Vad är egentligen vishet, visdom och kunskap enligt Guds vilja?
Och varför verkar det finnas någon som kallas för ”Visheten” i Bibeln?
Är vishet i världen bra eller dålig…och vilken kunskap menar Bibeln att vi ska försöka att få?
Om vi tror att all visdom hos människan kommer från Gud, så kommer vi att blanda ihop det förstånd och förnuft som själen kan ha och den vishet som kommer genom Guds Ande. Människan kan också söka kunskap som man tror är viktig enligt Gud, fast den egentligen inte handlar om den kunskap som Bibeln talar om.
Vi behöver reda ut begreppen.
Det finns 2 olika slags visdom. Och det finns 2 olika slags kunskap:
1) Visdom som kommer från Gud. Kunskap om Gud och som kommer från Gud.
2) Visdom som kommer från världen. Kunskap som finns i världen.
Gud säger att hans folk går under utan den rätta kunskapen, och synden är att ”glömma Guds undervisning”:
”Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att vara min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn. Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig. Jag ska förvandla deras ära till skam. De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning.”
Hos. 4:6-8
Och Paulus skriver att människorna bytte ut sanningen mot lögnen:
”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tjänade och dyrkade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet.”
Rom. 1:25
Den som byter ut sanningen mot lögnen sätter inte värde på att behålla kunskapen om Gud.
De hade fått ett ”förfallet sinnelag”, uppfyllt av synd:
”Och eftersom de inte satte värde på att behålla kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett förfallet sinnelag så att de gör sådant som inte får göras, uppfyllda av all slags orättfärdighet, otukt, ondska, girighet, elakhet, fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De är skvalleraktiga, förtalare, gudshatare, våldsmän, stolta, skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, oförsonliga, obarmhärtiga.”
Rom. 1:28-31
Här ser vi att den kunskap som vi ska sträva efter är all kunskap som handlar om Gud och hans vilja. Guds vilja är Guds tilltal och undervisning och hans lagar och bud.
Utan kunskap om detta går folket under genom att de blir lagöverträdare, kanske i både hjärta och handling.
I det gamla förbundet blev de straffade konkret genom de straff som Gud redan från början talat om. Välsignelser, beskydd och frälsning var villkorad genom följandet av Guds lagar och bud. Bröt man dessa blev man dömd till straff och förbannelser. Människan bar själv skulden för sina egna straff, och drog själv förbannelser över sig.
I det nya förbundet är lagen efter bokstaven borta och de direkta straffen för lagbrytelser, men lagen lever genom Guds Andes lag som blir skriven i varje frälst människas hjärta. Lagen är inte borttagen, eftersom lagen för evigt är Guds fullkomliga vilja. Men vi lever i nådens evangelium i det nya förbundet, och straffet för lagöverträdelser tog Jesus på sig när han dog för alla våra synder på korset.
På ett ställe i det Nya testamentet så handlar det grekiska ordet ”gnosis” om att undvika ”den så kallade kunskapen”, något som kan likna den sanna kunskapen men är falsk och tom på sanning och därför farlig för tron:
”O Timoteus, bevara det som har blivit anförtrott åt dig, och undvik det oandliga och tomma pratet och invändningarna från den falska så kallade kunskapen, vilken somliga har bekänt sig till och de har kommit bort från tron. Nåd vare med dig. Amen.”
1 Tim. 6:20-21
Visdomen och kunskapen i ”världen” är inte alltid av godo, men inte heller alltid av ondo. Vi kan utbilda oss genom att lära oss fakta och få kunskaper och erfarenhet när vi utbildar oss för speciella yrken eller uppdrag. Med den kunskapen kan vi hjälpa människor på olika sätt, liksom Paulus var tältmakare och hjälpte människor för mer än 2000 år sedan. Den praktiska kunskapen och visdomen kan handla om att förvalta jorden och hjälpa människor.
Men det finns ”tom kunskap”, som inte leder till någonting meningsfullt. Och det finns ”tomt prat” och ”oandligt prat” som vi ska undvika.
Gud utrustar människor för sina kallelser, och han har gett alla människor talanger på olika områden.
Kunskapen till att utföra hantverk kan vara från Gud. Gud kan leda och utrusta människor, genom sin Ande, på ett praktiskt och konkret sätt:
”Herren sade till Mose: Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om: uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt ska de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig. ”
2 Mos. 31:1-11
Gud utrustade människorna till all tjänst som behövdes för att färdigställa templet. En tjänst åt Gud, med hjälp från Gud.
Vi kan många gånger känna en skaparlust som lagts ner i oss, en glädje i att vara kreativ, som liknar Skaparens egen kreativa skaparglädje. Gud är den största Konstnären och Krukmakaren.
Gud har också kunskap, förstånd och visdom som en människa aldrig kan få:
”Vem har utforskat Herrens Ande? Vem kan ge honom råd och undervisa honom? Vem rådfrågar han, vem ska ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?”
Jes. 40:13-14
Hela jorden är full av Guds skaparglädje och vittnar om Guds härlighet:
”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt, utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst. Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände.”
Ps. 19:2-5
Därför kan ingen människa säga att de aldrig har fått någon kunskap om Gud:
”För det som kan förstås om Gud är uppenbart bland dem, för Gud har uppenbarat det för dem. För hans osynliga väsen, hans eviga makt och Gudom kan förstås ända från världens skapelse och kan ses klart genom det som är skapat, så de är utan ursäkt. För när de kände Gud, ärade de inte honom som Gud, inte heller var de tacksamma, utan blev fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga hjärtan förmörkades. De påstod sig vara visa, men de blev dårar.”
Rom. 1:19-22
Här ser vi tydligt vad som är visdom och vad som är dårskap:
”Dåren säger i sitt hjärta: ”Det finns ingen Gud.” Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda. Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.”
Ps. 14:1-2
”Någon som förstår” = någon som söker Gud och Guds vilja.
”Dåre” = någon som inte söker Gud och Guds vilja.
Kunskap om gott och ont enligt Guds vilja = att skilja mellan Guds vilja och lagbrott.
Det behövs lyhörda hjärtan som vill höra Guds röst:
”Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”
1 Kung. 3:9
Motiv och följder av Guds visdom, kunskap och förstånd:
”Vad jag älskar din undervisning!
– Hela dagen begrundar jag den. Dina bud gör mig visare än mina fiender, de är hos mig för evigt.
– Jag är klokare än alla mina lärare, för jag begrundar dina vittnesbörd.
– Jag förstår mer än de gamla, för jag håller dina befallningar.
– Jag håller mina fötter borta från varje ond väg för att följa ditt ord.
– Jag viker inte från dina domar för du undervisar mig. Vad ljuvligt ditt ord är på min tunga, sötare än honung i min mun!
– Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar.
– Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
– Jag har gett min ed och hållit den: att följa dina rättfärdiga domar.”
Ps. 119:97-106
”Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa.”
Ps. 94:12-13
Och ordspråken av Salomo, Davids son, Israels kung ger denna vishet:
– Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord,
– man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt.
– De ger de okunniga klokhet,
– de unga kunskap och omdöme.
– Den vise hör dem och ökar sin lärdom,
– den förståndige får klok ledning.
– Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
– Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning.”
Ords. 1:1-7
Brist på sann och rätt visdom, kunskap och förstånd:
”De lever sina dagar i välmåga, och i frid far de ner till dödsriket. De sade till Gud: ”Låt oss vara! Vi har ingen lust att lära känna dina vägar. Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?””
Job 21:13-15
Om Jesus uppväxt står det:
”Och barnet växte och blev stark i anden, fylld av vishet, och Guds nåd var över honom.”
Luk. 2:40
”Han satt mitt bland lärarna och hörde på dem och ställde frågor till dem. Och alla som hörde honom blev häpna över hans förstånd och svar.”
Luk. 2:46-47
”Och Jesus växte till i vishet och ålder och välbehag inför Gud och människor.”
Luk. 2:53
Om Johannes uppväxt står det:
”Och barnet växte upp och stärktes i anden. Och han vistades i öknen till den dag då han skulle träda fram inför Israels folk.”
Luk. 1:80
Jesus och Johannes ”blev starka i anden”, ”stärktes i anden”.
Jesus var fylld av vishet och förstånd från Gud. Den sanna visheten och det rätta förståndet handlar om allt som är Guds vilja och hjälper oss att göra Guds vilja, det förstånd vi behöver för att kunna ”skilja mellan gott och ont”, inte bara teoretiskt utan också med vår ande.
Det räcker inte med att utföra teoretiskt korrekta gärningar om gärningarna inte har sin grund i ett hjärta som älskar Gud. Gärningen i sig leder inte till frälsning, för i så fall hamnar den människan under lagen med dess fullkomliga laggärningar, och då blir man även dömd enligt lagen. Bryter man då ett enda bud, en enda gång, är man en lagbrytare. Den som utför goda gärningar kan göra gott i världen med sin själs förstånd, men lever under lagen om inte överlåtelsen till Gud finns i hjärtat.
Den som gör gärningarna ”i Kristus” gör gott med både sin andes och sin själs förstånd, och lever under nåden eftersom den människan har gett sitt eget liv till Kristus och lever i och genom Kristus.
Man kan säga att det finns flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen:
1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse.
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.
– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena (syn, hörsel, lukt, smak, känsel, plus eventuellt proprioception och neurologiskt styrd intuition), och ger även fysiska reaktioner på själens sinnen i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.
En människa kan till exempel ha en begränsad mental förmåga att förstå komplexa sammanhang och samtidigt ha en hög andlig förståelse. Och vice versa.
Exempel:
– En person med en mental förståndsnedsättning kan i ett möte med människor ha svårt att förstå resonemang och diskussioner, men kan vara andligt lyhörd för Guds röst och i anden känna och förstå att någonting är rätt eller fel.
– En person med hög mental förmåga (högt IQ) kan i ett möte med människor förstå avancerade resonemang och diskussioner, men kan vara döv inför Guds röst och förhärdad i sin ande och utan förmåga att känna och förstå Guds vilja.
I den grekiska grundtexten är ordet för ”kunskap”; ”gnósis”.
En utförligare förklaring är; ”erfarenhetsmässigt vet” – funktionell (”arbetande”) kunskap hämtad från förstahands (personlig) erfarenhet, kopplar teori till tillämpning; ”applikationskunskap”, erhållen i (genom) ett direkt förhållande.”
(Strong’s Concordance)
Gnosticismen som lära söker däremot andlighet och förståelse bortom Bibelns ord, i egna personliga upplevelser. Gnosticismen är mysticism. Och ”gnostikos” betyder ”att besitta kunskap”, men en kunskap utanför den Bibeln talar om.
Bibelns ”gnosis” är däremot mycket tydlig och klar. Det grekiska ordet ”gnósis” används på ett konkret sätt i Bibeln om kunskapen om Gud, kunskapen om Jesus Kristus och fullheten av honom och hans frälsningsverk.
Och det är den ”gnosis” som människan ska försöka få och hålla sig till. Inte till forntida mysticism som kallas gnosticism:
”Baserat på en viss tolkning av Torah och andra religiösa skrifter trodde dess anhängare att världen skapats av en emanation av Gud som fångat en ursprunglig gudsgnista i människans kropp, en gnista som kunde befrias genom gnosis (andlig insikt).
Gnosticism var ingen självständig religion, utan är en religionshistorisk fackterm från 1800-talet, myntad i syfte att användas som samlingsterm för ett antal, inbördes olika, mystiska, andliga idéströmningar med mångtusenåriga anor.”
(Wikipedia)
Bibelns ”gnosis”, den rätta och sanna kunskapen om Gud.
Kunskapen om Jesus Kristus, försoningsverket, frälsningen och vägen till himmelriket:
”Och du barn ska kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Herrens ansikte för att bereda hans vägar, för att ge hans folk kunskap om frälsning med förlåtelse för deras synder,”
Luk. 1:76-77
”Ve er, ni laglärda, för ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och de som ville gå in har ni hindrat.”
Luk. 11:52
”Därför böjer jag mina knän för vår Herre Jesu Kristi Fader, från vilken varje familj i himlen och på jorden har sitt namn, för att han enligt sin härlighets rikedom ville ge er kraft så att ni blir styrkta till den inre människan genom hans Ande, att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan, rotade och grundade i kärleken, så att ni med alla de heliga ska kunna förstå vad bredden och längden och djupet och höjden är, och lära känna Kristi kärlek som övergår kunskapen, för att ni ska bli uppfyllda av all Guds fullhet.”
Ef. 3:14-19
”Ja, utan tvekan. Och jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har alltsammans förlorat sitt värde och jag räknar det som skräp, för att jag ska vinna Kristus, och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan den som kommer genom Kristi tro, rättfärdigheten av Gud genom tron, hans lidanden, i det att jag blir lik honom i hans död, om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.”
Fil. 3:8-11
”Jag vill nämligen att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea, och för alla dem som inte har sett mig personligen i köttet, för att deras hjärtan ska få tröst, genom att de blir sammanfogade i kärlek och når fram till hela rikedomen av en full insikt, till kunskap om Guds hemlighet, både Faderns och Kristi. I honom ligger alla visdomens och kunskapens skatter fördolda.”
Kol 2:1-3
”Du tror dig vara en vägledare för dem som är blinda, ett ljus för dem som är i mörker, en uppfostrare för dem som är utan förnuft, en lärare för dem som är på barnstadiet, du som har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.”
Rom. 2:19-20
”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, och hur outrannsakliga hans vägar. För vem har känt Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först gett honom något som han måste betala igen? För av honom och genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evighet. Amen.”
Rom. 11:33-36
”Men vad er angår, mina bröder, är jag också själv övertygad om att ni är fyllda av godhet, uppfyllda med all kunskap, och att ni också kan förmana varandra.”
Rom. 15:14
”Jag tackar alltid min Gud för er skull, för den Guds nåd som har blivit given åt er genom Jesus Kristus. För genom honom har ni blivit rika på allt slags tal och all slags kunskap, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått starkt fäste hos er.”
1 Kor. 1:4-6
”Kärleken upphör aldrig. Men när det gäller profetior så ska de försvinna, eller tungotal så ska de upphöra, eller kunskap så ska den försvinna. För vi förstår till en del och profeterar till en del. Men när det fullkomliga kommer, då ska det försvinna som är till en del.”
1 Kor. 13:8-10
”För Gud som befallde ljus att lysa fram ur mörkret, han har lyst upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte ska stråla fram. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den överväldigande kraften ska vara från Gud och inte från oss.”
2 Kor. 4:6-7
”Men liksom ni har överflöd på allt, i tro och i tal och i kunskap och i all iver och i er kärlek till oss, så ska ni nu också se till att överflöda i denna kärleksgärning.”
2 Kor. 8:7
”Men Gud vare tack, som alltid låter oss triumfera i Kristus och som sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.”
2 Kor. 2:14
”Visheten” beskrivs i det Gamla testamentet som en ”hon”, och det har hos både en del kristna och ickekristna lett till tankar om att det kanske kan vara en fjärde person i Gudomen eller att den Helige Ande är en feminin person i Gudomen.
Det grekiska ordet för ”visheten” är; ”sophia”, och är i femininum.
”Visheten Sofia” har blivit mysticism och ockultism (tillbedjan av avgudar):
”Sofia är central i den teosofiska traditionen. Bland feministiska teologer har Sofia väckt intresse som feminin symbol för Gud. ”Sofia”, det grekiska ordet för ”visdom”, är feminint. Det är en synonym till gnosis, och är ett centralt begrepp i hellenistisk filosofi och religion, i platonism, ortodox kristendom esoterisk kristendom, gnosticism, kontemplation och kristen mystik.”
(Wikipedia)
Det hebreiska ordet för ”vishet” är; ”chokmah”, och det är också här i femininum, precis som ordet för Guds Ande, ”ruwach”, också är femininum i det Gamla testamentet.
Men i den grekiska grundtexten så är ”Hjälparen” (den Helige Ande), ”paraklétos”, alltid i maskulinum.
Och den Helige Ande, ”hagios pneuma”, är ”pneuma” i neutrum.
”chokmah” förekommer 149 gånger i det Gamla testamentet, och har flera betydelser:
1) Guds visdom.
2) Guds visdom personifierad som en ”hon”.
3) En människas visdom.
När det gäller visdomen personifierad till en ”hon”:
”- hon föddes före allt för att vara Guds arkitekt och rådgivare i skapelsen (Ordspråksboken 8:22-31);
– hon bygger ett palats och anordnar en fest för dem som ska få hennes undervisning Ordspråksboken 9:1 (jämför Ordspråksboken 9:2-5);
– hon undervisar offentligt Ordspråksboken 1:20; Ordspråksboken 8:1,5,11,12 (se sammanhanget);
– ger sina elever den gudomliga anden Ordspråksboken 1:23;
– genom hennes disciplin blir enkla vis, härskare styr klokt, och de som söker henne belönas rikligt Ordspråksboken 8:14 (jämför Ordspråksboken 8:1-21).”
