Är underordning motsatsen till frihet?

Frågan som hör ihop med rubriken på bibelstudiet är; Hur fri är egentligen människans vilja? Fri till vad…och fri utifrån vad?
Både friheten och underordningen behöver definieras och relateras. Båda kan missbrukas av människor, och människor är ofta snabba med att kategorisera friheten som något gott och underordningen som något ont.
Men finns det, enligt Gud, en god mening med en underordning och en ond mening med friheten?

Kan en människa vara fri, som underordnad…och vara bunden och en slav, som fri?
Svaret är ”ja”, och det kommer vi att visa.

Vi kommer här att gå igenom:
– Världens hierarkier
– Guds paradoxvärld
– Underordning eller frihet?
– Guds syn på ordning och underordning
– Betydelsen av orden; ”Underordna sig”
– Församlingens olika tjänster
– Den orättfärdiga underordningen
– SUMMERING
Jesus Kristus – Guds Ord = Guds församlings förebild och mål!

Detta bibelstudium är direkt sammanlänkat med 4 andra bibelstudium.
Var och ett av bibelstudierna kan läsas fristående, men vi rekommenderar att de alla läses tillsammans eftersom de bildar en bred enhet och en omfattande helhet:
”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle? ”
”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”
”Ska kvinnan underordna sig mannen?”
”Är feministisk teologi Guds vilja?”

VÄRLDENS HIERARKIER

I världen finns det hierarkier överallt;
kungar eller presidenter, parlament och riksdag, företagsledare och styrelser, kommun- och regionsledare, rektorer och chefer, överläkare och lärare, domare och poliser, militären och ordningsvakter med mera. Invånare och medborgare måste underordna sig redan som små barn. Föräldrar och förskolepersonal är överordnade redan från födseln och tidiga år, och under livet förblir människan underordnad andra människor och olika myndigheter och förordningar. Landets styre bestämmer vad som är rätt eller fel, och individen underordnar sig dessa lagar och regler ifall man vill bli utan rättsliga påföljder.

Den människa som vill leva helt utan underordning, helt utan att underordna sig någon eller något, kan inte ens leva utan underordning ensam på en ö. Man bär alltid med sig den fallna naturen, och den får inte sina uttryck enbart genom gärningar utan även genom tankarna, viljan och känslorna; självrättfärdigheten, självcentreringen, upproret mot Gud, högmodet och allt annat som styr.

Ett styre, vare sig det är i ett samhälle eller från Gud, för alltid med sig utdelade domar och straff vid brott mot lagarna. Den totala friheten är inte så total, eftersom friheten innebär individuella ansvar för efterföljelse och underordning. Friheten i samhället är begränsad, liksom friheten för den som gett sitt liv till Jesus Kristus är begränsad på jorden. Den frihet som Guds barn har fått är just friheten från syndens slaveri, skulden den för med sig, och de rättsliga påföljder den skulle gett på den yttersta dagen.
Den som fötts på nytt i anden av Gud har fått en öppnad väg till Gud och kan få leva i en direkt gemenskap med Honom, eftersom vägen in till ”det allra heligaste” öppnades genom att förlåten framför det allra heligaste i templet brast mitt itu när Jesus dog på korset. Allt blev möjligt genom att Jesus tog vår synd på sig, dog för oss i vårt ställe och återställde vår relation med Gud.
Kristi efterföljare har i tron, bekännelsen, och överlåtelsen av sitt liv i dopet dött bort med Kristus och uppstått med Honom. Och friheten är att få leva ett liv ”i Kristus”, med Kristi Ande boende i sitt allra innersta. Människans ande kan äntligen, i frihet och glädje, ropa; ”Abba, Fader!” och kan alltid få komma inför nådens tron och känna friheten i frälsningen.
Den fallna naturen är en skuldtyngd som har osynliga frihetshindrande bojor.
Den gör att människan tror sig välja fritt…fast den själv alltid styr valen.

Men kan människan inte komma undan krav och underordning överhuvudtaget?
Kan människan inte leva i full frihet och efter en helt fri egen vilja?
Svaret är; det är en omöjlighet i dess verkliga mening.
Vi behöver i stället förstå vad det är vi behöver frihet ifrån.
Vi behöver se vilken slags frihet som bär med sig de goda välsignelserna, både för oss själva, för våra medmänniskor, och för de som vi måste underordna oss. Och vi behöver se vilken typ av ”frihet” som binder oss genom synden. ”Friheten att begå synd” är en lögn som bedrar människor och binder dem allt starkare i andliga bojor, som finns i världen och i samhället som lever i uppror mot Guds vilja.
För det finns en paradox i själva underordnandet under Gud, i att ha Jesus Kristus som sin Herre; vi får det dyrbaraste som finns! =

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska,”
Ef. 1:3

Att vara friköpt, genom Jesu försoningsverk på korset, betyder frihet från domen men också friden i gemenskapen med Gud. Den verkliga friheten är att redan nu får bli en medborgare i Guds rike, och att det riket finns inom människan, genom den treenige Gudens närvaro.
Vår ande lever i full frihet tillsammans med Guds Ande, och pånyttfödelsen har gjort att Guds vilja har blivit vår vilja. Vår ande har inget behov av att göra uppror längre, eftersom vi lever i glädje, frid och helig kärlek tillsammans med Gud.
Frihetens paradox:
Att ge sitt liv till Kristus = att ha vunnit sitt eget liv tillbaka!
Att ha underordnat sig Kristus som Herren = att verkligen bli fri!

Jesus:
”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. För den som vill bevara sitt liv, ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:24-26

Jesus:
”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36

Den treenige Guden bor i den som fötts på nytt i anden:

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom.
Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er.
Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

”Jesus svarade och sa till honom: Om någon älskar mig, så håller han mitt ord.
Och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Joh. 14:23

”Och Herren är Anden och där Herrens Ande är, där är frihet.”
2 Kor. 3:17

Läs gärna ”Vad är treenigheten?”.

GUDS PARADOXVÄRLD

I Guds rike är verkligheten i mångt och mycket motsatsen till hur det fungerar i ”världen”.
Värderingarna är motsatta. Synsätten och perspektiven är motsatta. Målen är motsatta. Och motiven är motsatta.
Några exempel ur Bibeln:
1) Man får liv – när man dör
2) Man bli helt fri – när man är tjänare
3) Man blir vis – när man blir ”dåraktig”
4) Man blir stark – när man är svag
5) Man blir rik – när man är fattig
6) Man blir upphöjd – när man är ödmjuk
7) Man blir salig – när man är förkrossad

Det här innebär även det omvända:
1) Den som väljer att vinna sitt liv i ”världen” – mister livet hos Gud och med Gud.
2) Den som väljer friheten i ”världen” – blir ”slav under synden”.
3) Den som vill vara vis i ”världen” – blir en dåre i Guds ögon.
4) Den som vill vara stark i ”världen” – blir svag på många områden.
5) Den som vill vara rik i ”världen” – är fattig inför Gud.
6) Den som vill upphöja sig själv i ”världen” – kommer falla i sitt högmod.
7) Den som strävar efter lyckan i ”världen” – kommer missa eviga saligheten hos Gud.

Synsätten, men också verkligheten, i Guds rike är så fundamentalt skilt och olikt synsättet och verkligheten i ”världen”. Men varje människa som fötts på nytt i anden av Gud och lever av det levande Ordet upplever denna förvandling, detta skifte i synsätt och verklighet. Men det kan uppstå problem och förvirring ifall de som blivit Guds barn inte förstår hur de båda världarna fungerar…och på vilka sätt de kolliderar.
När människan står inför möjligheter och val och står inför frestelser och prövningar så har hon alltid vägskäl inför sig; världens väg…eller Guds väg.
Kan dessa kombineras?
Det beror på hur man tänker och menar, för även alla som tillhör Guds rike måste navigera sig fram i världen eftersom jordelivet levs fysiskt i världen. I Bibeln beskrivs ”världen” som den värld som styrs av ”världens ande”. Men Gud ”älskade världen så mycket att han gav den sin enfödde Son”, och det visar dels att Gud älskar allt som ingår i hans Skapelse, men också de människor som är på väg att gå förlorade i ”världen”. Han vill rädda, han vill frälsa.
Men Guds barn kan kombinera Guds rike med livet i världen, eftersom de kommer att leva i samhörighet med människor i världen, med samhällen i världen, och utföra uppgifter i världen. I till exempel arbete i samhället och i utbildning på skolor är efterföljare till Gud tvungna att rätta sig efter regler och ordningar som inte följer Guds bud och vilja i allt. Guds barn har ändå val att göra i och med att de först och främst vill tjäna Gud och lyda Honom före ”världen”. I alla sammanhang behöver Guds barn välja vilken ande de vill följa; i tanken, i hjärtat, och i praktiken. Man kan givetvis ha ett arbete i samhället där man hjälper sina medmänniskor på olika sätt, men innebär det arbetet att Guds barn tvingas göra avkall på sin efterföljelse av Gud och sysslorna och kraven går helt emot Guds vilja och rättfärdighet, så behöver ett val göras; tjäna Guds först eller tjäna ”världen” först.
Att alltid ”lyda överheten”, som Bibeln uppmanar alla Kristi efterföljare till, innebär att vara ett gott föredöme, skapa fred med människor, rätta sig efter de ordningar Gud har infört, och ära Gud med sitt liv. Men innebär att ”lyda överheten” att Guds vilja och bud bryts så behöver människan välja igen; tjäna Gud först eller tjäna ”världen” först.
Guds ordningar är som ordningar införda av Gud, men varje individ är inte tillsatt för att de tjänar Guds vilja. Det gör långt ifrån alla…
Ibland tillsätter Gud ogudaktiga ledare för att utföra en dom och ett straff genom dem, eller för att väcka människor till omvändelse och frälsning. Gud har handlat så genom Bibelns historia. Han kan leda både rättfärdiga och orättfärdiga.

”Kungens hjärta är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder det vart han vill.”
Ords. 21:1

”Herren blickar ner från himlen, han ser alla människors barn. Från sin boning betraktar han alla som bor på jorden. Han formar alla deras hjärtan, han ger akt på alla deras gärningar.”
Ps. 33:13-15

”Vi vet också att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”
Rom. 8:28

Det bästa = efter Guds plan och beslut.
Guds plan och beslut = alltid det bästa.

Att älska världen och anpassa sig efter världen – innebär fiendeskap till Gud och Guds rike. Och detta eftersom de inte går att smälta samman i vilja, syfte, mål och mening. Människan har en svår balansgång att klara av, och utan hennes hjärtas vilja att följa Gud så kommer hon att ”tappa balansen”…och falla.
Hon kommer att tjäna det ena mer än det andra, följa det ena mer än det andra, älska det ena mer än det andra. Och måttet mäts i; hennes hjärtas tro, hennes hjärtas tal, hennes hjärtas gärningar, och hennes hjärtas tankar och vilja.
Läs gärna ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?”.

För att förstå Gud så behöver man både söka Guds gemenskap i bön och stillhet, men även ta till sig hela Guds Ord. Inte enbart utvalda stycken, verser eller ord. Utan verkligen vilja lyssna till alla budskapen, och vilka motiv, synsätt, värderingar, och mål Gud har genom mänsklighetens historia. Guds hjärta visar sig i helheten, i ”summan av Guds ord” (Ps. 119:160), eftersom summan/helheten visar hela Guds vilja och alla Guds egenskaper. Slår man dövörat till…så kommer man att få fel bild av Gud. Och missförstånden kommer att ta över tankevärlden och tron, och få konsekvenser som aldrig var tänkta.

När människan ”spärrar” sig själv, i sin vilje- och tankevärld, och vägrar lyssna på Gud och vägrar söka Guds vilja, så blir denna spärr ett hinder i hela hennes gemenskap med Gud. För hur fungerar ett förhållande och gemenskapen mellan människor…när den ena parten vägrar lyssna på den andre och slutar att söka den andres vilja?
Det är ”köttet” som vägrar att lyssna, vägrar förstå, och vägrar att bry sig om den andres vilja. Och samma ”kött” står i vägen mellan Gud och den människa som vägrar lyssna på Honom. Men jämförelsen haltar ändå till viss del, eftersom den människa som gett sitt liv till Gud har Gud som Herre i sitt liv, tjänar Gud och har gett Gud allt; hjärta, vilja, gärningar, tid, pengar med mera.
Hur går det för någon som vägrar att lyssna på Gud…som i stället följer sitt eget ”kött”?
Bibeln är full av varningar för detta.
För att ta del av många av dessa så läs gärna ”Vad är skillnaden mellan den smala vägen och den breda vägen?”.

UNDERORDNING ELLER FRIHET?

Alla människor underordnar sig någon och någonting.
Ingen är så fri som det verkar kännas eller se ut.
Den som är mest fri, så som en människa kan bli i sitt inre, är den som fått del av ”fridens evangelium” och fått tillbaka sin gemenskap med Gud igen.
Den människan har, genom sin tro på Jesu försoningsverk på korset, blivit född på nytt i sin ande (sitt innersta jag) genom Guds kraft.
Den människan har blivit helt friköpt från syndens och dödens makt, och fastän den fysiska döden kommer att inträffa så kommer hennes ande aldrig att dö. På den yttersta dagen får hon en evig uppståndelsekropp, lik änglarnas, en förhärligad kropp likt den som Jesus fick när han stod upp från graven och hade förhärligats.
Läs gärna ”Har människan ett innersta jag?” och ”Vad är en människa?”.

När alla människor blivit så stora att de kan förstå skillnaden på gott och ont, och kan göra ett medvetet val; ge sitt liv till Jesus Kristus och följa Honom, och då behöver de inte längre vara något som Bibeln kallar för ”slav under synden”.

”Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.
De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria?
Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.”
Joh. 8:31-34

Petrus beskriver dem som har lämnat den rätta vägen:

”De är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden. Det svarta mörkret är förvarat åt dem för evigt. För de talar stora men tomma ord och lockar genom köttsliga, lösaktiga begär till sig sådana som verkligen kommit undan dem som lever i villfarelse. De lovar dem frihet, fast de själva är slavar under fördärvet. För det man besegrats av är man slav under.”
2 Petr. 2:17-19

Friheten som beskrivs här är den frihet människor tror att de har när de lever utan Gud eller har lämnat Gud.
Friheten finns i stället för alla dem som fått sin skuld inför Gud betald och blivit benådade och upprättade.
Varje människa på jorden, som blivit född på nytt av Gud, har ändå en daglig kamp mellan att välja; att leva efter Andens vilja och ledning…eller välja att leva under sitt fallna ”kötts” vilja och ledning. Den som älskar Gud kommer att vilja leva i Anden.
Läs gärna ”Vad är syndens lag och Andens lag?” för mer förståelse.

Den människa som anser sig leva i det mest fria samhälle som finns har ändå bojor i form av ”köttets” begär, och den fallna naturens slaveri under synden, ifall hon vänt sig bort från Gud. Den människan kan inte styras av annat än sin fallna natur och dess begär, genom sitt motstånd mot Gud och Guds vilja.

”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.”
Rom. 8:7-8

Läs gärna ”Vad är en fallen natur?” och ”Är eros en kärlek från Gud?” samt ”Vad hände när människan åt av Kunskapens träd?”.

Både den som är född på nytt i anden och blivit fri från syndens slaveri och den som fortfarande lever helt i sin fallna natur har samhällslagar och samhällsregler att förhålla sig till och underordna sig.
Människan kan vara fri inom vissa gränser, eftersom det i princip alltid finns lagar och regler och ramar att förhålla sig till och en ”överhet” att lyda och följa.
Den individuella friheten är begränsad.

I relationer, i ett sekulariserat samhälle, blir ofta innebörden av ordet ”frihet”; rätten och möjligheten att leva ut alla begär som den fallna naturen har. Och frihet är ofta detsamma som att få kunna leva helt i självcentrerad vilja och vara helt fri att synda.
Friheten blir = frihet från Guds lagar och bud och ordningar, eftersom Gud inskränker på den egna rätten att synda.

När ”jaget” (egot) och ”köttet” får fritt spelrum och inte behöver behärskas och underordnas så skapar det ett samhälle med människor som utgår från sig själva; vad jag vill, vad känner jag för, vad jag inte vill, vad jag vill uppnå, vad jag vill köpa, vem jag vill träffa, vem jag vill hjälpa, vad jag vill ignorera, vad lönar sig för mig, vad ger mig framgång, vad får jag tillbaka…men också även; vad jag vill följa, vad jag vill lyda, vem jag vill lyda.
Det sekulariserade moderna samhället skyddar med lagar människors rätt att alltid få utgå från jaget och den fallna naturen.

Gud har gett alla människor en vilja (rätten att få välja), ett förstånd, ett förnuft och ett samvete. Vi får välja våra egna ”öden”, till viss grad. Och vi drabbas alltid av konsekvenserna av alla våra val vi gör.
Gud tvingar sig inte på någon. Han tvingar ingen att tro på honom, älska honom, lyda honom, och följa honom.
I det gamla förbundet var det teokrati för Guds utvalda folk. Gud gav dem lagar och ordningar att förhålla sig till, och han kopplade lydnaden på ett direkt sätt till välsignelser…och olydnaden på ett direkt sätt till förbannelser. De kunde vara både andliga och praktiskt konkreta, direkta i tiden eller knutna generationer framåt.
Ville människorna vara kvar i förbundet med Gud så var de tvungna att underordna sig Guds vilja i allt. Men även i det gamla förbundet ville krävde Gud att underordningen och lydnaden skulle komma ur människans kärlek till Gud:

”Och du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord, som jag i dag befaller dig, ska du lägga på ditt hjärta.
Du ska inskärpa dem i dina barn, och tala om dem när du sitter i ditt hus, när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.”
5 Mos. 6:5-7

Jesus bekräftar:

”Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.
Då sa han till honom: Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.”
Luk. 10:27-28

Profeten Samuel bekräftar:

”Dessutom, vad mig beträffar, må det vara fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren genom att sluta be för er, utan jag kommer undervisa er om den goda och rätta vägen. Frukta endast Herren och tjäna honom i sanning av hela ert hjärta, för tänk på vilka stora ting han har gjort för er.
Men om ni fortsätter med era onda gärningar, så ska både ni och er kung förgås.”
1 Sam. 12:23-25

Gud ger en bild av förbundet, mellan sig och sitt heliga folk; en bild av ett äktenskap, med löften mellan en Brudgum och en brud.
I det ”äktenskapet” ingick löften, trohet, trofasthet och kärlek.
Även i det nya förbundet finns bilden av ett äktenskap; Jesus Kristus (Gud) är Brudgummen och Guds församling (Kristi kropp) är bruden. Och när Jesus kommit och hämtat sin brud så sker föreningen och ”Lammets bröllopsmåltid”.

”Låt oss glädjas och fröjdas och ge honom äran. För Lammets bröllop har kommit och hans hustru har gjort sig redo. Och hon har fått fint linne, rent och skinande att klä sig i, för det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar. Och han sa till mig: Skriv: Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid. Och han sa till mig: Dessa är Guds sanna ord.”
Upp. 19:7-9

Innan Jesus har återkommit för att hämta sig brud så är hon ”trolovad” med Jesus genom sina löften till honom. (2 Kor. 11:2)

GUDS SYN PÅ ORDNING OCH UNDERORDNING

I 1 Kor. 14 skriver Paulus om hur de andliga gåvorna ska fungera i gudstjänsterna.
Det ska inte finnas oordning, med betydelsen kaos, otydligt, förvirrande, rörigt, och dåligt vittnesbörd för Gud. Det ärar inte Gud.

