Är feministisk teologi biblisk?

Detta bibelstudium hör ihop med 4 andra bibelstudium, och vi rekommenderar att de alla läses tillsammans som en enhet och helhet:
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är underordning motsats till frihet?”
”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”
”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”

För att kunna svara ja eller nej på rubrikens fråga så behöver vi först definiera innebörden av feministisk teologi, och det gör vi lite längre fram i bibelstudiet.

Vi kommer här att gå igenom:

– Revolt och uppror i samhället
– Feministisk teologi i kristna samfund
– 11 förekommande argument för feministisk teologisk tillämpning i kristna samfund =
1) Öppna sig för mer sanning
2) Både man och kvinna är Guds avbilder
3) Återställande av syndafallet
4) Ingen skillnad i Kristus – och slaveriet är avskaffat
5) Det finns 2 ”yttersta tiden”
6) Gud använder kvinnor som ledare
7) Bibeln är skriven av män, till män
8) Bristen på tidigare utbildning och insikt
9) Vi måste följa samhällets lagar
10) Kallelsen att tjäna
11) Kärleken är störst
– Pneumatologi som ersättning för Fadern och Sonen
– Gör Gud något helt nytt i den feministiska teologiska rörelsen?
– Det jordiska livet och det andliga livet
– Guds ordningar, kallelser och gåvor
– SUMMERING

REVOLT OCH UPPROR I SAMHÄLLET

Vi behöver börja med det moderna samhällets övergripande problem, ur Guds perspektiv, och det är problem som genomsyrar det mesta i och med att Guds vilja och Ord avsätts som ledstjärna, rättesnöre, och högsta auktoritet.

Några av problemen är:
– Sekulariseringen, avfallet från Gud, frihet från religion
– Humanismen, människan har en inneboende godhet i sig själv
– Individualismen, det legitima självförverkligandet, det upphöjda egot
– Materialismen, Mammon, nya värderingar, nya livsstilar
– Feminismen, fri sex och fri abort, HBTQ-rörelsen
– Liberalismen, förnuft och intellekt styr
– Den fria synden, den dyrkade njutningen

SEKULARISERINGEN –
kan ha tre betydelser:
”(1) I juridisk mening avses utveckling mot en sekulär stat, det vill säga en irreligiös stat (men inte ett irreligiöst samhälle). Lagstiftningen förändras, från att ha baserats på en religion till att vara neutral i trosfrågor.
(2) En annan betydelse är ökad sekularism, vilket innebär att religion blir en privat angelägenhet. Religiösa symboler och uttryck tas bort från det offentliga rummet, inom ramen för religionsfrihet och yttrandefriheten.
(3) En tredje betydelse är att allt färre i samhället ser sig som religiösa.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
En sekularisering kan upplevas som positiv när religionsfriheten leder till att den enskilda individen får rätten och möjligheten att följa och praktisera vilken religion den vill eller ingen religion alls. Att inte behöva bli påverkad av Guds bud och vilja kan för många ses som en befrielse. Människan kan få leva i total gudsförnekelse eller en privat tro på vad den vill.

Givetvis så innebär sekulariseringen ett avfall från den levande Guden.
Från att ha varit ett land där kristendomens Gud tillbads och efterföljdes, där Bibeln lästes i hem och skolor, psalmer sjöngs, prästerskapet hade inflytande i samhället, och invånarna förväntades delta i gudstjänster och följa Guds bud, så har landet blivit ett av världens mest sekulariserade länder.

Sekulariseringen innebär ett land med en majoritet av befolkning (livsstil och vilja) och ett samhälle (ordningar och lagar) som har avfallit från Gud, och en överhet (styre och ledare) som har avfallit från Gud.
Det som kallas ”kristna traditioner” och ”kristna värderingar”, och som en del av befolkningen ändå vill ska kunna finnas kvar i landet, har endast betydelse inför Gud ifall människan har gett Honom den plats som endast Gud ska ha; älskad över allting och Herren i livet.

HUMANISMEN –
har bland annat dessa värdegrunder:
”Humanism är en sekulär livsåskådning. Den utgår ifrån att människan är en del av naturen, född fri och lika i värdighet och rättigheter, utrustad med förnuft och samvete.
Humanister menar att det inte finns någon förutbestämd mening med livet. Människan är fri till att finna mening och meningsfullhet i sina egna liv; genom individuell reflektion, sociala interaktioner och kulturen som mänskligheten skapat genom vetenskap, filosofi och konstarterna.”

En av företrädarna, Erasmus av Rotterdam, skrev ”Om den fria viljan” där han gick till angrepp mot Luther och i stället ”försvarade den fria viljan och människans inneboende godhet”. Luther kontrade med en motskrift; ” Om den trälbundna viljan”.

Den allra tidigaste humanismen var till viss del influerad av Augustinus’ ”De civitate Dei”, för människovärdet höjdes och krig och mord fördömdes allmänt som något ont.
Men den moderna humanismen har en människocentrerad ateistisk filosofi och grund.

Vår kommentar:
Den moderna humanismen kan ses som en god kraft och livsåskådning ifall man menar att varje individ i samhället ska få känna att den helt kan få styra sitt eget liv utifrån sitt eget förnuft, förstånd, och samvete, och få friheten att själv söka, forma, och definiera sin egen mening med sitt liv på jorden.

När människan avsätter Gud och avsäger sig Guds Ord som rättesnöre och går från Gudscentrering till självcentrering så blir både sanningen, bedömningen, beteendet, målen och motiven, baserade på den egna individens tycke och smak.
Anses människan ”född fri och utrustad med förnuft och samvete”, men ”är en del av naturen” och helt utan Guds inblandning i ledningen av livet och meningen med livet, så kommer den fallna naturen hos människan styra och leda henne bort från det mål och den mening med livet hon var skapad till.
Humanismen och darwinismen anser att människan är ett ”djur” som styrs av ”instinkter” från en kropp med tillhörande hjärna, även om hjärnan utvecklat förmåga att tänka på sätt som de övriga djuren inte kan. Människan har således ingen ande (om man inte kallar ”livsgnistan” och ”andedräkten” för ande), vilket betyder att människan inte tros kunna bli född på nytt i anden (och därmed inte heller kan bli frälst).
Läs gärna ”Vad är en människa?” samt ”Har människan ett innersta jag?”.

Den fallna naturen har ingen egen inneboende godhet, men möjligtvis en godhet enligt ”världens” perspektiv.
Tron på människans egen inneboende godhet gör att hon upphöjer sig själv, sin egen vilja, sin egen kraft, sin egen visdom, och gör sig oberoende av en Gud som vill frälsa människan från den orättfärdiga position som hon har, inför Gud, när hon inte blivit förvandlad av Gud till en ny skapelse i Kristus.

INDIVIDUALISMEN –
”avser i allmänt språkbruk att ge emfas åt den enskilda, och därför motsats till, och även ofta på bekostnad av, gruppen. Avser även enskilda människors initiativ och deras frihet i generell bemärkelse.”

”Typiskt för individualism, som ibland är liktydigt med varianter av individualistisk anarkism, libertarianism eller klassisk liberalism, är att man tar för givet att individen vet bäst, och att offentliga makthavare eller samhället endast får ingripa i individuella angelägenheter om överhängande behov finns till att göra så (och för somliga riktningar inte ens i sådana fall).”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
Individualismen kan upplevas som eftersträvansvärd i ett samhälle eftersom individen då i allt får utgå från sig själv, sin egen vilja, och sina egna mål, motiv, och syften. Ett samhälle med både ett avfall från Gud och ett bejakande av individens egen fria vilja i det mesta kan ses som ett smörgåsbord med möjligheter och alternativ att skapa det liv som man själv anser är bäst. Det man väljer som ”bäst” blir synnerligen subjektivt.

Givetvis så innebär individualismen ett avfall från Gud ifall önskan om individens fulla frihet innebär en protest mot Gud som klart och tydligt säger att det är Guds vilja och bud som ska följas, inte individens.
Motsatsen till individualism kan vara:
Kollektivism: Gruppen (familj, företag, samhälle) är viktigare än individen. Samarbete och gruppsammanhållning prioriteras.
Konformitet: Att följa normer och anpassa sig till gruppen, snarare än att hävda sin unika personlighet.
Gud har skapat varje enskild människa med rätten att fritt få välja sitt eget ”öde” (gensvaret på Guds ”dragande” och kallande av varje människa).
Men Guds folk är inte tänkt att leva i individualism, eftersom varje del tillhör en andlig enhet; Kristi kropp, en sammansatt ”grupp” (ett heligt ”organ”) som Gud verkar igenom på jorden. Kristi kropp är ett ”andligt hus” byggt av ”levande stenar” som tillsammans med ”hörnstenen” Kristus är Guds församling, där alla delarna ständigt behöver varandra (1 Petr. 2:2-8).
Att följa samma normer (Guds Ord), anpassa sig till och ha gemenskap med gruppen (Guds församling), samt ha gruppsammanhållning som prioriteras, sätter inga hinder för de personliga gåvor, tjänster, och kallelser som varje enskild del i Kristi kropp har.

Inom alla uppräknade samhällsproblemen (i Guds perspektiv); sekulariseringen, humanismen, individualismen, materialismen, feminismen, och den fria synden finns det en ny syn på människans mål och mening med livet. Den synen utgår inte längre från Bibeln och Guds synsätt, utan från människans egen vilja att göra det hon själv anser är gott, rätt, framgångsrikt, och åtråvärt.
Alla dessa -ismer vill att människan ska få vara fri att följa ”köttets” vilja och sätter individens vilja högst upp.

Ur Guds perspektiv så är individen alltid fri att välja vem eller vad hon vill underordna sig i hjärtat, för allt Gud är intresserad av är hjärtats vilja.
Men i praktiken och i verkligheten kommer individen aldrig att bli helt fri…hur mycket individualism, liberalism, materialism, feminism, eller sekularisering hon än önskar sig och strävar efter.
Läs gärna ”Är underordning motsats till frihet?”.

MATERIALISMEN –
”Materialism som filosofisk lära syftar till att allt som existerar kan förklaras utifrån fysiken. Dess motsats är idealism som syftar till att verkligheten enbart existerar i det mänskliga tänkandet eller medvetandet. Materialismen tillbakavisar idén att tillvaron består av immateriella substanser såväl i form av det mänskliga medvetandet som Gud.”

”Materialismen utgör en ateistisk ståndpunkt. Materien är oberoende av ingripanden från gud, det behövs med andra ord ingen ”första drivkraft”.
I den moderna vetenskapen är alltså det materialistiska synsättet förhärskande.”
(filosofer.se)

Vår kommentar:
Det vi ibland kallar för materialismen (att söka det materiella) kan anses som åtråvärd för både ett land som levt i fattigdom och för människor som saknat möjligheten till ett liv med ett eget hem, de kläder som behövs, skolgång, arbete, sjukvård, samt mat för att inte svälta. Den ”materiella standarden” har tidigare varit låg i landet, men har höjts till mycket hög.
I vårt land talar vi ofta om materialismen som en livsstil, där materiella ting är i fokus. Människan gör sig beroende av det materiella på ett känslomässigt sätt, eftersom det idag ofta handlar om status, livsstil, bekvämlighet, lyx, nöjeskonsumtion, karriär, framgång osv.

När livet handlar om att söka sig till det materiella i stället för Gud så blir det problem. När Gud inte är människans tillflykt, trygghet, tröst, och högsta kärlek, utan man i stället söker och längtar efter det materiella, så har människan skapat någonting som tagit den plats som Gud ska ha. Beroendet, passionen, längtan, önskan, strävan i livet har förflyttats från Gud till det materiella, både som mål i sig och som det som ska mätta och stilla själens ”hunger”.

FEMINISMEN –
Feminismen har kommit i 3 vågor:
Våg 1 (1800-talet) =
– Frihet från könsdiskriminerande lagar och strukturer
– Mannen och kvinnan ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i livet
– Män och kvinnor ska behandlas jämställt
– Inte bara ändra i lagstiftningen, man vill förändra inställningen som gör att kvinnor inte har samma förutsättningar

Våg 2 (efter 1960) =
– Total social och ekonomisk jämlikhet
– Kvinnors tillgång till preventivmedel, befria kvinnor från oönskade graviditeter
– Rätten till fri abort
– Sexuell befrielse och samlag med många olika partners i njutningssyfte

Våg 3 (postmodern feminism) =
– Riktar in sig på hur kunskap och mening om kön och makt skapas genom språket och det kulturella sammanhanget
– Begreppet ”kvinna” är en språklig konstruktion som inte har någon grund i verkligheten
(Wikipedia)

Inom feminismen används ofta begreppet; ”kvinnofällor”.
”Begreppet används ofta i samband med regelverk eller förslag som trots en könsneutral skrivning i praktiken anses cementera könsroller och samhälleliga strukturer till kvinnans nackdel.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
När feminismen ses som en rörelse som synliggör och begär åtgärder mot maktmissbruk, förtryck, sexuella trakasserier, och våld mot kvinnor (mer om detta i ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”) så är feminismen en kraft som är god och bidrar till både äktenskap, familjer, församlingar, och samhällen som lever under bättre villkor och förhållanden. För detta har inte enbart funnits bland människor som har en ateistisk livsåskådning, utan har funnits och tillåtits även i kyrkosamfunden (och andra religioner).

Feminismen har kommit att innebära mycket mera, och som allt som kommer i ”vågor” så förändras kraven och ökas påverkan, och sprider sig allt vidare in i samhälle, familj, äktenskap, och församling.
När feminismen vill beskriva Bibelns ord om kvinnans betydelsefulla roller och viktiga uppgifter som ”kvinnofällor” så blir det problem, ur Guds perspektiv.
När feminist-vågor leder till ”sexuell befrielse” och ”fri abort” så blir det problem, ur Guds perspektiv.
När HBTQ-rörelsen, likt feminist-rörelsen, vill ändra på Bibelns ord och få Gud att acceptera och tolerera en annan syn på könen och det sexuella än Guds egen syn, så blir det problem, ur Guds perspektiv.

Genom att bejaka och följa ”världens” levnadssätt, tro, och synsätt…så ratar människan Gud och hans heliga väg och vilja.

LIBERALISMEN –”Tidigare hade människan sökt förklaringar på världens fenomen i det mystiska och det religiösa, men nu började man i stället söka förklaringar i det matematiska och det empiriska. Därmed fick människans förnuft och intellektuella förmågor en ny plats i tänkandet.”

”Under 1500- och 1600-talen uppfattades inte det nya vetenskapliga förhållningssättet till världen och moralen som oförenligt med religiösa övertygelser. Så gott som alla forskare och intellektuella var troende – eller utgav sig åtminstone för att vara det, för att inte råka i problem. Men under 1700-talet uppstod en konflikt mellan vetenskapen och religionen. Traditionella auktoriteter, inte minst kyrkan och konungamakten, hotades när människan uppmanades att söka svar på sina frågor i förnuftet hellre än traditionen eller tron. Till exempel vittnar franska revolutionen vid århundradets slut om hur religionen och monarkin utmanades på allvar: om människans intellekt är tillräckligt fanns det inga skäl för henne att underkasta sig en auktoritet.”
(Wikipedia)

Vår kommentar:
Man kan mena att liberalismen är bra för individen eftersom den vill låta människan ledas av sitt eget intellekt, förnuft, och förstånd. Sekulariseringen, individualismen, och liberalismen går hand i hand angående individens eget förnuft som utgångspunkt.

När människor söker svaren i sitt eget förnuft i stället för hos Gud så blir det problem, ur Guds perspektiv. För det egna förnuftet är styrt av bland annat ”köttet”, och är subjektivt och varierar från person till person. Moralen utgår då inte från Guds vilja och perspektiv utan från den enskildes tycke och smak. Människan är skapad med ett samvete hon fått av Gud, och ett förnuft som ska formas efter Guds visdom. Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?”.
Om människans intellekt anses tillräckligt, så att inga skäl finns att underkasta sig en auktoritet (Gud, monarki, ledare osv), så har människan valt att endera leva i anarki mot både samhälle, styren, och människor i ledande positioner, eller valt en mellanväg där individen godtyckligt och inkonsekvent väljer ut vem och vad hon underordnar sig eller inte.
Men detta är en ekvation som möjligtvis kan finnas i teorin och viljan…men som inte är förankrad i verkligheten. Alla människor är underordnade auktoriteter, vare sig de tycker om det eller inte, tror det eller inte.

