allt kött” utan endast det ”kött” (människor) som går igenom ”andedopet” utöver vattendopet och får en speciell kraft.
Men Gud säger i samma profetia; ”Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”

6) Petrus ord på pingstdagen stämmer inte, för endast 1 dop predikades för att få det de 120 hade fått:

”När de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och sa till Petrus och de andra apostlarna: Män och bröder, vad ska vi göra? Då sa Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva. De som då med glädje tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar.”
Apg. 2:37-38,41

”Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig”, säger Jesus.
Han ska sända Hjälparen till jorden, för Gud ska låta profetian om att utgjuta sin Anden över alla människor, över allt kött, gå i uppfyllelse.
Jesus har förhärligats, och är nu medlaren mellan Gud och människa. Människan kan få tillbaka den inre gemenskapen med Gud, den som blev bruten i syndafallet.
Och gemenskapen finns också i Kristi kropp, där varje kroppsdel, varje lem, får del av Anden. Anden delar ut gåvor och utrustar till tjänst efter sin egen vilja, efter Guds fullkomliga vilja.
Alla Andens gåvor är värdefulla, liksom alla delar i Kristi kropp är värdefulla och älskade av Gud. Mångfalden av gåvor kompletterar varandra, för kroppsdelarna behöver alla varandra.
Paulus uppmanar oss att sträva efter gåvor som mest bygger upp församlingen, de gåvor som bygger upp när delarna i Kristi kropp samlas och tjänar Gud.

1) Var och en som hörde tungotalet på pingstdagen hörde sitt eget språk talas.
2) Det vittnades om Guds underbara verk genom tungomål på andra länders språk.
3) Gud äras och prisas genom tungomålen, på andra språk.
4) Anden ingav dem att tala på andra språk.
5) När den Helige Ande kommer över människor får de kraft att vara vittnen åt Jesus, till jordens yttersta gräns.
6) Anden ger vissa gåvan att tala olika slags tungotal. Anden ger vissa gåvan att uttyda tungotal.
7) Människor fyllda av Guds Ande har vishet och förstånd för att kunna utföra Guds vilja.
8) Tro, kraft, under och tecken hör ihop med den Helige Ande.
9) ”I en Ande har vi alla blivit döpta till en kropp.”

Även människor i det gamla förbundet blev fyllda med Guds Ande, när Gud ville utrusta dem till att utföra speciella tjänster. Men i det nya förbundet utgjuter Gud sin Ande över allt kött, över alla som tar emot Jesus i sina hjärtan.

”Och han sa till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Och dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar, de ska tala med nya tungor, de ska ta upp ormar och om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka och de ska bli friska.”
Mark. 16:15-18

Först kan vi se villkoren för att bli frälst:
– ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”

Endast bortvändhet i tron, i hjärtat, leder till fördömelse. En bortvänd tro vill inte leva efter Guds vilja och älskar inte Gud.
Jesus lovar rövaren, på korset bredvid, att redan samma dag skulle de vara tillsammans i paradiset. För rövaren trodde i sitt hjärta att Jesus var den rättfärdige Frälsaren. Det fanns ingen tid och plats för några dop. Däremot så är vattendopet en troshandling och en proklamation för både Gud, människor och hela andevärlden att en människa följer Jesus ner i den symboliska dopgraven och i uppståndelsen.

När tecknen som ”ska följa dem som tror” räknas upp i Mark. 16 lägger en del kristna tyngdpunkten på orden ”ska följa”, och menar att alla dessa tecken måste följa alla individer som tror, annars är man inte troende. Och här finns en grund till att tungotalet ska vara ett tecken på tron. Medan man inte kräver att resterande tecken ska vara tecken på tron.
Mer troligt är att vi i stället kan se att tecknen ska följa de troende som församling, speciellt genom att främmande tungomål i sig är en av Andens gåvor. Enligt Paulus kan inte alla i församlingen tala i främmande tungomål. Likaså är Andens gåva att bota sjuka genom handpåläggning en av Andens gåvor. Alla kristna kan inte dricka dödliga giftiga drycker och ta för givet att det inte ska skada dem på något sätt. Däremot kan Gud ingripa och göra ett under om någon råkar dricka en skadlig dryck, eftersom mirakel sker ännu idag genom Andens kraft och i Jesu namn.
Vi kan inte göra tecknen till ”lagar” som alltid måste uppfyllas av Gud.
I King James Version står det att ”han som tror och blir döpt ska bli frälst”, medan tecknen ska följa ”dem som tror”:

”He that believeth and is baptized shall be saved; but he that believeth not shall be damned. And these signs shall follow them that believe;”

En del kristna menar att orden i Rom. 8:23-27 handlar om att alla kristna kan och ska tala i tungor på grund av att vårt förstånd inte vet hur vår ande vill be. Vi är i så fall, som frälsta, otillräckliga för Gud i vår bön och gemenskap med honom genom vår ande, eftersom vi har oförmågan att förstå hur vi ska be till Gud även fast anden är född från ovan. Detta tungotal skulle i så fall undervisas av både Jesus och alla apostlarna som en nyckel för att kunna be till Gud.

”Och inte bara den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi på det med uthållighet. Och på samma sätt hjälper också Anden oss i våra svagheter. För vi vet inte vad vi ska be om såsom vi borde, men Anden själv går i förbön för oss med suckar som inte kan uttryckas i ord. Och han som granskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom han går i förbön för de heliga efter Guds vilja.”
Rom. 8:23-27

Ordet för ”förbön” kan också betyda ”manar gott”.
Det betyder alltså inte att Anden sätter i gång och ber oförståeliga ord som inte finns på något riktigt språk. Utan när ”Anden själv går i förbön för oss” så leder Anden motiven och innehållet i våra suckar från vårt inre vidare till Faderns hjärta. Anden manar gott för oss, allt efter Guds vilja. När ord inte räcker till så vet Gud vad suckarna betyder, eftersom ”Anden hjälper oss i våra svagheter”. När vi är prövade av svårigheter räcker det med suckar, för Gud ser allt i vårt inre och vad suckarna betyder. Gud ser även våra tysta böner, de som inte kommer ut över våra läppar utan finns som levande strömmar i vårt inre när vi lever i Anden.

Det grekiska ordet för ”suckar” är; ”stenagmos”, och betyder ”stönande (suckar), särskilt orsakat av omständigheter som skapar stor press”.
(Strong’s Concordance)

Ordet ”stenagmos” förekommer 2 gånger i det Nya testamentet, och det andra bibelstället är Apg. 7:34:

”Jag har noga sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört deras suckan och jag har stigit ner för att befria dem.”

Alla övernaturliga gåvor verkar i vår ande på ett övernaturligt sätt och bygger upp. Tungotalet är en av Andens gåvor, och det finns en mening med den gåvan på samma sätt som alla andra gåvor från Anden har samma mening; de ska alla tjäna människor och Kristi kropp, samt ära Gud.
Beter vi oss på sätt som skrämmer i väg människor, och som vittnar om en Gud som är konstig och inte går att förstå, så äras inte Gud. Gud är ordningens Gud, och Gud är helig.
”Låt allting ske värdigt och med ordning.”

”Jag ska be med anden”, skriver Paulus. Och vidare; ”men jag ska också be med förståndet. Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet.”
Anden är vår pånyttfödda människas vilja, känslor, önskningar och motiv. I Bibeln används ordet ”ande” för hjärtat, vårt allra innersta där känslor som helig kärlek, hängivenhet och längtan finns. När vi ber, lovsjunger och välsignar med anden så gör vi det utifrån allt detta, och inte enbart med vårt intellekt, vårt mentala förstånd och vårt själsliga sinne. Men när någon ber eller lovprisar i tungotal, i ”xenolalia”, ber eller lovprisar människan i anden och inte i förståndet, för ”förståndet får ingen frukt av det” som Paulus skriver (1 Kor. 14:14). För det är inte i förståndet som det övernaturliga undret och vittnesbördet sker.

”Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.”
Ef. 5:19

”Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.”
Kol. 3:16

I King James Version står det; ”Speaking to yourselves in psalms and hymns and spiritual songs, singing and making melody in your heart to the Lord; Giving thanks always for all things unto God and the Father in the name of our Lord Jesus Christ; Submitting yourselves one to another in the fear of God.”

Skillnaden mellan psalmer, lovsånger/hymner och andliga sånger är inte sånger sjungna med ord eller i tungor:
Andliga sånger (oide) är den allmänna termen för alla sånger med ord. Medan hymner (humnos) särskilt betecknar en religiös metrisk sammansättning (metrik = verslära). Och psalmer (psalmos) är mer speciellt hebreisk cantillation (rituell sång eller läsning).
(Strong’s Concordance)

Alla dessa sätt att sjunga på hamnar under kategorin:
”singing and making melody in your heart to the Lord; Giving thanks always”
Ef. 5:19
King James Version

”Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet.”

När det gäller 1 Kor. 13:1; ”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.” så visar bibelstället inte två helt olika språk; ett mänskligt och ett himmelskt, utan visar att man kan tala på människors nivå och på änglars nivå, och fast man är vältalig och till och med talar vist och fullkomligt enligt Guds Ord, så är man bara en skrällande cymbal, trots sin vältalighet, om man inte talar med kärlek och har kärlek till de man talar.

Jesus bad och talade till Fadern på mänskligt språk. Lärjungarna vittnade inte om att Jesus själv använde ”glossolalia”.
Jesus stred inte andligen mot de mörka andemakterna genom ”glossolalia”. Han talade till demoner på mänskligt språk.
Jesus undervisade inte om ”glossolalia”. Inte heller om att änglarna har ett eget språk som de kristna skulle kunna tala för att bygga upp sig själva i anden.

Jesus är vår förebild i allt, och huvudet för Kristi kropp och bor i varje del av Kristi kropp. Även om Kristi hemlighet, Kristi kropp, blev uppenbarad för Paulus först efter pingstdagens andeutgjutelse, finns det ingen som varit mer uppfylld av den Helige Ande och haft mer kontakt och gemenskap med Fadern än Jesus. Hade ”glossolalia” varit ett naturligt och nödvändigt språksätt för alla Guds barn, då hade Jesus haft det också och undervisat om det. För han kom ned från himlen, kom från änglarnas hemvist, och blev betjänad av änglar på jorden. Men talade aldrig på ett ”änglaspråk”.

Behöver vi försätta oss i ett speciellt transtillstånd, där språkdelen i hjärnan på ett vetenskapligt mätbart sätt inte ger utslag likt vid vanligt tal, för att ha gemenskap med Gud och tala till Gud? I så fall missar Jesus och apostlarna att undervisa tillräckligt om detta väsentliga tillstånd för Gudsgemenskapen. Det räcker i så fall inte att ha en ande som är född på nytt till en ny skapelse, och bön från människans allra innersta räcker inte heller.
Gud, som vet allt om oss, som vet allt vi tänker, känner och vill, han vet vad vår ande vill säga även när vi bara suckar och ”känner” och ”ropar” med anden utan ord. Inget ligger dolt för Gud. Men i vår egen svaghet vet vi ibland inte hur vi ska be, då behöver vi hjälp från den som hjälper bäst; Hjälparen!
Vi behöver umgås med Gud och vara djupt rotade i Guds ord, lära oss känna igen den Helige Andes röst och även bli känsliga i anden när det gäller hela den andliga världen. Det behövs lyhördhet, uppmärksamhet, känslighet, överlåtenhet och lydnad av Gud och Guds ord. Det gäller för alla delarna inom Kristi kropp. Och vi ska söka de andliga gåvorna för Kristi kropps uppbyggelses skull, men den Helige Ande delar ut dem efter sin vilja.

”Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:17-18

Motsatsen till att be i Anden är att försöka be i ”köttet” och åkalla Guds kraft genom köttets gärningar och beteenden.
Motsatsen till att ”be i Anden” är inte att be med vanliga ord/språk.
En kristen som lever i Anden, i Kristus, lever och talar med vanliga ord hela tiden utan att behöva leva ”i köttet” på grund av det.
Se på Jesu liv och apostlarnas liv!

”Be utan uppehåll. Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:17-19

Att be utan uppehåll är att i tro och dagligt liv leva i innerlig inre bön, lovprisning och andlig gemenskap med Gud genom Hjälparen; Guds Ande, sänd av Fadern och Sonen och ett med Fadern och Sonen.
I det livet kan man alltid tacka och lovprisa Herren!

”Men den som dricker av det vatten som jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Utan det vatten som jag ger honom ska i honom bli en källa med vatten som väller fram till evigt liv.”
Joh. 4:14

Det eviga vattnet, strömmar av levande vatten, ska välla fram från källan inom den som blivit född av Gud till en ny skapelse. Källan är Gud och Guds tron! Det är Livets vatten som utgår från Guds och Lammets tron (Upp. 22:1-2), tempelkällan (Hes. 47:1-12). Vattnet som strömmar inuti människan är den Helige Andes liv och kraft! Det vattnet ska aldrig bli stående stilla eller stoppas av några dammluckor. Den källan ska vi aldrig låta sina inuti oss, eller stoppa tillflödet från.
”Jag är vägen, sanningen och livet.” Joh. 14:6.

/ M.H.

Bibelstudier

Fördjupade studier av Guds ord.

Är tungotalet ett tecken på att man är frälst?

Dela detta: