Som frälst människa är man ”död för synden” och får räknas som ”syndfri”. Varför kan man då ändå synda? Hur kan man vara både syndfri och en syndare? Är man det samtidigt…eller är olika delar av människan olika saker?
Detta kan låta som en märklig motsättning, men för att kunna förstå detta helt och fullt så behöver vi se vilka vi har blivit efter frälsningen och vad som händer när vi blir födda på nytt. Vi behöver också förstå vad den fallna naturen är, och vilken betydelse den har i våra ständiga val som frälsta. Likaså vilken andlig kamp vi alla lever i dagligen i våra jordiska liv. Är vi medvetna om detta så kan vi se vilka vi har blivit och också vilken hjälp vi kan få av Gud.

---

Vi gör ett djupare bibelstudium och läser Romarbrevets kapitel 6, 7 och 8 nästan vers för vers, eftersom Paulus går igenom grunden utförligt.

Kapitel 6 i Romarbrevet.

Vers 2-4:
”Vi som är döda från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte, att alla vi som blev döpta till Jesus Kristus, vi blev döpta till hans död? Vi är alltså begravda med honom, genom dopet till döden, för att såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så ska också vi vandra i ett nytt liv.”

Vi är döda från synden och rättfärdiga. Ändå syndar vi allihop.
I vårt nya liv, som andligen nya skapelser och Guds barn, har vi fått en position som vi endast kan tacka Jesus Kristus för. Endast han kan ge oss det rättfärdiga livet, för vi har blivit rättfärdiggjorda genom att han är rättfärdig. När vi lever ”i Kristus”, genom vår ande som lever i Anden, så lever vi som syndfria och kan inte synda. För Kristus i oss är syndfri och heligheten själv, och vi lever i hans rättfärdighet och helighet. Vår pånyttfödda ande får leva ett nytt liv; i Guds härlighet genom Guds Andes kraft.

Vers 5-8:
”För om vi har blivit förenade med honom i en lika död, så ska vi också vara det i en lika uppståndelse. Vi vet ju, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp ska bli tillintetgjord, så att vi inte längre ska tjäna synden. För den som är död, han är befriad från synd. Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”

Som ickefrälst är människan i en position som ”syndare”, genom att ingen människa i sig själv helt kan leva enligt Guds alla bud och bli helt syndfri. Alla syndar. När Jesus dog för alla människor på korset tog han all vår synd i sin kropp, för att syndens människa skulle bli tillintetgjord genom Jesu död och uppståndelse. När vi blir födda på nytt i anden och döper oss i vatten så symboliserar vattendopet en grav; Jesus död och vår gamla syndiga människas död. När vi kommer upp ur dopgraven så symboliserar det Jesu uppståndelse och vårt nya liv i och genom Kristus.
”Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”

Vers 9-11:
”Vi vet att Kristus, sedan han har blivit uppväckt från de döda, inte mer dör. Döden har inte längre någon makt över honom. För den död han led var en död för synden en gång för alla, men i det han lever, lever han för Gud. Så ska också ni se på er själva, att ni verkligen är döda för synden men lever för Gud genom Jesus Kristus, vår Herre.”

I våra liv i Kristus är vi döda för synden, men en människa som i sitt innersta är död för synden kan ändå begå synder om hon väljer att följa ”köttets” vilja. Köttets vilja att synda ligger i den fallna människan ”lemmar”, som en konsekvens av syndafallet. Den största konsekvensen har en frälst människa redan överbryggat; den brutna gemenskapen med Gud, när hon gav sitt liv till Jesus Kristus och i sin ande blev född på nytt och en ny skapelse. Men konsekvensen i köttet försvinner inte förrän kroppen blir fullkomlig och lik änglarnas, på uppståndelsens dag när Jesus Kristus återkommer i makt och härlighet.
Till dess har vi ett förväntat ansvar från Gud; att vandra i anden och inte i köttet, att leva det nya livet med ett nytt ”innersta jag” som är fött från ovan, fött av Gud.

Vers 12-14:
”Så låt nu inte synden regera i er dödliga kropp, så att ni lyder den i dess begär. Överlämna inte heller era lemmar som vapen åt orättfärdigheten i syndens tjänst, utan ge er själva åt Gud, såsom de som har varit döda men nu lever, och era lemmar som rättfärdighetens vapen i Guds tjänst. För synden ska inte vara herre över er. Ni är ju inte under lagen utan under nåden.”

Guds förväntningar är att alla hans barn ska låta Anden regera i deras liv, för Anden kommer alltid att påminna om och visa alla Guds barn vad Jesu vilja är, direkt i hjärtat. Därför sändes Hjälparen, som bor i alla frälsta, som från och med den andliga pånyttfödelsen är ”Guds tempel” eftersom Guds Ande bor inom människan.
Köttets begär ska inte längre få regera i våra liv, som den gjorde i det gamla livet. Köttets begär är att följa egots vilja.
I det gamla förbundet levde människorna under lagen, och de dömdes efter lagen. I det nya förbundet lever den frälsta människan under nåden, och döms efter nådens evangelium om förlåtelse genom tron på Jesus Kristus som världens Frälsare. För vi får frälsningen som en gåva från Gud. Inte genom att vi har begått rättfärdiga gärningar och gjort oss förtjänta av frälsning och evigt liv. De som lever i Kristus är redan rättfärdiggjorda och friköpta från domen, redan här och nu, genom Jesu blod på korset. Vi faller inte under domen. Vi har redan gått från död till evigt liv.

