Det finns både enskilda kristna och kristna samfund som anser att Bibeln inte kan tolkas på ett sätt så att budskapen, undervisningen och den praktiska tillämpningen gäller alla kristna och alla församlingar i alla tider. De kan mena att i ett modernt samhälle så behöver Bibeln tolkas om och budskapen omprövas för att kunna passa den moderna människan i det moderna samhället, och argumenten kan vara flera. Bibeln speglar sin tid och det behövde de förhålla sig till, medan vi har vår tid och det måste vi förhålla oss till, menar man.
Detta leder till splittringar inom kristenheten, där de som vill följa Guds Ord och anser att Guds vilja består för evigt bedöms som konservativa fundamentalister, medan de som försöker anpassa Bibeln till en ny tid anser att de följer Guds alla viktiga grundprinciper och bevarar Guds goda värderingar i en tid där undervisning av Bibeln i sin helhet inte skulle ha varken framgång eller ära Gud utan endast verka bakåtsträvande, kvinnofientlig och förtryckande mot utsatta minoriteter i samhället.
Vi kommer i detta bibelstudium gå igenom:
– Dilemman för enskilda kristna och kristna samfund
– 14 förekommande argument för ny tolkning och ny tillämpning av Bibeln =
1) Bristen på tidigare utbildning och insikt
2) Vi måste följa samhällets lagar
3) Kärleken är störst
4) Alla syndar hela tiden, även kristna, så vi ska inte döma andra
5) Alla får tolka som de vill, ingen kan säga vad som är rätt eller fel tolkning
6) Vi har ett förnuft och ett förstånd, det räcker att använda det
7) Gud uppenbarar sig på olika sätt för människor, Gud har olika vägar för människor
8) Vi pratar bara om det som är ljust och positivt, för tal om mörker och djävulen, synd och domens dag, tynger ner och skrämmer människor
9) Vi lever i nåden, och vi behöver inget mer än nåden som är ny varje dag
10) Vi lever i friheten i Kristus; allt är tillåtet
11) Vi vet inte hur mycket som är sant i Bibeln
12) Bibeln är mest riktad till judarna, så vi varken kan eller behöver följa allt
13) Vår kultur i vår tid är så annorlunda så vi måste anpassa Bibeln
14) Vår andlighet i vår tid är så annorlunda så vi måste anpassa Bibeln
– Samhällets syn på Guds syn
– Ovän med världen eller fiende till Gud
– Jesus Kristus – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!
– SUMMERING
Detta bibelstudium hör ihop med 4 andra bibelstudium, och vi rekommenderar att de alla läses tillsammans som en bred, djup och omfattande helhet:
”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är feministisk teologi Guds vilja?”
”Är underordning motsats till frihet?”
DILEMMAN FÖR KRISTNA OCH KYRKOSAMFUND
Kristna, samt kristna samfund, har oftast en gemensam syn på hur de kristna samfunden ska fungera och vilka värderingar och åsikter man ska bygga på och förmedla vidare till andra. Något som alla brukar vara överens om är; ” Bibeln är vårt rättesnöre”.
Dilemmat blir sedan; alla olika varianter om hur detta rättesnöre ska tolkas och tillämpas, samt frestelsen att anpassa sig efter människors önskningar (utomståendes och medlemmars), ”världens” värderingar och samhällets vilja.
Varje kristen och varje kristet samfund bör ställa sig dessa frågor eftersom svaren blir avgörande gällande just tolkning och tillämpning:
Vilka värderingar och vilken tro har vi?
– Är Bibeln föråldrad, och skriven enbart till människor i vissa historiska tider och därför irrelevant för nutidens människor…i allt från praktisk vägledning i det dagliga kristna livet till hur församlingen ska fungera?
– Behöver Jesu ord och undervisning prövas på nytt…för att kanske få nya förklaringar som lämpar sig bättre i ett modernt samhälle?
– Behöver Gud förstå nytänkande människor…och anpassa sig till dem och acceptera ett nytänkande?
– Behöver Gud förstå att en revidering av Bibeln och Guds vilja behövs för människornas bästa…i stället för att en revidering av samhälle och människornas vilja behövs för människornas bästa?
– Finns det förändring hos Gud och Guds vilja…och ett ”bäst före”-datum för Bibeln, då den slutar att gälla i sitt ursprungliga budskap?
– Fattas det väsentliga budskap för människorna i den yttersta tiden…och Bibeln är otillräcklig i kunskap, visdom och direktiv?
– Har Gud mer överseende med människorna i ett modernt samhälle…än han hade med människorna under hela den bibliska historien?
– Har Guds syn på synd förändrats…för att samhällets och människors syn på synd har förändrats?
– Har Guds syn på kärlek och sexualitet förändrats…för att samhällets och människors syn på kärlek och sexualitet har förändrats?
– Behöver Gud förändra villkoren för frälsning, förlåtelse och försoning…eftersom det är nya tider och ett nytt samhälle?
– Leder den Helige Ande Guds folk på nya sätt i en ny tid och ett nytt samhälle…eller har den Helige Ande lett Guds folk in i samma sanningar, samma helgelse, och samma överlåtelse och omvändelse från synd i alla tider?
– Behöver Guds ordningar för församling, familj och äktenskap förändras i sin grund…för att grunden har förändrats i en ny tid och ett nytt samhälle?
– Bör människan idag kräva Guds acceptans och förståelse för samhällens och länders utveckling i fråga om nya lagar och ordningar…för att kyrkorna och kristna ska kunna få respekt, gehör och följare?
– Behöver nutidens människor upplysa Gud om hur människan fungerar på grund av att människan har upptäckt det i en tekniskt progressiv tid…eller har Gud vetat hela tiden hur människan fungerar till ande, själ och kropp?
– Är Gud Allsmäktig, Allvetande och Allseende och visste hur vår tid skulle bli och hur människan och samhället skulle utvecklas…eller har människors och samhällens utveckling kommit som en överraskning för Gud, och därför inte aktuella för hans tidigare undervisning?
11 FÖREKOMMANDE ARGUMENT FÖR NY TOLKNING OCH NY TILLÄMPNING AV BIBELN
1) Bristen på tidigare utbildning och insikt
…kan användas som argument och motiv till att kräva exakt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för människor på olika områden i livet.
Vi har en ny tid och ett nytt samhälle, där den så kallade ”upplysningen” gett oss förståelse för saker som människan inte hade kunskap om på Bibelns tid. Man kan till och med mena att vetenskapen har motbevisat Bibelns innehåll samt en del av Guds värderingar.
Vår kommentar:
Ifall Bibeln anses föråldrad och därför inte kan efterlevas så blir slutsatsen att Guds vilja, egenskaper, värderingar, och bud är under växling och förändring och därför endast gällande som helig vägledning och rättfärdig undervisning på Bibelns tid. Guds bud och vilja kan då inte vara eviga.
Om en kristen anser att de bibliska löftena från Gud ger trygghet och är en fast grund att stå på, men inte anser att Guds Ord är evigt och består i alla tider…så kan inte heller Guds löften till människorna vara eviga och gälla alla i alla tider.
När människan medvetet väljer att plocka ut några enskilda löften för henne själv och församlingen, men ignorerar Guds vilja i allting annat…hur ska då löftenas givare kunna anses sann och trovärdig när allting annat inte anses sant och trovärdigt?
Hur kan en sann grund i församlingen vara Guds budskap genom till exempel Paulus; om Kristi kropp, Andens gåvor, friheten i Kristus, samt att ”ingen skillnad finns i Kristus”…när andra viktiga budskap från Gud, genom Paulus, anses endast härröra från Paulus egen personliga åsikt och därför är irrelevanta för dagens församlingar, för de passar inte in i vårt samhälle och det liv den moderna människan vill leva?
När liberalteologi och bibelkritik tagit plats i samhällets utbildningar av församlingsledare så kan undervisningen i samfunden givetvis bli utifrån församlingsledarnas egen utbildning. Men Gud har aldrig kallat församlingsledare till en liberalteologisk och bibelkritisk utbildning för att kunna leda Guds församling på jorden.
När Guds Ord ifrågasätts på många olika sätt; som övernaturligt och som fullt trovärdigt och som högsta auktoritet så behöver man inte längre söka svaren och sanningen i Guds Ord. Man bildar nya läror, nya traditioner, nya ordningar och en ny rådande vilja.
När kristna säger sig ha Bibeln som rättesnöre men sedan tolkar Bibeln i ljuset av ”världens” synsätt…så har en bakvänd ordning uppstått:
Bibeln blir sann så långt vi anser den passa in i världen och våra moderna utbildningar.
Men vad säger Jesu apostlar?
”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:27
”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2
Det är svårt för den moderna kristna människan att hålla sig obesmittad av världen, och att inte ha anpassat sig till världen…när Guds Ord tolkas och praktiseras i ljuset av världen synsätt.
2) Vi måste följa samhällets lagar
…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter och möjligheter för människor på alla olika områden i livet.
När samhället har stiftat lagar mot diskriminering, som ska främja jämlikheten, kan det användas även av kristna till att hävda att ingen får diskrimineras i kyrkan och i äktenskapen.
Det finns 6 former av diskriminering enligt diskrimineringslagen; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. När kyrkosamfunden gör sig ekonomiskt beroende av samhällets bidrag så måste kyrkosamfunden lyda det som kallas ”demokrativillkoren”, vilket innebär att ingen av de 6 formerna i diskrimineringslagen får diskrimineras inom kyrkosamfunden. Följs inte demokrativillkoren förlorar de bidragen. De allra flesta kyrkosamfund väljer därför att lyda demokrativillkoren.
Kristna som vill att samhällets lagar ska få företräde framför Guds lagar och bud kan mena att de står för en mer kärleksfull Gud som är tolerant och inkluderande, och att acceptansen av människors olika levnadssätt och tro är viktigare än att hävda att alla måste leva på ett speciellt sätt. Talet om synd och dom anses hårt och till och med kränkande mot människors fria vilja.
Samhällslagarna får företräde framför de ord och bud från Bibeln som anses vara föråldrade och tillhöra en annan tid och omöjliga att implementera i nutida kristna samfunds värdegrunder.
Vår kommentar:
Kan Bibeln vara ett rättesnöre…när den inte är ett rättesnöre?
Kan bibliska värderingar vara en grund…när alla bibliska värderingar inte får vara en grund?
Vem som helst kan välja ut det de tycker låter gott och vackert, praktiskt och uppbyggande. Gyllene regeln finns inom många olika religioner, där den anses vara en fin grund för alla människor och samhällen.
Men kan man kalla sig kristen och ett kristet samfund ifall man inte har all undervisning från Jesus och apostlarna som rättesnöre?
Ordet ”kristna” fick Jesu lärjungar i Antiokia, och ordet betyder ”Kristusföljare”.
Kan man då vara en Kristusföljare…utan att följa Kristus i allt?
Jesus blir i annat fall enbart en ”influenser” som man hämtar tankar ifrån.
Det är oftast det förflutna som man vill komma bort ifrån med nytolkningar och nya tillämpningar, eftersom Bibelns ord blivit så missbrukat av många människor och lett till både förtryck, maktmissbruk och till och med övergrepp och våld.
Kan då ett missbruk av Bibeln bli ett motiv till ett nytt missbruk av Bibeln…och godkänt av Gud i så fall?
Kan människans vilja att förändra felaktigheter i historien rättfärdiggöras av nya felaktigheter?
Kan ny tillåtelse av synd bli bättre än den tidigare tillåtelsen av annan synd?
Alla kristna ska alltid visa kärlek och medkänsla till medmänniskorna, men alla kristna har också fått befallningen att leva i Kristi efterföljelse och förbli i hans ord och i Honom, för att inte brytas bort som en torr gren. När människan vänder sig bort från Guds vilja och Ordet inte längre blir hennes rättesnöre så vänder sig människan till sig själv, till världen och världens ande i stället.
Det finns inget mellanting mellan Guds Ande och världens ande, ingen mellanvärld mellan Guds rike och ”fursten över luftens välde” (1 Kor. 2:12, Luk. 4:5-6, Ef. 2:2).