DEN FRIA SYNDEN –
Den fria synden finns egentligen inom alla problemen vi beskrivit.
Bibeln beskriver synd som en motsats till Guds vilja, ett motstånd mot Guds vilja.
Synd är inte enbart att bryta mot de tio budorden. I det nya förbundet går Jesus och apostlarna mycket djupare än så.
Det grekiska ordet för ”synd”, i grundtexten, är; ”hamartia”, och betyder ”missa målet; därav: (a) skuld, synd, (b) ett fel, misslyckande (i etisk mening), syndig gärning”.
(Strong’s Concordance)

Den dyrkade njutningen finns också inom alla områden vi beskrivit. För när de egna ”köttsliga” begären styr valen i livet så blir det problem, både för människan och ur Guds perspektiv.
Njutningen har till och med blivit ett mål och en mening i sig själv, i det samhälle som innehåller det som räknas upp i det här kapitlet.
Bibeln talar ofta om ”köttets gärningar”, och om hur människor kommer att leva i den yttersta tiden:

”Men detta ska du veta, att i de sista dagarna ska det komma svåra tider.
För människorna ska då bara tänka på sig själva, vara penningkära, skrytsamma, stolta, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, oheliga, kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, omåttliga, obehärskade, de ska hata det goda, förrädiska, besinningslösa, uppblåsta. De ska älska njutning mer än Gud.”
2 Tim. 3:1-4.

Ondskan och likgiltigheten ökar i den yttersta tiden. Inte för att djävulen har varit passiv tidigare eller blivit mäktigare den senaste tiden, utan för att avfallet från Gud är stort och kärleken hos människorna kallnar mer och mer. Djävulen får mer och mer utrymme, tillåts uppfinna och tillåts leverera fler och fler frestelser i samhället, helt enkelt. ”Världen” är hans arena, där den stora efterfrågan ger djävulen ännu mer tillfällen och möjligheter till ett idag nästan obegränsat utbud av synd i olika grad och form. Fler vill låta sig förföras, frestas, lockas av det han har att erbjuda.

Likgiltighet kan vara både kärlekslöshet och egoism. Egoismen vill sätta sig själv först, och göra egot till ”den högste” (tar den plats som tillhör Gud), och Gud klassar egoismen och girigheten som avgudadyrkan (Kol. 3:5-6, Gal. 5:19-21). Egoism kan också göra människor likgiltiga inför andra människors livsöden, och egoismen är motsatsen till det liv Gud hade planerat för människorna.

När synden släpps fri i ett samhälle, där Gud är avsatt inom nästan alla områden, så får varje man och kvinna problem med vilka influenser man ska följa, vilka röster man ska lyssna på, vilka känslor som ska styra, vilka värderingar som ska råda i äktenskapen, i skolorna, på arbetena, och till och med i församlingarna.
För är dessutom de kyrkliga samfunden influerade av samhället, och har börjat omvärdera Bibelns ord och anpassat Bibeln till den nya tiden och det nya samhället, då kan problemen även mellan kristna bli övergripande.

”Mitt folk går under av brist på kunskap.”
Hos. 4:6

FEMINISTISK TEOLOGI I KRISTNA SAMFUND

Definitionen och innebörden av ordet ”feminism”:

”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter som män. Feminismen hävdar att moderna samhällen är patriarkala – och att kvinnor behandlas orättvist i dessa samhällen. Insatser för att ändra detta inkluderar att bekämpa könsstereotyper och förbättra utbildningsmässiga, yrkesmässiga och interpersonella möjligheter och resultat för kvinnor.

Vissa av feminismens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Fram till början av 1900-talet användes begreppen kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist anses ha blivit myntat av den franska filosofen Charles Fourier. Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande politisk ideologi.

Feminism och feministisk praktik tar sig mycket olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, och därför kan det ofta vara mer korrekt att prata om feminismer än om feminism. Att det finns så många olika feministiska grenar visar på ett komplext ämnesområde, där olika teorier har olika uppfattningar om vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Några exempel på inriktningar är radikalfeminism, lesbisk feminism, liberalfeminism, marxistisk feminism, svart feminism och transfeminism. Feministiskt initiativ (Fi) anger till exempel att man verkar för feministisk antirasism.”
Wikipedia

Historia och definition av ”feministisk teologi”:

”Feministisk teologi inom kristendomen

Den västerländska kristna feministteologiska traditionen kan sägas ha fått sitt första uttryck genom 1800-talsalstret ”The Woman’s Bible” av Elizabeth Stanton Cady. I feministteologins andra våg, på 1960- och 1970-talen uppstod den moderna feministiska teologin särskilt i USA. Ett skäl till att den kom just då var av att många olika protestantiskt kristna samfund började viga kvinnor till präster. Därmed läste väsentligt mycket fler kvinnor än förr teologi, och universiteten fick in fler människor som var beredda att kombinera kristet och feministiskt tänkande.

I Sverige utvecklades en tydligt feministisk teologi i slutet på 1970-talet. Den hade sina rötter dels i kristna kvinnogrupper som samlades till bibelläsning och kvinnogudstjänster, dels genom den feministiska analys som vid denna tid började ta sig in i den teologiska forskningen.

Feministisk kristen teologi av idag spretar åt många olika håll; det går inte längre att prata om en enhetlig feministteologi. Man talar ofta om afroamerikansk, asiatisk, europeisk osv. feministteologi, där den latinamerikanska grenen även har rötter i befrielseteologin. De huvudsakliga metoderna kan dock sägas vara tre. Dels att analysera och kritisera kvinnoförtryck i Bibeln, i de kristna traditionerna och riterna samt i de organisatoriska strukturerna, dels att synliggöra kvinnors bidrag till trons och dess traditioners utveckling. Exempel som lyfts fram är exempelvis att 1700-talets kväkare inte tillskrev könen olika roller i församlingen och att det i samband med abolitioniströrelsen i USA även steg fram kvinnor som pratade inte bara om jämlikhet mellan människoraserna, utan även om att Gud skapat män och kvinnor som jämlika. Den tredje metoden är att nyskapa teologi, så att även de kvinnliga erfarenheterna används och teologin kan bidra till att skapa och upprätthålla jämlikhet. Detta utgår från tanken att patriarkatet använt kristendomen på ett otillbörligt sätt vilket kan rensas ut, så att det kristna tänkandet kan formuleras på ett jämställt sätt. En del feministiska teologer menar dock att kristendomen i grunden är kvinnoförtryckande. De försöker därför ibland utveckla en efterkristen teologi, och kallas då ofta postkristna.”
(Wikipedia)

”Kvinnlig och könsneutral gudsbild; sätt att prata om Gud

Den feministiska teologin söker vår tids erfarenheter av Gud, och kritiserar Bibelns och kristendomens huvudsakligen ensidigt manliga Gudsbild. Man eftersträvar därför att framställa en Gudsbild som antingen är könsneutral eller lika mycket kvinnlig som manlig.
Ett feministiskt arbetssätt är att sträva efter ett inklusivt språk när man talar om Gud, det vill säga ett språk som är könsneutralt eller lika mycket kvinnligt om manligt. Man föredrar det könsneutrala ”Gud” framför ”Fadern”, som eventuellt kan kompletteras med ”Modern”. Bland svenska traditionella exempel av icke-traditionella, icke-patriarkala sätt att prata om Gud kan nämnas att Lars Levi Læstadius använde det könsneutrala ”den himmelska Föräldern” och psalmförfattaren Lina Sandell, vars Blott en dag, ett ögonblick i sänder ursprungligen innehöll raden ”Han som har mer än moders hjärta”.
Orden ”Herren” som sedan gammalt använts i bibelöversättningar har i äldre svenska betydelsen överordnad förnäm mansperson, vilket både talar om Gud som av manligt kön och minner och patriarkala strukturer. Även prominina ”Honom” och ”Han” undviks ofta; istället kan namnet Gud upprepas. Den Helige Ande uppfattas ibland som kvinnlig. Istället för att tala om Treenigheten som ”Fadern, Sonen och den Helige Ande” förekommer ”Skaparen, Befriaren och Livgiverskan”.
(Wikipedia)

”Feminina aspekter av kristendomens Gud: Sofia, gnosis och logos

Sofiologin är ett filosofiskt koncept om visdom samt ett teologiskt koncept om Guds visdom. Enligt kristen teologi beskriver ”visdom” en aspekt av Gud, eller det teologiska konceptet rörande Guds vishet. Paulus hänvisar till konceptet, bland annat i Första Korinterbrevet. Sofia är central i den teosofiska traditionen. Bland feministiska teologer har Sofia väckt intresse som feminin symbol för Gud. ”Sofia”, det grekiska ordet för ”visdom”, är feminint. Det är en synonym till gnosis, och är ett centralt begrepp i hellenistisk filosofi och religion, i platonism, ortodox kristendom esoterisk kristendom, gnosticism, kontemplation och kristen mystik.

I den Heliga Familjen representeras Sofia ofta av Theotokos (gudaföderskan, Jungfru Maria). Sofia uttrycks som den heliga visdomen hos Gud och helgonen, erhållen genom ödmjukhet, och Maria som Guds moder ses som det första och största av alla helgon.
Inom katolsk mystik ärade Hildegard av Bingen Sofia som en kosmisk person eller ”kraft”, både i sina skriftliga verk och i sin konst. Inom protestantisk mystik beskrivs Sofia ibland som Guds visdom, och ibland som en ren, oskyldig ande som utgår från Gud. Sofia ses som uttryckt i hela skapelsen och naturen samt av många kristna mystiker, bland annat Jakob Böhme, som en integrerad del av det andliga välbefinnandet hos människan, i Kyrkan och i kosmos.”
(Wikipedia)

”Feministisk teologi är en rörelse som finns i flera religioner, inklusive buddhism, hinduism, zoroastrism, sikhism, jainism, neopaganism, bahá’í-tron, judendom, islam, kristendom och nytänkande, för att ompröva traditionerna, sederna, skrifterna och teologin inom dessa religioner ur ett feministiskt perspektiv. Några av målen för feministisk teologi inkluderar att öka kvinnors roll bland präster och religiösa auktoriteter, omtolka patriarkala (mansdominerade) bilder och språk om Gud, bestämma kvinnors plats i förhållande till karriär och moderskap, studera bilder av kvinnor i religionernas heliga texter och matriarkisk religion.

Förhistorisk religion och arkeologi
En monoteistisk eller nästan monoteistisk ”stor gudinna” förespråkas av vissa moderna matriarkister som en kvinnlig version av, föregående eller analog till den abrahamitiska guden i samband med monoteismens historiska uppgång under Medelhavsaxelns tidsålder.
Moder Natur (ibland känd som Moder Jord) är en vanlig representation av naturen som fokuserar på naturens livgivande och närande egenskaper genom att förkroppsliga den i moderns form. Bilder av kvinnor som representerar moder jord och moder natur är tidlösa. Under förhistorisk tid dyrkades gudinnor för sin koppling till fertilitet, fruktbarhet och jordbruksrikedom. Prästinnor hade herravälde över aspekter av inka-, assyriska, babyloniska, slaviska, romerska, grekiska, indiska och irokeiska religioner under årtusendena före patriarkatets uppkomst.

Kön och Gud
Andra som utövar feministisk andlighet kan istället hålla sig till en feministisk nytolkning av västerländska monoteistiska traditioner. I dessa fall förkastas föreställningen om att Gud har ett manligt kön, och Gud omnämns inte med manliga pronomen. Feministisk andlighet kan också invända mot bilder av Gud som de uppfattar som auktoritära, föräldramässiga eller disciplinära, och istället betona ”moderliga” egenskaper som omvårdnad, acceptans och kreativitet.

Sista dagars heliga-rörelsen är unik bland kristna samfund genom att den bekräftar existensen av en gudomlig femininitet som en del av sin kärnlära. Den sista dagars heliga gudomliga femininiteten kallas ”himmelsk moder”. Även om sista dagars heliga inte ber till himmelsk moder, anses hon vara hustru till himmelske Fader och därför hans jämlike i himlen, enligt ”The Family: A Proclamation to the World”:s beskrivning av män och hustrur som jämlika partners.
(Wikipedia)

11 FÖREKOMMANDE ARGUMENT FÖR FEMINISTISK TEOLOGISK TILLÄMPNING I KRISTNA SAMFUND

1) Öppna sig för mer sanning

… kan användas som argument och motiv till att som kvinna få en församlingsledares tjänst, och kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter och möjligheter som mannen på olika områden i livet.

Argumentet kan användas emot lärosatser och tolkningar som pekar på ”klassisk kristendom” och anses alltför snäv och bokstavlig. ”Ny kunskap” ska i stället leda in kristna i sanningen, och man kan mena att motståndare till detta drivs av osäkerhet, fruktan, eller vrede när de sanningar som förut predikats luckras upp och ifrågasätts eftersom ny kunskap skulle bli ett hot mot tidigare undervisning och tolkning av Guds Ord.

Bibelns ord om mannens auktoritet över kvinnan anses vara ett förnekande av kvinnans fulla delaktighet av frälsningen. Det går inte att särskilja teorin och praktiken gällande Andens gåvor till både man och kvinna i församlingen, vilket innebär att närvaron av Andens gåvor i kvinnan även kvalificerar henne att utföra dem i församlingen.

Vår kommentar
Det finns idag argument inom kristenheten mot att kristna ska kalla Gud för ”Fader”, eftersom det skulle stärka ett patriarkat i församling och samhälle och det vill man inte understödja. Rädslor för maktmissbruk tillåts i stället styra. Gud ska helst kallas bara ”Gud”, eller motiveras vara ”Moder Gud”. Även ordet ”han” ska undvikas om Gud, för att inte uppröra eller leda till missbruk.
På det sättet ifrågasätter man Jesu Kristi egna ord, när han undervisar människor om hur de ska be; ”Fader vår, som är i himlarna…” (Matt. 6:6-15) och man censurerar Guds Ord för att det ska passa in i en ny tid och ett nytt samhälle.
Ordet för ”anden/Anden” är i den hebreiska grundtexten (GT) femininum; ”ruwach”.
Detta, tillsammans med det hebreiska ordet för ”Visheten” (Ords. 8+9); ”sophia”, har missbrukats och lett till att det idag finns Sofia-mässor med dyrkan av ”gudinnan Sophia”, och kvinnliga präster leder mässorna.
Bristen på insikter i summan av Guds Ord kan inte nog påpekas, för de leder till allvarliga villoläror och avgudadyrkan.

Gud har alltså inte en ”kvinnlig andedräkt”, utan den Helige Ande skrivs i det Gamla testamentet i feminin form. I den grekiska grundtexten så är ”Hjälparen”; ”paraklétos”, alltid i maskulin form. Och den Helige Ande, ”hagios pneuma”; ”pneuma”, är i neutrum.
Den Helige Ande, Hjälparen, står alltså i grekiskan (NT) i maskulinum eller i neutrum.
Läs gärna ”Är den Helige Ande en person?”.

När Guds egna ord om mannens rådande över kvinnan anses ha ett ursprung som är ”sataniskt”, för att konsekvenserna av syndafallet kom utifrån Ormens bedrägeri och människornas brott mot Guds vilja, och man därmed vill undanröja det Nya testamentets undervisning om mannens och kvinnans roller och Guds ordningar i äktenskap och församling, så använder man Satans roll i syndafallet till att rättfärdiggöra nya läror i Guds församling. Man har därigenom öppnat upp sig för ”mer sanning”, en sanning som inte kommer från Gud, eftersom: ”Summan av ditt ord är sanning.” (Ps. 119:160). Detta betyder att människan inte har rätt att ta ut enstaka ord och verser, och bygga nya läror på dessa, ifall de motsägs av summan av Guds Ord. Guds vilja innehåller aldrig motsättningar, utan Guds Ord harmonierar alltid.
När Guds Ord inte accepteras, utan människor måste bryta dess inflytande över människor genom en acceptans av en ny lära och ny så kallad ”sanning”, så har människan medvetet som mål att anpassa Guds Ord till människans egen vilja, tycke och smak.
På så sätt vill människans vilja råda över Guds vilja.

2) Både man och kvinna är Guds avbilder

…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet i församlingen och i äktenskapet, och exakt samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter för man och kvinna i olika områden i livet.

Vår kommentar
Det framhävs ibland att mannen och kvinnan har olika värde, både innan och efter syndafallet. Kvinnan skulle ha skapats som en ”hjälpreda” som ska hjälpa mannen att uppfylla sin kallelse och tjänst. Och efter syndafallet ska mannen alltid ”råda över” kvinnan, med betydelsen ”ha makten över”.
Själva ordens betydelse; hebreiska orden ”ezer” (hjälp) och ”mashal” (råda/härska över), är förvisso rätta, men inte att Gud skulle ha skapat en värdefull avbild av sig själv och en mindre värdefull avbild av sig själv. Då vore inte människan en avbild av Gud. Eller annars har Gud en värdefull sida och en mindre värdefull sida av sig själv. Och detta blir; en hädelse av Gud!
I 1 Mos. 1:26 säger Gud: Gud sa: ”Låt oss göra människan till vår avbild, lika oss.”
Och i vers 27 står det:
”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han honom. Till man och kvinna skapade han dem.”

I 1 Mos. 5:1-2 står det:
”Detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människan, gjorde han honom lik Gud. Till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och kallade dem människa, på den dag då de var skapade.”

1 Mos. 9:6 säger: ”Den som utgjuter människoblod, hans blod ska utgjutas av människor, för Gud har gjort människan till sin avbild.”