(Strong’s Concordance)
Bland annat Ordspråksboken och Jobs bok räknas till poesiböckerna i Bibeln, men textens uttrycksform förminskar inte Guds budskap på något sätt. Men en bokstavlig tolkning av de poetiskt beskrivna orden om Guds vishet som en ”hon” har lett till andlig mysticism.
Man kan inte bygga en lära av enskilda ord och verser, som dessutom går emot Bibelns helhet:
”Summan av ditt ord är sanning.” Ps. 119:160
Det grekiska ordet ”sophia” finns 51 gånger i det Nya testamentets grundtext.
Betydelserna av ordet är; ”visdom, insikt, skicklighet (mänsklig eller gudomlig), intelligens.”
”sophía (jfr saphēs, ”tydlig”) – visdom (på rätt sätt, ”tydlighet”).
(sophía) är roten till de engelska termerna ”förfining” och ”filosofi” – bokstavligen ”konsten att använda visdom”, ”tillgivenhet för visdom.”]”
(Strong’s Concordance)
”Sophia” används som:
– Guds suveräna visdom och intelligens. Guds visdom personifierad som Jesus Kristus.
– Den vishet som hör till människan. Intelligens eller andlig vishet för att förstå Gud.
Salomo räknar upp vad visheten innebär:
”Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig så att ditt öra lyssnar till visheten och du böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter insikten och höjer din röst efter klokheten, om du söker den som silver och letar efter den som efter skatter, då ska du förstå vad det är att vörda Herren och finna kunskapen om Gud.
– För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet.
– Han har visa råd i förvar åt de ärliga,
– han är en sköld för dem som lever hederligt,
– han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg.
– Då ska du förstå vad som är rättfärdigt, rättvist och rätt, det godas alla vägar.
– För vishet ska komma in i ditt hjärta
– och kunskap bli ljuvlig för din själ,
– omdöme ska bevara dig
– och klokhet beskydda dig.
– Visheten ska rädda dig från det ondas väg, från dem som talar det som är förvridet, som överger det rättas stigarför att vandra på mörkrets vägar, som gläds över att göra det onda och fröjdar sig överondskans förvrängningar, som följer krokiga stigar och går på villovägar.”
Ords. 2:1-15
”Att äga vishet är mer värt än pärlor. Topas från Kush kan inte jämföras med henne, hon kan inte vägas uppmed renaste guld. Men visheten, var kommer hon ifrån? Var har förståndet sin boning? Hon är gömd för alla levandes ögon, hon är dold för himlens fåglar. Avgrunden och döden säger: ”Endast hennes ryktehar nått våra öron.” Gud känner vägen till henne, han vet var hon bor, för han skådar till jordens ändar, han ser allt under himlen. När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått, när han gjorde en lag för regnet och en väg för åskans blixt, då såg han henne och uppenbarade henne, han beredde henne och utforskade henne. Och till människorna sade han: ”Se, att vörda Herren är vishet, att fly det onda är förstånd.”
Job 28:18-28
”Att vörda Herren är vishet, att fly det onda är förstånd.”
Jesus talar om ”visdomens barn”:
”Den som har öron att höra med, han må höra! Men vad ska jag likna denna generation med? Den är lik barn, som sitter på torget och ropar till sina vänner och säger: Vi har spelat för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger för er, men ni grät inte. För Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och de säger: Han har en ond ande. Människosonen kom, och han äter och dricker, och de säger: Se, vilken frossare och vindrinkare han är, tullindrivares och syndares vän. Men visdomen har fått rätt av sina barn.”
Matt. 11:15-19
Jesus talar till fariséerna och de skriftlärda:
”Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända profeter och apostlar till dem, och en del av dem ska de döda och förfölja, för att alla profeters blod, som blev utgjutet från världens skapelse, ska utkrävas av detta släkte, från Abels blod till Sakarias blod, som dödades mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av detta släkte. Ve er, ni laglärda, för ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och de som ville gå in har ni hindrat.”
Luk. 11:49-52
Att hindra människor från att ta del av Guds visdom och kunskap, vägen till himmelriket, leder till en utkrävd dom.
”Men ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.”
I Edens lustgård, som Gud hade skapat till de första människorna, fanns de träd som ledde till alla människors förlust av det eviga livet tillsammans med Gud; ”Kunskapens träd” och ”Livets träd”.
Att äta frukten av Kunskapens träd skulle innebära döden. Ändå åt de av frukten.
De levde till den stunden i en fullkomlig frid och harmoni tillsammans med Gud, och de hade en oskuldsfullhet som sedan gick förlorad. De hade det eviga fysiska livet, men fick dödliga kroppar som levde under en ny men fallen natur och ”lag”; syndens lag.
När de ätit av frukten fördrevs de ut ur lustgården och fick aldrig mer äta av frukten från Livets träd.
Samma bild av Livets träd i plural finns beskrivet i visionen som Johannes får om den himmelska staden Jerusalem:
”Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd, som bär tolv skördar.”
Upp. 22:2.
Det är en himmelsk bild av ett upprättat Eden, och en upprättad mänsklighet och skapelse, där det som gick förlorat nu blivit fullkomligt och oförgängligt för evig tid.
Man kan ha 2 syner på vilken andlig status de två första människorna hade innan syndafallet:
1) De hade ett evigt biologiskt fysiskt liv och en andlig gemenskap med Gud – De blev dödliga, och anden förlorade den eviga andliga kontakten med Gud.
2) De hade ett evigt biologiskt fysiskt liv (utan en evig ande) – De blev dödliga.
Konsekvenser av de 2 alternativen:
1) Människan har en ande, en själ och en kropp. När människan dör fysiskt lever anden vidare, och var anden lever vidare blir en följd av människans tro.
Det tomrum i människans inre, andens saknad av Gud, blir synlig i 1 Mos. 4:26 när människorna började längta efter att tillbe Gud: ”Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.”.
När Jesus dör på korset öppnar han inte bara vägen för ett fysiskt evigt liv genom allas kroppars uppståndelse på den yttersta dagen, utan han öppnar också möjligheten att bli andligen född på nytt i anden och få tillbaka den andliga inre gemenskap med Gud, och också den position människan hade från början till Gud; oskuldsfullheten och rättfärdigheten som endast Guds barn kan ha (innan Adams och Evas ögon ”öppnades” genom synden, vid syndafallet).
2) Människan har en biologisk kropp och en själ som har sinnen som fungerar biologiskt. Människan har ingen ande och är inte andlig, utan det som beskrivs som ande är andedräkten, livsgnistan, som Gud andades in genom Adams näsa när han gjorde människan till ”en levande själ”.
Vid syndafallet blir människorna helt igenom dödliga, och den biologiska kroppen med sin själ (hjärnstyrda tankar, vilja, förstånd) förmultnar till jord. Människan upphör att existera.
Människorna förstår kunskapsmässigt att de ska tillbe Gud och börjar åkalla honom igen: ”Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.”.
När Jesus dör på korset så tar han den synd på sig som gjorde deras biologiska kroppar och själar dödliga, och människan får en ny evig uppenbarelsekropp (med tillhörande personlighet) på uppståndelsens dag (en exakt kopia av den av organisk materia som förmultnat).
Människan kan inte andligen befinna sig någonstans vid sin död eftersom hon inte har en ande. Och Jesus dog inte på korset för att människan skulle få en andlig kontakt med Gud. Människan uppfattar Gud genom sina kemiskt styrda sinnen i själen. Kunskap och visdom finns att få i de själsliga sinnena, men de är beroende av själens mentala funktioner i hjärnan.
Vad vi tror hände de första människorna i Eden kommer alltså att ha en betydelse för både vad en människa är och vad Jesu försoningsverk på korset innebar.
Kroppen, allt som i människan är biologiskt, kallas i Bibeln för ”köttet”.
Syndafallet ledde till att människan inte kan bli rättfärdig i ”köttet”. Det finns en ”syndens och dödens lag” i kroppens lemmar.
Kunskapen som människan fick när ögonen ”öppnades” ledde till att hon fick ett annat begär i sina lemmar än längtan efter att göra Guds vilja. Begäret fanns inte i de första människorna, eftersom begäret är egots vilja att härska och hör till ”syndens lag” genom köttet.
Människan fick en syndens kropp som längtar efter att synda. Och efter syndafallet är människans stora kamp att vilja låta anden styra över köttet.
Människan fick kunskap även om det onda i syndafallet, och ser gott och ont men har benägenheten att vilja välja det som är ont i Guds ögon. Kunskapen om gott och ont ledde till en medvetenhet om synden.
Syndafallets konsekvenser är någonting mer än att bara ha en dödlig kropp och dödliga ögon.
Högfärdigheten finns i bortvändheten från Gud. Människan anser sig ha bäst kunskap själv och göra de rätta valen själv, och behöver ingen Gud.
”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17
”För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen…”
Tit. 2:11-12
Botemedlet; Frälsningen av anden och hela människan, där människans ande och Guds Ande får forma själens sinnelag så att hela människan lever ett helgat liv.
Summering:
I Bibeln kallas vår biologiska människa, det fysiska och det psykiska, för ”köttet”. Det andliga kan påverka köttet, vilket i sin tur även kan påverka det andliga. En kristen människa som lever i köttet och avvisar Guds Ande kan till slut vilja gå längre och längre in på syndens väg. Så släcks Anden, genom människans egen vilja att gå sin väg bort från Gud. Den vilja som då segrar sitter i köttets sinnen och begär. Vi påverkas av det som leder oss. Och formas av det som vi låter oss bli styrda av.
När vi blir frälsta och födda på nytt andligen behöver våra sinnen förnyas så att vi kan växa i våra nya liv. För i ett nytt liv tillsammans med Jesus Kristus så behöver vi nya tankesätt och nya värderingar, nya motiv och nya strategier, nya insikter och nya perspektiv. Vi kan sitta fast i gamla tankebanor som vi kan behöva förändra. Vi kan behöva förstå att värderingar, motiv och reaktioner vi har haft inte är sunda ur Guds perspektiv:
”För även om vi vandrar i köttet, så strider vi inte efter köttet. För våra stridsvapen är inte köttsliga, men genom Gud är de mäktiga att bryta ner starka fästen, och bryta ner alla tankebyggnader och all höghet, som reser sig mot Guds kunskap, och ta varje tanke till fånga under lydnaden mot Kristus, och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullkomlig.”
2 Kor. 10:3-6
”För Gud som befallde ljus att lysa fram ur mörkret, han har lyst upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte ska stråla fram.”
2 Kor. 4:6
”Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.”
Ps. 90:12
Vi behöver kunskapen och visdomen från Gud, om Gud. Den är essentiell i vår tro och en del i vår helgelseprocess där vi mognar och växer i anden.
Kunskapen och visdomen finns för alla kristna genom den Helige Ande som lär oss allt vi behöver veta från Jesus Kristus. Den Helige Ande är Kristi Ande och Hjälparen som Jesus sände från himlen.
Vi får alla samma Ande som apostlarna fick, och som alla delar i Kristi kropp får:
”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:26
I Guds ord, finns kunskapen om Jesus Kristus. Vi behöver aldrig sträcka oss ut efter utombibliska böcker för att finna den kunskap som Gud vill ge oss. I Guds ord finns kunskapen som förvandlar liv:
”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13
”Det som var från begynnelsen, det som vi har hört, det som vi har sett med våra ögon, det som vi har skådat och våra händer rörde vid – det gäller Livets Ord. Och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss, och i sanning vår gemenskap är med Fadern och med hans Son Jesus Kristus.”
1 Joh. 1:1-3
”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren.”
Jes. 11:1-3
Genom Herrens Ande får vi all kunskap och visdom om Herren Jesus Kristus:
”Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och Jesus vår Herre. För hans gudomliga makt har skänkt oss allt som tjänar till liv och gudsfruktan, genom kunskap om honom som har kallat oss genom sin härlighet och kraft. Genom dem har han gett oss sina mycket stora och dyrbara löften, så att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. Och förutom detta ska ni med all iver söka att till er tro foga dygd, och till dygden kunskap, och till kunskapen självbehärskning, och till självbehärskningen uthållighet, och till uthålligheten gudsfruktan, och till gudsfruktan broderlig omtanke, och till broderlig omtanke kärlek. För om dessa ting finns hos er och flödar över, så blir ni varken overksamma eller utan frukt i kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.”
2 Petr. 1:2-8
Guds vishet är människors dårskap, och människors vishet är dårskap för Gud:
”Ordet om korset är ju en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som är frälsta är det Guds kraft. För det står skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom, och de förståndigas förstånd ska jag förkasta. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna världens kloka? Har inte Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror. För judar begär ju ett tecken och greker söker efter visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap, men för dem som är kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. För Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
För se på er kallelse, bröder, att inte många var visa efter köttet, inte många mäktiga, inte många av förnäm släkt. Men det som var dåraktigt för världen har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som var svagt i världen har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam. Och det som var ringa och föraktat i världen och det som ingenting var, det har Gud utvalt för att göra till intet det som var någonting, för att inget kött ska kunna berömma sig inför honom.
Men genom honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse, för att som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig i Herren.”
1 Kor. 1:18-31
Och de visa och kloka på världsligt vis kan inte se Guds vishet:
”I samma stund fröjdade sig Jesus i anden och sa: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har varit välbehagligt för dig.”
Luk. 10:21
De som har Kristi sinne ”talar Guds hemliga vishet, den fördolda” som världens furstar inte känner till.
För en oandlig människa (en människa utan den Helige Ande) blir Guds hemliga vishet en dårskap:
”Och jag var hos er i svaghet och med fruktan och med mycken bävan. Och mitt tal och min predikan var inte med övertalande ord av mänsklig visdom, utan genom bevisning i Ande och kraft, för att er tro inte skulle bero på människors visdom, utan på Guds kraft.
Visdom talar vi emellertid bland de fullkomliga, men en visdom som inte tillhör denna världen eller denna världens mäktiga, som kommer att förgås.
Utan vi talar Guds hemliga visdom, den fördolda, som Gud före världens begynnelse har förutbestämt till vår härlighet, som ingen av denna världens furstar har känt till. För om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
Utan som Skriften säger: Vad inget öga har sett och inget öra har hört och vad som inte har stigit upp i något människohjärta, det har Gud berett åt dem som älskar honom.
Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud. För vilken människa vet vad som finns i människan, utom människans ande som finns i henne? Så vet ingen heller vad som finns i Gud utom Guds Ande.
Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi ska veta vad vi har fått av Gud, vilket vi också förkunnar, inte med sådana ord som mänsklig visdom lär, utan med ord som den Helige Ande lär, och bedömer andliga saker andligen.
Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen.
Men den som är andlig bedömer allt, men själv blir hon inte bedömd av någon. För vem har lärt känna Herrens sinne, och vem ska kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.”
1 Kor. 2:3-16
I Guds rike är det en omvänd ordning, jämfört med i världen.
Allt handlar om:
– Vem som får berömma sig över sin vishet.
– Vad konsekvenserna blir av visheten.
”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i världen är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.
Sinnelaget i världen utgår från den fallna människans begär.
Sinnelaget i Guds rike är helighet, renhet och agape-kärlek.
Guds vishet kontra världens dårskap ligger i betydelsen av insikterna och i konsekvenserna av dem:
– När visheten är en ödmjuk tjänare som blir dödad, ser dårskapen i världen en svag ledare.
– När visheten gör att Sonen av kärlek ger sitt liv, ser dårskapen i världen en Gud som dödar.
– När visheten ser frälsningen genom Sonens död på korset, ser dårskapen i världen en misslyckad man.
– När visheten ser segern över döden, genom döden, ser dårskapen i världen en seger för ondskan, genom döden.
– När visheten leder alla Guds barn till hans eviga frid och kärlek, ser dårskapen i världen en Gud som stjäl deras världsliga begär.
”Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror.”
1 Kor. 1:21
”För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:26
I ”världen” strävar man efter att genom egen kraft kunna nå en gud.
I Guds rike når man Gud genom Guds kraft.
i ”världen” strävar man efter upphöjande kunskap.
I Guds rike når man kunskapen genom den Upphöjde; Jesus Kristus.
I ”världen” söker man egen ära för sin visdom.
I Guds rike är visdomen; världens dårskap, Gud till ära!
/ M.H.
Bibelstudier 