Vers 15-19:
”Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, inte alls! Vet ni inte att när ni överlämnar er som tjänare för att lyda någon, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet? Men Gud vare tack, att ni som var syndens tjänare nu har blivit av hjärtat lydiga den lära som anförtroddes åt er, och att när ni befriades från synden, blev ni rättfärdighetens tjänare. Jag talar på människors vis för er köttsliga svaghets skull. För på samma sätt som ni har ställt era lemmar i orenlighetens och orättfärdighetens tjänst till orättfärdighet, så ställ nu era lemmar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.”

När vi nu är frälsta av nåd och helt rättfärdiggjorda genom Jesu försoningsverk på korset, och dessutom redan nu är friade från domen, kan vi inte leva våra liv som slavar under synden.
Ett liv i rättfärdighet betyder inte ett perfekt felfritt jordeliv, eftersom det är en omöjlighet att genomföra i ett ”fallet kött”. Utan det handlar om vem och vad vi vill fortsätta tjäna och leva för, i hjärtat. Det är helgelse. Helgelse är inte att försöka vara helig och perfekt, utan att vilja leva för Gud i sitt hjärta. Heligheten finns i och genom Sonen inom oss. Guds bud blir då inte tunga att följa, utan lätta i hjärtat, för frälsningen bygger på kärleken till och från Jesus Kristus.

”Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud.”
Joh. 8:43

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”
Matt. 11:28-30

Vers 20-23:
”För då ni var syndens tjänare, då var ni fria från rättfärdigheten. Vilken frukt hade ni då? Det ni nu skäms för. För slutet på sådant är döden. Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni helgas och till slut får evigt liv. För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.”

Som Guds tjänare blir frukten alltid helgelse genom kärleken. Helgelse kan endast leda människan åt 1 håll; att bli mer lik Jesus.

Kapitel 7 i Romarbrevet.

Vers 4-5:
”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen, för att ni ska tillhöra en annan, honom som är uppstånden från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. För när vi var i köttet var de syndiga begären, som väcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.”

När vi som orättfärdiga inte kunde leva i Kristus, leva för Gud, så levde vi ständigt i köttet och var slavar under köttets begär. Synden var vår herre. Därför är syndens lön döden, för synd är allt som är emot Guds vilja och allt som har sin grund i egots högmod och egen väg bort från Gud.
Det grekiska ordet för ”synd” är; ”hamartia”, och betyder ”synd, förverkande på grund av att man missar målet, är syndens mål som betonar dess självcentrerade (egostyrda) natur – det vill säga den har inte sitt upphov i Gud eller är bemyndigad av Gud.”
(Strong’s Concordance)

Vers 6-8:
”Men nu är vi befriade från lagen, döda från det som höll oss fångna, så att vi tjänar på ett nytt sätt i anden, och inte på ett gammalt sätt efter bokstaven. Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död.”

Utan Guds lagar och bud kunde synden inte definieras som synd. Guds lagar och bud är goda eftersom de visar vad synden är.
Det gamla sättet som människorna tjänade Gud på var genom lagens bokstav, vilket betyder att det var bokstaven som också dömde dem. Ett lagbrott var att inte lyda ”Du ska inte…”.
Nu tjänar vi Gud på ett nytt sätt; i Anden. Andens lag är skriven i våra hjärtan, i vårt allra innersta, och vi har vår rättfärdighet genom Kristus i oss:

”Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.”
Jes. 31:33

Vers 9-13:
”Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen visserligen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns.”

Jesus fullbordade lagen genom att allt uppfylldes i och genom Honom.
Varje prick i lagen fullkomnades genom Jesus. Han raderade inte ut Guds lagar och bud, utan han uppfyllde dem och dog för våra lagöverträdelser.
I endast Jesus Kristus finns friheten från de dömande lagbokstäverna. Och i endast Kristus finns det syndfria livet utan en framtida dom.
Guds lagar finns nu i ”Andens lag”, eftersom Guds vilja ständigt finns i oss genom den Helige Ande. Och Anden visar oss alltid Guds vilja. Lever vi i anden och följer Anden kan vi inte synda.
Men när vi felar så finns förlåtelsen genom Jesu försoningsverk. När vi brister så finns nåden genom Jesus Kristus.

Vers 14-21:
”För vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld under synden. För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig.”

En till synes motsättning, där Paulus inte verkar kunna varken förstå sig själv eller ha kontroll på det han gör. Men Paulus förklarar skillnaden på den fallna naturens ”kött” och den pånyttfödda andens nya liv:
1) I anden bor den sanna människan som han har blivit, i Kristus. Där finns hans hjärtas vilja att göra gott och följa Gud.
2) I den fallna naturen, i det kött som är en konsekvens av syndafallet, finns den svaghet och brist som gör att människan inte orkar och klarar att helt i sig själv följa Guds vilja på ett fullkomligt sätt.

Vers 22-25:
”För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

Vår andes vilja tjänar Guds lag i våra hjärtan genom den Helige Ande.
”Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.”
 

Romarbrevet 8:1-16:

Frihet från syndens och dödens lag:
”Därför finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden. För livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.”

Synden sitter i ”köttet”:
”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”

Det eviga livet sitter inte i köttet:
”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden. För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.”

Den fallna naturen:
”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.”

Vi ska inte leva efter köttet:
”Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er. Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom. Men om Kristus är i er, så är kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. Och om hans Ande som reste upp Jesus från de döda bor i er, så ska han som reste upp Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi ska leva efter köttet.”

Syndens och dödens lag kontra Andens lag:
”För om ni lever efter köttet ska ni dö. Men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så ska ni leva.”

Beviset och vittnesbördet:
”För alla de som leds av Guds Ande är Guds söner. För ni har inte fått träldomens ande, så att ni på nytt måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”

I den frälsta människan finns detta ständiga krig som är vår uppgift att utkämpa med Guds Andes hjälp:

”För ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra genom kärleken, för hela lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och äter på varandra, så akta er så att ni inte blir uppätna av varandra. Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.”

”Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.”

”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.”
Gal. 5:13-25

Vi är kallade till frihet. Frihet från både lagen och synden.
Därför ska vi inte välja att synda. För friheten att synda finns inte hos Kristus. Där finns i stället frihet från syndens bojor och konsekvenser.

---

Summering:

Rom. 1:5 och Rom. 16:26 talar om att alla folk ska föras in i ”trons lydnad”, för Jesu namns skull. För ”den rättfärdige ska leva av tro” (Rom. 1:17)
Det finns bara ett enda sätt att inte synda på; förbli i Kristus:

”Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. Var och en som förblir i honom syndar inte.”
1 Joh. 3:4-6

Synden bor inte i den pånyttfödda människans ande, utan i den biologiska delen av människan, i den fysiska kroppen och i själens sinnen som påverkas av den fysiska kroppen; ”i köttet”.
Jesus säger:

”Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

Det som är kött kommer att förvandlas och bli fullkomligt, men tills dess är det bristfullt och svagt och lätt att fresta och leda fel.
Ändå är hela människan välsignad, och både ande, själ och kropp är Guds barn:

”Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.”
1 Kor. 15:47-53

”Håll er borta från allt slags ont. Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst. Trofast är han som har kallat er, han ska också fullborda sitt verk.”
1 Thess. 5:22-24

Vi ska alla förvandlas, och då förvandlas den ofullkomliga kroppen till en kropp lik änglarnas. Då är andens kamp mot köttet borta.

När Paulus skriver att ”det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”, så är det samma dilemma och samma strid som alla kristna går igenom och lever i:
Det goda som vi vill = vår andes vilja
Det goda som vi inte gör = våra brister i köttet, vår fallna natur
Det onda som vi inte vill göra = vår andes vilja
Det onda som vi gör = våra brister i köttet, vår fallna natur

Syndens lag = den lag som ligger i våra lemmar, som en konsekvens av syndafallet då människan miste sin odödlighet och eviga gemenskap med Gud.

Andens lag = Guds lagar är skrivna i hjärtat, som en följd av det nya andliga livet i Kristus.

Dessa lagar ligger alltid i strid med varandra, inom varje kristen människa. Och det är vår kamp att uthålligt strida med den andliga vapenrustning som vi har fått av Gud. Och vi får all kraft vi behöver om vi ber om den, eftersom Gud alltid vill hjälpa oss när vi vill följa hans vilja. När vi är små och svaga i oss själva är Guds kraft desto större i oss.
För kampen ligger mellan köttets gärningar och Andens gärningar. Och mörkrets makter vill att vi ska synda och bli slavar under synden, allt för att försöka vända oss bort från Gud.
Till vår hjälp har vi:

”Till sist, mina bröder, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.
– Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter
– och kläd er i rättfärdighetens pansar
– och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger.
– Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar.
– Och ta frälsningens hjälm
– och Andens svärd som är Guds ord,
under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:10-18

Allt beskydd har vi i Jesus Kristus.
All seger över ondskan har vi i Jesus Kristus.
All kraft att segra har vi genom Kristi Ande inom oss.
Allt handlar om våra hjärtan:

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.”
Ords. 4:23

Behöver vi hjälp och kraft får vi alltid komma till Gud:

”…för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom”
2 Krön. 16:9

När vi ångrar våra synder får vi Guds förlåtelse:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
1 Joh. 1:9

”Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.”
Ps. 51:19

/ M.H.