Kategoriarkiv: Gud

Var Jesus gudomlig på jorden?

Detta bibelstudium är en fristående komplettering till bibelstudiet;
”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.

Det finns flera läror inom kristendomen som går hand i hand och har ärvts inom kyrkan sedan århundraden tillbaka, och de inte bara ifrågasätter Jesu gudomlighet utan får även följder och konsekvenser som går helt emot summan av Guds ord och gör Jesus till någon och något han aldrig varit eller är.

Det kompletterande bibelstudiet, som nämns ovan, går igenom dessa läror:
– Kenosis-teorin; Jesus ”tömmer” sig själv på det gudomliga
– Jesus blir gjord till synd på korset
– Jesus måste göras helt till syndare för att kunna försona människors död
– Jesus blir övergiven av Gud eftersom Jesus blev gjord till synd
– JDS-läran; Jesus dör till ande, själ och kropp på korset och kommer till dödsriket/helvetet
– Jesus är 100% Gud och 100% människa men när Jesus dör är han endast 100% syndig människa

I bibelstudiet ”Är Jesus Gud?” finns Bibelns bevis på att Jesus Kristus verkligen är Gud.
Läs gärna även ”Dog Jesus andligen på korset?”, som går igenom JDS-läran grundligt och är bra att läsa innan man studerar variationerna av JDS-läran som beskrivs i ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.

Här följer en omfattande bevisning av Jesu gudomlighet på jorden, och den är presenterad på ett tankeväckande sätt, eftersom de läror som vill utesluta Jesu gudomlighet på jorden i slutänden leder till att Jesus enbart skulle ha varit en människa, hur man än försöker att kombinera olika påståenden.
Lärornas påståenden, följder och konsekvenser kan omöjligen leda till en biblisk grundsyn på Jesus som både sann Gud och sann människa, och anledningarna till detta räknas upp i det förstnämnda bibelstudiet.
En biblisk grundsyn kan inte bygga på uttalanden som motsäger sig själva samt blir motsagda av summan av Guds ord. En biblisk grundsyn harmonierar som en stark tråd genom hela Bibeln, från första vers till sista vers.

– Jesu gudomlighet på jorden:
Punkt 1-22 – Vilken människa kan säga; …

– Jesu gudomlighet:
Punkt 1-22 – Om vem kan, och behöver vi, säga; …

JESU GUDOMLIGHET
Jesus var och är gudomlig och ett med Fadern och Anden i den treeniga Gudomen hela tiden.
Han visade detta genom många saker, och många saker vittnar om detta.
Nu följer 44 punkter som visar Jesu gudomlighet, och de första 22 visar Jesu gudomlighet på jorden, som Guds Son; Människosonen.

Punkt 1 – 22: Vilken människa, som enbart är en människa, kan säga om sig själv…

1) Vilken människa kan säga; Jag fick mitt ansikte förvandlat, kläder som började skina och en röst som vittnade från himlen; ”Denne är min älskade son/dotter, hör honom/henne”?

När Jesus var Människosonen var hans innersta jag, anden, fortfarande Gud och ett med Fadern. Detta bevittnade lärjungarna, när Guds härlighet lyste genom hela Jesu varelse:

”Och medan han bad, blev hans ansikte förvandlat och hans kläder blev skinande vita.”
”Och ur molnskyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son, hör honom!”
Luk. 9:29,35

”Och jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt ibland de sju ljusstakarna en som var lik Människosonen, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med ett bälte av guld kring bröstet. Och hans huvud och hår var vitt som ull, så vitt som snö, och hans ögon var som eldslågor. Och hans fötter var såsom skinande malm som glöder i ugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. Och i sin högra hand hade han sju stjärnor och ut från hans mun gick ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen, när den skiner i sin kraft. Och när jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sa till mig: Var inte rädd! Jag är den förste och den siste och den levande. Och jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till dödsriket och döden.”
Upp. 1:12-18

2) Vilken människa kan säga; Havet och stormarna lyder mig, och jag kan gå ovanpå sjöar?

Elementen lydde honom på ett naturligt och självklart sätt:

”Och det blåste upp till kraftig stormvind, och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas. Men han själv låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa till honom: Mästare, bryr du dig inte om att vi går under? Då stod han upp och befallde strängt vinden och sa till sjön: Tig! Var stilla! Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Och han sa till dem: Varför är ni så rädda? Hur kommer det sig att ni inte har tro? Och de blev mycket förskräckta och sa till varandra: Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön lyder honom?”
Mark. 4:37-41

Elia bad till Gud att det inte skulle regna på 3,5 år.
Det som skiljer Jesus från den jämförande exemplet med Elia är att Elia bad till Gud om ett under från Gud, medan Jesus befallde stormen att bli stilla och naturelementen löd honom.

”En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket. Elia var en människa som vi. När han i bön bad att det inte skulle regna, så regnade det inte på jorden under tre år och sex månader. Sedan bad han igen och himlen gav regn och jorden bar sin gröda.”
Jak. 5:16-18

Eftersom Jesus var gudomlig och elementen lydde honom så kunde han, av sig själv, gå ovanpå sjön.
Petrus försökte gå fram till Jesus på vattnet, även han:

”Men båten var då redan mitt på sjön och var hårt pressad av vågorna, för vinden låg emot. Men i den fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön. Och när lärjungarna såg honom gå på sjön, blev de förskräckta och sa: Det är ett spöke, och skrek av rädsla. Men Jesus talade genast till dem och sa: Var vid gott mod. Det är jag. Var inte rädda. Och Petrus svarade honom och sa: Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet. Då sa han: Kom. Då steg Petrus ner från båten och gick på vattnet för att komma till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd och började sjunka. Han ropade och sa: Herre, rädda mig.
Och genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom och sa till honom: O, du klentrogne. Varför tvivlade du?
Och när de hade kommit upp i båten, lade sig vinden. Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son! ”
Matt. 14:24-33

Lärjungarna tog miraklet som ett bevis på Jesu gudomlighet. Och lärjungarna tillbad Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

3) Vilken människa kan säga; Demonerna kallar mig ”Guds Helige” och ”den Högste Gudens Son” (Mark. 5:7) och blir rädda att jag ska verkställa den eviga domen i förtid?

”Därefter, när han kom över till andra sidan, till gergesenernas område, kom två besatta av onda andar emot honom, ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. Och se, de ropade och sa: Vad har vi med dig att göra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?”
Matt. 8:28-29

”Men i synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande. Och han ropade med hög röst, och sa: Låt oss vara! Vad har du med oss att göra, Jesus av Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige!”
Luk. 4:33-34

4) Vilken människa kan säga: Ty vad Fadern gör, det gör jag. Den som har sett mig, den har sett Fadern. Fadern och jag är ett.?

”Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.”
Joh. 5:19

”Den som har sett mig, han har sett Fadern, så hur kan du då säga: Låt oss se Fadern?”
Joh. 14:9

När Jesus sade ”Jag och Fadern är ett” så tolkade judarna det som att Jesus hävdade att han var Guds Son, ett med Fadern:

”Jag och Fadern är ett. Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom. Jesus svarade dem: Jag har låtit er se många goda gärningar från min Fader. För vilken av dessa gärningar stenar ni mig?
Joh. 10:30-32

5) Vilken människa kan säga: Jag har kommit ner från himlen?

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen, som är i himlen.”
Joh. 3:13

6) Vilken människa kan säga; Jag ger liv åt vilka jag vill.?

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett.”
Joh. 10:27-28

”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.”
Joh. 5:21

7) Vilken människa kan säga; Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Den som tror på mig ska leva, om han än dör, han ska aldrig i evighet dö.?

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden. Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda. Till vem gör du dig själv?”
Joh. 8:51-53

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

8) Vilken människa kan säga, om sin egen kropps uppståndelse; Riv ner detta tempel, och jag ska låta det uppstå.?

”Jesus svarade och sa till dem: Riv ner detta tempel, och inom tre dagar ska jag låta det uppstå. Då sa judarna: I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du vill resa upp det på tre dagar? Men templet han talade om var hans kropp. När han sedan hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta till dem, och de trodde Skriften och det ord som Jesus hade sagt.”
Joh. 2:19-22

9) Vilken människa kan säga; Jag har ett eget evigt rike, med en oräknelig skara änglar att sända efter.?

Jesus talar också om den makt som han har, men inte kommer att använda innan han kommer tillbaka som konungars Konung och herrarnas Herre, i makt och härlighet med himlens härar.
Gud Sonen blir undergiven sitt ämbete när han föds som människa, en Frälsare som leder de som vill se och höra till Guds rike.

”Då sa Jesus till honom: Stick ditt svärd tillbaka i skidan. För alla de som tar till svärd ska dödas med svärd. Eller tror du inte att jag nu kan be min Fader, och han skulle genast sända till mig mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske? ”
Matt. 26:52-52

”Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.”
Joh. 18:36

”för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått.”
2 Petr. 1:11

”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.”
Dan. 7:13-14

10) Vilken människa kan säga; Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han i elden för att brännas?

”Jag är vinträdet, ni är grenarna. Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.”
Joh. 15:5-6

11) Vilken människa kan säga; Jag var hos Faderns härlighet innan världen var till?

”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”
Joh. 17:5

12) Vilken människa kan säga; Gud Fader älskade mig innan världens grund var lagd.?

”Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig.”
Joh. 17:24-25

13) Vilken människa kan säga; Jag har all makt i himlen och på jorden. Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra?

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden.”
Matt. 28:18

”Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen.”
Joh. 14:13

14) Vilken människa kan säga; Jag har, i mig själv, makt att förlåta synder. Jag bevisar det genom mirakler.?

”När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, var vid gott mod. Dina synder har förlåtits dig. Och se, några av de skriftlärda sa för sig själva: Denne hädar. Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan? Vilket är lättare att säga: Dina synder har förlåtits dig, eller att säga: Stå upp och gå? Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder – sedan sa han till den lame – stå upp, ta din bädd, och gå hem.”
Matt. 9:2-6

Endast Gud förlåter synder och renar från synder.

15) Vilken människa kan säga; Ni har hört att det har blivit sagt… Men jag säger er;…?

”Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider…”
Men jag säger er…”
Matt. 5:21-48

Endast Gud har rätt att lägga till bud, förstärka buden och ha auktoritet över buden.

Jesus berättar något nytt; det finns en synd som aldrig kommer att förlåtas av Gud:

”Sannerligen säger jag er: Alla synder ska människors barn få förlåtelse för, också alla hädelser, hur mycket de än hädar, men den som hädar den Helige Ande, får aldrig i evighet förlåtelse, utan är skyldig till evig dom. För de sa: Han har en oren ande.”
Mark. 3:28-30

16) Vilken människa kan säga; Jag är värd samma ära som Fadern.?

”För inte heller dömer Fadern någon, utan har överlämnat hela domen åt Sonen, för att alla ska ära Sonen, såsom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.”
Joh. 5:22-23

”Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt.”
2 Petr. 3:17-18

”Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.”
Jes. 42:8

Ingen människa är värd samma ära som Gud.
Gud delar inte sin ära med någon som endast är en skapad människa.

17) Vilken människa kan säga; Jag fanns redan innan Abraham blev till?

”Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad. Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham? Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är, redan innan Abraham blev till.”
Joh. 8:56-58

18) Vilken människa kan säga; Fadern och jag ska komma till er och ta vår boning i er.?

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Joh. 14:23

19) Vilken människa kan säga; Där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Jag är med er alla dagar till tidens slut.?

”Vidare säger jag er, att om två av er kommer överens på jorden att be om något, vad det än är, så ska min Fader, som är i himlarna, göra det för dem. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. ”
Matt. 18:19-20

”Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:20

20) Vilken människa kan säga; Jag har rätt att ta emot tillbedjan som ”Min Herre och min Gud!”?

Till den felaktiga kenosis-teorin (mer om detta längre fram) hör att Jesus avsiktligt avfärdade gudomligheten hos sig själv.
Hade det varit en sanning hade Jesus gudomliga förmågor och insikter varit likartade de förmågor och insikter som vilka andra gudsmän som helst hade under det gamla förbundets tid.
Jesus hade, som vanlig människa utan gudomlighet, inte tagit emot tillbedjan från sina lärjungar, eftersom bekännelser om att Jesus var gudomlig, Guds Son, och ha samma namn som Gud (Herren) hade varit en hädelse som enligt judisk lag var värd döden.
Men lärjungarna tilläts att tillbedja Jesus och bekänna Jesus som Gud:

Petrus fick sin bekännelse uppenbarad från Fadern, och Tomas förstod vem Jesus var:

”Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!”
Joh. 20:28

”Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!”
Matt. 14:33

”Då svarade Simon Petrus och sa: Du är Kristus, den levande Gudens Son. Jesus svarade och sa till honom: Salig är du, Simon, Jonas son. För kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlarna.”
Matt. 16:16-17

De skriftlärda och fariséerna förstod Jesu anspråk på att vara gudomlig:

”Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33

”Judarna svarade honom: Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig själv till Guds Son.”
Joh. 19:7

21) Vilken människa kan säga; Den som har mig har livet. Den som inte har mig har inte livet?

”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.”
1 Joh. 5:12

22) Vilken människa kan säga; Jag vet allt. Jag är den som rannsakar hjärtan och njurar.?

Jesus visade, som Människosonen, sitt allvetande, det allvetande som endast Gud kan ha.

Sonens allvetande/Faderns allvetande:

”Sedan bad de och sa: Du Herre, som känner allas hjärtan, visa oss vilken av dessa två du har utvalt till att få sin del i denna tjänst och detta apostlaämbete, som Judas övergav för att gå till den plats som var hans.”
Apg. 1:24-25

”Nu vet vi att du vet allt och inte har behov av att någon frågar dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud. ”
Joh. 16:30

”Och han svarade honom: Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär.”
Joh. 21:17

”Utan Herren är den som dömer mig. Döm därför inte förrän tid är, tills Herren kommer, som både ska låta det som är fördolt i mörkret komma i ljuset och uppenbara hjärtats uppsåt.”
1 Kor. 4:4-5

”För vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort under sitt jordiska liv, vare sig det är gott eller ont.”
2 Kor. 5:10

”Och hennes barn ska jag låta döden dö, och alla församlingar ska veta att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge var och en av er efter hans gärningar. ”
Upp. 2:23

Faderns allvetande/Sonens allvetande:

”Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.”
Jer. 17:10

”Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.”
Ps. 7:10

”Men Herren Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar.”
Jer. 11:20

”Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:7-8

”Men Jesus såg deras tankar och sa: Varför tänker ni ont i era hjärtan?”
Matt. 9:4

”När Jesus såg deras tro, sa han till den lame: Son, dina synder är dig förlåtna. Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: Varför talar denne sådana hädelser? Vem kan förlåta synder, förutom en, Gud? Och Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sa till dem: Varför tänker ni så i era hjärtan?”
Mark. 2:5-8

”Och de skriftlärda och fariseerna vaktade noga på honom, ifall han skulle bota någon på sabbaten, för att de skulle finna något att anklaga honom för. Men han visste deras tankar och sa till mannen som hade den förtvinade handen: Stå upp och ställ dig här i mitten.”
Luk. 6:7-8

”Och andra ville sätta honom på prov och begärde ett tecken från himlen av honom. Men han visste deras tankar och sa till dem: Varje rike som kommer i strid med sig självt blir ödelagt, och en familj som är splittrad med sig själv faller.”
Luk. 11:16-17

”Och bland dem kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Då Jesus såg deras hjärtans tankar, tog han ett barn och ställde det bredvid sig och sa till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig.”
Luk. 9:46-48

”Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände alla. Och han behövde inte höra någon vittna om människan, för han visste vad som var i människan. ”
Joh. 2:24-25

”För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom.”
Joh. 6:64

”För han visste vem det var som skulle förråda honom.”
Joh. 13:11

”Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sa till dem: Vem söker ni?”
Joh. 18:4

Jesus visste att han både kunde och skulle väcka den döde Lasarus tillbaka till sitt jordeliv i kroppen igen:

”Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom. Då sa hans lärjungar: Herre, om han sover, så blir han frisk. Men Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död. Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom.”
Joh. 11:11-15

”Och han gick in och sa till dem: Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död, utan hon sover. Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig flickans far och mor och dem som var med honom och gick in där flickan låg. Sedan tog han flickan i handen och sa till henne: Talita kumi! Det betyder: Flicka, jag säger dig, stå upp! Och genast reste sig flickan och gick omkring, för hon var tolv år. Och de blev utom sig av stor häpnad.”
Mark. 5:39-42

Jesus har full vetskap om vilka som har dött och ska uppstå igen, och Jesus väcker upp vem han vill.

”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.”
Joh. 5:21

Jesus visste allt om den samariska kvinnans liv och bakgrund:

”Jesus sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit. Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man. För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning. Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet. Våra fäder tillbad på detta berg, men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem. Jesus sa till henne: Kvinna, tro mig, den tid kommer då ni varken på detta berg eller i Jerusalem ska tillbe Fadern. Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning. Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt. Jesus sa till henne: Jag Är den som talar med dig. Och i detsamma kom hans lärjungar och de var förvånade över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade: Vad vill du henne eller varför talar du med henne? Då lät kvinnan sin vattenkruka stå och gick in i staden och sa till folket: Kom och se en man som har sagt mig allt det jag har gjort. Är inte denne Kristus?”
Joh. 4:16-29

Jesus visste detaljer om den fattiga änkans liv:

”Och han såg också en fattig änka som lade dit två kopparmynt. Då sa han: Sannerligen säger jag er, att denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra. För de gav av sitt överflöd till Guds offer, men hon gav av sin fattigdom allt det hon ägde.”
Luk. 21:2-4

Jesus visste att Petrus skulle förneka honom 3 gånger innan tuppen skulle gala:

”Då svarade Petrus och sa till honom: Även om alla andra kommer på fall för din skull, kommer jag aldrig någonsin på fall. Jesus sa till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger för neka mig. Petrus sa till honom: Om jag än måste dö med dig, ska jag ändå inte förneka dig. Detsamma sa också alla de andra lärjungarna.”
Matt. 26:33-35

Jesus såg Natanael under fikonträdet, fast Jesus inte själv var där. Och han visste allt om honom:

”Jesus såg att Natanael var på väg till honom och sa om honom: Se, en sann israelit, en som är utan svek. Natanael frågade honom: Hur kan du känna mig? Jesus svarade och sa till honom: Innan Filippus kallade på dig, då du var under fikonträdet, såg jag dig. Natanael svarade och sa till honom: Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Konung. Jesus svarade och sa till honom: Tror du, därför att jag sa till dig att jag såg dig under fikonträdet? Större ting än så ska du få se. Och han sa till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Härefter ska ni få se himlen öppen, och Guds änglar fara upp och ner över Människosonen. ”
Joh. 1:47-51

Jesus kunde beordra den onde anden, fast han inte var där:

”Då sa han till henne: För det ordets skull, gå. Den onde anden har farit ut ur din dotter. Och då hon kom hem fann hon dottern ligga på sängen, och den onde anden hade farit ut.”
Mark. 7:29-30

Jesus kunde hela, fast han inte var där:

”Mannen som var i kunglig tjänst sa till honom: Herre, kom ner innan mitt barn dör. Jesus sa till honom: Gå, din son lever! Då trodde mannen det ord som Jesus sa till honom och gick. Och medan han gick ner, mötte honom hans tjänare och berättade för honom och sa: Din son lever. Då frågade han dem vid vilken timme han hade blivit bättre. Och de sa till honom: I går vid sjunde timmen lämnade febern honom. Då förstod fadern att det var just den timmen då Jesus hade sagt till honom: Din son lever. Och han själv trodde och hela hans hus.”
Joh. 4:49-53

Jesus visste varenda detalj som skulle hända honom:

”När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan på vägen och sa till dem: Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden, och de ska utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Men på tredje dagen ska han uppstå igen.”
Matt. 20:17-19

Jesus såg och visste detaljer i förväg:

”Gå in i byn som ligger framför er, och så snart ni kommer in i den ska ni finna ett bundet åsneföl som ännu ingen människa har suttit på. Lös det och för hit det. Och om någon frågar er: Varför gör ni detta? Så säg att Herren behöver det. Då ska han genast sända det hit. Så gick de iväg och fann fölet bundet utanför porten vid ett ställe där vägen delar sig, och de löste det. Och några som stod där sa till dem: Vad gör ni, löser ni åsnefölet? Då sa de till dem så som Jesus hade sagt till dem, och då lät de dem gå.”
Mark. 11:2-6

Jesus visste vilka ord och vilket vittnesbörd som skulle förmedlas till hela världen:

”Då hon hällde ut denna smörjelse över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. Sannerligen säger jag er: Över allt i hela världen där detta evangelium blir predikat, ska det hon gjorde också bli berättat till minne av henne.”
Matt. 26:12-13

Det kan se ut som att Jesus förlorat sitt allvetande och kanske även gudomlighet när han säger detta:

”Men om den dagen och den stunden vet ingen, inte ens himlens änglar, utan bara min Fader.”
Matt. 24:36

Markus lägger till ord om att inte heller Jesus vet:

”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte änglarna som är i himlen, inte heller Sonen, utan bara Fadern.”
Mark. 13:32

”Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn.”
Apg. 1:6-9

Fadern fastställer dagar, tider och stunder efter Faderns gudomliga vilja.
Sonen och Anden har ingen annan vilja än Faderns vilja, eftersom Gudomen är en Gud, uppenbarad i tre personer.
Det är inte upp till människan att varken veta eller söka efter dagar, tider eller stunder, utan Jesu lärjungar uppmanas att, genom Hjälparens kraft, fokusera på sina kallelser och vittnesbördet om Herren Jesu verk på korset till alla folk, länder, stammar och språk.
Vi uppmanas att inte ens göra oss bekymmer inför den direkta morgondagen, utan leva i den dag som vi befinner oss i, och i den dagen förtrösta på Herren Gud helt och hållet och lita på Guds beskydd och ledning.
När Petrus frågar Jesus hur det ska gå för Johannes, så svarar Jesus Petrus med en tillrättavisning som återigen visar Jesu allmakt som Gud:

”Petrus såg på honom och sa till Jesus: Herre, och hur blir det med honom? Jesus sa till honom: Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!”
Joh. 21:21-22

”Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer”…
Jesus är mycket väl medveten om allt som ska ske innan och när han återkommer, och berättar tidstecknen för sin återkomst i Matteusevangeliets kapitel 24 och Lukasevangeliets kapitel 21 (även tidstecknen för ”hämndens dagar”, se vers 22; Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr.).
Jesus vet allt i detalj. Men han profeterar inte likt profeterna i det Gamla testamentet och säger; ”Så säger Herren…”
Jesus berättar utifrån sig själv och sin enhet med Fadern och Anden.
Han är inte enbart en människa som förmedlar Guds budskap, han är Gud som kommer med budskapen och är allvetande.

Endast Gud kan veta allt i detalj, och ha auktoriteten att säga; ”Men jag säger er…”, och ”mina ord ska inte förgås”.

Jesus räknar upp händelser och detaljer angående framtiden, och han säger i Matt. 24:25-26,35,42-51:

”Se, jag har sagt er det i förväg. Därför om de säger till er: Se, han är i öknen, så gå inte dit, eller: Se, han är i de inre rummen, så tro det inte.”

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”

”Vaka därför, för ni vet inte vilken stund er Herre kommer. Men det ska ni veta att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven skulle komma, så hade han vakat och inte tillåtit att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni redo, för i den stund ni inte tänker det, kommer Människosonen. Vem är nu en trogen och klok tjänare, som hans herre har satt över sitt husfolk för att ge dem mat i rätt tid? Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så, när han kommer. Sannerligen säger jag er, att han ska sätta honom över allt han äger. Men om den onde tjänaren säger i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och börjar slå sina medtjänare, och äter och dricker med de druckna, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar honom, och i en stund han inte vet om, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans del med hycklarna. Där ska vara gråt och tandagnisslan.”

Förutsägelserna om framtiden finns också i detalj i Markusevangeliets hela kapitel 13 och i Lukasevangeliets kapitel 21. Det är en lång rad förutsägelser om framtiden. Och varningarna finns även där:

”Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt.
För som en snara ska den komma över alla som bor över hela jordens yta.
Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen.”
Luk. 21:34-36

Vi ser att det finns en mening bakom att en specifik dag och tidpunkt inte berättas:
Vi ska vaka.
Vi ska vara redo.
Vi ska vara trogna och kloka tjänare.

Den som Herren finner sådan kommer att bli salig, säger Jesus.
Den som Herren överraskar, och finner vara dess motsats, kommer att kallas ”den onde tjänaren”.

”Sedan sa han en liknelse till dem: Se på fikonträdet och på alla träd. När ni ser att de knoppas, för står ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt kan ni också veta att Guds rike är nära, när ni ser detta ske.”
Luk. 21:29-31

Jesus vill alltså att varje tjänare till honom ska prövas i tro, trofasthet, uthållighet och kärlek till honom. Gud är vis i sina planer och domar.

”Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?”
Luk. 18:8

Vi prövas när vi måste vara beredda varje dag, eftersom vi då måste både hålla oss vakna dagligen och också låta Gud rannsaka oss för att se om vi är trogna och kloka tjänare. Vi har ingen möjlighet att, likt den hycklande tjänaren, vara beräknande eller lata ögontjänare.

”Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
Apg. 1:6-11

Det är inte vår sak att veta tider eller stunder.
Men vi ”ska få kraft” att ”vara vittnen åt Jesus ända till jordens yttersta gräns”!

Det finns skäl till att Jesus verkar dröja med sin återkomst, goda skäl som visar vår Herres kärleksfulla hjärta:

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig. Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp.
Eftersom nu allt detta ska upp lösas, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men efter hans löfte väntar vi nya himlar och en ny jord där rätt färdighet bor.
Därför, älskade, medan ni väntar på detta, så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga, och räkna vår Herres tålamod till er frälsning, som också vår älskade bror Paulus har skrivit till er enligt den vishet som han har fått. Och så gör han i alla sina brev, när han talar om dessa ting. Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå, och som de okunniga och obefästa förvränger, såsom de också gör med de övriga Skrifterna, till sitt eget fördärv.
Men ni, älskade, eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran både nu och för evigt. Amen.”
2 Petr. 3:9-18

Vi uppmanas, i väntan på Herrens återkomst:
– ”hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst”
– ”så gör allt ni kan för att ni ska bli funna av honom i frid, utan fläck och oklanderliga”
– ”eftersom ni vet detta i förväg, så var på er vakt så att ni inte förleds av de ogudaktigas villfarelse och förlorar ert fäste, utan väx till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus”

Vi ska leva varje dag i förtröstan på Gud, och lita på att Gud har allt under kontroll.
Gud har omsorg om sina barn, men Gud har också rätt att pröva sina barn.
”Men ska Människosonen finna tro på jorden när han kommer?”
Luk. 18:8.

Jesus Kristus är den Högste Gudens Son; vingårdsägarens Son. Vingårdsägaren hade sänt tjänare till vinodlarna för att hämta skörden, men alla tjänarna blev misshandlade och bortskickade eller dödade. Slutligen skickas även Sonen, och även han blir misshandlad och dödad:

”Nu hade han också en son, som han älskade. Till sist sände han också honom till dem och sa: Min son kommer de att ha respekt för.
Men dessa vinodlare sa till varandra: Denne är arvtagaren. Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt. Då tog de fast honom och dödade honom och kastade ut honom ur vingården.”
Mark. 6-8

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt.
Genom honom har han också skapat universum.
Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord.
Sedan han genom sig själv renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden.”
Hebr. 1:1-3

Många av de egenskaper som beskriver Jesus i Bibeln går inte att applicera på någon annan människa i mänsklighetens historia.
Eftersom Jesus var och är både Gud och människa så var, är och kommer han alltid att vara helt unik eftersom han var, är och i evighet förblir Guds Enfödde Son.

Frågan blir…vilken annan människa än Jesus Kristus skulle Bibelns ord kunna stämma in på?

Om vem kan och behöver vi säga…

Punkt 1- 22:

1) Om vem kan och behöver vi säga; Han blev delaktig av kött och blod, för att i allt bli lik bröderna?

”Eftersom nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig av detsamma, för att han genom sin död skulle göra honom maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och göra alla dem fria som av fruktan för döden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv. För han tar ju inte sig an änglar, utan Abrahams säd tar han sig an. Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst inför Gud för att sona folkets synder.”
Hebr. 2:15-17

Alla människor är kött och blod (människa).
Varför behöver det nämnas att en människa blir delaktig av kött och blod, för att bli lik mänskliga bröder?

2) Om vem kan vi säga; Han är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna?

Alla människor är skyldiga, är syndare.
Vilken annan människa än Jesus stämmer in till fullo på beskrivningen, och dessutom blir eller kommer att bli upphöjd över himlarna, där Guds tron är?

3) Om vem kan vi säga; Han visste inte om någon synd, och synd finns inte i honom?

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Vem kan säga att den aldrig vetat av någon synd och att synd aldrig funnits i honom/henne?

4) Om vem kan och behöver vi säga; Han blev kött och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern? Hans namn är Guds Ord?

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:12

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

Vem förutom Jesus Kristus är Enfödd?
Alla människor är redan ”kött” (människa). Varför nämna att någon blev kött som aldrig varit annat än kött tidigare?
Vem kan säga; Mitt namn är Guds Ord?

5) Om vem kan och behöver vi säga; Han har kommit i köttet?

”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus ÄR Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud.”
1 Joh. 4:2

Alla människor som föds är redan ”kött” (människa).
Ingen behöver nämna att en människa har kommit i köttet, förutom när det gäller Guds Son som kommit ner från himlen och är ”Ordet som blev kött”.

6) Om vem kan och behöver vi säga; Han trädde fram som en människa? Alla knän ska böja sig för honom, i himlen och på jorden, och bekänna att han är Herren?

”Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden, och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.”
Fil. 2:8-11

”Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.”
Jes. 42:8

Alla människor träder fram ur moderlivet som människor.
Ingen behöver nämna att varje individ har trätt fram som en människa, eftersom ingen har trätt fram som människa på grund av att den varit något annat tidigare, och inte heller har trätt fram som något annat överhuvudtaget.
Gud ger inte bort sin ära och tillbedjan till någon som enbart är en människa, så att alla knän ska böja sig för denne och bekänna denne som Herren.
Endast Gud är Herren och värd allas tillbedjan!

7) Om vem kan vi säga; Han är Livets Furste?

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda.”
Apg. 3:14-15

Vem kan få titeln Livets Furste…den som det eviga livet finns i och genom?

8) Om vem kan vi säga; Han är den enfödde Sonen?

”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som är vid Faderns bröst, han har förklarat honom.”
Joh. 1:18

Om vilken annan människa än Jesus kan vi säga att den är den Enfödde Sonen, och att endast han kan förklara Fadern eftersom ingen annan människa någonsin har sett Fadern eller kommit från Fadern?

9) Om vem kan vi säga; Han är vår Herre och Frälsare, och han har ett evigt rike?

”Därför, bröder, var desto ivrigare att göra er kallelse och utkorelse fast. För om ni gör det, ska ni aldrig någonsin falla, för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått”
2 Petr. 1:10-11

Vilken annan människa skulle vi kunna kalla Herre och Frälsare…som dessutom har ett evigt rike som inte finns på jorden?

10) Om vem kan vi säga; Han är Guds Son som har kommit. Han är den sanne Guden och det eviga livet?

”Och vi vet att Guds Son har kommit och har gett oss förstånd, så att vi kan känna den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.”
1 Joh. 5:20

Jesus Kristus är Livets Furste, och det eviga livet.
Fadern, Sonen och Anden är den sanne Guden och det eviga livet.
Vilken människa skulle kunna vara ”det eviga livet”, den Sanne?

11) Om vem kan vi säga; Han är evigheternas Konung över hela jorden, konungars Konung och herrarnas Herre?

”Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:16

”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.”
Sak. 14:9

”Men evigheternas Konung, den oförgänglige, osynlige, den ende vise Guden vare ära och pris i all evighet.”
1 Tim. 1:17

”..att du håller budet fläckfritt och klanderfritt fram till vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, som han ska visa när hans tid är inne, han som är den salige och ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett, och inte heller kan se. Honom tillhör ära och evig makt.”
1 Tim. 6:14-16

Vilken människa skulle kunna kallas ”evigheternas Konung”, den salige och ende Härskaren?

12) Om vem kan vi säga; Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste?

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.”
Upp. 22:12-13

”Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:8

Vilken människa skulle kunna få namnet Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste?

13) Om vem kan vi säga; Genom honom och till honom är allt osynligt och synligt, allt i hela universum, skapat? Han är före allting och allt består i honom?

”Han som har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom har vi förlossningen genom hans blod, syndernas förlåtelse. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd framför allt skapat. För genom honom skapades allt det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstedömen eller väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Och han är före allting, och allt består genom honom. Och han är huvudet för kroppen, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty det har behagat Fadern att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han har skapat frid genom blodet på hans kors – genom honom, vare sig det som är på jorden eller det som är i himlarna.”
Kol 1:13-20

”Och att upplysa alla om, vad delaktigheten är i den hemlighet som från världens begynnelse har varit fördold i Gud, som har skapat allt genom Jesus Kristus, för att Guds mångfaldiga vishet nu genom församlingen skulle bli känd för furstendömena och makterna i det himmelska, enligt det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.”
Ef. 3:9-11

”I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:2

Vilken människa skulle allt som finns i hela universum kunna vara skapat till, och skapat genom?
Vilken människa är före allting, och allt består genom honom?

14) Om vem kan vi säga; Hos ingen annan än hos honom finns frälsningen, han är allas Frälsare?

”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen.”
Apg. 4:11-12

”Men när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som har anförtrotts åt mig på befallning av Gud, vår Frälsare. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus, vår Frälsare.”
Tit. 1:3-4

”Jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.”
Hos. 13:4

Vem mer än Gud kan få kalla sig Herren, Frälsaren?

15) Om vem kan och behöver vi säga; Han är Guds Son, född av kvinna?

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna, född under lagen, för att han skulle friköpa dem som var under lagen, så att vi skulle få söners rätt.”
Gal. 4:4-5

Alla människor är födda av en kvinna.
Ingen behöver nämna att någon är född av en kvinna, ifall människan inte tidigare varit något annat.
Men Jesus Kristus, Guds Son, blev ”kött” (människa) och född av en jungfru, genom en kvinna som ensam är jordisk förälder.
Ingen annan människa har blivit eller kommer att bli född genom den Helige Ande och en jordisk kvinna som är jungfru.
Gud gör mirakler med barnlösa och åldrande kvinnor, men ingen förutom Jesus Kristus blir född med enbart en enda jordisk förälder vid befruktningen.

16) Om vem kan och behöver vi säga; Han har utgått från Fader och kommit till världen, och nu lämnar han åter världen och går till Fadern?

”Jag har utgått från Fadern och har kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern.”
Joh. 16:28

Alla människor föds till ett liv på jorden, ett liv i den här världen.
Ingen människa har kommit till världen från något annat ställe, och ingen människa förutom Jesus kan säga att den lämnar världen för att åter gå till Fadern, som denne kommit från.
En kristen människa kan säga att den har utgått från en kallelse av Gud, men den människan har inte sedan ”kommit till världen” utan fortsatt att leva i den värld den levt i hela tiden.

17) Om vem kan och behöver vi säga; Han tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor, han trädde fram som en människa. Alla ska bekänna att han är Herren.?

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden, och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.”
Fil. 2:5-11

Alla människor föds som människor.
Ingen behöver nämna att någon människa har blivit lik oss människor ifall den fötts som människa.
Ingen behöver nämna att någon människa trätt fram som en människa, för att den tidigare varit något annat.
Endast han som är Gud, Gud Sonen, och som varit annat än ”kött” innan han steg ner till jorden, kan vara den som trätt fram som människa och blivit lik oss människor.
Endast Gud kan tillbes som och bekännas som Herren!
Vem kan säga att han, innan han ”trätt fram som en människa”, var i Guds gestalt och jämlik Gud?

18) Om vem kan vi säga; Genom honom har Gud skapat universum. Han är Guds väsens avbild och han bär allt med sitt mäktiga ord. Han är Guds Förstfödde som trätt in i världen.?

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum. Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt mäktiga ord. Sedan han genom sig själv renat oss från våra synder har han satt sig på Majestätets högra sida i höjden. Han är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras. För till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller vidare: Jag ska vara hans Fader, och han ska vara min Son. Och vidare, när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor.
Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evighet, ditt rikes spira är rättvisans spira. Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina följeslagare. Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund och himlarna är dina händers verk. De ska förgås, men du ska bestå, och de ska alla nötas ut som en klädnad. Och som en mantel ska du rulla ihop dem och de ska förvandlas. Men du är densamme och dina år har inget slut. Men till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter? Är de inte allesammans tjänsteandar, utsända för att tjäna dem som ska ärva frälsningen?”
Hebr. 1:1-14

Ingen annan än Gud bär allt med sitt mäktiga ord.
Ingen annan än Gud har en tron som varar i evighet till evighet.

19) Om vem kan vi säga; Han är vår store Gud och Frälsare.?

”…och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk”
Tit. 2:13

Vem kan få titeln ”vår store Gud och Frälsare”?

20) Om vem kan vi säga; Han är Herren från himlen.?

”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”
1 Kor. 15:45-49

Alla människor är ”av jorden”, av stoft från jorden; ”kött”.
Vem kan säga att den är ”Herren från himlen” och en livgivande ande?

21) Om vem kan vi säga; Han är vår Herre och vår Gud. Han är den levande Gudens Son.?

”Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!”
Joh. 20:28

”Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!”
Matt. 14:33

Vilken annan människa än den levande Gudens Son har rätt att ta emot tillbedjan som Herre och Gud och som Guds Son?

22) Om vem kan vi säga; Tre är det som vittnar i himlen, Fadern, Ordet och den Heliga Ande, och dessa tre är ett.?

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

Herren, vår Gud, är en!
Vilken människa kan säga; Fadern, jag och Anden vittnar i himlen och vi är ett?

”Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”
5 Mos. 6:4-5

SUMMERING

Människor kan mena att samma Helige Ande som verkade i Jesus kan verka i alla kristna, och därför kan kristna göra alla de ting som Jesus gjorde, genom samma Andes kraft och gåvor.
Det är delvis rätt, eftersom Jesus själv säger:

”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han ska också göra de gärningar som jag gör, och ännu större än dessa ska han göra, för jag går till min Fader. Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.”
Joh. 14:12-14

Det grekiska ordet; ”poieó” finns med 4 gånger i verserna ovan, och ordet betyder ”göra”. Ordet ”ska” står inte med i grundtexten. Men sammanhanget visar att någonting ska göras genom Sonen, för att Fadern ska förhärligas.
Gud vill att vittnande gärningar om hans makt och ära ska göras.
Vi kan få göra gärningar, i och genom Jesu vilja, namn och kraft.
Det är Jesus Kristus i den kristne som verkar genom Anden i den kristne.
Den kristna människan som har blivit ett Guds barn kan aldrig få alla egenskaper Jesus Kristus hade eller göra allt han gjorde. Inte ens med den Helige Andes hjälp.
Den kristna människan kan däremot be att Jesus Kristus ska verka i människan med sin kraft, att han ska verka och vittna om Guds evangelium, nåd och kärlek genom Guds barn, allt för människors frälsnings skull. Och då kan under och tecken ske, efter Guds vilja, gjorda genom Kristi Ande.

Pröva alla de 44 punkterna med summan av Guds ord, och pröva ifall det är möjligt att punkterna skulle kunna appliceras på vilken kristen människa som helst som tjänar Gud.
Är Jesus Kristus Gud, och gudomlig även på jorden…eller är Jesus Kristus en skapad människa som enbart är använd av Gud, som alla andra som blivit Guds barn?

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

Endera är Jesus enbart en människa, eller så är Jesus Gud och ”Kristus kommen i köttet” (1 Joh. 4:2), som ”blev lik oss människor” (Fil. 2:7), Gud som ”hade trätt fram som en människa” (Fil. 2:8).
Endera är Jesus Gud på ett symboliskt sätt (gud), eller så är Jesus sann Gud och sann människa.
Vem är Jesus?
Gud ”kommen i köttet” (köttet = kroppen och psyket) …..eller ”kött” som bara är ”kött”?
Tillber vi Gud…eller en människa?

”Och djävulen tog honom med upp till ett högt berg och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen.
Och djävulen sa till honom: All denna makt med dess härlighet vill jag ge dig, för den har överlämnats åt mig och jag kan ge den åt vem jag vill. Därför ska allt bli ditt om du tillber mig.
Då svarade Jesus och sa till honom:
Gå bort ifrån mig Satan, för det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe och endast honom ska du tjäna.”
Luk. 4:5-8

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.”
2 Mos. 20:3-4

/ M.H.

Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?

Det finns flera läror inom kristendomen som går hand i hand och har ärvts inom kyrkan sedan århundraden tillbaka.
I det här bibelstudiet fokuserar vi på dessa sammanlänkade läror och dess konsekvenser:
– Kenosis-teorin; Jesus ”tömmer” sig själv på det gudomliga
– Jesus blir gjord till synd på korset
– Jesus måste göras helt till syndare för att kunna försona människors död
– Jesus blir övergiven av Gud eftersom Jesus blev gjord till synd
– Jesus dör till ande, själ och kropp på korset och kommer till dödsriket/helvetet
– Jesus är 100% Gud och 100% människa men när Jesus dör är han endast 100% syndig människa

Det här bibelstudiet hör ihop med bibelstudiet;
”Var Jesus gudomlig på jorden?”.
I det bibelstudiet finns omfattande bevisning av Jesu gudomlighet när han kom som människa till jorden, presenterat på ett tankeväckande sätt. Det kan läsas både före och efter detta bibelstudium, eftersom det är en fristående komplettering.

Bibelstudiet hör även ihop med det kompletterande bibelstudiet;
”Dog Jesus andligen på korset?” – JDS-läran och dess konsekvenser (Jesus Died Spiritually)

Bibelstudiet kan också behöva läsas tillsammans med fler bibelstudier för en bredare förståelse:
”Är Jesus Gud?” – Bibeln bevisar att Jesus är Gud
”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?” – Förklarar hur en människa är skapad

GRUNDLÄGGANDE FRÅGOR

– Kan Guds väsen bli annat än Guds väsen?
– På vilket sätt anses Jesus vara Gud?
– Varför undervisas en omöjlighet?
– På vilket sätt skadar undervisningen Jesus Kristus och även Fadern?

Inom kristendomen finns det en lära som handlar om att Jesus var tvungen att bli helt igenom gjord till synd för att kunna försona mänsklighetens synd, och argumentet för det är att blir inte människan född på nytt av Gud så räknas hon som helt igenom syndig och värdig helvetet, och därför måste även Guds Son bli sådan för att kunna dö i dessas ställe.
Till denna lära hör även på vilket sätt Jesus dör, och synen på det finns i varianter;
1) Jesus måste dö till ande, själ och kropp på korset. Ingenting av Jesu gudomlighet finns då kvar, vilket leder till att Jesus skiljs från den 100%-iga del som ska vara ”sann Gud”. Kvar blir endast den 100%-iga delen ”sann människa”.
2) Jesus har redan avsagt sig sin gudomlighet när han föds som människa.
3) Jesus dör helt och hållet, men anses enbart ha en kropp och en själ, och inget av detta kan leva vidare efter en fysiskt död. Även i den varianten blir Jesus helt övergiven av Fadern på korset, och den tolkningen kan ha stöd från både de som tror att Jesus är Gud samt de som inte tror att Jesus är Gud utan enbart en vanlig människa.
Denna tolkning hör ändå till en variant av JDS-läran, eftersom man kan mena att livsanden i människan dör eftersom död är motsatsen till att ha en livsande och kunna andas. Människan upphör helt att existera därmed, och även Jesus upphör helt att existera på korset.

De som tror på JDS-lärans alla varianter kan mena att Jesus ändå har kvar sitt gudomliga ”väsen” på korset och i sin död, att han till sitt väsen ändå förblir Gud.
Men detta blir en omöjlighet, och det finns inga förklaringar till hur denna omöjlighet kan bli möjlig.
Läran förklarar inte hur Jesus kan skiljas från sin gudomliga del och upphöra att vara Gud helt eller för en stund, fast han ändå på något sätt förblir av samma väsen som Gud.
Läran förklarar heller inte ifall Jesus själv eller Fadern åstadkommer detta.
Till läran hör också att allt detta är ett bevis på Guds kärlek och något att vara tacksam för, eftersom Guds Son frivilligt ville bli helt gjord till synd och värdig helvetet fastän Gud är helt igenom helig, ren och rättfärdig.

KONSEKVENSERNA AV LÄRORNA

= de förvandlar Jesus till något han aldrig varit, aldrig är och aldrig kommer att bli.
= de ger Jesus en natur som är Satans natur, och förvandlar Jesus till den mest syndiga och onda människan som funnits (för att kunna vara ett lösen även för denne).
= de gör Jesu innersta jag till ett totalt mörker.
= de förvandlar också Fadern till en Gud och Fader som lämnar sin älskade Son på korset och upphör för en tid att vara ett med honom. I stället plågar Gud sonen och tar avstånd från honom, på grund av att Sonen skulle ha blivit gjord helt till synd.
= de tar ifrån Jesus Kristus gudomen helt, och gör honom till något annat än Gud Sonen i läran om den treeniga Gudomen som en enda Gud, Herre och Frälsare.

Ändå kan förespråkare av dessa läror undervisa att Jesus är 100% sann Gud och 100% sann människa, och att dessa delar är oskiljbara och varje del är en del av Jesus.
Förespråkare kan även mena att Jesus övergavs helt på korset och upphörde att vara gudomlig, men sedan återigen blir gudomlig efter ett tag. Jesus var tvungen att bli skild helt från Fadern, helt gjord till synd och lika värdig helvetet som den värsta syndaren han dog för. Annars kan inte Jesu ställföreträdande offer bli giltigt. Han måste bli som den värste syndaren, lika syndig och lika ond och förkastad inför Gud Fadern.
Argumentet för att Jesus blir förkastad och övergiven av Gud är att Gud är helig och helighet är motsats till synd, så därför kan Gud som är helig inte finnas i syndens närhet. Och synden i Jesus skilde Fadern från Sonen.

DE OMÖJLIGA LÄRORNA

Vi ska titta på det omöjliga i den undervisningen, eftersom ekvationen angående bilden man visar av vem Jesus är inte harmonierar med konsekvenserna av lärorna.

Jesus Kristus avsäger sig inte det väsen som är Guds väsen, och upphör inte att vara ett med Fadern och Anden på korset:

– Gud kan inte plötsligt, för en stund, upphöra att vara Gud.
– Gud kan inte helt avsäga sig sitt eget väsen, och inte längre vara den han är, det väsen han är. I så fall är inte Gud ”Jag Är”.
– Gud kan inte vara Guds väsen och samtidigt ha tömt sig på den Gud Är (Guds väsen).
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa (som är oskiljaktiga) och plötsligt tömma sig på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte vara 100% Gud och 100% människa och redan när han föds som Människosonen vara tömd på den 100%-iga delen som är Gud.
– Gud kan inte bli tömd på Gud och fortsätta att vara Gud.
– Gud kan inte bli enbart en människa, för hur goda gärningar den människan än gör så är en människa någonting annat än Gud och Guds väsen.
– Guds väsen kan inte vara ingenting.
– Guds väsen kan inte vara endast ett sinnelag hos en människa.
– Guds väsen kan aldrig bli enbart en människas väsen. Då upphör Gud att vara Gud och Guds väsen.

En människa kan inte vara enbart en människa och samtidigt vara Gud. Det är inte ett slags ”mysterium” som skulle kunna vara sant, utan en omöjlighet.
En människa kan inte först vara Gud och sedan inte vara Gud, för att efter det bli Gud igen.
En människa kan inte först vara enbart en människa och sedan bli Gud.

Guds Ande kan bo i en människas innersta.
Guds Ande kan uppfylla en människas inre.
Guds Ande kan verka i en människas kropp och själ och ande.
Människans ande kan leva i en enhet med Gud, med Faderns Ande/Kristi Ande, men aldrig bli Gud och Guds väsen. I så fall är människan Gud med stort G.
Människan kan få bli ett Guds barn, och Kristi medarvinge till Guds rike, ifall människan blir född från ovan (från Gud), född på nytt i sin ande. Det som är ”kött” blir då även det helgat åt Gud, eftersom hela människan helgas åt Gud, men ”köttet” blir inte fullkomligt på jorden och heller aldrig Gud.
Människosonen kan bli vår broder (med Gud Fader som gemensam Fader), för att Sonen blev Människosonen som dog i vårt ställe och frälste oss från synden och döden och uppstod som den ”förstfödde bland många”.
Men Gud Sonen är fortfarande den Enfödde, ett med Fadern och Anden i en helig treenig Gudom.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

De är alltid ett och upphör aldrig att vara ett, för Gud kan aldrig bli annat än Gud och ett med det/den han är.

GJORD TILL SYND

Jesus Kristus, Frälsaren, tog bokstavligen inte sjukdomarna på sig på det sättet att han blev sjuk i alla människors alla sjukdomar, blev spetälsk i den spetälskes ställe, eller själv blev demonbesatt i demonbesattas ställe och så vidare.
Jesus lyfte i stället av människornas sjukdomar, tog bort dem, och bar dem upp på korset eftersom Jesus dog som representant för hela mänsklighetens alla sjuka, besatta, sårade, skadade, bristfälliga och orättfärdiga. Allt detta spikades upp på korset, liksom lagen efter bokstaven spikades upp på korset.

”Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder och utplånade den handskrift som genom sina stadgar vittnade emot oss, och han tog bort den genom att spika fast den på korset. Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:13-15

Jes. 53:
”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.”

”Men all vår skuld lade Herren på honom”.
Annars hade allt lagts på oss, på oss alla.
Alla människor räknas som syndare, överträdare, lagbrytare – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit ”slagna av Gud” – utan Jesu offer.
Alla människor hade fått ett dödsstraff – utan Jesu offer.
Alla människor hade blivit utan helande och evig frid – utan Jesu offer.
Alla människor hade gått vilse, bort från Gud – utan Jesu offer.

”När det blev kväll, förde de till honom många som var besatta av onda andar. Och han drev ut andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sa: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.”
Matt. 8:16-17

Petrus beskriver helandet genom Jesu sår som helandet från synden. ”För ni var som får som gått vilse”, skriver han, men i omvändelsen till Herden finns helandet:

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:24-25

Helandet, genom Jesu sår på korset, innebär ett helande till både ande, kropp och själ. För allt hade fördömts och räknats som orättfärdigt utan Jesu offer. Men nu när varje frälst människa har ”dött bort från synderna”, genom att vi räknas som syndfria genom Jesu offer för oss, får och ska vi ”leva för rättfärdigheten”. Vi får räknas som rättfärdiga tack vare att vi lever i ”den Rättfärdige”.
Läs gärna bibelstudiet ”Hur blir man rättfärdig?”.

”Vi som tror på honom som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”
Rom. 4:24-25

Genom att Jesus uppstod och vann seger över synden, döden och dödsriket så kan vi, genom Jesu Kristi försoningsverk, få rättfärdiggörelse och evigt liv.

När Jesus ”bar” våra synder ”i sin kropp upp på träet”, så används det grekiska ordet; ”anapheró”, som betyder ”Att uppbringa, att offra, att bära, att lyfta upp”.

”anaphérō (från aná, ”upp” och phérō, ”föra, bära”) – korrekt uttryckt, föra upp till målet (slutpunkten), dvs. bära något genom sin sekvens för att nå dess nödvändiga fullbordan”
(Strong’s Concordance)

I Jes. 53:4 är det hebreiska ordet för ”bar”; nasa/nasah, och betyder ”Att lyfta, bära, bära, ta, förlåta”.

Jesus lyfter bort, tar, bär och bär bort mänsklighetens synder.
Och när Jesus offrar sig själv får vi det saliga bytet = Skuld, synd och orenhet bytt mot nåd, helighet och rättfärdighet. Allt i och genom Jesus Kristus.
Men Jesus blir aldrig någonsin gjord till synd på ett sätt så att han blir ett med synden personligen och helt igenom en syndare.

Ser man till Bibelns helhet så förstår man att orden ”gjort till synd” i 1 Kor. 5 är en metonymi.
”Metonymi står i nära relation till både metafor och synekdoke. Metonymin lånar ett oegentligt uttryck från samma begreppsområde, under det metaforen lånar från ett främmande. Som metafor tar sig metonymi ett bildligt uttryck men på ett förenklat vis, genom något som är baserat på förstådda associationer.”
(Wikipedia)

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Jesus blev gjort till synd på det sättet att han tog våra synder i sin kropp upp på korset och dog för våra synder som en dömd förbrytare, syndare, fast han var oskyldig och helt rättfärdig och syndfri i sig själv. Mänsklighetens skuld blev lagd på Jesus eftersom han dog i allas vårt ställe; en ställföreträdande död. Detta för att frälsa var och en som kommer till Gud genom tron på Jesu försoningsverk på korset.
Alla som inte vill bli räddade av Gud väljer att i stället bli lagöverträdare, för endast genom Jesus Kristus finns nåden och befrielsen från den domen, eftersom det är det rättfärdiga livet i och genom Kristus som frälser människan. (Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”)
Lever människan efter lagen och blir dömd efter lagen så blir straffet också efter lagen, och ingen människa kan hålla lagen fullkomligt. Ett enda brott mot lagen gör människan till en lagbrytare. Lagen bevisar att människan är fullständigt beroende av en nåderik och barmhärtig Frälsare, eftersom människan aldrig klarar att frälsa sig själv genom goda gärningar som blir fullkomliga inför Gud.

”För den som håller hela lagen men felar i ett är skyldig till allt.”
Jak. 2:10

Vårt straff för lagöverträdelse hade blivit en evig död, en död för hela människan eftersom orättfärdigheten även ger en ande som räknas som ”död” och orättfärdig inför Gud, och som inte kan ha någon gemenskap med Gud. När en orättfärdig syndare döms för sina lagöverträdelser så är syndaren orättfärdig i sig själv.
Ingen skapad människa klarar av att hålla hela lagen i egen kraft, inte ens med Guds hjälp. Och detta eftersom alla människor med dödliga människokroppar har kroppar med en fallen natur. (Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad är syndens lag och Andens lag?”)
Hade Jesus bara varit en vanlig skapade människa så hade Jesus inte kunnat kallas ”syndfri”, att han ”inte visste av någon synd”, att ”synd finns inte i honom” och att han var ”helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna”.

Jesus blev själsligen och kroppsligen som en av oss, Han blev en hel människa, lik sina bröder:

Jesus led och plågades som vi skulle ha gjort, men med större tyngd på sina axlar. Hans bägare kunde ingen annan dricka.

Jesus var syndfri, i sig själv:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Jesus är Livet, livet från Gud:

ÖVERGIVEN AV GUD

Till argumentet att Jesus blev övergiven på korset och helt gjort till syndare hör Jesu ord på korset, ord från den profetiska psalmen om Messias lidande, psalm 22:

”Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst, och sa: Eloi, Eloi, lama sabaktani? Som översatt blir: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.”
Mark. 15:34

””För sångmästaren, efter ”Morgonrodnadens hind”, en psalm av David.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.”
Ps. 22:1-2

Det finns många psalmer som räknas som ”messianska”, och som förutom att även kunna handla om psalmskrivaren själv även handlar profetiskt om Jesus Kristus.
Läser man hela de messianska psalmerna så kan man ibland se att de kan ha en hänvisning till både till exempel kung David och Jesus som Messias.

Psalm 31 visar till exempel Jesu ord från korset; ”I din hand överlämnar jag min ande.” (Luk. 23:46).
Men läser vi hela Psalm 31 så ser vi att det också är en bön av David om räddning undan förföljelse, och det finns ord som inte stämmer in på Jesu liv. Vers 11: ”Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.”
Jesus hade ingen bruten kraft på grund av sin egen missgärning, han bar andra människors missgärningar i sin kropp men var helt syndfri i sig själv.

I Psalm 22 ser vi att först finns citatet Jesus använder på korset.
Sedan ser vi direkt att vers 2-3 uttrycker känslan av att räddning inte finns överhuvudtaget. Det är ord av ångest:
”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.”
Jesus frälsning var inte bokstavligen fjärran från honom, eftersom han inte behövde någon frälsning av Fadern. Han visste att han skulle bära folkens synder i sin kropp upp på ett kors, lida och död samt uppstå igen på den tredje dagen. Jesus var också ett med Fadern, och Jesus behövde aldrig riskera att Fadern inte ville höra honom.
Däremot beskriver psalmen händelsen, känslorna, och hur hopplöst allt såg ut när det gäller en räddning från plågor och död. I människornas ögon såg det ut som att Jesus var övergiven av Gud, plågad och slagen av Gud för missgärningar som inte behagade Gud. Det visar Bibelns ord och de profetiska orden i Jes. 53.
Jesus hade svåra lidanden i sin kropp och själ och samma ångest och vånda som alla människor skulle ha haft som slagna och korsfästa. Varje ofrälst människa kan säga orden från psalmen och mena dem bokstavligen, under dödsångest och dödsstraff, det straff som varje människas synder kommer att leda till utan frälsningen genom Jesus Kristus.
Men Jesus bevisar i stället att han är den Messias som judarna hade väntat på, genom att citera den psalm som handlade om Messias lidande och död.

I vers 17-19 ser vi igen detaljer om Jesus som profetiskt gick i uppfyllelse: ”Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat. Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.”
Att grunda Jesu ord på korset; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” som fakta för att Jesus blivit helt övergiven av Gud och skild från Fadern, enbart för att soldaterna bokstavligen delade Jesu kläder mellan sig och kastade lott om Jesu klädnad samt orden om att Jesu händer och fötter bokstavligen genomborrats, det gör att man blir tvungen att kategoriskt resonera likadant med alla andra messianska psalmer också, och det fungerar inte överhuvudtaget.

Psalm 40 är ett exempel till, där det handlar både om Messias och psalmskrivaren: ”Därför säger jag: ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje,
din lag är i mitt hjärta.”
Sedan står det i vers 13: ”Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.”
Jesus hade inte oräkneliga synder på sitt samvete eftersom han, i sig själv, inte visste av någon synd.

När Jesus läser orden som handlar om honom själv, från Jesaja, så blir judarna chockade. De vet att Skriften handlar om Messias. Ändå får de svårt att tro. De reagerade på profetian om honom genom att fråga: ”Är inte denne Josefs son?”

”Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade växt upp. Och på sabbats dagen gick han in i synagogan, som han brukade, och reste sig för att läsa. Då räckte man profeten Jesajas bokrulle till honom och när han öppnade bokrullen, fann han det ställe där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna evangelium för de fattiga. Han har sänt mig till att hela dem som har förkrossade hjärtan, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, och till att ge de förtryckta frihet, och till att predika Herrens behagliga år. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den åt tjänaren och satte sig. Och alla som var i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: I dag har detta ställe i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar. Och alla gav honom sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som kom ut från hans mun. Och de frågade: Är inte denne Josefs son?”
Luk. 4:14-22

Det Gamla testamentet innehåller många texter som innehåller både profetiska ord som går i uppfyllelse i detalj i en biblisk framtid men också ord som gäller händelser och personer i en biblisk nutid. Texterna kan ibland innehålla detaljerade fakta men också poetiska liknelser och bilder med budskap lika starka som bokstavliga detaljer men som ska förstås och tillämpas på ett annat sätt.
Bibeln behöver läsning och förståelse med både ledning av den Helige Ande samt en helhetssyn på Bibeln som aldrig får missbrukas.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” för att få en bred förståelse av olika tolkningssätt och tolkningsdiken samt vad som påverkar människor till olika tolkningar.

I det Nya testamentet har vi en guldgruva när det gäller förståelsen av det Gamla testamentet. Vi ser att Jesus citerar Skrifterna, och vi ser att apostlarna både citerar och förstår Skrifterna.
Jesus blir ibland förvånad över människornas okunskap och brist på insikter om vad Skrifternas ord betyder. Människor förstår inte de andliga budskapen.
Det Gamla testamentet måste därför alltid tolkas i ljuset av det Nya testamentet, eftersom förklaringarna av det Gamla kommer i det Nya, samt det Gamla innehåller ”skuggbilder” av det som skulle komma längre fram och uppfyllas i sin helhet i det nya förbundet.
Man kan därför inte, i exemplet med den messianska Psalmen 22, helt plötsligt få en teologisk grund med Jesus som helt övergiven och skild från Fadern, och till och med upphör att vara Gud, när summan av Guds ord visar att Jesus aldrig kan bli helt skild från Fadern och upphöra att vara Gud och Guds väsen.
En sådan skilsmässa skulle skapa den omöjliga ekvationen:
Jesus är Gud – Gud = Jesus är inte Gud + Gud = Jesus blir Gud igen.

Till argumentet att Jesus blev övergiven av Fadern på korset och helt gjord till syndare hör även ord från Jes. 53. Och här skapas en förvriden syn på Fadern som en plågande Fader som både misshandlar och överger sin Son och själv dömer honom till helvetet.
Och, återigen, ser man i så fall på en bokstavlig tolkning av utvalda ord i vissa verser i Bibeln men ser sedan inte summan av Guds ord om vem Gud är och vem Jesus är.
Det är ett av de största tolkningsmisstagen man kan göra, eftersom förståelsen finns i helheten.
För hur kan några detaljer triumfera i kunskap över helheten, när det gäller att förstå och lära känna Guds egenskaper och Guds vilja?

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.”
Jes. 53:4

Bibelöversättningar kan även skriva ”plågad av Gud” eller ”tuktad av Gud”.
Läran att Fadern överger Sonen och plågar Sonen skapar en syn på Fadern som en medvetet grym och plågande Fader.
Vi läser hela sammanhanget samt verser som bekräftar sanningen angående korsfästelsen; ”vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad”:

”Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.
Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.
Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.”
Jes. 53

I den hebreiska grundtexten är det orden ”chashab” som översatts till; ”medan vi höll (honom) för att vara”.
”Chashab” betyder; ”Att tänka, planera, räkna, redogöra för, överväga, uttänka, uppskatta”.
(Strong’s Concordance)

Människorna som såg Jesus lida och plågas tänkte och antog att det var Gud själv som plågade Jesus.

Det är väsentligt att se vad Jesus själv säger om sin egen död:

”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:17-18

Fadern älskar Sonen, redan innan Sonen frivilligt vill födas som människa och ta mänsklighetens synder i sin kropp upp på korset och försona världen med Gud genom Sonens blod.
Fadern älskar Sonen även när Sonen blir pinad och plågad under Pontius Pilatus.
Fadern låter Sonen lida, tillåter plågan och våndan och döden som skulle kommit över mänskligheten i stället komma över hans älskade Son.
Faderns vilja är att Sonen tar all synd på sig, och genom Sonens blod frälsa människorna.
Sonens vilja är att ta all synd på sig, och genom sitt blod frälsa människorna.
Jesus visste att han skulle förrådas, utlämnas åt judiska ledarna, misshandlas under romarnas ledare och korsfästas likt en förrädare och brottsling.
Men precis som ett vanligt lamm blir ”slaget” som offer blev Jesus Guds rena offerlamm, slagen som offer för försoning.

King James Version säger i Jes. 53:4; ”Surely he hath borne our griefs, and carried our sorrows: yet we did esteem him stricken, smitten of God, and afflicted.”

Tittar vi närmare på det hebreiska ordet för ”smitten” så säger Strong’s Concordance:

”Användning: Det hebreiska verbet ”nakah” betyder främst att slå. Det används i olika sammanhang i Gamla testamentet, allt från fysiskt våld till metaforiska användningar. Termen kan antyda en rad handlingar, från ett enkelt slag till ett dödligt slag, och den används ofta i samband med gudomlig dom eller krigföring. Den kan också hänvisa till handlingen att besegra eller erövra en fiende.

Kulturell och historisk bakgrund: I forntida kulturer i Främre Orienten var fysisk styrka och förmågan att slå eller besegra en fiende högt värderade egenskaper, ofta förknippade med gudomlig ynnest eller dom. Begreppet ”nakah” återspeglar livets hårda verklighet i en tid då personlig och nationell överlevnad ofta berodde på militär skicklighet och förmågan att försvara sig själv eller sitt samhälle. Användningen av ”nakah” i Bibeln understryker ofta allvaret i synd och konsekvenserna av olydnad mot Gud, såväl som det skydd och den befrielse som Gud ger sitt folk.”

Tittar vi på det hebreiska ordet för ”stricken” så är det; ”naga”, och betyder ”Att röra vid, nå, slå, plåga”.
(Strong’s Concordance)
Ordet ”plåga” har då betydelsen ”plague”, att Gud till exempel ”slår” människor med sjukdom och plågor (exempelvis farao och egyptierna).

Fadern plågar bokstavligen inte Sonen personligen, utan har utvalt Sonen till ett offer för synder och tillåter Sonen att bli det slagna offerlammet.
När Jes. 53 säger; ”Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.” visar det att Guds rättmätiga straff för människornas synder nu i stället blir lagt på Sonen, helt efter hela den treeniga Gudomens heliga vilja.
När Jes. 53 säger; ”När du gör hans liv till ett skuldoffer” låter Fadern Jesus ta all synd på sig för att; ”Herrens vilja skall ha framgång genom honom.”

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

Jesus blev ”räknad som förbrytare” eftersom han blev upphöjd på ett kors, korsfäst som en förbrytare:

”För alla de som håller sig till laggärningar är under förbannelse, för det står skrivet: Förbannad är var och en som inte förblir vid allt det som är skrivet i lagboken, så att han fullgör det. Men att ingen blir rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, för den rättfärdige ska leva av tro. Men lagen är inte av tro, utan den människa som håller dessa bud ska leva genom dem. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för vår skull, för det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Detta för att Abrahams välsignelse skulle komma till hedningarna genom Jesus Kristus och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”
Gal. 3:10-14

Men Gud fördömde synden i Jesu ”kött” (kroppen), inte i hela Jesus person. Inte i Jesu ande, Jesu innersta jag:

”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Rom. 8:3-4

”Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid.”
Ef. 2:14-15

”Också ni, som tidigare var främmande och i ert sinnelag fiender genom onda gärningar, har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser”
Kol. 1:21-22

”Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.”
Hebr. 10:10

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.”
1 Petr. 2:24

Jesus blev ”räknad bland förbrytare” och ”trädde in i överträdarnas ställe”.

Man trodde att Jesus utsattes för stort och svårt straff av Gud för sina synder, och drog slutsatsen att någon som var så föraktad, som lidit så svårt och så länge, måste ha blivit övergiven av Gud åt rättsliga lidanden, och att han upplevde det rätta resultatet och effekten av sina egna synder.

”När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.” Jes. 53.

Jesus var däremot varken en förbrytare eller en syndig överträdare i sig själv.
Jesus fick i stället en falsk och orättvis dom utdelad av människor, där Guds oskyldiga och heliga Son profetiskt blir Guds rena offerlamm.

KENOSIS V/S KENOSIS-TEORIN

När kyrkan använder ordet ”kenosis” så menar man det bibelställe som beskriver att Jesus avstod sin jämlikhet med Gud i Fil. 2:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

Man kan inom kyrkan tala om Guds Sons ”trefaldiga kenosis”;
– Jesus blev människa.
– Jesus blev gjord till synd.
– Jesus dör.

Olika bibelöversättningar kan översätta ”kenoo” till; utblottade, avstod (med betydelsen avstod alla privilegier).

Det grekiska ordet ”kenoó” har betydelsen;
”(a) Jag tömmer, (b) berövar innehåll, gör overklig”

”Användning: Verbet kenoó betyder främst ”att tömma” eller ”att göra tomt”. I Nya testamentet används det ofta metaforiskt för att beskriva handlingen att göra något kraftlöst eller oanvändbart. Det kan också innebära handlingen att avyttra sig status eller privilegier.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var konceptet att ”uttömma” sig själv kontrakulturellt, eftersom samhället ofta värdesatte ära, status och makt. Användningen av kenoó i Nya testamentet, särskilt i samband med Kristi inkarnation och ödmjukhet, utgör en radikal avvikelse från dessa kulturella normer. Det återspeglar den kristna livssyn om ödmjukhet och självuppoffring, som var revolutionerande i samband med de rådande kulturella värderingarna om ära och prestige.”
(Strong’s Concordance)

Det grekiska ordet som översatts till ”rövad skatt” i Fil. 2:5-8 är; ”harpagmos”:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

”Användning: Termen ”harpagmos” används för att beskriva handlingen att gripa eller ta något med våld. I Nya testamentet tolkas det ofta i sammanhanget med något som inte ska klamras fast vid eller utnyttjas. Ordet används särskilt i Filipperbrevet 2:6, där det beskriver Kristi inställning till sin gudomliga status.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen skulle begreppet ”harpagmos” ha förståtts i samband med maktdynamik, där individer eller grupper kunde ta makt eller ägodelar med våld. Termen har konnotationer av aggressivt förvärvande, vilket står i kontrast till den ödmjukhet och osjälviskhet som Kristus exemplifierade.”
(Strong’s Concordance)

Ser vi på vem Jesus var och är som både Gud och Människosonen så ser vi att han är Gud Sonen som inte utnyttjar sina privilegier som Gud och ett med Fadern och samtidigt att Jesus som människa blir helt ”lik sina bröder” när Jesus blir människa och därmed ”kött” (får en biologisk jordisk kropp med ett psyke).
Läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Har människan ett innersta jag?”.

När Jesus frivilligt tog på sig en tjänares gestalt så utnyttjade han – som människa – inte den position och de privilegier han egentligen hade – som Gud.

Jesus är:
1) Preexistentiell = född före tidernas begynnelse, ”Ordet som finns hos Gud och var Gud och blev kött”(Joh. 1:1-3) och fanns hos Fadern i Faderns härlighet innan han kom ner till jorden (Joh. 17:5, Joh. 3:13, Joh. 6:38, Joh. 16:28, Gal. 4:4-5, Hebr. 2:7-10, ).
2) Guds Enfödde Son = helt unik, som enfödd av Fadern. (Joh. 1:18, 1 Joh. 5:7)
3) Människosonen = född av den Helige Ande och Maria, med en evig ande som är Gud (arvet från Fadern) och en vanlig människokropp (arvet efter maria).
4) Jesus får som ”den förstfödde bland många” en uppståndelsekropp lik den som varje kristen får på uppståndelsens dag. Han förbliver Människosonen, och är en förebild för alla människor.
5) Jesus återkommer i makt och majestät med alla sina änglar, och återkommer som ”konungars Konung och herrarnas Herre”, titlar som endast Gud har (Sak. 14:9, 1 Tim. 1:17, Upp. 19:16, 1 Tim. 6:14-16). Han kommer med namnet ”Guds Ord” (Upp. 19:13), som han alltid haft och som allt synligt och osynligt har skapats genom och till (Kol. 1:13-20, Ef. 3:9-11, Hebr. 1:2).
Jesus återkommer som både fysiskt uppståndne Människosonen och den evige Alfa och Omega, som endast Gud är (Upp. 22:12-13, Upp. 1:8, Jes. 44:6, Jes. 44:12).
Jesus är den ende som kan vara både Gud och människa, Gud i allmakt och Gud med all ära och samtidigt vara de kristnas ”medarvinge ” och ”broder” i det himmelska rike där ”Gud ska bli allt i alla” och ingen synd, ondska och död mer finns (Tit. 2:13, Matt. 28:18, Joh. 5:22-23, 2 Petr. 3:17-18, Jes. 42:8, Fil. 2:5-11).

GUD PÅ KORSET

Gud försonade världen med sig själv när han var i Sonen på korset:

Gud säger: ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja över honom som man sörjer ende sonen, och de ska gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.”
Sak. 12:10

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
2 Kor. 5:19

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

Kritiker till treenighetsläran kan mena att ordet ”mig” är felöversatt i Sak. 12:10, att det inte kan handla om att Gud är genomborrad.
Likaså att Gud inte kan ha köpt församlingen med sitt eget blod.
Men är Jesus Kristus; Gud Sonen, och Gud kommen i mänsklig gestalt så har Gud Sonen en helt vanlig kropp med vanligt människoblod som kan utgjutas till försoning för synder.
Gud Fadern, i Gud Sonen på korset, kan då ha köpt församlingen med Guds eget blod eftersom Gud Sonen har fått en jordisk kropp. Gud är ande. Om Gud som är ande var i Sonens kropp på korset så är Gud i Jesu kropp, både genom Sonen, genom Anden och genom Fadern, som alla är ande och alla är ett.

Det är Gud som blivit genomborrad, och det är Gud, som kommer på Domens dag:
”Se, han kommer med skyarna och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:7-8

Det är Gud, som går ut i strid och Gud som ska stå med sina fötter på Oljeberget:

”Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut.”

”Då skall Herren, min Gud, komma och alla heliga med dig.”
Sak. 14:3-4,5

”Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla heliga änglar med honom, då ska han sitta på sin härlighets tron.”
Matt. 25:31

”Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rätt färdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord. Och härarna i himlen följde honom på vita hästar, klädda i fint linne, vitt och rent. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, för att han med det skulle slå folken. Och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:11-16

Här ser vi att:
Gud Fadern och Gud Sonen går ut i strid.
Gud Fadern och Gud Sonen kommer med alla heliga.
Gud Fadern och Gud Sonen ska stå på Oljeberget.
Gud Fadern och Gud Sonen är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.

GUD ALLESTÄDES NÄRVARANDE

En människa som blir född på nytt i anden, av Gud, blir inte helt fullkomlig förrän på uppståndelsens dag. Den kristne syndar dagligen i sin oförmåga att alltid hålla Guds vilja på ett heligt och fullkomligt sätt. Detta sker på grund av att människan har en fallen natur, trots att hon blivit frälst och anden fötts på nytt. Hela människan tillhör Gud och Guds rike, från den stund hon fötts på nytt, och hela människan räknas som ”helgad åt Herren”. Men synd sker, medvetet eller omedvetet, och människan måste välja att omvända sig från den synd hon begår, be om förlåtelse för den samt med Andens kraft och ledning vilja välja att inte bli slav under synden och dess begär. Mitt i allt detta är människan ”ett Guds tempel”. Gud är närvarande i detta ”tempel”, detta ”kroppstabernakel”, trots människan kan begå synder.

När människor menar att Gud var tvungen att överge Sonen helt på korset, för att han blev gjord till synd, så är argumentet att Gud inte kan vara nära någonting/någon som är helt syndig.
Det är två skilda saker:
1) att bli förenad med synden och ett med synden
2) att leva bredvid synden och inte bli ett med synden

Gud kunde vara i dödsriket och proklamera segern över döden.
Gud kan bo i en människa som fortfarande syndar och har en syndanatur (fallen natur), för ingen utom Jesus kan vara syndfri i sig själv eller klara av att aldrig synda.
Men Gud kan inte förenas med och bo i en människa som till ande, själ och kropp tillhör Satan. Den människan har, ifall hon avfallit, ”släckt Anden” inom sig (drivit bort Anden).
”Människotemplet” kan inte samtidigt vara ett tempel åt Gud och ett tempel åt Satan. Helighet och ondska kan inte bli ”ett”. Men Guds Ande och människans pånyttfödda ande kan vara ett.

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

Gud är och kan vara överallt:

”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.”
Ps. 139:7-12

”Herrens ögon är överallt, de vakar över både onda och goda.”
Ords. 15:3

”För Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom tills det skiljer själ och ande, märg och led, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Och inget skapat är osynligt för honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon, inför vilken vi ska stå till svars.”
Hebr. 4:12-13

”Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.”
Job 33:4

”Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud.”
1 Kor. 2:20

Gud är närvarande över hela jorden. Han ser allt, vet allt och kan vara allestädes närvarande. Det är hans allmakt som Allsmäktig, Allvetande och Allseende.
Hela jorden är Guds skapelse, med människor som Gud verkar i och genom, men också på ett sätt ”denna världens furstes” territorium (Joh. 12:31, 1 Joh. 5:19), där han verkar i och genom människor. Det finns en ständigt pågående andlig aktivitet i jordens ”atmosfär”, i världen. Här är Gud närvarande men också Satan närvarande. Här finns helighet och rättfärdighet men också synd, mörker och ondska. Gud talar till och ”drar” i alla människor, för att kalla dem till sig. Satan ”drar” också i alla människor, för att dels kalla människor till tjänst för honom och dels förmå människor att lämna Gud och vända sig bort från Gud.

Jesus övervann döden och dödsriket för att han dog i alla syndares ställe, då han bar deras synder ”i sin kropp” upp på korset. Livets Furste, Gud själv, kunde inte behållas i dödsriket.
För hur kan Livet vara värdigt döden, och hur kan heligheten och syndfriheten vara värdigt helvetet?
Hur kan avgrundens mörker behålla Ljuset, och hur kan Satan få grepp om Gud i avgrunden?

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.”
1 Petr. 3:18-20

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda. ”
Apg. 3:14-15

Gud kan alltså vara i dödsriket/helvetet, eftersom Gud:
1) är allestädes närvarande, ser allt och vet allt
2) Jesus kunde vara i dödsriket/helvetet

Gud kan inte bli värdig dödsriket/helvetet, men kan vara överallt.
Gud kan inte bli ett med synden, men kan vara bland syndare och bland synden.
Gud kan inte först vara Livets Furste – sedan ett med synden – och efter det Livets Furste igen.
I så fall är ekvationen: Guds väsen – blir Satans väsen – blir Guds väsen igen.
Och det andliga livets verklighet skulle i så fall vara: Gud är Gud – Gud blir ondskans väsen – ondskans väsen blir Gud.
Det är en omöjlighet.

SUMMERING

De som menar att Gud Fader helt övergav sonen på korset med argumentet att Jesus helt blev gjord till synd och måste bli värdig helvetet grundar detta på bland annat Psalm 22, en profetisk psalm av David som handlar om Messias lidande och seger.
Man tolkar då Jesus ord på korset bokstavligen; ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” och kan mena att andra ord i psalmen gick i uppfyllelse ordagrant så då måste vi tro att de ord Jesus ropade ut i sin nöd på korset är helt sanna; Jesus blev helt övergiven.

Ser man i stället hur en människa är skapad, vad en människa består av (Se ”Har människan ett innersta jag?” och ”Dog Jesus andligen på korset?”) så förstår vi att Jesus till sin själ och kropp upplevde fruktansvärda fasor. Han hade en kropp lik vår, som fungerade på exakt samma sätt. Jesus hade samma nervsystem och smärtsystem som alla människor, samma hormoner, signalsubstanser och kroppsfunktioner som vi andra. Jesu själ och kropp kunde känna stresspåslag, få svår ångest och förtvivlan, få blodtrycksfall, andnöd och hjärtsvikt. Han utsattes för människors alla grymma behandlingar och beteenden när han förhördes, anklagades, torterades, dömdes och domen verkställdes. Jesu citerade strax före dödsögonblicket de profetiska orden från Davids psalm. Dels för att hela psalmen är profetisk och handlar om Messias lidande, och han bevisade med sina ord att det var om honom David profeterade, och dels för att Sonen i sitt lidande och sina dödskval kan ha upplevt rent mänskligt (själsligt/psykiskt) att han var övergiven av Fadern i den stunden, även fast han visste allt om sitt lidande i förväg och med sina andra ord på korset visar att han inte alls trodde att han var övergiven av Fadern:
1) Jesus säger till rövaren bredvid honom att han ska vara med Jesus i paradiset redan samma dag. Luk. 23:43.
2) Jesus överlämnar sin ande i sin Faders händer i dödsögonblicket. Luk. 23:46. (Mer om vad som sker då i ”Dog Jesus andligen på korset?”).
3) Jesus säger: ”Det är fullbordat”, strax innan dödsögonblicket. Joh. 19:30. Vilket innebär att Jesus fullbordat det nya förbundet genom sitt blod utan att först ha behövt komma ner till helvetet och bli ett med Satans natur, för att sedan få tillbaka sin gudomlighet i helvetet igen och återuppstå.
Varianter av JDS-läran menar att Jesus behövde bli född på nytt i anden nere i helvetet, eftersom han var ett med Satans natur.

Det är av största vikt att alltid se summan av Guds ord.

Den sanna betydelsen av det grekiska ordet ”kenoó” får inte förväxlas med den felaktiga lära som kallas för ”kenoticism”, ”kenotisk teologi” eller ”kenosis-teorin”.
De tre sistnämnda är läran om att Jesus slutar att vara gudomlig när han föds som människa. Han blir ”uttömd” på allt gudomligt.
Dit hör även den vanligt förekommande läran om att Jesus är både sann Gud och sann människa men blir helt övergiven av Gud på korset på grund av att Jesus bokstavligen blir gjort till synd och syndare, blir ett med satans natur och värdig helvetet. Där får han tillbaka sin helighet och den del som är Gud och övervinner därför helvetet, med tankevarianten att Jesus måste födas på nytt i helvetet.
Dessa olika varianter tillhör alla: JDS-läran – Jesus Died Spiritually. Att Jesus måste dö till ande, själ och kropp, blir helt syndig, för att kunna försona synderna hos mänskligheten.

Kenosis med rätt biblisk förståelse är i stället att Jesus aldrig upphör att vara Gud och Guds väsen, och han tar en tjänares gestalt och som människa ödmjukar sig under Faderns vilja i stället för det mänskliga ”köttets” vilja.
Sann innebörd av kenosis handlar om att Jesus inte utnyttjar sin makt som Gud, och han avstår privilegierna som egentligen tillhör honom som Gud.
Jesus ”går in under” mänskliga villkor, när han i Anden föds i en kropp som har likadana celler som vår och är lika dödlig och bristfällig (förgänglig, dödlig) som vår.
Jesus förblir syndfri i sig själv.
Jesus visste aldrig av någon synd i sitt innersta.
Jesus behövde aldrig bli varken född på nytt andligen eller döpt för att tillhöra Gud.
Jesus följde dopets ordning för att vara en förebild för rättfärdighetens väg, som vi alla ska gå. Dopet handlar om Jesu Kristi egen död och uppståndelse. (Joh. 3:15)

– Ifall Jesus var och är helig, ren och oskyldig så kan Jesus helt plötsligt inte bli oren, syndig och ond på korset.
– Ifall Jesus var oren, syndig och ond kan han inte ha varit Gud.

En del kan mena att Jesus fortsatte att vara av samma väsen som Gud, fast Jesus blev övergiven av Fadern och gjord till synd.
Frågan blir; Var någonstans är Jesus samma väsen som Fadern..när Jesus blivit helt gjord till synd?

En del kan även mena att Jesus inte hade en fallen natur eftersom Jesus inte hade en jordisk fars biologiska arvsanlag. Den fallna naturen anser man endast kan föras vidare genom två biologiska föräldrar med fallen natur. Jesus kunde på det sättet kallas ”obefläckad” eftersom han inte hade det som en del kallar för ”arvsynden”. Och man menar att Jesus var tvungen att födas av enbart en jungfru, en enda människoförälder, för att kunna få födas som ”obefläckad”.
Den syndiga fallna naturen anses, enligt läran om arvsynden, finnas redan hos det ofödda fostret, och det är en mystisk kraft som alla människor ärver och har i sig från syndafallet. Denna ”kraft” ska då inte ha funnits hos Jesus, utan han ska ha haft en annan natur i sin kropp. Jesu syndfrihet anses, i den läran, finnas i att han hade en unik kropp som var helt utan brister; han var obefläckad av synd, av arvsynden.
En del samfund går så långt att de menar att Maria var fullkomlig och obefläckad av synd som ”gudaföderska” och att Jesus blev syndfri endast tack vare arvet från Maria. Det är en av de mest felaktiga läror som finns inom kristendomen, eftersom den skapar en Maria som blir som Gud och en Jesus som inte är Gud.
Men ifall Jesus hade haft en annan typ av kropp, en kropp obefläckad av arvsynd, så hade Jesus inte prövats och frestats på samma sätt som andra människor.
En del menar att Jesus skapats med en ”fullkomlig” kropp lik Adam och Eva hade, innan syndafallet. Men deras kroppar var odödliga och skapade för ett evigt liv på jorden, och de hade inga insikter och kunskaper om gott och ont, likt Gud, eftersom deras ögon inte ”öppnats” ännu av den förbjudna frukten.
Adam och Eva var visserligen oskuldsfulla innan syndafallet, och Jesus var även han oskuldsfull, och syndens begär ”i kroppens lemmar” drev varken Jesus, Adam eller Eva till någon synd.
Men Jesus är Guds Son som kommer ner från himlen, redan fullkomlig och obefläckad av synd, eftersom Sonen är ”Ordet som var Gud” och ”som var hos Gud” och ”blev kött”.
– Jesus behövde inte en människa (modern Maria), som av en del anses fullkomlig och obefläckad likt Gud och även dyrkas för detta, för att bli obefläckad av synd själv.
– Jesus behövde inte heller en kropp lik Adams och Evas för att bli obefläckad av synd själv.

I anden är Jesus Gud och Guds väsen, fast Jesu kropp är ett vanligt ”kött” likt alla människors ”kött”.

Jesu ande = är arvet genom Anden, arvet från Fadern.
Jesu kropp (inkl. psyke/själ) = är arvet från modern Maria, arvet från en människa.

En kristen är en människa som har fått nåden att bli Guds barn genom tron på vem Jesus Kristus är och på hans försoningsverk på korset, och därigenom fått en andlig gemenskap med Gud i sin ande; hon har blivit född från ovan, född av Gud i anden. Gud kan bo i den frälsta människan, som trots att hon blivit pånyttfödd i anden har ett syndigt fallet kött.
Kristna är inte ”halva”, halvheliga eller halvrena, eftersom hela människan är helgad åt Herren.
Anden räknas som syndfri i människan tack vare att anden fötts på nytt av Gud och blivit rättfärdig i och genom Den Rättfärdige; Jesus Kristus.
Trots att människan räknas som syndfri i anden, i och genom Kristus, klarar och orkar inte människan att styra allt ”kött” till ett fullkomligt och helt igenom välbehagligt liv inför Gud. Köttet dras alltjämt till ett egocentriskt begärstyrt leverne.
Jesus är däremot Gud, i sin ande, och eftersom livet och kraften kommer från Gud som är fullkomlig så låter sig Jesus aldrig styras av sitt ”kött” och köttets olika viljor, påfrestningar och upplevelser.
Trots att Jesus upplever det som varje människa kan uppleva så faller han inte om och om igen likt alla andra som brister och felar i medvetna eller omedvetna synder inför Gud. Därför behöver alla kristna den nåd som är ny varje morgon genom Jesu försonande blod och rening för var och en som vill leva i Kristus och förbli i Kristus och hans liv, kraft och fullkomliga kärlek.

”Jesus sa till honom: Den som blivit tvättad, behöver sedan bara tvätta fötterna, så är han helt ren. Och ni är rena, men inte alla. För han visste vem det var som skulle förråda honom. Därför sa han: Ni är inte alla rena.”
Joh. 13:10-11

”Men ni är rentvådda och ni är helgade och ni är rättfärdiggjorda i Herren Jesu namn och genom vår Guds Ande.”
1 Kor. 6:11

”För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.”
Ef. 5:8

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23

”För med ett enda offer har han för alltid fullkomnat dem som blir helgade.”
Hebr. 10:14

Men en del kristna kan ibland mena att ifall Jesus inte var helt som alla andra människor, helt tömd på gudomlighet och på att vara Gud, så blir det ”fusk” när Jesus frestas och prövas. Han skulle annars ha lättare att undvika att synda och inte frestas på exakt samma sätt som andra människor.
Är det ”fusk”…när Gud, som inte kan frestas av synd, blir frestad av synd?
Det blir inte mer fusk än när de pånyttfödda kristna blir frestade av synd, frestade att ”i köttet” följa köttets alla viljor.
Varje kristen som fötts på nytt i anden har fått en ande som enbart vill göra Guds goda vilja i enhet med Kristi Ande. Det är inte människans ande som blir frestad under livets gång på jorden, utan det är ”köttet” som blir frestat. Människans ande lever i harmoni med Guds Ande inom människan, men den harmonin utmanas av den strid som alltid finns mellan Anden och ”köttet”. Den striden hade även Jesus, och därför kunde han frestas och prövas i ”köttet” på exakt samma sätt som alla vi andra. Köttet = kroppen med dess tillhörande psyke.
Jesus hade däremot visdom, insikter och kunskaper som andra kristna människor inte har. Se de 44 punkterna, i bibelstudiet ”Var Jesus gudomlig på jorden?”, om Jesu gudomlighet som Bibeln vittnar om.

Är Jesus en ”halvgud”?
Kritiker till treenighetsläran kan hävda att ifall Jesus både är sann Gud och sann människa så är Jesus en halvgud.
Och ifall Jesus inte är enbart en människa så är det inte en människa som har offrat sitt liv i vårt ställe och ingen människa som blivit ”medlare mellan Gud och människor”.
Men det är tvärtom; Jesus är verkligen Gud, trots att han avstod sina privilegier och sin makt som Gud när han ödmjukade sig och ville födas som människa och få ett ”kött” likt vårt.
Och med ett ”kött” likt vårt är Jesus verkligen en sann människa.
Alla människor har en ande. Vi är andevarelser och vår ande lever vidare efter att vår biologiska jordiska kropp har dött. Detta tror inte alla människor och inte heller alla kristna, vilket bland annat leder till svårigheter att se både på vilket sätt Jesus dog på korset samt hur Jesus kan vara Gud.
Jesus hade också en ande som bodde i en biologisk jordisk kropp. Alla människors biologiska kroppar (inkl. hjärnans psyke) är organisk materia som förmultnar i jorden när den dör.

Kan Jesus vara Gud i sin ande och ändå ha en vanlig människokropp och människosjäl…utan att vara en halvgud?
Duger människoblivandet av Ordet, när det blev kött…ifall Ordet ”bara” blev kött?
Vad säger Guds ord, summan av Guds ord?
Räckte Jesu försoningsoffer…ifall Jesus inte förlorade sin Gudom, övergavs helt, blev ett med Satans natur och värdig helvetet?
En lång rad bibelställen vittnar om hur Jesus bar våra synder i sin kropp, i sitt ”kött”.
En lång rad bibelställen vittnar om vad en människa är.
En lång rad bibelställen vittnar om vem Jesus Kristus är.

Jesus Kristus lever, genom Anden (= Faderns Ande, = Kristi Ande), i var människa som tagit emot honom och bekänt honom som Herren, Frälsaren, och sedan blivit född på nytt. Ändå förblir kropparna vanliga. Människan förblir en hel och sann människa, fast hon blivit ett Guds barn och tillhör Guds rike redan medan hon lever på jorden, och genom Anden har Guds rike inom sig.
Kan Gud uppfylla människan, bo i människan samt leva i en enhet med människan utan att människan blir en halvgud så kan även Jesus ha en ande som är ett med Fadern och Anden i Gudomen utan att vara en halvgud.
Gud är närvarande och bor alltså i en vanlig människokropp, i den frälsta människan. Likaså var det med Jesus. Gud, som är ande, bodde i en vanlig kropp med begränsningar (förgänglig, dödlig), lik våra begränsningar.
Ända tills Jesu kropp uppstått och förhärligats, levde Gud i en vanlig dödlig kropp. Gud ”sprängde” inte människokroppen genom att bo i den, och cellerna och molekylerna i kroppen blev inte heller övernaturliga eller ”gudomliga” i Jesu kropp.

Ifall Jesus var Gud, i anden…kan i så fall Gud begränsas av en människokropp?
”För Gud är allting möjligt.” Matt. 19:26. Detta bibelord bekräftar inte att Gud skulle kunna upphöra att vara den Gud är, att han kan sluta vara Guds väsen, utan bekräftar att den allsmäktige Guden kan göra vilka under han vill.
Gud, den Allsmäktige, bor i människor, och människorna begränsar Gud med sina olika typer av sinnen och Gud har valt att låta saker ske, eller inte ske, i ett samspel med människans tro och vilja. Begränsningarna kommer inte av att Gud är begränsad i sig själv, utan av att Gud inte låter någon styra eller begränsa hans kraft och närvaro på andra sätt än han själv har valt. Gud kan med sin kraft utföra vilka under han vill, Gud har ju skapat universum! Men Gud befinner sig inte inuti varje molekyl och atom i hela universum enbart för att han är allestädes närvarande. All materia genomsyras inte av Guds Ande, men Gud rör sig hur, var och när han vill.
Ingenting är omöjligt för Gud. När Gud kommer ”i köttet”, som människa så kommer Gud frivilligt i en kropp som vår för att kunna dö den död som vi annars skulle ha varit värda. Han kan även ha medlidande med våra lidanden och prövningar eftersom han genomlevt det en människa kan genomleva. Och segern över allt finns ”i Kristus” och ”genom Kristus”.

”För vi har inte en sådan överste präst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi, fast utan synd. ”
Hebr. 4:15

Jesus säger:
”Men ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.”
Luk. 22:8

”Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överste präst inför Gud för att sona folkets synder. För därigenom att han blev plågad och frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Hebr. 2:17-18

”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.”
Jes. 53:3

”För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte tillbaka. När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist. Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit helade. För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:21-25

Guds heliga byte med människan; synd – rättfärdighet:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Det första grekiska ordet för ”gjort”, som handlar om att Jesus blev gjord till synd är; ”poieó”, och har betydelsen; ”Att skapa, att göra, att agera, att orsaka, att verka”.
Det andra grekiska ordet för ”gjorda”, som handlar om vad människan blir i Kristus är; ”ginomai”, med betydelsen; ”att bli, att komma till stånd, att hända, att göras”.
(Strong’s Concordance)

Kristus verk på korset, och den synd han tar på sig, är det som ”verkar”/”orsakar”/”skapar”/”agerar”/”gör”
– så att vi människor ”blir”/”kommer till stånd”/”händer”/”görs” rättfärdiga i och genom Kristus.

Här ser vi tydligt ordens innebörd i Bibeln.

Somliga kan mena att Jesus aldrig kan ha haft ett ”kött” likt vårt, och det är läran om den så kallade arvsynden som man utgår från då.
Jesus hade inte en ”specialkropp”, varken före eller efter uppståndelsen. När Jesu kropp uppstod på tredje dagen så uppstod kroppen som ”förstfödd bland många bröder” (Rom. 8:29), eftersom alla Guds barn kommer att få en likadan fullkomlig och oförgänglig kropp som Jesus fick.
Den uppståndelsekroppen har Jesus haft hos Fadern ända från den dag han återgick till Fadern i himlen. När Jesus återkommer, på Domens dag, återvänder han i sin uppståndelsekropp men han återvänder också i majestät och härlighet som Alfa och Omega, alltings och allas Herre och Konung, och då med alla självklara privilegier och synlig makt som Gud den Allsmäktige har.
Men Jesus föddes inte med ett blod som inte tillhörde en ”fallen” kropp, eftersom Jesus hade en likadan kropp som sina bröder, i allt. En del kristna kan mena att Jesu blod var helt syndfritt, för annars kan inte Guds blod ha köpt Guds församling, och Guds blod måste vara rent. Man menar att arvsynden har inneburit att alla människor föds orena och syndiga och att orenheten finns i våra ”lemmar” (i kroppen).
Frågan blir; Ifall Jesu blod var ett annat blod…ett ”gudomligt” blod…då kan väl inte Jesus ha varit annat än enbart Gud till 100%?
Den bokstavliga tolkningen av Apg. 20:28, att Gud köpt församlingen med sitt eget blod, skapar en Jesus som har ett övernaturligt blod, vilket gör att ett övernaturligt blod, ett ”gudablod”, i så fall strömmade igenom och fyllde varje cell i Jesu fysiska kropp.
Var då alla Jesu organ i hans mänskliga kropp ”gudaorgan” fyllda med gudablod?
På vilka sätt blir i så fall Jesus (hans uppståndelsekropp) den förstfödde bland många bröder…ifall Jesu kropp var en ”gudakropp”?
En del kan mena att själen finns i blodet, och en del bibelöversättningar skriver så. Jesu renhet och helighet i blodet skulle i så fall kunna göra så att Guds liv finns i blodet eftersom Jesus är Gud och Jesu själ finns i blodet. I 3 Mos. står det:

”Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”
3 Mos. 17:11

Men det är en farlig väg att gå, att tolka enstaka bibelord bokstavliga när det skapar någonting som inte alls bekräftas genom summan av Guds ord, och dessutom gör Jesus till något som inte stämmer överens med all övrig vittnesbörd om vem Jesus är.
Det är alltid nödvändigt att tänka på vilka konsekvenser olika läror ger, vilka bilder de skapar och vilka följder i tro och undervisning som sker.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Grundtexten ger ofta en bättre förståelse av en text, eftersom en bibelöversättning dels kan vara påverkad av översättarnas egen tro, kunskaper, insikter och förutfattade meningar samt dels av vilka manuskript man har utgått ifrån. Ett ord i grundtexten kan dessutom ha många olika betydelser.
På bibelstudier.com utgår vi alltid från de manuskript som kallas Majoritetsskrifterna; Textus Receptus. Det är den största manuskriptsamlingen som finns bevarad och är de manuskript som allra bäst stämmer överens med varandra och är mest kompletta, samt även de manuskript som handkopierats av flest kristna och spritts bland kristna över hela världen sedan apostlarnas tid.

I 3 Mos. 17:11 i King James Version (Textus Receptus) står det:

”For the life of the flesh [is] in the blood: and I have given it to you upon the altar to make an atonement for your souls: for it [is] the blood [that] maketh an atonement for the soul.”

De tre understrukna ställena; ”for the life”/”for the soul” är ett enda hebreiskt ord; ”nephesh”.
”Definition: Själ, liv, jag, person, hjärta, varelse, sinne, levande varelse”
(Strong’s Concordance)

”Nephesh” kan ha flera betydelser i det Gamla testamentet.
Ingen levande varelse på jorden kan leva och andas i sin kropp ifall blodet rinner ut ur kroppen. Detta gäller även djuren. En jordisk levande varelse måste ha en kropp som innehåller en tillräcklig mängd med blod. Det ord som i 3 Mos. 17:11 handlar om människors liv handlar på andra bibelställen om djurens liv.
Ett exempel:
När Gud säger: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden under himlavalvet.” så är det hebreiska ordet för ”levande varelser”; ”nephesh”.

Blod från djur skulle tillfälligt sona människornas synder i det gamla förbundet. Genom blodet fanns det tillfällig rening. När Jesus utgöt sitt blod på korset, ”en gång för alla” (Hebr. 9:12), så renade det människor för evigt.
Det hebreiska ordet för ”of the flesh” är; ”basar”, vilket betyder människoköttet (eller djurköttet), vår fysiska kropp (eller djurets kropp).
3. Mos. 17:11 börjar då; ”nephesh basar dam”, vilket betyder; ”Livet/själen/varelsen – köttet/kroppen – blodet”.

Mer om ”nephesh” i bibelstudiet ”Vad är en människa?”.

Vi kan alltså inte hänvisa ett ”gudablod”, hos Jesus, till Apg. 20:28, och att Jesus skulle ha haft ett annat blod eftersom ”Gud köpt församlingen med sitt eget blod”.
Förståelsen blir i stället att; Fadern var både närvarande på korset genom Anden, i Sonen, samt var ett med Sonen på korset (Gud är en treenig Gud som alltid är endast 1 Gud), i den kropp som Sonen fötts i som människa och som kunde utgjuta vanligt mänskligt blod
= Guds blod, för kroppen tillhörde Guds Son; Människosonen, sann Gud och sann människa.

Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

Det går inte att skapa läror av enstaka ord från Bibeln när de sedan omöjligen kan harmoniera med resten av Bibelns grundläggande sanningar om vem Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden är.

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

JDS-läran kommer ursprungligen från ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon år 451 e.Kr.
Där fastslogs att Jesus blev en människa till ande, kropp och själ och att alla tre delarna måste dö för att människans synd skulle kunna försonas. Sedan har denna lära predikats och spridits vidare även i nutid, av bland annat E.W. Kenyon och Kenneth Hagin från USA.

JDS-läran är byggd på några ord i Bibeln som man anser måste tolkas bokstavligen, medan helheten av Guds ord måste bortprioriteras. När man gör så skapas läror som innehåller en mängd motsägelser, och i värsta fall förvandlar även Gud till något han inte är samt ger honom egenskaper han inte har.
De stora tolkningsproblemen, i alla variationer av JDS-läran, uppstår när man försöker att bibehålla tron på en treenig Gudom och samtidigt en tro på JDS-läran. För när man tittar närmare på konsekvenserna av JDS-läran så går ingenting ihop, utan hela läran motsäger sig själv på alla punkter. Och i motsägelserna uppstår förvirring, frågor och undervisning som inte kan förklara JDS-lärans punkter och grund utan att upplösa både vem Gud säger att han är och vad Gud säger att han har gjort.

JDS-läran grundar sig inte på:
1) Att Jesus ÄR Gud.
2) Att Jesus, Fadern och Anden alltid är ett.
3) Att Jesu ande inte kan dö.
4) Att Jesus bar mänsklighetens synder i sin kropp.
5) Att Jesu fysiska död var tillräcklig.
6) Att Jesus ÄR både sann Gud och sann människa som Människosonen.

Ifall Jesus upphör att vara Gud = så är inte Jesus Gud.

Är Jesus Kristus Vägen, Sanningen och Livet (Joh. 14:6)?
Är Jesus Kristus Livets Furste (Apg. 3:15)?
Eller blev Jesus Kristus den störste syndaren någonsin på korset, syndig i hela sin varelse, så ond och full av mörker att Gud Fadern inte kunde vara nära honom?

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Endera är Jesus enbart en människa, eller så är Jesus Gud och ”Kristus kommen i köttet” (1 Joh. 4:2), som ”blev lik oss människor” (Fil. 2:7), Gud som ”hade trätt fram som en människa” (Fil. 2:8).
Endera är Jesus Gud på ett symboliskt sätt (gud), eller så är Jesus sann Gud och sann människa.
Vem är Jesus?
Gud ”kommen i köttet” (köttet = kroppen och psyket) …..eller ”kött” som bara är ”kött”?

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

/ M.H.

Dog Jesus andligen på korset?

Det finns olika syn på hur mycket Jesus var tvungen att dö för att försoningen för mänsklighetens synder skulle kunna bli genomförbar.
Somliga menar att Jesus var tvungen att helt och hållet bli en syndare, och bli ett med synden.
Andra menar att Jesus enbart dog kroppsligen, och tog mänsklighetens synder i sin kropp, och att denna död räckte på ett fullkomligt sätt.

Vi kommer här se vad Bibelns helhet säger, samt vilka följder det blir av olika läror, med speciellt fokus på JDS-läran; ”Jesus Died Spiritually”.
Det är oerhört viktigt att förstå vad konsekvenserna blir av det man tror på, eftersom det för med sig helt olika svar på vem Jesus Kristus egentligen är och var.

Bibelstudiet hör ihop med det djupa och omfattande bibelstudiet ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”. Där går vi på ett djupare sätt igenom JDS-lärans olika varianter och dess oförmåga att vara sanning. Dessa varianter är spridda in i många olika kristna samfund.
Till det bibelstudiet hör även ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.

Det som händer Jesus på korset ser ut att vara en motsägelse, i flera varianter:

1) Om Jesus dog och var i helvetet – hur kan då Jesus vara Gud?
2) Om Jesus dog helt – hur kan då Jesus vara i helvetet?
3) Om Jesus inte dog helt – hur kan Jesus då ha dött i vårt ställe?

Kan Gud dö?…blir då följdfrågan.

För att kunna se sanningen behöver vi se flera saker sammantaget, som en helhet:

– Vem är Jesus?
– Vad är en människa?
– Vad innebär det nya förbundet?
– Vart kommer vi när vi dör?

Läs gärna bibelstudierna ”Har människan ett innersta jag? samt ”Vad är en människa?” för en djupare förståelse av vad människan består av och hur människan fungerar.

Läran att Jesus dog andligen på korset kallas för JDS-läran:

”JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.
Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är ”nederstigen till dödsriket”, men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.
Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.”
Wikipedia

JDS-läran ger Jesus Kristus dessa egenskaper:
– En helt igenom syndig människa.
– Jesus blir helt övergiven av Gud.
– Orättfärdig och värdig helvetet.
– En ond natur likt Satans natur, under tiden i helvetet.
– Jesus måste bli född på nytt andligen i helvetet.

Bakom denna lära som predikats av E.W. Kenyon och Kenneth Hagin finner man att den har sin grund i ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon år 451.
Där fastslogs att Jesus, när han blev människa, blev människa till ande, kropp och själ och att alla tre delarna måste dö för att människans synd skulle kunna försonas.
Det katolska kyrkokonciliet hade rätt i att Jesus blev en människa med ande, själ och kropp. Men hade helt fel i att Jesus måste dö till ande, själ och kropp för att mänsklighetens synd skulle kunna försonas, eftersom Bibeln tydligt visar att Jesus bar människornas synder i sin kropp.

Företrädare av JDS-läran kan också mena att Guds stora kärlek till människan visas som mest när Jesus dör helt övergiven av Gud och helt igenom gjord till synd samt plågas av helvetets kval i vårt ställe.
Allt detta är mer en filosofisk slutsats än baserad på Bibelns helhet, men slutsatsen gör Jesus Kristus till någon annan än den han är.

Jesus var en människa som vi, till det yttre. Men Jesus var också Gud.
Jesus kom till jorden som mänsklighetens tjänare, och fick utstå lidanden som en vanlig människa.
Men några av hans lärjungar fick också se en glimt av den härlighet som Jesus hade inom sig, det majestät som Jesus lade åt sidan ”när han en tid blev gjord ringare än änglarna”:

”För det var inte några slugt uttänkta sagor vi följde, då vi gjorde känt för er vår Herre Jesu Kristi makt och återkomst, utan vi var ögonvittnen till hans majestät. För han fick ära och pris från Gud, Fadern, när en röst kom till honom från det högsta majestätets härlighet, som löd så: Denne är min älskade Son, som jag har behag i. Och denna röst hörde vi komma från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.”
2 Petr. 1:16-18

Det grekiska ordet för ”majestät” är; ”megaleiotés”, och betyder; ”(divine) majesty or magnificence, glory”.
(Strong’s Concordance))
Ordet används bara 3 gånger i hela det Nya testamentet; Luk. 9:43 och 2 Petr. 1:16 talar om Guds majestät och Jesu Kristi majestät.
(Det tredje bibelstället är när silversmeden Demetrius försvarar gudinnan Dianas ”härlighet”, i Apg. 19:27.)

”Och sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var för sig själva. Och han förvandlades inför dem, och hans ansikte lyste som solen och hans kläder var vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Då började Petrus tala och sa till Jesus: Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill kan vi göra tre hyddor här, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia. Medan han ännu talade, se, då överskuggades de av en lysande molnsky, och se, en röst ur skyn sa: Denne är min älskade Son, i honom har jag ett gott behag. Lyssna till honom. När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och var mycket förskräckta. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sa: Res er upp och frukta inte. Och när de lyfte blicken, såg de inga andra, utan bara Jesus.”
Matt. 17:1-8

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:14

”Det som var från begynnelsen, det som vi har hört, det som vi har sett med våra ögon, det som vi har skådat och våra händer rörde vid – det gäller Livets Ord. Och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.”
1 Joh. 1:1-2

”Och vi har sett och vittnar att Fadern har sänt Sonen (till att vara) världens Frälsare.”
1 Joh. 4:14
(”till att vara” står inte i grundtexten, utan är tillagda för svenska språkets skull)

Jesus var inte bara en vanlig människa som fick ett uppdrag från Gud, och sedan lyckades med bedriften att inte synda.
Synd fanns inte i honom.
Jesus var rättfärdig i sig själv, eftersom:
1) Guds Helige Ande befruktade Maria.
2) Jesus har sitt fysiskt biologiska genetiska arv som människa efter Maria, och sitt arv andligen från sin himmelske Fader.
3) Jesus skapades inte som människa. Jesus föddes som människa.
4) Jesus räknades inte som orättfärdig, och hade aldrig en ande som hade en bruten gemenskap med Gud.
5) Jesus behövde inte frälsas från sina synder, som alla andra människor. ”Synd finns inte i honom”.
6) Jesus hade i allt en fysisk kropp likt vår, men andligen så var Jesus hela tiden Gud.
Därför dog inte Jesus andligen på korset.

Innan Jesus dör säger han: ”Det är fullbordat.”
Det nya förbundet inseglas med Jesu blod.
JDS-läran menar felaktigt att det nya förbundet fullbordas först när Jesus blir född på nytt andligen i helvetet. Detta omintetgör Jesu ord på korset.

Jesus säger också:

”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan.”
Luk. 23:46

Det grekiska ordet för ”överlämna” betyder också; ”befaller”.
När Jesus dör så slutar hans kropp förstås att andas. Lungorna fungerar inte mer, och det fysiska biologiska livet upphör.

Kritiker till treenighetsläran menar att människan inte är en tredelad varelse utan en tvådelad, där kropp och ande hör ihop biologiskt. När människans ande beskrivs i Bibeln så menar man att anden är människans livsgnista, själva andedräkten som är tecken på att liv finns och pågår. När Jesus då befaller sin ande i Faderns händer så betyder det i så fall att Jesus ger tillbaka sin livsgnista till den han har fått den ifrån; Fadern. Man menar sedan att Fadern ger tillbaka Jesus och alla människor livsgnistan när de uppstår fysiskt igen.
Det motsägelsefulla blir då bland annat att det står att Jesus ”blev levandegjord i anden” och gick ner i dödsriket ”och proklamerade för andarna i fängelset” (1 Petr. 3:18-20). En död kropp med en själ som är hjärnans mentala förmåga kan inte gå ner dödsriket och proklamera, och en livsgnista/andedräkt kan inte ensam gå ner i dödsriket och proklamera. Man hoppar dessutom över orden ”visserligen dödad till köttet”, som betonar att det enbart var Jesu kropp som dödades.

Men Jesus hade inte behövt överlämna eller befalla sin livsgnista eller andedräkt i Faderns händer. Gud samlar inte ihop människors personliga andedräkter eller livsgnistor och sparar dem någonstans tills uppståndelsens dag. För resonemangets skull skulle Gud kunna spara dem i sitt minne för att sedan kunna återskapa människorna helt och hållet igen. Gud behöver då göra helt nya människor, kopior av de som dött helt och hållet och försvunnit i intet; kloner.

Men vår ande lever redan nu ett evighetsliv, och Gud skapar inte kloner av sina avbilder, som under en tid har slutat helt att existera.

”Jag är livets bröd. Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö.”
Joh. 6:48-50

Alla människor dör den fysiska döden, eftersom döden och dödsriket ännu inte har kastats i eldsjön. Jesus menar att ingen som tror på honom någonsin ska dö andligen. För den som lever, fast den dör, den lever andligen fast kroppen dör.

När Stefanus stenas till döds så säger han först:

”Se, jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”
Apg. 7:56

Och i dödsögonblicket säger han:

”Herre Jesus, tag emot min ande.”
Apg. 7:59

Paulus skriver till Timoteus:

”Herren Jesus Kristus vare med din ande. ”
2 Tim. 4:22

Och till thessalonikerna:

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.”
1 Thess. 5:23

Jesus fröjdade sig i anden, inte i andedräkten:

”I samma stund fröjdade sig Jesus i anden och sa: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har varit välbehagligt för dig.”
Luk. 10:21

När Jesus dött fysiskt så hamnar hans ande inte i en ickeexistens, utan hans ande går ner i dödsriket och proklamerar. Och det är inte demoner Jesus proklamerar för, utan det är människornas andar ”från Noas dagar” som en gång i tiden ”var olydiga” och inte ville vända om från sin synd:

”För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden, i vilken han också gick bort och proklamerade för andarna i fängelset, de som en gång i tiden var olydiga, den gången när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar medan arken byggdes. I den blev några få, det vill säga åtta personer, frälsta genom vatten.”
1 Petr. 3:18-20

Jesu ande är samma dag även tillsammans med rövarens ande (från korset bredvid sig) i paradiset, hos Fadern:

”Och han sa till Jesus: Herre, tänk på mig när du kommer in i ditt rike. Då sa Jesus till honom: Sannerligen säger jag dig, i dag ska du vara med mig i paradiset.”
Luk. 23:42-43

Men när Jesus dött fysiskt och tagit människors synder i sin kropp, upp på korset, och hans ”kött” har brutits och hans blod har utgjutits, så är allt fullbordat:

”Då nu Jesus hade tagit emot ättikan, sa han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.”
Joh. 19:30

Jesus ger sitt liv och Jesus har makt att själv ta tillbaka sitt liv. Döden kunde inte behålla det rena heliga Livet; Guds liv.

”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:17-18

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”
Joh. 14:6

”För liksom Fadern uppväcker de döda och gör dem levande, så gör också Sonen levande vem han vill.”
Joh. 5:21

Den ”siste Adam” blev en livgivande ande.
Gud är ande och Människosonen är ”Herren från himlen”. ”Herren är Anden” (2 Kor. 3:17).
En motpol till den förste Adam:

Jesus blev inte gjord till synd till ande, själ och kropp.
Jesus blev gjord till ”ett skuldoffer”, likt djuroffren i det gamla förbundet var återkommande skuldoffer för folkets synder.

”Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen.”
Joh. 6:51

Det är Jesu kropp som symboliserar vår räddning i Jesu ”kött”; brödet som ska brytas och mannat som kom ner från himlen och ska ”ätas”.
Det är blodet som inseglar det nya förbundet genom Jesus Kristus; världens Frälsare. Kroppen och blodet tillhör det fysiska. Och även om det står i det Gamla testamentet att ”livet finns i blodet” så är det det fysiska biologiska livet som symboliseras av blodet; jordelivet som människan lever. När blodet försvinner eller stannar slutar kropp och själ/psyke att fungera.
För utan fysisk död kan inte ett nytt testamente bli giltigt:

”För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.”
Hebr. 9:16-18

Och utan att blod utgjuts ger ingen förlåtelse:

”För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebr. 9:19-22

Jesu död och uppståndelse blev en seger över döden som kom in i världen genom syndafallet.

”Välsignelsens bägare, som vi välsignar, ger den oss inte del av Kristi blod? Det bröd som vi bryter, ger det oss inte del av Kristi kropp?”
1 Kor. 10:16

”Så kan vi då, bröder, med frimodighet gå in i det heligaste genom Jesu blod, genom en ny och levande väg som han har öppnat åt oss genom förlåten, det vill säga sitt kött”
Hebr. 10:19-20

När Jesus dog kroppsligen så räckte det. Offerlammet slaktas för sitt blod. Jesus öppnade vägen åt oss ”genom förlåten, det vill säga sitt kött”.
När Jesus i stället, i JDS-läran, görs till synd helt igenom så ger man Jesus samma identitet som Satan har, och Jesus blir ett med Satans natur.
Men fast Jesus dog fysiskt utan att dö andligen blev hans offer ett offer i vårt ställe; en ställföreträdande död. Människornas synder förde med sig en evig död, genom syndafallets konsekvenser.
Jesus ”rycktes bort från de levandes land” när han ”gick in i överträdarnas ställe”:

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bortför att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.”
Jes. 53:4-12

”Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla.”
Hebr. 10:10

”Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.”
1 Petr. 2:24

”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
Rom. 8:3-4

Jesu kropp var från början ett Guds tempel, som han själv skulle låta uppstå, eftersom han hade ”makten att ge sitt liv och att ta det tillbaka”:

”Jesus svarade och sa till dem: Riv ner detta tempel, och inom tre dagar ska jag låta det uppstå. Då sa judarna: I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du vill resa upp det på tre dagar? Men templet han talade om var hans kropp.”
Joh. 2:19-21

Summering:

Jesus är rättfärdig i sig själv, i sin ande, där han är Sonen i Gudomen och ett med Fadern. Men Jesus var ingen halvgud, utan blev ”i allt lik sina bröder”.
Jesus bär mänsklighetens synder i sin kropp, i sitt ”kött”, inte i sin innersta andliga människa.
Guds kärlek är den allra största eftersom Gud frivilligt och av kärlek ville komma till jorden och födas som människa, och bli en ödmjuk tjänare och utsätta sig för hån, förföljelse, förödmjukelser, anklagelser om hädelse och ockultism, misshandel, tortyr och plågsam fysisk död…bärande hela mänsklighetens synder upp på ett kors.

Men Livets Furste, den Helige och Rättfärdige, kunde inte dö.
Men kroppen kunde förvandlas till en uppståndelsekropp; en förhärligad, fullkomlig och oförgänglig kropp.

”Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en man, en mördare, skulle friges åt er, och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda.”
Apg. 3:14-15

Jesus blev Guds rena offerlamm. Inte för att han lyckades med bedriften att som människa inte synda en enda gång i tanke, ord eller gärning, utan för att orättfärdighet inte finns i honom:

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

Ser man till Bibelns helhet så förstår man att orden ”gjort till synd” här är en metonymi. Läs ett mer omfattande bibelstudium angående detta i ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?” Jesus blev gjort till synd på det sättet att han dog för våra synder som en dömd syndare, men dock helt rättfärdig och syndfri i sig själv. Mänsklighetens skuld blev lagd på Jesus eftersom han dog i allas vårt ställe. Alla som inte vill bli räddade av Gud väljer att i stället bli lagöverträdare, för endast genom Jesus Kristus finns nåden och befrielsen från den domen, eftersom det är det rättfärdiga livet i Kristus som frälser människan.
Men vill man bli dömd efter lagen så blir straffet efter lagen. Vårt straff för lagöverträdelse hade blivit en evig död, men en död för hela människan eftersom en bortvändhet från Gud även ger en ande som är ”död” och orättfärdig inför Gud. När en orättfärdig syndare döms för sina lagöverträdelser så är syndaren orättfärdig i sig själv.
Jesus var Guds rena offerlamm och rättfärdig i sig själv.
Jesus blev själsligen och kroppsligen som en av oss, och han led och plågades som vi skulle ha gjort, men med större tyngd på sina axlar. Hans bägare kunde ingen annan dricka.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

JDS-läran förvandlar Jesus till ett med Satans natur och värdig helvetet.
Läran gör Jesus till någonting annat än ett med Fadern och en i den treeniga Gudomen.
Mängder av bibelställen blir inte sanna som en konsekvens av JDS-läran.

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8

/ M.H.

Är eros en kärlek från Gud?

Kristna kan tala om och predika om att Gud har ett speciellt namn på den ”erotiska kärleken”; ”eros” på grekiska. De kan mena att det finns tre olika namn för Guds kärlek; agape, philios (filios på svenska) och eros. Agape är då Guds utgivande kärlek, philios vänskaplig kärlek och eros den sexuella lusten/driften.
Stämmer detta?
Ordet ”eros” finns inte med i den grekiska grundtexten en enda gång. Ändå har det bildats en lära om att eros är Guds kärlek.
Men sex…och sexlust då?
Vi behöver se vad Bibeln säger, och vad ”eros” egentligen är och innebär. Likaså vad all kärlek från Gud är och innebär.
Vi behöver se skillnaden.

Namnet Eros kommer ursprungligen från den grekiska mytologin. Eros är där en kärleksgud. Han är son till Afrodite, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Eros är en parallell till romarnas mytologiska kärleksgud Amor.
Det finns ingen biblisk samhörighet mellan guden Eros och en ”eros-kärlek” skapad av Gud. ”Agape” och ”philios” är däremot kärlek som kommer från Gud, men de har en biblisk samhörighet som vi ska titta närmare på här. De är inte alls särställda från varandra.

För att se vad Bibeln menar så behövs ett djupare och bredare bibelstudium.
Vid fördjupade bibelstudier behöver man se vad helheten av Bibelns ord säger, för att komma så nära sanningen som möjligt. Helheten är hela det Gamla testamentet och det Nya testamentet tillsammans. ”Summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119). Och sanningen visas i både ordens sammanhang och förklaringar genom Bibelns helhet, och ofta ännu tydligare när man även studerar grundtexten samt när man studerar alla bibelställen med liknande ord och betydelser parallellt, bredvid varandra.

Allt börjar i Edens lustgård. Och allt Gud hade skapat var endast gott. Gud var tillfreds med sin skapelse och även med människorna. Uppdragen som människorna fick var att föröka sig och uppfylla jorden och att råda över djuren.

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.””
1 Mos. 1:27-31

Den ”fallna naturen” finns efter syndafallet hos varje människa som föds. I den fallna människan finns ett ofullkomligt ”kött”, och det finns en fortsatt pågående strid genom livet mellan Guds vilja och det egna begäret; köttets egenvilja. Och människan kan omöjligen följa Gud och göra Guds vilja utan att ledas av Guds Ande.
Begär fanns inte hos de första människorna, eftersom de inte skapades av Gud med en fallen natur, en dödlig natur, som kunde drivas av begärelser efter att synda.

Satan, som kallas för ”den gamle ormen” av Jesus, lockade mannen och kvinnan att bryta Gud bud om att inte äta av frukten från Kunskapens träd.
Här kan en del kristna mena att kvinnan drevs av ”köttets begär”, men det stämmer inte. Köttets begär hör ihop med den fallna naturen. Däremot såg frukten god ut, och kvinnan lockades av att få förstånd, likt Guds förstånd. Människorna var fortfarande oskuldsfulla evighetsvarelser, som efter syndafallet blev dödliga med en andlig bruten gemenskap med Gud. När de fallit genom synd och ätit av den förbjudna frukten kunde människorna inte längre få en möjlighet till ett evigt liv genom ”Livets träd”. Därför behövde Gud sända sin Son, för att frälsa mänskligheten.

”Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.”
1 Mos. 3:7

Mannen hade inte tagit sitt ansvar när han var med kvinnan vid Kunskapens träd, och kvinnan hade inte delat ansvaret med mannen.
Från och med nu skulle mannen ”råda över kvinnan” och ”kvinnan ha sin åtrå till mannen”. Här kan man se att mannens ansvar för kvinnan förstärks, eftersom han ”var med henne” men ändå tillät att de båda bröt Guds bud. Och kvinnan ska inte ”åtrå” annat än att följa Guds bud.
Syndafallet fick konsekvenser för ormen, kvinna och mannen. De fick följder och straff på grund av synden:

”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”
1 Mos. 3:16

”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:17-19

Men det är inte bara kvinnan som ska ha sin åtrå till sin man.
I Höga Visan ser vi att även mannen ska ha sin åtrå till kvinnan.
Där säger bruden:

”Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.”

I Höga Visan så är ordet för åtrå det hebreiska ordet; ”teshuqah”.
Det finns tre gånger i det Gamla testamentet, förutom i Höga Visan 7:10 också i 1 Mos. 3:16 och 4:7.
Ordet ”teshuqah”, och kommer från ordet ”shuwq”; ”i den ursprungliga betydelsen av att sträcka ut efter; en längtan – begär”.
Det betyder att enligt Bibelns ord så ska både en man och en kvinna ha sin längtan och sin lust ömsesidigt till varandra.
Ordet har inte alls en enbart sexuell betydelse, utan handlar om en djup längtan och ett djupare slags begär; ett själens begär genom en djupare kärlek, som får fysiska uttryck i sin kärlek. Och här finns bara orden ”agape” och ”philios” i den grekiska grundtexten.
Höga Visan med bruden och brudgummen speglar Kristus och hans brud; församlingen. Därför finns boken som kanon i vår Bibel. Där har bruden sin åtrå till Kristus, och Kristus sin åtrå till sin brud. En innerlig längtan som bottnar i stark kärlek från Gud. En djup gemenskap och ett överlåtande till varandra i utgivande agape-kärlek.
Det är så långt från ”världens” ytliga erotik och ”köttsliga” destruktiva begär som man kan komma:

Paulus skriver i 1 Kor. 7:9:
”Men om de inte kan leva avhållsamt, så bör de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än vara upptänd av begär.”

King James Version översätter 1 Kor. 7:9: ”to be inflamed with sexual desire”.
Det grekiska ordet för ”upptänd av begär är; ”puroó”, med betydelsen; ”att vara brinnande, att brinna”.

Samma betydelse av ordet; ”puroó”, finns i 2 Kor. 11:29, där Paulus beskriver hur det känns som en brinnande eld inom honom när någon kommer på fall:

”Vem kommer på fall, utan att det brinner som en eld i mig?”

Och samma betydelse i 2 Petr. 3:12:
”…medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta.”

Den brinnande elden beskrivs som stark och till och med förödande och förstörande.
Konsekvensen av begäret som leder till synd är tydlig:

”Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:14-15

Här behövs det speciellt uppmärksammas att det är människan själv som låter sig ”dras bort”, som själv låter sig lockas av sitt eget begär.
Ordet ”begär” är här det grekiska ordet; ”epithumia” och betyder; ”speciellt önskan om vad som är förbjudet, lust”.

I 1 Kor. 7:9 och Jak. 1:14-15 blir det tydligt att det egna begäret är något som är krävande, något som brinner av att tillfredsställas för sin egen lusts skull.
Begäret kan leda till synd, eftersom begäret ”vill ha” till den graden att det kan få människan att gå över gränser som människan kanske egentligen vill hålla.
Begäret vill bara få. Det vill inte ge. Begäret vill bara ha. Det vill inte skänka. Vill begäret skänka, så är det i så fall en biföljd av huvudsyftet; att själv ha och att få, att själv bli tillfredsställd.

”För detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, inte i begärelsens lusta såsom hedningarna, som inte känner Gud, att ingen går för långt och bedrar sin broder i sak, för Herren straffar allt sådant, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. För Gud har inte kallat oss till orenhet utan till helgelse.”
1 Thess. 4:3-7

Ordet ”kärl” i 1 Thess. 4:4 betyder kropp eller hustru.

De grekiska orden för ”begärelsens lusta” är; ”pathos epithumia”. ”Pathos” är en ”passion för lusta”.
Det är en strävan som inte kommer från Gud. Utan den ligger som grund för ett liv genom ”eros”, och blir då en slags tillbedjan av Eros.
Petrus förklarar människors begärelser:

”De lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. För det man besegrats av är man slav under.”
2 Petr. 2:19

Begäret beskrivs aldrig som någonting sunt, eller som något som Gud önskar ska existera i ett kärleksfullt äktenskap. Ett begär inom ett äktenskap blir inte utgivande, utan krävande och ett eget mål för egen tillfredsställelse.
Att ha sin lust kan däremot vara positivt och anknytas till kärlek och djup längtan. Vi kan ha vår lust till Herren. Herren kan ha sin lust och glädje över oss:

”Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.”
Sef. 3:17

Ord. 5:18-19 säger:
”Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek berusa dig.”

Rätt kärl, rätt lust, rätt berusning. Lusten bottnar i utgivande kärlek och gemensam glädje.

Eftersom Eros är det egna köttets begär så hör det ihop med ett högmod som utgår från människans egenvilja:

”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17

”För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen…”
Tit. 2:11-12

”Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.”
Matt. 5:27-28

När en man ser på en kvinna med begär, så begår han ett äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta, genom hor/otukt. Begäret är så starkt och förödande eftersom begäret hör till köttet och till världen och inte kommer från Gud eller finns hos Gud.
Hos Gud finns inte ett ”eros-begär”.
Fast då kan man kanske tro att Gud har skapat människan med ett ”eros-begär” eftersom människan är uppmanad att föröka sig och uppfylla jorden. Men det finns ingen god kraft i något begär överhuvudtaget. Att begära någonting är grundat i egot och är motsatsen till att vilja ge någonting.
Eros = egocentrerat sexuellt begär.
Gud har bara utgivande kärlek, vilka betecknas av ”agape” och ”filios”, men är även de sammanflätade och oskiljaktiga. Det är i denna kärlek som vi ska leva.

Grekiska ”phileó” finns med 25 gånger i NT, i olika böjningar, och betyder; ”kärleksfull vänskap” – ”för att visa varm kärlek i intim vänskap, kännetecknad av ömt, hjärtligt övervägande och släktskap”.

I Matt. 10:37 finns ordet ”philón”, och betyder: ”att älska; att vara vänlig mot någon.”

”Den som älskar far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.”

”Om någon inte har Herren Jesus Kristus kär, så vare han förbannad.”
1 Kor. 16:22

I Joh. 5:20 är ”philei” den kärlek som till och med Fadern älskar Sonen med. Alltså här en lika stark kärlek som agape-kärleken:

”För Fadern älskar Sonen och visar honom allt det han själv gör, och han ska visa honom ännu större gärningar än dessa, så att ni ska förundra er.”

I Upp. 3:19 ser vi att alla som Jesus älskar älskas även med ”phileo”:

”Alla dem jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Så var därför ivrig och omvänd dig.”

Men ”philón” dyker upp även i sammanhanget att älska mörkret:

”Men utanför är hundarna och trollkarlarna och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och alla dem som älskar lögnen och håller sig till den.”
Upp. 22:15

”Phileó” också handla om en kyss, som den som Judas förrådde Jesus med.

”Phileo” används 5 gånger i Matteus, 1 gång i Markus, 2 gånger i Lukas, och 13 gånger i Johannes.

När Johannes skriver i 21:20 så handlar det om agape-kärlek:
”Då vände sig Petrus om och såg att den lärjunge som Jesus älskade följde efter”

Agape finns 143 gånger i Nya testamentet, i olika böjningar:
”agápē – ”kärlek som kretsar kring moraliska preferenser. Så även i sekulär antik grekiska, (agápē) fokuserar på preferens; likaså betydde verbformen agapáō) i antiken ”att föredra”. I NT hänvisar (agápē) vanligtvis till gudomlig kärlek (= vad Gud föredrar).”

(Alla grekiska och hebreiska ord och förklaringar; Strong’s Concordance.)

Summering:

Det finns endast två ord som beskriver Guds kärlek; agape och philios (filios på svenska).
Eros finns inte med en enda gång i Bibelns grekiska grundtext.
Eros är Afrodites son, kärleksgudinnan i den grekiska mytologin.

Eros är den egocentrerade sexuella lusten, och ett begär som utgår från egenviljan och bara vill tillfredsställa den egna lusten. Eros är motsatsen till Guds utgivande kärlek.
Genom Bibeln ser vi att begäret är något som tillhör ”köttet”, den biologiska kroppen och själen/psyket (psuché).
Det kommer mycket ont ur begäret, där jaget styr i stället för Gud; egoism och högmod, maktbegär, sexbegär, pengabegär med mera. Begäret från köttet mättas inte, utan är en kraft i sig som aldrig får nog. Det finns ingen förnöjsamhet i begäret, utan endast tillfälligt stillat begär.
Vi kan blicka ut över världen och se att Gud alltid har rätt och känner människornas hjärtan.
Begäret styr i världen:

”Men de som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i många oförnuftiga och skadliga begär, som drar människorna ner i fördärv och undergång. För penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har strävat efter och därigenom förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du, gudsman, håll dig borta från sådant och sök ivrigt efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet.”
1 Tim. 6:9-11

Resultatet av pengabegäret kan bli förödande och leda till att man ”förs bort från tron”. Någonting händer med den troendes hjärta och vilja när begäret slår rot. När begäret slår rot och människan blir slav under ”köttets begär” så regerar synden i livet. Och människans ande kan påverkas av det köttet vill. Köttet ska formas av anden, och inte anden av köttet.

Vi kan se att redan i tanken, som slår rot i köttet, finns begäret:

Ni har hört att det blev sagt till dem i forna tider: Du skall inte göra hor. Men jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna, han har redan gjort hor med henne i sitt hjärta.”
Matt. 5:27-28

Jesus menar inte att man först ska ta reda på ifall en kvinna är gift innan man ser på henne med begär i sitt hjärta. Det finns inget gott i begäret överhuvudtaget, eftersom begäret är det mänskliga egots vilja att bli tillfredsställt. Begäret är utan agape-kärleken som vi alltid ska leva i.
Jesus menar att i hjärtat sitter människans innersta värderingar och vilja att följa Gud eller vilja att bedriva otukt.
De tankar som vi vill behålla och använda, formas av och följa, har börjat att slå rot i hjärtat. De blir våra värderingar:

”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. För vad hjärtat är fullt av talar munnen.”
Luk. 6:45

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.”
Ords. 4:23

Den lust som Gud vill att vi ska leva med är en djup och innerlig längtan och glädje. Vi kan ha vår lust i Herren, och Herren har vår lust över oss.
Den intima djupa längtan och lusten speglas i Höga Visan, som symboliserar kärleken mellan Kristus och bruden; församlingen.

/ M.H.

Är Guds Ande en person?

Det finns olika tolkningar av vad ”anden” i Bibeln är. Och skillnaden i betydelse beror oftast på vilken tolkning man har av vem Jesus Kristus är. De som tror att den Helige Ande är en person tror på en treenig Gud; Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden.
De som tror att anden är Guds kraft, Guds ”andedräkt, Guds ”inre” tror oftast att Jesus enbart var en vanlig människa samt att människan enbart är en helt dödlig biologisk varelse med en kropp och ett psyke (själ).
Vad anden är har stor betydelse i konsekvenserna;
– har människan fått den Helige Ande som ett sigill inom sig?
– är den Helige Ande ”Hjälparen” eller en opersonlig hjälpande kraft?
– är Gud en treenig Gudom eller inte?
Med jämförelser av bibelställen och en lista av motsägelser och konsekvenser av läror ser vi vilken bild som tydligt växer fram; den Helige Ande är en person i en treenig Gudom.

1 Mos. 1:1-2 säger:
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.”

I Bibel 2000 står det i stället att ”en gudsvind svepte fram över vattnet”.
Det är en väsensskild betydelse mellan den Helige Ande och en opersonlig gudsvind.
Att jämföra olika bibelöversättningar samt grundtexter är både intressant och kan vara en viktig del i djupare studier av Bibeln när man söker förklaringar på teologiska frågor.

Ordet för ”anden” är i den hebreiska grundtexten femininum; ”ruwach”.
Gud har alltså inte en kvinnlig andedräkt, utan den Helige Ande skrivs här i feminin form.
I den grekiska grundtexten så är ”Hjälparen” (den Helige Ande), ”paraklétos”, alltid i maskulin form.
Och den Helige Ande, ”hagios pneuma”, är ”pneuma” i neutrum.

Det grekiska ordet för ”ande” har flera betydelser;
”pneúma – ande (Ande), vind eller andetag. Den vanligaste betydelsen (översättningen) av (pneúma) i NT är ”ande” (”Ande”). Det är dock bara sammanhanget som avgör vilken eller vilka betydelser som avses.”
(Strong’s Concordance)
”Ruwach” och ”pneuma” har samma betydelser och användningsområden.

Kritiker till treenighetsläran menar att den Helige Ande inte är en person i en treenig Gudom, utan Guds ”andedräkt” och kraft (Guds ”inre”). Liksom samma kritiker kan mena att människan inte har en ande utan enbart en själ och kropp med en andedräkt som ”ande”, människans livsgnista (som en levande varelse som andas).

Detta får motsättningar i Bibeln.
7 exempel:

1) I missionsbefallningen finns hela Gudomen.
I Matt. 28:19, säger Jesus; ”Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”
Jesus skulle i så fall ha menat; ”Döp dem i Fadern och Sonens och Faderns andedräkts/krafts namn.”, vilket ger resultatet att Jesus endast hade behövt säga ”Döp dem i Faderns och Sonens namn.” eftersom Faderns andedräkt/kraft inte är en person som har ett namn utanför Fadern själv. Dopet enligt Jesus egna ord blir då irrelevant.

I stället för motsättningar kan vi se att Jesus räknar upp den treenige Gudomen vid namn; Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden. Vid dop så döps man i dessa tre namn; man döper en människa till Gud, till att tillhöra Gud. De är inte 3 separata gudar, utan 1 Gud i 3 ”personer” i ett och samma väsen;
Skaparen + Ordet som Skaparen skapar genom + Anden som Skaparen skapar med.
Vi kan se i Bibeln att apostlarna undervisade människor om att de skulle döpa sig ”i Jesu Kristi namn”; ”Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva.” Apg. 2:28.
Och det är relaterat till att Johannes dop skiljde sig från dopet som Jesus döper med. Johannes kom med dopet i vatten, till omvändelse, men Jesus kom med det som kallas för ”dopet” i den Helige Ande. Skillnaden ligger i att den frälste och vattendöpte får den Helige Ande som gåva inom sig.

2) Jesus berättar att han ska sända ”en annan Hjälpare”.
Jesus säger i Joh. 14:16-17; ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er.”.
Faderns andedräkt/kraft skulle i så fall vara något som kristna skulle kunna lära känna som en person, men inte världen. Det handlar då om att lära känna Faderns andedräkt/kraft, och det hade räckt att Jesus hade sagt att kristna skulle lära känna Fadern eftersom andedräkten/kraften inte är något annat än Fadern själv.

Jesus är ”Paraklétos”, liksom Anden är ”Paraklétos”, eftersom Jesus sänder ”en annan Hjälpare”.
Paraklétos Anden manar gott för oss (Rom. 8:26).
Paraklétos Kristus manar gott för oss (Rom. 8:34).
Jesus Kristus sänder ”Kristi Ande”. Samma Ande som är ”Faderns Ande”. Samma Ande som sänkte sig ner över Jesus i form av en duva vid dopet i Jordanfloden, för att visa Johannes att Jesus var Guds Son som han väntade på och banade väg för.
I 1 Joh. 2:1 står det ”Men om någon syndar, har vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, den rättfärdige.”
”Paraklétos” betyder; ”förespråkare, förebedjare, tröstare, hjälpare”.
En utförligare förklaring är; ”paráklētos (”advokat, rådgivare-hjälpare”) är den vanliga termen i NT-tider för en advokat (advokat) – det vill säga någon som vittnar, som står upp i rätten.”
(Strong’s Concordance)
En opersonlig andedräkt eller kraft kan inte vara en ”paraklétos”, en person som står upp i rätten och vittnar; en advokat inför Fadern. Inte heller en förespråkare, förebedjare eller tröstare.
Men en person kan vara allt eller något av detta, och ser vi på helheten och hur Jesus förklarar Hjälparens uppgifter och egenskaper så framträder en person tydligt.

3) Den Helige Ande har personliga egenskaper.
Människor uppmanas i Ef. 4:30 att inte bedröva den Helige Ande: ”Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.”
Om den Helige Ande inte kunde bedrövas personligen skulle det stå; ”bedröva inte Fadern”. Faderns andedräkt eller Faderns kraft kan inte bli bedrövad personligen utan att vara en person.

”Herren Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och den Helige Andes gemenskap vare med er alla. Amen.”
2 Kor. 13:13
Vi har gemenskap med Gud genom Anden, och alla som är pånyttfödda genom frälsningen har Andens gemenskap med varandra. När vi vandrar i Anden och följer Anden så bedrövar vi inte Anden.
Anden har ingen egen vilja utanför Faderns och Sonens vilja, eftersom Anden har samma vilja som Fadern och Sonen. Anden är Gud, liksom Fadern och Sonen är Gud.
”För genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds familj, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni sammanbyggda till en Guds boning genom Anden.”
Ef. 2:18-22

”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning.”
Gal. 5:22-23
Andens egenskaper är Andens frukt. Frukt står i singular. Gud är kärlek, och Andens frukt är agape-kärleken och agape-kärlekens uttryck. Anden kan inte verka om Andens frukter inte får råda, eftersom egenskaperna hör till Andens person, till Gud.

4) Den Helige Ande är en person som kan höra och undervisa vidare det han hör.
”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:2
En andedräkt/kraft kan varken höra från Kristus och undervisa om Kristus på ett direkt och personligt sätt.
Endast en person i Gudomen kan vittna om Jesus Kristus och undervisa allt om honom direkt från honom:
”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”
Joh. 16:12-15

Det grekiska ordet för ”sig själv” är; ”hautou”, och är ett reflexivt pronomen. Vilket ger en Ande som kan tala.
Skulle detta mena enbart Faderns andedräkt eller kraft skulle betydelsen i stället bli; ”för andedräkten/kraften ska inte tala av sig själv, utan allt den hör ska den tala och den ska tala om för er vad som kommer att ske”.
Är den Helige Ande inte en person i Gudomen blir Anden en opersonlig kraft eller utandning från Gud, och den kan då varken höra av sig själv, tala av sig själv eller föra vidare någonting av sig själv.

Kritiker till treenighetsläran kan mena att där det står ”han” om anden ska det i stället vara ”den”, eftersom den enda som finns som är Gud är Fadern (sonen är en upphöjd människa med viss tilldelad makt och ära).
Men vi måste alltid titta på hela sammanhangen och på Bibelns helhet.
Visar Bibelns helhet att Jesus är mer än en vanlig människa?
Visar Bibelns helhet att Anden är mer än Guds andedräkt eller kraft?
Den Helige Ande överbevisar om synd, rättfärdighet och dom:
”Och när han kommer, ska han överbevisa världen om synd och om rättfärdighet och om dom.”
Joh. 16:8.

Den Helige Ande vittnar om Kristus:
”Men när Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.” Joh. 15:26

5) Den Helige Ande är en person som man kan ljuga för.
”Då sa Petrus: Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög för den Helige Ande och tog undan en del av betalningen för jorden?” Apg. 5:3.
Man kan inte lura och ljuga för en andedräkt eller en kraft. Man ljuger för en person, och bedrar en person. Man kan försöka att bedra Fadern, men inte Faderns andedräkt eller kraft.

Orsaken till det som hände i Apg. 5:
Det grekiska ordet för ”uppfyllt” är; ”pleroo” betyder; ”att göra full, att göra komplett”.
Ananias och hans fru hade låtit Satan uppfylla deras hjärtan så att de medvetet bedrog den Helige Ande, för egen ekonomisk vinnings skull.
Begäret efter pengar är roten till allt ont, och även till att människor kan tappa tron:
”För penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har strävat efter och därigenom förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”
1 Tim. 6:10

6) Den Helige Ande går i förbön inför Fadern.
”Och på samma sätt hjälper också Anden oss i våra svagheter. För vi vet inte vad vi ska be om såsom vi borde, men Anden själv går i förbön för oss med suckar som inte kan uttryckas i ord. Och han som granskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom han går i förbön för de heliga efter Guds vilja.”
Rom. 8:26-27
En andedräkt kan inte gå i förbön inför den som andas ut andedräkten. Andedräkten eller kraften kommunicerar inte med den som andas. Förbön är kommunikation och gemenskap, och Fadern, Sonen och Anden har en ständig gemenskap eftersom de är ett.
Om den Helige Ande inte är en person så blir det i stället en andedräkt eller kraft som kan gå i förbön och dessutom ha en personlig vilja, eftersom den alltid ”går i förbön för de heliga efter Guds vilja”.
King James säger; ”And he that searcheth the hearts knoweth what [is] the mind of the Spirit, because he maketh intercession for the saints according to [the will of] God.”
Rom. 8:27
”The mind of the Spirit” är de grekiska orden; ”phronéma pneuma”.
”Phronéma” betyder; ”tanke, syfte, ambitioner”.
Den Helige Ande har alltså personliga tankar, syften och ambitioner. Och dessa är alltid enligt Guds fullkomliga vilja.
I versen innan står det; ”Likewise the Spirit also helpeth our infirmities: for we know not what we should pray for as we ought: but the Spirit itself maketh intercession for us with groanings which cannot be uttered.”
”…but the Spirit itself maketh intercession” är de grekiska orden; ”alla pneuma autos huperentugchano”. ”
Men Anden själv går i förbön för oss…”.
”Autos” är ett personligt pronomen; ” (1) själv (eftertryckligt) (2) han, hon, det (används för tredje persons pronomen) (3) den samma”
(Strong’s Concordance)

7) Hädelse av den Helige Ande är den enda synd en människa inte kan få förlåtelse för.
Jesus säger: ”Och den som säger något mot Människosonen, han ska få det förlåtet. Men den som talar mot den Helige Ande, han ska inte få förlåtelse, varken i denna tidsålder eller i den kommande.” Matt. 12:32
I Mark. 3:29 kan vi se ett förtydligande: ”För de sa: Han har en oren ande.” Den Helige Ande blev anklagad för att vara Satans demon.

Den Helige Ande är utvald, när det kommer till hädelse och oförlåtelse.
Människosonen är Kristus ”kommen i köttet”; Gud kommen som människa. Det är en hänvisning till profetian i Dan. 7:13, där Daniel i en syn får se ”en som liknade en människoson”.
Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar Guds Helige Ande som verkar i Människosonen hädar Gud.
Vi ser att det inte handlar om att häda en kraft eller ”andedräkt” från Gud, utan Gud själv: den Helige Ande, Hjälparen.

I Job står det:
”Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.”
Job 33:4
Det bibelstället kan verka bekräfta att den Helige Ande enbart är Guds andedräkt och egen livsande. Men eftersom Anden är Livet, uppståndelselivet (dödens totala motsats), så är Anden allt heligt liv från Gud. Genom Andens uppståndelsekraft förvandlades Jesus jordiska kropp till en fullkomlig och oförgänglig förhärligad kropp. Och på liknande sätt ska våra jordiska kroppar förvandlas.

Men Anden är också någonting mer:
Den Helige Andes namn och titlar genom hela Bibeln:
Anden
Anden med kunskap och fruktan för Herren
Anden med råd och styrka
Anden med vishet och förstånd
Barnaskapets Ande
Den Allsmäktiges Livsande
Den Ande som är från Gud
Den Ande som han har låtit bo i oss
Den evige Ande
Den Helige Ande
Den Helige Ande som bor i er
Den Högstes kraft
Den levande Gudens Ande
Den utlovade Helige Ande
Domens och reningens Ande
Duvan
Faderns Ande
Glädjens olja
Guds Ande
Guds gode Ande
Handpenningen på vårt arv
Helighetens Ande
Herren, Anden
Herrens Ande
Hjälparen
Härlighetens Ande
Jesu Ande
Jesu Kristi Ande
Kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande
Kristi Ande
Livets Ande
Nådens Ande
Nådens och bönens Ande
Profetians Ande
Rättens Ande
Sanningens Ande som utgår från Fadern
Sigillet
Smörjelsen från den Helige
Sonens Ande
Strömmar av levande vatten
Trons Ande
Vishetens Ande
Vishetens och uppenbarelsens Ande

Den Helige Ande är både ”den levande Gudens Ande”, ”Faderns Ande” och ”Kristi Ande” samtidigt som ”Herren är Anden”:

”Det är uppenbart att ni är ett Kristi brev, genom vår tjänst, skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på hjärtats tavlor av kött.”
2 Kor. 3:3

”För jag vet att detta ska leda till min frälsning, genom er bön och den hjälp som Jesu Kristi Ande ger.”
Fil. 1:19

”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:26

”För det är inte ni som talar, utan det är er Faders Ande som talar i er.”
Matt. 10:20

”Men när de omvänder sig till Herren, tas täckelset bort. Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:16:17

”Eftersom ni nu är söner, har Gud sänt sin Sons Ande i era hjärtan, som ropar: Abba, Fader. Därför är du inte längre tjänare, utan son, och är du son, så är du också Guds arvinge genom Kristus.”
Gal. 4:6-7

Anden, Kristus och Fadern är en enhet, en treenig Gudom.

Fadern skapar genom Ordet och Anden:
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.”
1 Mos. 1:1-2

”Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.”
Ps. 104:30

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Ords. Den samme var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till.”
Joh. 1:1-3

”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd framför allt skapat. För genom honom skapades allt det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstedömen eller väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Och han är före allting, och allt består genom honom.”
Kol. 1:16-17

Vi ser den treeniga Gudomen verka tillsammans:
”Vidare säger jag er, att om två av er kommer överens på jorden att be om något, vad det än är, så ska min Fader, som är i himlarna, göra det för dem. För där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
Matt. 18:19-20

– Fadern i himlarna hör bönen och besvarar bönen, och sänder ut Ordet.
– Bönen sker i Jesu namn, och genom det levande Ordet besvaras bönen.
– Bönen bes genom den Helige Ande i den troende, och Andens kraft utför bönesvaret.
– Jesus är närvarande i Kristi kropp, där två eller fler lemmar i kroppen är samlade.
– Jesus är närvarande genom sin Ande; Kristi Ande, som också är Faderns Ande.

Summering:

Den Helige Ande har personliga egenskaper. Han kan bedrövas. Bibeln har uppmaningar och varningar om att ”inte släcka Anden”, vilket handlar om att Anden till slut tystnar.
Jesus berättar en liknelse om himmelriket. Tio jungfrur tar sina lampor och ska gå för att möta brudgummen. De har alla lampor med sig. Hälften var oförståndiga och hälften var visa. Det blev sent och alla somnade en stund, så felet var inte att de vilade. Skillnaden, visdomen, låg i stället i oljan till lamporna. Utan olja kan lampan inte lysa. Olja är alltid en symbol för den Helige Ande i Bibeln.
Vid midnatt kom brudgummen. Ett rop hördes; ”Gå ut och möt honom.” De som inte hade olja, den Helige Ande, ville få olja av de visa jungfrurna. Men frälsningen går inte att få från någon annan än från oljans källa; Jesus Kristus. De oförståndiga försökte få tag på olja, men när de kom fram till bröllopet blev de stoppade i dörren, men de sa; ”Herre, Herre, öppna för oss.”
Men dörren stängdes med orden; ”Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte.”
Jesus förtydligar: ”Vaka därför, för ni vet varken dagen eller stunden, när Människosonen kommer.”

Det finns en vers som klart och tydligt vittnar om en treenig Gudom, där den Helige Ande är en person i Gudomen tillsammans med Fadern och Sonen:
”Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son? Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:5-8

Det finns samfund och rörelser inom kristenheten som inte tror att Jesus Kristus är Ordet och inte tror att den Helige Ande är en person. Man menar att Jesus endast är en vanlig människa, som sedan får kraft från Gud att utföra mirakler samt klarar av att hålla hela den gammaltestamentliga lagen och inte synda. Man förkastar helt versen om treenigheten i 1 Joh. 5:7, och menar att den är tillagd i King James Version på 1500-talet.
Men versen finns med i flera tidiga brev av så kallade kyrkofäder, och det finns ca 500 handskrifter som innehåller den kompletta texten från Johannes 1:a brev. De visste att versen fanns.
Tertullianus citerade versen ca år 200 e.Kr. Likaså biskopen i Kartago år 250 e.Kr. och även Priscillian år 380 e.Kr. På 400-talet e.Kr. kommenterar Hieronymus bibelstället.
Det finns teorier om att Origenes såg till att versen togs bort på 200-talet e.Kr. eftersom orden inte stämde in med hans Gudsbild.

En treenig Gudom är inget ”patriarkat” som innebär en diskriminering av allt kvinnligt.
Gud är ande. Hela Gudomen är ande. Men Guds enfödde Son blev ”kött”, kom i mänsklig gestalt, och han föddes på jorden till en man. Ordet blev människa. I Guds egenskaper finns alla egenskaper som människan ska sträva efter, och där finns det som vi människor kallar manliga och kvinnliga egenskaper.
Den första människan ledde mänskligheten in i syndafallet, trots att det var Eva som först åt av frukten. Men Adam var med henne, stod bredvid henne.
För att rädda mänskligheten behövde ”den andre Adam”, Människosonen, födas som man och ta all synd på sig. En man tog på sig skulden från en annan man.
Den förste Adam var jordisk och kom från det jordiska. ”Den andre Adam” kom från himlen och var Guds Son.
Skulden betalades av Gud själv, och priset var Jesu blod. För utan död kan inte ett nytt testamente gälla, och utan blod kan inte synd försonas.
Genom sin kärlek, nåd och barmhärtighet ville Gud lösa syndafallets konsekvenser genom att lägga allt på sig själv, genom Sonen; ”Guds Lamm”.
Den Helige Ande har uppfattats som en kvinna av dem som tolkar ”Visheten” bokstavligen som en ”hon”. Det finns kvinnor som sökt efter en kvinnlig del av Gud, att identifiera sig med.
Detta har skapat en rörelse där ”Visheten Sofia” (”vishet” på grekiska; ”sophia”) dyrkas och tillbes som en gudinna, och som fått egna Sofia-mässor med kvinnliga präster.
Om man tillber ”Sofia” som en gudinna, vid sidan av Gud, så blir ”hon” en avgud. Och man har skapat något och någon som inte finns, och inte heller får sin bekräftelse genom Bibelns helhet.
Men Gud har även det som vi kallar ”kvinnliga sidor”, och Fadern visar till och med en bild av sig själv som en moder:
”Som en mor tröstar sitt barn ska jag trösta er.”
Jes. 66:13

Likaså gör Jesus:
”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.”
Matt. 23:37

Gud har alla kärleksfulla egenskaper samlade i sig
(det som människor kallar ”manligt” och ”kvinnligt”):
Gud har omsorg, ömhet, känslighet och lyhördhet.
Gud längtar, söker, önskar och hoppas på att få kärlek, tillit och trohet.
Gud vill alltid sina barns bästa och vakar över dem.
Gud vill samla alla sina barn hos sig.
Gud vill bära sina barn när de inte orkar gå.
Gud vill trösta sina barn när de är ledsna och torka deras tårar.
Gud vill uppmuntra, stötta, vägleda och hjälpa sina barn för att de ska gå rätt.
Gud är stark, trygg, beskyddande och uppfostrande.
Gud är full av nåd, kärlek, trofasthet och barmhärtighet.
Gud är allt en fader och en moder är, och han är fullkomlig i godhet och helighet.
Gud är värd att älskas över allt annat.
Han är värd all vår kärlek, för allt han har gjort för oss och kommer att göra för oss.
För att Han ÄR den Han ÄR!

/ M.H.

Vad är treenigheten?

Hur förklarar man treenigheten?
Hur kan Gud vara både Fadern, Sonen och Anden men ändå endast 1 Gud? Med bibelställen som grund visar bibelstudiet att detta är fullt möjligt och till och med går att förstå och förklara.
Läs gärna ”Är Jesus Gud?” och ”Är Guds Ande en person?” eftersom dessa bibelstudier hör ihop i en bred och djup helhet av Guds ord.
Bibelstudiet tar upp olika varianter av tro på vem Gud är och bemöter även kritik mot treenighetsläran.
Här förklaras också vad som menas med att Jesus Kristus är ”Ordet”.

Läran om att det finns en treenig Gudom – Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden – kallas för treenighetsläran eller trinitarismen.
Det är den kristna historiska traditionella synen på Gud.
Men det finns också kritiker till treenighetsläran, från andra rörelser, samfund eller organisationer som också kallar sig för kristna. Även de har Bibeln som helig skrift, men en annan tolkning av vem Jesus är och vad den Helige Ande är.

Många kristna anser att treenigheten är svår att både förstå och förklara, rent teologiskt. Det kan se ut som att Bibeln är full av motsägelser, och att Bibeln kan bekräfta att Jesus både skulle kunna vara Gud och enbart en vanlig människa.
De som tror på treenighetsläran, och tror att Jesus är både Gud och människa, menar att Jesus var preexistensiell, att han levde hos Fadern i himlen innan han kom ner till jorden och föddes som människa.

Så det finns ett anspråk från kyrkor och samfund, där de som tror på treenighetsläran menar att de som inte tror att Jesus är Gud inte blir frälsta, att läran om att Jesus är Gud är grunden för kyrkans teologi. Och det finns samma anspråk från de som kritiserar treenighetsläran, där de som tror att Jesus bara var en vanlig människa menar att de som tror att Jesus är Gud begår avgudadyrkan, för att de tillber en människa och inte bara Gud Fadern. De menar att följare av treenigheten tillber 3 gudar, i stället för 1 Gud. Och att avgudadyrkare som tillber andra än Gud Fadern inte blir frälsta.

Man kan säga att det finns 3 varianter av tolkningar om vilka Fadern, Jesus och Anden är, där följare av alla varianterna gör anspråk på att ha den rätta kristna tron:

1) Trinitarism = Gud är Gud uppenbarad i 3 personer som är samma väsen; Fadern, Sonen, Anden. Alla är Gud. Jesus är preexistentiell. Anden är en person i Gudomen.
2) Unitarism = Endast Fadern är Gud, Jesus är enbart en utvald människa. Jesus är inte preexistentiell. Anden är Guds andedräkt, Guds ”inre”.
3) Modalism = Jesus är Fadern. Jesus är inte preexistentiell, utan Fadern i mänsklig kropp. Gud har tre uttryckssätt. Anden är Guds andedräkt, Guds ”inre”.

Monoteism är dyrkan av en enda personlig Gud.
Polyteism är dyrkan av många gudar. Hednaläror kan vara polyteistiska och innehålla många gudar.
Kristna som tror på en treenig Gud kan bli anklagade för att inte vara monoteister, men eftersom de tror på en treenig Gud som är tre personer av samma väsen, en och samma Gud, så är de monoteister, eftersom de endast dyrkar 1 Gud.
I sig är en treenig Gud ett mysterium för oss att förstå rent intellektuellt, för vem kan helt förstå och förklara Gud och Guds väsen, tankar och djup?
Men när vi ser vem Gud är genom Ordet kan vi förstå på ett djupare sätt hur Fadern, Sonen och Anden verkar tillsammans.
Vi kan se genom Bibelns helhet hur Jesus Kristus finns i Ordet, från den första sidan till den sista, som en vacker röd tråd som ligger som grund i en Gudomlig vilja och plan för mänskligheten. Och en treenig Gudom verkar i fullkomlig harmoni genom hela mänsklighetens historia.
I andra religioner, genom historien, har det funnits och finns tillbedjan av många gudar. Och i många religioner finns guda-familjer med en far, en mor och en son. Alla tillbes där som olika gudar.
Men i kristendomen tillbes endast den levande Guden.
Och den som menar att kristna tillber tre gudar har inte förstått treenigheten.

Här följer några exempel på bibelställen som kritiker till treenighetsläran kan använda, som de menar bekräftar att Jesus inte är Gud:

1) Joh. 14:28:

”Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas att jag sa: Jag går till Fadern, för min Fader är större än jag.”

2) Joh. 14:31:

”Men för att världen ska förstå att jag älskar Fadern, så gör jag som Fadern har befallt mig.”

3) Joh. 17:3:

”Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt.”

4) Joh. 17:20-26:

”Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig, att de alla ska vara ett, såsom du Fader är i mig, och jag i dig, att också de ska vara ett i oss, för att världen ska tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de ska vara ett, liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, för att de ska bli fullkomligt till ett, och för att världen ska förstå att du har sänt mig och att du har älskat dem såsom du har älskat mig. Fader, jag vill att där jag är, ska också de vara med mig som du har gett mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig innan världens grund blev lagd. O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig, men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig. Och jag har gjort ditt namn känt för dem och ska göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

5) Joh. 20:17:

”Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min Fader. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud.”

6) 1 Kor. 8:5-6:

”För även om det finns några som kallas gudar, vare sig i himlen eller på jorden – såsom det finns många gudar och många herrar – för oss finns det ändå bara en Gud, Fadern, av vilken allting är och till vilken vi är, och en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi är.”

Kritikerna menar:

1) Jesus säger att Fadern som större än han själv.
2) Jesus gör bara det Fadern har befallt honom.
3) Jesus kallar Fadern för ”den ende sanne Guden”.
4) Fadern är i Jesus på samma sätt som Jesus är i alla kristna.
5) Jesus säger att Fadern är hans Gud.
6) Paulus skriver att det bara finns en Gud; Fadern.

Eftersom den här webbsidans teologiska grund vilar på övertygelsen om att Jesus är Gud, på treenighetsläran, så visas här en sammanställning av många av de bekräftande bibelställen som visar att Jesus är Gud. Att Jesus är Gud bekräftas genom hela Bibeln. ”Summan av ditt ord är sanning.”
Nedan följer en förklaring som kan göra det lättare att förstå.
Till förklaringen behöver man se alla bibelställen tillsammans. Var och ett ensamt kan ibland verka motsägelsefullt och kan göra vem som helst förvirrad och skapa tvivel.
Vi behöver läsa hela sammanhangen och se Bibelns helhet.

När kristna har försökt att på ett enkelt sätt förklara hur 1 Gud kan vara 3 personer av samma väsen, som alla är Gud, så kan dessa konkreta exempel visas:

– Vatten = 3 former av vatten; flytande vatten, is och ånga. De är i olika form, men allt är vatten.
– Solen = 3 former av solen; solen, ljusstrålarna, värmen. Allt är solen.

Men Gud är ande, och Guds rike är ett andligt rike. Så vi behöver förstå andevärlden. Och den har vi fått förklarad för oss i Guds Ord, klart och tydligt genom det Nya testamentet.

För att förstå hur Gud kan vara 1 och samtidigt 3, så måste vi se vad och vem Jesus Kristus är och hur han definieras:

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Den samma var i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till.
I honom var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle tro genom honom. Han var inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor som kommer in i världen.
Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom.
Men så många som tog emot honom, åt dem gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.
De som blev födda, inte av blod, inte heller av köttets vilja, inte heller av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:1-14

”Det som var från begynnelsen, det som vi har hört, det som vi har sett med våra ögon, det som vi har skådat och våra händer rörde vid – det gäller Livets Ord. Och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.”
1 Joh. 1:1-2

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:7-8
(Endast i Textus Receptus, King James Version och Reformationsbibeln)

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

Jesus Kristus = Guds Ord.
I begynnelsen var Ordet.
Ordet var hos Gud.
Ordet var Gud.
Ordet blev kött och bodde bland oss.
Apostlarna fick skåda och röra vid ”Livets ord”.
Jesus är; vägen, sanningen och livet. Guds skapande och förvandlande Ord och Liv.

”Tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

Vad menas med att Jesus är Ordet?
Svaret finns i Kol. 1: 15-20:

”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd framför allt skapat. För genom honom skapades allt det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstedömen eller väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Och han är före allting, och allt består genom honom. Och han är huvudet för kroppen, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty det har behagat Fadern att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han har skapat frid genom blodet på hans kors – genom honom, vare sig det som är på jorden eller det som är i himlarna.”

– Jesus Kristus är den osynlige Gudens avbild.
– Genom Jesus Kristus skapades allt i himlarna och på jorden.
– Allt är skapat genom Jesus Kristus.
– Allt är skapat till Jesus Kristus.
– Jesus Kristus är före allting.
– Allt består genom Jesus Kristus.
– Hela fullheten bor i Jesus Kristus.

1 Mos. 1:1-2 säger:

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.”

Det hebreiska ordet för Gud är;” elohim”, och det är pluralis maskulinum och i formen; ”’elohiym”.
Kritiker till treenighetsläran kan mena att Gud skapade himmel och jord tillsammans med änglarna, men änglarna finns aldrig med i Bibeln som skapare. Däremot finns Jesus Kristus med som skapare, som vi kunde se i Kol. 1:15-20 samt i Joh. 1:1-14. Och vi behöver alltid se alla bibelställen som bekräftar varandra.
Gudomen skapade i begynnelsen himmel och jord. 1 Mos. 1:26:

”Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.”

Mannen och kvinnan skapades inte till avbild av både Gud och änglarna, i så fall jämställer sig Gud med änglarna. ”elohim” står även här i pluralis maskulinum och formen; ”’elohiym”.
Gud tar inte råd av någon annan och Gud ensam skapade allt. Inga änglar var med och skapade tillsammans med Gud:

”Vem har utforskat Herrens Ande? Vem kan ge honom råd och undervisa honom?”
”Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar?”
Jes. 40:13,28

”Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund och himlarna är dina händers verk.”
Hebr. 1:10

”Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?”
Jes. 44:24

Treenighetsläran har också sin grund i dopet:

”Mig är given all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:19

Här räknas alla i Gudomen upp.
– Hade Jesus varit Fadern, som modalisterna menar, så hade Jesus i stället sagt; ”Döp dem i Faderns namn”, eller bara ”Döp dem i Sonens namn”. För alla tre finns inte som namn.
– Hade den Helige Ande varit Guds andedräkt och inte en person i Gudomen, som unitarister och modalister menar, så hade Jesus i stället sagt; ”Döp dem i Faderns och Sonens namn”.
För alla tre finns inte som namn.

För att kunna döpas i någons namn så måste det finnas en person med ett eget namn.

Lärjungarna döpte människor ”i Jesu namn”, trots att Jesus uttryckligen räknade upp både Faderns, Sonens, och Andens namn.

”Då sa Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva.”
Apg. 2:38

Petrus menar här att syndernas förlåtelse endast finns i Jesu Kristi namn. Dopet är i Jesu namn, eftersom dopet i vatten hör ihop med hans död och uppståndelse till syndernas förlåtelse:

”Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son? Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:5-8

När Sonen föds som människa så avstår Sonen sin jämlikhet med Fadern på jorden, på det sättet att Sonen kommer som en ödmjuk tjänare och inte utnyttjar någon gudomlig makt i sitt jordeliv. Jesus vet att han ska ge sitt liv på korset, för hela mänsklighetens synder, och han blev i ”det yttre” en människa, till sitt ”kött”.
När Människosonen tjänar mänskligheten i ödmjukhet så är han underordnad och underkastad Fadern. Jesus kom inte till jorden som en Gud, för att tillbes och dykas och utnyttja en makt över alla människor. Tvärtom så drog han sig tillbaka och ville inte ha den typen av upphöjdhet och position, som människa. Judarna hoppades på att Messias skulle vara en jordisk kung som skulle komma med makt och ta herraväldet över Israel samt lägga alla hednaländer under Israels kungs regering. Jesus visste vad de tänkte och ville.
Jesus vänder allt fokus till Fadern, den levande Guden, Israels Gud.
Det finns bara 1 Gud. Paulus skriver att ”för oss finns det bara en Gud, Fadern”. Och det finns bara ”en enda Herre, Jesus Kristus”.
Kritiker till treenighetsläran menar att distinktionen är skarp, för det står om Fadern; ”av vilken allting är och till vilken vi är”, och om Sonen; ”genom vilken allting är och genom vilken vi är”.
Det skulle betyda att Fadern ensam står för allt vi är av. Och Fadern har delegerat ut vissa områden till Sonen så att detta blir genom Sonen. Allt, precis allt, kommer då från Fadern, till och med det Fadern väljer att göra genom Sonen.
Men förnekare av treenighetsläran vill att endast Fadern ska ha den ära som bara är hans. Och att ge Sonen ära för fel saker blir som att stjäla det som tillhör endast Fadern. Att dyrka Sonen på fel sätt blir avgudadyrkan. Sonen ska i stället äras för sin trohet mot Fadern, och för att han lyckades att inte synda. Likaså ska Sonen äras för att han gav sitt liv som det utvalda offerlammet från Gud.
Gud skulle ha kunnat välja vilken människa som helst i så fall, för Jesus var då en vanlig människa som utrustades med den kraft som behövdes för uppdraget.

När man inte tror att Jesus är Gud så blir Jesus likt en kristen person, på uppdrag från Gud.
En kristen kan också tala med Fadern.
En kristen kan också göra under och tecken med Guds kraft.
En kristen kan med Guds hjälp också kämpa med att leva syndfritt, med Guds kraft och ledning.
En kristen skulle då också kunna säga; ”Jag och Fadern är ett” samt ”Den som har sett mig har sett Fadern”. För gärningarna och orden skulle kunna vara desamma; från Fadern.
Vilken kristen person vågar säga så, utan att det skulle bli hädiskt?

”Vi har redan bevisat för både judar och hedningar, att alla är under synd, som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit odugliga. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.”
Rom. 3:9-12

När Paulus skriver att det ”bara finns en Gud, Fadern”, så skriver han precis innan; ”För även om det finns några som kallas gudar, vare sig i himlen eller på jorden – såsom det finns många gudar och många herrar”.
Paulus menar att det finns en enda Gud och Herre; som har skapat allt (av vilken allting är), som allt tillhör (till vilken allting är), som allt finns genom (genom vilken allting är), och som vi lever genom (genom vilken vi är).
Inga andra gudar eller herrar kan säga detta.
För Paulus så handlar det inte om att visa en hierarki angående Fadern och Sonen, utan en hierarki mellan Fader och Jesus kontra andra gudar och herrar.
Jesus kom som Människosonen, som tjänare och skulle ”i allt bli lik sina bröder” fysiskt och biologiskt. Men Jesus var hela tiden Gud andligen.

När Jesus säger till människor; ”Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud”, så är det Människosonens Gud, liksom alla människors Gud.
Jesus kallar lärjungarna för sina ”bröder”. Fadern är deras gemensamma Gud, och Jesus är sina bröders mänskliga förebild.
Jesus är som människa en broder. Och vi blir, som frälsta, söner och döttrar till Fadern. Detta sker genom pånyttfödelsen i anden, genom Guds Ande, genom Jesus Kristus, genom Faderns verk i och genom Sonen. Vi får Sonens liv i oss, och tillsammans får vi ärva det andliga eviga livet av Fadern, av Sonen, och av Anden, genom Fadern, genom Sonen, och genom Anden.

Summering:

Gud är Skaparen.
Gud skapar genom Ordet. Ordet är Sonen.
Gud skapar genom sin kraft.
Den Helige Ande är Guds kraft, men inte en opersonlig kraft utan en person.
Andens kraft finns i Sonen och Fadern.
Fadern skapar allt genom Ordet och Anden.
Jesus Kristus fanns före allting.
Allting skapades genom Ordet som är Sonen.
Allt består genom Sonen, som är Guds Ord.
Allt är skapat av Gud Fadern, Gud Sonen, och Gud Anden; en treenig Gudom.
Fadern, Sonen och Anden är i varandra.
Den Helige Ande är Guds Ande och Kristi Ande.
Den Helige Ande är sänd av Gud Fadern och Gud Sonen.
Den som har Anden i sitt inre har Sonen.
Den som har Sonen i sitt inre har Fadern.
Den som tar emot Ordet i sitt hjärta blir frälst.
Livets Ord är Ordet som ger liv. Sonen ger liv.
Sonens ord från Fadern ger liv.
Fadern ger liv genom Ordet som är Sonen.

De hör samman. Fadern behöver Ordet och Anden, eftersom Ordet och Anden skapar tillsammans med Fadern och alla och allt är; Gud.
Fadern, Ordet och Anden är 3 väsen/personer som till exempel kan finnas bredvid varandra. Men de lever i varandra.
När Kristus utför någonting så verkar Fadern och Anden i och genom Kristus.
När Fadern gör någonting så verkar Ordet och Anden i och genom Fadern.
När Anden gör någonting så verkar Fadern och Kristus i och genom Anden, eftersom Anden är Faderns Ande och Kristi Ande.
Fadern, Ordet och Anden är Gud Skaparen.

Treenighetsläran beskriver en Gud som är tre väsen, personer, och alla är Gud.
Fader, Sonen och Anden lever och existerar i varandra, eftersom de alla är livet i Gud, men de kan sända varandra som separata väsen/personer.
Jesus är inte Fadern, för Jesus sitter på Majestätets högra sida, i samma härlighet som Fadern och med samma makt som Fadern.

Hädelse finns inte när man prisar, tackar och tillber Jesus Kristus, eftersom Bibelns helhet klart och tydligt visar att Jesus är Gud och värd samma ära som Fadern.
Vore Jesus endast en människa som Gud har uppväckt, så är det hädelse att tillbe Jesus eftersom Gud är 1 och vi endast ska tillbe Gud.

Faderns Ande och Kristi Ande vittnar tillsammans om att Jesus Kristus är Herren:

”Därför vill jag låta er få veta att ingen som talar i Guds Ande säger: Förbannad är Jesus, och att ingen kan säga att Jesus är Herren utom genom den Helige Ande.”
1 Kor. 12:3

Ingen kan med hela sitt hjärta säga att Jesus Kristus är Herren utan den Helige Andes ledning.

”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.”
Sak. 14:9

”Men evigheternas Konung, den oförgänglige, osynlige, den ende vise Guden vare ära och pris i all evighet.”
1 Tim. 1:17

”att du håller budet fläckfritt och klanderfritt fram till vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, som han ska visa när hans tid är inne, han som är den salige och ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett, och inte heller kan se. Honom tillhör ära och evig makt.”
1 Tim. 6:14-16

”Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:16

Den Helige Ande förhärligar alltid Jesus Kristus:

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”
Joh. 16:12-15

/ M.H.

Är Jesus Gud?

Kan en människa vara Gud? Det kan vara svårt att förstå hur en människa skulle kunna vara både en riktig människa och samtidigt Gud.
Är människan och Gud helt förenade i samma kropp, eller är de separerade på något sätt? Eller var Jesus först enbart en vanlig människa som sedan ”blev Gud” när han utförde mirakler, för att på korset återgå till att vara en vanlig människa som dog helt och hållet tills Gud lät honom uppstå igen?

Kristna samfund kan undervisa olika kring detta, med förklaringar som kan leda till att frågorna blir ännu fler.
Läser man enstaka verser så kan man få en till synes motsägelsefull bild. Ser man däremot till Bibelns helhet så ser man en klar och tydlig bild av Jesus Kristus som både sann människa och sann Gud, på ett sätt som går att förstå och som går ihop till fullo.
Man behöver se flera saker som hör samman:
– Vad är en människa?
– Hur tog Jesus mänsklighetens synder på sig?
– På vilket sätt dog Jesus?
– Varför dödades Jesus?
– Är Jesus preexistentiell (fanns innan han föddes som människa)?
– Vilka är Jesus egna ord om vem han är?

Här fokuserar vi mest på all bevisning i Bibeln som visar att Jesus verkligen även är Gud, för den är omfattande. Och i slutet på bibelstudiet bemöts även kritik mot att Jesus är Gud.

Den klassiska historiska tolkningen och tron inom kristendomen är att Jesus Kristus inte bara är människa utan också Gud, ett med Fadern och en person i en treenig Gudom.
Andra tolkningar menar i stället att Jesus endast var en vanlig människa som Gud lät uppstå och som blev upphöjd av Gud för det han hade gjort, en vanlig människa med en speciell kallelse och med en speciell ära som följd av att han klarade sitt uppdrag och offrade sitt liv.
Vi ska göra ett djupt och brett bibelstudium, och vi börjar med födelsen.

Jesus är den enda människa som aldrig haft en biologisk far.
Han skapas inte som människa. Han föds som människa.
Här kan en del kristna mena att Jesus aldrig hade en ”fallen natur”, eftersom Jesus föddes av endast en jungfru som blev befruktad av den Helige Ande. Jesus kunde därför betraktas som helt syndfri genom att han var ”obefläckad” av den så kallade ”arvsynden” som annars alla andra människor har som har två biologiska föräldrar med en fallen natur. Men denna arvsyndslära stämmer inte riktigt.
Breda och djupa bibelstudier kring vad en fallen natur egentligen är finns i de båda studierna ”Vad är en fallen natur?” och ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?”.

Jesus har ett arv från båda sina föräldrar; ett biologiskt arv från sin jordiska mor och ett andligt arv från sin himmelske Far:

”Med Jesu Kristi födelse gick det till så: När Maria, hans mor, var trolovad med Josef, visade det sig innan de hade kommit tillsammans, att hon var havande genom den Helige Ande. Men Josef, hennes man, som var rättfärdig och inte ville utsätta henne för vanära, tänkte i hemlighet skilja sig från henne. Men när han funderade över Matteus Evangelium detta, se, då uppenbarade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sa: Josef, Davids son, frukta inte att ta Maria, din hustru, till dig, för barnet i henne har blivit till genom den Helige Ande. Och hon ska föda en Son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder. Och allt detta hände för att det skulle uppfylla som Herren hade sagt genom profeten, som sa: Se, jungfrun ska bli havande och föda en Son, och de ska ge honom namnet Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss.”
Matt. 1:18-23

”Och se, en röst från himlen sa: Denne är min älskade Son. I honom har jag ett gott behag.”
Matt. 3:17

”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.”
Dan. 7:13-14

Jesus kan inte jämställas med en kristen människa som har hjälp av Guds Ande, för ingen människa klarar av att vandra helt syndfritt på jorden. Men Jesus levde ett liv som var fullkomligt enligt Faderns vilja.
Ändå blev Jesus ”i allt lik sina bröder”:

”För en sådan överstepräst behövde vi, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna, en som inte dagligen behöver frambära offer, såsom översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. För det gjorde han en gång för alla, då han offrade sig själv.”
Hebr. 7:26-27

Läran om att Jesus inte hade en fallen natur beror på vad man menar med ”fallen”. Tittar vi på vilka konsekvenser syndafallet får så är en av dessa; den fysiska döden, biologiskt nedbrytbara kroppar.
Och här behöver man se vad en människa egentligen är.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

”Därför är det så: Genom en människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla har syndat. För synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.”
Rom. 5:12-13

Genom syndafallet kom syndens konsekvenser in i världen, och alla människor drabbades av syndafallet. Människan gick från att vara odödlig till att bli dödlig. Människan fick en kropp med brister och svagheter, ett ”kött” (den biologiska kroppen och det mentala psyket) som inte klarar av och inte helt vill samt inte orkar leva rätt enligt Guds fullkomliga vilja.
Läs gärna ”Vad är syndens lag och Andens lag?”

Men på vilket sätt var Jesus syndfri och obefläckad?
Jesus visste inte av någon synd, för synd finns inte i honom:

”För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom.”
2 Kor. 5:21

”Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.”
1 Joh. 3:5

Jesus hade aldrig en ande med en bruten gemenskap med Fadern. Jesus behövde därför aldrig frälsas. Han var helig och obefläckad av synd, men kunde ändå frestas i allt på grund av ett dödligt ”kött”.
Här kan en del kristna mena att Jesus förlorade kontakten helt med Fadern på korset och i helvetet, att han var tvungen att helt igenom bli en syndare och ett med synden för att kunna dö i vårt ställe. Somliga går så långt att de menar att Jesus var tvungen att födas på nytt andligen i helvetet.
Denna felaktiga lära går vi igenom i bibelstudiet ”Dog Jesus andligen på korset?”.

Jesus Kristus var ”Gud uppenbarad i köttet”:

”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och sanning.”
Joh. 1:12

”Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: Gud blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i Anden, sedd av änglarna, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härlighet.”
1 Tim. 3:16

”Dem tillhör också fäderna, och från dem kom Kristus efter köttet. Han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.”
Rom. 9:5

”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus ÄR Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud.”
1 Joh. 4:2

Gud kan inte dö, eftersom Gud är ande, Livet själv och Livets ursprung:

Gud försonade världen med sig själv när han var i Sonen på korset:

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.”
2 Kor. 5:19

Sonen som var Livet, det heliga Livet, hade makt att både ge sitt liv och ta sitt liv tillbaka. Och han uppstod, och bevisade inte enbart att han verkligen var Guds Son utan också att han var och är Livet, det heliga livet som döden och dödsriket inte kunde behålla.
Medan kroppen var död så var Sonen nere i dödsriket och proklamerade sin seger över Satan ”för de olydiga själarna från Noas tid”. Sonen var också i paradiset, som han hade lovat rövaren på korset bredvid honom.

”Såsom Fadern känner mig, så känner också jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till detta fårahus. Dem måste jag också leda, och de ska höra min röst, och det ska bli en hjord och en herde. Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”
Joh. 10:15-18

”Honom har Gud uppväckt, efter att han hade löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av den.”
Apg. 2:24

Kung David profeterade om Jesus Kristus själ och kropp:

”Eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade svurit honom, att ur en av hans efterkommande, enligt köttet, resa upp Kristus för att sitta på hans tron, förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att hans själ inte skulle lämnas åt dödsriket, inte heller skulle hans kropp se förgängelsen.”
Apg. 2:30-31

Kung David kallar Jesus för Gud:

”Gud, din tron består i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.”
Ps. 45:7-8

I det Gamla testamentet kan också änglar, domare och Guds tjänare kallas ”elohim”. De som representerade Gud.
När Gud beskrivs med ordet ”HERREN”, som är initialerna YHWH och står för Yahweh, är det dock aldrig tal om andra än enbart Gud själv; den Högste. När Gud skapade himmel och jord i begynnelsen, i Bibelns första vers, står ordet ”Elohim” i plural form. Detta betyder inte att Elohim var Gud plus änglar, utan att Elohim är den treenige Guden. Bekräftelse på det får vi i det Nya testamentet, där vi ser att allt är skapat genom Ordet; Jesus Kristus.
Inga änglars eller människors troner består i evigheters evigheter. Endast Guds tron. Och inga änglar är skapare av himmel och jord.
Davids tron består i evighet genom att Davids ättling tog över tronen; Jesus Kristus.
Davids tron var en fysisk tron i ett fysiskt rike. Men Jesus Kristus är Kung och Herre över allt i himlen och över allt på jorden och har ett ickejordiskt rike.

Här följer en kompletterande omfattande samlad bevisning över att Jesus Kristus, Guds Son, är Gud och ett med Fadern:

Det eviga livet finns i Sonen, liksom det eviga livet finns i Fadern:

”Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, som är vid Faderns bröst, han har förklarat honom.”
Joh. 1:18

”Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö.”
Joh. 11:25-26

Sonen är konungarnas Konung och herrarnas Herre, liksom Fadern är konungarnas Konung och herrarnas Herre:

”Och han har ett namn skrivet på sina kläder och på sin höft: Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Upp. 19:16

”HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.”
Sak. 14:9

”Men evigheternas Konung, den oförgänglige, osynlige, den ende vise Guden vare ära och pris i all evighet.”
1 Tim. 1:17

Sonen är Alfa och Omega, den förste och den siste, liksom Fadern är Alfa och Omega, den förste och den siste:

Sonen:

”..att du håller budet fläckfritt och klanderfritt fram till vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, som han ska visa när hans tid är inne, han som är den salige och ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett, och inte heller kan se. Honom tillhör ära och evig makt.”
1 Tim. 6:14-16

”När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte rädd! Jag är den förste och den siste och den levande. Och jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter. Amen. Och jag har nycklarna till dödsriket och döden.”
Upp. 1:17-18

”Skriv också till ängeln för laodiceernas församling: Detta säger Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.”
Upp. 3:14

Fadern:

”Så säger HERREN, Israels Konung, och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.”
Jes. 44:6

”Jag Är. Jag är den förste, jag är också den siste.”
Jes. 48:12

”Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, säger Herren, han som är och som var och som ska komma, den Allsmäktige.”
Upp. 1:8

Sonen är skapare av himmel och jord, liksom Fadern är skapare av himmel och jord:

Fadern, Sonen och Anden skapar i en enhet:

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.”
”Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.”
1 Mos. 1:1, 26

Fadern är skaparen:

”Himlen är skapad genom Herrens ord, hela dess här genom hans muns ande.”
Ps. 33:6

”Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden är mina fötters pall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila? Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren.”
Jes. 66:1-2

”Gud som har gjort världen och allt som är i den, han som är Herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är gjorda med händer.”
Apg. 17:24

”Vi är också människor, likadana som ni, och vi predikar evangeliet för er, för att ni ska omvända er från dessa fåfängligheter till den levande Guden, som har gjort himlen och jorden och havet och allt som är i dem.”
Apg. 14:15

”Han sa med hög röst: Frukta Gud och ge honom ära, för stunden har kommit för hans dom. Och tillbe honom som har gjort himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”
Upp. 14:7

Fadern har skapat allt i himlen och på jorden genom Sonen; Guds Ord:

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Den samme var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till, som har blivit till.”
Joh. 1:1-3

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

”I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:2

Sonens namn är det namn som är över alla andra namn, liksom Faderns namn är det namn som är över alla andra namn:

”Jag lyfter min hand till Herren, till Gud den Högste, skapare av himmel och jord”
1 Mos. 14:22

Sonen har all makt i himlen och på jorden, liksom Fadern har all makt i himlen och på jorden:

”Jag är Gud den Allsmäktige.”
1 Mos. 17:1

”Och när det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda och de förde honom inför sitt råd och frågade: Är du Kristus, så säg oss det. Men han svarade dem: Om jag säger er det, så tror ni det inte. Och om jag också frågar er, så svarar ni mig inte, inte heller släpper ni mig. Härefter ska Människosonen sitta på Guds, den mäktiges, högra sida. Då sa de alla: Så är du alltså Guds Son? Och han sa till dem: Ni säger det, för att Jag Är. Då sa de: Vad behöver vi ytterligare för vittnesbörd? Vi har ju själva hört det från hans egen mun.”
Luk. 22:66-71

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden.”
Matt. 28:18

All ära tillhör Sonen, liksom all ära tillhör Fadern:

”Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.”
Jes. 42:8

Sonen förlåter synder, liksom Fadern förlåter synder:

”Och hon ska föda en Son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder. Och allt detta hände för att det skulle uppfyllas som herren hade sagt genom profeten, som sa: Se, Jungfrun ska bli havande och föda en Son, och de ska ge honom namnet Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss.”
Matt. 1:21-23

”Hoppas på HERREN, Israel, ty hos HERREN finns nåd, full lösepenning finns hos honom. Det är han som skall friköpa Israel från alla dess missgärningar.”
Ps. 130:7-8

”Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.”
Mark. 2:6-7

Sonen är Herren och Frälsaren, liksom Fadern är Herren och Frälsaren:

”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen.”
Apg. 4:11-12

”Jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.”
Hos. 13:4

”Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.”
Ef. 4:3-6

Sonen ger evigt liv, liksom Fadern ger evigt liv:

”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill.”
Joh. 5:21

”Ty vad Fadern gör, det gör Sonen.”
Joh. 5:19

Jesus Kristus är preexistentiell, och fanns i himlen innan han blev människa på jorden:

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna, född under lagen, för att han skulle friköpa dem som var under lagen, så att vi skulle få söners rätt.”
Gal. 4:4-5

”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.”
Joh. 17:5

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen, som är i himlen.”
Joh. 3:13

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

”Jag har utgått från Fadern och har kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern.”
Joh. 16:28

Jesus avstod från sin jämlikhet med Fadern:

Hierarkin fanns bara när Sonen blev människa och kom som en tjänare för att dö för oss alla. För Sonen avstod frivilligt sin jämlikhet med Fadern och utnyttjade inte att han förutom att vara människa även andligen var Gud.
Vid ett tillfälle fick några av de lärjungar som stod Jesus närmast se en glimt av vem Jesus verkligen var:

”Och medan han bad, blev hans ansikte förvandlat och hans kläder blev skinande vita.”
”Och ur molnskyn kom en röst, som sa: Denne är min älskade Son, hör honom!”
Luk. 9:29,35

”En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna. Med ära och härlighet krönte du honom och satte honom över dina händers verk. Allt har du lagt under hans fötter. När han lade allt under honom, undantog han inget som inte är lagt under honom. Men ännu ser vi inte att allt är lagt under honom. Men Jesus, som en liten tid blev gjord ringare än änglarna, för att han skulle lida döden, ser vi krönt med ära och härlighet, för att han genom Guds nåd skulle smaka döden för alla. För det passade honom, för vilkens skull allt är och genom vilken allt är, att då han förde många söner till härlighet, genom lidanden fullkomna upphovsmannen till deras frälsning.”
Hebr. 2:7-10

Till sitt yttre var Människosonen som en människa, när han blev lik oss människor och trädde fram som en människa:

Jesus Kristus ”är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras”:

Jesus har all makt i himlen och på jorden:

Vem har det förutom Gud?
Om Jesus har all makt, men endast är en uppstånden och ärad människa, vilken makt finns då kvar till Fadern?
All makt i himlen, i himmelriket, är Guds:

”Mig är given all makt i himlen och på jorden.”
Matt. 28:18

Faderns eviga rike är Sonens eviga rike:

”för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått.”
2 Petr. 1:11

Jesus svarar Pilatus:

”Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.”
Joh. 18:36

”Därför ska ni be så: Fader vår som är i himlarna! Helgat vare ditt namn. Låt ditt rike komma. Ske din vilja, såsom i himlen, så också på jorden.”
Matt. 6:9-10

Fadern är ”Jag Är, liksom Sonen är ”Jag Är”:

King James Version; ”Before Abraham was born, I Am.”

Om man studerar den grekiska grundtextens ord så är ”Before Abraham was, I Am” orden; ”Prin Abraam ginomai egó eimi”.
Ordet ”ginomai” betyder; skapades, föddes, kom att bli, kom att hända.

Här är grunden till att Jesus berättar att Han Är, att han fanns innan Abraham föddes:

Reaktionen på svaret från Jesus visar sedan att de ansåg att Jesus hädade och gjorde sig själv till Gud, till ”Jag Är”, som alla judar visste var Guds namn.
De ville döda Jesus för denna hädelse:

”Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till. Då tog de upp stenar för att kasta på honom.”
Joh. 8:58-59

De grekiska orden för ”Jag är” är; ”egó eimi”.
”Egó” betyder ”Jag” i första person.
”Eimi” betyder ”är, existerar”.

”Egó Eimi” hänvisar till Guds namn:

”Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.””
2 Mos. 3:14

”Och han sa till dem: Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av denna världen. jag är inte av denna världen. Därför sa jag till er att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror, att Jag Är, ska ni dö i era synder.”
Joh. 8:23-24

”När ni har lyft upp Människosonen, då ska ni förstå, att Jag Är, och att jag inte gör något av mig själv, utan så som min Fader har lärt mig, så talar jag.”
Joh. 8:28

”Redan nu säger jag det till er, innan det sker, för att ni, när det har skett, ska tro att Jag Är.”
Joh. 13:19

”Härefter ska Människosonen sitta på Guds, den mäktiges, högra sida. Då sa de alla: Så är du alltså Guds Son? Och han sa till dem: Ni säger det, för att Jag Är.”
Luk. 22:69-70

Jesus är ”Jag Är”, och det är Guds namn. Och Kristus fanns före begynnelsen hos Fadern.
Gud är ”han som är, och som var och som ska komma”.
Gud är den ständigt varande:

”Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som ska komma”
Upp. 1:4

Och när romarnas vaktstyrka och översteprästernas och fariséernas tjänare frågade vem som var Jesus så föll alla omkull när Jesus svarade; ”Jag Är”:

”Då när han sa till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.”
Joh. 18:6

Det är vår mäktige Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse vi kommer att se:

”Därför saknar ni ingen nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. Han ska också göra er fast grundade ända till slutet, så att ni är fria från anklagelser på vår Herre Jesu Kristi dag.”
1 Kor. 1:7-8

Och hans namn är Guds Ord:

”Tillbe Gud, för Jesu vittnesbörd är profetians ande. Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.
Upp. 19:10-13

Hur uppfattades Jesus av fariséerna och de skriftlärda?

De ansåg att Jesus var en hädare, eftersom han menar att han är Guds Son och därmed likställer sig själv med Gud. Därför ville de korsfästa honom för hädelse:

”Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33

”Judarna svarade honom: Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig själv till Guds Son.”
Joh. 19:7

Hur såg lärjungarna på Jesus?

Petrus fick sin bekännelse uppenbarad från Fadern, och Tomas förstod vem Jesus var:

”Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud!”
Joh. 20:28

”Då kom de som var i båten och tillbad honom och sa: Du är verkligen Guds Son!”
Matt. 14:33

Kritiker till tron att Jesus är Gud och till treenighetsläran kan tycka att det är väldigt svårt att förstå hur Gud kan vara en enda Gud och samtidigt 3 personer av samma väsen. Man försöker i tanken separera Fadern, Sonen och Anden på ett sätt som skulle göra Fadern, Sonen och Anden till 3 separata gudar.
Men i stället för att på ett intellektuellt och filosofiskt sätt försöka få ihop en treenig Gudom så behöver man se Bibelns helhet, och dessutom alltid tolka det Gamla testamentet i ljuset av det Nya testamentet. I det nya finns förklaringarna av det gamla och fullbordan av det gamla.
Man behöver se några saker bredvid varandra:
1) Vem skapade allt? = Den treenige Guden; Fadern skapar allt genom Ordet med Anden.
2) Försoningsverket innebar en hierarkisk ordning endast när Sonen föddes som människa, blev människornas förebild och dog i vårt ställe. Sonen avstod från sin jämlikhet med Gud, och var Gud ”kommen i köttet”, ”i syndigt kötts liknelse”, ”blev lik oss människor”.
3) Sonens rike = Guds rike = Fadern rike.
Sonens försoningsverk och seger över Satan får sin fullbordan på alla områden när ”den sista fienden lagts under hans fötter”; den fysiska döden.
Då ”lämnar Sonen över riket till Gud och Fadern”, och ”då ska också Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla.” (1 Kor. 15:24-28)
Sonen blir då inte helt utan makt och rike. Utan då fullbordas allt och Gud blir allt i alla; Fadern, Sonen och Anden. Allt blir nu oförgängligt och fullkomligt.

Kritikerna kan också undra varför Gud ber till Gud, ifall Jesus är Gud, för om båda är Gud så vet ju Gud vad Gud tycker och vill. Det blir en tankekedja som går i cirklar.
Sonen lär människorna hur de ska be till Fadern. Han berättar att bönen sker ”i Ande och sanning” i det nya förbundet. Bön är gemenskap med Gud, samtal i sitt innersta med Gud.
Sonen dyrkade inte Fadern som en människa dyrkar Gud, utan hade en ständig gemenskap med Fadern. Allt, precis allt som Jesus gjorde och sa, var Faderns fullkomliga vilja. Det var Guds vilja; Faderns, Sonens och Andens.
Man kan också mena Jesus omöjligen kan vara Gud eftersom han titulerar Fadern ”Gud”. Hur kan Sonen ha Fadern som Gud, om han själv är Gud?
Då kan man peka på dessa ord från Jesus och mena att endast Fadern är Gud eftersom Jesus riktar orden till Fadern:

”Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt.”
Joh. 17:3

Men Jesus Kristus är också den Helige och Sanne:

”Skriv också till församlingens ängel i Filadelfia: Detta säger den Helige, den Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen stänger, han som stänger så att ingen öppnar”
Upp. 3:7

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.”
Upp. 22:12-13

Jesus säger att det eviga livet endast finns i tron och gemenskapen med den ende sanne Guden och hans Son som han har sänt.
Läser vi hela Jesus bön så ser vi att Jesus ber Fadern förhärliga honom ”med den härlighet som han hade hos Fadern innan världen var till”.
Jesus kan inte både vara enbart en människa och ha levt i Guds härlighet innan världen skapades:

”Så talade Jesus och lyfte blicken mot himlen och sa: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att också din Son må förhärliga dig, såsom du har gett honom makt över allt kött, för att han skulle ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt. Jag har förhärligat dig på jorden, jag har fullbordat det verk som du gav mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du gav mig från världen. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord. Nu har de förstått att allt det du har gett mig är från dig. För de ord som du gav mig, har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de har trott att du har sänt mig.”
Joh. 17:1-8

Jesus hade inte bara en sons härlighet till sin himmelske Fader på jorden, utan han hade Sonens härlighet hos Fadern redan innan världen blev skapad.
Det grekiska ordet för ”världen” är; ”kosmos”, och betyder vår värld, vårt universum.
Samma betydelse finns överallt i det Nya testamentet, och förekommer nästan 80 gånger bara i Johannesevangeliet. Till exempel i det som kallas för ”Lilla Bibeln”:

”Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. För Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”
Joh. 3:16-17

Jesus sändes inte från Fadern med utgångspunkt från jorden, som en vanlig människa.
Jesus sändes med utgångspunkt från himlen, och kom ner från himlen.

”Och ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen, som är i himlen.”
Joh. 3:13

”För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.”
Joh. 6:38

Summering:

När människor blir frälsta och födda på nytt i sin ande så får de en evig gemenskap med Gud andligen, får ett evigt liv tillsammans med Gud genom den Helige Ande; Hjälparen.
Hjälparen är Faderns Ande och Kristi Ande.
Jesus visar att Hjälparen, Sonen och Fadern är ett:

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Joh. 14:23

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
14:16

Jesus lämnar inte människorna som tillhör honom faderlösa, utan finns inom dem alla; genom Kristi Ande som också är Faderns Ande.
Jesus kallas i Jesajas profetia; ”Mäktig Gud” och ”Evig Far”:

”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.”
Jes. 9:6-7

Jesus Kristus är inte Fadern, men ett med Fadern.

Lydnaden från Jesus, till Fadern, kan vi se som tjänarens lydnad av den som utför befallningar. Och Guds bud är den Högstes bud, som Människosonen alltid följde på jorden.
När Jesus kom till jorden så kom han som en ödmjuk tjänare, i allt, och tjänade människorna med Guds kärlek och genom Guds kraft.
Anden utförde det Kroppen ville. Och Kroppen Jesus, Människosonen, ville det Huvudet Fadern ville. Församlingen blir Jesu Kristi kropp, och har Kristus som huvud, och är ett med Kristus genom Faderns och Sonens Ande.
Som Människosonen är Jesus både en uppfyllande profetia om Frälsaren och en förebild för alla människor. Jesus vandrade rättfärdighetens väg som vi alla ska vandra.
Jesus kom inte som en Gud som ville ha makt över människor.
Sonen kom som en avbild av Fadern och visade Faderns kärlek till människorna. Den som såg Sonen hade sett Fadern.
Den som ärade Sonen ärade Fadern, och den som ärade Fadern måste också ära Sonen.

Jesus var inte bara en vanlig människa som lyckades med bedriften att inte synda en enda gång, som ansträngde sig att alltid tänka, tala och handla syndfritt.
Jesus var och är i stället rättfärdig i sig själv, eftersom Jesus hela tiden var och är Gud i sin ande. Han föddes inte med en bruten gemenskap med Gud, med en orättfärdig andlig status som måste frälsas.
Det finns en lära som kallas för JDS-läran, ”Jesus Died Spiritually”, och den bygger på tron att Jesus slutade att vara Gud under de tre dagar som kroppen var död. Man menar att Jesus dog både till ande, själ och kropp och att han var tvungen att bli ett med Satans natur i helvetet för att kunna försona mänsklighetens synder. I helvetet blir Jesus född på nytt andligen och kan då uppstå som Gud igen.
Den felaktiga läran tas upp i ett helt eget bibelstudium; ”Dog Jesus andligen på korset?”. Och har fått kompletterande bredd i bibelstudiet; ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?” som tar upp varianter av JDS-läran.

”Den som har sett Sonen har sett Fadern.”
Dessa ord kan ingen annan än Människosonen uttala.
Ingen kristen människa kan säga att ”den som har sett mig har sett Fadern” och ”jag och Fadern är ett”.
Men Jesus Kristus var verkligen ett med Fadern. Han gjorde, talade och tänkte alltid det som var heligt och rättfärdigt, eftersom synd inte finns i Honom.

Jesus behövde ”i allt bli som sina bröder”, kött och blod, för att både kunna prövas som människa i allt och för att kunna dö i människornas ställe:

”Eftersom nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig av detsamma, för att han genom sin död skulle göra honom maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och göra alla dem fria som av fruktan för döden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv. För han tar ju inte sig an änglar, utan Abrahams säd tar han sig an. Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara barmhärtig och en trogen överstepräst inför Gud för att sona folkets synder. För därigenom att han blev plågad och frestad, kan han hjälpa dem som frestas.”
Hebr. 2:14-18

Jesus föddes med samma biologiska kropp som vi, som bryts ner och är organisk. Han hade en själ och ett psyke som påverkades av hjärnans funktioner och förmågor, med samma känsliga system av hormoner och signalsubstanser som vi alla.
Han fick stresspåslag i kroppen. Han svettades blod av ångest i Getsemane, över bördan och smärtan han visste skulle komma. Han frestades i öknen av Satan, eftersom Satan kan fresta människan till att följa sitt ”kött” i stället för Anden.
Men Jesu ande var aldrig separerad från Fadern.

Jesus blev en mänsklig förebild för oss, och han blev en andlig förebild för oss. Han var syndfri, men vi blir syndfria när vi lever i och genom Honom, genom anden tillsammans med den Helige Ande.
Gud kan inte komma ner till jorden och visa sig för människor, eftersom ingen människa kan se Gud såsom han är och leva. Gud är för helig för en förgänglig människa. Gud uppenbarar sig på sätt som människorna klarar av att möta, genom till exempel molnstoder.
Så Fadern sänder Sonen ”i syndigt kötts liknelse”, och visar sig genom Sonen på det sättet. Gud är ande, och Guds rike är ett andligt rike.
Människosonen ”är Herren från himlen”, ”en livgivande ande:

Evangelium är det glada budskapet om att Guds rike har kommit till människorna, och Guds rike finns i och genom Sonen. Sonen är Vägen, Sanningen och Livet, och ingen kommer till Fadern utom genom Sonen.
Fadern lämnade aldrig Sonen, men i Sonens utsatthet och lidande på korset så led Sonen själsligen och kroppsligen så som vi skulle ha lidit. Hans känslor var lika ångestfyllda som våra skulle ha varit. Han bar alla våra synder upp på korset. Var aldrig övergiven, men kände sig övergiven i stunden, i kvalen.
Fadern led med Sonen. Som en far sörjer sin förstfödde sörjde Fadern sin Enfödde. Sonen gick frivilligt korsets väg för mänsklighetens räddning, och blev tvungen att lida, hånas, förkastas, dömas till döden av människor och dö.

Men allt vänds till den största av segrar. För döden och dödsriket kunde inte behålla Han som är Livet själv. Och Sonen återvände till Fadern, och kommer att återkomma i makt och härlighet. Och vi kommer att få se honom så som han Är.
Nu ser vi ”såsom i en spegel”, men då ska vi stå ansikte mot ansikte med den Helige.

Jesus Kristus fanns hos Fadern innan vår värld skapades.
Bibelns helhet visar med all tydlighet att Jesus är Gud.

Gud delar inte sin ära med någon människa.
Det finns endast 1 Frälsare och 1 Herre.
Fadern, Sonen, Anden är ett.
Läs gärna även ”Vad är treenigheten?”, som förklarar treenighetsläran; hur Gud är 1 Gud, men Fadern, Sonen och Anden.

”Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”
5 Mos. 6:4-5

/ M.H.

Bibelstudier

Fördjupade studier av Guds ord.

Kategoriarkiv: Gud

Var Jesus gudomlig på jorden?

Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?

Dog Jesus andligen på korset?

Är eros en kärlek från Gud?

Är Guds Ande en person?

Vad är treenigheten?

Är Jesus Gud?