Paulus skriver i 1 Kor. 11:7-9:
”För en man ska ju inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära. För mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan är av mannen. Och inte heller skapades mannen för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.”

1 Mos. 2:23-24 säger:
”Då sa Adam: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, därför att hon är tagen av mannen. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.”

Här ser vi att ”Gud har gjort människan till sin avbild” och den som utgjuter människoblod kommer att straffas av Gud. Här handlar det om att alla människor är skapade till Guds avbild.
Detta är möjligt eftersom mannen är en avbild av Gud, och kvinnan är en avbild av mannen som är en avbild av Gud. Hon är skapad av hans kött, skapad av Gud med kropp, själ och ande lik mannen, och med samvete, förnuft och förstånd likt mannen. Båda har de testosteron och östrogen, fast i olika mängd, som ger skillnader i detaljer som muskler, hårväxt med mera. De har olika fortplantningsorgan för att kunna ge liv till nya människor och ”uppfylla jorden”.
Kvinnan skapades från mannen, men mannen föds fram ur kvinnan. Båda kommer de av varandra:

”Men i Herren är varken mannen utan kvinnan, eller kvinnan utan mannen. För liksom kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan, men alltsammans är av Gud.”
1 Kor. 11:11-12

Mannen är Guds ära, och kvinnan är mannens ära, skriver Paulus.
I Herren är ingen utan den andre, och ”alltsammans är av Gud”.
Men på jorden, i det jordiska livet, finns Guds goda ordningar. Och han hade en tanke med dem när han införde dem, och den tanken utgick ifrån rättfärdighet, kärlek, frid, fred och omsorg. Det finns inget utrymme där för ett orättfärdigt maktutövande från varken män eller kvinnor i Guds planer för människorna.

Man kan använda ordet ”ezer” som argument till en feministisk teologi i församlingar, där man pekar på att ordet används i Bibelns grundtext även när Gud ”hjälper” och kommer till ”hjälp”. I de allra flesta fall där ordet används så handlar det om hjälp från Gud, så därför kan inte ordet ”ezer” degraderas till kvinnan som mindre värd, eller som någon som enbart skapats för att uppfylla mannens krav och vilja i allt.
Ordet ”ezer” kan heller inte missbrukas av kvinnor, för att försöka få roller och positioner som Gud inte har tänkt för dem.
Det finns idag rörelser inom kristenheten där man uppmanar kvinnor att ”resa sig upp” och inta den plats som Gud har tänkt för dem; i arbetslivet, i samhället, i församlingen, och i äktenskapet.
I stället för rörelser som riktar sig till kvinnor, ledda av kvinnor, för att ta tillbaka platser som kvinnorna inte tillåtits ha i det förflutna, behövs det män och kvinnor som båda tillsammans hittar tillbaka till de uppdrag och roller som Gud ursprungligen har gett dem.
Läs ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”, där 14 förekommande argument för en anpassning av Bibeln tas upp.

Ibland kan det förekomma en mycket strikt parallell med; mannen och kvinnan – i samma positioner som; Fadern och Sonen i Gudomen. Mannen ska i det fallet ha positionen som den överordnade ”Fadern”, och kvinnan i positionen som den i allt underordnade ”Sonen”.
Sanningen är att detta är just den parallell som finns beskrivet i det Nya testamentet, men sanningen är också att Sonen aldrig upphör att vara Gud, och samma väsen som Gud, och ett med Fadern i vilja och gärning.
När Jesus säger att hans vilja alltid är Faderns vilja så betyder det inte att Jesus ”går med på” något som hans eget väsen och vilja inte står för.
Jesus blir underordnad Gud när han föds på jorden som människa, och det är som Människosonen han är underordnad Fadern. Jesu vittnesbörd är att allt Jesus säger och gör = Faderns vilja. Inte en människas egen vilja skild från Guds vilja.
I sitt inre är, var, och förblir Jesus alltid Gud. Och den treenige Guden är Fadern, Sonen och Anden i enhet i vilja, kärlek, helighet och väsen.
Den som undervisar att Jesus slutar att vara Gud på jorden undervisar en lära som inte bekräftas av Bibelns helhet; summan av Guds Ord.
Läs gärna ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”.
Den bibliska parallellen med Kristus som huvud för församlingen, och Fadern som huvud för Kristus – mannen som huvud till kvinnan, och kvinnan underordnad huvudet, finns beskrivet och förklarat på ett grundligt sätt i det mycket omfattande bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.
Där finns undervisning som varje kristen och varje församlingsledare borde ta del av, angående kvinnans och mannens roller.

Den som har läst de 5 bibelstudier som räknas upp i inledningen av detta bibelstudium kommer att ha en helhet av Guds Ord som grund gällande mannens och kvinnans roller, uppgifter, och värde i Guds fullkomliga plan för mänskligheten.
Pröva dig själv och din tro genom att svara på de frågor som presenteras i de olika bibelstudierna.

3) Återställande av syndafallet

Eftersom alla människor blir upprättade genom frälsningen, och Jesus Kristus har återställt människans gemenskap med Gud genom honom, samt vunnit seger över synden, döden och mörkrets makter, så gäller inte längre konsekvenserna från syndafallet för de som lever i Kristus.
Man kan mena att det som blivit fördärvat av synden måste undanröjas, både i teorin och praktiken, och därför kan ingen ojämlikhet mellan könen finnas kvar på jorden och i församlingarna.

Vår kommentar
Jesus tog på sig syndens konsekvenser, straff och död, på korset. Genom Jesu död och uppståndelse kan människan få förlåtelsen hon behöver från Gud och försoning för sin egen synd inför Gud, om hon ger hela sitt liv till Gud och bekänner Jesus Kristus som Herren och Frälsaren i sitt liv.
Jesus är ”den andre Adam” (1 Kor. 15:45), som uppfyller hela lagen (Matt. 5:17) och är syndfri i sig själv (1 Joh. 3:5). Han levde det liv i lydnad som alla människor från början skulle ha levt, och dog i alla syndares ställe och tog det straff som alla syndare skulle ha fått (Jes, 53:4-6).

Den frälsta kvinnans position inför Gud, hennes liv ”i Kristus”, är hennes andliga position som Guds barn och en del i Kristi kropp. Gud älskar henne, värdesätter henne, vägleder henne, och utrustar henne efter sin fullkomliga vilja. Liksom han gör med mannen. På jorden lever män och kvinnor och barn fortfarande under delvis jordiska förhållanden. Kroppen (med tillhörande själ/psyke) är fortfarande jordbunden, men anden är helt fri i Kristus.
Men på uppståndelsens dag så får varje pånyttfödd kristen en uppståndelsekropp, och då kommer inga äktenskap längre att finnas eftersom människan har blivit ”lik änglarna”. Till dess så uppmanas och tillrättavisas och undervisas Kristi kropp till en underordning först och främst av Gud och Guds vilja, men också en underordning av en ”överhet” som i sin funktion är enligt Guds vilja, och en underordning av de ordningar Gud bestämt är bäst för sin världsvida församling.
Genom Guds ordningar vill Gud vittna om en underordning av Gud, ”för Gud är inte oordningens Gud, utan fridens, som i alla de heligas församlingar” (1 Kor. 14:33).

Utan Guds ordningar blir det ordningar efter den mänskliga viljans (”köttets”) ledning, tycke, och smak. Den mänskliga viljan kan vara lika varierande som antalet människor som försöker genomföra den.
Guds Helige Ande verkar inte i oordningen, eftersom ingen människa kan manipulera Anden att bekräfta eller utföra något som är utanför och bortom Guds heliga vilja. Gudstjänster och församlingar i oordning vittnar inte om en Gud som kommer med frid och helighet.
Äktenskap i oordning vittnar heller inte om en Gud som kommer med frid och helighet.
Guds syn på ordning och oordning är lätt att förstå:
– Guds vilja = Guds ordning.
– Avsaknad av Guds vilja = oordning.

Människor skapar lätt egna ordningar, egna traditioner, egna läror, egna mönster, och egna regler. Påverkade och influerade av världens människor, samhällen och världens ande kan människor försöka blanda upp Bibelns ord med till synes förnuftiga resonemang och förståndiga argument med tankar och synsätt som är lika långt från Guds vilja som himlen är från jorden. Församlingarna blir jordisk verksamhet, där mänskliga idéer råder. Man vill kombinera Guds Ord om att ingen skillnad finns i Kristus (bokstavlig absolut tolkning) med världens ordningar och syn på både äktenskap, privatliv, och församlingsliv (världsanpassad tolkning).

Guds frid är inte människors accepterande av synd i människors liv…för att det ska kunna bibehållas fridfulla relationer utan ett ”kött” som blivit stött.
Guds frid är inte församlingars accepterande av synd i församlingarna…för att det ska kunna bibehållas fridfulla relationer i församlingarna utan ett ”kött” som blivit stött.
Guds frid är underordning av Gud, i kärlek till Gud, och därför kan en människa leva i Guds fullkomliga frid i sitt innersta hur omständigheterna än är. För hon har underordnat sig Guds vilja och Guds Andes ledning, i kärlek och i tro, och vet att Gud alltid leder henne då.

När Jesus Kristus återkommer så blir allting nytt, för då ska ”elementen smälta av hetta” och nya himlar och en ny jord skapas. Då återupprättas allt och ”Gud blir allt i alla”.
Till dess är vi delvis ”jordbundna” fast vi är helt fria i vår ande i Kristus.

4) Ingen skillnad i Kristus – och slaveriet är avskaffat

Argumentet är att ingen vill att slaveriet ska införas i samhället igen, så varför skulle vi vilja gå tillbaka till kvinnans underordning av mannen igen?
I Kristus, som nya skapelser och som Guds barn, är vi jämlika och på samma nivå alla människor. Och eftersom Guds församling på jorden är Kristi kropp, under ledning av Kristus som huvudet, så finns det ingen skillnad längre på män och kvinnor i församlingen.
Gal. 3:28: ”Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Vår kommentar
Mannen och kvinnan har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Fattiga och rika har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Slavar och fria har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Och jude och grek (hedning) har i det nya förbundet en jämlik väg till frälsning.
Yttre status har ingen betydelse för den som vill ge sitt liv till Gud och tillhöra Gud, utan alla som är födda på nytt av Gud lever i Andens enhet som Guds barn. Alla får ingå i Kristi kropp.
Men vi ser i resten av det Nya testamentet anvisningar och direktiv till män och kvinnor, fattiga och rika, och till och med till slavar och fria. Slavarna är ”i Kristus” jämlika sina herrar som de tjänar, och anses vara bröder i Herren, fast de inte blivit bröder i det jordiska livets tjänst (Tit. 2:9-10, Ef. 6:5-9, 1 Tim. 6:1-5). Den fattige ska inte föraktas av den rike, eftersom ingen har en högre position andligen i Kristus (Jak. 2:1-10).
Likaså ska inte kvinnan föraktas av mannen, eftersom ”alltsammans är av Gud” (1 Kor. 11:12).
Men när denna jämlika väg till frälsning används som argument till en upplösning av resten av det Nya testamentets ord om äktenskapet och församlingsordningarna så har man valt att anpassa Bibeln till en ny tid och ett nytt samhälle, anpassat bort delar av Guds vilja.
För Paulus ord gäller ”i Herren”, i Kristus:

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.”
Kol. 3:17-19

Både Paulus och Petrus (1 Petr. 3:1-7) skriver att kvinnorna ska underordna sig sina män, och Paulus skriver allmänt att kvinnan inte får utöva auktoritet över mannen och ha makt över mannen. Och det hänvisas till Guds lag (1 Mos. 3:16).
Paulus skriver att de äldre kvinnorna ska vara lärare till de yngre kvinnorna: ”De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.”
Tit. 2:3-5

När människan upprörs av Guds ordningar och vill riva upp dem så river hon upp den välsignelse och det beskydd över äktenskap, familj och församling som Gud har skapat i sina ordningar…och ”Guds ord blir smädat”.

Argumentet till anpassningen av Bibeln kan vara att vi inte längre lever efter Guds lagar i det gamla förbundet, och därför gäller inte apostlarnas undervisning om Guds lagar för människor som lever i det nya förbundet. …Men det var ju för just dessa människor apostlarnas brev skrevs, allihop. Alla mottagare av breven levde i det nya förbundet. Därför behövdes det så omfattande undervisning och så skarp och omfattande tillrättavisning, eftersom övergången från det gamla till det nya förbundet förvirrade Jesu efterföljare.
Undervisningen från Jesu apostlar är alltså riktad helt och hållet till nytestamentliga församlingar.

Bibelversen i Rom. 2:11 kan användas som argument till att ingen skillnad längre ska finnas mellan man och kvinna: ”För Gud gör inte skillnad på människor.”
Hela Romarbrevets kapitel måste läsas så att inte en vers står ensam med en betydelse den inte har, och verserna innan och efter visar en del av betydelsen:
”Men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också hedningen. För Gud gör inte skillnad på människor. För alla de som utan lag har syndat ska också utan lag gå förlorade, och alla de som under lagen har syndat ska bli dömda av lagen. För de som hör lagen är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som gör lagen ska bli rättfärdiga.”

5) Det finns 2 ”yttersta tiden”

Man kan mena att det Gud har att säga till oss i vår tid är mycket viktigare än det Gud hade att säga till apostlarna i deras tid. De första kristna församlingarna behövde förhålla sig till sin tid, medan vi måste förhålla oss till vår tid. Tidsskillnaden skulle innebära att samma förhållning, samma livsregler, samma uppmaningar och förmaningar inte vore relevanta för kristna församlingar 2000 år senare.

Vår kommentar
Man gör, med detta resonemang, samma tidshopp i förändring i tanke, tro och gärning som det antal år som skiljer. Men detta kräver en Gud som växlar i sin vilja och som är föränderlig och anpassningsbar i sin helighet.
Det är just detta man kan hävda; att Gud anpassar sig till olika tider.
Man vill skapa 2 ”yttersta tiden”, 2 ”de sista dagarna”.
En sista tid; den första församlingen. En annan sista tid; vår tid.
Men är detta bibliskt?
Läs gärna ”Ska det bli avfall eller väckelse i den yttersta tiden?”.

Man menar att Gud använder kvinnan på nya sätt i den yttersta tiden (den yttersta tiden nr 2; nutid), men detta blir motsägelsefullt eftersom den yttersta tiden började innan apostlarna skrev sina brev med direktiv till församlingarna (1 Joh. 2:18-19).
Och detta gick i uppfyllelse på pingstdagen för drygt 2000 år sedan, när Anden utgöts över lärjungarna:

Joel 2:28-29 och Apg. 2:17-18 säger: ”Och det ska ske därefter att jag ska utgjuta min ande över allt kött, och era söner och era döttrar ska profetera, era gamla män ska drömma drömmar, och era unga män ska se syner. Och även över tjänarna och över tjänarinnorna ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.”

Gud anpassar inte sin heliga vilja efter olika förutsättningar, olika kulturer, olika samhällen, olika kyrkosamfund, och olika människoviljor i olika tider, när Gud låter sina döttrar profetera genom Anden. Det fanns profetissor redan i det gamla förbundet, eftersom Guds Ande verkade i och genom människor även då. Till exempel Jesajas hustru var profetissa (Jes. 8:3), liksom Mirjam (2 Mos. 15:20), Hulda (2 Kung. 2:14) och Debora (Dom. 4:4).
Läs gärna ”Vad är andedopet?” för biblisk undervisning om hur Anden verkade även i det Gamla testamentet.
Att genom Joel 2:28-29 och Apg. 2:17-18 hänvisa till nya ordningar i äktenskap och församlingar på 1900-talet och 2000-talet e.Kr. blir försök att anpassa Bibelns budskap och Guds vilja till det människan själv vill se och följa.
I stället är det Guds ”hemlighet” Kristi kropp som uppenbarades, genom Andens utgjutelse på pingstdagen (och speciellt för Paulus), men som Gud planerat redan före världens grund var lagd (Upp. 13:8).
Gud låter Anden utgjutas ”över allt kött”, över de som ger sina liv till Herren Jesus Kristus, och där är ingen åtskillnad på kungar och slavar, döttrar och tjänarinnor, judar och oomskurna, män och kvinnor. Alla får de gåvor från Anden, och alla är de en andlig enhet i Anden och en del i Kristi kropp på jorden.
Kvinnan får, genom hela det Nya testamentet, profetera och tjäna Herren med Andens gåvor. Men det innebär inte att ”döttrarna” eller ”tjänarinnorna” kan få rollerna som församlingsledare och ha ledande positioner och auktoritet och makt över männen i Guds församlingar (eller i de egna äktenskapen).
Att ”kvinnan ska tiga i församlingen” (1 Kor. 14:34) innebär alltså inte att kvinnor varken får be eller profetera eller användas av den Helige Ande till uppbyggelse av församlingen, Kristi kropp.

1 Kor. 14:34-35 säger: ”Era kvinnor ska tiga i era församlingar, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan de ska underordna sig, som också lagen säger. Men vill de lära sig något, så ska de fråga sina män hemma. För det är en skam för kvinnor att tala i församlingen.”

Tim. 2:11-14 säger: En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet.
För Adam skapades först och sedan Eva.
Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.”

Det är skapelseordningen som leder till underordningen, och syndafallets konsekvenser.
Eftersom skapelseordningen fortfarande gäller, under jordelivet och så länge vi lever med vår fallna natur i en fallen värld, så finns det ett underbart evangelium att tacka och glädja sig åt, där alla som tillhör Kristus är helt friköpta och fria i sin ande, och där ingen skillnad görs på något område. I anden kan slav som fri, jude som grek, fattig som rik, man som kvinna ropa; ”Abba, Fader!”.
Syndafallets konsekvenser lever människan med ända till Jesu återkomst, för även fast Kristus vann en evig seger över synden, döden och mörkrets makter på korset så väntar människorna och skapelsen på sin fulla upprättelse på uppståndelsens dag.
Och kvinnan föder fortfarande sina barn med smärta, mannen livnär sig av jorden med möda och äter sitt bröd i sitt anletes svett, människan som är av stoft blir åter till stoft, ormen krälar fortfarande på sin buk, och Satan är i fiendskap med kvinnans ”säd”.
Konsekvenserna finns kvar.

Att välja ut någon enstaka vers från Paulus och mena att den är sanningen från Gud (”ingen skillnad i Kristus”) …men samtidigt mena att övriga verser från Paulus inte är sanningar från Gud = selektivt medvetna urval utifrån egen förutfattad mening och tro.
Detta kan aldrig harmoniera med att ”summan av Guds ord är sanning” (Ps. 119:160).

6) Gud använder kvinnor som ledare

Bibelns ord om att Anden själv väljer vilka gåvor han vill dela ut till var och en i Kristi kropp (1 Kor. 12:11) bekräftar att kvinnor kan användas till alla tjänster i församlingen. Känner sig kvinnan kallad att leda som församlingsherde så har ingen rätt att hindra henne om hon säger att hon känner sig ledd av Anden.
Ett uppräknande av kvinnor i Bibeln som tjänar Gud bevisar att Gud kan använda kvinnor i ledande positioner samt undervisa i auktoritet.

Vår kommentar
Här återkommer ett par bibelställen som även finns i argument 5, men vi utvecklar argumentet och bemöter det på fler sätt.
1 Kor. 14:34-35 säger: ”Era kvinnor ska tiga i era församlingar, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan de ska underordna sig, som också lagen säger. Men vill de lära sig något, så ska de fråga sina män hemma. För det är en skam för kvinnor att tala i församlingen.”

1 Tim. 2:11-12 säger: ”En kvinna bör i stillhet låta sig undervisas med all undergivenhet. Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet.”

Kritiker mot Paulus ord till Timoteus kan ibland mena att Paulus endast förbjuder kvinnorna i Efesos att undervisa och prata under gudstjänsterna, dels eftersom kvinnorna inte var utbildade och dels eftersom gudinnan Artemis dyrkades i Efesos och att det skulle ha funnits en matriarkalt ledd dyrkan. Detta finns inte bekräftat någonstans.
Att kvinnor generellt inte får säga någonting alls under hela gudstjänsterna går inte ihop med klara och tydliga ord om att kvinnorna får profetera samt användas i andra gåvor från Anden.
Men att försöka försvara tjänsten av kvinnliga församlingsledare med att hänvisa till en matriarkal dyrkan av Artemis går inte heller ihop eftersom andra klara och tydliga ord säger att en församlingsledare ska vara en man.
Mer om det i kommande kapitel om tjänsterna i församlingen.

Eftersom vi här riktar in oss på argumentet att Gud använder kvinnor som ledare i det nya förbundet, som vi lever i, så ser vi vad Guds Ord säger där.
Apg. 18:26 säger: ”Och han började frimodigt tala i synagogan. Då Akvila och Priscilla hade hört honom, tog de honom till sig och förklarade grundligare Guds väg för honom.”

Som ett äkta par undervisade de honom tillsammans.

Rom. 16:1-2 beskriver Febe: ”Men vår syster Febe, som är församlingens tjänarinna i Kenkrea, vill jag rekommendera, att ni tar emot henne i Herren, som det anstår de heliga, och hjälper henne med allt där hon behöver er hjälp. För hon har också varit en hjälp för många, även för mig.”

Alla kristna kvinnor ska vara ”församlingens tjänarinnor” och ”en hjälp för många”.
Men varken Priscilla eller Febe är församlingsledare.
Läs gärna ”Ska kvinnan underordna sig mannen?” samt ”Är underordning motsats till frihet?” för mer bibelstudier angående församlingsledare, äldste, och diakoner.

En del kristna kan även ta upp Paulus ord i Rom. 16:7, med hänvisning till att en kvinna skulle kunna vara en församlingsledare:

”Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som har ett gott anseende bland apostlarna, och som var i Kristus före mig.”

Somliga bibelöversättningar skriver ”Junia”, och man menar att det är en kvinna, medan andra översättningar skriver ”Junias” och pekar på att det är en man.
Wikipedia skriver:

De kyrkofäder, från den tidiga kristna kyrkan (omkring år 100-300) som har kommenterat texten tolkade det som att dessa två personer var ansedda som apostlar. Det finns ett stort antal källskrifter som vittnar om att Junia var kvinna där annars namnformen Junias är den manliga formen av Junia. Att Junia skulle varit man har inte gått att belägga i den grekisk-romerska litteraturen eller i inskriftsmaterial. Kyrkofadern Johannes Chrysostomos (cirka 347-407) skriver: ”Ja, hur stor måste inte visheten hos denna kvinna ha varit som till och med ansågs värdig titeln apostel.”
Junia och Andronikos anses vara gifta med varandra, men Junia har ansetts vara apostel på egna meriter. Enligt traditionen kunde Junia och Andronikos bota sjukdomar, driva ut demoner och utföra mirakel. Junia hörde till de judar som var både tidigkristna, nyomvända judar men också med rötter i den hellenistiska kulturen. Troligen var Junia en av de tidigkristna judar som var direkta anhängare till Jeshua, eller Jesus Kristus och hans för den tiden nya lära.”

Vi måste hålla oss till det som bygger på Guds Ord, för andra ”byggen” kommer inte att hålla. Bevis i form av till exempel bibelcitat i brev från så kallade kyrkofäder kan visserligen vara viktiga, men då ska dessa stämma överens med Bibelns grundtext och helhet för att ha någon större betydelse.
Vi går till grundtexten i stället, till Majoritetstexterna; Textus receptus, eftersom den manuskriptsamlingen är den allra bästa, största, mest överensstämmande, och den mest trovärdiga:
”aspazomai Andronikos kai Junias mou suggenes kai mou sunaichmalotos hostis eisi episemos en apostolos hos kai ginomai en Christos pro emou”

Junias = manlig form på namnet (Junia = kvinnlig)
suggenes = landsman, släkting
episemos = ansedd
en = bland
apostolos = apostlarna

Oavsett kön på Junias så var den personen en omvänd israelit/jude, ansedd bland apostlarna och sedan även Paulus medfånge. Det står ingenting om att Andronikos och Junias skulle ha varit gifta med varandra.
Att detta skulle innebära bevis för kvinnliga församlingsledare blir inte rätt, varken med Guds Ord som grund i själva bibelstället eller i kombination med helheten och summan av Guds Ord.

En del kristna kan mena att Gud i begynnelsen såg att mannen behövde en ”hjälp” (medhjälpare) för att kunna utföra Guds uppdrag och vilja på ett bra och tryggt sätt, och därför på samma sätt kan behöva kvinnor i tjänster i församlingarna för att kunna utföra Guds uppdrag på ett bra och tryggt sätt. Argumentet för kvinnor i ledande positioner blir; mannen klarar sig inte annars och är inte komplett annars.
Detta resonemang går helt emot den nytestamentliga undervisningens helhet, där Jesu val av sina 12 apostlar samt apostlarnas liv och ledning annars måste anses undermåligt i plan, efterföljelse, standard, och visdom.

Ifall all Paulus undervisning är från Herren, så finns det många underbara gåvor från Gud till Kristi kropp. Andens tjänster och gåvor finns för Guds församlings uppbyggelse, trygghet, ordning, och vittnesbörd i kraft och Ande.
Nådegåvor, tjänster, och kraftgärningar räknas upp av Paulus, som sett fullheten av Kristi kropps ”hemlighet”. Buntar man ihop gåvor, tjänster och kraftgärningar till samma saker, så kan man mycket väl tänka att både män och kvinnor kan verka i allt. Men tar man del av all undervisning från Paulus så ser man att vissa tjänster är till för männen i gudstjänsterna. En församlingsledare kan inte vara en kvinna, eftersom han måste vara ”en enda kvinnas man”, ”en enda hustrus man” (1 Tim. 3:2, Tit. 1:6). Likadant kriterium är det för de äldste och diakonerna.
Paulus undervisning om att en kvinna inte får ha ledarposition i gudstjänsten och församlingen, och inte får ta makten över männen och i auktoritet undervisa och tillrättavisa männen och på det sättet förvänta sig lydnad och underordning av dem, utesluter inte att kvinnan både får och kan och ska tjäna Gud på många andra olika sätt. Alla delar behöver varandra.
Kvinnan kan få den profetiska gåvan och profetera (1 Kor. 11:5, Apg. 2:16-18).
Kvinnan kan få många gåvor av Anden; ord av vishet, ord av kunskap, tro, bota sjuka, kraft att utföra mirakler, skilja mellan andar, tala olika slags tungotal, uttyda tungotal, förmana, visa barmhärtighet, visa gästfrihet, leda och undervisa (kvinnor och barn, eller tillsammans i äktenskapet).
Kvinnor är alltid kallade att tjäna Gud med hängivet hjärta, och att hjälpa och tjäna sin nästa.
Kvinnan är alltid kallad att föra ut evangelium i tro och gärning.
Skulle denna nåd, kraft, glädje och kärlek från Gud inte vara nog..?

”Utan håll Herren Gud helig i era hjärtan, och var alltid redo att med mildhet och fruktan svara var och en som ber er försvara det hopp som ni har, och med ett gott samvete, så att de som förtalar er såsom onda människor får skämmas när de talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus.
För det är bättre, om det skulle vara Guds vilja, att ni lider för goda gärningar än för onda.”
1 Petr. 3:15-17

7) Bibeln är skriven av män, till män

…kan användas som argument för att kräva förståelse av varför patriarkala strukturer i samhälle och kristna samfund lever kvar, men också varför man behöver få nya insikter och värderingar som leder till förändring och jämlikhet på olika områden i livet.

Eftersom Bibeln är skriven av män, har fokus mest på män, och är adresserad till män, så kan det leda till att kvinnliga egenskaper, roller och uppgifter känns underordnade manliga egenskaper, roller, och uppgifter. Ett patriarkat är snedfördelat, och därför måste hierarkier och maktstrukturer bort ur ett modernt samhälle, menar man.

När Gud kallas ”fader” och tillskrivs manliga egenskaper så leder det till att de manliga egenskaperna anses mer heliga och gudomliga och därmed också överordnade kvinnliga egenskaper.

Vår kommentar
Man kan hänvisa till en ”hierarkisk och kvinnofientlig” teologi och tolkning av Bibeln när man menar att en tillämpning av Guds budskap leder till att män och kvinnor inte får vara jämlika på alla områden; i äktenskap, familj, församling, och samhälle. Och man kan då mena att människan är född med ett förnuft som måste användas till att tänka kritiskt och konstruktivt om Bibeln och teologi.
Menar man då att innebörden och resultatet av ett kritiskt tänkande om Bibeln ska leda till en anpassad Bibel, en anpassad Gud, och en anpassad församling så har man innan man ens börjat att tolka Bibeln en förutfattad mening om hur den ska tolkas och vad tolkningen ska leda till. Så ska inte Guds Ord förstås. Det kallas ”confirmation bias”; man bekräftar sin förutfattade syn, tro, eller åsikt genom att tolka så att tolkningen passar synsättet, tron, eller åsikten. Och man letar då medvetet efter bibelverser som passar in, och ignorerar eller bortförklarar de bibelverser som inte passar in.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Att växa upp i ett så annorlunda samhälle och kultur och tid (Sverige i nutid) kan förstås innebära en stor brist på förståelse för den tid (tider) som Bibeln skrevs ner i. Uppfostran och utbildning ger från starten i livet en helt annan bild av hur världen ska fungera i en modern, sekulariserad, och vetenskapligt utvecklad tid. Och just utveckling och vetenskap kan tyckas bekräfta nödvändigheten av en omställning och en förändring och en anpassning av Bibelns budskap. De passar helt enkelt inte in i den moderna människans tankesätt och värderingar.
Är den moderna människan så präglad från starten i livet…att hon omöjligen kan vilja tro att Gud vill att hon ska leva enligt de värderingar Gud ville att människorna skulle ha för tusentals år sedan, av anledningen att Guds egna värderingar alltid består och är eviga?
Är den moderna människan så förändrad, av ”världens” indoktrinering…att det mest naturliga är att följa världen före Gud, älska värdens värderingar före Guds värderingar, och följa världens syn på Gud före Guds egna Ord om vem han är och vilka egenskaper som han har?

Det är inte Guds ordningar som är föråldrade på det sättet att de inte skulle kunna vara aktuella för allt Guds folk i alla tider…utan det är människan som etablerat ett samhälle och ett liv som är så fjärran från Guds väsen och vilja att de anses helt främmande i sitt ursprungliga budskap.
När ett samhälle har förändrats så i grunden som vårt samhälle har gjort, och gått från att ha haft Bibeln som rättesnöre i både äktenskap, kyrka, skola, och samhälle till att vara sekulariserat och liberaliserat med mera, så har tidens nya värderingar och synsätt tagit över i princip allt. Svårigheterna för kristna blir då att de måste besluta sig för att välja någon av de 3 vägar som finns att välja på:
1. Leva som Gud vill enligt de klara och tydliga budskap han har gett i sitt Ord.
2. Leva som ”världen” vill enligt de klara och tydliga budskap som ”världen” ger.
3. Välja ut de bitar ur Bibeln man gillar, och välja ut de bitar ur ”världen” man gillar.
Frågan blir;
…vilken väg finner harmoni med:
”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160), ”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen” (Ps. 119:89), ”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås” (Matt. 24:35), ”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17), ”Herrens ord förblir i evighet.” (1 Petr. 1:25)?
…och ”vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud?” (Jak. 4:1-4), ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen.” (1 Joh. 2:15),”Och anpassa er inte efter denna världen” (Rom. 12:2), ”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” (Rom. 8:5-9), och ”hålla sig obesmittad av världen” (Jak. 1:27)?
…samt ”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.” (1 Joh. 2:3-6), ”för såsom han är, så är också vi i denna världen.” (1 Joh. 4:17) ”Bli därför Guds efterföljare” (Ef. 5:1), och ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg. 5:29)?

Genom alla de 5 bibelstudier som direkt hör samman (som presenterades i början av bibelstudiet) så finner man den viktiga och underbara sanningen;
Gud älskar både mannen och kvinnan!
Som Guds barn är de lika värdefulla och dyrbara i hans ögon, och i Kristus är de båda lika rättfärdiggjorda, upprättade, och befriade från synd!
Men Gud har en egen vilja och egna tankar, och hans tankar är inte människors tankar.
Vilka är vi att ifrågasätta Guds vilja…?
Frågorna vi bör ställa oss (både män och kvinnor) är i stället;
Söker vi verkligen Guds heliga och fullkomliga vilja…eller vår egen?
Har vi Guds ambitioner och mål…eller våra egna?
Använder vi argument eller känslor för att försöka fösa Gud dit vi själva vill…eller vill vi frivilligt ledas av Gud dit Gud vill?
Använder vi utvalda bitar ur Bibeln för att försöka rättfärdiggöra det vi själva vill…eller bekräftar våra liv Guds Ord i sin helhet (summan)?

Det var tänkt att människorna, Guds folk, skulle leva i trygghet och ömsesidig kärlek i de ordningar som Gud gett dem. Men när människor väljer att leva i ”köttet”…eller till och med avfaller från Gud…så fungerar ingen trygghet och ömsesidig kärlek, varken i församlingarna, i hemmen, i äktenskapen, eller i samhället.

Jesu ord och vittnesbörd var och är till alla människor, och gäller alla; män, kvinnor, barn, gamla, judar, greker, fria, slavar, rika, fattiga, svarta, vita osv.
Jesu apostlars ord och undervisning är riktade till församlingar i olika städer, och breven har som adressater ”bröderna” i församlingarna. Församlingsledarna, äldste, och diakoner var män. Men läser vi noga så förstår och ser vi att de allra flesta budskapen gäller hela församlingen, eftersom ”Kristi kropp” gäller alla som fötts på nytt av Gud. Det finns undervisning till både unga och äldre män, unga och äldre kvinnor, till barn och till gamla, och till alla ledare i församlingarna. Och det finns personliga avskedshälsningar till både män och kvinnor.
Guds Ord är till oss alla. Och är något inte ett direkt budskap till den enskilda individen så är det ett budskap till hela Kristi kropp eller delar i Kristi kropp och visar därmed Guds heliga vilja, planer, och handlande med sina barn. Allt är till uppbyggelse, insikt, och andlig mognad. Det Nya testamentet är ljuset som det Gamla testamentet tolkas igenom. I det Nya testamentet finns förklaringarna, tydliggörandet, fullbordan av skuggbilderna, och livet i Kristi kropp som en ny verklighet för Guds efterföljare.
Jesus valde ut 12 manliga lärjungar som skulle få vara hans närmaste, och som skulle få ta del av hans undervisning och dela hans liv på ett speciellt sätt. De fick unika uppgifter och roller. Men Jesus hade efterföljare som var både män och kvinnor, och han sade uttryckligen ”För var och en som gör min Faders vilja, som är i himlarna, han är min bror och syster och mor.” (Matt. 12:50)
De 12 lärjungarna är motsvarigheten till de 12 stammarna i Israel, som var Jakobs (Israels) 12 söner. Detta ser vi i Upp. 21:12-14.
Gud har haft både män och kvinnor som tjänat Honom under mänsklighetens historia, och kommer alltid att ha både män och kvinnor som tjänar Honom.
Bibeln berättar om Guds folk, både män och kvinnor. Och de behöver alla varandra, så som Gud har tänkt. Och i Kristi kropp är alla delar lika värdefulla och i behov av varandra, även om uppgifterna och gåvorna och tjänsterna kan innebära olika saker, hörs och uppmärksammas olika mycket, når ut olika mycket, och ger olika synliga eller osynliga (för ögat) resultat. Gud ser dem alla. Tillsammans så bildar de en andlig övernaturlig enhet i Anden, som ”levande stenar” i ett ”andligt husbygge” med Kristus som ”hörnstenen”.

I Jesaja säger Gud att han ska trösta sina barn ”som en mor”.
Men detta gör inte Gud till ”Moder Gud”. Det visar i stället att Gud har egenskaper som vi även kan kalla ”mänskliga”, oavsett vilka grader egenskaperna finns hos män och kvinnor:

”Gläd er med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne. Jubla av glädje med henne, alla ni som sörjer för henne, så att ni får dia och bli mätta vid hennes trösterika bröst, så att ni kan mjölka ut och glädjas åt överflödet från hennes härlighet.
För så säger Herren: Se, jag ska låta frid breda ut sig åt henne som en flod, och hedningarnas rikedomar som en forsande vattenström. Då ska ni dia och ni ska bli burna i hennes famn och bli gungade på hennes knän.
Som en mor tröstar sitt barn, så ska jag trösta er. Och i Jerusalem ska ni bli tröstade.”
Jes. 66:10-13

När Jesus sörjer över Jerusalem, och det fall och straff som skulle komma att drabba staden och människorna, så ger Jesus den talande bilden av beskydd, omsorg, och kärlek för ungarna under moderns (hönans) vingar. Och eftersom beskyddet ”under vingarna” är en vacker bild av människans beskydd ”under Guds vingar” så talar den ett sant bildspråk:

”Sannerligen säger jag er: Allt detta ska komma över detta släkte.
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, såsom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar. Men ni ville inte.
Se, ert hus ska lämnas öde för er.
För jag säger er: Härefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Matt. 23:36-39

”Bevara mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga, från de ogudaktiga som förtrycker mig, från mina dödsfiender som omringar mig!”
Ps. 17:8-9

”För du har varit min hjälp, därför jublar jag under dina vingars skugga.”
Ps. 63:8

”Han ska betäcka dig med sina fjädrar, och under hans vingar ska du finna tillflykt.
Hans sanning ska vara din sköld och skärm.”
Ps. 91:4

Gud har alla kärleksfulla egenskaper samlade i sig
(det som människor kallar ”manligt” och ”kvinnligt”):
Gud har omsorg, ömhet, känslighet och lyhördhet.
Gud längtar, söker, önskar och hoppas på att få kärlek, tillit och trohet.
Gud vill alltid sina barns bästa och vakar över dem.
Gud vill samla alla sina barn hos sig.
Gud vill bära sina barn när de inte orkar gå.
Gud vill trösta sina barn när de är ledsna och torka deras tårar.
Gud vill uppmuntra, stötta, vägleda och hjälpa sina barn för att de ska gå rätt.
Gud är stark, trygg, beskyddande och uppfostrande.
Gud är full av nåd, kärlek, trofasthet och barmhärtighet.
Gud är allt en fader och en moder är, och han är fullkomlig i godhet och helighet.
Gud är värd att älskas över allt annat.
Han är värd all vår kärlek, för allt han har gjort för oss och kommer att göra för oss.
För att Han ÄR den Han ÄR!

(från ”Är den Helige Ande en person?”)

Mer angående Guds ordningar och ledarrollerna i församlingarna finns i bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?”.

8) Bristen på tidigare utbildning och insikt

Vi har en ny tid och ett nytt samhälle, där den så kallade ”upplysningen” gett oss förståelse för saker som människan inte hade förståelse för på Bibelns tid.

Vår kommentar:
Frågan blir; Visste Gud hur vår tid skulle bli och hur människan och samhället skulle utvecklas?
Är Gud Allsmäktig, Allvetande, och Allseende…och ger oss profetior om den yttersta tiden som har stämt in och stämmer in?
Ska kristna idag ifrågasätta Guds allvetande och profetiska seende, och rätta honom och mena att Gud behöver förstå att hans ord inte kan gälla fullt ut i den tid och det samhälle som vi lever i?

Ifall Bibeln anses föråldrad och därför inte kan efterlevas blir slutsatsen att Guds vilja, egenskaper, värderingar, och bud är under växling och förändring och därför endast gällande som helig vägledning och rättfärdig undervisning på Bibelns tid. Guds bud och vilja kan då inte vara eviga.
Om en kristen anser att de bibliska löftena från Gud ger trygghet och är en fast grund att stå på, men inte anser att Guds Ord är evigt och består i alla tider…så kan inte heller Guds löften vara eviga.
När människan medvetet väljer att plocka ut några enskilda löften för henne själv och församlingen, men ignorerar Guds vilja i allting annat…hur ska då löftenas givare kunna anses sann och trovärdig när allting annat inte anses sant och trovärdigt?

När liberalteologi och bibelkritik tagit plats i samhällets utbildningar av församlingsledare så kan undervisningen i samfunden givetvis bli utifrån församlingsledarnas egen utbildning. Men Gud har aldrig kallat församlingsledare till en liberalteologisk och bibelkritisk utbildning för att kunna leda Guds församling på jorden.
När Guds Ord ifrågasätts på många olika sätt; som övernaturligt, som fullt trovärdigt, och som högsta auktoritet, så behöver man inte längre söka svaren och sanningen i Guds Ord. Man bildar nya läror, nya traditioner, nya ordningar, och en ny rådande vilja.
Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

Och läs gärna ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?” för fördjupning i Bibeln angående vilken kunskap och visdom som är värd något i Guds ögon.

9) Vi måste följa samhällets lagar

När samhället har stiftat lagar mot diskriminering, som ska främja jämlikheten, kan det användas även av kristna till att hävda att ingen får diskrimineras i kyrkan och äktenskapen heller.
Det finns 6 former av diskriminering enligt diskrimineringslagen; kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
När kyrkosamfunden gör sig ekonomiskt beroende av samhällets bidrag så måste kyrkosamfunden lyda det som kallas för ”demokrativillkoren”, vilket innebär att ingen av de 6 formerna i diskrimineringslagen får diskrimineras inom kyrkosamfunden. Annars förlorar de bidragen. Många kyrkosamfund väljer därför att lyda demokrativillkoren eftersom många kristna anser att de måste hållas och även är rättfärdiga och efter Guds vilja.

Vår kommentar:
Att visa kärlek, acceptans, tolerans, medkänsla och förståelse för alla människor som representeras inom de 6 grupperna ovan blir viktigare än att tro att Guds ord är evigt och Guds vilja och helighet inte förändras med årtusendena som går.
Alla kristna ska alltid visa kärlek och medkänsla till medmänniskorna, men alla kristna har också fått befallningen att leva i Kristi efterföljelse och förbli i hans ord, förbli i Honom, för annars ”kastas han ut som en gren och torkar bort” (Joh. 15:1-10).
När synden tillåts och tolereras och accepteras av människor i kyrkosamfunden, och till och med ursäktas och försvaras, så kommer inte Gud att kunna välsigna församlingen med sin Andes närvaro och kraft eftersom Gud aldrig kan välsigna annat än omvändelse från synd, strävan efter helöverlåtelse till Honom, och liv i lydnad, helgelse, renhet, och gudsfruktan. Genom motståndet mot Guds vilja och bud bedrövas Guds Helige Ande, och när människor medvetet bedrövar Anden så förhärdar de samtidigt sina egna hjärtan…

”Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.”
Rom. 12:2

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:14

Kan Bibeln vara ett rättesnöre…när den inte får vara ett rättesnöre?
Kan bibliska värderingar vara en grund…när alla bibliska värderingar inte får vara en grund?
Vem som helst kan välja ut det de tycker låter gott och vackert, praktiskt och uppbyggande. Gyllene regeln finns inom många olika religioner, där den anses vara en fin grund för alla människor och samhällen.
Men kan man kalla sig kristen och ett kristet samfund ifall man inte har all undervisning från Jesus och apostlarna som rättesnöre?
Ordet ”kristna” fick Jesu lärjungar i Antiokia, och ordet betyder ”Kristusföljare”.
Kan man då vara en Kristusföljare…utan att följa Kristus i allt?
Jesus blir i annat fall enbart en ”influenser” som man hämtar vissa tankar ifrån, eller en lärare som man hämtar några goda råd ifrån.

Det är oftast det förflutna som man vill komma bort ifrån med nytolkningar och nya tillämpningar, eftersom Bibelns ord blivit så missbrukat av många människor och lett till både förtryck, maktmissbruk, och till och med övergrepp och våld.
Kan då ett missbruk av Bibeln bli ett motiv till ett nytt missbruk av Bibeln…och godkänt av Gud i så fall?
Kan människans vilja att förändra felaktigheter i historien rättfärdiggöras av nya felaktigheter?
Kan ny tillåtelse av synd bli bättre än den tidigare tillåtelsen av annan synd?

Det finns inget mellanting mellan Guds Ande och ”världens” ande, ingen mellanvärld mellan Guds rike och ”fursten över luftens välde” (1 Kor. 2:12, Luk. 4:5-6, Ef. 2:2).
När samhällets ordningar, normer, och lagar går tvärtemot Guds ordningar, normer, och lagar får människan göra ett val;
– Välja Gud och bli ovän med världen…eller välja världen och bli ovän med Gud?
– Lyda Gud före människor…eller lyda människor före Gud? (Apg. 5:29, Rom. 12:2)

När församlingar känner sig tvungna att lyda, eller frivilligt lyder obibliska samhällsordningar för att få behålla pengabidragen, så underordnar man sig samhället och Mammon i stället för Gud.
I stället för att alla i församlingen lever som den första församlingen i Apostlagärningarna så lever man för sig själv, och man skänker inte allt överskott till församlingen utan väljer att behålla allt överskott själv. (2 Kor. 8:1-15, Apg. 4:32-37)
När kyrkosamfunden bygger församlingsgemenskapen på stora kostnader för det materiella, och medlemmarna samtidigt inte är villiga att leva som de första församlingarna levde…så har kyrkosamfunden 2 vägar att vandra:
– På den smala vägen, vad den än kostar människan.
– På den breda vägen, vad den än kostar människan.
Priset att betala för de olika vägarna är väsensskilda från varandra…

Läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

10) Kallelsen att tjäna

…kan användas som argument och motiv till att som kvinna få en församlingsledares, en äldstes, eller en diakons tjänst.

Vår kommentar:
Alla är kallade att gå ut i hela världen, göra alla folk till lärjungar, döpa de omvända, och lära dem allt som Jesus Kristus har befallt. Det är Jesu missionsbefallning (Matt. 28:18-20). Vi är kallade att vittna om Ljuset som kom till världen och har övervunnit mörkret (Joh. 3:16-21), om att endast Jesus Kristus är Vägen, Sanningen, och Livet, och att ingen kommer till Fadern utom genom Honom (Joh. 14:6).
Vi är alla kallade att vara ett salt och ett ljus i denna värld, genom att Kristi Ande/Faderns Ande får leva i och genom oss och beröra och förvandla människor genom sin kraft och sitt liv. Alla som är födda på nytt i anden, ”född från ovan” av Gud, är kallade av Gud att leva helt för Honom och tjäna Honom med de gåvor som han har gett och ger till alla Jesu efterföljare.
Ifall en person upplever att den själv har fått en kallelse och en gåva som går emot det Bibeln klart och tydligt säger så har denne upplevt någonting i sitt själsliga sinne och själsliga känslor i stället för genom Andens ledning.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?”, ”Vad är en människa?” och ”Vad är skillnaden mellan kunskap och visdom?”, för bättre förståelse av hur människan fungerar.

Den Helige Ande kommer aldrig att visa och leda människor bort från det ord Gud redan har talat, eftersom Guds vilja, ordningar, och beslut inte kommer att förändras på grund av att människors inställning, värderingar, och samhällen förändras. Guds vilja svajar inte fram och tillbaka, och är inte tvetydlig eller missberäknande.
När människan vill se en förändring av Guds vilja och ord, och medvetet omtolkar dem för att det ska passa in i människans egen strävan och förväntningar, så kan inte människan räkna med att Gud ska välsigna och sanktionera hennes egna beslut.
I stället blir den Helige Ande bedrövad av ohörsamheten och olydnaden hos människan.

Att känna sig kallad att tjäna Gud, Guds församling, och medmänniskorna är sunt, rätt, och gudfruktigt eftersom alla Kristi efterföljare är kallade till detta. Det gläder den Helige Ande. Det behagar Gud. Men att som kvinna använda detta som argument för att få församlingsledarens tjänst är en helt annan sak, det är att använda Guds Ord och Guds nerlagda önskan i människan att tjäna som motiv till en tjänst som Bibeln uttryckligen säger är mannens.
Alla kvinnor kan tjäna på många olika områden; familjerna i hemmen, trossyskonen i Kristi kropp, och medmänniskorna i samhället. För det går helt enkelt inte att vara Kristi efterföljare utan en längtan att vilja tjäna Gud, Guds församling, och medmänniskorna.

Kvinnliga församlingsledare kan idag mena att de inte alls är en ”ledare” i församlingen, utan alla medlemmar i församlingen leder allt tillsammans i demokratisk ordning med en vald styrelse. De kan också mena att de inte leder i auktoritet, utan bara vill ”tjäna i kärlek”. Detta resonemang kan leda till att den som är herde (Apg. 20:28) inte tar sitt ansvar och leder församlingen, och kanske heller inte vill tillrättavisa och korrigera synd i församlingen, varna för villoläror, eller utesluta dem som lever i motstånd mot Guds vilja och bud.
I det Nya testamentets beskrivningar av en församlingsledare så ska han leda ”sin” flock på rätt väg, i helgelse och sanning i Kristi efterföljelse.
För den församling som Gud själv ”har köpt med sitt eget blod” kan aldrig tillåtas ledas annorlunda:

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

Kallelsen att tjäna i kärlek kan få allt utrymme den behöver och vill ha i Guds församling, eftersom vi alla är kallade att tjäna i kärlek. Kvinnor kan undervisa kvinnor och barn, och kan tillsammans med sina äkta män även undervisa andra män. Det vittnar Bibeln om. Men gudstjänstordningarna är väl förklarade och väl motiverade, och de har med skapelseordningen att göra. Syndafallet har också sin förklaring till en del av ordningarna, men eftersom skapelseordningen är Guds primära motiv till ordningen i äktenskap och församling, samt även parallellen till Jesu Kristi underordning av Fadern i allt, så kan knappast de kristna protestera mot både Guds skapelseordning samt Kristi utgivande liv i kärlek och underordning av Fadern ända intill döden, för oss alla.

11) Kärleken är störst

…kan användas som argument och motiv till att kräva jämlikhet och exakt samma rättigheter och möjligheter på olika områden i livet.

Vår kommentar:
Kärleken är störst och viktigast, säger Bibeln! Men ”världen” blandar ihop begreppen och kallar även sexuella begär och synd för ”kärlek”.
Guds kärlek; agape och filios, kan aldrig blandas ihop med köttets begär och sexuell synd.
Läs gärna bibelstudiet ”Är eros en kärlek från Gud?”.

Guds kärlek kan heller aldrig blandas ihop med egots uppror och vilja att själv bestämma och vilja styra över allt. Även det är ”köttets” begär.
Guds utgivande agape-kärlek visar på en väg bort från synden, en väg som ger förlåtelse, befrielse, upprättelse, och frälsning för alla som vill omvända sig och ge hela sina liv till Jesus Kristus. Den människa som gått igenom sitt eget ”getsemane” och ”golgata” och fötts på nytt av Gud lever sen inte längre varken för sig själv eller i sig själv endast, utan lever därefter i och genom Kristus. Och Kristus lever aldrig i synd!

Argumentet om att ”kärleken är störst” kan användas till att rättfärdiggöra sexuell synd, då ”kärleken från Gud” och de sexuella relationerna mellan människor anses stå så högt att Guds syn på synden förminskas eller helt överses. När samhället har en syn som främjar fria sexuella relationer för alla medborgare, och sexuella relationer har blivit ”en mänsklig rättighet”, så kan människor mena att dessa lagar ska följas ända in i samfunden. Guds äktenskapsordning mellan man och kvinna som blir ”ett kött” (sex endast inom äktenskapet) och sedan lever i livslång trohet anses i det närmaste som en utopi som ingen kan följa i det moderna samhället.

Den anpassande inställningen till ”kärleken” (den som är en mix av det man kan hitta i Bibeln och se i ”världen”) anses vara viktig som ett medel att både nå och bemöta människor med, men också som ändamål eftersom det kan finnas både en rädsla för att skrämma bort människor med en bibeltolkning man själv anser är både för hård, intolerant, och världsfrånvänd, samt kanske även en egen motvilja att stå för det Gud verkligen säger i Bibeln. Eftersom ”Gud är kärlek” så vill man se en Gud som är så generös att kärleken tillåter även synd och brott mot Guds bud och lagar, och argumentet att ”ingen är syndfri” blir ledorden…i stället för Jesu ord till äktenskapsbryterskan; ”Gå och synda inte mer.” (Joh. 8:11).

När Gud varnar för avfall, förhärdelse, och för att bedröva och släcka Anden så är det av omsorg och kärlek till människan, eftersom han vill att alla ska omvända sig från synd och bli frälsta.
Kärleken, Guds heliga kärlek, håller inte med synden, tillåter inte synden att regera hos människan, och försvarar inte synden i människans liv.
Guds heliga kärlek kan inte kombineras med mörker, orenhet, trots, uppror, och ett egocentrerat liv som levs i ”köttet”.

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

Helgelseprocessen är ett liv i ständig omvändelse, förnyelse i sinnena så att de formas efter Kristi sinnelag, och en djupare och större insikt och kunskap om Kristus genom en ständig innerlig gemenskap med Kristus.
Den kristne ska vara ett ”Kristusbrev” (2 Kor. 3:2-3), där renheten och heligheten doftar likt himmelrikets renhet och helighet.

När människor och kyrkosamfund väljer att leva och verka för att behaga människor…så har de slutat att behaga Gud först och mest.
När människor och kyrkosamfund väljer att ifrågasätta Guds Ord som sanningen…så har de förlorat kompassen, Bibelns ledstjärna och ledljus som leder till evigt liv.
Det som har blivit ”rätt” är det som känns rätt.

Jesus:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:24-26

Om vi älskar våra medmänniskor med Guds agape-kärlek så vill vi inte förleda dem och se på när de lever sina liv i synd. Gud vill i stället hjälpa dem till frälsning!
Församlingen får i stället nöd för de som håller på att gå förlorade, och vill hjälpa dem ut ur frestelser, bedrägerier, förvillelse, och lögner.
Kärleken vill frälsa! Och kärleken vill göra det som bygger upp den heliga andliga byggnaden som Guds församling är (1 Petr. 2:5). Kärleken tänker långsiktigt och på evigheten, och vill bygga tro och liv som står stadiga på Klippan Kristus, i efterföljelse, helighet, och uthållig överlåtelse i hjärta, tankar, ord, och gärningar.
Som Guds församling hjälper vi människor att ”bli kvar i Jesu kärlek”:

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:10

Och som Guds församling vill vi aldrig se på när människor förhärdar sina hjärtan mot synden och till slut släcker Anden inom sig:

”Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:19

PNEUMATOLOGI SOM ERSÄTTNING FÖR FADERN OCH SONEN

”Den del av den kristna teologin som sysslar med läran om änglar kallas angelologi, med läran om demoner demonologi, och till pneumatologin räknas som regel endast läran om den Helige Anden. Med de arianska striderna på 300-talet uppkom ett behov att definiera den Helige Andens existens, såsom den förstods i den kristna tron. Till den kristna pneumatologin räknas även andra företeelser som härförs till den Helige Anden, som Andens gärningar, andegåvor, andens frukter, andedop, profeternas inspiration, med mera. Olika kristna samfund företräder olika pneumatologiska teorier. Eftersom den Helige Anden är en del av treenigheten, är pneumatologin en väsentlig del av den konfessionella teologin.”
(Wikipedia)

Inom kristenheten finns det något som kallas för den ”pentekostala feminismen”. Det pentekostala samfundet (pingstkyrkan) är den mest växande religiösa rörelsen globalt just nu, menar en del kristna. Den består av en majoritet av kvinnor, och många kvinnor är i ledande positioner.
Ledare i den pentakostala rörelsen (män och kvinnor) kan mena att den Helige Ande leder dem in i nya insikter, där de som har tagit emot ”andedopet” vet att det är utifrån Guds ledning och vilja. Andedopet kan även kallas för ”kärleksdop” av den pentekostala rörelsen. Anden ska förstås som ”kärlekens Ande”.
Makt ska inte vara en styrande auktoritet för de som är ”andedöpta”, utan en ”livgivande kärlek”. Synen på makt inom den pentekostala rörelsen ska skifta fokus, så att ett andedop inte ska uppfylla människan med kraft i syfte att kontrollera och dominera, utan uppfylla människan i syfte att dela allt ansvar jämlikt. Detta skifte ska leda till att skydda jämlikheten mellan könen inom pentekostala rörelsen. Man önskar ett andligt uppvaknande och transformation av pingströrelsen.

Den pentekostala feminismen lyfter också någonting som kallas för ”andliga övergrepp”. Men dessa typer av övergrepp kan användas inom alla olika samfund och rörelser.
Andliga övergrepp definieras som;
”när någon använder andliga eller religiösa sedvänjor och övertygelser för att manipulera, kontrollera, förnedra eller isolera en annan person. Liksom alla former av misshandel är det ett sätt för den våldsamma personen att söka makt över offret. Det kan också kallas religiös misshandel, och det kan ske inom vilken religion, trossystem eller andlig praktik som helst.”
(womenslaw.org)

Men det behöver utfärdas även en annan varning… Uttrycket ”andliga övergrepp” får inte missbrukas, i försök att driva fram en ny teologisk tolkning och tillämpning av Guds Ord. Uttrycket får endast användas för att definiera situationer där enskilda människor eller grupper av människor blir offer för människor som utövar makt och ondska genom hot, utpressning, trakasserier, våld eller psykisk misshandel.
Kvinnor som känt eller känner sig överkörda i åsikter, tillbakahållna i strävan efter reformerad teologi, och tillrättavisade i sökandet av tjänster, roller, uppgifter och positioner i samfunden kan inte använda sig av anklagelser om andliga övergrepp enbart på grund av att kristna och kristna samfundsledare inte vill tillåta en feministisk ny teologi som innebär att man går bort ifrån Guds klara och tydliga ord och anpassar Bibeln efter en ny tid och ett nytt samhälle. Att stå fast vid Guds vilja och bud är inte lika med ”andliga övergrepp”, även fast människor på grund av detta blir besvikna och känner sig kränkta. Att inte få gehör för och tillämpning av en ny teologi innebär inte att människan i sig inte är respekterad och älskad.
Alla Guds barn har rätt att gå både till Gud och till församlingsledningen med sin tro, sina tankar, sina känslor, och sina åsikter…men det betyder inte att Gud eller Guds församling behöver eller måste ändra och förändra något utifrån deras tro, tankar, känslor, eller åsikter.
Vi måste i stället fundera på vad det egentligen innebär med ”andliga övergrepp”, och vi går till Bibeln och ser hur Jesus och apostlarna behandlade människor, men även hur de ställde krav, ultimatum, och direktiv utan att kränka människor.
Och vi börjar med att konstatera att ingen människa någonsin har haft mer ödmjukhet, medkänsla och kärlek än Jesus. Och allt Jesus sade, gjorde, och tänkte var Faderns vilja och kom från enheten med Fadern.
Ändå behöver dessa frågor ställas, för vår andliga klarsynthets skull.
Vi måste se hur Gud styr och leder församlingen, Kristi kropp, och de ”herdar” som ska leda de lokala församlingarna:

– Kränker Jesus människor…när han ställer krav och säger att den som vill följa honom ”måste förneka sig själv” och ”ta sitt kors på sig”?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

– Kränker Jesus människor…när han ställer ultimatum, pekar på vem Han är och säger att ”ingen kommer till Fadern utom genom mig”?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

– Kränker Jesus människor…när han ställer villkor och säger att endast de ”som håller hans bud får gå in genom portarna i Staden”?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

– Kränker apostlarna människor…när de uppmanar församlingar att vända sig bort från och utesluta de som väljer att leva ogudaktiga liv i synd?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

– Kränker apostlarna människor…när de tillrättavisar, förmanar, och varnar människor i församlingarna och talar om att de måste ändra sina gärningar och beteenden?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

– Kränker Gud, genom sitt Ord, människor…när han inför ordningar i äktenskap, familj, församling, och samhälle, efter sin heliga vilja?
= Ja, ”köttets” vilja blir kränkt, men inte människans ande som älskar Gud.

Gud är den Allsmäktige Guden. Hans vilja är alltid helig och rättfärdig.
Han bedömer och handlar hur han vill, utifrån sin helighet och rättfärdighet som aldrig förändras eller bleknar.
Guds motiv och syften har alltid ett evighetsperspektiv, där han handlar efter den insikt som endast Han kan ha och med de mål som endast Han kan se.
Drivkraften är heligheten, bränslet är agape-kärleken…men de två kan aldrig skiljas åt!
Motivet till Guds domar och straff är Guds heliga vredes eld, vreden mot synden och orättfärdigheten. Ändå låter han, av kärlek, människan själv välja sida, och väg…
Guds heliga vilja; människans frälsning och helgelse.
Allt ligger i Guds händer, och all makt tillhör endast Honom.
Allt Gud gör ska leda till att Gud blir ärad, att hans namn blir ärat.
När Gud sätter upp gränser, ultimatum, villkor, och krav så har Gud givetvis både rätten att göra det och rätt i allt han gör.
Ifall människor blir upprörda, ilskna, och sårade över det Gud säger och gör…så är det motståndet mot Gud och Guds vilja som ger upprörda, ilskna, och sårade känslor hos individen…som kanske inte längre får leva hur den vill, och följa sin egen vilja (”köttet”) i fred. När människan inte tillåts följa sina egna ambitioner så kan människan bli sårad.

Gud har medkänsla för sina barn…och Kristus vet allt om lidande, kränkningar, hån, hat, och förföljelse, och har blivit prövad i allt under sitt jordeliv…men att hindra Guds barn från att skada sig, avfalla, och gå evigt förlorade är viktigare än det människan finner som en kränkning av ”köttets” egenvilja. Förståelse för mänskliga svårigheter och prövningar kan finnas, från Guds sida…men frälsningen och helgelsen är viktigare!
Gud bereder alltid en väg ut ur alla prövningar:

”Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller.
Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan.
Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.”
1 Kor. 10:12-14

”Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon.
Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.”
Jak. 1:13-15

Var drar man då gränsen mellan att ”köttet” blir kränkt (upprört, ilsket, sårat) …och att människan blir sårad som person?
I ”världen” är person och ”köttet” sammanlänkat. Och detta eftersom världens människor, som har en ande som inför Gud är ”som död” (inte född på nytt), inte kan leva i andens enhet med Anden. De lever i den fallna naturen, och navigerar efter den och efter det samvete som Gud har lagt ner i alla människor gällande moralgrund. Men moralgrund innebär inte Kristi sinnelag, eftersom världens människor inte är förvandlade och formas efter Guds Sons avbild genom att leva i innerlig gemenskap med Kristus. Att som människa vara Guds avbild är inte samma sak.
Världens människor varken kan eller vill följa Guds bud och lagar på det sätt som Gud kräver, eftersom Guds lagar inte är ”skrivna i hjärtat” genom Anden (Jer. 31:31-34).
Och detta leder till att människors egenvilja, ”köttet”, ofta blir kränkt.

I världen kan alltså åtal, lagar, rättegångar, och domar innehålla brottsförklaringar av kränkningar och förtryck mot en individ…för att dessa utgår från ett samhälles synsätt som helt har uteslutit Guds Ord och synsätt i sin bedömning. Guds syn och världens syn krockar ständigt. Guds lagar och världens lagar krockar lika ofta. Och i en värld där de problem som finns uppräknade i det första kapitlet av detta bibelstudium råder…där dras gränser upp, mot all kränkning av den ”fria” människan egenvilja (mot all kränkning av ”köttet”).
Alla kristna samfund och kristna rörelser måste därför se längre, se med de andliga ögonen och bedöma allt genom det enda sanna rättesnöret kristna har; ”summan av ditt ord är sanning” (Ps. 119:160) …och inte med ett världsligt och ”köttsligt” sinnelag.
För den treenige Guden kommer inte att ha 3 separata viljor, där Fadern har en, Sonen har en annan, och den Helige Ande har en tredje separat vilja.
Den Helige Ande kan aldrig fås att göra det som inte Fadern och Sonen gör.
Den Helige Ande har ingen ”bättre” syn, ”mindre krävande” bud, eller ”större” kärlek än Fadern och Sonen har.

Inom den feministiska teologiska rörelsen ses den Helige Ande som ”the great equalizer”, den som förverkligar jämlikheten på alla områden. Könsgränserna ska ”tvättas bort” genom Anden. Han förväntas vara den som ska bryta ner alla sociala barriärer där bland annat kvinnor hämmas, och i den Helige Andes kraft och ledning ska könsgränser som förvränger och separerar utplånas.
Det hänvisas till bibelord som grund för att kvinnor som innehar de kvalifikationer som krävs för en församlingsledares roll ska kunna ha den tjänsten. Bibelställena är återkommande, och man kan mena att dessa bibelverser ska ses som ”fanor för en jämlik Ande”; Joel 2:28-30 (Apg. 2:16-18), Apg. 21:9, 1 Kor. 11:5 och Gal. 3:28.
Dessa ord talar om att; kvinnan kan be och profetera i församlingen, Anden blir utgjuten över tjänarinnorna, samt i Kristus finns ingen skillnad på man och kvinna.
Och detta är givetvis en sanning från Gud. Men i den nya strävan finns en vilja till anpassning av orden till ett nytt samhälles synsätt, och med den anpassningen så förändras innebörden av Guds Ord…och Guds vilja skulle då behöva anpassas efter människors och samhällens vilja, för att fortfarande kunna betraktas som Guds Ord.
Att använda dessa verser, men samtidigt utesluta de bibelställen där apostlarna talar om att kvinnan inte kan ha makt och auktoritet över männen och bestämma över männen samt att enbart en man kan vara församlingsledare, äldste, och diakon, blir en teologi baserad på en egen förutfattad mening som styr den teologi man tolkar fram och som utgår från en ståndpunkt man redan har. Man tolkar Bibeln utifrån; confirmation bias.
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

Men kristna kvinnor (och män) kan inte skapa en ”feministisk teologi” på grund av att de vill se en ny slags teologi som står utanför Bibelns klara ord, och mena att den Helige Ande gör någonting nytt och att människan måste följa med i förnyelsen. Förespråkare för feministisk teologi kan mena att det är just brist på utbildning i teologi, historia, och kunskap om bibeltolkning som lett till en begränsning av kvinnorna i hemmen, församlingarna, och samhällena.
När kvinnor inom den feministiska teologiska rörelsen uttrycker att de är trötta på specifika könsroller så blir det Guds ordningar som de kritiserar och är trötta på, för först som sist handlar allt om Guds heliga vilja. Inte människans längtan efter förnyelse. Längtan efter förnyelse är däremot berättigad där församlingarna och de som ska vara bekännande kristna ”sover”, lever i synd, är avtrubbade, och Andens liv och kraft och överlåtelsen till Gud har övergått till enbart religiös verksamhet eller sporadisk plikt.
Men kvinnors frustration kan många gånger även handla om hur männen lever och beter sig (i äktenskapen, församlingen, samhället), hur de prioriterar, hur de behandlar andra människor, och hur mycket de inte har överlåtit till Gud.
Det behövs idag en förnyelse, men inte en sådan som anpassar Guds Ord efter den nya tiden och det nya samhället, utan en förnyelse där både män och kvinnor inom alla kristna samfund börjar följa och lyda Jesus Kristus på de sätt som han själv uttryckligen krävde.
För ingen kommer att kunna komma in i Guds rike utan den sanna efterföljelsen:

”Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er.
Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.”
Matt. 28:19-20

”Och mycket folk följde med honom, och han vände sig om och sa till dem:
Om någon kommer till mig och inte älskar sin far och mor och hustru och barn och bröder och systrar och dessutom sitt eget liv mindre än mig, kan han inte vara min lärjunge.
Och den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det?
Annars ska alla som får se det, börja håna honom för att han har lagt grunden men sedan inte kan fullborda det, och säga: Den mannen har börjat bygga, men kunde inte fullborda det.
Eller vilken kung som vill dra ut i krig och strida emot en annan kung, sätter sig inte först ner och tänker efter om han med 10 000 kan möta honom som kommer emot honom med 20 000? Annars skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
På samma sätt är det med var och en av er: Den som inte avstår från allt det han äger kan inte vara min lärjunge.
Saltet är bra, men om saltet mister sin sälta, hur kan det då bli salt igen?
Varken för jorden eller för gödselhögen duger det. Man kastar bort det.
Den som har öron till att höra, han må höra.”
Luk. 14:25-35

”Då sa Jesus till sina lärjungar: Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?
För Människosonen ska komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då ska han belöna var och en efter hans gärningar.”
Matt. 16:24-27

Se många fler bibelställen i bibelstudiet ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.

Ifall ”ingen skillnad finns i Kristus” för den som lever ”i Kristus”…så kan inte människan leva utanför Kristi vilja och samtidigt leva ”i Kristus”.
För Kristus kan inte verka på annat sätt än utifrån den han är och hur han själv undervisade.
Människan kan inte förändra Kristus och anpassa Kristi undervisning efter människans egen vilja…och samtidigt leva i Kristus. Det är en omöjlighet.

Kristus är vår förebild, mannens likväl som kvinnans.
Kristus offrade sitt liv av kärlek. Och han är huvudet för mannen, kvinnan, och Kristi kropp. Han inte bara förväntar sig samma sak från oss, utan han kräver det.
Kristus underordnade sig Fadern i allt, av hjärtat. Och Kristus kräver samma underordning under sig själv; av mannen, kvinnan, och Kristi kropp.
Det fanns ingen konkurrens eller konflikt mellan Fadern och Sonen, i och med Sonens underordnande av Fadern.
I den utgivande agape-kärleken finns endast helig vilja från Gud, frid från Gud, glädjen från Gud, omsorgen från Gud, tilliten till Gud, och tryggheten som allt detta ger.

Mänskligheten ska vara tacksam över att Kristus inte tröttnade på de specifika roller som Fadern och Sonen hade när Sonen hade fötts på jorden som Människosonen och i allt var underordnad Fadern…

Pröva din egen tro och din partners tro genom att svara på de frågor som finns på olika ställen i de 5 bibelstudier som hör samman (som presenterades i början av detta bibelstudium).
I det mycket omfattande bibelstudiet ”Ska kvinnan underordna sig mannen?” finns det praktisk biblisk vägledning och rådgivning för män och kvinnor i äktenskap.

De andliga konsekvenserna:
Ifall man vill dela isär Gud, så att man vill söka en ny teologi hos den Helige Ande, en teologi som man inte anser finns fullt ut hos Sonen och Fadern, så har man skapat en Ande som blivit en ny Gud.
Borta är i så fall tron på den enhet som den treenige Guden alltid har och alltid lever i.
Man har i stället skapat en egen variant av Gud. Läs gärna ”Vad är treenigheten?” för större förståelse om vem den treenige Guden är.
Anden ska, genom Bibelns ord och i församlingarna och i det egna kristna livet, aldrig ses som en självständig kraft, utan som Hjälparen som alltid och hela tiden undervisar, leder, och påminner om Sonens och Faderns vilja.
Anden är alltid helt och hållet i enhet med Sonen och Fadern.
Anden har ingen självständig roll, vid sidan av Sonen och Fadern. Därför kan inte ”pneumoniska” möten och upplevelser särskiljas från Sonens och Faderns egenskaper, bud, och vilja.

”Pneumatologi” kan aldrig bli en ersättning för Jesu undervisning och apostlarnas undervisning, eftersom det var just Guds fullkomliga vilja som de undervisade.
Varje del i Kristi kropp, som blivit född på nytt av Gud, har fullheten i Kristus genom Kristi Ande tillika Faderns Ande. Ingen av Guds barn har fått mer eller mindre av Kristus, varken man eller kvinna. Kristna har i stället mindre eller mer tro, kärlek, och överlåtelse till Kristus, där uttrycken i livet visar ifall Kristus verkligen är Herre eller ifall människan själv håller på att ta tillbaka herre-rollen genom att avfalla från Gud.

”I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. Och om änglarna säger han: Han gör sina änglar till andar och sina tjänare till eldslågor. Men till Sonen säger han: Gud, din tron varar från evighet till evig het, ditt rikes spira är rättvisans spira. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.”
Hebr. 1:1-2

Sonen talade enbart det han hörde Fadern tala.
Sonens gärningar var Faderns gärningar.
Sonens kraft och kärlek var Faderns kraft och kärlek.
Sonens fullkomliga vilja var Faderns fullkomliga vilja.
Hjälparen talar enbart det han hör från Sonen och Fadern.
Hjälparen gör endast det Sonen och Fadern gör.
Hjälparens kraft och kärlek är Sonens och Faderns kraft och kärlek.
Hjälparens fullkomliga vilja är Sonens och Faderns fullkomliga vilja.

Hjälparen, den Helige Ande, är ingen ”ny” Gud, med ny kraft, kärlek, vilja, och nya gärningar. Den människa som blivit ett ”tempel” åt den Helige Ande har fått nåden att leva i enhet med den treenige levande Guden och bli ett kärl och levande verktyg för hans eviga och fullkomliga vilja. Därför kan man inte söka upplevelser, känslor, tjänster, kallelser, och gåvor som går bort från Guds Ord som Gud redan har uttalat och förmedlat på så många olika sätt; tydligt klarspråk, syner, bilder, visioner, och liknelser. Där finns; befallningar, direktiv, ultimatum, villkor, krav, varningar samt uppmuntran, tröst, vägledning, korrigering, löften om välsignelser och trofasthet för den som vänder om till Herrens väg och håller sig på den.
Läs gärna ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”.

Kan Gud komma med nya uttryck i nya tider, där det behövs och önskas?
Det beror på vad man menar med ”nya”. Ifall ”nya” har innebörden ”någonting annat” än Guds Ord vittnar om så är svaret nej. Men Gud behöver inte citera sig själv, han är inte tvingad till att bara tillämpa citat på ett sätt så att han blir låst i sin allmakt som den Allsmäktige.
Gud kan på ett personligt plan förmedla budskap angående den tid och den stund vi lever i. Han kan också förmedla varningar, tillrättavisningar, befallningar, tröst, vägledning, och visdom på ett personligt plan till varje kristen, eftersom han vet precis vilka svårigheter som varje tid har för människan. Människans fallna natur, djävulens motiv, och ”världens” frestelser har bestått sedan begynnelsen. Likaså konsekvenserna av synd och orsakerna till avfall. Det som är föränderligt och som varierar i olika tider är formerna som frestelserna kommer i, samt föremålen för människornas avgudadyrkan.

Men Bibeln, Guds levande Ord, är komplett, för alla tider, eftersom Guds vilja inte svänger hit och dit beroende av tider och samhällsformer. Var något ogudaktigt för tusentals år sedan så är samma beteende ogudaktigt tusentals år senare. Synden får inte ett helt nytt ansikte, men däremot många nya uttryck. Och synden tappar heller inte sin definition och sitt ursprung; uppror och motstånd mot Guds vilja.
Gud var alltid Gud och förblir alltid samme Gud.
Gud blir inte mer tillåtande i ett nytt förbund, eftersom hans nåd aldrig kommer att bli självskriven och villkorslös. Men Gud har skrivit sin lag i människornas hjärtan i stället för på stentavlor. (Hebr. 8:10-12). Det enda som är villkorslöst är möjligheten att få ta emot försoningen från Frälsaren för de egna synderna, för att ”ingen människa ska kunna berömma sig” av egna prestationer och egen ”fromhet” (Ef. 2:8-9).

Pneumatologi är därför även Teologi och Kristologi = läran om vem den ende Guden är.

Hjälparen gör ingenting av sig själv.
Sonen gör ingenting av sig själv.
Allt är Gud i en helig enhet.

”Då svarade Jesus och sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan ingenting göra av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. För allt det han gör, det gör också Sonen.”
Joh. 5:19

”Jag kan inget göra av mig själv. Som jag hör så dömer jag, och min dom är rätt, för jag söker inte min vilja utan Faderns vilja som har sänt mig.”
Joh. 5:30

”Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.”
Joh. 8:30

”Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? Orden som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Men Fadern som bor i mig, han gör gärningarna.”
Joh. 14:10

”Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.”
Joh. 4:34

Den som inte älskar mig håller inte mina ord. Och det ord som ni hör är inte mitt utan från Fadern som har sänt mig.”
Joh. 22-24

Hjälparen påminner lärjungarna om allt som Jesus sagt:

”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:26

Jesu bud är Faderns bud:

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.”
Joh. 15:10

Hjälparen utgår från både Sonen och Fadern:

”Men när Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
Joh. 15:26

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

Den treenige Guden tar sin boning i den pånyttfödda människan:

”Judas, inte Iskariot, frågade honom: Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig själv för oss och inte för världen?
Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord. Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu.
Men när han kom mer, sanningens Ande, ska han leda er till hela sanningen.
För han ska inte tala av sig själv, utan allt han hör ska han tala, och han ska tala om för er vad som kommer att ske.
Han ska förhärliga mig, för av mitt ska han ta och förkunna för er.”
Joh. 16:12-14

”Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du gav mig från världen.
De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord.
Nu har de förstått att allt det du har gett mig är från dig.
För de ord som du gav mig, har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de har trott att du har sänt mig.”
Joh. 17:5-8

”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.
Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du ska bevara dem från det onda.
De är inte av världen, liksom inte jag är av världen.
Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.
Såsom du har sänt mig till världen, så har också jag sänt dem till världen.”
Joh. 17:14-18

Faderns ord = Sonens ord = Andens ord
Faderns gärningar = Sonens gärningar = Andens gärningar
Faderns vilja och tankar = Sonens vilja och tankar = Andens vilja och tankar

Den treenige Guden går inte att riva isär till 3 olika viljor och tankar, ord och gärningar.
Det den Helige Ande säger, gör, vill, och tänker kan aldrig separeras från Fadern och Sonen, eftersom de vittnar tillsammans i en helig enhet:

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

Den Helige Ande är verksam från första sidan i Bibeln till sista sidan i Bibeln, före tidernas begynnelse och i evighet.
I Mos. 1:1 skapar den treenige Guden; ”elohiym”, plural.
Och i Upp. 22:17 talar den Helige Ande.
Likaså är Sonen verksam från första sidan i Bibeln till sista sidan i Bibeln, för det är den treenige Guden som är Alfa och Omega. Läs gärna ”Är Jesus Gud?”.

I bibelstudiet ”Vad är andedopet?” går vi igenom hur den Helige Ande verkade i människor i det Gamla förbundet. Människor kunde bli fyllda, uppfyllda, och ledda av Anden då också. De hade tjänster och kallelser, och gjorde kraftgärningar genom Andens kraft, samt profeterade, fick syner, uttydde syner, och verkade i Andens gåvor även på den tiden.
Skillnaden, mellan det gamla och det nya förbundet, är att människan inte längre behöver offra tempeloffer för sina synder. Jesus Kristus har öppnat vägen in i det allra heligaste, genom sitt blod, och den enskilda människan kan få en upprättad relation och gemenskap med den levande Guden i sitt innersta igen.
Det fysiska templet behövs inte längre, för nu kan människan få nåden att bli ”Guds tempel” och tillbe Gud ”i ande och sanning” genom att Kristus öppnat vägen till den direkta kontakten till Gud. Inga fler djuroffer och tempeltjänster behövs, utan nu tillhör var och en i Kristi kropp ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus” (1 Petr. 2:5).

GÖR GUD NÅGOT HELT NYTT I DEN FEMINISTISKA TEOLOGISKA RÖRELSEN?

1) Kan Guds Helige Ande säga emot sig själv, och gå emot och handla helt emot Guds Ord…angående Guds planer och vilja i det nya förbundet?
2) Kan efterföljelsen av Jesus, samt apostlarnas och Jesu undervisning, ”kompletteras” med ny undervisning och ny teologi…som inte kan bekräftas i det Nya testamentet?
3) Förvandlas Guds vilja och ordningar i sin grund…när samhällens grund förvandlas?
4) Finns det motiv hos människor som rättfärdiggör läror och handlingar som inte finns bekräftade i det Nya testamentet?
5) Har någon rätt att tolka Bibeln genom dubbel negation eller inläsning mellan raderna för att komma runt och förbi Guds klara och tydliga ord?
(Dubbel negation = ”det står inte att det inte kan vara så”)
Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”
6) Väljer den Helige Ande ut gåvor, tjänster, och kallelser till delar av Kristi kropp som går helt emot Guds Ords klara undervisning och tydliga direktiv?
7) Kan man mena att så kallade pneumatiska möten (inre möten med den Helige Ande i människan) inte är förtryckande och krävande…medan Fadern eller Sonen är förtryckande och krävande?
8) Är Hjälparen, den Helige Ande, på något sätt eller inom något område särställd från Faderns och Sonens vilja?
9) Ifall den Helige Ande är fri att handla utanför Faderns och Sonens vilja…hur och vem är i så fall ”Gud”?
10) Ifall den Helige Ande är fri att handla utanför Guds Ord…hur kom då Guds Ord till och vad är i så fall Guds Ord?

En del menar att kristna kyrkan tidigare inte har följt Guds vilja, och därför så ser det ut som att Gud gör någonting helt nytt i en ny tid. Det som egentligen skulle ha varit en självklarhet under hela historien anses därför som något nytt.
Andra menar att Gud har en ny tid för människorna i och med det nya förbundet, och Hjälparen förmedlar bara allt den hör från Jesus Kristus. Så ifall kristna känner sig ledda av Anden att göra nya saker så är det förankrat i Kristi vilja.
Att nutida rörelser skulle kunna bära en större sanningsgrund än tidigare rörelser skulle kunna vara sant ifall man menar att man numera går tillbaka till Guds heliga Ord som rättesnöre och ledljus i församling och privatliv. Innebär den nutida rörelsen att Andens kraft och liv, tjänster och nådegåvor, verkligen får verka i och genom Kristi kropp likt i Apostlagärningarna så är den nutida rörelsen ingen ny rörelse i Guds perspektiv, utan i stället Guds ursprungliga vilja från begynnelsen. Rörelsen kan då i stället bara upplevas som ny i de församlingar och i de människoliv där man lämnat ett liv i Andens ledning och kraft, vilja och gärning.
Innebär en nutida rörelse att ”nya sanningar” behöver få plats, välkomnas, och leda människor in i ”ny kunskap”…men inget av detta finns bekräftat i det Nya testamentet…då har i stället en villolära smugit sig in i församlingarna och in i människors liv.
Detta kan finnas överallt inom kristenheten där Guds vilja och Ord inte efterföljs och där människors egna viljor i stället tillåts bli rättesnören.
Någonting som allt alltid kan prövas genom är;
– Tillåts synd? Synd = motstånd mot Guds heliga vilja.
– Tillåts Gud att verka och leda i allt?
– Är vittnesbördet i liv och församling; ”för detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud” (1 Joh. 5:2-4)?
– Är frukten i liv och församling; ”vetekorn som dött och ger stor skörd” (Joh. 12:24-25), och människor som ”förnekar sig själva och tar sina kors varje dag” (Mark. 8:34-37, Luk. 14:25-35)?

Vi behöver granska allt genom Guds perspektiv;

”Summan av ditt ord är sanning.”
Ps. 119:160

”Men Herrens ord förblir i evighet.”
1 Petr. 1:25

”Himmel och jord ska förgås, men mina ord ska inte förgås.”
Matt. 24:35

”För evigt, Herre, står ditt ord fast i himlen.”
Ps. 119:89

”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.”
Joh. 17:17

Men vad händer när kristna och kristna samfund inte längre vill ha Guds Ord som sitt rättesnöre, högsta auktoritet, och som sanningen…utan i stället vill anpassa Guds Ord till en ny tid, med betydelsen; ett nytt samhälle, nya ordningar, nya synsätt, nya värderingar, och nya perspektiv?
Då går det inte ens att visa vad Gud själv säger om sitt eget Ord och sin egen vilja…
för bevisningen faller redan i bevisningen, och därmed även i prövningen av sanningen.

Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

DET JORDISKA LIVET OCH DET ANDLIGA LIVET

I Kristus (vår ande lever i enhet med Kristi Ande) finns det ”ingen skillnad mellan jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna” (Gal. 3:28).

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.
Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.
Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet.”
Gal. 3:27-29

Tittar vi på orden i den grekiska grundtexten, Textus Receptus, så står det;
”eni ou loudaios oude Hellen eni ou doulos oude eleutheros eni ou arrhen kai thelus” =
”är inte jude eller grek är inte slav eller fri är inte man och kvinna”.

Detta refererar till vilka som är Abrahams sanna säd och arvingar genom tron.
Alla som iklätt sig Kristus har därmed inte utraderat att de är judar, greker, slavar, fria, män och kvinnor i det jordiska livet. På jorden kan det fortfarande finnas en skillnad på jude och grek, slav och fri, man och kvinna. Detta för att vi fortfarande lever det jordiska livet och ännu inte blivit fullkomnade till hela vår varelse, fastän hela den rättfärdiggjorda människan får bli kallad rättfärdig i och genom tron på Jesu Kristi rättfärdighet. Gud har ännu inte tagit oss ur ”det jordiska”, fastän vi är medborgare i Guds rike redan här och nu. Vi har ett dubbelt medborgarskap tills den yttersta dagen. När vi fullkomnats så lever ingen man eller kvinna längre i ett äktenskap med varandra, utan de har då blivit som änglarna:

”Jesus svarade och sa till dem: Ni tar fel. Ni förstår inte Skrifterna och inte heller Guds kraft. För vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som Guds änglar i himlen. ”
Matt. 22:29-30

Men på jorden fortgår Guds ordningar, Guds regler och bud för livet på jorden. Och vi är inga andevarelser som det inte finns någon fysisk definition av kön på, utan vi är endera skapade som män eller kvinnor.

Vårt innersta jag, vår ande, är fullständigt fri och friköpt i och genom Kristi verk på korset.
Vårt innersta jag har inga förmåner för att det tillhör en man, och vårt innersta jag har ingen lägre ställning för att det tillhör en kvinna. Vår ande som fötts på nytt är definierad som ett Guds barn och Jesu medarvinge, och vi har på jorden blivit ett tempel åt Guds Helige Ande. Inget kön har särställning när det gäller frälsning, befrielse, upprättelse, eller efterföljelse, lärjungaskap och tillåtelse att fritt få komma inför Guds tron och hämta kraft och liv och trygghet ur Källan och Klippan. Jesu försoningsverk har rivit itu förlåten in till det allra heligaste (Mark.15:37-39) så att alla, både män och kvinnor, oavsett om de är judar eller greker, slavar eller fria, kan komma in i det allra heligaste och få en gemenskap direkt med den Allsmäktige Guden. Det behövs inte längre mellanhänder för att få förlåtelse för sina synder och bli upprättad och försonad med Gud. Jesus Kristus är den ende medlaren mellan Gud och människa (1 Tim. 2:5-6).
På jorden lever de kristna efter Guds ordningar, för att Gud genom dessa vill skapa frid och gott vittnesbörd till Guds egen ära, i stället för kaos, anarki, och maktkamper.
Vi är kallade till olika uppgifter, dels som man och kvinna och dels var och en som enskild del i Kristi kropp.
Ett lokalt kristet samfund, eller ett kristet samfund som blivit globalt, står inte ensam under ledningen av Guds Helige Ande. En jämlikhet som är definierad av de moderna samhällslagarna, där män och kvinnor ska ha exakt samma rättigheter, skyldigheter, ansvarsområden, positioner, roller, och uppgifter i samhälle, församling, och äktenskap är inte förenligt med Guds Ord och Guds vilja.
Eftersom alla delar i Kristi kropp är lika älskade av Gud, lika värdefulla för Kristi kropp, och lika välsignade i Kristus ”med himlens alla andliga välsignelser” (Ef. 1:3-6), och ”Gud gör ingen skillnad på människor” (Rom. 2:11, Apg. 10:34-35), men fått tjänster som tillsammans bygger en hel komplett kropp, så är ett eftersträvande efter ”världslig” jämlikhet på alla områden på jorden en strävan som pekar ut Guds vilja och värderingar som ofullständiga, ofullkomliga, och felaktiga.

GUDS ORDNINGAR, KALLELSER OCH GÅVOR

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

Guds gåva är att få bli en älskande make och familjefader, en älskande hustru och moder.
Guds gåva är att få vårda, älska, uppfostra, undervisa, fostra och vägleda sina barn.
Guds gåva är att ha ett hem, mat, kläder, och förnödenheter till tjänsten för Gud.
Guds gåva är att vara en medmänniska som hjälper, stöttar, tröstar, uppmuntrar, och styrker andra.
Guds gåva är att få vara en del av Kristi kropp och leva ”i Kristus”, och i Anden sedan få välsigna och hjälpa alla delar i Kristi kropp med de gåvor Anden har gett varje del.
Guds gåva är att få gå ut i världen och välsigna och hjälpa medmänniskor till omvändelse och frälsning i och genom Jesus Kristus, till ett liv i Andens enhet.
Meningen med våra liv, som Gud har gett oss, är att älska Gud mest och högst av allt (i tanke, ord, gärning och hjärta, och i strävan, längtan, vilja, förstånd och kraft) och att älska våra medmänniskor som oss själva (omsorg på alla områden).
Det vi vill att vår nästa ska göra för oss, det vill vi också göra för dem; ”du ska älska din nästa som dig själv”.
Det vi inte vill att vår nästa ska göra för oss, det ska inte vi heller göra för dem (likgiltighet, girighet, ondska mm).
Meningen med våra liv är också att leva i en kärleksfull gemenskap med Gud och leva i kärlek och gemenskap med våra bröder och systrar i Kristus.
Det är Guds utgivande agape-kärleks kretslopp; att ge kärlek och att ta emot kärlek.

Guds gåvor bygger äktenskapet, familjen, församlingen, och samhället, när det fungerar som det ska fungera; enligt Guds vilja.
Även Guds kallelser och tjänster inom församlingen bygger på Guds gåvor.
Guds ordningar är en gåva till oss, eftersom de bygger på Guds vilja att fred och frid ska råda. Vi ser dessa uppmaningar i apostlarnas brev till församlingarna, och motiven är att vara goda förebilder i lydnad av Gud, och att leva i kärlek, fridsamhet, och hjälpsamhet; till Guds ära.

Guds ordningar och vilja får aldrig bli en stötesten, som ska försöka bärgas bort och befrias ifrån.
Guds ordningar och vilja får aldrig heller bli en skam för kvinnor eller män.
Guds ordningar och vilja ska i stället visa kärleken mellan män och kvinnor i äktenskapen och i församlingarna och i samhället, samt frid och gott vittnesbörd för de som inte är kristna.
Ifall samhället och de som inte är kristna inte vill ha med Gud och församlingarna att göra, på grund av att församlingarna följer Guds vilja, så är inte lösningen på bristen av intresse från världen att gå över till ”världen” och anamma dess liv, ordningar, och världsandes vilja att göra revolt och uppror mot Gud.

Kristna har egenskaper som de fått av Gud, och roller och uppgifter som de fått av Gud.
Kristna har andligen fullkomlig frihet i Kristus (= friköpta från syndens lag (Rom. 8:1-4) och förbannelse (Gal. 3:13)), men lyder Kristi vilja och bud genom att underordna sig Kristus (Ef. 5:22-24).

Kristna har sitt andliga liv i Kristus, där hela människan är helgad åt Gud (1 Thess. 5:23).
Kristna har sitt andliga och jordiska liv i äktenskap och församling, och sitt andliga och jordiska liv i samhället.

Kristna underordnar sig, även i sin frihet:
– Underordnar sig Gud
– Underordnar sig församlingsledningen
– Underordnar sig varandra
– Underordnar sig överheten i samhället

När människan underordnar sig Gud och varandra så ska det ske i kärlek och insikt om Guds vilja, omsorg och kärlek. Inte av tvång.
Ett hjärta som är upproriskt, och anser sig tvingad till underordning av annat än sitt eget hjärtas vilja och kärlek till Gud, kan inte behaga Gud och kommer heller inte att kunna älska sina medmänniskor i utgivande agape-kärlek.
Ett hjärta i uppror mot Guds vilja och bud lever i egots (”köttets”) vilja och kraft, för i den fallna naturen finns ”köttets” begär som aldrig vill underordna sig Anden (Gal. 5:16-17). De är i ständigt krig med varandra, och det är ett krig som varje kristen har att utkämpa varje dag.
Hjälpen i den dagliga striden är; Guds mäktiga kraft i den Helige Ande, Jesu seger över mörkrets makter, och Guds andliga vapenrustning (Ef. 6:10-18), given genom Herren Jesus Kristus.

Det egna hjärtat måste ödmjuka sig och ha en vilja att underordna sig Gud, men ”köttet” kommer aldrig att vilja ödmjuka sig. Människan måste ta Herren till hjälp, och i en enhet av sin pånyttfödda ande och Guds Ande regera över ”köttet”.
Det går inte att ha uppror mot Guds ord och ordningar och samtidigt kräva en välsignelse av Gud för upproret.
Det går inte att göra revolt mot Guds Ord och ordningar och samtidigt kräva att Gud ska acceptera människans egna förslag på ersättning av Guds Ord och ordningar.

Jesus underordnade sig Faderns vilja helt, som Människosonen på jorden.
Jesus lydde alltid Fadern, vars vilja alltid var Jesu egen vilja.
Till och med när Jesus inför korsfästelsen frestadesi köttet (själen och kroppen) och hade svåra ångestkval så bad han ändå:

”Fader, om du vill, så ta denna bägare ifrån mig. Men ske inte min vilja, utan din.”
Luk. 22:42

Gud är klar med sin vilja.
”Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig.”
Lämnar vi Guds ord, som vårt ljus på den smala vägen, så ser vi inte vart vi går utan leds fel, snavar, och faller.

En befrielseteologi kan aldrig handla om att de som bekänner sig som kristna ska befrias från de roller och uppgifter som Gud har gett dem genom sitt Ord.
Men en sann och sund befrielse kan ske genom att både män och kvinnor överlåter hela sina liv till Jesus Kristus och verkligen lever i sann efterföljelse, och likt Jesus själv frivilligt ikläder sig en roll som varandras och människors tjänare, i ödmjukhet och utgivande agape-kärlek.

Alla kristna som lever i Kristus och är ledda av Anden har en kallelse att älska både alla bröder och systrar i Kristi kropp samt älska medmänniskorna.
Det ska inte behövas nya teologiska rörelser för att grunden som Jesus lade ska finnas.
Kärleksbuden om att älska Herren Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, med all sin kraft, och med allt sitt förstånd, samt älska sin nästa som sig själv är grunden för
Kärleken förtrycker inte, men den kompromissar heller inte med sanningen.
Guds agape-kärlek är helig och stark, men den finns inte till för att behaga människor egenvilja.

SUMMERING

När människa och samhälle börjar bekämpa Guds bud, vilja, och ordningar så försöker man att utföra en kamp som aldrig kan välsignas och sanktioneras av Gud.

För Gud är både männen och kvinnorna värdefulla och dyrbara, och så högt älskade att Gud sände sin Enfödde Son för att dö för dem alla, för att kunna upprätta dem till det liv och den gemenskap med Gud som finns i och genom Jesus Kristus, till glädje, frid, kraft, och evig frälsning för dem alla.

När samhället skaffar sig en ny syn på de gåvor, kallelser, tjänster, roller, uppgifter, och ordningar som Gud har talat, visat, och stadfäst så kan inte samhällets nya syn implementeras i Bibeln och kombineras med Bibelns ord. Den människa som vill skapa en kombination av Guds vilja och världens vilja, och följa både Guds Ande och världens ande, kommer att leva med en fot i två helt olika världar och bli halvhjärtad för dem båda. Den människan kommer, i Guds ögon och ur Guds perspektiv, att vara en avgudadyrkare…som inte enbart älskar och lyder Gud, utan även älskar och följer världens andes vilja, ”denna världens furste” (Joh. 12:31,16:11).
En kristen måste leva i världen, men ska inte leva av världen och inte heller älska världen. Det innebär att världen, och det som är i världen, inte ska få den plats som enbart hör till Gud. Lydnaden är till Gud först. Tankarna går till Gud först. Längtan går till Gud först. Strävan efter Guds vilja får den första platsen. Och ingenting annat eller ingen älskas mer och är dyrbarare än Herren Gud.
När människan älskar Gud högre än allt annat, och gått igenom sitt eget ”getsemane” (”ske din vilja, inte min”) och ”golgata” (”ta sitt kors”) när hon lämnat över sitt liv och sitt hjärta till Herren helt och hållet, då blir hennes vilja; att göra Guds vilja. Inte för att hon måste, utan för att hon, av kärleken, inte har något val. Hon är inte längre sin egen, utan Kristus har friköpt henne och lever i henne och har blivit hennes liv.

Försöker man särskilja den Helige Ande från Fadern och Sonen, i Bibeln och i det egna livet, har man gått in på en väg som är främmande för Gud och Guds folk.
Man försöker då skapa nya ordningar i en ny slags teologi, där de egna föreställningarna och den egna förväntan ska passa in i det andliga livet. Och det mest problematiska av allt; man vill att Gud ska anpassas till detta. Men det går inte att pressa in Gud i egna teorier och egna ordningar.
Det är inte så att Gud har glömt att uppenbara sanningar för sitt folk.
Det är inte så att Gud lovade att uppenbara en ny ordning, nya läror, nya bud, och en ny Ande i tider han redan inräknat och vet allt om.
Det är inte så att Gud inte visste hur vår tid och vårt samhälle skulle se ut och bli.
Det är heller inte så att den moderna vetenskapen har upptäckt saker om människan och planeten som Gud borde ha kalkylerat in i sitt Ord.

Lösningen på mäns och kvinnors ovilja och oförmåga att följa Guds vilja är inte ”feminismen”.
Lösningen på mäns ovilja och oförmåga att leda församlingar efter Guds vilja är inte ”feministisk teologi” och nyskapade feministiska rörelser där kvinnorna tar över eller delar ledarrollerna och styr.
Lösningen är omvändelse och hel överlåtelse till Gud på alla områden i livet, och ett liv enligt Guds Ord i hjärta och handling som ger en frukt som blir välbehaglig inför Gud och ärar Honom.
Endast då kan Guds Andes liv och kraft få flöda fritt och mäktigt i församlingarna och i hemmen.

”Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den. Men han ska be i tro utan att tvivla. För den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit. För en sådan människa ska inte tro att han kan få något av Herren. En man vars själ dras åt två håll är ostadig på alla sina vägar.”
Jak. 1:5-8

Allt faller…om man inte tror att ”summan av Guds Ord är sanningen” från Gud (Ps. 119:160).
Jesus reduceras annars till en vis man som man kan hämta inspiration och råd från.
Jesus blir en man som orsakade kaos och fick förföljda lärjungar i ett land i Mellanöstern.
Religionen blir mer en filosofi, eftersom en religion behöver heliga skrifter, lagar och bud, samt en Gud att dyrka, följa, och lyda. (Läs gärna ”Skapade Jesus en ny religion?”)
Är inte Bibeln sanningen…varför då ge sitt liv till någonting så osäkert?
Tro, omvändelse, förvandling, pånyttfödelse, helöverlåtelse, och helgelse kräver en levande Gud, som talat levande och förvandlande Ord till människorna, och som förvandlar så på djupet att människor vill offra hela sina liv till Honom, den ende sanne Guden, för att få Guds heliga liv inom sig (”få del av gudomlig natur”, ”den levande Gudens tempel”) och få leva i nära, innerlig gemenskap med Gud i evighet!
Redan här och nu får vi nåden att leva i helig enhet och gemenskap med Allsmäktig Gud. Men utan tro och helgelse kan ingen se eller behaga Gud och komma in i Guds rike. Och utan lydnaden som drivs av kärleken och hängivenheten till Gud samt den ödmjuka underordningen så kan inte Gud vara Herre i allt, Herren över allt.

Vi kan göra goda gärningar, liksom Jesus och apostlarna och den första församlingen gjorde goda gärningar, och därför kan människorna i samhället ha ett gott anseende till kristna. Men varken Jesus eller apostlarna kompromissade med Skriftens ord eller med världens synd och världens ande.
Goda gärningar är däremot inte att behaga världen på världens villkor, och människor på människors villkor. Inte heller att föra in det som världen anser ”gott” in i Guds heliga församling.
Goda ordningar är de ordningar som är skapade av Gud. Inte de ordningar i världen som är emot Guds ordningar.
Guds motiv är inte världens motiv, Guds väg är inte världens väg, och Guds tankar är inte människors tankar.
Men världens breda väg är kantad av till synes ”goda” intentioner och motiv.

”Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader. Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:17

Läs gärna de andra 4 bibelstudierna som hör ihop med detta:
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är underordning motsats till frihet?”
”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”
”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”
Dessa 5 bibelstudier ger tillsammans en djup, bred och omfattande helhet av Guds vilja och Ord.

/ M.H.

Bibelstudier

Fördjupade studier av Guds ord.

Är feministisk teologi biblisk?

Dela detta: