En del kristna menar att brödet och vinet förvandlas till Jesu riktiga kropp och riktiga blod. Andra kristna menar att nattvarden är symbolisk och att vi äter brödet och dricker vinet för att minnas vad Jesus gjorde på korset.
Ytterligare en skiljelinje finns inom kristenhetens syn på nattvarden. En del menar att nattvarden i sig själv är ett sakrament som frälser människan. Den som tar del av Kristi kropp och blod tar emot frälsningen genom Kristus. Andra menar att frälsningen enbart finns i ett hjärtas tro och överlåtelse, och inte i bröd och vin som serveras i kyrkan.
En del kristna tolkar Jesu ord om nattvarden bokstavligen, och andra kristna menar att Jesu ord ska tolkas symboliskt.
Betyder en bokstavlig tolkning att man är närmare sanningen?
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” för att få mer förståelse när det gäller olika tolkningar och konsekvenserna av dessa.

Vi ska se vad Bibelns helhet säger angående allt kring nattvarden och gå igenom en mängd viktiga bibelställen som hör samman och ger oss alla förklaringar som vi behöver. Och slutligen görs det en summering med slutsatser och konsekvenser av lärorna.

---

När man talar om nattvarden så använder man ibland det grekiska ordet ”koinonia”, ”kommunion” eller ”altarets sakrament”.
Man kan också använda ordet ”eukaristi”, som kommer från grekiskan och betyder ”tacksägelse”.

Inom den världsvida kristna kyrkan finns det tre olika sätt att se på nattvarden, och dessa skiljer sig åt på ett sätt som förändrar själva innebörden väsentligt.
De tre synsätten är:
1. Transsubstantiationsläran
2. Konsubstantiationsläran
3. Symboliska läran

– Transsubstantiation innebär tron om att substanserna tranformeras.
Ordet ” transubstantiatio” kommer från latin. Det grekiska ordet ”metousiosis” kommer ur ordet ”ousis” som betyder ”substans”. Metousiosis betyder på svenska ”denaturering” och förklaras på Wikipedia; ”Denaturering, av latin de och natura, ‘göra onaturlig’, innebär rent generellt att ett ämnes beskaffenhet förändras så att det inte kan användas för ett specifikt ändamål. När ett ämne denatureras förändras strukturen eller egenskaperna i ämnet.”
Man menar att brödet och vinet bokstavligen förvandlas till enbart Jesu fysiska kropp och blod enligt denna lära, och brödet och vinet upphör helt att ha brödets och vinets egenskaper.
Enligt de som följer läran måste nattvarden alltid delas ut av någon som är biskopsvigd eller prästvigd.

– Konsubstantiationsläran (Consubstantiation) innebär att ett ämne fortsätter att vara det ursprungliga ämnet men att det dessutom förvandlas till ett nytt ämne. Ordet ”con” betyder på latin ”med”. I nattvarden menar man att brödet och vinet fortfarande är bröd och vin men också Jesu fysiska kropp och blod.
Enligt de som följer läran ska nattvarden alltid delas ut av någon som är biskopsvigd eller prästvigd, men kan i nödfall delas ut av annan person (vid risk för dödsfall, där man menar att nattvarden är ett förlåtande och frälsande sakrament i sig).

– Symboliska läran menar att brödet och vinet enbart symboliserar Jesu kropp och blod. Inte att brödet och vinet på något sätt förvandlas till Jesu fysiska kropp och blod.
I nattvarden tror man att Jesus är andligen närvarande genom troshandlingen och förkunnandet av Jesu död och försoningsverk på korset.
Enligt de som följer läran måste inte nattvarden delas ut av enbart en vigd församlingsledare, präst eller biskop.

Både transubstantiationsläran och konsubstantiationsläran har alltså detta gemensamt:

”Kristi verkliga närvaro i eukaristin är den kristna läran att Jesus Kristus är närvarande i nattvarden, inte bara symboliskt eller metaforiskt, utan på ett sant, verkligt och väsentligt sätt.”
(Wikipedia)

Följdfrågan blir:
Är en andlig närvaro i nattvarden, av Jesus Kristus själv, inte lika ”sann, verklig och väsentlig” som om brödet och vinet skulle ha förvandlats till Jesu fysiska kropp och blod?

Vad säger Bibeln om nattvarden?
Det enda viktiga är vad Guds ord säger, även fast människor i alla tider har menat att kyrkliga traditioner kan vara lika viktiga som Bibelns skrivna ord. Men går människors traditioner, nedskrivna eller muntliga, emot Bibelns ord så står alltid Bibelns ord över alla mänskliga traditioner.
Traditioner måste alltid bekräftas av Bibelns helhet för att man ska kunna hävda att det är en sann lära och doktrin som kommer direkt från Gud.
”Summan av ditt ord är sanning.” 
Ps. 119:160

Jesus förutsade sin fysiska död och sin uppståndelse (en förvandling från en ”fallen” dödlig natur till en oförgänglig och fullkomlig natur):

”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och bli dödad och på tredje dagen uppstå igen.”
Matt. 16:21

Både Matteus, Markus och Lukas berättar om nattvarden, den sista måltiden tillsammans med Jesus.

”Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och de tolv apostlarna med honom. Och han sa till dem: Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. För jag säger er, att jag inte kommer att äta av det mer, förrän det har fått sin fullbordan i Guds rike. Och han tog en bägare, tackade och sa: Ta denna och dela mellan er. För jag säger er, att jag inte ska dricka av vinträdets frukt förrän Guds rike kommer. Och han tog ett bröd, tackade och bröt det och gav åt dem och sa: Detta är min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig. På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden, och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er.”
Luk. 22:14-20

Även Paulus beskriver nattvarden.

”För jag har från Herren tagit emot vad jag också har meddelat er, att i den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, och när han hade tackat, bröt han det och sa: Tag, ät. Detta är min kropp som är bruten för er. Gör detta till minne av mig.  På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker den, gör det till minne av mig. För så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som därför äter detta bröd eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, blir skyldig till Herrens kropp och blod. Men människan må pröva sig själv, och så äta av brödet och dricka av bägaren. För den som äter och dricker på ett ovärdigt sätt, äter och dricker en dom över sig, då han inte åtskiljer Herrens kropp.”
1 Kor. 11:23-29

Det här är ord som läses vid varje nattvard. Och många menar att vid själva läsningen av orden så förvandlas brödet och vinet av Guds kraft.
Men det finns ingen uppmaning i Bibeln om att alla kristna, i alla tider, skulle upprepa dessa ord, och att vid den upprepningen skulle en förvandling av brödets och vinets substanser ske.
Jesus säger att nattvarden sker till minne av honom, och Paulus skriver att varje gång som församlingen delar brödet och vinet så förkunnas Jesu död och därför är det viktigt att åtskilja att det bröd och vin man äter och dricker inte är en vanlig måltid man äter för att bli mätt.

Varje människa som tror på Jesus Kristus får ett evigt liv:

”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
Joh. 6:38-40

Men människorna som hörde Jesus tolkade Jesu ord enbart jordiskt:

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen. Då tvistade judarna med varandra, och sa: Hur kan denne ge oss sitt kött att äta. Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Såsom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så ska också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är brödet som kom ner från himlen, inte som mannat era fäder åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet. Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum. Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det?”
Joh. 6:47-60

Jesu ord blev ”hårda ord”, makabra ord, för tolkningen blev att Jesus var enbart jordisk och evigt liv gavs genom att äta hans jordiska kropp och dricka hans jordiska blod.
Men Jesus är mannat som kom ner från himlen, från Fadern. Och det mannat måste ”ätas”.
Och förbundsblodet är det sanna jordiska blodet som måste utgjutas och ”drickas”.

”Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen.”

Jesus ger sitt ”kött” och blod, och i detta utgivande av kött och blod finns sedan den eviga segern över synd, död och ondska; köttet och blodet ges ”till liv”!
Men kött och blod kan inte ärva Guds rike, för Guds rike kan inte ses med våra jordiska ögon:

”…kött och blod kan inte ärva Guds rike”
1 Kor. 15:50

”Och när han blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sa: Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Se, där är det. För se, Guds rike är inom er.”
Luk.17:20-21

Det är tro det handlar om. Den som tror och blir frälst och lever i Kristus ska aldrig mer hungra eller törsta, utan för alltid vara mättad av ”mannat från himlen”:

”Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv. Då sa de till honom: Herre, ge oss alltid detta bröd. Och Jesus sa till dem: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta. Men jag sa till er: Även om ni har sett mig så tror ni inte.”
Joh. 6:32-36

… ”Även om ni har sett mig så tror ni inte.”

Om det är vår egen tro på Jesus Kristus som vår Frälsare…och Anden som ger liv, och köttet/kroppen inte är till någon nytta…varför måste då brödet och vinet i kyrkorna bli Jesu fysiska kropp och blod för att alla kristna ska få evigt liv?

”Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv.”
Joh. 6:63

När Jesus säger att hans kropp är ”brödet från himlen” så är det en hänvisning till det fysiska mannat som bokstavligen räddade folket i öknen från den fysiska döden, eftersom det fysiska mannat är en ”skuggbild” av det himmelska mannat som skulle komma och rädda människors liv till eviga liv.
Det är det gamla bokstavliga och jordiska förbundet som ersätts av det nya andliga och himmelska förbundet. Den förste jordiske Adam ersätts av den andre evige ”Adam” från himlen; Jesus Kristus.

Det är Jesu kropp som blir bruten, på korset. Det brutna brödet symboliserar Jesus kropp. Jesus talar också i bilder när han talar om att han är vinträdet och att alla som tror på honom är grenarna på vinträdet. Frukten från vinträdet, vinet som de dricker vid den sista måltiden, symboliserar Jesu blod. Jesus blod är det som gör det möjligt för ett nytt förbund att instiftas, för ”utan blod kan inget testamente gälla”.

Några av dessa ord läses också vid nattvarden i kyrkorna:

”Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan. Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. Jag talar som till förståndiga. Bedöm själva vad jag säger: Välsignelsens bägare, som vi välsignar, ger den oss inte del av Kristi blod? Det bröd som vi bryter, ger det oss inte del av Kristi kropp? För vi är ett bröd och en kropp, fastän vi är många, eftersom vi alla får del av detta enda bröd. Se på Israel efter köttet: Har inte de som äter av offren del i altaret? Vad vill jag då säga? Att en avgud är något, eller att det som offras åt avgudar är något? Nej, utan vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha någon gemenskap med de onda andarna. Ni kan inte dricka Herrens bägare och de onda andarnas bägare. Ni kan inte ha del i Herrens bord och i de onda andarnas bord.”
1 Kor. 10:13-21

”Ni kan inte dricka…” Ni kan inte ha del i…”
Att dricka någon av dessa bägare och ha del i ett av dessa bord innebär att vilja tillhöra någon av dessa; Herren Gud eller de onda andarna.

”För vi är ett bröd och en kropp, fastän vi är många”…
– Vi äter ett fysiskt bröd.
Men blir vi alla förvandlade till ett enda fysiskt och jordiskt bröd?

Vi kristna är alla delar i Kristi kropp, som har Kristus som huvud.
Kristus bor i och brukar alla delarna i sin kropp på jorden eftersom Kristus är andligt närvarande i hela kroppen.
Vi äter ett fysiskt bröd med våra fysiska kroppar, och hela människan är helgad åt Herren; ett Guds tempel på jorden.
Kroppen är jordisk = templet/tabernaklet på jorden, som rymmer det allra heligaste; Guds Ande.
I det kroppsliga ”templet/tabernaklet” på jorden finns människans ”innersta jag”; den pånyttfödda anden = Guds barn.

”Men vi vet att om det tält som är vår jordiska boning bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, evigt i himlarna. För i denna suckar vi också och längtar att få bli överklädda med vår boning som är från himlen, för när vi väl är klädda i den ska vi inte bli funna nakna. För vi som är i detta tält suckar och är nedtyngda, inte för att vi vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukat av livet.”
2 Kor. 5:1-4

Vi är ett andligt husbygge:

”Också ni, såsom levande stenar, är uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer, som är välbehagliga
för Gud genom Jesus Kristus.”
1 Petr. 2:5

”Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds familj, uppbyggda på apostlarnas och
profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren.”
Ef. 2:19-21

Våra jordiska kroppar, vårt kött och vårt blod, ska en dag förvandlas. Till dess förkunnar vi hans död, vår tillhörighet och vår tro.
När vi dricker ”Herrens bägare” och har ”del i Herrens bord” delar vi alla samma Ande.

”För liksom vi i en enda kropp har många lemmar, men inte alla lemmar har samma uppgift, så är vi, som är många, en enda kropp i Kristus, men var och en är vi varandras lemmar.”
Rom. 12:4-5

”Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.”
Ef. 4:3-6

Och det är av otro som en människa inte får frälsning:

”När det sägs: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan såsom vid förbittringen. För somliga som hade hört det, förbittrade honom, men inte alla som hade kommit ut ur Egypten genom Mose. Men vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte de som hade syndat, de vilkas kroppar föll i öknen? Och vilka gällde den ed som han svor, att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.”
Hebr. 3:15-19

Endast de som blir födda av vatten och Ande kan komma in i Guds rike.
Det som är fött av Ande är ande:

”Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

---

Summering:

Det finns tre olika syner på nattvarden, och dessa skiljer sig väsentligt från varandra:

En lära menar att nattvarden symboliskt är Jesu kropp och blod.
I den reformerta kyrkan är fokus dels på Jesu frälsande död på korset, dels på församlingens nuvarande gemenskap med honom och därmed varandra, dels på den framtida himmelska måltiden i Guds rike.
Brödet och vinet ses som konkreta tecken för dessa tre verkligheter och har ingen kraft, förlåtelse och frälsning i sig själv.

De två andra lärorna är:

Transubstantiationsläran –
När man delar ut nattvarden i den ortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan så kallas gudstjänsten för ”mässa”. Mässan måste alltid firas ovanpå en katakomb; en gravkammare där kyrkan förvarar relikerna från sina döda helgon.
Nattvarden måste delas ut av biskopsvigda eller prästvigda.
Enligt transsubstantiationsläran så förvandlas brödet och vinets substanser, och upphör helt att existera som bröd och vin. När biskopar eller präster uttalar mässans instiftelseord så gör deras ord att brödet och vinet förvandlas till Jesu fysiska kropp och blod. Brödet och vinet finns inte längre.
Man kallar nattvarden för ”mässoffer”. Genom att ta det invigda brödet och vinet så menar kyrkorna att Jesu offerdöd på korset blir närvarande på nytt. Varje mässa innebär ett förnyande av Jesu offerdöd på korset.
Efter mässan förvaras sedan de konsekrerade specierna (Jesu kropp och blod) i ett särskilt, förstärkt skåp med lås som kallas ”tabernakel”.

Konsubstantiationsläran –
Under mässan tror man att Jesu sanna lekamens och blods närvaro finns i nattvardens bröd och vin genom konsekrationen, invigningsorden som utförs av prästvigda. Jesu kropps och blods substanser anses enligt konsubstantiationsläran samexistera med brödets och vinets substanser.
Enligt Augsburgska bekännelsens apologi, luthersk bekännelseskrift från 1500-talet, förvandlas brödet och vinet uttryckligen till Kristi kropp och blod.
Efter en nattvardsgudstjänst får det bröd och vin som finns kvar inte förspillas eftersom det anses vara Jesu riktiga kropp och blod. Det förvaras i speciella sakramentsskåp.

Slutsats och konsekvens av dessa två läror:
Jesu offerdöd på korset, en gång för alla, räckte inte. Kyrkan behöver offra och förnya Jesu offer om och om igen. Mässan är rituell, och måste göras över döda helgons ben.
Kyrkans medlemmar äter och dricker det de bokstavligen tror är Jesu fysiska kropp och blod, vid varje mässa.
Genom att äta Jesu riktiga kropp och dricka hans riktiga blod menar de att frälsning och förlåtelse kan fås, men endast om eukaristin tas inom den egna kyrkan och ges av kyrkans vigda präster och biskopar.
Det som blir kvar av Jesu kropp och blod efter nattvarden får inte förfaras utan låses in i ett speciellt skåp. Jesu kropp och blod kan på så sätt inte förtäras, hanteras och förvaras på ett hädiskt sätt. Detta skåp kallas därför för tabernakel, eftersom de tror att Gud är närvarande därinne.

De största argumenten mot lärorna som handlar om att brödet och vinet förvandlas till Jesu riktiga kropp och blod:

1) Gud uppmanade inte människan till kannibalism, att vi ska äta människokött och dricka människoblod.
2) Guds frälsning i det nya förbundet handlar om en tro och en kärlek i hjärtat, en omvändelse från sina synder och en tro på Jesus Kristus som sin evige Frälsare. Människan blir född på nytt i anden och en ny skapelse på insidan (i väntan på att även bli en ny skapelse på utsidan på uppståndelsens dag). Allt är andligt, och handlar om Kristi Ande och vår ande.

Precis allt i det nya förbundet är andliga sanningar. Dessa andliga sanningar har sina skuggbilder i det gamla förbundets jordiska lagar och bud.
När Jesus har gett sitt liv på korset, och det nya förbundsblodet utgjutits så är allting klart och fullbordat. Det nya förbundet träder i kraft och Jesu uppståndelse är beviset på att han är den han och Skriften säger att han är. Segern över döden och Satan är nu fullbordad.

Motsägelser som skapats av de båda lärorna:
1) Jesu fysiska kropp och blod, som han hade innan uppståndelsen, finns inte närvarande i varje kyrkas brödbit och vinbägare runt om i världen.
2) Jesu jordiska kropp (kött och blod) upphörde att existera vid uppståndelsen, efter att den förhärligats och förvandlats till en oförgänglig kropp.
3) Kristna kan inte framkalla Jesu jordiska kropp, från före uppståndelsen, genom att uttala vissa bestämda ord. Och Jesu himmelska, fullkomliga och oförgängliga kropp kan inte delas till våra fysiska kroppar genom att ätas och drickas av oss.

I Bibeln står det klart och tydligt att Jesus gav sitt blod som ett lösen en gång för alla.
Jesus har inte uppmanat kristna att offra hans kropp och blod i ritualer vid varje mässa, där frälsningen enbart skulle ligga i att ta del av Jesu riktiga kött och blod, återkallat av kyrkligt vigda människor.
Orden ”detta är min kropp” och ”detta är mitt blod” innebar inte att lärjungarna sedan åt och drack av Jesu fysiska kropp, medan han satt bredvid dem.
När Jesus säger ”detta är min kropp” så har Jesus brutit sönder brödet i delar till lärjungarna. När lärjungarna äter bröddelarna så tar de del av ”Kristi kropp” på samma sätt som alla Guds barn får del av frälsningen genom Jesu enda offer och blir delar av det ”andliga husbygge” som är ett tempel åt Herren.

”På samma sätt tog han också bägaren efter måltiden, och sa: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er.”
Luk. 22:20

När Jesus ger lärjungarna bägaren med vinet, som han själv säger är från vinstocken, så säger Jesus att själva bägaren med vin är ”det nya förbundet i mitt blod, som är utgjutet för er”.
Blodsförbundet symboliseras i bägaren som endast Jesus själv kan dricka. Vinet symboliserar Jesu blod som kommer att utgjutas, för det nya förbundet har i nattvardsstunden ännu inte fullkomnats genom hans död.
Det är först på korset som Jesus säger; ”Det är fullbordat.”

”Och han tog en bägare, tackade och sa: Ta denna och dela mellan er. För jag säger er, att jag inte ska dricka av vinträdets frukt förrän Guds rike kommer.”
Luk. 22:17

Jesus säger att innehållet i bägaren är vin. Detta vin symboliserar Jesu blod.
Jesus säger också att han är vinstocken och alla kristna vinstockens grenar.
Detta vinträdets frukt, som finns i hans bägare och som han delar ut till lärjungarna, kommer Jesus inte att dricka av igen förrän Guds rike kommer.
Vinet är inte Jesu blod. Blodet finns i nattvardsstunden inte både i Jesu fysiska kropp och på ett osynligt sätt i bägaren som Jesus själv håller i. Blodet har inte utgjutits ännu.

När första förbundet instiftades så stänktes djurs blod på folkets kroppar, på bokrullen, tabernaklet och gudstjänstkärlen. Så renades, enligt det gamla förbundets lag, nästan allt med blod.
När Gud kom med ett bättre förbund, som ersatte det gamla, så kommer en himmelsk variant av allt som tidigare varit jordiskt.
Det fysiska mannat som folket fick från himlen, som de skulle äta för att fysiskt bli mätta, blev ersatt av det himmelska mannat från himlen, som alla som vill kan ”äta” för att bli andligt mättade.
Jesus blir missförstådd när han talar om detta, eftersom folk tolkade Jesus bokstavligen och trodde att Jesus menade att de verkligen skulle äta hans riktiga kropp och dricka hans riktiga blod.

”Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen, för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv. Då sa de till honom: Herre, ge oss alltid detta bröd. Och Jesus sa till dem: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta.”
Joh. 6:32-34

Jesus säger:

”För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.”

Jesu fysiska kropp och blod kan aldrig bli en jordisk mat och dryck som varje kristen måste äta för att kunna förbli i Kristus. Den fysiska maten och drycken kommer in i den fysiska kroppen och försvinner sedan ut ur den fysiska kroppen. Det är kroppens biologiska matsmältningssystem, skapat av Gud själv.
Vi behöver ställa oss några frågor…
Om orden från Jesus skulle tolkas bokstavligt:
– Hur ofta måste man äta Jesu kropp och dricka Jesu blod innan man försvinner ”ut ur Kristus”?
– Hur länge finns och frälser Jesu kropp och blod den enskilda människan inuti människans kropp?
– Tänker vi på innebörden och konsekvenserna av olika slags doktriner och handlingar?

Vår fysiska biologiska kropp blir inte ett med Jesu fysiska kropp han hade innan han dog på korset, lika lite som Jesu fysiska kropp blir det fysiska brödet vi delar och äter vid nattvarden.
Brödet vi delar och äter är en symbol för Jesu brutna kropp på korset. Och bröddelarna blir ”Kristi kropp” på jorden.
Kroppen kan ingenting i sig själv, utan huvudet. Huvudet är Jesus Kristus, och genom Kristi Ande är Kristus andligt närvarande i varje ”kroppsdel” på jorden.
När vi äter brödet har det inte transformerats till en jordisk kropp som fanns för över 2000 år sedan, som vi blir ett med i våra matsmältningsorgan. Brödet och vinet behöver inte förvandlas på det sätter för att ge förlåtelse, frälsning och ett evigt liv. För ”köttet är till ingen nytta”, säger Jesus. De ord han talade var i stället ”ande och liv”, och Jesu kropp är en evig andlig kropp.

Behöver och ska vi då äta och dricka Jesu riktiga kropp och blod för att få syndernas förlåtelse och frälsning?
Räcker det med att enbart ta nattvarden? Frälser själva brödbiten och vinet människan?

”Men när de åt, tog Jesus brödet och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sa: Tag och ät. Detta är min kropp. Och han tog bägaren och tackade och gav åt dem och sa: Drick alla av den. För detta är mitt blod, det nya förbundet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger er: Härefter ska jag inte dricka av denna vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt med er i min Faders rike.”
Matt. 26:26-29

Frälsningen genom brödet och vinet, syndernas förlåtelse som ges genom nattvarden, sker genom att människan tar emot Jesus Kristus i sitt hjärta och blir en del av Kristi kropp. Varje människa som tar nattvarden och bekänner Jesu försoningsverk på korset får syndernas förlåtelse och frälsning.
Allt detta finns i bekännelsen och i tron. Nattvarden är en handling utförd i tro på allt som Jesus har gjort.
Det finns ingen ”magi” i brödet och vinet. Men Jesus kommer andligen till varje människa som i tro vill förkunna och minnas korset genom nattvarden.
En kristen tro hos den som delar ut brödet och vinet räcker inte för att frälsning och förlåtelse ska kunna ges till de människor som tar emot brödet och vinet. Det är i stället Jesu Kristi andliga närvaro i människan, som i tro tar emot brödet och vinet, som ger förlåtelse och frälsning.

Förbundsblodet behövde endast utgjutas en gång:
En död – som räcker för försoning av hela mänsklighetens synder.
Ett offer för all tid – som aldrig behöver förnyas eller upprepas.
Ett lösen för alla, i alla tider – som den enda vägen till Gud och ett evigt liv.

”Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod. För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Därför var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen skulle bli renade med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än dessa.
För Kristus har inte gått in i den helgedom som är gjord med händer och som är en avbild av den verkliga, utan han har gått in i själva himlen, för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull, inte heller för att han skulle offra sig själv många gånger, såsom översteprästen varje år går in i helgedomen med en annans blod. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända sedan världens grund blev lagd. Men nu vid tidernas slut har han en gång för alla trätt fram för att genom offret av sig själv utplåna synden. Och såsom det är bestämt om människorna att en gång dö och sedan dömas, så ska Kristus, som en enda gång har offrats för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd bli synlig för dem som väntar honom till frälsning.
Hebr. 9:18-28

”Lagen som ju har en skugga av det goda som kommer, men inte själva bilden av tingen, kan aldrig med samma offer som man ständigt bär fram år efter år fullkomna dem som träder fram. Skulle man inte annars ha upphört att offra, eftersom de som offrar inte mer skulle ha några synder på sitt samvete, sedan de en gång blivit renade? Men i dessa offer sker en årlig påminnelse om synderna. För det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna ta bort synder. Därför säger han då han kommer i världen: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig. Brännoffer och offer för synder hade du inte behag till. Då sa jag: Se, jag kommer, i bokrullen är skrivet om mig, för att göra din vilja, o Gud. Först sa han: Offer och gåvor, brännoffer och offer för synder begärde du inte, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen. Därefter sa han: Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud. Han tar bort det första för att insätta det andra. Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla. Och varje präst står ju dagligen och gör tjänst och bär ofta fram samma offer, som aldrig kan ta bort synder. Men sedan han har burit fram ett enda offer för synderna, som gäller för alltid, sitter han på Guds högra sida, och därefter väntar han på att hans fiender ska läggas till en fotpall för hans fötter. För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade. Om detta vittnar också den Helige Ande för oss, för efter att han hade sagt: Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen ska jag skriva dem, och deras synder och deras lagbrott ska jag inte mer komma ihåg. Men där det finns förlåtelse för dessa, behövs det inte längre något offer för synd. Så kan vi då, bröder, med frimodighet gå in i det heligaste genom Jesu blod, genom en ny och levande väg som han har öppnat åt oss genom förlåten, det vill säga sitt kött, och då vi har en stor präst över Guds hus, så låt oss gå fram med uppriktigt hjärta i trons fulla visshet, med våra hjärtan renade från ett ont samvete och med kroppen tvättad med rent vatten.”
Hebr. 10:1-22

/ M.H.

Att vara en jude kan betyda två saker; att vara en genetisk jude genom arv eller att ha konverterat till judendomen.
Men man kan även se det ur andra perspektiv; det bibliska och det världsliga.
När det gäller det bibliska så ser vi vad Bibelns ord säger, och definitionen ”jude” förändras när Jesus kommer med det nya förbundet. När det gäller det världsliga så är definitionen annorlunda, för när vi beskriver länder och folkslag så kallas det etniska folkslag som har sitt historiska bibliska ursprung i Israel för judar, samt de som konverterat till den judiska religionen.
Men här fokuserar vi på den bibliska definitionen. För den ändrar helt innebörden av vilka som är ”judar” och vad det innebär. Och detta har en grundläggande betydelse för hur vi tolkar annat i Bibeln.
Allt får sin förklaring i det Nya testamentet.

---

Gud planerade för sitt egendomsfolk. Han välsignade Abraham och ingick förbund med honom, där löften om en oräknelig skara skulle bli hans säd, hans kommande arvingar.
Abraham och hans familj förs av Gud in i Kanaans land, löfteslandet.
I profetiorna skulle frälsaren från Davids ätt födas i Betlehem, och Jesus skulle kallas ”Lejonet av Juda” eftersom Jesus föddes som människa in i Judas stam. Och Juda var son till Jakob, som senare fick namnet Israel. Jakob blev stamfader till Israels 12 stammar, där sönerna representerade varje enskild stam.
De som tillhör judendomen förnekar att kristendomens Jesus Kristus är den Messias som Skrifterna profeterar om, så de väntar fortfarande på den Messias som skulle komma. Och därför lever de fortfarande i det gamla förbundet med allt vad det innebär i praktisk handling, lagar, högtider och tro. Judendomen lär att Guds folk enbart är de genetiska judarna och de som helt följer judendomens lära.

Jesus föddes som en jude, både genetiskt genom arv och i efterföljelse av Guds lagar till det judiska folket.
Jesus kom med det nya förbundet som Gud hade utlovat och profeterat om, och det förbundet ingicks med det judiska folket. Därför sa Jesus att han hade ”kommit för de förlorade fåren av Israel”. För de var förlorade, genom sin bortvändhet från Gud och sin avgudadyrkan. De bröt förbundet med sin Gud, det förbund som hade villkor med efterföljelse och välsignelser eller brott och förbannelser som konsekvenser:

”Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.”
Mos. 30:15-20

När judarna hade brutit förbundet så fortsatte ändå Gud att hålla sina löften till fäderna, för Gud är barmhärtig och trofast i sina förbund.
Men nu kom Gud med ett nytt slags förbund. Inte likt det förra, utan ett helt nytt och mycket bättre. Och det innebar helt nya saker för både de judar som kallats för Guds folk i det gamla förbundet och för hednafolk runt om i världen:

”Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem utur Egyptens land –förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre –säger Herren. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren! ”Alla ska känna mig från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.”
Jer. 31:31-34

”Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”
Rom. 11:26-27

”För alla Guds löften har i honom fått sitt ja och genom honom sitt amen, Gud till ära genom oss.”
2 Kor. 1:20

Befriaren Jesus Kristus är syndernas försonare och lagens fullkomnare, och genom Honom och i Honom har alla Guds löften fått sin fullbordan.
Någonting helt nytt har verkligen kommit; ett nytt och bättre förbund.
Jesus Kristus har nu rivit ner den skiljemur som funnits mellan judar och hedningar:

”Tänk därför på att ni, som förut var hedningar i köttet och blev kallade oomskurna av dem som kallas omskurna genom den omskärelse som är gjord på köttet med händer, att ni på den tiden var utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte, utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som en gång var långt borta, i Kristus Jesus kommit nära genom Kristi blod. För han är vår frid. Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en kropp genom korset, sedan han genom det hade dödat fiendskapen. Och han kom och predikade frid för er som var långt borta och för dem som var nära. För genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds familj, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni sammanbyggda till en Guds boning genom Anden.”
Ef. 2:11-22

Hedningarna får nu också kallas för ”Guds egendomsfolk” när de tar emot Jesus Kristus. Gud kallar nu alla människor från mörkret till sitt underbara ljus:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet.”
1 Petr. 2:9-10

I det nya förbundet räknas man som jude på ett nytt sätt:

”Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är det omskärelse som sker utvärtes på köttet. Utan jude är den som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom anden och inte genom bokstaven.”
Rom. 2:28-29

Alla Guds löften till judarna tillhör nu även alla hedningar som blir frälsta, eftersom definitionen på vem som är jude blir annorlunda genom att det är hjärtat som avgör och inte kroppen och ”det yttre”.
Alla har även fått del i samma välsignelser genom Jesus Kristus, och samma medborgarskap i Guds rike genom Kristus.

Paulus gör i det nya förbundet en distinkt skillnad mellan judar inom judendomen och de som följer Jesus Kristus. Han beskriver de etniska judarna som ”landsmän efter köttet, israeliter”:

”För jag skulle önska att jag själv vore förbannad från Kristus för mina bröders skull, mina landsmän efter köttet, som är israeliter, dem tillhör barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och gudstjänsten och löftena. Dem tillhör också fäderna, och från dem kom Kristus efter köttet. Han som är över allting, Gud, välsignad* i evighet.”
Rom. 9:3-5

Men skriver efter detta:

”Men inte så, som om Guds ord skulle ha blivit om intet, för inte är alla de Israel, som härstammar från Israel. Inte heller är de alla barn, därför att de är Abrahams säd, utan genom Isak ska säd uppkallas efter dig. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas som säd.”
Rom. 9:6-8

Paulus ber för israeliterna:

”Bröder, mitt hjärtas önskan och bön till Gud för Israel är, att de ska bli frälsta.”
Rom. 10:1

Och Paulus skriver sedan:

”Jag frågar då: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Nej, inte alls! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. Och om deras fall har varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska inte deras fulla antal bli? För jag talar till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel, prisar jag min tjänst, om jag på något sätt skulle kunna väcka avund hos dem som är mitt kött och frälsa några av dem.”
Rom. 11:12-14

Det är till och med en sådan radikal skillnad så att löftet till Abraham upphävs ifall alla judar är arvingar genom att hålla lagen och den yttre omskärelsen:

 ”För om de som är av lagen är arvingar, så har tron blivit betydelselös och löftet upphävt.”
Rom. 4:14 

Det finns alltså 3 kategorier av folk i det Nya testamentet.
Paulus säger att han önskar att sina landsmän, israeliterna, ska bli frälsta. Judarna hör till judendomen.
Här ser vi ytterligare bekräftelse på den uppdelningen, där ”Guds församling” och ”judendomen” inte längre är samma sak:

”Ni har ju hört om mitt liv förut i judendomen, att jag då oerhört mycket förföljde Guds församling och försökte utrota den. Och jag gick längre i judendomen än många jämnåriga i mitt folk och ivrade ännu mer än de för mina fäders traditioner.”
Gal. 1:13-14

Sedan förändrades Paulus liv totalt, och han gick från judendomen till att bli en ny skapelse i Jesus Kristus:

”Men för min del vill jag aldrig någonsin berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. För i Kristus Jesus är varken omskärelse eller förhud till någon nytta, utan en ny skapelse.”
Gal. 6:14-15

Och med ”jude” menas att den som blir frälst genom att ta emot Jesus Kristus inympas i det sanna olivträdet, som symboliserar Guds folk. Detta symboliska släktträd innehåller alla troende genom alla tider, och börjar med Abraham som blir välsignad av Gud för sin tro och lovad en oräknelig säd av avkommor, som blev avkommor andligen genom samma tro som Abraham.

Jesus gick till rätta med judarna, angående vilka som är Abrahams säd och arvingar:

”Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria? Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förbliför evigt. Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria. Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er. Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.”

Jesus pekar på deras synd, som ligger i att de inte vill göra Faderns goda gärningar och att de inte älskar Jesus och tror att han är sänd från Gud.
Jesus vet också att de är arvingar till Abraham ”efter köttet”, ett släktskap som sitter i generna.
Deras gärningar och tankar gör dem i stället till arvingar till lögnens fader, eftersom de vill döda Jesus, Guds son:

”De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader. Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barnskulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.” Då sa de till honom: Vi är inte född i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud. Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord. Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget därför att han är en lögnare och dess fader. Men eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte? Vem av er överbevisar mig om synd? Och om jag säger sanningen, varför tror ni mig inte? Den som är från Gud, han hör Guds ord. Därför hör ni inte, eftersom ni inte är från Gud.”

Judarna anklagar också Jesus för att ha en ond ande. Då säger Jesus att den som tror på hans ord aldrig någonsin ska dö, och när Jesus säger att han både känner Fadern och fanns till innan Abraham fanns till så vill de döda honom:

”Då svarade judarna och sa till honom: Säger vi inte rätt, att du är en samarit och har en ond ande? Jesus svarade: Jag har inte någon ond ande, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig. Och jag söker inte min ära. Det finns en som söker den och som dömer. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden. Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda.”

Judarna, som inte tror att Jesus är sänd från Fadern, vill slutligen döda honom för hädelse:

”Till vem gör du dig själv? Jesus svarade: Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni säger är er Gud, ändå har ni inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad. Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham? Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till. Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig och gick ut från templet. Han gick rakt igenom dem och kom förbi på det sättet.”
Joh. 8:31-59

Jesus gör en klar åtskillnad mellan någon som är en genetisk jude och någon som är en Abrahams arvinge. Det är tron på Jesus själv som gör skillnaden.
Vi ser detta bekräftas av Petrus i hans brev. Och vi ser först vilka han vänder sig till:

”Petrus, Jesu Kristi apostel, till de främlingar som bor kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien, utvalda enligt Guds, Faderns, förutseende genom Andens helgelse till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i överflödande mått.”
1 Petr. 1:1-2

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet.”
1 Petr. 2:9-10

Hedningarna har blivit Guds folk tillsammans med de judar som tagit emot sin frälsare Jesus Kristus. Tillsammans sitter de på det sanna olivträdet, som symboliserar Guds folk och församling. Hedningarna blir inympade i olivträdet. Och de judar som omvänder sig blir åter ditsatta på trädet, eftersom de blivit bortbrutna genom sin otro och sitt svek mot Gud.

”Och även de ska bli inympade, om de inte fortsätter i sin otro, för Gud är mäktig att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från det olivträd som är vilt av naturen och mot naturen har ympats in i ett ädelt olivträd, hur mycket mer ska då inte de som är naturliga grenar kunna ympas in i sitt eget olivträd?”
Rom. 11:23-24

Och på detta sätt ska de ympas in i Olivträdet igen, genom att profetian från Jer. 31:31 gick i uppfyllelse när frälsaren kom, och profetian citeras av Paulus:

”Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. Så när det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull. För sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. För liksom ni tidigare inte trodde på Gud, så har ni nu genom deras otro fått barmhärtighet. Så har också de nu inte trott, för att genom den barmhärtighet som ni har fått, också de ska få barmhärtighet. För Gud har inneslutit alla under otro, för att han ska förbarma sig över alla.”
Rom. 11:26-32

Gud förbarmar sig över alla människor, både judar och hedningar. Gud älskar det judiska folket ”för fädernas skull”, och deras utkorelse, gåvor och kallelser ångrar Gud inte. Efter att judarna brutit det gamla förbundet med Gud, genom avgudadyrkan och svek, så innesluts nu alla judar och hedningar under samma otro. Men genom det nya och bättre förbundet, genom Jesus Kristus, innesluts alla som omvänder sig av Guds barmhärtighet och nåd.
Alla tillhör då det sanna Olivträdet. Alla är då Abrahams säd och arvingar enligt löftet. Alla är då omskurna genom hjärtats omskärelse, genom den Helige Ande.
I Kristus är alla lika:

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus. Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet.”
Gal. 3:27-29

---

Summering:

De som är födda judar genom arv och gener kallas enligt Bibeln för israeler. Det skriver Paulus specifikt om. Paulus skriver också: ”Jude är man ju inte till det yttre…”
De som Jesus räknade som sanna judar, som har Gud som sin Fader, var inte de som hade det gamla förbundets tecken på tillhörigheten av Guds egendomsfolk; omskärelsen av förhuden. Det var i stället de som älskade Jesus som sin frälsare och som därmed blev omskurna i hjärtat genom den Helige Ande och därigenom kallas för ”Abrahams säd” och arvingar genom tron.
I det nya förbundet är ”jude” hädanefter de judar och de hedningar som tillber Jesus Kristus och bekänner honom som sin Frälsare och Herre.
Detta är möjligt tack vare att Jesus har rivit ner skiljemuren mellan jude och hedning, genom att alla som lever det nya andliga livet i Kristus blir ett, genom tro och Ande.
I det nya förbundet är Guds egendomsfolk alla som lever sina liv i Kristus.

/ M.H.

Kom Jesus med en ny religion? Förnyade Jesus judendomen, eller har människor förnyat judendomen?
Ibland har en del människor gjort en skarp gräns mellan judendomen och kristendomen, och kan mena att delar av det som står i det Gamla testamentet inte rör kristna utan enbart judar.
När vi diskuterar om religioner så går det att se en skiljelinje, men när vi diskuterar Bibelns helhet och trovärdighet samt profetior, uppfyllnader, Guds vilja och planer så kan vi inte rycka upp rötterna och skilja kristendomen från judendomen.
Och vi ska titta på varför.

---

Svaret på om det skapades en ny religion kan bli både nej och ja, eftersom det blir en definitionsfråga gällande innebörden av ordet ”religion”.
Religion kan definieras utifrån idéer och trossatser men också som funktioner som specifika beteenden, praktiker, moraliska och etiska principer, världsåskådningar, texter, helgedomar, profetior och organisationer. Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att religion är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild. Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.

Ser vi på judendomen och kristendomen, så definieras de idag som två olika religioner.
Jesus föds som jude, och kallas jude genom att tillhöra Juda stam. Juda var en av Jakobs tolv söner, som sedan tillsammans blev de tolv stammarna av Guds folk.

”Men en av de äldste sa till mig: Gråt inte. Se, lejonet av Juda stam, Davids rot, har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.”
Upp. 5:5

”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan.”
Upp. 22:16

”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren.”
Jes. 11:1-2

”Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig. På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.”
Jes. 11:10-12

Jesus omskars på den åttonde dagen. Han följer alla de judiska traditionerna och buden som folket fått när Gud slöt sitt förbund med dem. I templet samlas alla för bön, läsning av lagen och profeterna samt för offrande i olika högtider för folkets synder.
Jesus undervisar sedan folken angående Guds bud.
Men Jesus ställer också allt på sin spets. Han inte bara undervisar och påminner om vad lagen och profeterna säger, utan man kan säga att Jesus förstärker lagen genom att säga: ”Ni har hört att…”, ”Men jag säger er…”.
I stället för att ta bort Guds bud så visar Jesus kärnan i buden; hjärtat, önskan och meningen med buden. Gud vill inte ha en blind lydnad av människor. Han vill att människor ska följa honom av hjärtat, genom hjärtats förtröstan, tro och kärlek till honom.
Detta säger Gud redan under det gamla förbundets tid, när han säger till folket:

”Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor, för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer. Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod? Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.” Men till den gudlöse säger Gud: ”Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun, du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?”
Ps. 50:9-17

Jesus visar också fariséerna och de skriftlärda att det inte räcker med att försöka vara laglydig på ett hårdhjärtat och dömande sätt mot andra, utan att hjärtats tankar, omsorgen, motiven, förlåtelsen och barmhärtigheten är det essentiella i allt följande av Guds bud.

---

I Hebr. 9:1 står det:

”Nu hade väl också det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänst och en jordisk helgedom.”

Sedan räknas de religiösa ordningarna upp; den speciella inredningen, det allra heligaste bakom förlåten, förbundsarken med lagtavlorna, prästernas offerförättande med gåvor och djuroffer och föreskrifter om reningar.
Så berättas det om Jesus, och de förändringar som skedde:

”Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma, genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen.”
Hebr. 9:11

”Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet, hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.”
Hebr. 9:12-14

”Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.”
Hebr. 9:15

Det som kallas det gamla förbundet, mellan Gud och det folk som kom att kallas Guds folk, är också ett testamente. Ett nytt testamente ersätter det gamla testamentet.

”För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.”
Hebr. 9:16-18

”För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebr. 9:19-22

I det nya förbundet, som inträtt genom Jesus död, så kan man se förändringar i både beteenden, praktiska handlingar, helgedom, texter och framför allt i framtidstron.
De som fortsatte att leva i judendomen förnekade Jesus som den Messias som skulle komma, som profeterna talade om. Man väntar fortfarande på Messias. Inom judendomen finns alla 613 lagarna från det gamla förbundet kvar att följa, och de vill bygga upp templet i Jerusalem igen och börja offra som tidigare.
Jesu lärjungar, apostlarna, vittnar om det Jesus undervisade.
En stor andlig skillnad finns i det som kallas för ”Kristi hemlighet”; att frälsningen kommit till både judar och hedningar och att den Helige Ande skulle bli ”utgjuten över allt kött” och bo i varje frälst människa.
Aposteln Paulus blir personligen kallad av Jesus under sin resa till Damaskus, och får sedan uppenbarelser om ”Kristi kropp” och vad detta innebär både andligen och praktiskt. Det är verkligen något nytt som har kommit i och genom Kristus.
Detta nya kan summeras genom det som visas i hela det Nya testamentets alla texter.

Inom kristendomens religion har betydande förändringar kommit:

– Profetior har gått i uppfyllelse.
– Nya profetior har tillkommit.
– Hela världens frälsare har kommit: Jesus Kristus.
– Frälsningen finns genom tro och nåd, i stället för genom laggärningar.
– Jude är den som är omskuren i hjärtat genom tro.
– Den Helige Ande bor i alla som är frälsta.
– Lagens bokstav på stentavlor har bytts till Andens lag i hjärtat.
– ”Guds egendomsfolk” är nu alla frälsta genom Jesus Kristus.
– Dop i vatten istället för omskärelse av hud.
– Tillbedjan måste inte ske i tempel, utan Gud tillbes ”i ande och sanning”.
– Nya minneshögtider firas istället för judiska högtider från det gamla förbundet.
– Präst-systemet och ”tionde”-systemet försvinner när tempeloffrandet försvinner.
– Djuroffrandet är slut.
– 613 lagar måste inte hållas.
– Lagen och profeterna sammanfattas i Jesu bud.
– Både det Gamla testamentets skrifter och det Nya testamentets skrifter blir ”helig skrift”.
– Tron på en treenig Gudom: Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden.

Jesus kommer inte med motivet att skapa en ny religion, men Jesus blir ändå en vägdelare.
Jesus kom för att alla judar skulle följa honom.
I den första församlingen som bildades, efter Jesus himmelsfärd, kallades lärjungarna först för ”en sekt” och följare av ”den vägen” (Apg. 9:2, 22:4), och det var när Barnabas och Paulus spridit evangeliet till Antiokia som de började kallas för ”Kristus-följare”, kristna (Apg. 11:26).
De första Kristus-följarna ansågs avvikande från judendomen och försökte också bekämpas och stoppas av judendomens följare.
Men Jesus var aldrig någon slags sektledare. Han tog aldrig avstånd från de judiska skrifterna och predikade alltid öppet i templen och för folken. Däremot blev han anklagad för hädelse och därför dömd till döden av översteprästerna, de äldste och de skriftlärda inom judendomen. Anklagelsen var att Jesus sa att han var Guds son, att han utgått från Fadern och ”kommit ner” från Fadern, och att han var ”ett med Fadern”:

”Judarna svarade honom och sa: Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33

”Då tog översteprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Han har hädat. Vad behöver vi fler vittnen till? Se, ni har nu hört hans hädelse! Vad anser ni? Då svarade de och sa: Han är skyldig till döden.”
Matt. 26:63-66

---

Summering:

Kristendomen och judendomen har samma grund i begynnelsen; judendomen.
De två religionerna delar tron på det Gamla testamentets alla böcker.
I det Gamla testamentet finns Guds folks historia och alla profetiorna om Jesus Kristus.
Där finns Guds lagar och bud på stentavlorna, som är föregångare till ”Andens lag”.
Där finns Guds plan för sitt folk och profetior om ett nytt och bättre förbund.
Där finns förklaringen till att Jesus behövde komma som världens frälsare och bli den ”andre Adam”.
Där finns förklaringen till varför människan och skapelsen väntar på upprättelse och oförgänglighet.
Där finns grunden till synden och människans fallna natur, som Jesus behövde försona i en ställföreträdande död.
Där finns skapelsens början, där allt skapas genom Ordet Jesus Kristus, Fadern och Anden.
Där finns den överhängande delen av alla bibelställen som Uppenbarelseboken hänvisar till i visionerna.
Där finns skuggbilderna av allt som skulle fullkomnas och fullbordas i och genom Jesus Kristus.

Kristna läser också alla böcker i det Nya testamentet, som vittnar om Jesus Kristus och det nya förbundets uppfyllelse, innehåll och betydelse, och den första församlingens tid, samt innehåller brev till församlingar från apostlarna som visar hur kristna ska leva.
Det Nya testamentet har sitt fokus på evangeliet om Jesus Kristus och Guds rike. Inom kristendomen tror man att hela Bibeln är en ”Helig Skrift” inspirerad av Guds Ande.

Judarna följer texterna som finns i Tanach (det Gamla testamentet).
I Tanach finns Torah, Neviim och Ketuvim. Torah är Lagen. Neviim är Profeterna. Ketuvim är resten av böckerna; poesi, visdom, historia och apokalyptiska skrifter.
Judar läser även Talmud, som är en omfattande skriftsamling som blev klar på 500-talet e.Kr. och innehåller de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar.

I och med det så går både praktisk handling, lagar, högtider och tro två skilda vägar.
Även förväntningarna på framtiden skils åt.
Inom judendomen väntar man på att Messias (hebreiska Mashiach) ska komma och att han ska återupprätta det fysiska Israel genom att bli kung och regera över alla folk på jorden. Han kommer inte att vara gudomlig utan en mänsklig ledare.
Inom kristendomen väntar man på sin Herre Jesu Kristi återkomst, uppståndelsens dag och domens dag, där ondskan får sitt slut och allting blir nytt. Jesus Kristus uppstod och steg upp till Fadern, och återkommer på samma sätt som han steg upp.

/ M.H.