Det finns olika syn på hur mycket Jesus var tvungen att dö för att försoningen för mänsklighetens synder skulle kunna bli genomförbar.
Somliga menar att Jesus var tvungen att helt och hållet bli en syndare, och bli ett med synden.
Andra menar att Jesus enbart dog kroppsligen, och tog mänsklighetens synder i sin kropp, och att denna död räckte på ett fullkomligt sätt.

Vi kommer här se vad Bibelns helhet säger, samt vilka följder det blir av olika läror, med speciellt fokus på JDS-läran; ”Jesus Died Spiritually”.
Det är oerhört viktigt att förstå vad konsekvenserna blir av det man tror på, eftersom det för med sig helt olika svar på vem Jesus Kristus egentligen är och var.

Bibelstudiet hör ihop med det djupa och omfattande bibelstudiet ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”. Där går vi på ett djupare sätt igenom JDS-lärans olika varianter och dess oförmåga att vara sanning. Dessa varianter är spridda in i många olika kristna samfund.
Till det bibelstudiet hör även ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.

---

Det som händer Jesus på korset ser ut att vara en motsägelse, i flera varianter:

1) Om Jesus dog och var i helvetet – hur kan då Jesus vara Gud?
2) Om Jesus dog helt – hur kan då Jesus vara i helvetet?
3) Om Jesus inte dog helt – hur kan Jesus då ha dött i vårt ställe?

Kan Gud dö?…blir då följdfrågan.

För att kunna se sanningen behöver vi se flera saker sammantaget, som en helhet:

– Vem är Jesus?
– Vad är en människa?
– Vad innebär det nya förbundet?
– Vart kommer vi när vi dör?

Läs gärna bibelstudierna ”Har människan ett innersta jag? samt ”Vad är en människa?” för en djupare förståelse av vad människan består av och hur människan fungerar.

Läran att Jesus dog andligen på korset kallas för JDS-läran:

”JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.
Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är ”nederstigen till dödsriket”, men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.
Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.”
Wikipedia

JDS-läran ger Jesus Kristus dessa egenskaper:
– En helt igenom syndig människa.
– Jesus blir helt övergiven av Gud.
– Orättfärdig och värdig helvetet.
– En ond natur likt Satans natur, under tiden i helvetet.
– Jesus måste bli född på nytt andligen i helvetet.  

Bakom denna lära som predikats av E.W. Kenyon och Kenneth Hagin finner man att den har sin grund i ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon år 451.
Där fastslogs att Jesus, när han blev människa, blev människa till ande, kropp och själ och att alla tre delarna måste dö för att människans synd skulle kunna försonas.
Det katolska kyrkokonciliet hade rätt i att Jesus blev en människa med ande, själ och kropp. Men hade helt fel i att Jesus måste dö till ande, själ och kropp för att mänsklighetens synd skulle kunna försonas, eftersom Bibeln tydligt visar att Jesus bar människornas synder i sin kropp.

Företrädare av JDS-läran kan också mena att Guds stora kärlek till människan visas som mest när Jesus dör helt övergiven av Gud och helt igenom gjord till synd samt plågas av helvetets kval i vårt ställe.
Allt detta är mer en filosofisk slutsats än baserad på Bibelns helhet, men slutsatsen gör Jesus Kristus till någon annan än den han är.

Jesus var en människa som vi, till det yttre. Men Jesus var också Gud.
Jesus kom till jorden som mänsklighetens tjänare, och fick utstå lidanden som en vanlig människa.
Men några av hans lärjungar fick också se en glimt av den härlighet som Jesus hade inom sig, det majestät som Jesus lade åt sidan ”när han en tid blev gjord ringare än änglarna”:

”För det var inte några slugt uttänkta sagor vi följde, då vi gjorde känt för er vår Herre Jesu Kristi makt och återkomst, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. För han fick ära och pris från Gud, Fadern, när en röst kom till honom från det högsta majestätets härlighet, som löd så: Denne är min älskade Son, som jag har behag i. Och denna röst hörde vi komma från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.”
2 Petr. 1:16-18

Det grekiska ordet för ”majestät” är; ”megaleiotés”, och betyder; ”(divine) majesty or magnificence, glory”.
(Strong’s Concordance))
Ordet används bara 3 gånger i hela det Nya testamentet; Luk. 9:43 och 2 Petr. 1:16 talar om Guds majestät och Jesu Kristi majestät.
(Det tredje bibelstället är när silversmeden Demetrius försvarar gudinnan Dianas ”härlighet”, i Apg. 19:27.)

”Och sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var för sig själva. Och han förvandlades inför dem, och hans ansikte lyste som solen och hans kläder var vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Då började Petrus tala och sa till Jesus: Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill kan vi göra tre hyddor här, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia. Medan han ännu talade, se, då överskuggades de av en lysande molnsky, och se, en röst ur skyn sa: Denne är min älskade Son, i honom har jag ett gott behag. Lyssna till honom. När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och var mycket förskräckta. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sa: Res er upp och frukta inte. Och när de lyfte blicken, såg de inga andra, utan bara Jesus.”
Matt. 17:1-8

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:14

”Det som var från begynnelsen, det som vi har hört, det som vi har sett med våra ögon, det som vi har skådat och våra händer rörde vid – det gäller Livets Ord. Och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.”
1 Joh. 1:1-2

”Och vi har sett och vittnar att Fadern har sänt Sonen (till att vara) världens Frälsare.”
1 Joh. 4:14
(”till att vara” står inte i grundtexten, utan är tillagda för svenska språkets skull)

Jesus var inte bara en vanlig människa som fick ett uppdrag från Gud, och sedan lyckades med bedriften att inte synda.
Synd fanns inte i honom.
Jesus var rättfärdig i sig själv, eftersom:
1) Guds Helige Ande befruktade Maria.
2) Jesus har sitt fysiskt biologiska genetiska arv som människa efter Maria, och sitt arv andligen från sin himmelske Fader.
3) Jesus skapades inte som människa. Jesus föddes som människa.
4) Jesus räknades inte som orättfärdig, och hade aldrig en ande som hade en bruten gemenskap med Gud.
5) Jesus behövde inte frälsas från sina synder, som alla andra människor. ”Synd finns inte i honom”.
6) Jesus hade i allt en fysisk kropp likt vår, men andligen så var Jesus hela tiden Gud.
Därför dog inte Jesus andligen på korset.

Innan Jesus dör säger han: ”Det är fullbordat.”
Det nya förbundet inseglas med Jesu blod.
JDS-läran menar felaktigt att det nya förbundet fullbordas först när Jesus blir född på nytt andligen i helvetet. Detta omintetgör Jesu ord på korset.

Jesus säger också:

”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan.”
Luk. 23:46

Det grekiska ordet för ”överlämna” betyder också; ”befaller”.
När Jesus dör så slutar hans kropp förstås att andas. Lungorna fungerar inte mer, och det fysiska biologiska livet upphör.

Kritiker till treenighetsläran menar att människan inte är en tredelad varelse utan en tvådelad, där kropp och ande hör ihop biologiskt. När människans ande beskrivs i Bibeln så menar man att anden är människans livsgnista, själva andedräkten som är tecken på att liv finns och pågår. När Jesus då befaller sin ande i Faderns händer så betyder det i så fall att Jesus ger tillbaka sin livsgnista till den han har fått den ifrån; Fadern. Man menar sedan att Fadern ger tillbaka Jesus och alla människor livsgnistan när de uppstår fysiskt igen.
Det motsägelsefulla blir då bland annat att det står att Jesus ”blev levandegjord i anden” och gick ner i dödsriket ”och proklamerade för andarna i fängelset” (1 Petr. 3:18-20). En död kropp med en själ som är hjärnans mentala förmåga kan inte gå ner dödsriket och proklamera, och en livsgnista/andedräkt kan inte ensam gå ner i dödsriket och proklamera. Man hoppar dessutom över orden ”visserligen dödad till köttet”, som betonar att det enbart var Jesu kropp som dödades.

Men Jesus hade inte behövt överlämna eller befalla sin livsgnista eller andedräkt i Faderns händer. Gud samlar inte ihop människors personliga andedräkter eller livsgnistor och sparar dem någonstans tills uppståndelsens dag. För resonemangets skull skulle Gud kunna spara dem i sitt minne för att sedan kunna återskapa människorna helt och hållet igen. Gud behöver då göra helt nya människor, kopior av de som dött helt och hållet och försvunnit i intet; kloner.

Men vår ande lever redan nu ett evighetsliv, och Gud skapar inte kloner av sina avbilder, som under en tid har slutat helt att existera.

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

”Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö.”
Joh. 6:48-50

Alla människor dör den fysiska döden, eftersom döden och dödsriket ännu inte har kastats i eldsjön. Jesus menar att ingen som tror på honom någonsin ska dö andligen. För den som lever, fast den dör, den lever andligen fast kroppen dör.

När Stefanus stenas till döds så säger han först:

”Se, jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”
Apg. 7:56

Och i dödsögonblicket säger han:

”Herre Jesus, tag emot min ande.”
Apg. 7:59

Paulus skriver till Timoteus:

”Herren Jesus Kristus vare med din ande. ”
2 Tim. 4:22

Och till thessalonikerna:

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23

Jesus fröjdade sig i anden, inte i andedräkten:

”I samma stund fröjdade sig Jesus i anden och sa: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har varit välbehagligt för dig.”
Luk. 10:21

När Jesus dött fysiskt så hamnar hans ande inte i en ickeexistens, utan hans ande går ner i dödsriket och proklamerar. Och det är inte demoner Jesus proklamerar för, utan det är människornas andar ”från Noas dagar” som en gång i tiden ”var olydiga” och inte ville vända om från sin synd:

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.”
1 Petr. 3:18-20

Jesu ande är samma dag även tillsammans med rövarens ande (från korset bredvid sig) i paradiset, hos Fadern:

”Och han sa till Jesus: Herre, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. Då sa Jesus till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset.”
Luk. 23:42-43

Men när Jesus dött fysiskt och tagit människors synder i sin kropp, upp på korset, och hans ”kött” har brutits och hans blod har utgjutits, så är allt fullbordat:

”Då nu Jesus hade tagit emot ättikan, sa han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”
Joh. 19:30

Jesus ger sitt liv och Jesus har makt att själv ta tillbaka sitt liv. Döden kunde inte behålla det rena heliga Livet; Guds liv.

”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:17-18

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”
Joh. 14:6

”För liksom Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör också Sonen levande vem han vill.”
Joh. 5:21

Den ”siste Adam” blev en livgivande ande.
Gud är ande och Människosonen är ”Herren från himlen”. ”Herren är Anden” (2 Kor. 3:17).
En motpol till den förste Adam:

”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”
1 Kor. 15:45-49

Jesus blev inte gjord till synd till ande, själ och kropp.
Jesus blev gjord till ”ett skuldoffer”, likt djuroffren i det gamla förbundet var återkommande skuldoffer för folkets synder.

”Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen.”
Joh. 6:51

Det är Jesu kropp som symboliserar vår räddning i Jesu ”kött”; brödet som ska brytas och mannat som kom ner från himlen och ska ”ätas”.
Det är blodet som inseglar det nya förbundet genom Jesus Kristus; världens Frälsare. Kroppen och blodet tillhör det fysiska. Och även om det står i det Gamla testamentet att ”livet finns i blodet” så är det det fysiska biologiska livet som symboliseras av blodet; jordelivet som människan lever. När blodet försvinner eller stannar slutar kropp och själ/psyke att fungera.
För utan fysisk död kan inte ett nytt testamente bli giltigt:

”För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.”
Hebr. 9:16-18

Och utan att blod utgjuts ger ingen förlåtelse:

”För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebr. 9:19-22

Jesu död och uppståndelse blev en seger över döden som kom in i världen genom syndafallet.

”Välsignelsens bägare, som vi välsignar, ger den oss inte del av Kristi blod? Det bröd som vi bryter, ger det oss inte del av Kristi kropp?”
1 Kor. 10:16

”Så kan vi då, bröder, med frimodighet gå in i det heligaste genom Jesu blod, genom en ny och levande väg som han har öppnat åt oss genom förlåten, det vill säga sitt kött”
Hebr. 10:19-20

När Jesus dog kroppsligen så räckte det. Offerlammet slaktas för sitt blod. Jesus öppnade vägen åt oss ”genom förlåten, det vill säga sitt kött”.
När Jesus i stället, i JDS-läran, görs till synd helt igenom så ger man Jesus samma identitet som Satan har, och Jesus blir ett med Satans natur.
Men fast Jesus dog fysiskt utan att dö andligen blev hans offer ett offer i vårt ställe; en ställföreträdande död. Människornas synder förde med sig en evig död, genom syndafallets konsekvenser.
Jesus ”rycktes bort från de levandes land” när han ”gick in i överträdarnas ställe”:

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bortför att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.”
Jes. 53:4-12

”Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.”
Ef. 2:14-15

”Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser”
Kol. 1:21-22

”Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.”
Hebr. 10:10

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.”
1 Petr. 2:24

”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Rom. 8:3-4

Jesu kropp var från början ett Guds tempel, som han själv skulle låta uppstå, eftersom han hade ”makten att ge sitt liv och att ta det tillbaka”:

”Jesus svarade och sa till dem: Riv ner detta tempel, och inom tre dagar ska jag låta det uppstå. Då sa judarna: I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du vill resa upp det på tre dagar? Men templet han talade om var hans kropp.”
Joh. 2:19-21

---

Summering:

Jesus är rättfärdig i sig själv, i sin ande, där han är Sonen i Gudomen och ett med Fadern. Men Jesus var ingen halvgud, utan blev ”i allt lik sina bröder”.
Jesus bär mänsklighetens synder i sin kropp, i sitt ”kött”, inte i sin innersta andliga människa.
Guds kärlek är den allra största eftersom Gud frivilligt och av kärlek ville komma till jorden och födas som människa, och bli en ödmjuk tjänare och utsätta sig för hån, förföljelse, förödmjukelser, anklagelser om hädelse och ockultism, misshandel, tortyr och plågsam fysisk död…bärande hela mänsklighetens synder upp på ett kors.

Men Livets Furste, den Helige och Rättfärdige, kunde inte dö.
Men kroppen kunde förvandlas till en uppståndelsekropp; en förhärligad, fullkomlig och oförgänglig kropp.

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda.”
Apg. 3:14-15

Jesus blev Guds rena offerlamm. Inte för att han lyckades med bedriften att som människa inte synda en enda gång i tanke, ord eller gärning, utan för att orättfärdighet inte finns i honom:

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5
 

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Ser man till Bibelns helhet så förstår man att orden ”gjort till synd” här är en metonymi. Läs ett mer omfattande bibelstudium angående detta i ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?” Jesus blev gjort till synd på det sättet att han dog för våra synder som en dömd syndare, men dock helt rättfärdig och syndfri i sig själv. Mänsklighetens skuld blev lagd på Jesus eftersom han dog i allas vårt ställe. Alla som inte vill bli räddade av Gud väljer att i stället bli lagöverträdare, för endast genom Jesus Kristus finns nåden och befrielsen från den domen, eftersom det är det rättfärdiga livet i Kristus som frälser människan.
Men vill man bli dömd efter lagen så blir straffet efter lagen. Vårt straff för lagöverträdelse hade blivit en evig död, men en död för hela människan eftersom en bortvändhet från Gud även ger en ande som är ”död” och orättfärdig inför Gud. När en orättfärdig syndare döms för sina lagöverträdelser så är syndaren orättfärdig i sig själv.
Jesus var Guds rena offerlamm och rättfärdig i sig själv.
Jesus blev själsligen och kroppsligen som en av oss, och han led och plågades som vi skulle ha gjort, men med större tyngd på sina axlar. Hans bägare kunde ingen annan dricka.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

JDS-läran förvandlar Jesus till ett med Satans natur och värdig helvetet.
Läran gör Jesus till någonting annat än ett med Fadern och en i den treeniga Gudomen.
Mängder av bibelställen blir inte sanna som en konsekvens av JDS-läran.

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

/ M.H.