”…för Gud är inte oordningens Gud, utan fridens, som i alla de heligas församlingar.”
1 Kor. 14:33

Gud vill att det ska finnas en ordning. Både i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället. Detta för att inte människan ska leva i ett kaos och i en anarki där alla beslut blir subjektiva utifrån personlig förståelse och vilja.
I samhället finns ett rättssystem, en överhet som inte alltid är insatt av Gud gällande varje individ eller grupp i systemet men som i själva ordningen är insatt av Gud för att både förhindra kaos, straffa ondska och beskydda medborgare.
En ogudaktig ledare är alltså inte insatt av Gud för att rättfärdiga gudfruktiga människor ska underordna sig den ogudaktige ledaren i allt. Däremot ska Guds barn, de kristna, inte vara uppviglare utan fridstiftare och goda föredömen i rättfärdighet.
Kristna är, enligt Guds lag, skyldiga att älska varandra och sina medmänniskor.
Kärleken:
”Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
kärleken skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den är inte lättretlig,
den tänker inte något ont.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men gläder sig med sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.”
1 Kor. 13:4-8

”Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt till er för att min glädje ska vara kvar i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.”
Joh. 15:10-11

”Och de gav inte endast vad vi hade hoppats, utan sig själva gav de först åt Herren och sedan åt oss genom Guds vilja.”
2 Kor. 8:5

Gud gör människan fri inifrån!
Gud förvandlar människans ande till en ny skapelse med ett nytt hjärta, ny vilja, nya motiv, nya mål. Allt blir nytt!

Friheten är att frivilligt ge sitt hjärta och sitt liv till Honom som mer än alla andra kan bevara det, vårda det, älska det, och låta det upprättas och leva i glädje.
Underordningen av Gud = ett liv i kärlek, trygghet, frid!
Friheten är att få möjligheten att bli och vara den man är skapad till. Med den gemenskap och kärlek man är skapad för.
Här finns stor en paradox, eftersom den definitionen av frihet som nyss beskrevs är exakt det som världens ande erbjuder och lockar människor med, fast en slugt ”dold” bundenhet klädd i frihetens dräkt!
Motivet och målet; friheten att få möjligheten att få vara som man är skapad…är en väsentlig skillnad mot friheten och möjligheten att få bli och vara den man är skapad till och för.
Att få vara som man är skapad = en människa med fallen natur (efter syndafallet).
Att få bli och vara den man är skapad till och för = Guds barn, i gemenskap med Gud!
En människa som vill fokusera på sitt självförverkligande…under enbart den fallna naturens påverkan, styre, och ”lag” (”syndens lag”) …kommer att ha och få en annan mening med sitt liv (både det jordiska och det eviga) än det Gud planerat utifrån sin kärlek och vilja. Det innebär inte en sann frihet, utan en världslig slags ”frihet” att få fortsätta att leva i synd och vara bunden i ”syndens slaveri”…som ses som en åtråvärd frihet i dagens samhälle.
En del kan tala om att alla människor är Guds barn. Men det är ett bedrägligt tal, som kan lura människor in i en falsk trygghet om att de är räddade från en evig dom, men också en trygghet när det gäller att ”få friheten att få möjligheten att få vara som man är skapad”. Ifall man tror att man alltid kommer att vara ett Guds barn så kan man tro att man är fullt godkänd inför Gud genom hela livet, hur man än tror och lever. När man syndar så ursäktar man sig genom uttrycket; ”Jag är född sådan.” …och Gud blir ansvarig för människans synder, som skapat sina barn med en vilja att synda.
Gud älskade sin skapelse, människorna, så mycket att han gav den sin ende Son för att människorna skulle kunna bli frälsta genom Honom och hans förbundsblod. Jesus Kristus är Guds Enfödde Son. De människor som inte vill bli frälsta är inte Guds barn utan enbart Guds ”avbild” som människa. För att kunna bli ett Guds barn måste människan bli rättfärdiggjord. Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?” och ”Vad är en fallen natur?”.
Läs gärna även ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?” för att se vilka 7 kategorier av människor som går på den breda vägen.

Precis som underordningen av Gud, i kärlek, ger trygghet och frid ska underordningen av varandra i församlingen och i äktenskapen vara.
Underordningen av överheten i samhället är till för att överheten ska vara ”Guds tjänare, till ditt bästa”. Underordningen sker ”inte bara för straffet skull, utan också för samvetets skull”:

”Varje människa ska underordna sig överheterna. För det finns ingen överhet som inte är av Gud. De överheter som finns är förordnade av Gud.
Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig.
De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa.
Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant.
Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.
Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ”
Rom. 13:1-8

Dilemman uppstår ifall ett samhälle har stiftat lagar som direkt går emot Guds lag och gör de kristna till lagbrytare av Guds lagar ifall de följer samhällets lagar. När ledare i samhället förbjuder människor att följa Guds bud och vilja är det berättigat att följa Gud och inte människor och samhälle.
Ett exempel:

”Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn.
Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.”
Apg. 4:18-20

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

Gud har visat genom hela Bibeln att han även kan insätta onda människor som ledande överhet, och därigenom få överheten att utföra straffdomar över folk. Guds folk skingrades och blev slavar i Egypten under Farao, och skingrades även längre fram och blev fångar under Babyloniens kung Nebukadnessar.
Gud påverkar och styr historien genom både de han tillsätter och avsätter, på ett aktivt direkt sätt eller genom att indirekt tillåta att någonting händer, likt när Job prövades i Job 1:11-12, 2:4-6 och Jesu apostlar prövades i Luk. 22:31.
Guds plan består för evigt och hans profetiska ord går alltid i uppfyllelse:

”Kungens hjärta är som vattenbäckar i Herrens hand, han leder det vart han vill.”
Ords. 21:1

Judas kung, Asa, fick dessa ord från Herren:

”Ty Herrens ögon överblickar hela jorden, för att stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom.
I detta har du handlat dåraktigt, därför ska du härefter ha krig.”
2 Krön. 16:9

Och även Jesus talar om straffdomar, och varnar profetiskt för det som kom att drabba Jerusalem år 70, när Titus (senare kejsare) ödelade Jerusalem:

”För detta är hämndens dagar, då allt det som är skrivet ska gå i uppfyllelse.”
Luk. 21

I Job. 41:2 säger Gud:

”Vem har först gett mig något som jag måste ge tillbaka? Allt under himlen är mitt.”

”Eller vem har först gett honom något som han måste betala igen?
För av honom och genom honom och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evighet. Amen.”
Rom. 11:35-36

”För jorden är Herrens och allt som finns på den.”
1 Kor. 10:26

Djävulen har fått tillåtelse att vara ”fursten över luftens välde” (Ef. 2:2) och kunde därför erbjuda ”världen” åt Jesus om han böjde sig för djävulen:

”Och djävulen tog honom med upp till ett högt berg och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen.
Och djävulen sa till honom: All denna makt med dess härlighet vill jag ge dig, för den har överlämnats åt mig och jag kan ge den åt vem jag vill.
Därför ska allt bli ditt om du tillber mig.”
Luk. 4:5-7

I 1 Sam. 8 säger folket till Guds profet Samuel att han ska sätta en kung över folket, de ville inte längre leva i en teokrati med bara domare, insatta av Gud, som skipade rättvisa.
Gud varnade folket och berättade om svårigheterna som skulle bli, under denna överhet:

”Och på den dagen kommer ni att ropa på grund av er kung, som ni har valt åt er själva, men Herren kommer inte att svara er på den dagen.
Men folket vägrade att lyda Samuels röst och sa: Nej, utan vi vill ha en kung över oss så att vi blir som alla andra folk, och så att vår kung kan döma oss och dra ut framför oss och utkämpa våra strider.”
1 Sam. 8:18-19

Men Gud, den Allsmäktige, visste allt och förutsade detta tidigare:

”När du kommer till det land som Herren, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: Jag vill sätta en kung över mig liksom alla folk omkring mig, då ska du sannerligen göra till kung över dig den som Herren, din Gud, väljer ut.”
5 Mos. 17:14-15

Folket förkastade Gud om och om igen.
Gud varnade dem och förklarade vilka följder det skulle innebära för folket, men tillåter ändå en kung:

”Och Herren sa till Samuel:
Lyssna till folkets röst i allt vad de säger till dig, för det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte ska regera över dem.
Så har de alltid gjort, från den dag jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, då de övergav mig och tjänade andra gudar och så gör de också mot dig.
Lyssna nu därför till deras röst. Men varna dem allvarligt och förklara för dem vilka rättigheter kungen får som kommer att regera över dem.”
1 Sam. 8:7-9

Och Saul blir kung. Saul bryter mot Guds befallningar och förlorar Guds ledning i sitt liv.
Kung David blir efterträdare, och är en man ”efter Guds hjärta”. Men även han begår synd och får straff för synden. Davids son Samuel tar över tronen och välsignas med visdom och rikedom…men blir sedan avgudadyrkare och avfaller från Herren, som han byggt ett tempel åt.
Men de blir släktingar till Jesus Kristus, och David profeterar om Jesu liv i detalj.
Guds Son planerades ändå som världens Frälsare redan innan jorden och människorna skapades.

Och i 2 Sam. 7:12-16 lovar Gud att Davids tron ska bestå för evigt (Matt. 9:27, Matt. 15:22, Matt. 21:9):

”Din tron ska vara befäst för evigt.”

”Och alla som bor på jorden ska tillbe det, de vilkas namn inte är skrivna i livets bok hos Lammet som har blivit slaktat från världens grundläggning.”
Upp. 13:8

Guds plan med mänskligheten och med allt som finns i hans skapelse kommer att få det slut som han i sin allmakt redan har bestämt och talat om för oss i sitt Ord.
Det som sker, under vägen dit, är prövningar för människor. Prövningar av hjärtan och prövningar av tron (1 Thess. 2:4, Ps. 7:10).

”Jag, Herren, rannsakar hjärtat och prövar sinnet för att ge åt var och en efter hans vägar, och efter hans gärningars frukt. ”
Jer. 17:10

Det finns en enda sak som gör att Herren väntar med återkomsten:

”Herren är inte sen eller dröjer med det som han har lovat, såsom en del menar, utan han har tålamod med oss och vill inte att någon ska gå förlorad, utan att alla ska få tid att omvända sig.”
2 Petr. 3:9

Gud vet historien, han ser allt i framtiden. Ändå låter han människan ha rätten att fritt få välja att mottaga och bejaka hans vilja och ledning…eller i uppror förhärda sig och stå emot Guds vilja och ledning. Hans planer genomförs ändå. Gud har tålamod med människorna, ett tålamod som ingen har gjort sig förtjänt av. Men människans eget ”öde” har hon fått både rätten och möjligheten att själv välja.
Alla vill, i sin fallna natur, gå sin egen väg…bort från Guds vilja. Det begäret kan endast besegras genom att människan får ett nytt hjärta av Gud, i den andliga pånyttfödelsen.
Jesus Kristus var helt syndfri, men han var inte bara en människa utan han var och är också Gud och ett med Fadern och Anden.
Läs gärna ”Dog Jesus andligen på korset?” och ”Är Jesus Gud?” samt ”Var Jesus gudomlig på jorden?”.

Som kristen kan man få lida under en förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesu lärjungar och de kristna i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet och hela äktenskapet i sig står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i Jesu efterföljares liv, för utan helgelse kan ingen se Gud och komma in i Guds rike. Gud är; Den Helige! Och den som vill tillhöra Den Helige måste bli rättfärdiggjord genom Jesu rättfärdighet och därefter leva i Kristus.
Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.
Det gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, leva i Anden, och göra allt i Jesu Kristi namn:

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.
Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället.”
Ef. 5:1-11

Underordningen är motsatsen till kaos, lagbrott, och anarki.
Men Gud är ”ordningens Gud”.
Underordning är överlåtelse till Herrens vilja, och ”för Herrens skull”:

”Älskade, jag förmanar er som främlingar och gäster, att ni aktar er för de köttsliga begären som för krig mot själen.
Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de förtalar er såsom onda människor, ser era goda gärningar, och kan prisa Gud på den dag då han uppsöker dem.
Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste, eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.
För detta är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på de oförståndiga människornas okunnighet.
Ni är ju fria, men använd inte friheten som en täckmantel för ondskan, utan som Guds tjänare.
Hedra alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kungen.
Ni tjänare, underordna er era herrar med all fruktan, inte bara de goda och milda, utan också de orättvisa.
För det är nåd, om någon för samvetets skull inför Gud uthärdar svårigheter när han får lida orättvist.
För vad är det värt för beröm om ni står ut med att bli slagna för era synder?
Men om ni har tålamod när ni lider för att ni gör det goda, då är det nåd inför Gud.
För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun.
När han blev smädad, smädade han inte tillbaka.
När han led, hotade han inte utan överlämnade det åt honom som dömer rättvist.
Våra synder bar han själv i sin kropp upp på träet, för att vi, som har dött från synderna, skulle leva för rättfärdigheten.
Genom hans sår har ni blivit helade.
För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:11-25

Plikter för alla troende:

”Påminn dem, att de ska underordna sig makthavare och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god gärning, att de inte ska tala illa om någon, inte vara stridslystna, utan milda och i allt visa saktmodighet mot alla människor.
Även vi var ju en gång oförståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar.
Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.
Detta är ett ord att lita på och jag vill att du inskärper detta, för att de som har kommit till tro på Gud ska vara angelägna om att göra goda gärningar.
Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen, för sådant är onyttigt och meningslöst.”
Tit. 3:1-9

BETYDELSEN AV ORDEN; ”UNDERORDNA SIG”

Det grekiska ordet för ”underordna sig” är; hupotassó.
Ordet har betydelsen; ”Att underkasta sig, att underordna sig, att vara under lydnad”.
Användningen av ordet är; ”Verbet ”hupotassó” betyder i första hand att ordna under, att underordna sig eller att underkasta sig. I Nya testamentet används det ofta för att beskriva förhållandet mellan underkastelse eller underordning, oavsett om det är i ett socialt, familjärt eller andligt sammanhang. Det innebär en frivillig attityd att ge efter, samarbeta, ta ansvar och bära en börda.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”hupotassó” finns med i det Nya testamentet 38 gånger.
Några exempel på hur ordet används:
I Luk. 2:51 är Jesus lyder Jesus Maria och Josef.
I Luk. 10:17 berättar lärjungarna för Jesus att demonerna lyder dem i Jesu namn.
I Rom. 8:7 skriver Paulus att köttets sinnelag är i fiendskap mot Gud, för det kan inte underordna sig Guds lag.
I Rom. 10:3 skriver Paulus att Israel inte har underordnat sig Guds rättfärdighet, utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet.
I Rom. 13:1 skriver Paulus att varje människa ska underordna sig överheterna.
I 1 Kor. 14:32 skriver Paulus att profeternas andar är underordnade profeterna.
I 1 Kor. 15:28 skriver Paulus att allt har blivit lagt under (hupotasso) Sonen, och att Sonen ska underordna sig den som lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla.
I 1 Kor. 16:16 skriver Paulus att församlingen ska underordna sig alla dem som hjälper dem och tar del i arbetet.
I Ef. 5:21-22 skriver Paulus att mottagarna av brevet ska underordna sig varandra i fruktan för Gud, och att de gifta kvinnorna ska underordna sig sina män, såsom under Herren.

Vi kan klart och tydligt se betydelsen av ordet ”hupotassó” i de 9 exempel på bibelställen ovan.

Kolosserbrevet 3:

”- Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden.
– För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.
– Så döda nu era lemmar som hör jorden till: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten som är avgudadyrkan, för vars skull Guds vrede kommer över olydnadens barn. I dem vandrade ni också en gång då ni levde i dem.
– Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smädelse och skamligt tal från er mun. Ljug inte för varandra, ni som har klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat honom, där ingen är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
– Klä er därför såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjuk het, saktmodighet och tålamod.
– Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Kristus har förlåtit er, så ska ni också förlåta.
– Men framför allt, klä er i kärleken, som är fullkomlighetens band.
– Och låt Guds frid regera i era hjärtan, till vilken ni även är kallade i en kropp, och var tacksamma.
– Låt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom.
– Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.
– Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
– Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
– Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.
– Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är välbehagligt för Herren.
– Ni fäder, reta inte era barn, för att de inte ska tappa modet.
– Ni tjänare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Gud.
– Och allt vad ni gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvets lön, eftersom ni tjänar Herren Kristus.
– Men den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.”

Mannen och kvinnan ska förhärliga Gud i sina kroppar och i sin ande, för den som är ett Guds tempel åt den Helige Ande är förenad med Herren Jesus Kristus och en ande med honom:

”- Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. Och Gud som har uppväckt Herren ska också uppväcka oss genom sin kraft. Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag då ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en skökas kropp? Nej, inte alls! Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? För de två, säger han, ska bli ett kött.
– Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. Fly otukten. All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
– För ni är dyrt köpta. Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:13,15,20

Efesierbrevets kapitel 4 har direktiv för hur alla ska leva, både som Guds församling och i äktenskapet:

”- Så förmanar jag nu er, jag som är en fånge i Herren, att vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra.”

– Och han gav några till apostlar, några till profeter, några till evangelister och några till herdar och lärare, för att göra de heliga fullkomliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills att vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet. För att vi inte längre ska vara barn som drivs omkring vind för våg av varje vindkast i läran, genom människors bedrägliga spel och listighet, som de ligger på lur för att bedra med.

– Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

– Ge inte heller djävulen något utrymme.

– Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.

– Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.

– Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.

– Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
Ef. 4:1-32

FÖRSAMLINGENS OLIKA TJÄNSTER

Vi behöver först visa betydelsen och förekomsten av orden för; präst, församlingsledare, äldste, och diakon och innebörden av de grekiska orden i det Nya testamentet.

Grekiska HIERIUS:
– Från hieros; en präst (bokstavligt eller bildligt talat) — (överste)präst.

a) hedningarnas präst, eller judarnas präst och överstepräst. Används även för Kristus som överstepräst.
b) metaforiskt, om kristna, eftersom de, renade genom Kristi blod och förda i nära kontakt med Gud, ägnar sina liv åt honom allena; Upp. 1:6; Upp. 5:10; Upp. 20:6, Upp. 1:5; Upp. 5:9.
(Strong’s Concordance)

Ordet används 31 gånger i det Nya testamentet.

Grekiska EPISKOPOS:
– episkopos – en föreståndare och övervakare; en man kallad av Gud att bokstavligen ”hålla ett öga på” Hans hjord (kyrkan, Kristi kropp), dvs. att ge personlig (förstahands) vård och skydd.
(Strong’s Concordance)

Ordet används 5 gånger i Nya testamentet.

Paulus använder både ”presbuteros” och ”episkopos” när han skriver till Titus:

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste (presbuteros) såsom jag befallde dig: Den som är fläckfri, en enda hustrus man, och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare (episkopos) måste vara fläckfri som en Guds förvaltare, inte egenkär, inte snar till vrede, inte drinkare, inte våldsam, inte ha begär efter orätt vinning, utan vara gästvänlig och älska det som är gott, vara förnuftig, rättfärdig, helig, självbehärskad och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot.”
Tit. 1:5-9

Andra bibelställen med ”episkopos”:

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

”Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som är i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna (diakonois).”
Fil. 1:1

”En församlingsledare ska vara oklanderlig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, ordentlig, gästfri, en god lärare, inte drinkare, inte våldsam, inte sniken på orätt vinning, utan mild, inte stridslysten, fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:25

Grekiska PRESBUTEROS:
– presbýteros – en mogen man med erfaren bedömning; en äldste. NT specificerar att äldste är män.
[Den feminina pluralformen, presbyteras, förekommer i 1 Tim 5:2. Det syftar på åldrade kvinnor, dvs. inte kvinnor med ett officiellt kyrkligt ämbete eller en titel.]
1. av ålder;
a) där det talas om två personer, den äldre
b) universellt, framskriden i livet, en äldre, en senior
2. en rang- eller ämbetsperiod; som sådan utövas av,
a) bland judarna, medlemmar av det stora rådet eller Sanhedrin (eftersom folkets härskare, domare etc. i forna tider valdes ut bland de äldre männen
b) bland kristna, de som presiderade över församlingarna (eller kyrkorna)
(Strong’s Concordance)

Ordet används 66 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De äldste som sköter sin uppgift väl ska man anse värda dubbel heder, särskilt de som arbetar med ordet och undervisningen. För Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön. Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen.”
1 Tim. 5:17-19

”För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”
Hebr. 11:2-3

”Är någon bland er sjuk, ska han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.”
Jak. 5:14

”De äldste som är bland er förmanar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.”
1 Petr. 5:1-3

”Den äldste till den utvalda frun och hennes barn, vilka jag älskar i sanning, och inte bara jag, utan också alla som har lärt känna sanningen, för sanningens skull som förblir i oss och som ska vara med oss i evighet.”
1 Joh. 1:1-2

Grekiska DIAKONOIS:
– diákonos (från diá, ”grundligt” och konis, ”stoft”) – egentligen ”grundligt lyfta upp stoft genom att skynda sig, och så tjäna”; tjänst (helig tjänst).
– diákonos (”tjänst”) i NT hänvisar vanligtvis till att Herren inspirerar sina tjänare att genomföra sin plan för sitt folk – d.v.s. som sin ”tjänare” (som en diakon som tjänar honom i en lokal kyrka).
– diakon, minister, tjänare. Troligen från ett föråldrat diako (att uträtta ärenden; jämför dioko); en medhjälpare, d.v.s. (genitiv) en servitör (vid bordet eller i andra enkla sysslor); särskilt en kristen lärare och pastor (tekniskt sett en diakon eller diakonissa).
– diakonois – en som utför en annans order, särskilt en befälhavares; en sergeant, skötare, minister
(Strong’s Concordance)

Ordet används 29 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa. Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.”
Rom. 13:3-4

”Och jag säger, att Jesus Kristus blev omskärelsens tjänare för Guds sannings skull för att bekräfta de löften som gavs till fäderna, och för att hedningarna skulle ära Gud för barmhärtighetens skull, såsom det står skrivet: Därför ska jag bekänna dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.”
Rom. 15:8-9

”Men vår syster Febe, som är församlingens tjänarinna i Kenkrea, vill jag rekommendera, att ni tar emot henne i Herren, som det anstår de heliga, och hjälper henne med allt där hon behöver er hjälp. För hon har också varit en hjälp för många, även för mig.”
Rom. 16:1-2

”Vem är då Paulus, och vem är Apollos, förutom tjänare genom vilka ni har kommit till tro, och det efter vad Herren har gett åt var och en?”
1 Kor. 3:5

”Och det är inte underligt, för Satan själv förvandlar sig till en ljusets ängel. Därför är det inte något märkvärdigt om också hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska motsvara deras gärningar.”
2 Kor. 11:14-15

”Men om vi själva blir funna som syndare, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, skulle Kristus då vara syndens tjänare? Nej, inte alls!”
Gal. 2:17

En församlingsföreståndare, en omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.

Herde-tjänsten i församlingen = Församlingsledaren:

En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

”En församlingsledare ska vara oklanderlig,
en enda hustrus man,
nykter,
förståndig,
ordentlig,
gästfri,
en god lärare,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte sniken på orätt vinning,
utan mild,
inte stridslysten,
fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste såsom jag befallde dig:
Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare måste vara fläckfri som en Guds förvaltare,
inte egenkär,
inte snar till vrede,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte ha begär efter orätt vinning,
utan vara gästvänlig
och älska det som är gott,
vara förnuftig,
rättfärdig,
helig,
självbehärskad
och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot. ”
Tit. 1:5-9

Det går inte att tolka Bibeln genom dubbel negation. (Läs ”Hur tolkar man Bibeln?”)
Dubbel negation innebär att man tolkar in någonting som inte står i Bibeln och gör det till Guds vilja på grund av att det inte uttryckligen står att Gud inte vill att det ska vara så.
Ett exempel på bibeltolkning genom dubbel negation:
”Församlingsledaren kan vara en kvinna eftersom det inte står att det inte kan vara en kvinna.”
Används dubbel negation vid bibeltolkning så kan allt som Gud inte har sagt göras till Guds vilja, utan att vara det. För har Gud gett människan tydliga direktiv så ska människan inte leta onämnda direktiv för att de tydliga inte passar hennes vilja och tro.

Vi ser här att både ”äldste” och ”församlingsledaren” är en man, en ”fläckfri” man, ”en enda hustrus man”. Och han ska ha de egenskaper som Bibeln beskriver:

De äldste i församlingen:

Ovan visade vi att ”presbuteros” enbart gäller en andligen erfaren och mogen man i församlingen.
Det bekräftas i Paulus brev till Titus, där ”äldste” och ”församlingsledare” finns med i samma stycke med direktiv från Paulus till Titus. En man kan vara både en äldste och en församlingsledare:

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste såsom jag befallde dig:
Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.”
Tit. 1:5-6

Direktiv till äldre män och unga män, äldre kvinnor och unga kvinnor, till tjänare och till alla kristna:

Äldre män:

”Men tala du det som överensstämmer med den sunda läran:
Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.

Äldre kvinnorna och unga kvinnorna:

Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.

Unga männen:

Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig.

Tjänarna:

Förmana tjänarna, att de underordnar sig sina herrar och i allt är dem till behag, utan att säga emot, inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Alla:

För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen, och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.
Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet. Låt ingen förakta dig.”
Tit. 2:1-15

De äldste/herdar, och underordning av generationer:

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

”Varje människa ska underordna sig överheterna.
För det finns ingen överhet som inte är av Gud.
De överheter som finns är förordnade av Gud.
Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig.
De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa.
Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant.
Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.
Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ”
Rom. 13:1-8

Dilemman uppstår om ett samhälle har stiftat lagar som direkt går emot Guds lag och skulle göra Jesu efterföljare till lagbrytare av Guds lagar ifall de följer samhällets lagar. När ledare förbjuder människor att följa Guds bud och vilja är det berättigat att följa Gud och inte människor och samhälle.

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.”
Apg. 4:18-20

Som kristen kan man då få lida under förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesus själv och Jesu efterföljare i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet, och hela äktenskapet i sig, står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i sina barns liv, för utan helgelse kan ingen komma nära Gud. Helgelsen och renheten gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, och göra allt i Jesu Kristi namn.

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.
Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället.”
Ef. 5:1-11

Plikter för alla troende:

”De troendes plikter mot överheten.
Ytterligare förmaningar och slutönskan.
Påminn dem, att de ska underordna sig makthavare och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god gärning, att de inte ska tala illa om någon, inte vara stridslystna, utan milda och i allt visa saktmodighet mot alla människor.
Även vi var ju en gång oför ståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar.
Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.
Detta är ett ord att lita på och jag vill att du inskärper detta, för att de som har kommit till tro på Gud ska vara angelägna om att göra goda gärningar.
Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen, för sådant är onyttigt och meningslöst.”
Tit. 3:1-9

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.
Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.
Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:12-14

Människans vägar är inte Guds vägar.
Guds tankar är inte människans tankar:

”Sök Herren medan man kan finna honom, åkalla honom medan han är nära.
Må den ogudaktige överge sin väg och den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för hos honom finns överflödande förlåtelse.
Ty mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger Herren, utan såsom himlen är högre än jorden så är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.
För liksom regnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, och får den att grönska och bära frukt så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det också vara med mitt ord, som går ut från min mun.
Det ska inte vända tillbaka till mig förgäves, utan det ska uträtta det jag vill och ha framgång i det som jag sände det till.”
Jes. 55:6-11

DEN ORÄTTFÄRDIGA UNDERORDNINGEN

När ”förtryck” beskrivs från det samhälle som har avsatt Gud och Guds Ord som högsta auktoritet och rättesnöre så har inte själva ordet exakt samma innebörd som när Gud talar om förtryck.

Vad är förtryck enligt Gud?

I den hebreiska grundtexten är det ordet ”ashaq” som har betydelsen; ”att förtrycka, att utpressa, att utnyttja”.
Ordet finns med 35 gånger i det Gamla testamentet.

”Användning: Det hebreiska verbet ”ashaq” betyder främst att förtrycka eller utnyttja, ofta i samband med orättvis behandling eller att utnyttja andra. Det förmedlar en känsla av att använda makt eller auktoritet för att behandla någon illa eller orättvist belasta någon, vanligtvis för personlig vinning. Denna term används ofta i samband med social rättvisa och belyser individers och ledares moraliska och etiska ansvar att behandla andra rättvist och med medkänsla.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I det forntida israelitiska samhället, liksom i många forntida kulturer, fanns det en stark betoning på rättvisa och rättfärdighet, särskilt i behandlingen av fattiga, änkor, föräldralösa och utlänningar. Moses lag innehåller många förbud mot förtryck och utnyttjande, vilket återspeglar Guds omsorg om de utsatta och marginaliserade. Profeter uttalade sig ofta mot förtrycket av de fattiga och förvrängningen av rättvisan och kallade folket tillbaka till förbundstrofasthet och etiskt levande.”
(Strong’s Concordance)

Några exempel på hur ordet används i det gamla testamentet:

Sakarja 7 visar konsekvenserna av att inte lyssna och följa Guds ord:

”Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”
Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.
”Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.”
Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.”
Sak. 7:8-14

Gud går till rätta med folkets gärningar, för gärningarna leder till olycka:

”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.”
Jer. 7:3-6

Gud ska rädda de betryckta från förtryckarna:

”Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen! Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa. Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet. Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.”
Ps. 72:1-4

Förtryck mot människor i nöd är smädelse mot deras skapare:

”Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.”
Ords. 14:31

Förtryckarna förtrycker bland annat genom våld:

”Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem.”
Pred. 4:1

Förtryck är orättvisa:

”Så säger Herren Herren: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak. Vad har jag nu här, säger Herren, då man har fört bort mitt folk utan skäl? Dess tyranner skränar, säger Herren, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag. Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!”
Jes. 52:4-6

I det Nya testamentet används det grekiska ordet ”diókó”, med betydelsen; ”att förfölja, jaga, pressa framåt”. Ordet används 45 gånger.

