Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?

Det finns flera läror inom kristendomen som går hand i hand och har ärvts inom kyrkan sedan århundraden tillbaka.
I det här bibelstudiet fokuserar vi på dessa sammanlänkade läror och dess konsekvenser:
– Kenosis-teorin; Jesus ”tömmer” sig själv på det gudomliga
– Jesus blir gjord till synd på korset
– Jesus måste göras helt till syndare för att kunna försona människors död
– Jesus blir övergiven av Gud eftersom Jesus blev gjord till synd
– Jesus dör till ande, själ och kropp på korset och kommer till dödsriket/helvetet
– Jesus är 100% Gud och 100% människa men när Jesus dör är han endast 100% syndig människa

Det här bibelstudiet hör ihop med bibelstudiet;
”Var Jesus gudomlig på jorden?”.
I det bibelstudiet finns omfattande bevisning av Jesu gudomlighet när han kom som människa till jorden, presenterat på ett tankeväckande sätt. Det kan läsas både före och efter detta bibelstudium, eftersom det är en fristående komplettering.

Bibelstudiet hör även ihop med det kompletterande bibelstudiet;
”Dog Jesus andligen på korset?” – JDS-läran och dess konsekvenser (Jesus Died Spiritually)

Bibelstudiet kan också behöva läsas tillsammans med fler bibelstudier för en bredare förståelse:
”Är Jesus Gud?” – Bibeln bevisar att Jesus är Gud
”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?” – Förklarar hur en människa är skapad

GRUNDLÄGGANDE FRÅGOR

– Kan Guds väsen bli annat än Guds väsen?
– På vilket sätt anses Jesus vara Gud?
– Varför undervisas en omöjlighet?
– På vilket sätt skadar undervisningen Jesus Kristus och även Fadern?

Inom kristendomen finns det en lära som handlar om att Jesus var tvungen att bli helt igenom gjord till synd för att kunna försona mänsklighetens synd, och argumentet för det är att blir inte människan född på nytt av Gud så räknas hon som helt igenom syndig och värdig helvetet, och därför måste även Guds Son bli sådan för att kunna dö i dessas ställe.  
Till denna lära hör även på vilket sätt Jesus dör, och synen på det finns i varianter;
1) Jesus måste dö till ande, själ och kropp på korset. Ingenting av Jesu gudomlighet finns då kvar, vilket leder till att Jesus skiljs från den 100%-iga del som ska vara ”sann Gud”. Kvar blir endast den 100%-iga delen ”sann människa”.
2) Jesus har redan avsagt sig sin gudomlighet när han föds som människa.
3) Jesus dör helt och hållet, men anses enbart ha en kropp och en själ, och inget av detta kan leva vidare efter en fysiskt död. Även i den varianten blir Jesus helt övergiven av Fadern på korset, och den tolkningen kan ha stöd från både de som tror att Jesus är Gud samt de som inte tror att Jesus är Gud utan enbart en vanlig människa.
Denna tolkning hör ändå till en variant av JDS-läran, eftersom man kan mena att livsanden i människan dör eftersom död är motsatsen till att ha en livsande och kunna andas. Människan upphör helt att existera därmed, och även Jesus upphör helt att existera på korset.

De som tror på JDS-lärans alla varianter kan mena att Jesus ändå har kvar sitt gudomliga ”väsen” på korset och i sin död, att han till sitt väsen ändå förblir Gud.
Men detta blir en omöjlighet, och det finns inga förklaringar till hur denna omöjlighet kan bli möjlig.
Läran förklarar inte hur Jesus kan skiljas från sin gudomliga del och upphöra att vara Gud helt eller för en stund, fast han ändå på något sätt förblir av samma väsen som Gud.
Läran förklarar heller inte ifall Jesus själv eller Fadern åstadkommer detta.
Till läran hör också att allt detta är ett bevis på Guds kärlek och något att vara tacksam för, eftersom Guds Son frivilligt ville bli helt gjord till synd och värdig helvetet fastän Gud är helt igenom helig, ren och rättfärdig.

KONSEKVENSERNA AV LÄRORNA

= de förvandlar Jesus till något han aldrig varit, aldrig är och aldrig kommer att bli.
= de ger Jesus en natur som är Satans natur, och förvandlar Jesus till den mest syndiga och onda människan som funnits (för att kunna vara ett lösen även för denne).
= de gör Jesu innersta jag till ett totalt mörker.
= de förvandlar också Fadern till en Gud och Fader som lämnar sin älskade Son på korset och upphör för en tid att vara ett med honom. I stället plågar Gud sonen och tar avstånd från honom, på grund av att Sonen skulle ha blivit gjord helt till synd.
= de tar ifrån Jesus Kristus gudomen helt, och gör honom till något annat än Gud Sonen i läran om den treeniga Gudomen som en enda Gud, Herre och Frälsare.

Ändå kan förespråkare av dessa läror undervisa att Jesus är 100% sann Gud och 100% sann människa, och att dessa delar är oskiljbara och varje del är en del av Jesus.
Förespråkare kan även mena att Jesus övergavs helt på korset och upphörde att vara gudomlig, men sedan återigen blir gudomlig efter ett tag. Jesus var tvungen att bli skild helt från Fadern, helt gjord till synd och lika värdig helvetet som den värsta syndaren han dog för. Annars kan inte Jesu ställföreträdande offer bli giltigt. Han måste bli som den värste syndaren, lika syndig och lika ond och förkastad inför Gud Fadern.
Argumentet för att Jesus blir förkastad och övergiven av Gud är att Gud är helig och helighet är motsats till synd, så därför kan Gud som är helig inte finnas i syndens närhet. Och synden i Jesus skilde Fadern från Sonen.

DE OMÖJLIGA LÄRORNA

Vi ska titta på det omöjliga i den undervisningen, eftersom ekvationen angående bilden man visar av vem Jesus är inte harmonierar med konsekvenserna av lärorna.

Jesus Kristus avsäger sig inte det väsen som är Guds väsen, och upphör inte att vara ett med Fadern och Anden på korset:

– Gud kan inte plötsligt, för en stund, upphöra att vara Gud.
– Gud kan inte helt avsäga sig sitt eget väsen, och inte längre vara den han är, det väsen han är. I så fall är inte Gud ”Jag Är”.
– Gud kan inte vara Guds väsen och samtidigt ha tömt sig på den Gud Är (Guds väsen).
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa (som är oskiljaktiga) och plötsligt tömma sig på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa och redan när han föds som Människosonen vara tömd på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte bli tömd på Gud och fortsätta att vara Gud.
– Gud kan inte bli enbart en människa, för hur goda gärningar den människan än gör så är en människa någonting annat än Gud och Guds väsen.
– Guds väsen kan inte vara ingenting.
– Guds väsen kan inte vara endast ett sinnelag hos en människa.
– Guds väsen kan aldrig bli enbart en människas väsen. Då upphör Gud att vara Gud och Guds väsen.

En människa kan inte vara enbart en människa och samtidigt vara Gud. Det är inte ett slags ”mysterium” som skulle kunna vara sant, utan en omöjlighet.
En människa kan inte först vara Gud och sedan inte vara Gud, för att efter det bli Gud igen.
En människa kan inte först vara enbart en människa och sedan bli Gud.

Guds Ande kan bo i en människas innersta.
Guds Ande kan uppfylla en människas inre.
Guds Ande kan verka i en människas kropp och själ och ande.
Människans ande kan leva i en enhet med Gud, med Faderns Ande/Kristi Ande, men aldrig bli Gud och Guds väsen. I så fall är människan Gud med stort G.
Människan kan få bli ett Guds barn, och Kristi medarvinge till Guds rike, ifall människan blir född från ovan (från Gud), född på nytt i sin ande. Det som är ”kött” blir då även det helgat åt Gud, eftersom hela människan helgas åt Gud, men ”köttet” blir inte fullkomligt på jorden och heller aldrig Gud.
Människosonen kan bli vår broder (med Gud Fader som gemensam Fader), för att Sonen blev Människosonen som dog i vårt ställe och frälste oss från synden och döden och uppstod som den ”förstfödde bland många”.
Men Gud Sonen är fortfarande den Enfödde, ett med Fadern och Anden i en helig treenig Gudom.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

De är alltid ett och upphör aldrig att vara ett, för Gud kan aldrig bli annat än Gud och ett med det/den han är.

GJORD TILL SYND

Jesus Kristus, Frälsaren, tog bokstavligen inte sjukdomarna på sig på det sättet att han blev sjuk i alla människors alla sjukdomar, blev spetälsk i den spetälskes ställe, eller själv blev demonbesatt i demonbesattas ställe och så vidare.
Jesus lyfte i stället av människornas sjukdomar, tog bort dem, och bar dem upp på korset eftersom Jesus dog som representant för hela mänsklighetens alla sjuka, besatta, sårade, skadade, bristfälliga och orättfärdiga. Allt detta spikades upp på korset, liksom lagen efter bokstaven spikades upp på korset.

”Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:13-15

Jes. 53:
”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.”

”Men all vår skuld lade Herren på honom”.
Annars hade allt lagts på oss, på oss alla.
Alla människor räknas som syndare, överträdare, lagbrytare – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit ”slagna av Gud” – utan Jesu offer.
Alla människor hade fått ett dödsstraff – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit utan helande och evig frid – utan Jesu offer.
Alla människor hade gått vilse, bort från Gud – utan Jesu offer.

”När det blev kväll, förde de till honom många som var besatta av onda andar. Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.”
Matt. 8:16-17

Petrus beskriver helandet genom Jesu sår som helandet från synden. ”För ni var som får som gått vilse”, skriver han, men i omvändelsen till Herden finns helandet:

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:24-25

Helandet, genom Jesu sår på korset, innebär ett helande till både ande, kropp och själ. För allt hade fördömts och räknats som orättfärdigt utan Jesu offer. Men nu när varje frälst människa har ”dött bort från synderna”, genom att vi räknas som syndfria genom Jesu offer för oss, får och ska vi ”leva för rättfärdigheten”. Vi får räknas som rättfärdiga tack vare att vi lever i ”den Rättfärdige”.
Läs gärna bibelstudiet ”Hur blir man rättfärdig?”.

”Vi som tror på honom som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”
Rom. 4:24-25

Genom att Jesus uppstod och vann seger över synden, döden och dödsriket så kan vi, genom Jesu Kristi försoningsverk, få rättfärdiggörelse och evigt liv.

När Jesus ”bar” våra synder ”i sin kropp upp på träet”, så används det grekiska ordet; ”anapheró”, som betyder ”Att uppbringa, att offra, att bära, att lyfta upp”.

”anaphérō (från aná, ”upp” och phérō, ”föra, bära”) – korrekt uttryckt, föra upp till målet (slutpunkten), dvs. bära något genom sin sekvens för att nå dess nödvändiga fullbordan”
(Strong’s Concordance)

I Jes. 53:4 är det hebreiska ordet för ”bar”; nasa/nasah, och betyder ”Att lyfta, bära, bära, ta, förlåta”.

Jesus lyfter bort, tar, bär och bär bort mänsklighetens synder.
Och när Jesus offrar sig själv får vi det saliga bytet = Skuld, synd och orenhet bytt mot nåd, helighet och rättfärdighet. Allt i och genom Jesus Kristus.
Men Jesus blir aldrig någonsin gjord till synd på ett sätt så att han blir ett med synden personligen och helt igenom en syndare.

Ser man till Bibelns helhet så förstår man att orden ”gjort till synd” i 1 Kor. 5 är en metonymi.
”Metonymi står i nära relation till både metafor och synekdoke. Metonymin lånar ett oegentligt uttryck från samma begreppsområde, under det metaforen lånar från ett främmande. Som metafor tar sig metonymi ett bildligt uttryck men på ett förenklat vis, genom något som är baserat på förstådda associationer.”
(Wikipedia)

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Jesus blev gjort till synd på det sättet att han tog våra synder i sin kropp upp på korset och dog för våra synder som en dömd förbrytare, syndare, fast han var oskyldig och helt rättfärdig och syndfri i sig själv. Mänsklighetens skuld blev lagd på Jesus eftersom han dog i allas vårt ställe; en ställföreträdande död. Detta för att frälsa var och en som kommer till Gud genom tron på Jesu försoningsverk på korset.
Alla som inte vill bli räddade av Gud väljer att i stället bli lagöverträdare, för endast genom Jesus Kristus finns nåden och befrielsen från den domen, eftersom det är det rättfärdiga livet i och genom Kristus som frälser människan. (Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”)
Lever människan efter lagen och blir dömd efter lagen så blir straffet också efter lagen, och ingen människa kan hålla lagen fullkomligt. Ett enda brott mot lagen gör människan till en lagbrytare. Lagen bevisar att människan är fullständigt beroende av en nåderik och barmhärtig Frälsare, eftersom människan aldrig klarar att frälsa sig själv genom goda gärningar som blir fullkomliga inför Gud.

”För den som håller hela lagen men felar i ett är skyldig till allt.”
Jak. 2:10

Vårt straff för lagöverträdelse hade blivit en evig död, en död för hela människan eftersom orättfärdigheten även ger en ande som räknas som ”död” och orättfärdig inför Gud, och som inte kan ha någon gemenskap med Gud. När en orättfärdig syndare döms för sina lagöverträdelser så är syndaren orättfärdig i sig själv.
Ingen skapad människa klarar av att hålla hela lagen i egen kraft, inte ens med Guds hjälp. Och detta eftersom alla människor med dödliga människokroppar har kroppar med en fallen natur. (Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad är syndens lag och Andens lag?”)
Hade Jesus bara varit en vanlig skapade människa så hade Jesus inte kunnat kallas ”syndfri”, att han ”inte visste av någon synd”, att ”synd finns inte i honom” och att han var ”helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna”.

Jesus blev själsligen och kroppsligen som en av oss, Han blev en hel människa, lik sina bröder:

”Eftersom nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig av detsamma, för att han genom sin död skulle göra honom maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och göra alla dem fria som av fruktan för döden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv. För han tar ju inte sig an änglar, utan Abrahams säd tar han sig an. Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst inför Gud för att sona folkets synder.”
Hebr. 2:15-17

Jesus led och plågades som vi skulle ha gjort, men med större tyngd på sina axlar. Hans bägare kunde ingen annan dricka.

Jesus var syndfri, i sig själv:

”För en sådan överstepräst behövde vi, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna, en som inte dagligen behöver frambära offer, såsom översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. För det gjorde han en gång för alla, då han offrade sig själv.”
Hebr. 7:26-27

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Jesus är Livet, livet från Gud:

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda.”
Apg. 3:14-15

ÖVERGIVEN AV GUD

Till argumentet att Jesus blev övergiven på korset och helt gjort till syndare hör Jesu ord på korset, ord från den profetiska psalmen om Messias lidande, psalm 22:

”Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst, och sa: Eloi, Eloi, lama sabaktani? Som översatt blir: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.”
Mark. 15:34

””För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”, en psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.”
Ps. 22:1-2

Det finns många psalmer som räknas som ”messianska”, och som förutom att även kunna handla om psalmskrivaren själv även handlar profetiskt om Jesus Kristus.
Läser man hela de messianska psalmerna så kan man ibland se att de kan ha en hänvisning till både till exempel kung David och Jesus som Messias.

Psalm 31 visar till exempel Jesu ord från korset; ”I din hand överlämnar jag min ande.” (Luk. 23:46).
Men läser vi hela Psalm 31 så ser vi att det också är en bön av David om räddning undan förföljelse, och det finns ord som inte stämmer in på Jesu liv. Vers 11: ”Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.”
Jesus hade ingen bruten kraft på grund av sin egen missgärning, han bar andra människors missgärningar i sin kropp men var helt syndfri i sig själv.

I Psalm 22 ser vi att först finns citatet Jesus använder på korset.
Sedan ser vi direkt att vers 2-3 uttrycker känslan av att räddning inte finns överhuvudtaget. Det är ord av ångest:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.”
Jesus frälsning var inte bokstavligen fjärran från honom, eftersom han inte behövde någon frälsning av Fadern. Han visste att han skulle bära folkens synder i sin kropp upp på ett kors, lida och död samt uppstå igen på den tredje dagen. Jesus var också ett med Fadern, och Jesus behövde aldrig riskera att Fadern inte ville höra honom.
Däremot beskriver psalmen händelsen, känslorna, och hur hopplöst allt såg ut när det gäller en räddning från plågor och död. I människornas ögon såg det ut som att Jesus var övergiven av Gud, plågad och slagen av Gud för missgärningar som inte behagade Gud. Det visar Bibelns ord och de profetiska orden i Jes. 53.
Jesus hade svåra lidanden i sin kropp och själ och samma ångest och vånda som alla människor skulle ha haft som slagna och korsfästa. Varje ofrälst människa kan säga orden från psalmen och mena dem bokstavligen, under dödsångest och dödsstraff, det straff som varje människas synder kommer att leda till utan frälsningen genom Jesus Kristus.
Men Jesus bevisar i stället att han är den Messias som judarna hade väntat på, genom att citera den psalm som handlade om Messias lidande och död.

I vers 17-19 ser vi igen detaljer om Jesus som profetiskt gick i uppfyllelse: ”Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.”
Att grunda Jesu ord på korset; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” som fakta för att Jesus blivit helt övergiven av Gud och skild från Fadern, enbart för att soldaterna bokstavligen delade Jesu kläder mellan sig och kastade lott om Jesu klädnad samt orden om att Jesu händer och fötter bokstavligen genomborrats, det gör att man blir tvungen att kategoriskt resonera likadant med alla andra messianska psalmer också, och det fungerar inte överhuvudtaget.

Psalm 40 är ett exempel till, där det handlar både om Messias och psalmskrivaren: ”Därför säger jag: ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta.”
Sedan står det i vers 13: ”Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.”
Jesus hade inte oräkneliga synder på sitt samvete eftersom han, i sig själv, inte visste av någon synd.

När Jesus läser orden som handlar om honom själv, från Jesaja, så blir judarna chockade. De vet att Skriften handlar om Messias. Ändå får de svårt att tro. De reagerade på profetian om honom genom att fråga: ”Är inte denne Josefs son?”

”Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade växt upp. Och på sabbats dagen gick han in i synagogan, som han brukade, och reste sig för att läsa. Då räckte man profeten Jesajas bokrulle till honom och när han öppnade bokrullen, fann han det ställe där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna evangelium för de fattiga. Han har sänt mig till att hela dem som har förkrossade hjärtan, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, och till att ge de förtryckta frihet, och till att predika Herrens behagliga år. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den åt tjänaren och satte sig. Och alla som var i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: I dag har detta ställe i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar. Och alla gav honom sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som kom ut från hans mun. Och de frågade: Är inte denne Josefs son?”
Luk. 4:14-22

Det Gamla testamentet innehåller många texter som innehåller både profetiska ord som går i uppfyllelse i detalj i en biblisk framtid men också ord som gäller händelser och personer i en biblisk nutid. Texterna kan ibland innehålla detaljerade fakta men också poetiska liknelser och bilder med budskap lika starka som bokstavliga detaljer men som ska förstås och tillämpas på ett annat sätt.
Bibeln behöver läsning och förståelse med både ledning av den Helige Ande samt en helhetssyn på Bibeln som aldrig får missbrukas.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” för att få en bred förståelse av olika tolkningssätt och tolkningsdiken samt vad som påverkar människor till olika tolkningar.

I det Nya testamentet har vi en guldgruva när det gäller förståelsen av det Gamla testamentet. Vi ser att Jesus citerar Skrifterna, och vi ser att apostlarna både citerar och förstår Skrifterna.
Jesus blir ibland förvånad över människornas okunskap och brist på insikter om vad Skrifternas ord betyder. Människor förstår inte de andliga budskapen.
Det Gamla testamentet måste därför alltid tolkas i ljuset av det Nya testamentet, eftersom förklaringarna av det Gamla kommer i det Nya, samt det Gamla innehåller ”skuggbilder” av det som skulle komma längre fram och uppfyllas i sin helhet i det nya förbundet.
Man kan därför inte, i exemplet med den messianska Psalmen 22, helt plötsligt få en teologisk grund med Jesus som helt övergiven och skild från Fadern, och till och med upphör att vara Gud, när summan av Guds ord visar att Jesus aldrig kan bli helt skild från Fadern och upphöra att vara Gud och Guds väsen.
En sådan skilsmässa skulle skapa den omöjliga ekvationen:
Jesus är Gud – Gud = Jesus är inte Gud + Gud = Jesus blir Gud igen.

Till argumentet att Jesus blev övergiven av Fadern på korset och helt gjord till syndare hör även ord från Jes. 53. Och här skapas en förvriden syn på Fadern som en plågande Fader som både misshandlar och överger sin Son och själv dömer honom till helvetet.
Och, återigen, ser man i så fall på en bokstavlig tolkning av utvalda ord i vissa verser i Bibeln men ser sedan inte summan av Guds ord om vem Gud är och vem Jesus är.
Det är ett av de största tolkningsmisstagen man kan göra, eftersom förståelsen finns i helheten.
För hur kan några detaljer triumfera i kunskap över helheten, när det gäller att förstå och lära känna Guds egenskaper och Guds vilja?  

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.”
Jes. 53:4

Bibelöversättningar kan även skriva ”plågad av Gud” eller ”tuktad av Gud”.
Läran att Fadern överger Sonen och plågar Sonen skapar en syn på Fadern som en medvetet grym och plågande Fader.
Vi läser hela sammanhanget samt verser som bekräftar sanningen angående korsfästelsen; ”vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad”:

”Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.
Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.
Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.”
Jes. 53

I den hebreiska grundtexten är det orden ”chashab” som översatts till; ”medan vi höll (honom) för att vara”.
”Chashab” betyder; ”Att tänka, planera, räkna, redogöra för, överväga, uttänka, uppskatta”.
(Strong’s Concordance)

Människorna som såg Jesus lida och plågas tänkte och antog att det var Gud själv som plågade Jesus.

Det är väsentligt att se vad Jesus själv säger om sin egen död:

”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:17-18

Fadern älskar Sonen, redan innan Sonen frivilligt vill födas som människa och ta mänsklighetens synder i sin kropp upp på korset och försona världen med Gud genom Sonens blod.
Fadern älskar Sonen även när Sonen blir pinad och plågad under Pontius Pilatus.
Fadern låter Sonen lida, tillåter plågan och våndan och döden som skulle kommit över mänskligheten i stället komma över hans älskade Son.
Faderns vilja är att Sonen tar all synd på sig, och genom Sonens blod frälsa människorna.
Sonens vilja är att ta all synd på sig, och genom sitt blod frälsa människorna.
Jesus visste att han skulle förrådas, utlämnas åt judiska ledarna, misshandlas under romarnas ledare och korsfästas likt en förrädare och brottsling.
Men precis som ett vanligt lamm blir ”slaget” som offer blev Jesus Guds rena offerlamm, slagen som offer för försoning.

King James Version säger i Jes. 53:4; ”Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet we did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.”

Tittar vi närmare på det hebreiska ordet för ”smitten” så säger Strong’s Concordance:

”Användning: Det hebreiska verbet ”nakah” betyder främst att slå. Det används i olika sammanhang i Gamla testamentet, allt från fysiskt våld till metaforiska användningar. Termen kan antyda en rad handlingar, från ett enkelt slag till ett dödligt slag, och den används ofta i samband med gudomlig dom eller krigföring. Den kan också hänvisa till handlingen att besegra eller erövra en fiende.

Kulturell och historisk bakgrund: I forntida kulturer i Främre Orienten var fysisk styrka och förmågan att slå eller besegra en fiende högt värderade egenskaper, ofta förknippade med gudomlig ynnest eller dom. Begreppet ”nakah” återspeglar livets hårda verklighet i en tid då personlig och nationell överlevnad ofta berodde på militär skicklighet och förmågan att försvara sig själv eller sitt samhälle. Användningen av ”nakah” i Bibeln understryker ofta allvaret i synd och konsekvenserna av olydnad mot Gud, såväl som det skydd och den befrielse som Gud ger sitt folk.”

Tittar vi på det hebreiska ordet för ”stricken” så är det; ”naga”, och betyder ”Att röra vid, nå, slå, plåga”.
(Strong’s Concordance)
Ordet ”plåga” har då betydelsen ”plague”, att Gud till exempel ”slår” människor med sjukdom och plågor (exempelvis farao och egyptierna).

Fadern plågar bokstavligen inte Sonen personligen, utan har utvalt Sonen till ett offer för synder och tillåter Sonen att bli det slagna offerlammet.
När Jes. 53 säger; ”Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.” visar det att Guds rättmätiga straff för människornas synder nu i stället blir lagt på Sonen, helt efter hela den treeniga Gudomens heliga vilja.
När Jes. 53 säger; ”När du gör hans liv till ett skuldoffer” låter Fadern Jesus ta all synd på sig för att; ”Herrens vilja skall ha framgång genom honom.”

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

Jesus blev ”räknad som förbrytare” eftersom han blev upphöjd på ett kors, korsfäst som en förbrytare:

”För alla de som håller sig till laggärningar är under förbannelse, för det står skrivet: Förbannad är var och en som inte förblir vid allt det som är skrivet i lagboken, så att han fullgör det. Men att ingen blir rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, för den rättfärdige ska leva av tro. Men lagen är inte av tro, utan den människa som håller dessa bud ska leva genom dem. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för vår skull, för det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Detta för att Abrahams välsignelse skulle komma till hedningarna genom Jesus Kristus och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”
Gal. 3:10-14

Men Gud fördömde synden i Jesu ”kött” (kroppen), inte i hela Jesus person. Inte i Jesu ande, Jesu innersta jag:

”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Rom. 8:3-4

”Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.”
Ef. 2:14-15

”Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser”
Kol. 1:21-22

”Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.”
Hebr. 10:10

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.”
1 Petr. 2:24

Jesus blev ”räknad bland förbrytare” och ”trädde in i överträdarnas ställe”.

Man trodde att Jesus utsattes för stort och svårt straff av Gud för sina synder, och drog slutsatsen att någon som var så föraktad, som lidit så svårt och så länge, måste ha blivit övergiven av Gud åt rättsliga lidanden, och att han upplevde det rätta resultatet och effekten av sina egna synder.

”När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.” Jes. 53.

Jesus var däremot varken en förbrytare eller en syndig överträdare i sig själv.
Jesus fick i stället en falsk och orättvis dom utdelad av människor, där Guds oskyldiga och heliga Son profetiskt blir Guds rena offerlamm.

KENOSIS V/S KENOSIS-TEORIN

När kyrkan använder ordet ”kenosis” så menar man det bibelställe som beskriver att Jesus avstod sin jämlikhet med Gud i Fil. 2:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

Man kan inom kyrkan tala om Guds Sons ”trefaldiga kenosis”;
– Jesus blev människa.
– Jesus blev gjord till synd.
– Jesus dör.

Olika bibelöversättningar kan översätta ”kenoo” till; utblottade, avstod (med betydelsen avstod alla privilegier).

Det grekiska ordet ”kenoó” har betydelsen;
”(a) Jag tömmer, (b) berövar innehåll, gör overklig”

”Användning: Verbet kenoó betyder främst ”att tömma” eller ”att göra tomt”. I Nya testamentet används det ofta metaforiskt för att beskriva handlingen att göra något kraftlöst eller oanvändbart. Det kan också innebära handlingen att avyttra sig status eller privilegier.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var konceptet att ”uttömma” sig själv kontrakulturellt, eftersom samhället ofta värdesatte ära, status och makt. Användningen av kenoó i Nya testamentet, särskilt i samband med Kristi inkarnation och ödmjukhet, utgör en radikal avvikelse från dessa kulturella normer. Det återspeglar den kristna livssyn om ödmjukhet och självuppoffring, som var revolutionerande i samband med de rådande kulturella värderingarna om ära och prestige.”
(Strong’s Concordance)

Det grekiska ordet som översatts till ”rövad skatt” i Fil. 2:5-8 är; ”harpagmos”:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

”Användning: Termen ”harpagmos” används för att beskriva handlingen att gripa eller ta något med våld. I Nya testamentet tolkas det ofta i sammanhanget med något som inte ska klamras fast vid eller utnyttjas. Ordet används särskilt i Filipperbrevet 2:6, där det beskriver Kristi inställning till sin gudomliga status.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen skulle begreppet ”harpagmos” ha förståtts i samband med maktdynamik, där individer eller grupper kunde ta makt eller ägodelar med våld. Termen har konnotationer av aggressivt förvärvande, vilket står i kontrast till den ödmjukhet och osjälviskhet som Kristus exemplifierade.”
(Strong’s Concordance)

Ser vi på vem Jesus var och är som både Gud och Människosonen så ser vi att han är Gud Sonen som inte utnyttjar sina privilegier som Gud och ett med Fadern och samtidigt att Jesus som människa blir helt ”lik sina bröder” när Jesus blir människa och därmed ”kött” (får en biologisk jordisk kropp med ett psyke).
Läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Har människan ett innersta jag?”.

När Jesus frivilligt tog på sig en tjänares gestalt så utnyttjade han – som människa – inte den position och de privilegier han egentligen hade – som Gud.

Jesus är:
1) Preexistentiell = född före tidernas begynnelse, ”Ordet som finns hos Gud och var Gud och blev kött”(Joh. 1:1-3) och fanns hos Fadern i Faderns härlighet innan han kom ner till jorden (Joh. 17:5, Joh. 3:13, Joh. 6:38, Joh. 16:28, Gal. 4:4-5, Hebr. 2:7-10, ).
2) Guds Enfödde Son = helt unik, som enfödd av Fadern. (Joh. 1:18, 1 Joh. 5:7)
3) Människosonen = född av den Helige Ande och Maria, med en evig ande som är Gud (arvet från Fadern) och en vanlig människokropp (arvet efter maria).
4) Jesus får som ”den förstfödde bland många” en uppståndelsekropp lik den som varje kristen får på uppståndelsens dag. Han förbliver Människosonen, och är en förebild för alla människor.
5) Jesus återkommer i makt och majestät med alla sina änglar, och återkommer som ”konungars Konung och herrarnas Herre”, titlar som endast Gud har (Sak. 14:9, 1 Tim. 1:17, Upp. 19:16, 1 Tim. 6:14-16). Han kommer med namnet ”Guds Ord” (Upp. 19:13), som han alltid haft och som allt synligt och osynligt har skapats genom och till (Kol. 1:13-20, Ef. 3:9-11, Hebr. 1:2).
Jesus återkommer som både fysiskt uppståndne Människosonen och den evige Alfa och Omega, som endast Gud är (Upp. 22:12-13, Upp. 1:8, Jes. 44:6, Jes. 44:12).
Jesus är den ende som kan vara både Gud och människa, Gud i allmakt och Gud med all ära och samtidigt vara de kristnas ”medarvinge ” och ”broder” i det himmelska rike där ”Gud ska bli allt i alla” och ingen synd, ondska och död mer finns (Tit. 2:13, Matt. 28:18, Joh. 5:22-23, 2 Petr. 3:17-18, Jes. 42:8, Fil. 2:5-11).

GUD PÅ KORSET

Gud försonade världen med sig själv när han var i Sonen på korset:

Gud säger: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.”
Sak. 12:10

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
2 Kor. 5:19

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

Kritiker till treenighetsläran kan mena att ordet ”mig” är felöversatt i Sak. 12:10, att det inte kan handla om att Gud är genomborrad.
Likaså att Gud inte kan ha köpt församlingen med sitt eget blod.
Men är Jesus Kristus; Gud Sonen, och Gud kommen i mänsklig gestalt så har Gud Sonen en helt vanlig kropp med vanligt människoblod som kan utgjutas till försoning för synder.
Gud Fadern, i Gud Sonen på korset, kan då ha köpt församlingen med Guds eget blod eftersom Gud Sonen har fått en jordisk kropp. Gud är ande. Om Gud som är ande var i Sonens kropp på korset så är Gud i Jesu kropp, både genom Sonen, genom Anden och genom Fadern, som alla är ande och alla är ett.

Det är Gud som blivit genomborrad, och det är Gud, som kommer på Domens dag:
”Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:7-8

Det är Gud, som går ut i strid och Gud som ska stå med sina fötter på Oljeberget:

”Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut.”

”Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig.”
Sak. 14:3-4,5

”Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla heliga änglar med honom, då ska han sitta på sin härlighets tron.”
Matt. 25:31

”Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rätt färdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord. Och härarna i himlen följde honom på vita hästar, klädda i fint linne, vitt och rent. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, för att han med det skulle slå folken. Och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:11-16

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.”
Upp. 22:12-13

Här ser vi att:
Gud Fadern och Gud Sonen går ut i strid.
Gud Fadern och Gud Sonen kommer med alla heliga.
Gud Fadern och Gud Sonen ska stå på Oljeberget.
Gud Fadern och Gud Sonen är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.

GUD ALLESTÄDES NÄRVARANDE

En människa som blir född på nytt i anden, av Gud, blir inte helt fullkomlig förrän på uppståndelsens dag. Den kristne syndar dagligen i sin oförmåga att alltid hålla Guds vilja på ett heligt och fullkomligt sätt. Detta sker på grund av att människan har en fallen natur, trots att hon blivit frälst och anden fötts på nytt. Hela människan tillhör Gud och Guds rike, från den stund hon fötts på nytt, och hela människan räknas som ”helgad åt Herren”. Men synd sker, medvetet eller omedvetet, och människan måste välja att omvända sig från den synd hon begår, be om förlåtelse för den samt med Andens kraft och ledning vilja välja att inte bli slav under synden och dess begär. Mitt i allt detta är människan ”ett Guds tempel”. Gud är närvarande i detta ”tempel”, detta ”kroppstabernakel”, trots människan kan begå synder.

När människor menar att Gud var tvungen att överge Sonen helt på korset, för att han blev gjord till synd, så är argumentet att Gud inte kan vara nära någonting/någon som är helt syndig.
Det är två skilda saker:
1) att bli förenad med synden och ett med synden
2) att leva bredvid synden och inte bli ett med synden

Gud kunde vara i dödsriket och proklamera segern över döden.
Gud kan bo i en människa som fortfarande syndar och har en syndanatur (fallen natur), för ingen utom Jesus kan vara syndfri i sig själv eller klara av att aldrig synda.
Men Gud kan inte förenas med och bo i en människa som till ande, själ och kropp tillhör Satan. Den människan har, ifall hon avfallit, ”släckt Anden” inom sig (drivit bort Anden).
”Människotemplet” kan inte samtidigt vara ett tempel åt Gud och ett tempel åt Satan. Helighet och ondska kan inte bli ”ett”. Men Guds Ande och människans pånyttfödda ande kan vara ett.

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

Gud är och kan vara överallt:

”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.”
Ps. 139:7-12

”Herrens ögon är överallt, de vakar över både onda och goda.”
Ords. 15:3

”För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”
Hebr. 4:12-13

”Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.”
Job 33:4

”Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud.”
1 Kor. 2:20

Gud är närvarande över hela jorden. Han ser allt, vet allt och kan vara allestädes närvarande. Det är hans allmakt som Allsmäktig, Allvetande och Allseende.
Hela jorden är Guds skapelse, med människor som Gud verkar i och genom, men också på ett sätt ”denna världens furstes” territorium (Joh. 12:31, 1 Joh. 5:19), där han verkar i och genom människor. Det finns en ständigt pågående andlig aktivitet i jordens ”atmosfär”, i världen. Här är Gud närvarande men också Satan närvarande. Här finns helighet och rättfärdighet men också synd, mörker och ondska. Gud talar till och ”drar” i alla människor, för att kalla dem till sig. Satan ”drar” också i alla människor, för att dels kalla människor till tjänst för honom och dels förmå människor att lämna Gud och vända sig bort från Gud.

Jesus övervann döden och dödsriket för att han dog i alla syndares ställe, då han bar deras synder ”i sin kropp” upp på korset. Livets Furste, Gud själv, kunde inte behållas i dödsriket.
För hur kan Livet vara värdigt döden, och hur kan heligheten och syndfriheten vara värdigt helvetet?
Hur kan avgrundens mörker behålla Ljuset, och hur kan Satan få grepp om Gud i avgrunden?

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.”
1 Petr. 3:18-20

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda. ”
Apg. 3:14-15

Gud kan alltså vara i dödsriket/helvetet, eftersom Gud:
1) är allestädes närvarande, ser allt och vet allt
2) Jesus kunde vara i dödsriket/helvetet

Gud kan inte bli värdig dödsriket/helvetet, men kan vara överallt.
Gud kan inte bli ett med synden, men kan vara bland syndare och bland synden.
Gud kan inte först vara Livets Furste – sedan ett med synden – och efter det Livets Furste igen.
I så fall är ekvationen: Guds väsen – blir Satans väsen – blir Guds väsen igen.
Och det andliga livets verklighet skulle i så fall vara: Gud är Gud – Gud blir ondskans väsen – ondskans väsen blir Gud.
Det är en omöjlighet.

SUMMERING

De som menar att Gud Fader helt övergav sonen på korset med argumentet att Jesus helt blev gjord till synd och måste bli värdig helvetet grundar detta på bland annat Psalm 22, en profetisk psalm av David som handlar om Messias lidande och seger.
Man tolkar då Jesus ord på korset bokstavligen; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” och kan mena att andra ord i psalmen gick i uppfyllelse ordagrant så då måste vi tro att de ord Jesus ropade ut i sin nöd på korset är helt sanna; Jesus blev helt övergiven.

Ser man i stället hur en människa är skapad, vad en människa består av (Se ”Har människan ett innersta jag?” och ”Dog Jesus andligen på korset?”) så förstår vi att Jesus till sin själ och kropp upplevde fruktansvärda fasor. Han hade en kropp lik vår, som fungerade på exakt samma sätt. Jesus hade samma nervsystem och smärtsystem som alla människor, samma hormoner, signalsubstanser och kroppsfunktioner som vi andra. Jesu själ och kropp kunde känna stresspåslag, få svår ångest och förtvivlan, få blodtrycksfall, andnöd och hjärtsvikt. Han utsattes för människors alla grymma behandlingar och beteenden när han förhördes, anklagades, torterades, dömdes och domen verkställdes. Jesu citerade strax före dödsögonblicket de profetiska orden från Davids psalm. Dels för att hela psalmen är profetisk och handlar om Messias lidande, och han bevisade med sina ord att det var om honom David profeterade, och dels för att Sonen i sitt lidande och sina dödskval kan ha upplevt rent mänskligt (själsligt/psykiskt) att han var övergiven av Fadern i den stunden, även fast han visste allt om sitt lidande i förväg och med sina andra ord på korset visar att han inte alls trodde att han var övergiven av Fadern:
1) Jesus säger till rövaren bredvid honom att han ska vara med Jesus i paradiset redan samma dag. Luk. 23:43.
2) Jesus överlämnar sin ande i sin Faders händer i dödsögonblicket. Luk. 23:46. (Mer om vad som sker då i ”Dog Jesus andligen på korset?”).
3) Jesus säger: ”Det är fullbordat”, strax innan dödsögonblicket. Joh. 19:30. Vilket innebär att Jesus fullbordat det nya förbundet genom sitt blod utan att först ha behövt komma ner till helvetet och bli ett med Satans natur, för att sedan få tillbaka sin gudomlighet i helvetet igen och återuppstå.
Varianter av JDS-läran menar att Jesus behövde bli född på nytt i anden nere i helvetet, eftersom han var ett med Satans natur.

Det är av största vikt att alltid se summan av Guds ord.


Den sanna betydelsen av det grekiska ordet ”kenoó” får inte förväxlas med den felaktiga lära som kallas för ”kenoticism”, ”kenotisk teologi” eller ”kenosis-teorin”.
De tre sistnämnda är läran om att Jesus slutar att vara gudomlig när han föds som människa. Han blir ”uttömd” på allt gudomligt.
Dit hör även den vanligt förekommande läran om att Jesus är både sann Gud och sann människa men blir helt övergiven av Gud på korset på grund av att Jesus bokstavligen blir gjort till synd och syndare, blir ett med satans natur och värdig helvetet. Där får han tillbaka sin helighet och den del som är Gud och övervinner därför helvetet, med tankevarianten att Jesus måste födas på nytt i helvetet.
Dessa olika varianter tillhör alla: JDS-läran – Jesus Died Spiritually. Att Jesus måste dö till ande, själ och kropp, blir helt syndig, för att kunna försona synderna hos mänskligheten.

Kenosis med rätt biblisk förståelse är i stället att Jesus aldrig upphör att vara Gud och Guds väsen, och han tar en tjänares gestalt och som människa ödmjukar sig under Faderns vilja i stället för det mänskliga ”köttets” vilja.
Sann innebörd av kenosis handlar om att Jesus inte utnyttjar sin makt som Gud, och han avstår privilegierna som egentligen tillhör honom som Gud.
Jesus ”går in under” mänskliga villkor, när han i Anden föds i en kropp som har likadana celler som vår och är lika dödlig och bristfällig (förgänglig, dödlig) som vår.
Jesus förblir syndfri i sig själv.
Jesus visste aldrig av någon synd i sitt innersta.
Jesus behövde aldrig bli varken född på nytt andligen eller döpt för att tillhöra Gud.
Jesus följde dopets ordning för att vara en förebild för rättfärdighetens väg, som vi alla ska gå. Dopet handlar om Jesu Kristi egen död och uppståndelse. (Joh. 3:15)

”För en sådan överstepräst behövde vi, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna, en som inte dagligen behöver frambära offer, såsom översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. För det gjorde han en gång för alla, då han offrade sig själv.”
Hebr. 7:26-27

– Ifall Jesus var och är helig, ren och oskyldig så kan Jesus helt plötsligt inte bli oren, syndig och ond på korset.
– Ifall Jesus var oren, syndig och ond kan han inte ha varit Gud.



En del kan mena att Jesus fortsatte att vara av samma väsen som Gud, fast Jesus blev övergiven av Fadern och gjord till synd.
Frågan blir; Var någonstans är Jesus samma väsen som Fadern..när Jesus blivit helt gjord till synd?

En del kan även mena att Jesus inte hade en fallen natur eftersom Jesus inte hade en jordisk fars biologiska arvsanlag. Den fallna naturen anser man endast kan föras vidare genom två biologiska föräldrar med fallen natur. Jesus kunde på det sättet kallas ”obefläckad” eftersom han inte hade det som en del kallar för ”arvsynden”. Och man menar att Jesus var tvungen att födas av enbart en jungfru, en enda människoförälder, för att kunna få födas som ”obefläckad”.
Den syndiga fallna naturen anses, enligt läran om arvsynden, finnas redan hos det ofödda fostret, och det är en mystisk kraft som alla människor ärver och har i sig från syndafallet. Denna ”kraft” ska då inte ha funnits hos Jesus, utan han ska ha haft en annan natur i sin kropp. Jesu syndfrihet anses, i den läran, finnas i att han hade en unik kropp som var helt utan brister; han var obefläckad av synd, av arvsynden.
En del samfund går så långt att de menar att Maria var fullkomlig och obefläckad av synd som ”gudaföderska” och att Jesus blev syndfri endast tack vare arvet från Maria. Det är en av de mest felaktiga läror som finns inom kristendomen, eftersom den skapar en Maria som blir som Gud och en Jesus som inte är Gud.
Men ifall Jesus hade haft en annan typ av kropp, en kropp obefläckad av arvsynd, så hade Jesus inte prövats och frestats på samma sätt som andra människor.
En del menar att Jesus skapats med en ”fullkomlig” kropp lik Adam och Eva hade, innan syndafallet. Men deras kroppar var odödliga och skapade för ett evigt liv på jorden, och de hade inga insikter och kunskaper om gott och ont, likt Gud, eftersom deras ögon inte ”öppnats” ännu av den förbjudna frukten.
Adam och Eva var visserligen oskuldsfulla innan syndafallet, och Jesus var även han oskuldsfull, och syndens begär ”i kroppens lemmar” drev varken Jesus, Adam eller Eva till någon synd.
Men Jesus är Guds Son som kommer ner från himlen, redan fullkomlig och obefläckad av synd, eftersom Sonen är ”Ordet som var Gud” och ”som var hos Gud” och ”blev kött”.
– Jesus behövde inte en människa (modern Maria), som av en del anses fullkomlig och obefläckad likt Gud och även dyrkas för detta, för att bli obefläckad av synd själv.
– Jesus behövde inte heller en kropp lik Adams och Evas för att bli obefläckad av synd själv.

I anden är Jesus Gud och Guds väsen, fast Jesu kropp är ett vanligt ”kött” likt alla människors ”kött”.

Jesu ande = är arvet genom Anden, arvet från Fadern.
Jesu kropp (inkl. psyke/själ) = är arvet från modern Maria, arvet från en människa.


En kristen är en människa som har fått nåden att bli Guds barn genom tron på vem Jesus Kristus är och på hans försoningsverk på korset, och därigenom fått en andlig gemenskap med Gud i sin ande; hon har blivit född från ovan, född av Gud i anden. Gud kan bo i den frälsta människan, som trots att hon blivit pånyttfödd i anden har ett syndigt fallet kött.
Kristna är inte ”halva”, halvheliga eller halvrena, eftersom hela människan är helgad åt Herren.
Anden räknas som syndfri i människan tack vare att anden fötts på nytt av Gud och blivit rättfärdig i och genom Den Rättfärdige; Jesus Kristus.
Trots att människan räknas som syndfri i anden, i och genom Kristus, klarar och orkar inte människan att styra allt ”kött” till ett fullkomligt och helt igenom välbehagligt liv inför Gud. Köttet dras alltjämt till ett egocentriskt begärstyrt leverne.
Jesus är däremot Gud, i sin ande, och eftersom livet och kraften kommer från Gud som är fullkomlig så låter sig Jesus aldrig styras av sitt ”kött” och köttets olika viljor, påfrestningar och upplevelser.
Trots att Jesus upplever det som varje människa kan uppleva så faller han inte om och om igen likt alla andra som brister och felar i medvetna eller omedvetna synder inför Gud. Därför behöver alla kristna den nåd som är ny varje morgon genom Jesu försonande blod och rening för var och en som vill leva i Kristus och förbli i Kristus och hans liv, kraft och fullkomliga kärlek.

”Jesus sa till honom: Den som blivit tvättad, behöver sedan bara tvätta fötterna, så är han helt ren. Och ni är rena, men inte alla. För han visste vem det var som skulle förråda honom. Därför sa han: Ni är inte alla rena.”
Joh. 13:10-11

”Men ni är rentvådda och ni är helgade och ni är rättfärdiggjorda i Herren Jesu namn och genom vår Guds Ande.”
1 Kor. 6:11

”För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.”
Ef. 5:8

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23

”För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade.”
Hebr. 10:14

Men en del kristna kan ibland mena att ifall Jesus inte var helt som alla andra människor, helt tömd på gudomlighet och på att vara Gud, så blir det ”fusk” när Jesus frestas och prövas. Han skulle annars ha lättare att undvika att synda och inte frestas på exakt samma sätt som andra människor.
Är det ”fusk”…när Gud, som inte kan frestas av synd, blir frestad av synd?
Det blir inte mer fusk än när de pånyttfödda kristna blir frestade av synd, frestade att ”i köttet” följa köttets alla viljor.
Varje kristen som fötts på nytt i anden har fått en ande som enbart vill göra Guds goda vilja i enhet med Kristi Ande. Det är inte människans ande som blir frestad under livets gång på jorden, utan det är ”köttet” som blir frestat. Människans ande lever i harmoni med Guds Ande inom människan, men den harmonin utmanas av den strid som alltid finns mellan Anden och ”köttet”. Den striden hade även Jesus, och därför kunde han frestas och prövas i ”köttet” på exakt samma sätt som alla vi andra. Köttet = kroppen med dess tillhörande psyke.
Jesus hade däremot visdom, insikter och kunskaper som andra kristna människor inte har. Se de 44 punkterna, i bibelstudiet ”Var Jesus gudomlig på jorden?”, om Jesu gudomlighet som Bibeln vittnar om.


Är Jesus en ”halvgud”?
Kritiker till treenighetsläran kan hävda att ifall Jesus både är sann Gud och sann människa så är Jesus en halvgud.
Och ifall Jesus inte är enbart en människa så är det inte en människa som har offrat sitt liv i vårt ställe och ingen människa som blivit ”medlare mellan Gud och människor”.
Men det är tvärtom; Jesus är verkligen Gud, trots att han avstod sina privilegier och sin makt som Gud när han ödmjukade sig och ville födas som människa och få ett ”kött” likt vårt.
Och med ett ”kött” likt vårt är Jesus verkligen en sann människa.
Alla människor har en ande. Vi är andevarelser och vår ande lever vidare efter att vår biologiska jordiska kropp har dött. Detta tror inte alla människor och inte heller alla kristna, vilket bland annat leder till svårigheter att se både på vilket sätt Jesus dog på korset samt hur Jesus kan vara Gud.
Jesus hade också en ande som bodde i en biologisk jordisk kropp. Alla människors biologiska kroppar (inkl. hjärnans psyke) är organisk materia som förmultnar i jorden när den dör.

Kan Jesus vara Gud i sin ande och ändå ha en vanlig människokropp och människosjäl…utan att vara en halvgud?
Duger människoblivandet av Ordet, när det blev kött…ifall Ordet ”bara” blev kött?
Vad säger Guds ord, summan av Guds ord?
Räckte Jesu försoningsoffer…ifall Jesus inte förlorade sin Gudom, övergavs helt, blev ett med Satans natur och värdig helvetet?
En lång rad bibelställen vittnar om hur Jesus bar våra synder i sin kropp, i sitt ”kött”.
En lång rad bibelställen vittnar om vad en människa är.
En lång rad bibelställen vittnar om vem Jesus Kristus är.

Jesus Kristus lever, genom Anden (= Faderns Ande, = Kristi Ande), i var människa som tagit emot honom och bekänt honom som Herren, Frälsaren, och sedan blivit född på nytt. Ändå förblir kropparna vanliga. Människan förblir en hel och sann människa, fast hon blivit ett Guds barn och tillhör Guds rike redan medan hon lever på jorden, och genom Anden har Guds rike inom sig.
Kan Gud uppfylla människan, bo i människan samt leva i en enhet med människan utan att människan blir en halvgud så kan även Jesus ha en ande som är ett med Fadern och Anden i Gudomen utan att vara en halvgud.
Gud är närvarande och bor alltså i en vanlig människokropp, i den frälsta människan. Likaså var det med Jesus. Gud, som är ande, bodde i en vanlig kropp med begränsningar (förgänglig, dödlig), lik våra begränsningar.
Ända tills Jesu kropp uppstått och förhärligats, levde Gud i en vanlig dödlig kropp. Gud ”sprängde” inte människokroppen genom att bo i den, och cellerna och molekylerna i kroppen blev inte heller övernaturliga eller ”gudomliga” i Jesu kropp.

Ifall Jesus var Gud, i anden…kan i så fall Gud begränsas av en människokropp?
”För Gud är allting möjligt.” Matt. 19:26. Detta bibelord bekräftar inte att Gud skulle kunna upphöra att vara den Gud är, att han kan sluta vara Guds väsen, utan bekräftar att den allsmäktige Guden kan göra vilka under han vill.
Gud, den Allsmäktige, bor i människor, och människorna begränsar Gud med sina olika typer av sinnen och Gud har valt att låta saker ske, eller inte ske, i ett samspel med människans tro och vilja. Begränsningarna kommer inte av att Gud är begränsad i sig själv, utan av att Gud inte låter någon styra eller begränsa hans kraft och närvaro på andra sätt än han själv har valt. Gud kan med sin kraft utföra vilka under han vill, Gud har ju skapat universum! Men Gud befinner sig inte inuti varje molekyl och atom i hela universum enbart för att han är allestädes närvarande. All materia genomsyras inte av Guds Ande, men Gud rör sig hur, var och när han vill.
Ingenting är omöjligt för Gud. När Gud kommer ”i köttet”, som människa så kommer Gud frivilligt i en kropp som vår för att kunna dö den död som vi annars skulle ha varit värda. Han kan även ha medlidande med våra lidanden och prövningar eftersom han genomlevt det en människa kan genomleva. Och segern över allt finns ”i Kristus” och ”genom Kristus”.

”För vi har inte en sådan överste präst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi, fast utan synd. ”
Hebr. 4:15

Jesus säger:
”Men ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.”
Luk. 22:8

”Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överste präst inför Gud för att sona folkets synder. För därigenom att han blev plågad och frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Hebr. 2:17-18

”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”
Jes. 53:3

”För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte tillbaka. När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:21-25

Guds heliga byte med människan; synd – rättfärdighet:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Det första grekiska ordet för ”gjort”, som handlar om att Jesus blev gjord till synd är; ”poieó”, och har betydelsen; ”Att skapa, att göra, att agera, att orsaka, att verka”.
Det andra grekiska ordet för ”gjorda”, som handlar om vad människan blir i Kristus är; ”ginomai”, med betydelsen; ”att bli, att komma till stånd, att hända, att göras”.
(Strong’s Concordance)

Kristus verk på korset, och den synd han tar på sig, är det som ”verkar”/”orsakar”/”skapar”/”agerar”/”gör”
– så att vi människor ”blir”/”kommer till stånd”/”händer”/”görs” rättfärdiga i och genom Kristus.

Här ser vi tydligt ordens innebörd i Bibeln.

Somliga kan mena att Jesus aldrig kan ha haft ett ”kött” likt vårt, och det är läran om den så kallade arvsynden som man utgår från då.
Jesus hade inte en ”specialkropp”, varken före eller efter uppståndelsen. När Jesu kropp uppstod på tredje dagen så uppstod kroppen som ”förstfödd bland många bröder” (Rom. 8:29), eftersom alla Guds barn kommer att få en likadan fullkomlig och oförgänglig kropp som Jesus fick.
Den uppståndelsekroppen har Jesus haft hos Fadern ända från den dag han återgick till Fadern i himlen. När Jesus återkommer, på Domens dag, återvänder han i sin uppståndelsekropp men han återvänder också i majestät och härlighet som Alfa och Omega, alltings och allas Herre och Konung, och då med alla självklara privilegier och synlig makt som Gud den Allsmäktige har.
Men Jesus föddes inte med ett blod som inte tillhörde en ”fallen” kropp, eftersom Jesus hade en likadan kropp som sina bröder, i allt. En del kristna kan mena att Jesu blod var helt syndfritt, för annars kan inte Guds blod ha köpt Guds församling, och Guds blod måste vara rent. Man menar att arvsynden har inneburit att alla människor föds orena och syndiga och att orenheten finns i våra ”lemmar” (i kroppen).
Frågan blir; Ifall Jesu blod var ett annat blod…ett ”gudomligt” blod…då kan väl inte Jesus ha varit annat än enbart Gud till 100%?
Den bokstavliga tolkningen av Apg. 20:28, att Gud köpt församlingen med sitt eget blod, skapar en Jesus som har ett övernaturligt blod, vilket gör att ett övernaturligt blod, ett ”gudablod”, i så fall strömmade igenom och fyllde varje cell i Jesu fysiska kropp.
Var då alla Jesu organ i hans mänskliga kropp ”gudaorgan” fyllda med gudablod?
På vilka sätt blir i så fall Jesus (hans uppståndelsekropp) den förstfödde bland många bröder…ifall Jesu kropp var en ”gudakropp”?
En del kan mena att själen finns i blodet, och en del bibelöversättningar skriver så. Jesu renhet och helighet i blodet skulle i så fall kunna göra så att Guds liv finns i blodet eftersom Jesus är Gud och Jesu själ finns i blodet. I 3 Mos. står det:

”Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”
3 Mos. 17:11

Men det är en farlig väg att gå, att tolka enstaka bibelord bokstavliga när det skapar någonting som inte alls bekräftas genom summan av Guds ord, och dessutom gör Jesus till något som inte stämmer överens med all övrig vittnesbörd om vem Jesus är.
Det är alltid nödvändigt att tänka på vilka konsekvenser olika läror ger, vilka bilder de skapar och vilka följder i tro och undervisning som sker.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Grundtexten ger ofta en bättre förståelse av en text, eftersom en bibelöversättning dels kan vara påverkad av översättarnas egen tro, kunskaper, insikter och förutfattade meningar samt dels av vilka manuskript man har utgått ifrån. Ett ord i grundtexten kan dessutom ha många olika betydelser.
På bibelstudier.com utgår vi alltid från de manuskript som kallas Majoritetsskrifterna; Textus Receptus. Det är den största manuskriptsamlingen som finns bevarad och är de manuskript som allra bäst stämmer överens med varandra och är mest kompletta, samt även de manuskript som handkopierats av flest kristna och spritts bland kristna över hela världen sedan apostlarnas tid.

I 3 Mos. 17:11 i King James Version (Textus Receptus) står det:

”For the life of the flesh [is] in the blood: and I have given it to you upon the altar to make an atonement for your souls: for it [is] the blood [that] maketh an atonement for the soul.”

De tre understrukna ställena; ”for the life”/”for the soul” är ett enda hebreiskt ord; ”nephesh”.
”Definition: Själ, liv, jag, person, hjärta, varelse, sinne, levande varelse”
(Strong’s Concordance)

”Nephesh” kan ha flera betydelser i det Gamla testamentet.
Ingen levande varelse på jorden kan leva och andas i sin kropp ifall blodet rinner ut ur kroppen. Detta gäller även djuren. En jordisk levande varelse måste ha en kropp som innehåller en tillräcklig mängd med blod. Det ord som i 3 Mos. 17:11 handlar om människors liv handlar på andra bibelställen om djurens liv.
Ett exempel:
När Gud säger: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” så är det hebreiska ordet för ”levande varelser”; ”nephesh”.

Blod från djur skulle tillfälligt sona människornas synder i det gamla förbundet. Genom blodet fanns det tillfällig rening. När Jesus utgöt sitt blod på korset, ”en gång för alla” (Hebr. 9:12), så renade det människor för evigt.
Det hebreiska ordet för ”of the flesh” är; ”basar”, vilket betyder människoköttet (eller djurköttet), vår fysiska kropp (eller djurets kropp).
3. Mos. 17:11 börjar då; ”nephesh basar dam”, vilket betyder; ”Livet/själen/varelsen – köttet/kroppen – blodet”.

Mer om ”nephesh” i bibelstudiet ”Vad är en människa?”.

Vi kan alltså inte hänvisa ett ”gudablod”, hos Jesus, till Apg. 20:28, och att Jesus skulle ha haft ett annat blod eftersom ”Gud köpt församlingen med sitt eget blod”.
Förståelsen blir i stället att; Fadern var både närvarande på korset genom Anden, i Sonen, samt var ett med Sonen på korset (Gud är en treenig Gud som alltid är endast 1 Gud), i den kropp som Sonen fötts i som människa och som kunde utgjuta vanligt mänskligt blod
= Guds blod, för kroppen tillhörde Guds Son; Människosonen, sann Gud och sann människa.

Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

Det går inte att skapa läror av enstaka ord från Bibeln när de sedan omöjligen kan harmoniera med resten av Bibelns grundläggande sanningar om vem Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

JDS-läran kommer ursprungligen från ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon år 451 e.Kr.
Där fastslogs att Jesus blev en människa till ande, kropp och själ och att alla tre delarna måste dö för att människans synd skulle kunna försonas. Sedan har denna lära predikats och spridits vidare även i nutid, av bland annat E.W. Kenyon och Kenneth Hagin från USA.

JDS-läran är byggd på några ord i Bibeln som man anser måste tolkas bokstavligen, medan helheten av Guds ord måste bortprioriteras. När man gör så skapas läror som innehåller en mängd motsägelser, och i värsta fall förvandlar även Gud till något han inte är samt ger honom egenskaper han inte har.
De stora tolkningsproblemen, i alla variationer av JDS-läran, uppstår när man försöker att bibehålla tron på en treenig Gudom och samtidigt en tro på JDS-läran. För när man tittar närmare på konsekvenserna av JDS-läran så går ingenting ihop, utan hela läran motsäger sig själv på alla punkter. Och i motsägelserna uppstår förvirring, frågor och undervisning som inte kan förklara JDS-lärans punkter och grund utan att upplösa både vem Gud säger att han är och vad Gud säger att han har gjort.

JDS-läran grundar sig inte på:
1) Att Jesus ÄR Gud.
2) Att Jesus, Fadern och Anden alltid är ett.
3) Att Jesu ande inte kan dö.
4) Att Jesus bar mänsklighetens synder i sin kropp.
5) Att Jesu fysiska död var tillräcklig.
6) Att Jesus ÄR både sann Gud och sann människa som Människosonen.

Ifall Jesus upphör att vara Gud = så är inte Jesus Gud.

Är Jesus Kristus Vägen, Sanningen och Livet (Joh. 14:6)?
Är Jesus Kristus Livets Furste (Apg. 3:15)?
Eller blev Jesus Kristus den störste syndaren någonsin på korset, syndig i hela sin varelse, så ond och full av mörker att Gud Fadern inte kunde vara nära honom?

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5


Endera är Jesus enbart en människa, eller så är Jesus Gud och ”Kristus kommen i köttet” (1 Joh. 4:2), som ”blev lik oss människor” (Fil. 2:7), Gud som ”hade trätt fram som en människa” (Fil. 2:8).
Endera är Jesus Gud på ett symboliskt sätt (gud), eller så är Jesus sann Gud och sann människa.
Vem är Jesus?
Gud ”kommen i köttet” (köttet = kroppen och psyket) …..eller ”kött” som bara är ”kött”?

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

/ M.H.