När samhällets ordningar, normer och lagar går tvärtemot Guds ordningar, normer och lagar får människan göra ett val;
Välja Gud och bli ovän med världen…eller välja världen och bli ovän med Gud?
Lyda Gud före människor…eller lyda människor före Gud? (Apg. 5:29, Rom. 12:2)
När församlingar känner sig tvungna att lyda obibliska samhällsordningar eller frivilligt lyder dem för att få behålla pengabidragen så underordnar man sig ”världen” och Mammon i stället för Gud. När ekonomin ”tvingar” kristna samfund att lyda dessa samhällsordningar så felar det på flera ställen rent ekonomiskt. I stället för att alla i församlingen lever som den första församlingen i Apostlagärningarna så lever man för sig själv, och man skänker inte allt överskott till församlingen utan väljer att behålla allt överskott själv. (2 Kor. 8:1-15, Apg. 4:32-37) När en kyrkolokal och en kyrklig verksamhet samt anställning av personal inte kan finansieras av de kristna så helgar inte – målet; att få pengar – medlet; kompromissa med världen och lämna Guds Ord.
3) Kärleken är störst
…kan användas som argument och motiv till nya samhällslagar och ordningar som accepterats och implementerats i kyrkosamfunden.
Genom att kärleken alltid anses som den rådande kraften och motivet så tillåts människors synder med förklaringen att det är kärleksfullt att bemöta människor med en tillåtande attityd, samt Gud älskar alla syndare och det finns ingen människa som är syndfri.
Vår kommentar:
Kärleken är störst och viktigast, säger Bibeln. Men många blandar ihop begreppen och kallar till exempel även sexuella begär och liv levda i synd för kärlek, för man utgår från sina egna kroppsliga och själsliga känslor och begär men ignorerar eller har ingen kunskap om att dessa är det Bibeln kallar ”köttet”.
Argumentet om att ”kärleken är störst” kan användas till att rättfärdiggöra sexuell synd, då kärleken från Gud och de sexuella relationerna mellan människor anses stå så högt att Guds syn på synden förminskas eller helt överses. När samhället har en syn som främjar fria sexuella relationer för alla medborgare, och sexuella relationer har blivit ”en mänsklig rättighet”, så kan människor mena att dessa lagar ska följas ända in i samfunden. Guds äktenskapsordning mellan man och kvinna som blir ”ett kött” (sex endast inom äktenskapet) och sedan lever i livslång trohet anses i det närmaste som en utopi som ingen kan följa i det moderna samhället.
Guds kärlek; agape och filios, kan aldrig blandas ihop med köttets begär och sexuell synd.
Läs gärna bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?”.
Guds utgivande kärlek visar på en väg bort från synden, en väg som ger förlåtelse, befrielse, upprättelse, och frälsning för alla som vill omvända sig och ge hela sina liv till Jesus Kristus.
Den människa som gått igenom sitt eget ”getsemane” (”ske Din vilja, inte min”) och ”golgata” (jag tar mitt kors och följer Dig) och fötts på nytt av Gud lever sen inte längre varken för sig själv eller i sig själv endast, utan lever därefter i och genom Kristus. Och Kristus lever aldrig i synd.
Den anpassande inställningen till kärleken (den som är en mix av det man kan hitta i Bibeln och se i världen) anses vara viktig som ett medel att både nå och bemöta människor med, men också som ändamål eftersom det kan finnas både en rädsla för att skrämma bort människor med en bibeltolkning man själv anser är både för hård, intolerant och världsfrånvänd, samt kanske även en egen motvilja att stå för det Gud verkligen säger i Bibeln. Eftersom ”Gud är kärlek” så vill man se en Gud som är så generös att kärleken tillåter även synd och brott mot Guds bud och lagar, och argumentet att ”ingen är syndfri” blir ledorden…i stället för Jesu ord till äktenskapsbryterskan; ”Gå och synda inte mer.” (Joh. 8:11).
När kristna och kristna samfund väljer att leva och verka för att behaga människor och samhälle…så har de slutat att behaga Gud först och mest.
När människor och kyrkosamfund väljer att ifrågasätta Guds Ord som sanningen och sin absoluta auktoritet…så har de förlorat kompassen, ledstjärnan, och ledljuset som leder till evigt liv.
Det som har blivit rätt är det som känns rätt i det mänskliga förståndet och det mänskliga känsloregistret. Men det mänskliga förståndet är ”kött”.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.
Om vi älskar våra medmänniskor med Guds agape-kärlek så vill vi inte förleda dem och se på när de lever sina liv i synd. Det skulle innebära att vi i vår passivitet och ljummenhet eller kyla låter människor gå förlorade…medan vi själva ingenting gör för att rädda dem. Människofruktan eller liberalteologisk inställning till Guds Ord får i stället råda.
Gud vill i stället hjälpa dem till omvändelse och frälsning!
Och Guds församling får i stället nöd för de som håller på att gå förlorade, och vill hjälpa dem ut ur frestelser, bedrägerier, förvillelse, och lögner.
Kärleken vill frälsa! Och kärleken vill göra det som bygger upp den heliga andliga byggnaden som Guds församling är (1 Petr. 2:5). Kärleken tänker långsiktigt och på evigheten, och vill bygga tro och liv som står stadiga på Klippan Kristus, i efterföljelse, helighet, och uthållig överlåtelse.
4) Alla syndar hela tiden, även kristna, så vi ska inte döma andra
…kan användas som argument mot att berätta för kyrkomedlemmar och andra om synd och Guds dom över synden och den som lever i synd.
Hit hör även att ingen får vägras medlemskap, ingen får fostras och uppmanas till omvändelse från synd eller uteslutas ur församlingen (med vissa undantag som aktivt motarbetande av samfundet till exempel).
Man menar att Bibeln säger att Jesus inte kom för att döma någon, och att Jesus umgicks med syndare och själv skonade och förlät syndare. Därför ska församlingsledare och kristna inte döma andra människor utan vara tillåtande, inkluderande, och accepterande.
Vår kommentar
Rädslan för att stöta bort människor samt viljan att behaga människor gör att många församlingsledare och andra kristna böjer sig för världens syn och vilja och i stället bryter mot Guds vilja. Man kan då mena att för en kristen så räcker det med att ”tro på Jesus” och ”tro att Jesus är Guds son och världens frälsare” samt ha döpt sig någon gång. Till bekräftelse har man några ord eller verser i Bibeln. Dessa ord skulle då vara Guds heliga och eviga vilja.
När man bestämmer sig för att detta räcker som grund för en frälsning så har man delvis rätt men också väsentligt fel och har missförstått eller ignorerat Guds budskap och Jesu ord genom hela det Nya testamentet.
Det går inte att sila och sålla i Bibeln, använda småbitar av den, bygga en egen teologi och dessutom aktivt motarbeta resten av Guds klara och tydliga Ord.
När Jesus umgicks och åt med syndare så var motivet att vittna om Guds rike och undervisa om frälsning från synd för de som var förlorade. Det var därför Jesus sändes till världen; för att frälsa världen från synd och evig död!
”För Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh. 3:17)
När Jesus återkommer så sänds han för att döma världen, vare sig världen är redo eller inte, vill det eller inte.
Apostlarna skriver till församlingar om att de både ska tillrättavisa, vända sig bort från, utesluta, och driva bort somliga, samt döma sina egna i församlingen (Matt. 18:15-17, Rom. 16:17-18, 1 Kor. 5:1-13, 1 Kor. 6:1-5, 2 Kor. 6:14, Ef. 5:11, 2 Thess. 3:6, 2 Thess. 3:14-15).
Ingen människa kan ta Guds plats och uppgift och döma den slutgiltiga domen över en människa, för endast Gud känner varje människas hjärta, men för att församlingen ska hållas ren och fläckfri så måste de som lever i synd och vägrar omvända sig först tillrättavisas men sedan uteslutas ur församlingen. Detta för att Gud och Guds namn alltid ska bli ärat och slippa hädas av människor och inför människor.
En ifrågasatt Gud öppnar upp för individuell tolkning av vad som är synd och inte synd, och församlingen kan då bli fylld av människor som lever precis som världens människor och vanärar Gud med sina liv samt bedrövar och till och med släcker Guds Helige Ande i sina liv.
En församling med medlemmar som lever ogudaktiga och egocentrerade liv förstör för Guds rike och vittnar om en Gud som inte är helig och rättfärdig och en Helig Ande som leder människor in i sexuell synd, lättja, likgiltighet, girighet, avguderi med mera. Vittnesbördet blir inte sanningen utan en lögn och en hädelse mot Gud.
Att som kristen vara förlåtande mot de som ångar sin synd är enligt Guds vilja. Men de som förhärdar sina hjärtan och vägrar omvända sig har själva redan lämnat Gud och den smala vägen. Och Guds församling, Kristi kropp, innehåller endast de som går på den smala vägen.
Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
5) Alla får tolka som de vill, ingen kan säga vad som är rätt eller fel tolkning
…kan ligga som grund för tillåtande av både synd och villoläror i församlingen.
Ofta har man en enkel överenskommelse om vad som ska vara den gemensamma grunden för medlemskap i en församling eller ett samfund; man ska bekänna Jesus som frälsare och Guds son och tro på en treenig Gud. Detta kan kallas för ”trosgemenskap”, den gemenskap man menar är Andens enhet. Men sedan är resten fritt att tolka hur man vill, och man kan få leva nästan hur man vill.
Vår kommentar
När tron blir subjektiv så finns ingen objektiv sanning, det vill säga; ingen allmängiltig absolut sanning. Och då blir inte ens Guds Ord en trovärdig sanning för alla Guds barn.
För när Guds budskap inte blir samma budskap till hela världen, utan olika budskap till olika samfund och olika individer, så byts den verkliga sanningen ut mot subjektiva tolkningar av sanningen.
”Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.”
1 Petr. 4:11
Jesus säger själv att alla som kallar honom för ”Herre, Herre” inte ska komma in i himmelriket, utan endast de som gör Faderns vilja. (Matt. 7:21) Och Faderns vilja är Jesu vilja och Andens vilja; de är ett!
En del samfund menar att vid dopet blir människan frälst och så länge man lever i tron att man är Guds barn genom dopet så förblir man frälst livet ut. Detta motsägs av en mängd bibelställen och ord från både Jesus och apostlarna. Många av dessa presenteras i bibelstudiet ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
Den som tror att man blir rättfärdiggjord av sin tro och bekännelse av Jesus som försonare för sina synder kan dessutom inte godkänna spädbarnsdop eftersom dessa dop utförs genom andra människors önskan om frälsning för spädbarnet, som själv inte ens är medvetet om att det är en egen individ och varken har en egen tro eller förmåga att förstå innebörden av bekännelsen. Spädbarnen har varken klarat att begå synder från ett syndigt hjärta eller skulle kunna bekänna sitt beroende av en försonare. De kan inte ställas till svars för någonting alls, inte få straff eller belöning för några gärningar överhuvudtaget. Läs gärna ”Vad är en fallen natur?”.
En människa som är döpt som spädbarn behöver, likt alla barn och ungdomar, växa upp och ta ställning till Guds kallande och dragande av människan i hennes inre. Bibeln undervisar inte om någon ”konfirmation” som tradition bland ungdomar, utan detta är kyrkosamfunds påfund. Det finns en bedräglig trygghetskänsla i läran om spädbarnsdopet och konfirmationen som traditioner (även världens människor döper spädbarn och går på konfirmation), men många av dessa människor är aldrig födda på nytt av Anden eftersom de aldrig lämnat över hela sina liv i tanke, ord, gärning, och hjärta till Herren Jesus Kristus och aldrig omvänt sig från synd eller ”tagit sitt eget kors på sig”. De är inte förvandlade, för allt har inte ”blivit nytt”.
Samhällsmedborgare kan ha en laglig rätt att både tolka, tro, och leva hur man vill, men som kristen (Kristus-följare) måste efterföljandet av Kristus och lydnaden av Gud vara människans högsta och främsta vilja. Kristus har inte en intresseklubb, utan kräver hela livets överlåtelse från en människa som vill följa Honom.
Den smala vägen som Jesus talade om rymmer inte alla kategoriers tro, tolkningar, och livsstil, utan där vandrar endast 1 kategori.
Läs om de 7 kategorier av människor som vandrar på den breda vägen i ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
Guds budskap blir godtyckliga då församlingsledare och kristna menar att alla kan tolka fritt och därmed också leva och tro hur de vill i församlingarna. Ingen kommer att förmana, tillrättavisa eller varna dem för ett ogudaktigt liv i synd. Människor vägleds då fel och invaggas i en falsk trygghet, då undervisningen eller bristen på undervisning bekräftar ett liv utanför Kristi efterföljelse, helgelse, och omvändelse från synd.
Omvända sig från sin synd är inget som görs en enda gång i livet, och sedan behöver man inte göra det fler gånger. När man inser sitt totala beroende av en frälsande Gud och ser att man själv är en syndare med ett fallet ”kött” så börjar den helomvändning som leder syndaren till pånyttfödelse och in i livet i Kristus. Därifrån ska människan ledas till Kristus-likhet och förnyelse av de själsliga sinnena under hela vandringen på den smala vägen. Det är därför även det Nya testamentet är fullt av allvarliga tillrättavisningar och skarpa varningar från både Jesus och apostlarna. Den som blivit en Kristus-följare kommer att behöva omvända sig många gånger under den resan, eftersom frestelser, prövningar, synd, och fall kommer att kanta vägen så länge hon befinner sig på jorden. Endast Guds heliga vilja är fri från synd.
Församlingsledaren har ansvaret att skydda ”sin” församlingsflock samt leda den in i sann efterföljelse av Kristus och även korrigera de som avviker i synd (1 Tim. 5:20-22, Apg. 20:28-31). Även församlingsledaren ska vara fläckfri (Tit. 1:7-9, 1 Tim. 3:1-15).
Ingen kristen kan i allt leva ett fullkomligt syndfritt liv i tanke, ord och gärning. Men ingen kristen kan leva i synd (vägra omvända sig från synd) och samtidigt behaga Gud och ha Jesus som Herre.
Människan, eller världens ande, är herre i huset när bortförklaringarna, ursäkterna, omförklaringarna, och efterkonstruktionerna i försvar för ett liv i synd ska försöka blidka en Gud som aldrig kommer att tillåta sina barn att fortsätta leva i synd.
Här passar även Paulus ord in, från 2 Kor. 6:14-15:
”För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Och vilken gemenskap har ljus med mörker? Eller hur kan Kristus och Belial komma överens?”
Gud har en övergripande helhetssyn och en profetisk framtidssyn och handlar alltid med människan utifrån målet; människans slutliga frälsning och nuvarande helgelseprocess. Guds tankar är inte våra tankar, men våra tankar kan förnyas, genom Andens verkan och kraft, så att de inte längre styrs av den fallna naturen, gamla tankemönster, världens påverkan, och djävulens manipulationer.
Gud har inte olika frälsningsvägar att välja på, men Gud har olika vägar fram till frälsningen för den enskilda människan.
Gud kan tala genom alla Andens gåvor och tjänster som finns i Kristi kropp (ifall kristna tror att de är i funktion och tillåter Gud att använda dem), men han talar alltid direkt till alla sina barn genom sin Helige Ande.
Hos kristna och kristna samfund finns det idag läror som inriktar sig på endast Anden (”pneumatologiska möten”) och de andliga upplevelser de känner att de får. Man delar upp den treenige Guden, och det upplevda och känslomässiga kan där bli viktigare än det Guds Ord säger.
Läs mer om detta i ”Är feministisk teologi Guds vilja?”
Men Anden har inte tiotals eller hundratals olika tolkningar av Guds Ord, och han förleder inte människor genom att visa dem och lära dem helt olika tolkningar. Detta vore en omöjlighet eftersom sanningen inte finns i så många olika skepnader och varianter utan endast i sin ursprungliga betydelse och mening. Sedan kan ett budskap ha flera djup, men det är en annan sak.
I Guds Ord existerar inga motsägelser, utan det som till synes verkar vara motsägelser harmonierar alltid på ett övernaturligt sätt genom Bibelns helhet och får sin förklaring genom summan av Guds Ord.
Anden försöker därför att ständigt korrigera dem som tror på irrläror, undervisar irrläror, och predikar irrläror. Förklaringen på varför det finns så många olika tolkningsvarianter finns i bibelstudiet ”Hur tolkar man Bibeln?”.
Vår uppgift är, enligt Guds Ord, att alltid pröva allt som undervisas och predikas med Bibelns ord; ”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160). På frukten visas trädets art; gott eller ont. Men det onda kan ”ha ett sken av gudsfruktan”, och det goda (Guds heliga vilja) kan stämplas som ogudaktigt. Det är inte alltid lätt att ytligt sett bedöma ett träd och dess frukt, eftersom fruktens sort hänger på vem som definierar frukten.
En majoritet av människor kan känna sig mer säkra på sin sak just på grund av att de är i majoritet, medan det i verkligheten kan vara några få som bär på den riktigt välsmakande frukten. Den goda frukten är inte per automatik den som ser läcker och lockande ut för ögat, likt lockande frukten på Kunskapens träd, utan är den frukt som innehåller det näringsinnehåll som Gud tänkt för människans andliga uppbyggelse.
Människors alla olika tolkningar kan bli behandlade som endast åsikter, som inte anses tillhöra kategorin ”tro”, som har betydelse för det eviga livet. Därmed blir även det egna privatlivet fritt från vägledning av Guds Ord…som kan komma att få lika många olika rättesnören som det finns fria tolkningar och individer.
Varje samfundsmedlem får ofta vägleda sig själv, förutom att skriva under på grundläggande ståndpunkter. Anser medlemmen att ett liv i synd inte alls är ett liv i synd så lägger sig församlingsledningen inte alltid i den ”åsikten”, eftersom grunden endast är att tro att Jesus är frälsaren och Guds son och att Gud är en treenig Gud.
En del går så långt att församlingsledningen står för fri tolkning angående vägen till Gud, så att även villoläror och andra religioner kan sägas bära på vägar till Gud och till frälsning. Synkretismen sprider sig i de kristna samfunden, eftersom en fri tolkning angående både vägen till Gud, till frälsning, samt hur liv och efterföljelse ska se ut har spridit sig och accepterats i allt bredare form och mängd i kristenheten. Kvar blir falska evangelium och liv utan sann efterföljelse av Jesus Kristus, och kvar blir världsliga kyrkomöten och församlingar utan Ande och kraft eftersom Anden inte kan verka som den vill där Guds fullkomliga och heliga vilja inte tillåts råda.
I modern tid har rädslan för att stöta sig med världen inneburit ett mer accepterande och inkluderande förhållningssätt till världen. Genom att anpassa Bibelns budskap blir samfunden mer populära av de som vill fortsätta leva i världen men samtidigt söker andlighet och trygghet. Kyrkorna blir världsliga föredömen som attraherar världen. Sekulariseringen, liberaliseringen, individualiseringen, moderniseringen, och mycket annat världsligt har nått in i både privatliv och församlingsliv.
6) Vi har ett förnuft och ett förstånd, det räcker att använda det
…kan ge varje kristen och varje kyrkoledare möjligheten att fritt få tolka Bibelns ord och fritt tillämpa sin tolkning.
När kristna tror att det egna förnuftet och förståndet alltid är lett av Guds Ande så börjar man lita på att man ständigt är ledd av Gud i allt man gör, säger, och tänker och därmed också alltid behagar Gud med sina tankar, känslor, vilja, och val.
Att tolka Bibeln med förståndet och förnuftet blir en sund väg att gå menar man.
Förståndet och förnuftet leder dessutom alltid rätt i både församling och privatliv, eftersom vi fått detta av Gud.
Vår kommentar
Att med förståndet och förnuftet försöka tolka Bibeln rätt blir att förlita sig på sitt jordiska ”kött” i andliga sanningar = en omöjlighet.
Det är en omöjlighet eftersom köttet alltid står i strid med Anden (Gal. 5:17).
Våra själsliga sinnen, förståndet och förnuftet, ska däremot vara under ständig förnyelse under Andens ledning. Sinnelaget ska formas efter Kristi sinnelag.
Hur vet man då när man är ledd av sitt eget förstånd och förnuft i stället för Anden?
Människan har flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen, och det är oerhört viktigt att som kristen vara medveten om detta:
1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse. (psuché = psyke/själ)
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.
– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena och ger även fysiska ”svar” på själens tankar och reaktioner i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.
”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i ”världen” är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.
Sinnelaget i ”världen” utgår från den fallna människans vilja och begär.
Sinnelaget i Guds rike utgår från Guds helighet, renhet och agape-kärlek.
Vi har 3 ”skikt” av sinnen:
1) De innersta sinnena;
Människan har en ande, för annars kan inte en människa vara andlig och andligen förstå, se och höra från Gud. Genom människans ande finns gemenskapen med Gud och tillhörandet av Guds rike. Andens ”sinnen”, som är vår inre människas djupaste vilja, är vårt sanna jag, vårt innersta jag.
2) Själens sinnen;
Vi är ”sinnliga” som människor. Själens sinnen påverkas av vår kropps biologi. Tankar, vilja och förstånd styrs av hjärnans signaler och påverkas av vår kemiska biologi, vårt arv och vår miljö. I själens sinnen finns vår personlighet och våra mänskliga unika egenskaper.
”Oandliga människor” (1 Kor. 2:11-16) kan inte bedöma andliga saker från Guds Ande, eftersom de förstår med sitt psyke, sin själs intellekt; själens sinnen. Detta är en förståelse som sker genom ”köttet” och är jordisk.
3) Kroppens sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Dit kan instinkter räknas (reaktioner från ”reptilhjärnan”) samt eventuellt proprioception (rörelse- och positionssinnet) och neurologisk intuitiv förmåga.
Läs mer i ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?” och ”Hur tolkar man Bibeln?” samt ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”
7) Gud uppenbarar sig på olika sätt för människor, Gud har olika vägar för människor
…och det innebär att Gud talar genom olika tolkningar och till och med genom olika religioner. Alla söker egentligen samma Gud, och Gud har bara fått många olika namn.
Man kan mena att Bibeln inte kan ses som den absoluta auktoriteten från Gud, eftersom alla sökande och troende människor tror på samma Gud, för det finns ju endast 1 Gud och då är det en omöjlighet att människor skulle kunna bli avgudadyrkare genom andra religioner. De som tror på en gud eller flera gudar i andra religioner tillber därför Gud, menar man, och kan inte klandras. Därför kan synkretismen, en sammanslagning av alla religioner, vara fullt accepterad av Gud. Och därför behöver alla kristna vara toleranta mot de som funnit Gud genom andra religioner och läser andra så kallade ”heliga skrifter”.
Vår kommentar
Människan är skapad för en gemenskap med Gud. Efter syndafallet finns det ett tomrum hos människan som endast Gud kan fylla. Den platsen är reserverad för Honom. Och vi kan se att alla människor dyrkar någon (sig själv eller andra) eller någonting (pengar, makt, ära, sex med mera). De är födda med ett behov att dyrka och tillbe Gud, och när Gud inte får vara den dyrkade så ersätts Gud med annat.
Det finns ingen Gud förutom den levande Guden. Djävulen vill gärna dyrkas och tillbes och han förklär sig till ”ljusets ängel” för om möjligt kunna förföra och bedra även Guds barn, men behöver inte förklä sig för att slå sig samman med ogudaktiga.
Människan har i alla tider skapat sig avgudar, har de inte presenterats för dem så har de skapat nya själva i guld, koppar, sten, trä, lera eller annat material. Sedan har man tillbett och hoppats på bönesvar, framgång och välsignelser från dem. Men de var förstås döda ting, och gav de mörka andemakterna möjlighet till inflytande och boplatser i människohjärtan.
När Gud varnar genom hela Bibeln för avgudadyrkan så är alla föremål för avgudadyrkan döda ting eller demoniska andemakter. Det har ingen som helst betydelse att guden eller tinget någon tillber och dyrkar inte kan kallas för ”Gud”, för att det bara finns 1 Gud.
Den levande Guden, Bibelns Gud, gör ingen skillnad på avgudadyrkans olika föremål för dyrkan, utan allt handlar om att man vänt sig till någon eller något annat än Herren Gud för frälsning, hopp, hjälp, helande med mera. Man upphöjer någon eller något annat än Gud, och det/den får ta platsen som endast Herren Gud får ha, och man sätter sitt hopp till avguden.
När kristna till exempel dyrkar och tillber Maria och olika helgon så kan de mena att de inte blir föremål för avgudadyrkan eftersom de inte kallar dem för ”Gud” och inte tillber dem som Gud. De kan mena att Maria och helgonen bara tar bönen och tillbedjan vidare till Jesus och till Fadern. Maria och helgonen blir länkar till Gud, liksom ikonbilder, statyer, ljus, rökelse, krucifix med mera blir länkar till Gud.
Församlingsledare kan mena att kristna kan behöva olika hjälpmedel för att nalkas Gud, och dessa hjälpmedel måste accepteras, eftersom medmänniskan ska hjälpas i sin väg till Gud, menar man. Eftersom olika religioner har olika hjälpmedel för tron så är det nära tillhands att blanda dessa och mena att alla vägar egentligen är vägar till samma Gud. Inget av detta finns att hämta i det Nya testamentet, utan är människoskapade tillägg som inte har sin grund i den Guds Ord. Vi ser klart och tydligt att Jesu apostlar aldrig använde sig av några sådana hjälpmedel, och detta eftersom inget hjälpmedel behövs för att kunna komma nära Gud och få gemenskap med honom.
I stället är det undervisningen som ligger som brist bakom tron att världsliga och materiella hjälpmedel underlättar för människan att komma närmare Gud. Den undervisningen har sin grund i spiritualism och nyandlighet eller i österländska och ockulta religioner.
Man kan i somliga samfund mena att det är kyrkotraditioner som är goda för människan, men människoskapade traditioner utan rötter i Guds Ord ska inte läggas till i Guds församling och undervisas och försvaras och praktiseras som om de vore en hjälp för människan att bli djupare troende. Denna undervisning bedrar människor, och ger ett falskt sken av fromhet och helgelse men leder inte människan till Gud.
Det är i stället gärningar, tankar och undervisning som visar att det Jesus gjorde på korset inte räckte för att människan skulle kunna få en gemenskap med Gud, människan behöver dessutom addera olika slags ”hjälpmedel” för att nå fram lättare.
När Bibeln slutar att vara människans rättesnöre får även synkretismen möjlighet att infiltrera Guds församling. I Bibeln uppmanas de som blandat religioner för att välja, till exempel den levande Guden eller Baal, 1 Kung. 18:21: ”Om Herren är Gud, så följ honom, men om Baal är det, så följ honom.”
Alla Baals profeter dödades (1 Kung. 18:40).
Människorna varken kunde eller fick tillåtelse att dyrka och följa båda, eftersom båda inte var Gud.
När Paulus var i Aten blev han upprörd över all avgudadyrkan, och vittnade om att Gud ”förkunnar att alla människor överallt ska omvända sig”. (Apg. 17:16-34). De dyrkade ”gudinnan” Diana.
För Gud existerar ingen tillåten synkretism och dyrkan och tillbedjan av olika gudar. Det är det högsta och första budet Gud ger människorna:
”Du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.
Du ska inte göra åt dig någon utskuren avgudabild eller något som liknar något av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
Du ska inte böja dig ner för dem, inte heller tjäna dem, för jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn intill tredje och fjärde generationen av dem som hatar mig.”
2 Mos. 20:3-5
All dyrkan och tillbedjan som inte är till Herren Gud är; avgudadyrkan.
Tillber man Maria och helgonen och sätter sitt hopp till deras medling så har de tagit Guds plats, för endast Gud ska vara den vi ber till och sätter vårt hopp till och endast Jesus Kristus är medlaren mellan Fadern och människorna genom sitt dyrbara blod till försoning, pånyttfödelse, gemenskap med Gud och till evigt liv (1 Tim. 2:5-6).
När Jesus dog på korset brast förlåten till templet mitt itu, och efter Jesu uppståndelse kan människan få komma in i det allra heligaste utan någon annan mellanhand än Guds Enfödde Son; vår Frälsare och Gud!
”Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Joh. 14:6
8) Vi pratar bara om det som är ljust och positivt, för tal om mörker och djävulen, synd och domens dag tynger ner och skrämmer människor
…gör att man enbart fokuserar på Jesu nåd och frälsning samt kärleken från Gud och mellan människor.
Ingen ska behöva känna sig tillrättavisad, förmanad, korrigerad eller varnad för synd, dom, djävulen och helvetet. I stället ska alla kunna komma till församlingen och bara få med sig kärleksfulla och stöttande budskap som inte river upp starka jobbiga känslor. Tal om inkludering, acceptans, tolerans, mjuka värden, kristna värderingar, empati och förståelse har blivit ledorden.
Vår kommentar
Om man undviker att tala om livsviktiga budskap som Gud gett alla människor, samt alla faror som varje kristen utsätts för, och man utesluter all undervisning om den andliga världen och andlig krigföring, frestelser och avfall, köttets begär och avgudadyrkan med mera så undviker man både Guds ledning bort från faror och ut ur faror samt medvetet ignorerar Guds undervisning och Ord i sin helhet. Man kommer heller aldrig att varna och tillrättavisa andra människor, eftersom det inte finns någonting att korrigera och varna någon för när man väljer att enbart prata om saker som inte får bli jobbiga och obehagliga för människor.
Man undervisar då inte om det Jesus och apostlarna undervisar om, och det blir väldigt svårt att leva i Kristi efterföljelse utan att tala om allt Kristus ville vi skulle veta.
Man bygger en egen teologi där nåden blir utan risken att falla ur nåden, Guds kärlek blir utan risken att bedröva och släcka Anden, och tryggheten blir utan risken att själv lämna den smala vägen.
Människan blir sittande med en halv kunskap och utan den del av kunskapen som behövs för att kunna få behålla ens den halvan.
Jesus blir endast vänlig och god, men aldrig skarp och varnande.
Gud är endast kärleken, men aldrig vred över ondskan och synden.
Gud förlåter endast, men får aldrig bli dömande.
Varningarna uteblir på grund av människofruktan. Rädslan att uppröra och tynga ner människor gör att de undanhålls sanningen. Medlemmar och besökare invaggas i en tro på ett liv med bara de positiva bitarna ur Bibeln, de bitar som ger glädje, känslor av kärlek, frid och trygghet…medan bristen på undervisning om de mörka andemakternas attacker och Guds barns försvar mot dessa, avfall från den smala vägen och Bibelns vägledning bort från alla frestelser och förförelser, samt Guds vrede över syndaren som inte vänder sig bort från synden är livsviktig undervisning från Gud.
Gud är inte den han är – ifall han inte är allt han är.
Gud gör inte det han gör – ifall han inte gör allt han gör.
Guds Ord är inte Guds Ord – ifall budskapen delas sönder och förvillar.
En Kristi lärjunge blir inte en Kristi lärjunge – ifall han undanhålls Jesu krav på sina lärjungar.
Den ende som blir riktigt nöjd över en så allvarligt bristande undervisning är djävulen och hans demoner, för då kan de få verka ifred. När djävulens strategier är okända för människor så får djävulen lättare att förföra och snärja både den enskilde kristne och församlingen.
Alla tider har varit mörka och svåra, på olika sätt. Historien har varit full av vedermödor (ordet betyder svåra tider) både för de som tror på och följer Gud och för världens människor. Svåra mörka tider är inget nytt, svårigheterna varierar bara i form och styrka. Både djävulen och människor är uppfinningsrika i ondska men grundproblematiken består, ända från syndafallet.
När undervisningen blir det ”som kliar i öronen” (2 Tim. 4:2-5) för att behaga, och enbart trevlig och lugnande…så sviker man både Gud och människorna som söker sig till församlingarna.
Varningar från Gud genomsyrar hela Bibeln. De är ständigt återkommande eftersom Gud alltid varnar innan han utfärdar en dom och ett straff, för att människor ska få möjlighet att omvända sig. Men även de som omvänt sig varnas i hela Nya testamentet för villoläror, förhärdelse och avfall.
9) Vi lever i nåden, och vi behöver inget mer än nåden som är ny varje dag
…så därför behöver vi aldrig oroa oss för att avfalla och gå förlorade på Domens dag.
Har vi fått Guds sigill så är det beviset på att vi alltid kommer att förbli frälsta.
Inget kan skilja oss från Kristi kärlek.
Vår kommentar
I modern tid finns det en lära som blivit alltmer vanlig; ”den billiga nåden”, The cheap grace. Den läran handlar om; vad en kristen än gör, säger och tänker så lever hon varje dag i Guds gränslösa nåd, hon lever i en position av ständig förlåtelse för allt, eftersom hon bekänt Jesus som sin frälsare.
Kristi oändliga nåd för den som tillhör honom är sann, men man kan inte ”lösa ut” endast Guds gränslösa nåd genom Kristi verk på korset och sedan utesluta allt annat som Gud säger. Det blir då bedrägeri, eftersom Gud har sagt så mycket mer som är avgörande för frälsningen, vandringen på den smala vägen, och hur utgången blir på Domens dag. Bedrägeriet ligger i förmedlingen av en utlovad säkerhet, fastän Gud endast lovat den säkerheten till de som lyder Guds bud och följer hans vilja i kärlek, ödmjukhet och underordning.
Kostnaden för lärjungaskapet är stor, fastän frälsningen är given helt utan syndarens egen inblandning. Den billiga nåden; läran om kristendom utan krav och efterföljelse.
Ett sådant lärjungaskap existerar inte enligt Jesus.
Den billiga nåden blir läran om nåden utan det egna korset, en nåd som inte kräver någonting av dess mottagare. Detta är helt främmande för Bibelns Gud.
Att Gud bevisar sin nåd mot människor blir ett försvar och en ursäkt för de som vill fortsätta leva efter sin egen vilja och förstånd.
Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?” som visar vad Guds Ord säger om vilka som går på den smala vägen och den breda vägen.
10) Vi lever i friheten i Kristus; allt är tillåtet
…och när vi lever i den fulla friheten så behöver vi inte fokusera på lagar och bud. De allra flesta hörde dessutom till det gamla förbundet.
Nu när allt har blivit tillåtet så lever kristna i frid och glädje i allt de gör, eftersom friheten genom Kristus alltid finns i dem. Det finns inga förbud för kristna, som därför inte heller behöver vara rädda för Guds dom.
Vår kommentar
Här blir fokus på en eller flera utdragna verser ur Bibeln:
”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36
”Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt.”
1 Kor. 6:12
”Var och en som förblir i honom syndar inte.”
1 Joh. 3:6
”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17
Sätter man ihop bara dessa verser så skulle man kunna säga att det inte spelar någon roll alls hur en människa som tror på Jesus lever. Lägger man till tron på att man efter dopet (spädbarnsdop eller vuxendop) alltid lever i Kristus för resten av livet så har man byggt en teologi som är delvis sann men även väsentligt fel och missvisande, och detta av en eller flera anledningar:
– Man tror inte på och tolkar inte Bibeln enligt ”summan av Guds ord är sanning” (Ps. 119:160).
– Man tror inte att alla varningar från Jesus och apostlarna gäller hela Guds folk och alla efterföljare av Jesus Kristus.
– Man tror att Jesus är ”slutet på lagen”, med betydelsen att Guds bud därmed är helt utraderade för den som lever i det nya förbundet.
– Man har inte kunskap om hur människan fungerar, och kan därför blanda ihop de själsliga sinnena och kroppsliga känslorna med andens ledning. Och man kan dessutom tro att syndens begär i den fallna människan är behagligt inför Gud, för att alla funktioner anses naturliga och utlevda ”i Kristus”.
Sammantaget så blir frestelsen att anpassa Bibeln, eller rättare sagt bortanpassa Bibeln, överhängande för den som vill bygga sitt liv på en fri attityd och värdering av allt i livet.
När vi läser sammanhangen som verserna är plockade ur, så ser vi en annan bild; en sann bild av betydelsen och meningen med verserna:
”Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt.
Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.
Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er.”
Joh. 8:34-37
”Allt är tillåtet för mig, men jag ska inte låta något ta makten över mig.
Maten är för magen och magen är för maten, men Gud ska göra slut på bådadera.
Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen.”
”Vet ni inte att de orättfärdiga inte ska ärva Guds rike? Låt inte bedra er.
Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utsugare ska ärva Guds rike.”
”Fly otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
För ni är dyrt köpta.
Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:9-10,12-13,18-20
”Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren.
Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen.
Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom.
Var och en som förblir i honom syndar inte.
Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.
Kära barn, låt ingen bedra er.
Den som gör det som är rättfärdigt är rättfärdig liksom han är rättfärdig.”
1 Joh. 3:3-7
”För om det som försvinner hade härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består.
Eftersom vi nu har ett sådant hopp, är vi mycket frimodiga, och gör inte som Mose, som hängde ett täckelse för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som var på väg att försvinna tog slut.
Men deras sinnen blev förhärdade.
För ända till denna dag hänger samma täckelse kvar när de läser från Gamla testamentet, först i Kristus försvinner det.
Ja, än i dag ligger ett täckelse över deras hjärtan när Mose blir läst.
Men när de omvänder sig till Herren, tas täckelset bort.
Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:11-17
Tror man att Kristus alltid ”följer med” i allt vad den kristne gör, oavsett vad man gör, så skulle Kristus bli en stor syndare som lever i synd. Detta är en total omöjlighet!
När Kristus lever inom en människa, är förenad med människans ande, så leder Kristus alltid till heliga tankar, ord, och gärningar, eftersom Kristus inte kan vara annat än helig; Den Helige! Läs gärna ”Är Jesus Gud?”.
Begår människan synd, eller lever i synd, så är det den fallna naturen (”köttet”; kroppen och psyket) som tillåts styra människan.
Detta bedrövar Kristi Ande gång på gång.
Guds vilja kan aldrig förvandlas till människans vilja. Utan människans vilja måste korsfästas dagligen när hon ”tar sitt kors på sig” (Matt. 16:24-26, Mark. 8:34, Luk. 9:23, 14:27). Har så människan korsfäst sitt eget ”kött”, sin gamla natur, så återstår endast Guds heliga vilja.
Då utraderas alla möjligheter till ett liv bortanför Guds vilja och bud. Eftersom Guds Ord och Guds vilja består för evigt.
Inget dop räddar någon som självmant lämnar Kristus och vill leva i synd.
Att ”förbli i” Kristus är att låta Kristus alltid vara Herre i allt i livet, då förblir man i hans ord, i hans kärlek (Joh. 15:4-6,10).
När det gäller Jesu fullbordan av lagen, i vårt ställe, så innebär detta själva rättfärdiggörelsen. I det gamla förbundet hade man brutit mot hela lagen ifall man bröt ett enda av de 613 buden. Man kallades rättfärdig genom laggärningar, men även dessa skulle göras med hjärtats vilja och motiv. Därför kunde ändå människor i det gamla förbundet räknas som rättfärdiggjorda genom att de ”trodde Gud” (Hebr. 11)
Sedan sände Gud sin Son, som genom att hålla alla bud i lagen uppfyllde rättfärdighetskraven genom lagen, i vårt ställe. Ingen synd finns i Jesus (1 Joh. 3:5).
Den som lever ”i Kristus” har blivit friköpt från lagen (lagen efter bokstaven).
Då finns i stället lagen skriven i den kristnes hjärta (Jer. 31:33), och hon lever efter Andens lag (Rom. 8:1-4), i kraft av Kristi Ande, i Kristi rättfärdighet (2 Kor. 5:21).
Läs gärna ”Vad är syndens lag och Andens lag?” och ”Hur blir man rättfärdig?”.
Jesus säger att han inte har upphävt lagen, utan att han kom för att fullborda och uppfylla lagen.
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.
Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.”
Matt. 5:17
Detta innebär att friheten i Kristus inte lämnar utrymme för ett liv i människans egenvilja.
Friheten som ges till människan som lever i Kristus = friheten att inte behöva vara slav under synden.
Vad är då ”synden”?
Det är allt, precis allt, som är emot Guds vilja, allt som inte är välbehagligt inför Gud. Det är allt motstånd och all likgiltighet mot Guds vilja.
Det enda som inte är synd = Guds vilja.
Problematiken angående synden; Vad är synd för den som inte tror på Guds Ord…utan i stället vill anpassa Guds Ord och Guds vilja till en ny tid och ett nytt samhälle?
11) Vi vet inte hur mycket som är sant i Bibeln
…och därför behöver vi ta Bibeln med en nypa salt, och välja ut de värderingar och budskap som kan vara eller bli aktuella i vår moderna tid.
Man kan mena att Bibeln tolkats, förts vidare muntligt, och skrivits ner av människor som själva kan ha fört in sina egna mänskliga tankar och tro i texterna. Bibeln är dessutom en kopia av andra kopior, och ingen kan veta vad som är sanning från början. Bibeln är skriven av bristfälliga människor och kan ha påverkats av dessa och av översättarna.
Vår kommentar
En kristen som blivit född på nytt av Gud, förvandlad av Gud och har en gemenskap med Gud, behöver bestämma sig för ifall Gud ska få råda i allt i livet. Detta har inte med Bibeln att göra, utan med underordningen i kärlek att göra. Men den människa som har underordnat sig Gud i kärlek kommer alltid att vilja veta hur hon ska behaga och följa Gud.
För utan insikt om Guds vilja = ingen underordning av Guds vilja.
Kvar blir i stället en chansartad livsstil där det mänskliga förnuftet, förståndet och de egna känslorna leder i det mesta eftersom människan inte kan pröva i Bibeln vad som verkligen är Guds vilja. Hon får i stället pröva mot sina känslor och förlita sig på sina sinnen. Men ”det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande” (Joh. 3:6).
Bestämmer man sig för att Bibeln inte är trovärdig och aktuell för oss, men ändå innehåller stoff som kan berika våra liv och vårt samhälle, så kommer tolkningarna och tillämpningarna att bli därefter; vitt skilda, ifrågasättande, diffusa, harmlösa och utan riktig relevans. De kommer kanske att påverka, men kommer inte att förvandla någon på ett andligt och djupt själsligt plan.
Man kan, genom studier av Bibeln och Bibelns grundtexter, komma fram till både en tro och en visshet om att Bibeln är Guds sanna ord.
Majoritetstexternas stora samling manuskript; Textus Receptus, är de som ligger absolut närmast sanningen. De visar tillsammans en övernaturlig helhet och enhet och överensstämmer sinsemellan, till skillnad från andra manuskriptsamlingar. Citat från Majoritetstexterna är dessutom bekräftade bland annat i brev från våra så kallade kristna kyrkofäder.
Vi kan lita på att Bibelns samlade böcker är en fast grund att stå på när det gäller vittnesbördet om Guds Ord, bud och vilja. Och den svenska översättning som är den mest trovärdiga är Reformationsbibelns, den enda översättning som är från Textus Receptus. I det Nya testamentet finns det 3.300 ord som fattas i alla andra svenska översättningar. Reformationsbibeln ger förklaringar och förtydligar på sätt som inte översättningar från Minoritetstexterna gör. Där finns även det allra klaraste beviset på att Gud är treenig, den vers som var en av de första som Westcott och Hort beslöt sig för att stryka (bevis finns i deras brevväxling).
De allra flesta svenska bibelöversättningar är översatta från Minoritetstexterna och teologerna Westcott och Horts bibelöversättning. De strök medvetet bibelord som inte passade in i deras tro och läror.
Minoritetstexterna har ett mindre antal manuskript, som inte heller stämmer överens med varandra på det sätt som Textus Receptus gör.
Bibeln bär ett eget vittnesbörd om sanningen. De som levde under det Nya testamentets tid bekräftar vad Skriften (Gamla testamentet) säger. Jesus och apostlarna citerar Skriften återkommande och vittnar om att det är Gud ord.
Det är ögonvittnesskildringar från de som levt och vandrat med Jesus Kristus, och det berättas om Jesus även i historiska dokument skrivna av utomstående.
Jesus Kristus har förvandlat människors liv på övernaturliga och konkreta sätt under tusentals år, på sätt som ingen människa är kapabel till och med en sådan hållbar ”frukt” som ingen människa skulle kunna producera.
Den som ödmjukar sig under Guds ledning och vilja och söker sanningen kommer att bli ledd till sanningen och visad sanningen. Men Guds Ande måste få leda. Inte människans förstånd. Förståndet måste alltid underordna sig Anden och förnyas genom kunskapen om Kristus.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?” och ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?”.
12) Bibeln är mest riktad till judarna, så vi varken kan eller behöver följa allt
…och därför behöver vi inte lyda Jesu ord och kan inte tillämpa det Jesus och apostlarna säger i våra församlingar i vår tid. Det var inte riktat till oss. Endast en liten del av det Nya testamentet är budskap till omvända hedningar. Men vi kan ta till oss undervisning som allmän uppbyggelse.
De som oftast resonerar så är de som tror på den dispensationalistiska läran, eftersom de delar upp Guds folk i 2 grupper och menar att Gud har helt skilda frälsningsplaner för dessa grupper. Man tolkar det Nya testamentet i ljuset av det Gamla testamentet, och har egna teorier både kring vilka som är Guds folk och kring eskatologin (läran om den yttersta tiden). De menar att i princip allt fokus i Bibeln är på det judiska folket, inte på församlingen Kristi kropp. Kristi kropp är bara en parentes i Guds plan för det judiska folket.
Vår kommentar
Bibeln handlar om det judiska folkets historia, hur de blev Guds folk och först fick ett heligt förbund av Gud men själva bröt det och lämnade Gud. Jesus föddes som jude och släkting till judarnas troende fäder, och genom Jesus gav Gud judarna ett nytt förbund.
Jesus talar om att han är Herden och att han har fler ”får” än judarna och att de alla ska vara en flock (Joh. 10:16). Inte två olika.
Paulus undervisar om judarna; ”jude är man inte till det yttre” och ”utan jude är den som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom anden och inte genom bokstaven” (Rom. 2:28-29). Petrus undervisar om de omvända hedningarna; ”ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk” (1 Petr. 2:9-10).
De första omvända i Guds församling, Kristi kropp, var judar. Paulus blev sedan ”hedningarnas apostel” och reste runt till hedningarna och vittnade om Jesus Kristus och gjorde under och tecken. Eftersom alla som blir frälsta och pånyttfödda av Gud tillhör Kristi kropp (Guds församling) så består Kristi kropp givetvis av både frälsta judar och frälsta hedningar. Jesu undervisning riktas till alla hans efterföljare, alla kristna (Kristusföljare; Apg. 11:26), och likaså är apostlarnas undervisning till hela Guds församling. Och i Uppenbarelseboken är de som har ”Guds sigill” alla i Guds församling; Guds folk som tillhör Gud = Kristi kropp.
13) Vår kultur är så annorlunda i vår tid så vi måste anpassa Bibeln
…innebär att varje ord, bud, uppmaning, och varning i Bibeln behöver studeras och värderas genom vår egen kulturs glasögon i vår tid.
Att anpassa Bibeln till vår egen kultur och därigenom välja ut de delar som kan fungera i vårt samhälle kan anses vara det bästa för att både få förståelse för vad kristen tro egentligen handlar om och få människor i vårt land att ta kristendomen på allvar. För är det vi tror och följer alltför främmande, märkligt, svårt, och irrelevant så kan bemötandet med sökare och medmänniskor få motsatt effekt och leda till avståndstagande, förlöjligande, och till och med avsky.
Vår kommentar
Kristna kan mena att mycket i det Nya testamentet hörde till den gamla judiska kulturen och judiska religionen, och därför kan vi inte infoga det i vårt samhälle som är så fundamentalt annorlunda. Man vill i stället omstöpa det bibliska och ge det ett nytt sken, ett nytt ljus över både evangeliets budskap och församlingens uppgift.
Frågan blir; Ifall alla omvända hedningar, i alla tider, ingår i Guds världsvida församling och Guds folk…förändras då Guds vilja och bud för varje enskilt land och varje enskild tid, och Guds ordningar behöver anpassas till ländernas och tidernas kulturella förändringar?
Förblir inte församlingen, Kristi kropp, densamma?
Förblir inte äktenskapen desamma?
Förblir inte livet i Kristus detsamma?
Förblir inte Kristus själv densamme?
Om svaret är ”nej” så är det människors vilja som har förändrats. Inte Gud.
Ifall människors vilja har förändrats…kommer i så fall Guds vilja att anpassas till människors föränderliga vilja?
Kommer Gud själv att låta sig bevekas av människornas nya synsätt, prioriteringar, värderingar, bud (eller brist på bud) och rättesnören?
Vi har svaret, tydligt och klart, i Bibeln.
Genom Bibeln får människor förhålla sig till Guds vilja, bud, och lagar.
De som inte vill underordna sig Gud blir visade både straff och domar som konsekvenser.
Dilemmat kvarstår ändå; Vad spelar Guds ord och budskap i historien för roll, och hans tydliga handlande med människor…om inte människan själv vill anse Bibeln vara trovärdig och aktuell för efterföljelse i vår tid, för att tiden och människorna blivit för annorlunda?
Att uttala ord som ”tro”, ”rättesnöre”, och ”efterföljelse”, utan att Gud blir trodd, efterföljd, och Herre i allt i livet…blir bara ord utan den frukt och utan det kors Jesus och apostlarna talade om, och församlingar och samfund utan den Ande, kraft, och liv som Jesus och apostlarna talade om.
De var och är våra förbilder! Den församlingen var och är vår förebild!
När människan skapar nya förebilder så har hon lämnat Herren Gud och tagit in på den breda vägen.
Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.
14) Vår andlighet är så annorlunda i vår tid så vi måste anpassa Bibeln
…innebär att varje ord, bud, uppmaning, och varning i Bibeln behöver studeras och värderas genom vår egen tids alla uttryck och former av andlighet.
Att anpassa Bibeln till vår tids andlighet och därigenom välja ut de delar som kan fungera i vårt samhälle kan anses vara det bästa för att både få förståelse för vad tro och andlighet egentligen handlar om och få människor i vårt land att ta kristendomen på allvar. För är det vi tror på är alltför snävt och krävande, och dessutom bakåtsträvande och konservativt traditionalistiskt, så kan bemötandet av sökare och medmänniskor få motsatt effekt och leda till avståndstagande, förlöjligande, och till och med avsky.
Den kristna kyrkan behöver vara progressiv, öppen, och tolerant mot alla andliga sökare och mot andliga rörelser som menar att de tror på en Gud eller en högre andlig makt. Vi kan lära av varandra, och alla mötas i en andlig enhet med samma mål; att Gud ska bli allt i alla.
Vår kommentar
I stället för ”forntida” regelverk och förhållningsregler vill man bilda en gemenskap kring det mänskliga, inkluderande, och det gränsöverskridande ekumeniska. Det sociala umgänget och engagemanget och byggandet av broar och öppna gränser mellan olika samfund och religioner, och även mellan religionsutövare och ateister, anses vara en väg till hållbar fred, ömsesidig acceptans och förståelse, och kärleksfulla relationer.
Gemensamma gudstjänster och möten med mera blir en väg i det som kallas för ”den tredje ekumeniken”, som anses vara det nödvändiga förhållningssättet för kyrkan och kristendomen i framtiden om den ska kunna fortsätta att existera och nå framgång i världen. Man ser detta som förenande, stärkande, och den rätta vägen för att motverka polarisering, motsättningar, fördomar, intolerans, och splittring i en kaotisk värld. Att nå Jesu mål med evangelium, för människors skull och för jordens skull, kräver en enande generösare och mer öppen ekumenik där man åsidosätter det som anses vara mindre viktiga men splittrande detaljer för att i stället lyfta och trycka på det som förenar; ett andligt sökande och frälsning som målet för de som försöker göra gott i världen.
Med ”den tredje ekumeniken” ses ateismen som en rening av gudsbilden och en välgörande tillgång för kyrkan. Och de ej troendes tro på ”något” ska kunna förenas med de troendes otro. I allt detta finns tanken om en fördjupad kristologi (läran om Kristus), om hur evangeliet vänder sig till och innefattar alla människor och är gränsöverskridande, eftersom Gud förenar sig med mänskligheten i Kristus. Den mur som måste rasa är muren mellan troende och icketroende, menar man.
Det viktigaste för kyrkorna anses vara förmågan att möta utmaningarna i en ny tid, där det krävs mod att genomgå en radikal transformation, och kyrkans alla ”former” måste ”dö – för att uppstå på nytt” till nya former anpassade till ny tid, nytt synsätt, och nytt förhållningssätt. Och det behövs en generösare och ”större” Jesus i en universell kyrka och gemenskap, ett kosmiskt brödraskap och systerskap. De gamla formerna blir för snäva och för krävande. Tro kan inte längre få vara kognitivt försanthållande.
Problemet anses ligga i två diken:
– Den konservativa tron, som vill vrida tillbaka klockan till Bibelns tid.
– Den progressiva tron, som är gift med tidsandan.
Dessa två behöver förenas, menar man, i nya reformprojekt där det ena inte utesluter det andra.
Konsekvenser som uppstår:
1) När motivet och målet är att få kyrkan att växa, och motivet och målet anses helga alla medel att nå dit (inlindade i bibliska utvalda ord och kristna förtecken)…så måste Guds församlings och Guds rikes sanna medborgare stanna upp och vaksamt pröva vilka medel som föreslås och vad konsekvenserna av dessa medel innebär.
2) När Jesus Kristus ska ”stöpas om”, och på så sätt bli ett medel för att försöka nå utsatta mål…så måste Guds församling och Guds rikes sanna medborgare gå till Guds Ord och se vilka som Jesus själv, och hans apostlar, varnade för skulle komma att försöka bedra Guds församling.
3) När Guds Ord och Guds heliga bud och vilja inte längre ska gälla fullt ut som sanning, i en ekumenisk förening av kristna, andliga sökare, andra religionsutövare, och ateister, så har människan ett val att göra:
– Gå på den smala vägen, i Kristus…eller gå med alla andra 7 kategorier av människor på den breda vägen.
Läs mer i bibelstudiet ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.
Även den breda vägen kan vara kantad av till synes goda mänskliga intentioner, men goda mänskliga intentioner frälser ingen människa.
Den allvarligaste frågan av alla blir;
Vad är till slut sanningen för människan…när Guds Ord inte längre får vara sanningen som består för evigt?
Vad har människan längre för rättesnöre, i alla frågor och prövningar, när summan av Guds Ord har slutat att vara det…och kvar blir fragment, uträknade urval, utbytta och omgjorda budskap och omformuleringar av Guds syften och vilja?
När mänsklig filosofi och blandad spiritualitet får råda i frågor som rör Guds egenskaper och Guds vilja, och gemenskap med Gud och en enhet i Anden, så har människan gått vilse…vilse utan Ordet och vilse utan Anden som sanningens kompass och ledning till ett evigt och heligt liv.
För Ordet och Anden är alltid ett.
”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.”
Joh. 1:1
”Och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13
”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89
”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25
”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35
”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17
”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160
SAMHÄLLETS SYN PÅ GUDS SYN
I världen är ”friheten” = att få leva hur man vill.
Frihet kan innebära; frihet från trohet, frihet från trofasthet, frihet från kärlekskrav, frihet från löften, frihet från begränsningar, frihet från gränser och så vidare.
En underordning kan bli ett hinder för friheten att lev obegränsat i synd, eftersom ”synd” inte finns varken som ett begrepp eller som hinder i ett modernt sekulariserat samhälle.
Ogudaktighet och orättfärdighet ur Guds perspektiv finns inte inräknat, utan måttstocken skapas av ledare och politiker som styr och i slutänden de enskilda medborgarna. Lagar som ser bibliska ut kan skapas men de skapas ur ett mänskligt värderande och tänkande, med andra motiv än Guds motiv bakom och andra planer än Guds planer framåt.
Ska vi då tillbaka till historiens tider av förtryck av kvinnor, fattiga, svaga, sjuka, främlingar, slavar och så vidare? Absolut inte! Gud går till rätta med alla förtryckare, och han har genom sitt ord låtit alla få veta vilken dom som kommer att drabba alla förtryckare som inte omvänder sig och får sina synder förlåtna.
Läs mer om bland annat förtryck och maktmissbruk i ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.
Vi ska däremot tillbaka till efterföljelsen av Guds heliga bud och vilja, till Guds Ord som rättesnöre och sanning i tanke, ord, gärning och hjärta. I Guds vilja existerar inget förtryck, inget maktmissbruk, ingen egoism, ingen kamp mellan könen eller mellan människor överhuvudtaget.
Är det livet en utopi…i en värld full av människor med en fallen natur?
”För Gud är allting möjligt”; Matt. 19:26, Mark. 10:27, Luk. 1:37, Job 42:2, Jer. 32:17.
Det innebär att de människor som verkligen har dött bort från slaveriet under synden, genom pånyttfödelsen i frälsningen, ska låta sig ledas av Guds Ande i stället för sitt ”kötts” vilja (själens och kroppens sinnen och begär).
Vad väljer människan?
Vill hon anpassa Guds vilja och bud efter sina egna bud och sin egen vilja, sina egna ordningar och sina egna regler…eller vill hon, i kärlek och gudsfruktan till sin Herre och Gud, lyda Honom i allt?
För även om det är människor och ett samhälle som vill påverka den kristne bort från Guds heliga vilja och ord så är det den enskilda människan som måste ta beslutet vem och vad hon vill följa, och hon själv kommer att få stå till svars för de egna gärningarna och de egna valen på Domens dag.
En frontalkrock med samhället och med ”världen” är oundviklig för den lärjunge som vill gå i Jesu fotspår.
Vi behöver gå tillbaka till den första församlingen som förebild, den församling som levde och verkade och följde och älskade med Andens brinnande kärlek, kraft och liv!
Den första församlingen, ledda av Jesu första apostlar, levde i kompromisslöshet och med evangeliet som högsta och främsta uppgift. De levde tillsammans med fokus på Guds rike och på att vara ”människofiskare” åt sin Herre och Gud; Jesus Kristus. De sålde sitt överflöd och delade lika på alla tillgångar, men själva hade de bara det de absolut behövde. Resten gav församlingen vidare till behövande. I breven läser vi om äktenskaps- och familjeordningarna, gudstjänstordningarna och hur Kristi kropp ska fungera. Vi läser också om hur det kristna livet, tron, bönen, givandet och samhällstjänsten för Gud ska fungera.
Ändå kan ledare för kristna samfund idag säga; ”Det går inte att leva som den första församlingen gjorde.”, med betydelsen att det inte fungerar i vårt moderna samhälle och moderna församling.
För den som vill bli populär i ”världen”, ha åsikter som är accepterade av världen, måste Gud förminskas och Guds ord förringas eller omtolkas och anpassas.
För den som vill bygga sitt kristna liv på själsliga och kroppsliga upplevelser genom ”köttet” måste Guds egenskaper och Guds ord och bud förändras och förnyas.
Jesus varnar för dessa båda vägar:
”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?
För Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han belöna var och en efter hans gärningar.”
Matt. 16:24
Har man rätt att längta tillbaka till ”världen”?
”Men Jesus sa till honom: Ingen som sätter sin hand till plogen och ser sig tillbaka är lämplig för Guds rike.”
Luk. 9:62
Hur blir man kvar ”i Kristus” så att man bär frukt och inte bryts av och torkar bort?
”Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.
Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den ska bära mer frukt.
Ni är redan nu rena på grund av det ord som jag har talat till er.
Förbli i mig, och jag i er.
Såsom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinträdet, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.
Jag är vinträdet, ni är grenarna.
Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt.
För utan mig kan ni ingenting göra.
Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.
Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, kan ni be om vad ni vill, och det ska bli gjort för er.
Min Fader blir förhärligad genom att ni bär rik frukt och ni ska vara mina lärjungar.
Såsom Fadern har älskat mig, så har också jag älskat er.
Förbli i min kärlek.
Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:1-10
”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6
Kan man vara en kristen och älska någon annan mer än Jesus?
”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom ska också jag bekänna inför min Fader, som är i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Fader, som är i himlen.
Ni ska inte tänka att jag har kommit för att sända fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. För jag har kommit för att skilja en man från sin far, och en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, så att man får sina egna till fiender.
Den som älskar far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.
Och den som inte tar sitt kors på sig och följer mig, han är mig inte värdig.
Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.”
Matt. 10:32-39 (Mark. 8:34, Luk. 9:24, Luk. 17:33, Joh. 13:20)
OVÄN MED VÄRLDEN ELLER FIENDE TILL GUD
Guds Ord är alltid en kompass och en termometer som visar sanningen eller avfall från sanningen =
”Varifrån kommer strider och tvister bland er?
Kommer de inte från era begär som för krig i era lemmar?
Ni har begär, men får inget, ni dödar och är avundsjuka, men vinner inget, ni strider och för krig, men ni har inget, därför att ni inte ber.
Ni ber och får inget, därför att ni ber illa, för att slösa bort det på era njutningar.
Ni äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?
Därför, den som vill vara världens vän blir Guds fiende.”
Jak. 4:1-4
Är vi älskade av världen?
Är församlingarna älskade av världen?
”Om världen hatar er, så ska ni veta att den har hatat mig före er.
Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget.
Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.
Kom ihåg det ord som jag sa till er: Tjänaren är inte större än sin herre.
Om de har förföljt mig, ska de också förfölja er.
Om de har hållit mitt ord, ska de också hålla ert.
Men allt detta ska de göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.”
Joh. 15:18-21
Älskar vi världen, och det som finns i världen?
Älskar församlingarna det som finns i världen?
”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom.”
1 Joh. 2:15
Underordnar vi oss Guds vilja och lag…eller lever vi efter vår egen vilja?
Underordnar sig församlingarna Guds vilja och lag…eller följer de sin egen vilja?
”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9
Anpassar vi oss efter denna världen…eller följer vi Guds Ord?
Anpassar sig församlingen efter denna världen…eller följder den Guds Ord?
”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2
Håller vi oss obesmittade av världen?
Håller sig församlingen obesmittad av världen?
”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.”
Jak. 1:27
Var det endast Jesu lärjungar på Bibelns tid som skulle bli förföljda, hånade och hatade…och inte Jesu lärjungar i alla tider?
Grunden till hatet mot Jesus var att Jesus inte var av denna världen, utan han kom från Fadern, från Den Högste, och Jesus bar på det liv och den sanning som världen och världens ande hatade. Allt Jesus sade, gjorde och stod för blev mött av motstånd, eftersom världen och världens ande ligger i fiendskap med Gud.
Världen och världens ande är densamma idag.
Världen hatar i grunden alltid allt Gud är, säger och står för.
När då världen verkar älska församlingen, som ska vara bärare och utförare av Guds heliga vilja, så har någonting förändrats. Men det handlar inte om att världens människor tycker att kristna gör goda gärningar med till exempel praktiskt eller ekonomiskt bistånd, utan det handlar om vad världens människor vill förändra i församlingens grund för att den ska passa människorna i världen.
Jesus är densamme igår, idag och i evig tid. Jesus är ett med Fadern och Anden i helig vilja.
Världens ande är densamme igår, idag och tills Jesus utplånar honom på Domens dag.
Ifall Jesus och apostlarna hade velat anpassa sig till världen så hade Jesu undervisning och apostlarnas undervisning behagat och passat de som levde i världen och de som ville fortsätta leva i synd, sätta sitt hopp till sig själva eller avgudar, gå sin egen väg samt regera i sina egna liv.
Breven från apostlarna till olika församlingar hade varit betydligt kortare, eftersom majoriteten av undervisningen i breven inte hade haft någon relevans för de som älskar världen och är älskade av världen.
Både i Apostlagärningarna och i breven står det att folket gladde sig över de goda gärningarna som församlingen gjorde. De hjälpte nödställda, helade sjuka och drev ut demoner med mera. De gjorde gott, precis som sin Frälsare de följde. De gjorde det Jesus gjorde och sänt ut dem till att göra.
Det är en helt annan sak än att anpassa sig till världen och därigenom låta världen ha sitt inflytande i församling och privatliv. Att göra det som är gott i Guds ögon är helt enligt Guds vilja. Det finns inget motstånd mot Gud i det, ingen anpassning till världen med det. Att göra det som är helt i linje med Guds vilja och vittna för människor om Guds verk och goda gåvor är enbart till välbehag för Gud.
Men om folket vill leva i synd så är det inte en god Gud som tillåter detta, för att människan själv anser synden ”god”, utan det är endast världens ande som tillåter detta.
JESUS KRISTUS – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!
”I detta har kärleken blivit fullkomnad hos oss, så att vi har frimodighet på domens dag, för såsom han är, så är också vi i denna världen.”
1 Joh. 4:17
Jesus höll fast vid sanningen även då han visste att det skulle kosta honom livet (Joh. 12:27, Joh. 18:37).
Jesus kom som en tjänare, men han tjänade i Guds utgivande kärlek (Mark. 10:45, Fil. 2:7, Jes. 53:11).
Han ödmjukade sig under Faderns vilja, ända in i döden (Luk. 22:41-44, Joh. 18:11, Fil. 2:8, Jes. 53:12).
Allt Jesus gjorde och sade var det Fadern gjorde och sade (Joh. 5:30, Joh. 14:10).
Jesus sökte hela tiden Faderns fullkomliga vilja i allt, och den viljan var även hans egen vilja (Joh. 6:38). Han var helt överlåten Faderns vilja i hjärta, tanke, ord och gärning (Joh. 8:28-29). Jesu andliga mat var att göra Faderns vilja (Joh. 4:34).
Jesus levde i ständig innerlig gemenskap med Fadern, och han lät ingenting påverka den.
Han drog sig undan människor för att be i stillhet och tystnad, oavsett tider på dygnet (Matt. 14:23, Mark. 1:35, Luk. 4:42, Luk. 6:12, Joh. 6:15).
Jesus sökte aldrig sin egen ära, utan han kämpade för sin Faders ära (Joh. 8:49-50, Joh. 12:28).
Jesus hade hela tiden Guds lag i sitt hjärta, och var full av kärlek till Fadern och människor. (Joh. 5:16-18, Joh. 3:16-17, Matt. 23:1-3, Hebr. 10:7).
Jesus var saktmodig, ödmjuk och mild (Matt. 11:29).
Jesus var präglad av medkänsla, och kände djupt med människor som led nöd (Matt. 9:36, Matt. 14:14, Matt. 15:32, Matt. 20:34, Mark. 1:40-41, Luk. 5:31-32, Luk. 7:13, Joh. 11:33-35).
Jesus hämnades aldrig oförrätter genom att ge igen. Han led men uttalade aldrig några hotelser. Han överlämnade sin sak till den dag då rättvisan ska skipas; Guds vredes dag (Luk. 23:34, Jes. 53:7, 1 Petr. 2:23, Upp. 6:17, Upp. 11:18).
Jesus var full av vishet, nåd och sanning. Han var Ljuset (Joh. 1:4-9, Joh. 3:19, Joh. 12:46). Han var Guds Ord (Joh. 1:1-4, Joh. 1:14, Upp. 19:13).
Jesus trodde på allt i hela Skriften samt följde allt som sagts och skrivits där, och han citerade ofta Skriften (Exempel från Matteus-evangeliet: Matt. 4:4, Matt.4:7, Matt. 4:10, Matt. 5:3-7, Matt. 7:12, Matt. 9:13, Matt. 11:10, Matt. 12:3-7, Matt. 12:39-40, Matt. 13:13-16, Matt. 15:7-9, Matt. 15:19, Matt. 17:11, Matt. 19:4-6, Matt. 21:13, Matt. 21:16, Matt. 21:42, Matt. 22:29-32, Matt. 22:43-44, Matt. 23:34-39, Matt. 24:2, Matt. 24:15, Matt. 26:31, Matt. 26:52-54).
Jesus hade inte fokus på det jordiska, utan hade hela sitt fokus på evangeliet om att Guds rike hade kommit till människors frälsning (Joh. 8:23, Joh. 12:49, Joh. 18:36, Luk. 4:43, Matt. 6:19-21).
Jesus tillrättavisade syndare och villolärare, blev upprörd över vanhelgande av Guds tempel och över hyckleri, och han kompromissade aldrig med världen, synden, samhällets ledare, fariséerna och de skriftlärda, eller med djävulen (Matt. 23:13-39, Luk. 11:39-54, Mark. 11:15-17, Luk. 4:3-13, Joh. 8:11, Joh. 8:44-46).
Jesus förföljdes, hånades, hotades och hatades, liksom hans efterföljare skulle komma att göra ”för hans namns skull” (Matt. 24:9, Joh. 15:18-25)
Jesu apostlar underordnade sig Jesus, liksom den första församlingen underordnade sig Jesus (Apg. 1:14, 1 Kor. 11:1, Ef. 5:1-2, 1 Thess. 1:6-7).
Och apostlarna citerade och trodde på allt som förmedlats i Skriften från Gud till människorna (Joh. 2:22, 2 Tim. 3:15-17, ).
Den första församlingen var helt Jesus-centrerad, och de samlades varje dag i glädje och bad och lovsjöng (Apg. 2:42-47).
De vittnade om Jesus och gjorde under och tecken och tjänade i sina gåvor de fått av Guds Helige Ande (Apg. 4:33, Apg. 3:4, Apg. 5:12.
De delade ekonomi så att ingen levde i överflöd och ingen levde i nöd. Hade de överflöd så såldes detta och pengarna gavs till församlingen (Apg. 2:44-45, Apg. 4:32-37).
Församlingen hjälpte nödställda människor med församlingens resurser (Apg. 6:1-5).
De första lärjungarna till Jesus levde inte ett jordiskt liv – där evangeliet ingick.
De levde i och för Guds evangelium – under sitt liv på jorden.
– Kan kristna, i vår tid och i vårt samhälle, med tro och vilja säga till Gud och människor att det inte går att leva som de första kristna i den första församlingen (Apostlagärningarna) och som apostlarna undervisar om (breven i NT)?
– Kan kristna, med tro och vilja, säga till Gud och till människor att allt i Bibeln inte är sanningen och att det är omöjligt att leva och tro enligt Bibelns ord?
– Kan kristna, med tro och vilja, säga till Gud och människor att Bibeln budskap, undervisning och levnadskrav behöver tolkas om, omprövas och anpassas till vår tid och vårt samhälle för att passa in i världen?
Vad har vi kvar då? En liberal, bibelkritisk, individualistisk, humanistisk, fri tolkningsmodell…där Gud, Guds Ord och Guds vilja blir någonting annat än det Gud själv vittnar om?
Vad vinner människan ifall hon vinner ”världen”…men förlorar sig själv, sin själ, i trolöshet och uppror mot Gud och Guds Ord som högsta auktoritet och sanning?
Den som följer Jesus Kristus följer Fadern och den Helige Ande.
Den som är ledd av den Helige Ande är ledd av Kristus och Fadern.
Den som bedrövar den Helige Ande bedrövar Kristus och Fadern.
Den Helige Ande gör eller leder aldrig till något utanför Faderns och Kristi vilja.
De är ett, i fullkomlig vilja!
Gud är vår Fader, och vi har fått nya hjärtan av honom när vi föddes på nytt andligen.
Nu längtar våra hjärtan efter Guds hjärta, och hans vilja har blivit vår vilja.
I allt har vi Jesu Kristi liv som vår högsta förebild i sinnelag, ord, gärningar, andlig skärpa och utgivande helig kärlek. Men han är inte endast vår förebild, han lever och regerar i den som fötts på nytt och tillhör Honom!
Den som blivit förvandlad av pånyttfödelsen har dött bort från sin egocentrerade gamla fallna natur. I dopgraven dör och uppstår den frälsta människan till evigt liv, eftersom dopet är en förebild av Jesu död och uppståndelse.
Med en ande som fått tillbaka sin gemenskap med Gud och med ett nytt hjärta som älskar Gud över allt annat så är efterföljelsen både självklar och naturlig. Människan har blivit helig och ren, upprättad och befriad från syndens fångenskap, ”köttets” begär, och evig död.
Nu vill vår ande tillsammans med Guds Ande behaga Gud, glädja Gud och ära Gud!
I tro på Herren och hans Ord lever och verkar vi i Andens liv och kraft.
Anden bekräftar alltid Guds Ord.
Anden gör aldrig någonting tvärt emot Guds Ord.
Sanningen finns i helheten, i summan av Guds ord:
”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160
Guds ord består för evigt:
”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25
”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35
”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89
”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17
Jesus Kristus är Ordet som var hos Gud och är Gud, och Ordet som blev kött (människa):
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
Den samme var i begynnelsen hos Gud.
Joh. 1:1-2
”Tillbe Gud, för Jesu vittnesbörd är profetians ande.
Och jag såg himlen öppen, och se, en vit häst och den som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Och hans ögon var som eldslågor och på hans huvud var många kronor. Och han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:10-13
Jesus Kristus sändes inte till jorden för att upphäva Guds lag och bud:
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag kom inte för att upphäva, utan för att fullborda.
För sannerligen säger jag er: Förrän himmel och jord förgås, ska inte den minsta bokstav eller en enda prick i lagen förgås förrän allt har skett.
Därför, den som upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas den minste i himmelriket, men den som håller dem och lär så, ska kallas stor i himmelriket.
För jag säger er, att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, så ska ni inte alls komma in i himmelriket.”
Matt. 5:17-20
Jesus fullbordade lagen i vårt ställe, när vi inte kunde.
Men Jesus tog inte bort lagen i vårt ställe, för att vi skulle kunna leva utan lag.
Guds vilja kan inte raderas ut genom Jesus, så att Guds vilja raderas ut för oss.
För Guds vilja består för evigt, de flyttades bara över från stentavlorna till våra hjärtan.
Från bokstavens lag till Andens lag inom oss.
Nu lever efter lagen genom Guds Andens ledning i våra pånyttfödda hjärtan. Och vi döms inte efter bokstavens lag utan efter hjärtats efterföljelse av Andens lag.
”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17
”Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.
Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt.
Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:34-36
Jesus Kristus har gjort den pånyttfödde fri från syndens slaveri. Då ska hon heller inte gå tillbaka till att bli slav under synden.
”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6
”Därigenom vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och håller hans bud, för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt det som är fött av Gud besegrar världen.
Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.
Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son? ”
1 Joh. 5:2-5
Gud har talat genom Herren Jesus Kristus. Och hans apostlar vittnar om hans liv och hans vilja:
”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor. Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evig het, ditt rikes spira är rättvisans spira. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:1-2
Genom det Gamla testamentets böcker, kan vi bli visa till frälsning genom tron på Kristus Jesus, eftersom det är Kristi Ande som verkar i hela Skriften:
”Och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, till frälsning genom tron på Kristus Jesus.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska ska bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk.”
”Därför uppmanar jag dig inför Gud och Herren Jesus Kristus, som ska döma levande och döda vid hans uppenbarelse och hans rike:
Predika ordet, var redo i tid och otid, överbevisa, tillrättavisa, förmana med mycket tålamod och undervisning.
För den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen, och vända sina öron från sanningen och vända sig till myter.
Men du, var alltid på din vakt, bär ditt lidande, uträtta en evangelists arbete, fullgör din tjänst.”
2 Tim. 3:15-17, 1 Tim. 4:1-5
Det var Kristi Ande som var i profeterna i det Gamla testamentet. Samma Kristi Ande som verkar i Kristi kropp.
Som ”lydnadens barn” styrs vi inte av begär, utan lever ett alltigenom heligt liv:
”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom tror ni ändå på honom, och ni jublar med en obeskrivlig glädje, full av härlighet, när ni vinner målet för er tro, era själars frälsning. Efter denna frälsning har profeterna forskat och ihärdigt sökt efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De har efterforskat till vilken och hurdan tid Kristi Ande, som var i dem, syftade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det uppenbarades för dem att de inte tjänade sig själva, utan oss. Detta har nu förkunnats för er genom dem som har predikat evangelium för er i den Helige Ande, sänd från himlen, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.
Var därför till ert sinne beredda till handling, var sansade och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som ska komma er till del vid Jesu Kristi uppenbarelse. Som lydnadens barn ska ni inte styras av de begär som ni levde i förr när ni var okunniga, utan såsom han som har kallat er är helig, så ska också ni leva ett alltigenom heligt liv. För det står skrivet: Var heliga, för jag är helig.”
1 Petr. 1:8-16
Den Helige Ande förhärligar alltid Sonen och Fadern:
”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen.
För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske.
Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er.
Allt vad Fadern har är mitt. Därför sa jag, att han ska ta av mitt och förkunna för er.”
Joh. 16:12-15
Faderns vilja = Jesu vilja + Andens vilja
Jesu vilja = Faderns vilja + Andens vilja
Andens vilja = Jesu vilja + Faderns vilja
”Som jag hör så dömer jag, och min dom är rätt, för jag söker inte min vilja utan Faderns vilja som har sänt mig.”Joh. 5:30
Eftersom Gud är den som verkar i oss så lever vi i lydnad för Gud och arbetar med gudsfruktan och bävan på vår frälsning, så att vi kan stå oklanderliga, rena och fläckfria som Guds barn, ”mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte”:
”Därför, mina älskade, såsom ni alltid har varit lydiga så ska ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara i min närvaro utan ännu mycket mer nu i min frånvaro.
För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.
Gör allting utan att klaga och tveka, så att ni må vara oklanderliga och rena, Guds fläckfria barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser såsom ljus i världen.
Håll fast vid livets ord, så att jag kan glädja mig på Kristi dag, över att jag inte har löpt förgäves eller arbetat förgäves.”
Fil. 2:12-16
Älskar vi Gud så håller vi Guds bud av kärlek till Gud:
”Därigenom vet vi att vi älskar Guds barn, när vi älskar Gud och håller hans bud, för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt det som är fött av Gud besegrar världen.
Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?
Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara med vatten, utan med vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen.
Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.
Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:2-8
Om någon talar, ”så ska han tala i enlighet med Guds ord”:
”Men slutet på allting är nu nära. Var därför vaksamma och nyktra i era böner.
Men framför allt, ha en brinnande kärlek till varandra, för kärleken ska överskyla många synder.
Var gästvänliga mot varandra utan att klaga, tjäna varandra, i enlighet med den nådegåva som var och en har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.
Om någon har en tjänst, så ska han tjäna efter den förmåga som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.
Honom tillhör äran och herraväldet i evigheternas evigheter. Amen.
Älskade, förundra er inte över den eld som ni får gå igenom för att ni ska bli prövade, som om det hände er något ovanligt.
Utan gläd er eftersom ni får dela Kristi lidande, så att ni också får jubla av glädje när hans härlighet blir uppenbarad.
Saliga är ni, om ni för Kristi namns skull blir hånade, eftersom härlighetens och Guds Ande vilar över er.
Med hänsyn till dem smädas han, men med hänsyn till er förhärligas han.
Men ingen av er ska lida som en mördare eller tjuv eller en förbrytare eller som en som blandar sig i andras angelägenheter.
Men om någon får lida som en kristen, ska han inte skämmas utan prisa Gud för den sakens skull.
För tiden är inne att domen ska börja med Guds hus.
Men om det börjar med oss, vad ska då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?
Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, var ska då den ogudaktige och syndaren hamna?
Därför ska de som lider efter Guds vilja anförtro sina själar åt honom såsom åt en trofast Skapare, medan de gör det som är gott.”
1 Petr. 4:7-19
SUMMERING
I vår tid finns en enda verklighet för en kristen. Den verkligheten uppenbarade sig på jorden, som människa, för drygt 2000 år sedan. Den som tar emot Han som är verkligheten kan få leva i den verkligheten varje dag på jorden.
Den verkligheten, Han som är verklighet, är mer verklig än allt som vi kan se, höra, förstå och känna.
Är denna verklighet sann, och Han är Sanningen och lever i dag, så är den verklighet som Han följde, trodde på, undervisade om, lydde och själv var ett vittnesbörd om sanningen.
Den pånyttfödde kristne får sitt medborgarskap utbytt, för när hon blivit ett Guds barn genom att födas på nytt i anden, så blir hon medborgare i Guds rike. Det riket är en lika stor verklighet som Han som sitter på tronen i det riket är en verklighet.
Frågan blir; Går det överhuvudtaget att ändra och förändra Guds Ord…när Ordet och verkligheten är Jesus Kristus?
Blir svaret ”ja” så har vi en mycket svag och vacklande grund att stå på, en föränderlig grund som varken är evig eller sann.
Verkligheten kan bara bli sann när den syns och hörs och känns genom verklighetens förmedlare till människorna på jorden; Jesu Kristi Ande, som verkar i och genom Kristi kropp.
”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.”
Hebr. 13:8
Sådan Kristus var när han gick på jorden, som Människosonen, sådan var han även innan han föddes till jorden som människa, och sådan kommer han för evigt att förbli.
Jesus Kristus kan omöjligen förändras, för hos Gud finns ingen förändring!
Det finns ett nytt förbund som ersatt det gamla förbundet, ett nytt förbund som frälser människorna genom Sonens försoningsverk på korset.
Men synden förblir för alltid synd i Guds ögon.
Gud förblir en alltigenom helig Gud, som slutligen dömer människorna efter deras gärningar, kärlek och tro.
Gud är i alla tiders skiften densamme.
Gud är i alla samhällens förändringar densamme.
Mitt under tider av människors växlingar och förändringar så förblir Kristus alldeles oförändrad i egenskaper, vilja och värderingar.
”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17
Efterföljelse och Andens frukt
Ef. 4:25-32 + Ef. 5:
”Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en med sin nästa, vi är ju varandras lemmar.
Vredgas, men synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede.
Ge inte heller djävulen något utrymme.Den som stjäl ska inte längre stjäla, utan i stället arbeta och göra det som är gott med sina händer, så att han kan ha något att dela med sig åt den som behöver.
Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.
Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag. Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.
Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren.
Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället. För vad de gör i hemlighet är till och med skamligt att tala om.
Men allt detta blir uppenbarat när det avslöjas av ljuset, för allt det som blivit uppenbarat är ljus.
Därför säger han: Vakna upp, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus ge dig ljus.
Se därför noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa, ta väl vara på tiden, för dagarna är onda.
Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.
Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.
Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Underordna er varandra i fruktan för Gud.
Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare.
Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.
Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.
På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar.
Den som älskar sin hustru älskar sig själv.
För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen.
För vi är delar av hans kropp, av hans kött och av hans ben.
Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött.
Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen.
Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning.”
Vi ska inte, och har heller inte tillåtelse, att anpassa oss till världen:
”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2
Alla kristna prövar vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja genom Guds Ord.
Tror de inte på Guds Ord…så har de inget att pröva med, eftersom Anden aldrig vägleder bortanför Guds Ord:
”Summan av ditt ord är sanning och alla dina rättfärdiga domar består för evigt. Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.
Jag gläder mig över ditt ord likt den som finner ett stort byte.Jag hatar och avskyr lögnen, men din lag älskar jag.
Sju gånger om dagen prisar jag dig för dina rättfärdiga domar.
Stor frid har de som älskar din lag, och inget kan få dem på fall.
Jag hoppas på din frälsning, Herre, och jag håller dina bud.
Min själ håller dina vittnesbörd, och jag älskar dem högt.
Jag håller dina befallningar och dina vittnesbörd, för alla mina vägar är inför dig.”
Ps. 119:160-168
Hur kan Guds Ord få gälla och vara rättesnöret…ifall inte Guds Ord gäller som sanning?
”Om inte Herren bygger huset, så arbetar de som bygger det förgäves.
Om inte Herren vaktar staden, så vakar väktaren förgäves.”
Ps. 127:1
/ M.H.
Bibelstudier 