”Användning: Det grekiska verbet ”diókó” betyder främst att intensivt förfölja eller jaga efter något. I Nya testamentet används det ofta i samband med förföljelse, där individer eller grupper förföljs med avsikt att förtrycka eller skada. Det kan också betyda att uppriktigt sträva efter eller pressa framåt mot ett mål, vilket återspeglar en känsla av brådska och beslutsamhet.

Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var begreppet förföljelse bekant i olika sammanhang, från jakt till rättsliga åtgärder. De tidiga kristna, som levde under romerskt styre, utsattes ofta för förföljelse för sin tro, vilket gör termen ”diókó” särskilt relevant. Ordet fångar både den fysiska och ideologiska strävan som troende mötte, såväl som den andliga strävan efter rättfärdighet och Guds rike.”
(Strong’s Concordance)

Tittar vi på olika nutida samhällsgruppers syn på förtryck så kan till exempel ett förtryck innebära att en speciell grupp i samhället inte får samma rättigheter, tillgång, bekräftelse, eller acceptans som andra på de områden de önskar. Här stämmer inte innebörden av ordet ”förtryck” överens mellan samhällets synsätt och Guds synsätt.
Ett samhälle (eller grupper i samhälle) kan mena att förtryck pågår, medan Gud själv säger något helt annat. Och detta blir konsekvenserna när ett sekulariserat samhälle, som vänt ryggen åt Guds Ord och avsatt Gud som högsta auktoritet, i stället vill införa regler, lagar, ordningar, och värderingar som utgår från individens egen vilja att fritt få leva emot Guds vilja.
Man kan säga att samhälle och människor vänder på betydelsen av ordet ”förtryck” när de hävdar ett förtryck från Guds sida (samt församlingars och kristnas sida) på grund av att de inte tillåts att leva hur de vill i Guds församling. Bibeln, eller de kristna som följer Bibeln, anses då ”förtryckande”.

”Uppfattningen att förtryck uppkommer genom maktmissbruk och maktstrukturer är beroende på politiskt perspektiv och ideologi. Det finns olika politiska teorier och filosofier som har olika tolkningar av dessa begrepp och deras roll i samhället. Vad som uppfattas som förtryck eller orättvist enligt en politisk teori kan vara annorlunda enligt en annan. Förtryck är ett centralt begrepp inom samtida kritisk teori, såsom genusvetenskap, kritisk rasteori, postkolonialism och queerteori.”
Wikipedia

Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att säga nej till synden, ondskan, och orättfärdigheten.
Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att följa Guds ord och vilja före människors ord och vilja.
Förtryck finns inte i hjärta, ord, och gärning hos den som lever i Guds agape-kärlek.
Förtryck finns inte i den kristna församling som älskar människor med Guds agape-kärlek men som inte tillåter synd i Guds församling.

Förtryck finns i hat, ondska, och kärlekslöshet.
Förtryck är en mörk kraft, i människan eller samhället, som vill utöva egen makt och egen vilja över andra, på bekostnad av andra.
Förtryck i både äktenskap och samhälle vill kränka, trycka ner, kontrollera och dupera.
Förtryck finns i värderingarna, i motiven, i drivkraften, i målet.

Förtryck kan inte finnas i en helig agape-kärlek från Gud.
Guds heliga bud och agape-kärlek kan däremot ses som ”förtryckande” när människans ego och ”köttets” begär inte tillåts råda fritt.
I allt förtryck finns en mörk och ond drivkraft, och det mörkret och den ondskan finns inte i Gud.
Guds hjärta, Guds vilja, Guds motiv är rena, heliga, goda och rättfärdiga.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Det sekulariserade samhället får en syn på Gud och Guds vilja som blir bakvänd.

Den bakvända synen och ordningen =

Världens perspektiv v/s Guds perspektiv

”Gott” i världens ögon – Orättfärdigt i Guds ögon
”Ont” i världens ögon – Rättfärdigt i Guds ögon
”Begränsning av individens frihet” – Efterföljelse av Jesus Kristus
”Hot, utpressning” – Lydnad av Gud för frälsning
”Kränkning av individens rättigheter” – Dom och straff från Gud
”Diskriminering” – Ordning för Guds församling
”Ojämlikhet, kränkning” – Guds ordning för äktenskapet
”Livegen, slaveri” – Lever i Kristus Jesus (dött bort från sig själv)
”Exkludering” – Guds heliga församling av enbart pånyttfödda kristna
”Intolerans, hets mot folkgrupp” – Nekande av tillhörighet i Guds församling
”Kvinnofälla” – Kallelse från Gud
”Kvinnoförtryck” – Ordning från Gud
”Kärlekslöshet, hårdhet” – Guds heliga kärlek, bud och lagar

Två olika världars ögon kan aldrig på ett övergripande sätt se saker på samma sätt.
Två olika sinnelag, från två olika världar, kan aldrig känna samma saker.
Två medborgare, från olika världar, kan aldrig tillhöra samma Ande och andemakt.
Två hjärtan, från olika världar, kan aldrig i grunden älska samma saker.

”Han blev sårad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår synd lade Herren på honom.”
Jes. 53:5-6

Individen, styrd av den fallna naturen – ”Var och en gick sin egen väg…” =

Jag vill… – Trots, självuppfyllelse
Jag är… – Självupphöjelse
Jag känner för… – Köttslighet
Jag kan själv… – Högmod
Jag planerar… – Självsvåldighet
Jag vill ha… – Begär
Jag vill inte… – Uppror
Jag känner inte för… – Likgiltighet

Lagiskhet innebär inte att följa och lyda Guds bud och vilja med hjärtats överlåtelse och kärlek till Gud och människor, utan har betydelsen; ”fariseisk”, en hycklande lydnad där enbart det yttre hos människan ser gudfruktigt ut i sin nitiskhet, medan det inre inte vill leva i överlåtelse till hela Guds Ord och fullkomliga vilja i tanke, ord, gärning, och hjärta.
Lagiskhet innebär:
– att med hårdhet tvingas följa Guds lagar utan insikt och förståelse av Guds budskap
– lydnad av utvalda ord men inte summan av Guds Ord
– krav på lydnad av Guds lag sker utan Guds agape-kärlek som motiv och drivkraft

”Köttet” råder hos den som lever i fariseisk lagiskhet, och även mörka andemakter kan styra den som lever och kräver lydnad likt fariséerna som angrep Jesus. Fariséerna var så lagiska att de ville korsfästa Jesus Kristus som lagbrytare på grund av att Jesus inte gjorde det de sade, tyckte, tänkte, ville, och förväntade sig. De kände inte igen Gud framför deras egna ögon. De hade ”lögnens fader” (djävulen) som sin far. De kände varken igen Guds bakomliggande motiv och syften eller Guds hjärtas heliga vilja och längtan bakom buden och lagarna som Gud gett sitt folk…
Utåt sett försöker den fariseiska människan att hålla en religiös nitisk fasad, men inuti finns inte ledningen av Guds Helige Ande och inte agape-kärleken till medmänniskan. Den människa som väljer lagiskhetens väg blir hård mot sig själv, hård mot andra, samt bedömer sin och andras andlighet genom förmågan att hålla utvalda delar av Guds lagar på ett religiöst sätt (formen men inte kraften (Guds Andes kraft)). Att hålla lagar blir det högsta målet, och människan ser sig själv som rättfärdig genom laglydnaden.

Guds Ord får aldrig missbrukas och ondska får aldrig föras in i äktenskapet eller familjen eller församlingen så att någon behandlas illa genom maktmissbruk och tyranni.
Ett exempel:
Kombineras den fariseiska synen med kärlekslöshet och missbruket av Guds Ord; ”Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.” (Ords. 3:12) kommer allvarlig synd in i äktenskapet, familjen, eller församlingen.
Läser vi hela sammanhanget i Bibeln så ser vi att frukten av den tuktan (tillrättavisning) och fostran (prövningar) Gud fostrar sina barn med ska vara rättfärdighetens och helighetens frukt. Det finns en uppmaning att alltid ”sträva efter frid med alla och helgelse”:

”Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot. Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far? Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner. Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighet ens fridfulla frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat. Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den, att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat.”
Hebr. 12:5-16

Ifall man tar ut enstaka verser ur sina sammanhang och sedan vill använda dessa på ett generellt auktoritärt och lagiskt förtryckande sätt så kan det finnas flera saker som grund för detta:
a) Okunskap kring vad summan (helheten) av Guds Ord säger.
b) Ovilja att läsa och se hela sammanhang och Bibelns helhet, och ovilja att förstå Guds budskap (som alltid ligger bakom varje ord Gud förmedlat).
c) En förutfattad (och felaktig) bild av hur kyrkan och det kristna äktenskapet ska vara, historiskt sett.
d) Bibeltolkningen och bibelförståelsen är enbart litterär (bokstavlig) när det gäller vissa utvalda bibelord eller verser.

Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

När lagiskhet blir tvingande på ett sätt som till exempel får kvinnan i ett äktenskap att ”i Guds namn” tuktas, böjas och underordnas till att utföra, vilja göra, och tro saker som helt går emot Guds rättfärdighet, heliga vilja, och fullkomliga kärlek så går människan en egen väg utan Guds Ande, bort från Guds välsignelse, Ande, kraft och liv.
Den auktoritet som missbrukar Guds Ord och använder det som motiv till att utföra orättfärdiga gärningar mot andra människor har inte Guds Andes kraft, liv, och kärlek som drivkraft. I stället är det köttets begär och världens ande (lögnens far) som styr.
Men Kristus råder och härskar inte över församlingen med tvång och maktmissbruk. Och inte heller ska mannen råda över kvinnan med tvång och maktmissbruk.
Rådandet och underordnandet sker i överlåtelse från hjärtat, i utgivande agape-kärlek, mellan mannen och kvinnan likt mellan Kristus och församlingen.

Gud tillrättavisar dem som han älskar. Han undervisar, förmanar, korrigerar, varnar, och ”tuktar” alla sina barn, men allt sker genom Guds heliga kärleksmotiv; frälsning och evigt liv genom helgelsen i och genom Jesus Kristus.
En människa som använder tuktan för att få andra människor att lyda och förändras efter sin egen vilja, samt vill skapa fruktan för straff och hämndaktioner, handlar aldrig genom Guds Andes kärlek och kraft.

Lagiskheten vill aldrig se summan av Guds Ord, eftersom nåden, kärleken, ödmjukheten, och barmhärtigheten är det genomgripande budskapet som Gud kommer med, genom hela mänsklighetens historia.
Maktmissbruk är det felaktiga bruket av det ansvar som Gud har gett i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället.
Botemedlet heter; omvändelse i hjärtat, och ett nytt liv i rättfärdighet.

”Men sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt detta också.”
Matt. 6:33

”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.”
Ps. 66:18

”På samma sätt ska ni män leva förståndigt tillsammans med dem, som är det svagare kärlet. Visa era hustrur aktning, som också är medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir förhindrade.”
1 Petr. 3:7

”För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.”
1 Petr. 3:12

”Bekänn era överträdelser för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket.”
Jak. 5:16

”Detta är den förtröstan som vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.”
1 Joh. 5:14

Den rätta vägen är frälsningen genom pånyttfödelsen, livet i Kristus, och att ständigt förbli i Kristus. När människan lever för Kristus, i och genom Kristus, så får Kristus själv verka genom människan till helgelse, kärlek, förlåtelse, och helig efterföljelse av Guds fullkomliga vilja. Kärleken till Kristus blir motivet, och Hjälparens vishet och kraft leder till rättfärdiga gärningar. Det är Kristus i människan, Kristi Ande, som är och blir människans rättfärdighet, i stället för att människans rättfärdighet ska försöka uppnås genom lagiskhet. Kärleken till Gud, och att behaga den Gud man älskar över allt annat, blir motivet till att följa Guds bud.
I medkänslan, fördraget, och förlåtelsen av medmänniskorna uppkommer inte ett kompromissande med Guds Ord och vilja. Andens lag är i stället skriven i hjärtat och människan fortsätter att älska även de som brister i fullkomlighet, och försöker att nå fram till de som brister genom vänlig men tydlig tillrättavisning, ord av vishet, förmaning i kärlek, sann biblisk undervisning, och genom bön och förbön. Det kan även behövas hjälp från andra delar av Kristi kropp, från församlingsföreståndare och äldste ifall det finns ett motstånd mot omvändelsen och överlåtelsen till och efterföljelsen av Kristus.

Inom kristendomen kan det finnas de som har en syn på kvinnan som tjänarinna åt mannen, en hjälp som ska tjäna mannen och finnas till för att ”hjälpa mannen att fullfölja det som Gud har tänkt åt honom”. Och det är till viss del sant och bibliskt, men lika bibliskt är det att även mannen ska tjäna kvinnan med Guds kärlek och finnas till för henne och hjälpa henne att fullfölja det Gud har tänkt för henne. Gud verkar med sin fullkomliga vilja i varje frälst människa, oavsett kön.
I församling, äktenskap och familj finns en gudagiven ordning som i allt ska samverka i kärlek, frid, helgelse, och kärleksfull gemenskap.
I Andens enhet, som alla lever i som lever ”i Kristus”, så gäller;
”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.” Gal. 3:27-28
Alla kristna som lever ”i Kristus” lever varje dag i enhet med Kristus och varandra oavsett om de lever och verkar i äktenskapet, familjen, församlingen, eller samhället. ”I Kristus” existerar inte maktmissbruk, våld, och ondska. En människa som bedriver eller förespråkar sådant har inte blivit förvandlad av Kristus, eller inte förblivit i Kristus, utan har lämnat Kristus och verkar i sin egen fallna och onda natur.

När Gud skapar kvinnan i begynnelsen säger han: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” (1 Mos. 2:18)

Grundtexten säger; ”asah ezer”, vilket översatts till en hel mening; ”I will make him an help meet for him” (King James Version).
”asah” betyder; skapa, göra.
”ezer” kommer från det hebreiska ordet; ”azar”, som betyder ”att hjälpa” eller ”att stödja”.
Användningen av ordet: ”Det hebreiska ordet ”ezer” används i Bibeln för att beteckna hjälp, stöd eller hjälp. Det syftar ofta på gudomlig hjälp från Gud, men det kan också beskriva mänsklig hjälp. Termen förmedlar en känsla av styrka och stöd, snarare än underordning eller underlägsenhet.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”ezer” används 21 gånger i det Gamla testamentet. I samtliga bibelställen utom Jes. 30:5, Hes. 12:14, Dan. 11:34 och de två bibelställen när Gud skapar kvinnan så handlar det om hjälp som kommer från Gud.
Det handlar om hjälp som kommer från Gud eller människor, men aldrig en slags hjälp som ges av en slav eller tjänare för att uppfylla en människas egen vilja och önskningar som kommer ur ”köttets” begär.

SUMMERING

JESUS KRISTUS – GUDS ORD = Guds församlings förebild och mål!

”I detta har kärleken blivit fullkomnad hos oss, så att vi har frimodighet på domens dag, för såsom han är, så är också vi i denna världen.”
1 Joh. 4:17

Jesus höll fast vid sanningen även då han visste att det skulle kosta honom livet (Joh. 12:27, Joh. 18:37).

Jesus kom som en tjänare, men han tjänade i Guds utgivande kärlek (Mark. 10:45, Fil. 2:7, Jes. 53:11).
Han ödmjukade sig under Faderns vilja, ända in i döden (Luk. 22:41-44, Joh. 18:11, Fil. 2:8, Jes. 53:12).

Allt Jesus gjorde och sade var det Fadern gjorde och sade (Joh. 5:30, Joh. 14:10).
Jesus sökte hela tiden Faderns fullkomliga vilja i allt, och den viljan var även hans egen vilja (Joh. 6:38). Han var helt överlåten Faderns vilja i hjärta, tanke, ord och gärning (Joh. 8:28-29). Jesu andliga mat var att göra Faderns vilja (Joh. 4:34).

Jesus levde i ständig innerlig gemenskap med Fadern, och han lät ingenting påverka den.
Han drog sig undan människor för att be i stillhet och tystnad, oavsett tider på dygnet (Matt. 14:23, Mark. 1:35, Luk. 4:42, Luk. 6:12, Joh. 6:15).

Jesus sökte aldrig sin egen ära, utan han kämpade för sin Faders ära (Joh. 8:49-50, Joh. 12:28).

Jesus hade hela tiden Guds lag i sitt hjärta, och var full av kärlek till Fadern och människor. (Joh. 5:16-18, Joh. 3:16-17, Matt. 23:1-3, Hebr. 10:7).

Jesus var saktmodig, ödmjuk och mild (Matt. 11:29).

Jesus var präglad av medkänsla, och kände djupt med människor som led nöd (Matt. 9:36, Matt. 14:14, Matt. 15:32, Matt. 20:34, Mark. 1:40-41, Luk. 5:31-32, Luk. 7:13, Joh. 11:33-35).

Jesus hämnades aldrig oförrätter genom att ge igen. Han led men uttalade aldrig några hotelser. Han överlämnade sin sak till den dag då rättvisan ska skipas; Guds vredes dag (Luk. 23:34, Jes. 53:7, 1 Petr. 2:23, Upp. 6:17, Upp. 11:18).

Jesus var full av vishet, nåd och sanning. Han var Ljuset (Joh. 1:4-9, Joh. 3:19, Joh. 12:46). Han var Guds Ord (Joh. 1:1-4, Joh. 1:14, Upp. 19:13).

Jesus trodde på allt i hela Skriften samt följde allt som sagts och skrivits där, och han citerade ofta Skriften (Exempel från Matteus-evangeliet: Matt. 4:4, Matt.4:7, Matt. 4:10, Matt. 5:3-7, Matt. 7:12, Matt. 9:13, Matt. 11:10, Matt. 12:3-7, Matt. 12:39-40, Matt. 13:13-16, Matt. 15:7-9, Matt. 15:19, Matt. 17:11, Matt. 19:4-6, Matt. 21:13, Matt. 21:16, Matt. 21:42, Matt. 22:29-32, Matt. 22:43-44, Matt. 23:34-39, Matt. 24:2, Matt. 24:15, Matt. 26:31, Matt. 26:52-54).

Jesus hade inte fokus på det jordiska, utan hade hela sitt fokus på evangeliet om att Guds rike hade kommit till människors frälsning (Joh. 8:23, Joh. 12:49, Joh. 18:36, Luk. 4:43, Matt. 6:19-21).

Jesus tillrättavisade syndare och villolärare, blev upprörd över vanhelgande av Guds tempel och över hyckleri, och han kompromissade aldrig med världen, synden, samhällets ledare, fariséerna och de skriftlärda, eller med djävulen (Matt. 23:13-39, Luk. 11:39-54, Mark. 11:15-17, Luk. 4:3-13, Joh. 8:11, Joh. 8:44-46).

Jesus förföljdes, hånades, hotades och hatades, liksom hans efterföljare skulle komma att göra ”för hans namns skull” (Matt. 24:9, Joh. 15:18-25)

Jesu apostlar underordnade sig Jesus, liksom den första församlingen underordnade sig Jesus (Apg. 1:14, 1 Kor. 11:1, Ef. 5:1-2, 1 Thess. 1:6-7).

Och apostlarna citerade och trodde på allt som förmedlats i Skriften från Gud till människorna (Joh. 2:22, 2 Tim. 3:15-17, ).
Den första församlingen var helt Jesus-centrerad, och de samlades varje dag i glädje och bad och lovsjöng (Apg. 2:42-47).
De vittnade om Jesus och gjorde under och tecken och tjänade i sina gåvor de fått av Guds Helige Ande (Apg. 4:33, Apg. 3:4, Apg. 5:12.
De delade ekonomi så att ingen levde i överflöd och ingen levde i nöd. Hade de överflöd så såldes detta och pengarna gavs till församlingen (Apg. 2:44-45, Apg. 4:32-37).
Församlingen hjälpte nödställda människor med församlingens resurser (Apg. 6:1-5).
De var ett hjärta och en själ, och de underordnade sig varandra i ömsesidig kärlek (Apg. 4:32, Ef. 5:21).

De första lärjungarna till Jesus levde inte ett jordiskt liv – där evangeliet ingick.
De levde för Guds evangelium – under sitt liv på jorden.
De levde i och för Honom som evangeliet handlar om – som Är evangelium.

Den frivilliga underordningen i ömsesidig kärlek, som behagar Gud, kan enbart finnas där efterföljelse av Gud, överlåtelse till Gud, och underordning av Gud finns.
I annat fall kommer den fallna naturen att protestera och vinna, eftersom striden mellan ”köttet” och Anden är konstant, och när inte människan lever i Anden så lever hon i köttet…som kommer att gå segrande ur den kampen.

Att underordna sig Jesu Kristi vilja är och blir aldrig någon förlust. Och detta tack vare att den som blir född på nytt får ett nytt hjärta, där alla värderingar gör en helomvändning, helförvandling och tvättas genom Jesu blod till en ny ”rentvättad” vilja; Guds vilja. Den andliga Källan inom den pånyttfödda människan flödar och strömmar med levande vatten till nytt liv, direkt från himlen.
Den som undrar vilka som verkligen är födda på nytt…och vilka som inte är det, trots munnens bekännelse av ”den kristna tron”…kan pröva människan genom att se vilka värderingar och vilket synsätt som råder. Detta innebär inte att människan ses som en allmänt världsfrånvänd person, som vill göra ett personligt uppror och avståndstagande från världens och samhällets system. Det handlar i stället om hur mycket människan speglar Jesu Kristi värderingar, synsätt, vilja, livsvandring, kärlek, samt mission och mål. Jesus passerade inte obemärkt förbi. Han utmanade, och han berörde och förvandlade liv, och hans kärlek och visdom och Andes kraft berör och förvandlar fortfarande människor över hela jorden. Ingen, som verkligen söker sanningen, behöver gissa sig till Guds vilja genom Jesus Kristus.

Men i världens ögon blir allt detta en förlust…eftersom världens ande vill att människor ska behålla sitt uppror mot Gud och fortsätta vara slavar under den fallna naturen och under synden.
Den fallna naturen känns lätt igen på sitt motstånd mot att underordna sig Guds vilja.
Den fallna naturen gör motstånd mot allt som innebär en förlust för ”egot” (jaget) och ”köttets” lust att synda.
När den fallna naturen får styra så vill människan själv välja sin avgud eller avgudar. Man kanske vill offra (tid, pengar, ritualer mm) till avgudar, eller enbart låta ”egot” vara avguden.
Men den fallna naturen vill inte självmant ge upp bekvämlighet, njutning, framgång, belöning, självförverkligande, självrättfärdigande och själviskhet.
Människan kan, under hela livet, göra försök att frälsa sig själv på många olika sätt, genom till exempel:
religiösa beteenden och religiös verksamhet, traditioner och goda gärningar, spiritism och andligt sökande, upphöjelsen och dyrkan av egot, åkallan av gudar och andeväsen, riter och ritualer, offrande och späkande, dyrkan av ”helgon” och ikoner och statyer osv, ockultism, mytologi och mystik, psykologiska tankemönster och ritualer, filosofi och psykologi, psykedeliska substanser, transcendental meditation och yoga, astrala vandringar, naturreligion, vidskepelse och folktro, stjärntydning, healing och medium, änglar och spöken, shamanism och naturreligion med mera…

Människan har fått ”friheten” att välja vem eller vad hon vill följa och dyrka, vilka andliga makter hon vill låta sig påverkas av och till och med tillåta sig att bli förändrad och förvandlad av.
Allt hör ihop; ande, själ, och kropp. Och de påverkar varandra åt olika håll och på olika sätt.
Vi har 3 ”skikt” av sinnen:
1) De innersta sinnena;
Människan har en ande, för annars kan inte en människa vara andlig och andligen förstå, se och höra från Gud. Genom människans ande finns gemenskapen med Gud och tillhörandet av Guds rike. Andens ”sinnen”, som är vår inre människas djupaste vilja, är vårt sanna jag.
2) Själens sinnen;
Vi är ”sinnliga” som människor. Själens sinnen påverkas av vår kropps biologi. Tankar, vilja och förstånd styrs av hjärnans signaler och påverkas av vår kemiska biologi, vårt arv och vår miljö. I själens sinnen finns vår personlighet och våra mänskliga unika egenskaper.
”Oandliga människor” (1 Kor. 2:11-16) kan inte bedöma andliga saker från Guds Ande, eftersom de förstår med sitt psyke, sin själs intellekt; själens sinnen. Detta är en förståelse som sker genom ”köttet” och är jordisk.
3) Kroppens sinnen; syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Dit kan instinkter räknas (reaktioner från ”reptilhjärnan”) samt eventuellt proprioception (rörelse- och positionssinnet) och neurologisk intuitiv förmåga.

Vår andes sinne; det vi ”ser” i anden och ”hör” i anden.
Vi hör Guds röst med anden. Vi ser andliga uppenbarelser i anden. Vi känner Guds ledning i anden. Vi känner gemenskap med Gud i anden. I anden ligger våra djupaste ”inre” värderingar som är efter Guds vilja (om vi är frälsta och födda på nytt i anden).

Vår själs sinne; vårt intellekt, vårt lärande och vår mentala mognad och utveckling, vår förståelse av världen, våra resonemang och argument, våra ”yttre” värderingar, våra ärvda personligheter och våra ärvda egenskaper, vår gudagivna fria vilja och även ett samvete nedlagd från Gud.

Vår kropps sinnen; syn, hörsel, lukt, smak, känsel, och ev. neurologiskt styrd intuition samt proprioception.

Vår ande påverkar hela människan:
– Själens sinnen förnyas under vår ande och Guds Andes ledning.
– Kroppens funktioner påverkas av andens mående.

Själen påverkar hela människan:
– Anden kan påverkas genom själens styrande vilja.
– Kroppens funktioner påverkas av själens vilja, mående och känslor.

Den biologiska kroppen påverkar hela människan:
– Anden kan påverkas av kroppens och själens vilja att leva i synd.
– Själens vilja kan låta sig styras av kroppens vilja.

Vår inre människa, vår ande, är vårt rätta sanna jag.
Om anden och Guds Ande får leda människor efter Guds vilja kommer själens sinnen och kroppens sinnen att påverkas till sundare tankar och bättre hälsa.
En harmoni för hela människan, som håller genom prövningar och svårigheter, har sin grund i att anden får styra över själen och kroppen.

Man kan säga att det finns flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen:

1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse.
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.

– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena (syn, hörsel, lukt, smak, känsel, plus eventuellt proprioception och neurologiskt styrd intuition), och ger även fysiska reaktioner på själens sinnen i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.

I Guds rike är det en omvänd ordning, jämfört med i världen.
Allt handlar om:
– Vem som får berömma sig över sin vishet.
– Vad konsekvenserna blir av visheten.

”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i världen är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.

Sinnelaget i världen utgår från den fallna människans begär.
Sinnelaget i Guds rike är helighet, renhet och agape-kärlek.

Guds vishet kontra världens dårskap ligger i betydelsen av insikterna och i konsekvenserna av dem:
– När visheten är en ödmjuk tjänare som blir dödad, ser dårskapen i världen en svag ledare.
– När visheten gör att Sonen av kärlek ger sitt liv, ser dårskapen i världen en Gud som dödar.
– När visheten ser frälsningen genom Sonens död på korset, ser dårskapen i världen en misslyckad man.
– När visheten ser segern över döden, genom döden, ser dårskapen i världen en seger för ondskan, genom döden.
– När visheten leder alla Guds barn till hans eviga frid och kärlek, ser dårskapen i världen en Gud som stjäl deras världsliga begär.

”Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror.”
1 Kor. 1:21

”För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:26

I ”världen” strävar man efter att genom egen kraft kunna nå en gud.
I Guds rike når man Gud genom Guds kraft.
i ”världen” strävar man efter upphöjande kunskap.
I Guds rike når man kunskapen genom den Upphöjde; Jesus Kristus.
I ”världen” söker man egen ära för sin visdom.
I Guds rike är visdomen; världens dårskap, Gud till ära!

Människan är skapad för en innerlig och kärleksfull gemenskap med den levande Guden.
Det finns i människan en saknad och ett tomrum som enbart kan fyllas och tillfredsställas genom den återfunna gemenskapen med Gud och rättfärdiggörelsen genom Guds förvandling av människan.
Detta kan vara irriterande att höra, för många…men människan förblir ett irrbloss på jakt efter det som saknas och har försvunnit, tills dess hon lyssnar på den röst som talar till hennes innersta; rösten från Honom som kallar henne och vill leda henne hem till tryggheten, befrielsen, upprättelsen, och den fulla friheten i Kristus!

”Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.”
Joh. 8:36

/ M.H.

Bibelstudier

Fördjupade studier av Guds ord.

Är underordning motsatsen till frihet?

Dela detta: