Ska kvinnan underordna sig mannen?

Ytterligare en fråga som hör ihop med bibelstudiets rubrik är;
Kan en kvinna vara församlingsledare?

Detta bibelstudium är detaljerat och vägledande med praktisk tillämpning i församling och äktenskap, med råd och hjälp till själavård och äktenskapsvård.

Bibelstudiet är direkt sammanlänkat med bibelstudierna:
”Är underordning motsats till frihet?”
”Är feministisk teologi biblisk?”
”Behöver Bibeln anpassas till ett nytt samhälle och en ny tid?”
”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”

Dessa 5 bibelstudier är tillsammans mycket breda, djupa och omfattande, och grundade på summan av Guds Ord som en tydlig helhet.

”Summan av ditt ordär sanning.”
Ps. 119:160

I detta bibelstudium kommer vi att gå igenom:
– Mannen som ”huvud”
– Förekommande argument för underordning av kvinnan
– Orden ”underordna sig”
– Konsekvenserna från Eden
– Förtryck, lagiskhet, missbruk
– Villkorslöshet, respekt, lojalitet
– Kristus som förebild för mannen
– Mannens egenskaper, roller och uppgifter
– Kvinnan som underordnad ”huvudet”
– Församlingen som förebild för kvinnan
– Kvinnans egenskaper, roller och uppgifter
– Församlingsledare, äldste, diakoner
– Frukten från Gud
– Äktenskap mellan en kristen och en ickekristen
– Pröva dig själv och din partner
– SUMMERING

MANNEN SOM ”HUVUD”

Vi behöver börja med de diskussioner som finns inom kristenheten, där man talar om att ordet för ”huvud” kan betyda något annat än just huvud. För ändras betydelsen när det gäller att Fadern är Sonens huvud, Kristus är mannens huvud, och mannen är kvinnans huvud, så behöver mycket annat i Bibeln också ändras och ifrågasättas.

Det grekiska ordet för ”huvud” är; ”kephalé”.
Det finns med 75 gånger i det Nya testamentet.
Ordets betydelse; ”(a) huvudet, (b) en hörnsten, som förenar två väggar; huvud, härskare, herre.”
Användning av ordet; ”Det grekiska ordet ”kephalé” betecknar i första hand det fysiska huvudet på en kropp, men det används också metaforiskt för att beteckna ledarskap, auktoritet eller källan till något. I Nya testamentet används ”kephalé” ofta för att beskriva Kristus som kyrkans överhuvud, vilket indikerar hans högsta auktoritet och ledarskap. Det förekommer också i diskussioner om äktenskapliga relationer, där det betecknar mannens roll som hustrus huvud, och betonar en struktur av kärleksfullt ledarskap och ansvar.”

Man menar i diskussionerna om betydelsen av ordet ”kephale” att det i fallet med att Fadern är Sonens huvud, Kristus är mannens huvud, och mannen är kvinnans huvud egentligen ska översättas ”ursprung” eller ”källa” i stället för huvud. Fadern blir då Sonens ursprung och källa, Kristus blir mannens ursprung och källa, och mannen blir kvinnans ursprung och källa.
Men stämmer det?
Gud tog ett revben ur mannens sida och skapade kvinnan av mannens kött, men som kristna och rättfärdiggjorda i och genom Jesus Kristus är Kristus både mannens och kvinnans andliga ursprung och källa, i det att de är ”ett i Kristus” för att de har döpts till Kristus, i anden fötts på nytt av Gud, och därmed ”iklätt sig Kristus”. Både mannen och kvinnan har tillsammans och var för sig Kristus som huvud, liksom alla i församlingen ”Kristi kropp” har Kristus som huvud.
Talar vi om vår jordiska kropp så har kvinnan mannen som ursprung från begynnelsen, och alla män kommer efter begynnelsen genom kvinnan då de föds av en kvinna. (1 Kor. 11:11-12).

– Den gifta och den ogifta mannen har alltså 1 huvud; Kristus.
– Den gifta kvinnan har 2 huvuden; Kristus och mannen.
– Den ogifta kvinnan har 1 huvud; Kristus.

Vi har en jordisk ordning; i äktenskap, familj, församling, och samhälle, och vi har en helt annan ordning i andens (människans andes) liv i Kristus. Det har att göra med den övernaturliga friheten i Kristus, där inget jordiskt begränsar livet i Jesus Kristus.

A – C = FÖREKOMMANDE ARGUMENT FÖR UNDERORDNING AV KVINNAN

A) Kvinnan ska lyda mannen i allt, och i allt underordna sig mannens vilja

Detta argument bygger på bland annat dessa verser:

– ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare. Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.”, Ef. 5:22-24.
– ”De underordnade sig sina män, såsom Sara, som var lydig mot Abraham och kallade honom herre, vilkens döttrar ni har blivit, om ni gör det som är gott och inte låter skrämma er för något hot.”, 1 Petr. 3:6.
– ”Till kvinnan sade han: ”Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Med smärta skall du föda dina barn. Till din man skall din lust vara, och han skall råda över dig.””,
1 Mos. 3:16.
– ”Men jag vill att ni ska veta att Kristus är var mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”, 1 Kor. 11:3.
– ”För mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan är av mannen. Och inte heller skapades mannen för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.”, 1 Kor. 11:9.
– ”Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet. Adam skapades först och sedan Eva. Och Adam blev inte bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. ”, 1 Tim. 2:12-14.

Vi kommer i detta bibelstudium att gå igenom hur och när denna lydnad och detta rådande gäller.
Vägen till ett rådande enligt Guds vilja handlar om hjärtats sanna efterföljelse av Jesus Kristus, och med Jesu Kristi kärleksfulla rådande över församlingen som enda förebild och källa.

B) Mannen har rätt att efter sin egen vilja bruka kvinnans kropp i äktenskapet

Detta argument bygger på bland på alla argument som visades i A) samt dessa verser:
– ”Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.”, 1 Kor. 7:3.
– ”Hustrun bestämmer inte över sin egen kropp, utan mannen.”, 1 Kor. 7:4.
– ”Och kom sedan tillsammans igen, för att Satan inte ska fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.”, 1 Kor. 7:5.

Det farliga och det som kan bli orättfärdigt är att enbart dra ut enskilda ord eller meningar och ignorera Bibelns helhet och sammanhang. Det kan även vara av stor betydelse vilken bibelöversättning man väljer att följa.
Den översta versen här är hämtad från Folkbibeln, för att illustrera det missförstånd som kan uppstå. Den mest trovärdiga bibelöversättningen är i stället hämtad från Textus Receptus, och i Reformationsbibeln får vi rätt ord från Gud:

”Mannen ska visa sin hustru den ömhet som han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.”
1 Kor. 7:3

Skillnaden blir enorm, för med rätt betydelse och mening, utifrån Guds vilja, kan varken mannen eller kvinnan tvinga sig till någonting orättfärdigt genom ömhet, som är ett uttryck för kärlek och omsorg från hjärtat.

Man kan inte och får inte dela isär Guds Ord på ett medvetet sätt, och mena att ena delen är Guds vilja men inte den andra delen.
En man kan inte visa orden där det står att ”hustrun bestämmer inte över sin egen kropp, utan mannen” och påpeka för sin hustru att han får göra vad han vill med hennes kropp (oavsett bibelöversättning). För läser mannen klart hela vers 4 så står det därefter; ”Och på samma sätt bestämmer inte heller mannen över sin egen kropp, utan hustrun.”
Skulle till exempel mannen försöka ta sig själv rätten att ”bruka” hustruns kropp som han själv önskar, efter sina egna begär, så blir detta en omöjlighet eftersom hustrun aldrig skulle vilja bruka mannens kropp på det sättet mot sig själv…och hustrun bestämmer över mannens kropp.
Ser vi dessutom på vers 3 alldeles innan så står det i den bästa grundtexten om den ”ömhet” som både mannen och hustrun ömsesidigt är skyldiga att ge varandra.
Allt i äktenskapet ska därför ske enbart utifrån ömsesidig kärlek, ömhet, och omsorg om varandra.

C) Kvinnan blir frälst genom mannen

Detta argument bygger på bland annat dessa verser:

– ”Men hon ska bevaras genom barnafödelsen, om de förblir i tro, kärlek och helgelse i renhet.”, 1 Tim. 2:15.

– ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare. Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män. Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.”
Ef. 5:22-27

– ”Men jag vill att ni ska veta att Kristus är var mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”, 1 Kor. 11:3.

Lägger man ihop dessa tre verser som ett argument till att kvinnan inte kan bli frälst på annat sätt än genom mannen, och genom att gifta sig och föda barn, så får man problem med Bibelns helhet och Jesus Kristus som mänsklighetens Frälsare. Det blir missbruk av Guds Ord.
När man menar att mannen är kvinnans huvud precis som Kristus är församlingens huvud på sätt som gör mannen till kvinnans frälsare så gör man mannen till en avgud.
Det är också enbart Jesus Kristus som renar kvinnan, likt endast han själv kan rena alla människor; genom sitt eget blod och genom sin Helige Ande.
Vi ser hur Fadern är Sonens huvud, och hur Kristus är församlingens huvud; de är ett i vilja och väsen:

”Jag och Fadern är ett.”
Joh. 10:30

”Den som har sett mig, han har sett Fadern, så hur kan du då säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? Orden som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Men Fadern som bor i mig, han gör gärningarna. Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig.”
Joh. 14:9-11

”Jag är korsfäst med Kristus och jag lever, men inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
Gal. 2:20

Mannen och kvinnan i äktenskapet är ”ett kött”. Men det är ändå två enskilda individer, som var och en lever i enhet med Kristi Ande och i andlig enhet med alla lemmar i Kristi kropp. De kan aldrig bli ”en individ”, eftersom ett äktenskapsförbund mellan en kristen och en ickekristen aldrig kan bli en andlig enhet utan enbart ”ett kött”. Den andliga enheten lever de i med varandra ifall båda är kristna som blivit födda på nytt.
Enheten mellan det äkta paret är ändå inte sådan att de kan ”skylla på” varandra på Domens dag ifall de brutit mot Guds bud, tillsammans eller enskilt.
Mannen kan aldrig frälsa kvinnan, eller rena kvinnan. Då vore han Gud. Mannen kan däremot tjäna Gud genom att hjälpa kvinnan genom ledning efter Guds vilja och korrigering efter Guds vilja, på samma sätt som alla lemmar i Kristi kropp har ett ansvar att alltid pröva allt, enbart följa Guds vilja samt av kärlek hjälpa andra rätt ifall de är på vägg bort från Gud eller har avfallit från Gud.
När mannen i äktenskapet lever ”i Kristus” så kan kvinnan i äktenskapet bli ett med mannens vilja, liksom Kristus är ett med Fadern och Faderns vilja samt församlingen är ett med Kristi vilja genom Kristi Ande i ”Kristi kropp”. Denna enhet av att vara ”ett”, genom att vara ”huvud och kropp”, är den ”Kristi hemlighet” och den parallell som Paulus skriver om.

När det gäller ”bevarandet genom barnafödelse” så finns det genom den kristna historien flera tolkningar kring vad detta kan betyda:

Tolkning a) Moderskapet är kvinnans uppgift och hon ska troget utföra alla sina plikter som moder. Även om kvinnan föder under smärta och bär en sorg över syndafallets konsekvenser så tröstas hon av Paulus ord om att hon genom moderskapets gåva och kallelse och ett liv i tro, kärlek, och helighet får möjlighet till samma frälsning som mannen. Trots att kvinnan var först i överträdelsen (i Edens lustgård) så finns det ”i Kristus” ingen skillnad på man och kvinna när det gäller betydelse, värde, rättfärdiggörelse och barnaskap inför Gud.

Våra kommentarer:
– Bibelorden pekar inte på frälsning genom själva förlossningen, för det skulle omintetgöra hela Bibelns budskap om frälsning. Likaså skulle inte kvinnor kunna bli frälsta utan barnafödande.

– Bristen i den här tolkningen ligger främst i att kvinnan generellt kan se på moderskapet som en avgörande del i den egna frälsningen. Likaså finns risken att de andliga kallelser, tjänster, och gåvor som Gud ger kvinnan i församling, familj, och samhälle kan bli underordnade barnafödandet och moderskapet eller kanske till och med ignorerade som mindre viktiga.

– 1 Tim. 2:15 säger ordagrant på grekiska; ”de sozo dia teknogonia ean meno en pistis kai agape kai hagiasmos meta sophrosune”, vilket betyder; ”nu räddade genom barnafödande om förblir i tro och kärlek och helgelse i nykterhet (självkontroll)”.
Barnafödandet i sig själv räddar inte.

Vi kan se att i 1 Kor. 11:11-12 står det; ”Men i Herren är varken mannen utan kvinnan, eller kvinnan utan mannen. För liksom kvinnan är av mannen, så är också mannen genom kvinnan, men alltsammans är av Gud.”
Mannen skapas i kvinnans moderliv och föds fram genom kvinnan, liksom kvinnan skapades från mannen i begynnelsen. Båda är de av Gud, skapade av Gud.

Tolkning b) ”Barnafödandet” pekar på utbildning av barnen, så att de växer upp till frälsning och heligt liv. En syrisk och etiopisk tro är att ”hon ska räddas genom sina barn”, genom att de uppfostras religiöst av henne.

Våra kommentarer:
– Kvinnans frälsning skulle således kunna ha sin grund enbart i resultatet av fromma barn i familjen, men det skulle vara en innebörd av orden som även den skulle omintetgöra hela Bibelns budskap om den enskilda individens rättfärdiggörelse och frälsning genom tron på Jesus Kristus. Läs gärna ”Hur blir man rättfärdig?”.

– Skulle en liknande parallell dras mellan mannen och det straff som mannen fick vid syndafallet skulle resultatet kunna bli; ”han ska bli frälst i sin möda, i att han övervunnit naturens hinder”.

Tolkning c) Barnafödandet pekar på räddningen av kvinnan genom att kvinnan föder fram barnet som blir mänsklighetens Frälsare; Jesus Kristus. Även om Eva blev bedragen av ormen och därmed möjliggjorde en överföring av död, synd, och smärta till människorna så ska hon/kvinnan få samma frälsning som mannen genom att hon föder Frälsaren till världen och därigenom, genom Jesu Kristi försoningsverk på korset, möjliggör frälsning både för henne/kvinnan och för mannen.
Människosläktets frälsning genom att föda barn, antyds i den mening som avkunnades profetiskt över ormen, 1 Mosebok 3:15; ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd; det skall krossa ditt huvud.”
Följaktligen är Frälsaren ”avlad” i sin moderns sköte genom den Helige Andens kraft, och han är verkligen ”säd” till kvinnan och krossade sannerligen ormens huvud (krossade Satans makt). Bibelorden blir en hänvisning till inkarnationen; ”bevaras genom barnafödelsen”, genom att föda Frälsaren till världen. Kvinnan står på samma grund som mannen, på Klippan Kristus, och behöver inte frukta för sin frälsning vare sig i förlossningens stund eller i livet i övrigt.

Vår kommentar:
– Budskapet från Paulus blir att kvinnor blir frälsta genom tro, kärlek, och helighet trots ett barnafödande i smärta som konsekvens av syndafallet. Kvinnan och mannen lever i äktenskapet i plikter gentemot varandra och gentemot Gud; i tro och kärlek till Gud, i tro och kärlek och helgelse i relationerna med Gud och varandra.
Följaktligen den mest rimliga tolkningen utifrån summan av Guds ord.

ORDEN ”UNDERORDNA SIG”

(Detta kapitel finns även i ”Är underordning motsats till frihet?”.)

Det grekiska ordet för ”underordna sig” är; hupotassó.
Ordet har betydelsen; ”Att underkasta sig, att underordna sig, att vara under lydnad”.
Användningen av ordet är; ”Verbet ”hupotassó” betyder i första hand att ordna under, att underordna sig eller att underkasta sig. I Nya testamentet används det ofta för att beskriva förhållandet mellan underkastelse eller underordning, oavsett om det är i ett socialt, familjärt eller andligt sammanhang. Det innebär en frivillig attityd att ge efter, samarbeta, ta ansvar och bära en börda.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”hupotassó” finns med i det Nya testamentet 38 gånger.
Några exempel på hur ordet används:
I Luk. 2:51 är Jesus lyder Jesus Maria och Josef.
I Luk. 10:17 berättar lärjungarna för Jesus att demonerna lyder dem i Jesu namn.
I Rom. 8:7 skriver Paulus att köttets sinnelag är i fiendskap mot Gud, för det kan inte underordna sig Guds lag.
I Rom. 10:3 skriver Paulus att Israel inte har underordnat sig Guds rättfärdighet, utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet.
I Rom. 13:1 skriver Paulus att varje människa ska underordna sig överheterna.
I 1 Kor. 14:32 skriver Paulus att profeternas andar är underordnade profeterna.
I 1 Kor. 15:28 skriver Paulus att allt har blivit lagt under (hupotasso) Sonen, och att Sonen ska underordna sig den som lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla.
I 1 Kor. 16:16 skriver Paulus att församlingen ska underordna sig alla dem som hjälper dem och tar del i arbetet.
I Ef. 5:21-22 skriver Paulus att mottagarna av brevet ska underordna sig varandra i fruktan för Gud, och att de gifta kvinnorna ska underordna sig sina män, såsom under Herren.

Vi kan klart och tydligt se betydelsen av ordet ”hupotassó” i de 9 exempel på bibelställen ovan. Fungerar det då att byta ut betydelsen av ordet ”kephale” till ”ursprung” i stället för ”huvud”, när de andra bibelställena visar ett underordnande som mycket väl stämmer överens med att mannen är kvinnans huvud i äktenskapet och familjen och inte bara hennes kroppsliga ursprung och källa när Gud skapade människan till sin avbild?
Mannen fick befallningen att han skulle ”råda över” kvinnan. Det stämmer med betydelsen att mannen ska vara kvinnans huvud. ”Kephale” med betydelsen ”ledare, auktoritet, chef”. På samma sätt är Kristus ledaren, auktoriteten, och ”chefen” för församlingen.

Paulus brev till Titus är fullt av direktiv angående hur både mannen och kvinnan ska leva och hur de ska ära Gud:

Tit. 2:1-15:

”- Men tala du det som överens stämmer med den sunda läran: Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.
– Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.
– Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig.
– Förmana tjänarna, att de under ordnar sig sina herrar och i allt är dem till behag, utan att säga emot, inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
– För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen, och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
– Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet.”
Tit. 3:1-8:

De goda gärningar som Jesu efterföljare alltid ska göra ger Gud äran, för genom Guds kraft och nåd kan alla Guds barn ”säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen”.
Därför finns det ingen plats förvärldsliga och ”köttsliga”strider inomäktenskapet, församlingen, eller samhället, för sådana drar vanära över Gud och Guds församling. Följer varje man och varje kvinna alla de bibliska direktiv som finns till dem som lever i det nya förbundet genom Jesu Kristi blod så behöver inte skilsmässor, otukt, strider, och förtryck finnas.
Men vad händer i de äktenskap där Jesu efterföljelse och Guds givna direktiv inte följs?

Vi ska nu gå djupare in i de problem och svårigheter och även konsekvenser som bristen på efterföljelse kan leda till. Och vi börjar i begynnelsen.

KONSEKVENSERNA FRÅN EDEN

I Eden fick mannen ett ansvar från Gud, ett bud som var ett förbud. Han fick inte äta av frukten från kunskapens träd på gott och ont.

”Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den.
Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”
1 Mos. 2:15-17

Eftersom Adam och Eva inte var skapade med en fallen natur så hade de heller inget begär efter synden. Det var inget ”köttsligt begär” som var grunden till att de åt den förbjudna frukten, utan en mer oskuldsfull och naiv längtan efter att få ett förstånd likt Guds förstånd, samt en längtan efter den till synes goda och vackra frukten, vilket ledde till det förödande beslutet att äta.
De blev lurade och bedragna av Satan, i gestalt av en orm:

”Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö!
Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat.
Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt.
1 Mos. 3:4-7

Adam fick förbudet direkt från Gud. Adam hade ett ansvar att själv följa budet och därmed också förhindra sin livskamrat från att äta av frukten. I stället tog han tyst emot den förbjudna frukten, och de åt frukten tillsammans:

”Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna.”

Sedan skyller Adam på kvinnan, och kvinnan skyller på ormen. Ingen vill ta ansvar för sin del i olydnaden och brottet mot Guds förbud:

”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?”
Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.”
Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”
Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.”
Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?”
Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.””

Efter syndafallet förmanar Gud ormen, kvinnan, och mannen, och han utdelar också straff som konsekvenser av synden. I den ordningen begick de också synderna; ormen var ursprunget med sin onda plan att bedra människorna och förstöra deras relation med Gud, kvinnan lät sig bedras av ormen, och mannen lät sig bedras av kvinnan som bedragits av ormen.
Till kvinnan säger Gud:

– ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn.”
– ”Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.”

Till Adam sade han:

– ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av.
Därför ska marken vara förbannad för din skull.
Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter.”
– ”I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.”
1 Mos. 3:16-19

Orden ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av” visar att mannen alltid först och främst ska lyssna på Gud och lyda Gud.
Däremot inte att mannen på ett lagiskt och orättfärdigt sätt generellt ska sluta att lyssna på allt vad hans hustru säger. Eftersom de är ”ett kött” så finns det ingen del i denna heliga förening (helig genom Guds vilja) som kan bli den delen som den andre inte lyssnar till, för det skulle innebära lidande för den ignorerade och försummade delen…och då skadas båda i sin förening som ”ett kött”.
Att inte lyssna kan innebära att ignorera på grund av nedvärdering och kärlekslöshet.
Att inte lyssna kan även ha innebörden; att höra, men inte lyda och följa.
Att lyssna utifrån kärlek innebär omsorg och respekt.
Att lyssna utifrån kärlek innebär för den skull inte att följa och lyda den man lyssnar på, för hade Adam lyssnat i kärlek på Eva…men inte följt hennes uppmaning att äta frukten tillsammans, utan lytt Gud i stället för Eva…så hade han kanske kunnat tala förstånd med henne, påmint henne om Guds bud och allvarliga varning, och båda hade sluppit ångra sig bittert för resten av livet…
Att på något sätt övertala varandra, inom äktenskapet, att göra något som inte är Guds vilja…kommer att ge konsekvenser, för den enskilda individen och för äktenskapet.
För oavsett om Evas argument gjorde att Adam ändrade sin syn på både Guds Ord och följderna av att bryta mot Guds bud…eller om han bara ville följa sin hustru i hennes val, och stå vid hennes sida oavsett vad konsekvenserna skulle bli…så blev beslutet förödande. Och ingen hade gjort rätt, inför Gud.

Men frestelser från människor kan leda till fördärv, ett fördärv av både relationer till människor och till Gud, både för dem som frestar och för dem som blir frestade.
Om man ser på syndafallets konsekvenser, straff och förbannelse, så ser man att det som uttalades över mannen även gäller kvinnan. Också kvinnan ska åter bli till jord. Och även om marken blir förbannad på grund av mannens synd så lever även kvinnan i samma konsekvenser när jorden ska brukas. Den enda konsekvens som fortsättningsvis skiljer män och kvinnor åt är kvinnors havandeskap och barnafödande under möda och smärta.
Marken blev förbannad ”för mannens skull”, och där beskrivs mannens livslånga möda. Skulden bar de tillsammans och konsekvenserna får de också tillsammans. Men en ansågs som huvudansvarig gentemot Gud, och en blir därefter huvudansvarig i äktenskapet; mannen. Denna konsekvens får aldrig blandas ihop med maktmissbruk och förtryck. Sådant kommer aldrig från Gud.

I det nya testamentet beskrivs Jesus som ”den andre Adam”, som är sänd av Fadern för att omintetgöra ”den förste Adams” konsekvenser av syndafallet. Där syns det tydligt att Adam hade huvudansvaret, fast det var Eva som lyssnade på Ormen och tog frukten och sedan gav den till Adam. Adam var ”den förste Adam” och Jesus Kristus var ”den siste Adam” som sonade den förste Adams brott och konsekvenser av brottet:

”För synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat i likhet med Adams överträdelse, vilken är en förebild på honom som skulle komma.
Men det är inte så med den fria gåvan som med synden.
För om de många dog genom en endas synd så har mycket mer Guds nåd och gåva genom nåd rikligen överflödat till de många, genom en enda människa, Jesus Kristus.
Och med gåvan är det inte såsom då en enda syndade, för domen kom genom en enda till fördömelse, men gåvan av nåd är för mångas synder som leder till rättfärdiggörelse.
För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, så ska mycket mer de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva, regera i liv genom en enda, Jesus Kristus.
Alltså, såsom fördömelse kom över alla människor genom en endas fall, så kom också rättfärdiggörelse till liv över alla människor genom en endas rättfärdighet.
För liksom genom en människas olydnad de många blev syndare, så ska också genom den endes lydnad de många bli rättfärdiga.
Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större.
Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att, liksom synden regerade i kraft av döden, så ska också nåden regera genom rättfärdighet till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”
Rom. 5:13-21

”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande.
Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.
Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska.
Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska.”
1 Kor. 15:45-49

Inte bara gemenskapen med Gud blev bruten och människan blev en varelse som skulle dö och åter bli till jord, utan även skapelsen lades under förgängelsen i och med syndafallet, när jorden förbannades på grund av människans synd:

”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu.”
Rom. 8:20-22

När Gud säger till kvinnan att mannen ”ska råda över henne” så är det en tillrättavisning till både kvinnan och mannen. Kvinnan hade gett mannen frukten och de åt båda av den. Både mannen och kvinnan visste att Gud hade förbjudit dem att äta av just den frukten, men kvinnan tog ett egenmäktigt beslut, som mannen följde. Mannen tog inte sitt ansvar som han hade fått av Gud, och hindrade inte heller kvinnan eller sig själv från att äta. Kvinnan i sin tur ifrågasatte Gud genom att tro på Ormens ord, men även mannen ifrågasatte Gud genom att ta emot frukten av kvinnan och äta den.
Både mannen och kvinnan brister i uppdraget de fått och i ansvarsfrågan; mot Gud, mot varandra, och mot sig själva. I ett äktenskap ska hädanefter ansvar finnas, och de båda ska råda över begäret som kommer av syndafallets konsekvenser. Ingen ska åtrå synden, utan ha sin lust/åtrå till Herren och till varandra.
Mannen ska hädanefter råda över sin hustru, och tillsammans ska de följa Guds bud. Kvinnan får aldrig råda över mannen och förleda mannen in i synd igen, och mannen får inte låta sig förledas till synd.

När Gud säger till kvinnan att hennes åtrå ska vara till mannen och att mannen ”ska råda över” henne så är det samma ord som används när Kain ska ”råda” över synden.
Ordet är hebreiska ”mashal”.

”Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.”
1 Mos. 4:6-8

På samma sätt som Kain ska ta sitt ansvar och inte falla för lusten/begäret efter synden, på samma sätt ska mannen ta sitt ansvar och inte falla för lusten/begäret för kvinnan och från kvinnan.
Att råda blir att ”härska över” på det sättet att mannen ska ta ansvar för sin lydnad av Gud, och inte synda. Liksom Kain skulle ha tagit sitt ansvar för sin lydnad av Gud, och inte syndat.

Mannen ska också råda över att hans hustru inte syndar, liksom Kristus råder över församlingen så att församlingen inte syndar. Individen har ändå det slutliga ansvaret för sina egna val; för underordning av Gud i rättfärdighet…eller för ett liv i uppror och synd.

Kain fick begärelse till synd och mördade sin bror Abel, för synden har begär till människan.
Men människan måste råda över både begäret och synden.
För att kunna göra Guds vilja måste människan ”härska/råda över begäret”.
Att råda över kvinnan, att ”härska över” kvinnan, betyder för mannen att ta det ansvar han inte tog när han tillät kvinnan att ta den förbjudna frukten och erbjuda honom den förbjudna frukten. Det hade kunnat sluta där…men de åt tillsammans.
När Adam skyller allt på Eva så säger han; ”Kvinnan som du gav mig för att vara med mig, hon gav mig av trädet, och jag åt.” (1 Mos. 3:12). Adam kan ha litat blint på den gåva som Gud hade gett honom; kvinnan/hustrun, för han hade fått en livskamrat från Gud, som kommit ur hans eget ”kött”. Och kanske hade han, i förtroende för Gud, tanken att den livskamraten var god, och klok, och förståndig och att de tillsammans skulle ta goda, kloka, och förståndiga beslut. Men djävulen är mycket listig och skicklig…och han använder samma taktik och strategi idag som då; ”Skulle verkligen Gud ha sagt…?”, ”Skulle Gud verkligen ha menat…?”.
Nu har djävulen dessutom en ”samarbetspartner” som alltid är snabb att vilja samarbeta med honom och duktig på att resonera och argumentera för saken; det fallna ”köttet” hos människan! Och aldrig har det funnits så mycket uppfinningsrikedom och möjligheter till frestelser och fall som i det moderna gudsförnekande samhället med dess tekniska globala systemen. De öppnar för möjligheten att låta sig förföras och bedras på nästan oräkneliga sätt. Djävulen har, i vår tid, dukat ett globalt bord av dignande överdådiga eller mer subtila frestelser, lättillgängliga för alla, normaliserade som ”vardagsmat” eller lockande som ”extravaganta”…men ändå har människan, alltsedan begynnelsen, dragits åt att gå sin egen väg, ”köttets”/begärets väg, oavsett antalet frestelser och frestelsernas former.
Synd handlar inte bara om enskilda bud och enskilda företeelser, utan synd är:
– Allt som inte är Guds vilja
– Allt som inte är välbehagligt inför Gud
– Allt motstånd mot Guds vilja
Och detta vet vi på grund av att allt som är Guds vilja och som är välbehagligt inför Gud inte är synd.
Och vad som är vad, det vet vi genom; Guds Ord.
Där finns Guds vilja klart uttalad och förmedlad, där finns Guds hjärta och hans motiv och syften klart uttalat och förmedlat, och där finns Guds egenskaper klart uttalade och förmedlade.
Djävulen vill avtrubba människan (så att hon inte vill lyssna på Gud), förhärda människan (så att hon inte vill följa och lyda Gud), och få henne att avfalla helt från Gud.
Men Gud vill varna och beskydda, hela och upprätta, befria och frälsa!

Både Adam och Kain bedrogs av sin brist på överlåtelse till Guds vilja och bristande förtroende för Gud, medan Kain hade en begärelse genom sin fallna natur som inte Adam och Eva hade. Adam kände inte till synden, medan Kain levde med syndens konsekvenser från Adams och Evas fall. Adam eller Eva hade inte ”en mörk blick” likt Kain, medan Kain levde med striden mellan begäret att synda och lydnaden av Gud. Kain valde ”den mörka” vägen, begärets väg.
Många människor bedras genom sin brist på överlåtelse till Guds fullkomliga vilja.
Många människor bedras av sina egna (egots/jagets/köttets) begär efter synden.
Äktenskap och familjer splittras på grund av detta.
Församlingar går fel väg på grund av detta.
Kristna leds in på fel väg på grund av detta.
Synden behöver inte vara alldeles uppenbar för utomstående…eller för inblandade.
Synden kan vara hemlig, dold för människors ögon, och ske i den egna ”kammaren”…
Synden kan ha en from (kyrklig) täckmantel, lindas in i (världsliga) kärleksuttryck, omskrivas av och motiveras med ”bibliska” ord, ”ha ett sken av gudsfruktan, men inte vilja veta av dess kraft”, samt vara ledd av ”ljusets ängel” (djävulen) och till synes kan verka god…
Oavsett om synden sker i hemlighet eller öppet för andra så leder ett liv i synd till förhärdelse och avfall. Ett liv i synd leder till att Guds Helige Ande bedrövas och ”släcks” i den människa som hade blivit ett ”tempel” åt den Helige Ande.
Äktenskap, familjer, och församlingar blir kännbart påverkade av människors liv i synd:

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
Men köttets gärningar är uppenbara.
De är
äktenskapsbrott,
otukt,
orenhet,
lösaktighet,
avguderi,
trolldom,
hat,
gräl,
avund,
vredesutbrott,
stridslystnad,
splittringar,
villoläror,
missunnsamhet,
mord,
fylleri,
frosseri
och annat sådant.
Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.
Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen.
Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär.”
Gal. 5:16-24

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

”Ingen som blir frestad får säga: Jag blir frestad av Gud. För Gud kan inte frestas av det onda och frestar inte heller någon.
Utan var och en frestas, när han dras bort och lockas av sitt eget begär.
Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
Varje god gåva och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusets Fader.
Hos honom finns ingen förändring eller växling mellan ljus och mörker.”
Jak. 1:13-17

Ett begär som ”blir havande” får gärningar som ”frukt”.
Ett begär som blir havande får tankebyggnader som reser sig upp emot Gud och Guds vilja.
Ett begär som blir havande får konsekvensen att människan väljer att följa köttet i stället för Anden.
Ett begär som blir havande påverkar således hela människan; ande, själ (hjärnan, psyket), och kropp.
Ett begär som blir havande och föder synd som leder till ”fullmogen synd” påverkar således hela människan; död ande, död själ och kropp.

Läs gärna ”Är eros en kärlek från Gud?” som handlar om begären som kom in i människans liv.
Och läs ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?” för att se vilka 7 kategorier av människor som går på den breda vägen.

FÖRTRYCK, LAGISKHET, MAKTMISSBRUK

När ”förtryck” beskrivs från det samhälle som har avsatt Gud och Guds Ord som högsta auktoritet och rättesnöre så har inte själva ordet exakt samma innebörd som när Gud talar om förtryck.

Vad är förtryck enligt Gud?

I den hebreiska grundtexten är det ordet ”ashaq” som har betydelsen; ”att förtrycka, att utpressa, att utnyttja”.
Ordet finns med 35 gånger i det Gamla testamentet.

”Användning: Det hebreiska verbet ”ashaq” betyder främst att förtrycka eller utnyttja, ofta i samband med orättvis behandling eller att utnyttja andra. Det förmedlar en känsla av att använda makt eller auktoritet för att behandla någon illa eller orättvist belasta någon, vanligtvis för personlig vinning. Denna term används ofta i samband med social rättvisa och belyser individers och ledares moraliska och etiska ansvar att behandla andra rättvist och med medkänsla.”

”Kulturell och historisk bakgrund: I det forntida israelitiska samhället, liksom i många forntida kulturer, fanns det en stark betoning på rättvisa och rättfärdighet, särskilt i behandlingen av fattiga, änkor, föräldralösa och utlänningar. Moses lag innehåller många förbud mot förtryck och utnyttjande, vilket återspeglar Guds omsorg om de utsatta och marginaliserade. Profeter uttalade sig ofta mot förtrycket av de fattiga och förvrängningen av rättvisan och kallade folket tillbaka till förbundstrofasthet och etiskt levande.”
(Strong’s Concordance)

Några exempel på hur ordet används i det gamla testamentet:

Sakarja 7 visar konsekvenserna av att inte lyssna och följa Guds ord:

”Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: Så säger Herren Sebaot:
”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.”
Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter.
Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot.
”Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.”
Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.”
Sak. 7:8-14

Gud går till rätta med folkets gärningar, för gärningarna leder till olycka:

”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats.
Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.”
Jer. 7:3-6

Gud ska rädda de betryckta från förtryckarna:

”Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen!
Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa. Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.
Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.”
Ps. 72:1-4

Förtryck mot människor i nöd är smädelse mot deras skapare:

”Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.”
Ords. 14:31

Förtryckarna förtrycker bland annat genom våld:

”Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg tårarna hos de förtryckta, och ingen tröstade dem. Från förtryckarnas hand utgick våld, och ingen tröstade dem.”
Pred. 4:1

Förtryck är orättvisa:

”Så säger Herren Herren: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak.
Vad har jag nu här, säger Herren, då man har fört bort mitt folk utan skäl?
Dess tyranner skränar, säger Herren, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.
Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!”
Jes. 52:4-6

I det Nya testamentet används det grekiska ordet ”diókó”, med betydelsen; ”att förfölja, jaga, pressa framåt”. Ordet används 45 gånger.

”Användning: Det grekiska verbet ”diókó” betyder främst att intensivt förfölja eller jaga efter något. I Nya testamentet används det ofta i samband med förföljelse, där individer eller grupper förföljs med avsikt att förtrycka eller skada. Det kan också betyda att uppriktigt sträva efter eller pressa framåt mot ett mål, vilket återspeglar en känsla av brådska och beslutsamhet.

Kulturell och historisk bakgrund: I den grekisk-romerska världen var begreppet förföljelse bekant i olika sammanhang, från jakt till rättsliga åtgärder. De tidiga kristna, som levde under romerskt styre, utsattes ofta för förföljelse för sin tro, vilket gör termen ”diókó” särskilt relevant. Ordet fångar både den fysiska och ideologiska strävan som troende mötte, såväl som den andliga strävan efter rättfärdighet och Guds rike.”
(Strong’s Concordance)

Tittar vi på olika nutida samhällsgruppers syn på förtryck så kan till exempel ett förtryck innebära att en speciell grupp i samhället inte får samma rättigheter, tillgång, bekräftelse, eller acceptans som andra på de områden de önskar. Här stämmer inte innebörden av ordet ”förtryck” överens mellan samhällets synsätt och Guds synsätt.
Ett samhälle (eller grupper i samhälle) kan mena att förtryck pågår, medan Gud själv säger något helt annat. Och detta blir konsekvenserna när ett sekulariserat samhälle, som vänt ryggen åt Guds Ord och avsatt Gud som högsta auktoritet, i stället vill införa regler, lagar, ordningar, och värderingar som utgår från individens egen vilja att fritt få leva emot Guds vilja.
Man kan säga att samhälle och människor vänder på betydelsen av ordet ”förtryck” när de hävdar ett förtryck från Guds sida (samt församlingars och kristnas sida) på grund av att de inte tillåts att leva hur de vill i Guds församling. Bibeln, eller de kristna som följer Bibeln, anses då ”förtryckande”.

”Uppfattningen att förtryck uppkommer genom maktmissbruk och maktstrukturer är beroende på politiskt perspektiv och ideologi. Det finns olika politiska teorier och filosofier som har olika tolkningar av dessa begrepp och deras roll i samhället. Vad som uppfattas som förtryck eller orättvist enligt en politisk teori kan vara annorlunda enligt en annan. Förtryck är ett centralt begrepp inom samtida kritisk teori, såsom genusvetenskap, kritisk rasteori, postkolonialism och queerteori.”
Wikipedia

Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att säga nej till synden, ondskan, och orättfärdigheten.
Förtryck, i Guds ögon, kan aldrig bli att följa Guds ord och vilja före människors ord och vilja.
Förtryck finns inte i hjärta, ord, och gärning hos den som lever i Guds agape-kärlek.
Förtryck finns inte i den kristna församling som älskar människor med Guds agape-kärlek men som inte tillåter synd i Guds församling.

Förtryck finns i hat, ondska, och kärlekslöshet.
Förtryck är en mörk kraft, i människan eller samhället, som vill utöva egen makt och egen vilja över andra, på bekostnad av andra.
Förtryck i både äktenskap och samhälle vill kränka, trycka ner, kontrollera och dupera.
Förtryck finns i värderingarna, i motiven, i drivkraften, i målet.

Förtryck kan inte finnas i en helig agape-kärlek från Gud.
Guds heliga bud och agape-kärlek kan däremot ses som ”förtryckande” när människans ego och ”köttets” begär inte tillåts råda fritt.
I allt förtryck finns en mörk och ond drivkraft, och det mörkret och den ondskan finns inte i Gud.
Guds hjärta, Guds vilja, Guds motiv är rena, heliga, goda och rättfärdiga.

”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus och i honom finns det inte något mörker.”
1 Joh. 1:5

Det sekulariserade samhället får en syn på Gud och Guds vilja som blir bakvänd.

Den bakvända synen och ordningen =

Världens perspektiv v/s Guds perspektiv

”Gott” i världens ögon – Orättfärdigt i Guds ögon
”Ont” i världens ögon – Rättfärdigt i Guds ögon
”Begränsning av individens frihet” – Efterföljelse av Jesus Kristus
”Hot, utpressning” – Lydnad av Gud för frälsning
”Kränkning av individens rättigheter” – Dom och straff från Gud
”Diskriminering” – Ordning för Guds församling
”Ojämlikhet, kränkning” – Guds ordning för äktenskapet
”Livegen, slaveri” – Lever i Kristus Jesus (dött bort från sig själv)
”Exkludering” – Guds heliga församling av enbart pånyttfödda kristna
”Intolerans, hets mot folkgrupp” – Nekande av tillhörighet i Guds församling
”Kvinnofälla” – Kallelse från Gud
”Kvinnoförtryck” – Ordning från Gud
”Kärlekslöshet, hårdhet” – Guds heliga kärlek, bud och lagar

Två olika världars ögon kan aldrig på ett övergripande sätt se saker på samma sätt.
Två olika sinnelag, från två olika världar, kan aldrig känna samma saker.
Två medborgare, från olika världar, kan aldrig tillhöra samma Ande och andemakt.
Två hjärtan, från olika världar, kan aldrig i grunden älska samma saker.

”Han blev sårad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningar. Straffet blev lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår synd lade Herren på honom.”
Jes. 53:5-6

Individen, styrd av den fallna naturen – ”Var och en gick sin egen väg…” =

Jag vill… – Trots, självuppfyllelse
Jag är… – Självupphöjelse
Jag känner för… – Köttslighet
Jag kan själv… – Högmod
Jag planerar… – Självsvåldighet
Jag vill ha… – Begär
Jag vill inte… – Uppror
Jag känner inte för… – Likgiltighet

Lagiskhet innebär inte att följa och lyda Guds bud och vilja med hjärtats överlåtelse och kärlek till Gud och människor, utan har betydelsen; ”fariseisk”, en hycklande lydnad där enbart det yttre hos människan ser gudfruktigt ut i sin nitiskhet, medan det inre inte vill leva i överlåtelse till hela Guds Ord och fullkomliga vilja i tanke, ord, gärning, och hjärta.
Lagiskhet innebär:
– att med hårdhet tvingas följa Guds lagar utan insikt och förståelse av Guds budskap
– lydnad av utvalda ord men inte summan av Guds Ord
– krav på lydnad av Guds lag sker utan Guds agape-kärlek som motiv och drivkraft

”Köttet” råder hos den som lever i fariseisk lagiskhet, och även mörka andemakter kan styra den som lever och kräver lydnad likt fariséerna som angrep Jesus. Fariséerna var så lagiska att de ville korsfästa Jesus Kristus som lagbrytare på grund av att Jesus inte gjorde det de sade, tyckte, tänkte, ville, och förväntade sig. De kände inte igen Gud framför deras egna ögon. De hade ”lögnens fader” (djävulen) som sin far. De kände varken igen Guds bakomliggande motiv och syften eller Guds hjärtas heliga vilja och längtan bakom buden och lagarna som Gud gett sitt folk…
Utåt sett försöker den fariseiska människan att hålla en religiös nitisk fasad, men inuti finns inte ledningen av Guds Helige Ande och inte agape-kärleken till medmänniskan. Den människa som väljer lagiskhetens väg blir hård mot sig själv, hård mot andra, samt bedömer sin och andras andlighet genom förmågan att hålla utvalda delar av Guds lagar på ett religiöst sätt (formen men inte kraften (Guds Andes kraft)). Att hålla lagar blir det högsta målet, och människan ser sig själv som rättfärdig genom laglydnaden.

Guds Ord får aldrig missbrukas och ondska får aldrig föras in i äktenskapet eller familjen eller församlingen så att någon behandlas illa genom maktmissbruk och tyranni.
Ett exempel:
Kombineras den fariseiska synen med kärlekslöshet och missbruket av Guds Ord; ”Ty den Herren älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.” (Ords. 3:12) kommer allvarlig synd in i äktenskapet, familjen, eller församlingen.
Läser vi hela sammanhanget i Bibeln så ser vi att frukten av den tuktan (tillrättavisning) och fostran (prövningar) Gud fostrar sina barn med ska vara rättfärdighetens och helighetens frukt. Det finns en uppmaning att alltid ”sträva efter frid med alla och helgelse”:

”Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot.
Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner.
För var finns den son som inte tuktas av sin far?
Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner.
Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva?
De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet.
Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighet ens fridfulla frukt.
Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.
Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat.
Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren.
Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den, att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat.”
Hebr. 12:5-16

Ifall man tar ut enstaka verser ur sina sammanhang och sedan vill använda dessa på ett generellt auktoritärt och lagiskt förtryckande sätt så kan det finnas flera saker som grund för detta:
a) Okunskap kring vad summan (helheten) av Guds Ord säger.
b) Ovilja att läsa och se hela sammanhang och Bibelns helhet, och ovilja att förstå Guds budskap (som alltid ligger bakom varje ord Gud förmedlat).
c) En förutfattad (och felaktig) bild av hur kyrkan och det kristna äktenskapet ska vara, historiskt sett.
d) Bibeltolkningen och bibelförståelsen är enbart litterär (bokstavlig) när det gäller vissa utvalda bibelord eller verser.

Läs gärna ”Hur tolkar man Bibeln?”.

När lagiskhet blir tvingande på ett sätt som till exempel får kvinnan i ett äktenskap att ”i Guds namn” tuktas, böjas och underordnas till att utföra, vilja göra, och tro saker som helt går emot Guds rättfärdighet, heliga vilja, och fullkomliga kärlek så går människan en egen väg utan Guds Ande, bort från Guds välsignelse, Ande, kraft och liv.
Den auktoritet som missbrukar Guds Ord och använder det som motiv till att utföra orättfärdiga gärningar mot andra människor har inte Guds Andes kraft, liv, och kärlek som drivkraft. I stället är det köttets begär och världens ande (lögnens far) som styr.
Men Kristus råder och härskar inte över församlingen med tvång och maktmissbruk. Och inte heller ska mannen råda över kvinnan med tvång och maktmissbruk.
Rådandet och underordnandet sker i överlåtelse från hjärtat, i utgivande agape-kärlek, mellan mannen och kvinnan likt mellan Kristus och församlingen.

Gud tillrättavisar dem som han älskar. Han undervisar, förmanar, korrigerar, varnar, och ”tuktar” alla sina barn, men allt sker genom Guds heliga kärleksmotiv; frälsning och evigt liv genom helgelsen i och genom Jesus Kristus.
En människa som använder tuktan för att få andra människor att lyda och förändras efter sin egen vilja, samt vill skapa fruktan för straff och hämndaktioner, handlar aldrig genom Guds Andes kärlek och kraft.

Lagiskheten vill aldrig se summan av Guds Ord, eftersom nåden, kärleken, ödmjukheten, och barmhärtigheten är det genomgripande budskapet som Gud kommer med, genom hela mänsklighetens historia.
Maktmissbruk är det felaktiga bruket av det ansvar som Gud har gett i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället.
Botemedlet heter; omvändelse i hjärtat, och ett nytt liv i rättfärdighet.

”Men sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt detta också.”
Matt. 6:33

”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.”
Ps. 66:18

”På samma sätt ska ni män leva förståndigt tillsammans med dem, som är det svagare kärlet. Visa era hustrur aktning, som också är medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir förhindrade.”
1 Petr. 3:7

”För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.”
1 Petr. 3:12

”Bekänn era överträdelser för varandra och be för varandra, så att ni blir helade. En rättfärdig mans ivriga bön förmår uträtta mycket.”
Jak. 5:16

”Detta är den förtröstan som vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.”
1 Joh. 5:14

Den rätta vägen är frälsningen genom pånyttfödelsen, livet i Kristus, och att ständigt förbli i Kristus. När människan lever för Kristus, i och genom Kristus, så får Kristus själv verka genom människan till helgelse, kärlek, förlåtelse, och helig efterföljelse av Guds fullkomliga vilja. Kärleken till Kristus blir motivet, och Hjälparens vishet och kraft leder till rättfärdiga gärningar. Det är Kristus i människan, Kristi Ande, som är och blir människans rättfärdighet, i stället för att människans rättfärdighet ska försöka uppnås genom lagiskhet. Kärleken till Gud, och att behaga den Gud man älskar över allt annat, blir motivet till att följa Guds bud.
I medkänslan, fördraget, och förlåtelsen av medmänniskorna uppkommer inte ett kompromissande med Guds Ord och vilja. Andens lag är i stället skriven i hjärtat och människan fortsätter att älska även de som brister i fullkomlighet, och försöker att nå fram till de som brister genom vänlig men tydlig tillrättavisning, ord av vishet, förmaning i kärlek, sann biblisk undervisning, och genom bön och förbön. Det kan även behövas hjälp från andra delar av Kristi kropp, från församlingsföreståndare och äldste ifall det finns ett motstånd mot omvändelsen och överlåtelsen till och efterföljelsen av Kristus.

Inom kristendomen kan det finnas de som har en syn på kvinnan som tjänarinna åt mannen, en hjälp som ska tjäna mannen och finnas till för att ”hjälpa mannen att fullfölja det som Gud har tänkt åt honom”. Och det är till viss del sant och bibliskt, men lika bibliskt är det att även mannen ska tjäna kvinnan med Guds kärlek och finnas till för henne och hjälpa henne att fullfölja det Gud har tänkt för henne. Gud verkar med sin fullkomliga vilja i varje frälst människa, oavsett kön.
I församling, äktenskap och familj finns en gudagiven ordning som i allt ska samverka i kärlek, frid, helgelse, och kärleksfull gemenskap.
I Andens enhet, som alla lever i som lever ”i Kristus”, så gäller;
”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.” Gal. 3:27-28
Alla kristna som lever ”i Kristus” lever varje dag i enhet med Kristus och varandra oavsett om de lever och verkar i äktenskapet, familjen, församlingen, eller samhället. ”I Kristus” existerar inte maktmissbruk, våld, och ondska. En människa som bedriver eller förespråkar sådant har inte blivit förvandlad av Kristus, eller inte förblivit i Kristus, utan har lämnat Kristus och verkar i sin egen fallna och onda natur.

När Gud skapar kvinnan i begynnelsen säger han: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” (1 Mos. 2:18)

Grundtexten säger; ”asah ezer”, vilket översatts till en hel mening; ”I will make him an help meet for him” (King James Version).
”asah” betyder; skapa, göra.
”ezer” kommer från det hebreiska ordet; ”azar”, som betyder ”att hjälpa” eller ”att stödja”.
Användningen av ordet: ”Det hebreiska ordet ”ezer” används i Bibeln för att beteckna hjälp, stöd eller hjälp. Det syftar ofta på gudomlig hjälp från Gud, men det kan också beskriva mänsklig hjälp. Termen förmedlar en känsla av styrka och stöd, snarare än underordning eller underlägsenhet.”
(Strong’s Concordance)

Ordet ”ezer” används 21 gånger i det Gamla testamentet. I samtliga bibelställen utom Jes. 30:5, Hes. 12:14, Dan. 11:34 och de två bibelställen när Gud skapar kvinnan så handlar det om hjälp som kommer från Gud.
Det handlar om hjälp som kommer från Gud eller människor, men aldrig en slags hjälp som ges av en slav eller tjänare för att uppfylla en människas egen vilja och önskningar som kommer ur ”köttets” begär.

VILLKORSLÖSHET, RESPEKT OCH LOJALITET

Kristna kan ha olika tolkningar om vad ett underordnande av kvinnan handlar om i praktiken, och då kan dessa egenskaper komma upp;
– kvinnan ska alltid visa respekt för mannen,
– alltid vara lojal mot mannen,
– alltid älska honom villkorslöst.
Vad detta kan innebära i det enskilda äktenskapet kan variera i åsikt, och få lika stor variation som antalet enskilda individer.

Vad förväntar sig Gud av mannen och kvinnan?
Kristna är kallade att respektera och älska sina medmänniskor.
Men det finns många olika tolkningar angående vad ordet ”respekt” egentligen betyder. Några synonymer kan vara;
– aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende, auktoritet, pondus, fruktan, rädsla.

Det finns också många olika tolkningar angående vad ordet ”kärlek” betyder;
– acceptans, tolerans, kompromissande, överseende, tillåtande.
Motsatsen till kärlek skulle i så fall kunna innebära;
– att säga ifrån, att stå upp för sanningen, att korrigera, att tillrättavisa, att följa Guds ord, att lyda Gud före människor.

Är detta bibliskt, enligt Guds vilja? Eller är det i stället fördomar och förutfattade meningar grundade i människofruktan, konflikträdsla, undfallande, likgiltighet, sekularisering, eller liberalisering?

Det finns en kärlek som står över en samhällelig förklaring av ordet; agape-kärleken som har Gud som ursprung.
Den har egenskaperna; ömhet, välvilja, barmhärtighet, medlidande, broderskärlek, människokärlek med mera, och den visar sig genom att gärningar, ord, och motiv alltid har det som är gott enligt Gud som mål, det som är gott i längden för människan och hennes frälsning och helgelse. Inte vad som enbart anses vara allmänt eller tillfälligt gott enligt en människas egenvilja.

Gör vi 2 listor av de egenskaper som ”respekt” kan betyda så skulle det kunna se ut som en ”god” lista och en ”ond” lista, och detta beroende av vad människan har för egna erfarenheter och insikter av vad respekt är och innebär.

Respektlöshet, motsatsen till respekt;
– raljant, föraktfull, vanvördig, ringaktande, hänsynslös, fräck, ohövlig, impertinent, självsvåldig, hädisk, hånande, nonchalant, pietetslös, uppkäftig.

När det gäller vad brist på respekt innebär, ”respektlöshet”, så blir det en omöjlighet att försvara respektlösheten för den som vill leva ett liv i kärlek och ödmjukhet.

I ett äktenskap som innebär att auktoritet, fruktan, och rädsla blir kuvande, krävande, tvångsstyrande, och manipulerande mot den ena partnern så kommer dessa medel för att uppnå målet ”respekt” aldrig att kunna behaga Gud eller få någon god frukt för någon människa.

Gud har en särställning till människan som inte mannen har till kvinnan.
När mannen vill använda bibelordet om att han är ”kvinnans huvud” på sätt som kräver villkorslös åtlydnad så agerar han som en gud, inte som en kärleksfull make med Kristus som förebild.
Och det finns skäl till att detta inte fungerar:
a) Mannen har ”en fallen natur”, ett ofullkomligt ”kött” (egot).
b) Kvinnan är också en avbild av Gud och ett tempel åt den Helige Ande, och både den kristna mannen och kvinnan lever ”i Kristus”, i Anden.
c) Både mannen och kvinnan kan höra Guds röst lika mycket, och båda får Guds gåvor och tjänster och kallelser genom Anden.
d) Församlingen ”Kristi kropp” kan ingenting göra utan huvudet Kristus, men ”kroppen kvinnan” kan göra allt genom Jesus Kristus, helt utan ”huvudet mannen”. Som kristen är kvinnan fri i Kristus, men som gift på jorden är hon bunden även till mannen och ”ett kött” med honom. Kvinnan är, andligen och i hela livet, beroende av Gud. Men i äktenskapet på jorden även beroende av mannen.

Ordet ”lojalitet” har också olika betydelser;
– solidaritet, pålitlighet, trohet, trofasthet, kamratlighet, tillgivenhet, kollegialitet, plikttrohet, redbarhet, redlighet.

Illojal, motsatsen till lojal;
– svekfull, opålitlig, osolidarisk, okamratlig, trolös, ohederlig, lagkränkande, trolös, egoistisk, ohjälpsam.

Att vara lojal kan aldrig betyda att vara accepterande av ett illojalt beteende.
Lojalitet kan aldrig bli villkorslös eftersom det alltid handlar om vad en människa bör eller ska vara lojal till.
Villkorslös lojalitet till allt en människa säger och gör kan bli illojalitet mot Gud och Guds vilja. Att tvingas till att alltid hålla med och försvara illojala gärningar tvingar i stället en människa, som vill följa Gud, att bli illojal mot Gud, eftersom ett accepterande av illojala gärningar kan ses som både ett passivt medhåll och en underlåtelse av att förmedla sanningen. För människan måste i första hand alltid följa Gud, inte människor.
Kristna har, i sina liv som Guds barn, sitt huvud Kristus att underordna sig först och mest.
Kristna ska ha en sund gudsfruktan, eftersom Gud är den Allsmäktige, deras Frälsare, och alltid Herre över allt i livet.
En kvinna ska aldrig behöva frukta sin äkta make. För han är ”ett” med henne genom ett heligt äktenskapsförbund där Gud har välsignat dem båda. Och båda lever de med samme Kristus som huvud.

Finns det villkorslös kärlek?
Ordet ”villkorslös” betyder;
– obetingad, bestämd, uttrycklig, kategorisk, oavvislig, förbehållslös, fullkomlig, fullständig, ovillkorlig, exakt, faktisk, definitiv, total, resolut, otvetydig, avgjord.

Motsatsen till villkorslös;
– avhängig, hypotetisk, eventuell.

Ser vi på Guds agape-kärlek, och summan av Guds Ord, så är Guds kärlek på samma gång både villkorslös och villkorad. Och detta har med Jesus Kristus att göra;
– Villkorslös agape-kärlek från Gud till människa finns genom livet i Kristus. Endast den som lever i Kristus, tillhör Kristus, och förblir i Kristus kan räkna med en villkorslös kärlek från Gud. För Gud ser då försoningsverket Sonen har gjort för människan, och människan får en villkorslös frälsning och en evig kärlek genom att ge sitt liv till Sonen och avsäga sig sin rätt till egenbestämmande. Hon friköps av Kristi blod, och tillhör nu Gud. I den tillhörigheten finns villkorslösheten.
– Villkorslös kärlek finns inte utanför Sonen och Sonens frälsningsverk. Den människa som inte vill leva i Kristus kan inte räkna med en villkorslös kärlek och frälsning, eftersom den människan ”kliver ur” Kristus och lämnar Kristus. Frälsningen är villkorad genom att den kristne måste förbli i Kristus, och det gör den kristne genom att älska Gud högre än allt annat och att följa Kristus och lyda Kristus. Själva frälsningen är en gåva given endast av nåd, för ingen människa kan frälsa sig själv genom egna gärningar. Det är genom Guds barmhärtighet och utgivande agape-kärlek som Sonen stiger ner från himlen, blir en människa lik, blir en tjänare och tar mänsklighetens synder på sig in i döden.

Skulle en villkorslös agape-kärlek finnas för alla människor på jorden, utan livet i Kristus och frälsning genom hans försoningsverk, så skulle ingen efterföljelse krävas, inga bud behöva följas, ingen Ande behöver leda, ingen fallen natur behöva dödas, inga synder behöva någon omvändelse, och ingen Frälsare behöva dö på ett kors.
Guds agape-kärlek visas genom att Sonen frivilligt vill dö för alla syndare på jorden, för att ge dem frälsning och ett evigt liv i gemenskap med Gud.
Agape-kärleken är inte utan villkor när det gäller evig frälsning och ett evigt liv med Gud, för agape-kärleken hör ihop med heligheten.
Guds helighet och renhet går inte att skilja från agape-kärleken. Och människan måste bli ren och helig genom Guds eget verk och blod för att kunna säga; ”nu lever inte längre mitt gamla onda ”jag”, utan jag är villkorslöst älskad av Gud genom frälsningen och livet i Kristus”.

”Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. ”
Hebr. 12:14

Ur mänskligt perspektiv kan människor vilja definiera villkorslös kärlek, och kanske även agape-kärlek, genom att;
1) uppoffra sig själva, utåt sett
2) tillåta utnyttjande
3) tåla ondska, orättfärdiga handlingar, och otukt- men på insidan kan ilska, bitterhet, hat, missunnsamhet, och hämndkänslor finnas
= detta är inte villkorslös agape-kärlek från någon part!

Genom hela Bibeln beskrivs onda och orättfärdiga handlingar människor emellan, där Gud går till rätta och fördömer dessa handlingar på starkaste sätt. Och ingen man eller kvinna ska leva i ett äktenskap där ondska, orättfärdighet, och otukt råder.
Äktenskapet är ett heligt förbund som Gud har instiftat, där man och kvinna ska leva i en andlig, själslig, och kroppslig enhet med varandra. Den andliga enheten finns genom Kristus och Kristi Ande i dem båda. Att skända äktenskapet och sin äkta maka eller make är en stor synd i Guds ögon, det är att skända något heligt som Gud själv är närvarande i. Det är att vanära Gud.

Kärleken, den rena heliga agape-kärleken från Gud:

”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag kunde profetera och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag gav bort allt jag äger och utlämnade min kropp till att brännas upp, men inte hade kärlek, så hade jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
kärleken skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den är inte lättretlig,
den tänker inte något ont.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men gläder sig med sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig.”
1 Kor. 13:1-8

– Utan kärlek är människan helt tom och innehållslös.
– Utan kärlek har tron, kunskap, kallelser och gåvor ingen betydelse alls.
– Utan kärlek har generositet och martyrskap ingen vinning.

Guds agape-kärlek ska regera i människan.
När mannen och kvinnan lever i äktenskapet med Jesus Kristus som Herren i sina liv, då finns som en naturlig och Ande-given frukt i äktenskapet:
– Villkorslös kärlek till varandra genom livet i Kristus, som är agape-kärleken.
– Respekt till varandra, genom agape-kärleken.
– Lojalitet till varandra, genom överlåtna hjärtan i agape-kärlek.

”Underordna er varandra i fruktan för Gud. ”Ef. 5:21

Kärlek är ingenting man tar sig, ingenting man presterar fram, ingenting man manipulerar fram, ingen ”muskel” som man kan träna till att generera mer kärlek, ingen ”tro” man kan öva till att bli starkare…

Den äkta agape-kärleken är Gud och finns inte utanför Gud. Den är Guds väsen och kraft.
”Kärlek” vid många andra namn finns utanför Gud, kärlek som ges och tas av olika motiv och i olika grad och form.

Agape-kärleken finns, kommer, och ökar, uthärdar, älskar, och förlåter genom Jesus Kristus i den pånyttfödda människan, den människa som blivit ”född från ovan”, född av Gud.

…Precis som tron i människan är en gåva från Gud och finns, kommer, och ökar genom Jesus Kristus. Genom tron på vem Han är, vad Han är, vad Han gjort, och vad Han kommer att göra.

KRISTUS SOM FÖREBILD FÖR MANNEN

Kristus är mannens förebild i rollen som kvinnan och familjens huvud, liksom Kristus är förebilden för hela Kristi kropp.
Kristus är inte bara förbild som ett huvud, utan i hela sin person och livgivande roll som huvud.

Mannen måste behandla sin hustru med kärlek, likt Kristus behandlar församlingen med kärlek:

”- Se därför noga till hur ni vandrar, inte som ovisa utan som visa, ta väl vara på tiden, för dagarna är onda. Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.
– Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.
– Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.
– Underordna er varandra i fruktan för Gud. Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare.
– Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män.
– Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.
– På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen. För vi är delar av hans kropp, av hans kött och av hans ben. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen.
– Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning.”
Ef. 5:15-33

Det finns en grovt missbrukad bibelvers som, när den läses lagiskt bokstavligt i en felaktig bibelöversättning, och utan ledning av den Helige Ande och ett i kärlek överlåtet hjärta till Gud, kan användas för att på ett egocentrerat och köttsligt sätt kräva ständig tillgänglighet till en kvinnas kropp, helt utifrån ett eget sexuellt begär:

Folkbibeln:
”Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.”
1 Kor. 7:3-4

Nya levande Bibeln:
”Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru. Vägra därför inte varandra dessa rättigheter.”
1 Kor. 7:3-5

Detta är 2 exempel på bibelöversättningar från Minoritetstexterna, en samling grundtextmanuskript.
Dessa Minoritetstexter är inte kompletta och inte överensstämmande sinsemellan, och bygger inte heller på stora samlingar manuskript, utan grundtexten Majoritetstexterna (Textus Receptus) är överlägsen både i samstämmighet av alla bevarade manuskript och mängd textbevis.
I det Nya testamentet fattas det ca 3.300 ord i bibelöversättningar gjorda efter Minoritetstexterna. När man då läser och studerar Majoritetstexterna finner man på ett naturligt sätt mängder av förtydliganden och förklaringar som inte finns i de andra bibelöversättningarna.
Vi rekommenderar därför alltid Textus Receptus, och den översättningen finns i biblarna; King James Version, Gustav Vasas Bibel, Gustav den II Adolfs Bibel, Karl XII:s Bibel samt Reformationsbibeln. Alla bibelcitat på denna webbsida, från det Nya testamentet, kommer därför från Textus Receptus. Och alla bibelcitat från det Gamla testamentet kommer från och med 2026 från Reformationsbibeln, som nu är helt färdigställd.
I Reformationsbibeln, står det:

”Mannen ska visa sin hustru den ömhet som han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.”
1 Kor. 7:3

Är mannen alltid skyldig hustrun ömhet så går det inte att kräva någonting alls på ett felaktigt sätt. Ömhet är kärlek, mildhet, tillgivenhet, vänlighet, och omsorg. Man och kvinna ska båda ge detta till varandra på äktenskapets alla områden. För det är Andens frukt och det är Kristi vilja, och Kristus är både mannens och hustruns huvud och förebild i allt.

När mannen har Kristus som sin förebild, i och med att mannen är kvinnans huvud liksom Fadern är Sonens huvud, så måste man se skillnaden på Jesus Kristus kommen i mänsklig gestalt, ”Kristus i köttet” som Människosonen, och på Jesus Kristus som förhärligad och snart kommen i makt och härlighet som den han egentligen är; Alfa och Omega (Upp. 22:12-13) och Mäktig Gud (Jes. 9:6)!

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett.”
1 Joh. 5:7

När Jesus kommer som tjänare så tjänade han i ödmjukhet, och han blir ”i allt lik bröderna” för att kunna dö i allas ställe, den död som varje enskild människa förtjänar i sin orättfärdiga ställning inför Gud. Därför är Människosonen underordnad Fadern, den han kommer ifrån. I den treeniga Gudomen finns ingen makthierarki mellan Gud, Gud, och Gud = 1 Gud.
Gud verkar och uppenbarar sig i tre personer, alla av samma väsen. Men som Människosonen är Sonen för en kort tid underordnad Fadern, för Sonen utnyttjar inte sin gudomliga makt under sin tid som Människosonen på jorden, utan han offrar i stället hela sitt liv, ända in i döden.

MANNENS EGENSKAPER, ROLLER OCH UPPGIFTER

Kristus som huvud för Kristi kropp / Mannen som ”huvud” för kvinnan, hustrun =

Kallelse och egenskaper utifrån Guds ord:

Ger sitt liv till Gud
Utger sig själv för sin hustru (Bruden), offrar sitt liv för henne
Lever i enhet med hustrun (ett kött och Andens enhet)
Leder i enlighet med Guds fullkomliga och goda vilja
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Är föredöme i kärlek, trofasthet, hängivenhet, överlåtelse, helighet, och renhet
Ansvarar, inför Gud, för goda gärningar och välmående för hustrun och familjen
Styrker, uppmuntrar, stöttar, hjälper rätt, hjälper i nöd, hjälper genom förbön
Lever i lyhördhet och tillgänglighet för Gud och hustrun
Hedrar Gud och hustrun i gärning och tal
Är en förebild för hustrun, barnen, Kristi kropp, och samhälle
Ger trygghet och säkerhet
Beskyddar hustrun och familjen från faror och frestelser
Försörjer, ger näring (till ande, själ och kropp)
Har fasthet i tron, rätta läran, rätta vägen
Är rotad och grundad i Guds Ord; Bibeln
Talar och förmedlar vishet från Gud och Guds Ord
Lever i Anden, har Andens frukt
Lyder Gud före människor
Trogen i det lilla och i det stora
Kompromissar inte med Guds Ord och vilja för att behaga människor
Tjänar i kärlek; Gud, hustrun, familjen, och medmänniskor
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Vakar och ber som Guds stridsman i full andlig vapenrustning
Lever enligt Guds kallelse att utbreda evangeliet om Guds rike
Lever i ödmjukhet och upphöjer aldrig sig själv
Ärar Gud i allt

Mannen är, som kvinnans ”huvud”, inte fullkomlig i sig själv, till skillnad mot Kristus. Den kristne mannen har som människa en fallen natur som har ”dött och begravts med Kristus”, och en ny natur genom frälsningens pånyttfödelse; ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”.
I den nya skapelsen, mannen som ”iklätt sig Kristus”, leds mannen av Anden till Kristi goda gärningar genom honom.
Mannen prövar alltid allting, med hjälp av Guds Ord och Hjälparens (Andens) ledning, och gör han felbedömningar, begår felsteg, handlar orättfärdigt och syndar mot Gud och hustrun så omvänder sig mannen, rannsakar sig själv, och ödmjukar sig inför Gud och låter Gud korrigera honom och fostra honom till helgelse och Kristi efterföljelse.

KVINNAN SOM UNDERORDNAD ”HUVUDET”

Även här, i Kristi kropps förebild för hustrun, finns Guds vilja i en ren, helig, och fläckfri församling (Brud). Så ska också hustrun i äktenskapet vara, och hon blir och förblir det genom att ”leva i Kristus”, ”i Anden”, och alltid ”förbli i Kristus”:

Du är alltigenom skön, min vän, på dig finns ingen fläck.”
Höga Visan 4:7

”Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne för att han skulle helga henne, genom att han renar henne i vattnets bad, genom ordet, för att kunna ställa fram henne inför sig själv, en härlig församling, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant, utan för att hon skulle vara helig och fläckfri.”
Ef. 5:25-27

En god hustru har ett hjärta som mannen kan lita på. Hon har omsorg om mannen, barnen, och hemmet. Hon lever i värdighet, med vishet från Gud, och hon fruktar Herren. Hon gör goda gärningar som vittnar om överlåtelsen till Gud, och hon är flitig, engagerad, och arbetar med glädje för Guds rike, mannen, och familjen. ”Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne”:

”En god hustru, var finner man en sådan?
– Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.
– I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.
-Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
– Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat. Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
– Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
– Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar.
– Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
– Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
– För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
– Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
– Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
– Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
– Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
– Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
– Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
– Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.
– Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne: ”Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla.”
– Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar Herren.
– Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.”
Ords. 31:10-31

Ett föredöme för de ickekristna ska hustrun vara, när hon även utan ord vittnar med sina gärningar och sitt liv i renhet och gudsfruktan:

”- På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att också de som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva, när de ser hur rent ni lever i fruktan.
– Er prydnad ska inte vara något utvärtes, med håruppsättningar och påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats fördolda människa med den milda och stilla andens oförgängliga skönhet. Det är dyrbart inför Gud. För så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, såsom Sara, som var lydig mot Abraham och kallade honom herre, vilkens döttrar ni har blivit, om ni gör det som är gott och inte låter skrämma er för något hot”
1 Petr. 3:1-6

”På samma sätt”, skriver Petrus i bibelstället ovan. Och det Petrus skriver gäller alla i Kristi kropp, både män och kvinnor.
Verserna förklaras av kapitel 2:

”- Älskade, jag förmanar er som främlingar och gäster, att ni aktar er för de köttsliga begären som för krig mot själen.
– Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de förtalar er såsom onda människor, ser era goda gärningar, och kan prisa Gud på den dag då han uppsöker dem.
– Underordna er all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är kungen, som är den högste, eller landshövdingarna, som han har sänt ut till att bestraffa dem som gör det onda och berömma dem som gör det goda.
– För detta är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på de oförståndiga människornas okunnighet.
– Ni är ju fria, men använd inte friheten som en täckmantel för ondskan, utan som Guds tjänare.
– Hedra alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kungen.”
1 Petr. 2:11-17

I det nya förbundet har människan endast 1 Herre (Ef. 4:5); Herren Jesus Kristus, som är Herren Gud.
Läs gärna ”Är Jesus Gud?”.

Sara kallade Abraham ”herre”, och visade att hon följde honom och lydde honom. ”Herre” är en titel som innebär en överordnad position. Men även en ”herre” har en överordnad Herre; Gud! Abraham i sin tur lydde Gud och följde Gud. Ifall han inte följde Guds vilja fick det konsekvenser för både honom och hans hustru (som det blivit för alla människor som inte följt Guds vilja).
Mannen i äktenskapet hade alltid auktoritet över hustrun. Gud vill inte att revolt och uppror ska förstöra Guds vilja och ordningar för äktenskap, familj, församling, och samhälle. I stället vill Gud att frid, kärlek, godhet, hedrande av varandra, och heligt underordnande inför Gud och varandra ska bli till föredöme både mellan människor i församlingen och för människor och samhälle utanför församlingen.
Men finns det situationer där kvinnan inte behöver lyda mannen i äktenskapet?
Vi ska gå igenom det längre fram i bibelstudiet.

Kristi kropp är fullheten av Kristus, Kristus som uppfyller allt i alla. Och kvinnan, hustrun, ska leva i Kristus och uppfyllas av fullheten av och kunskapen om Kristus. Kristus är huvudet för mannen, som förebild i äktenskapet, men Kristus är förstås huvudet för både mannen och kvinnan i Kristi kropp och i den enskildes liv.

”Att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, ska ge er visdomens och uppenbarelsens Ande i kunskapen om honom. Och upplysa ert förstånds ögon, så att ni kan förstå vilket hopp han har kallat er till, och hur rik härligheten av hans arv är i de heliga, och hur överväldigande stor hans kraft är i oss som tror, samma mäktiga verkande kraft, som han verkade i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, över alla furstar och väldigheter och makter och herradömen och över alla namn som kan nämnas, inte endast i denna världen, utan också i den kommande. Och allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”
Ef. 1:17-23

I Kristi kropp görs ingen åtskillnad av människor, utan alla som lever i Kristus är en del av Kristi kropp. Alla delar i Kristi kropp är lika värdefulla inför Gud, oavsett om vissa tjänster och gåvor hörs, syns, eller uppmärksammas mer av människor.
Om en kroppsdel lider, så lider alla delarna med den.
Om en kroppsdel hedras, gläder sig alla delarna med den.
Ingen splittring ska ske mellan delarna i Kristi kropp, utan alla delar ska ha omsorg om varandra. Det är Gud som har fogat samman alla delarna.
I äktenskapet finns samma omsorg i enheten man och kvinna:

”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka. För kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan av många. Om foten skulle säga: Eftersom jag inte är hand hör jag inte till kroppen, skulle den därför inte höra till kroppen? Och om örat skulle säga: Eftersom jag inte är öga hör jag inte till kroppen, skulle det därför inte höra till kroppen? Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Och om de alla vore en kroppsdel, var vore då kroppen? Men nu är det många kroppsdelar men bara en kropp. Och ögat kan inte säga till handen: Jag behöver dig inte, inte heller huvudet till fötterna: Jag behöver er inte. Nej, snarare är de delar i kroppen nödvändiga som anses vara de svagaste. Och de delar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett så mycket större heder åt den delen som saknar det, för att ingen splittring skulle uppstå i kroppen, utan delarna skulle ha samma omsorg om varandra. Och om en kroppsdel lider, så lider alla delarna med den. Och om en kroppsdel hedras, gläder sig alla delarna med den. Men ni är Kristi kropp och var för sig delar av den.”
1 Kor. 12:13-27

KVINNANS EGENSKAPER, ROLLER OCH UPPGIFTER

Församlingen som kropp till Kristus / Kvinnan som ”kropp” till mannen =

Kallelse och egenskaper utifrån summan av Guds ord:

Ger sitt liv till Gud
Ger sitt liv till mannen, lever i enhet med mannen (ett kött och Andens enhet)
Respekterar Guds ledning och ordning i äktenskapet och i Kristi kropp
Är föredöme i kärlek, trofasthet, hängivenhet, överlåtelse, helighet, och renhet
Ansvarar, inför Gud, för välmående och goda gärningar för mannen och familjen
Styrker, uppmuntrar, stöttar, hjälper rätt, hjälper i nöd, hjälper genom förbön
Lever i lyhördhet och tillgänglighet för Gud och sin man
Hedrar Gud och sin man i gärning och tal
Är en förebild för barnen, Kristi kropp, och samhälle
Bereder ett tryggt och uppbyggligt hem för mannen och familjen
Beskyddar familjen från faror och frestelser
Har fasthet i tron, rätta läran, rätta vägen
Är rotad och grundad i Guds Ord; Bibeln
Talar och förmedlar vishet från Gud och Guds Ord
Lever i Anden, har Andens frukt
Lyder Gud före människor
Trogen i det lilla och i det stora
Kompromissar inte med Guds Ord och vilja för att behaga människor
Tjänar i kärlek; Gud, mannen, familjen, och medmänniskor
Fostrar och utbildar i gudsfruktan och efterföljelse av Kristus
Vakar och ber som Guds stridskvinna i full andlig vapenrustning
Lever enligt Guds kallelse att utbreda evangeliet om Guds rike
Lever i ödmjukhet och upphöjer aldrig sig själv
Ärar Gud i allt

Den kristna kvinnan har som människa en fallen natur som har ”dött och begravts med Kristus” i dopgraven och en ny natur genom frälsningens pånyttfödelse; ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. I den nya skapelsen, kvinnan som ”iklätt sig Kristus”, leds kvinnan av Anden till Kristi goda gärningar genom henne.
Kvinnan (och alla i Kristi kropp) prövar alltid allting, med hjälp av Guds Ord och Hjälparens (Andens) ledning. Ifall kvinnan begår ett felsteg, handlar orättfärdigt och syndar mot Gud så omvänder sig kvinnan, rannsakar sig själv och ödmjukar sig inför Gud och låter Gud korrigera henne och fostra henne till helgelse och Kristi efterföljelse.

FÖRSAMLINGSLEDARE, ÄLDSTE, DIAKONER

(Det här kapitlet finns även i bibelstudiet ”Är underordning motsats till frihet?”)

Vi behöver först visa betydelsen och förekomsten av orden för; präst, församlingsledare, äldste, och diakon och innebörden av de grekiska orden i det Nya testamentet.
Och vi hämtar fakta från Strong’s Concordance och biblehub.com.

Grekiska HIERIUS:
– Från hieros; en präst (bokstavligt eller bildligt talat) — (överste)präst.

a) hedningarnas präst, eller judarnas präst och överstepräst. Används även för Kristus som överstepräst.
b) metaforiskt, om kristna, eftersom de, renade genom Kristi blod och förda i nära kontakt med Gud, ägnar sina liv åt honom allena; Upp. 1:6; Upp. 5:10; Upp. 20:6, Upp. 1:5; Upp. 5:9.

Ordet används 31 gånger i det Nya testamentet.

Grekiska EPISKOPOS:
– episkopos – en föreståndare och övervakare; en man kallad av Gud att bokstavligen ”hålla ett öga på” Hans hjord (kyrkan, Kristi kropp), dvs. att ge personlig (förstahands) vård och skydd.

Ordet används 5 gånger i Nya testamentet.

Paulus använder både ”presbuteros” och ”episkopos” när han skriver till Titus:

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste (presbuteros) såsom jag befallde dig: Den som är fläckfri, en enda hustrus man, och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare (episkopos) måste vara fläckfri som en Guds förvaltare, inte egenkär, inte snar till vrede, inte drinkare, inte våldsam, inte ha begär efter orätt vinning, utan vara gästvänlig och älska det som är gott, vara förnuftig, rättfärdig, helig, självbehärskad och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot.”
Tit. 1:5-9

Andra bibelställen med ”episkopos”:

”Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.”
Apg. 20:28

”Paulus och Timoteus, Jesu Kristi tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus, som är i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna (diakonois).”
Fil. 1:1

”En församlingsledare ska vara oklanderlig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, ordentlig, gästfri, en god lärare, inte drinkare, inte våldsam, inte sniken på orätt vinning, utan mild, inte stridslysten, fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”För ni var som får som gått vilse, men nu har ni vänt om till Herden och till honom som vakar över era själar.”
1 Petr. 2:25

Grekiska PRESBUTEROS:
– presbýteros – en mogen man med erfaren bedömning; en äldste. NT specificerar att äldste är män.
[Den feminina pluralformen, presbyteras, förekommer i 1 Tim 5:2. Det syftar på åldrade kvinnor, dvs. inte kvinnor med ett officiellt kyrkligt ämbete eller en titel.]
1. av ålder;
a) där det talas om två personer, den äldre
b) universellt, framskriden i livet, en äldre, en senior
2. en rang- eller ämbetsperiod; som sådan utövas av,
a) bland judarna, medlemmar av det stora rådet eller Sanhedrin (eftersom folkets härskare, domare etc. i forna tider valdes ut bland de äldre männen
b) bland kristna, de som presiderade över församlingarna (eller kyrkorna)

Ordet används 66 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De äldste som sköter sin uppgift väl ska man anse värda dubbel heder, särskilt de som arbetar med ordet och undervisningen. För Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön. Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen.”
1 Tim. 5:17-19

”För genom den har fäderna fått sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att universum har skapats genom Guds ord, så att det synliga inte har blivit till av det som vi kan se.”
Hebr. 11:2-3

”Är någon bland er sjuk, ska han kalla till sig församlingens äldste och låta dem be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn.”
Jak. 5:14

”De äldste som är bland er förmanar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.”
1 Petr. 5:1-3

”Den äldste till den utvalda frun och hennes barn, vilka jag älskar i sanning, och inte bara jag, utan också alla som har lärt känna sanningen, för sanningens skull som förblir i oss och som ska vara med oss i evighet.”
1 Joh. 1:1-2

Grekiska DIAKONOIS:
– diákonos (från diá, ”grundligt” och konis, ”stoft”) – egentligen ”grundligt lyfta upp stoft genom att skynda sig, och så tjäna”; tjänst (helig tjänst).
– diákonos (”tjänst”) i NT hänvisar vanligtvis till att Herren inspirerar sina tjänare att genomföra sin plan för sitt folk – d.v.s. som sin ”tjänare” (som en diakon som tjänar honom i en lokal kyrka).
– diakon, minister, tjänare. Troligen från ett föråldrat diako (att uträtta ärenden; jämför dioko); en medhjälpare, d.v.s. (genitiv) en servitör (vid bordet eller i andra enkla sysslor); särskilt en kristen lärare och pastor (tekniskt sett en diakon eller diakonissa).
– diakonois – en som utför en annans order, särskilt en befälhavares; en sergeant, skötare, minister;

Ordet används 29 gånger i Nya testamentet.

Exempel på bibelställen:

”De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa. Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.”
Rom. 13:3-4

”Och jag säger, att Jesus Kristus blev omskärelsens tjänare för Guds sannings skull för att bekräfta de löften som gavs till fäderna, och för att hedningarna skulle ära Gud för barmhärtighetens skull, såsom det står skrivet: Därför ska jag bekänna dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.”
Rom. 15:8-9

”Men vår syster Febe, som är församlingens tjänarinna i Kenkrea, vill jag rekommendera, att ni tar emot henne i Herren, som det anstår de heliga, och hjälper henne med allt där hon behöver er hjälp. För hon har också varit en hjälp för många, även för mig.”
Rom. 16:1-2

”Vem är då Paulus, och vem är Apollos, förutom tjänare genom vilka ni har kommit till tro, och det efter vad Herren har gett åt var och en?”
1 Kor. 3:5

”Och det är inte underligt, för Satan själv förvandlar sig till en ljusets ängel. Därför är det inte något märkvärdigt om också hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut ska motsvara deras gärningar.”
2 Kor. 11:14-15

”Men om vi själva blir funna som syndare, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, skulle Kristus då vara syndens tjänare? Nej, inte alls!”
Gal. 2:17

En församlingsföreståndare, en omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.

Herde-tjänsten i församlingen = Församlingsledaren:

En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

”En församlingsledare ska vara oklanderlig,
en enda hustrus man,
nykter,
förståndig,
ordentlig,
gästfri,
en god lärare,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte sniken på orätt vinning,
utan mild,
inte stridslysten,
fri från penningbegär.”
1 Tim. 3:2

”Därför lämnade jag dig kvar på Kreta, för att du skulle ordna det som ännu fattades och i varje stad tillsätta äldste såsom jag befallde dig:
Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare måste vara fläckfri som en Guds förvaltare,
inte egenkär,
inte snar till vrede,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte ha begär efter orätt vinning,
utan vara gästvänlig
och älska det som är gott,
vara förnuftig,
rättfärdig,
helig,
självbehärskad
och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot. ”
Tit. 1:5-9

Det går inte att tolka Bibeln genom dubbel negation. (Läs ”Hur tolkar man Bibeln?”)
Dubbel negation innebär att man tolkar in någonting som inte står i Bibeln och gör det till Guds vilja på grund av att det inte uttryckligen står att Gud inte vill att det ska vara så.
Ett exempel på bibeltolkning genom dubbel negation:
”Församlingsledaren kan vara en kvinna eftersom det inte står att det inte kan vara en kvinna.”
Används dubbel negation vid bibeltolkning så kan allt som Gud inte har sagt göras till Guds vilja, utan att vara det. För har Gud gett människan tydliga direktiv så ska människan inte leta onämnda direktiv för att de tydliga inte passar hennes vilja och tro.

Vi ser här att både ”äldste” och ”församlingsledaren” är en man, en ”fläckfri” man, ”en enda hustrus man”.
En församlingsledare kan även vara en ”äldste”; ”en mogen man med erfaren bedömning”.

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

Direktiv till äldre män och unga män, äldre kvinnor och unga kvinnor, till tjänare och till alla kristna:

Äldre män:

”Men tala du det som överensstämmer med den sunda läran:
Äldre män ska vara nyktra, uppträda allvarligt och värdigt, vara behärskade, vara sunda i tron, i kärleken och i tålamodet.

Äldre kvinnorna och unga kvinnorna:

Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat.

Unga männen:

Förmana på samma sätt de unga männen att vara sansade, och visa dig själv i allt som ett föredöme i goda gärningar, med oförfalskad lära, i värdighet och äkthet, med sunt, oangripligt tal, så att motståndaren skäms, då han inte har något ont att säga om dig.

Tjänarna:

Förmana tjänarna, att de underordnar sig sina herrar och i allt är dem till behag, utan att säga emot, inte oärliga, utan i allt visar sann trohet, så att de i allt kan vara till prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Alla:

För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen, och att vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet.
Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet. Låt ingen förakta dig.”
Tit. 2:1-15

De äldste, herdar, och underordning av generationer:

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
– Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
– Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
– För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

Gud vill att det ska finnas en ordning. Både i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället. Detta för att inte människan ska leva i ett kaos och i en anarki där alla beslut blir subjektiva utifrån personlig förståelse och vilja.
I samhället finns ett rättssystem, en överhet som inte alltid är insatt av Gud gällande varje individ eller grupp i själva systemet men som i själva ordningen är insatt av Gud för att både förhindra kaos, straffa ondska, och skydda medborgare.

”Varje människa ska underordna sig överheterna.
För det finns ingen överhet som inte är av Gud.
De överheter som finns är förordnade av Gud.
Därför, den som sätter sig upp mot överheten står emot vad Gud har förordnat, och de som står emot detta ska få en dom över sig.
De styrande är ju inte till skräck för dem som gör goda gärningar, utan för dem som gör det onda. Vill du vara utan fruktan för överheten, gör då det goda, så ska du få beröm av den, för den är Guds tjänare, till ditt bästa.
Men om du gör det onda ska du frukta, för den bär inte svärdet förgäves. Utan den är Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda.
Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull, utan också för samvetets skull. Därför betalar ni ju också skatt. För de är Guds tjänare som ska sköta om sådant.
Ge därför åt var och en det ni är skyldiga: Skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, fruktan åt den som fruktan tillhör och heder åt den som ska ha heder.
Var inte skyldig någon någonting, utom när det gäller att älska varandra. För den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. ”
Rom. 13:1-8

Dilemman uppstår om ett samhälle har stiftat lagar som direkt går emot Guds lag och skulle göra Jesu efterföljare till lagbrytare av Guds lagar ifall de följer samhällets lagar. När ledare förbjuder människor att följa Guds bud och vilja är det berättigat att följa Gud och inte människor och samhälle.

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor. ”
Apg. 5:29

”Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma. Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.”
Apg. 4:18-20

Som kristen kan man då få lida under förföljelse och av konsekvenserna av att vara en Jesu lärjunge fullt ut, likt Jesus själv och Jesu efterföljare i de första församlingarna blev förföljda av ledarna i samhället. Både den enskilde individen i äktenskapet, och hela äktenskapet i sig, står under en ständig attack av de onda andemakterna, eftersom allt heligt från Gud är ett hot mot de onda andemakterna. Därför har Gud krav på helgelse och renhet i sina barns liv, för utan helgelse kan ingen komma nära Gud. Helgelsen och renheten gäller i äktenskapet, i familjen, i församlingen, och i samhället. I allt ska Guds barn ära Gud, och göra allt i Jesu Kristi namn.

”Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.”
Kol. 3:17

”Bli därför Guds efterföljare, så som älskade barn, och vandra i kärlek, såsom också Kristus har älskat oss och utgivit sig själv för oss som en gåva och ett offer åt Gud, till en välbehaglig doft.
Men otukt och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, såsom det anstår heliga, inte heller skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse.
För ni vet detta, att ingen otuktig eller oren eller girig, som är en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike.
Låt ingen bedra er med tomma ord, för på grund av sådant kommer Guds vrede över olydnadens barn.
Ha därför ingen gemenskap med dem.
För ni var förut mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra såsom ljusets barn.
För Andens frukt består i all godhet och rättfärdighet och sanning.
Pröva vad som är behagligt för Herren.
Och ha ingen delaktighet i mörkrets ofruktbara gärningar, utan tillrättavisa dem i stället.”
Ef. 5:1-11

Plikter för alla troende:

”De troendes plikter mot överheten.
Ytterligare förmaningar och slutönskan.
Påminn dem, att de ska underordna sig makthavare och myndigheter och visa dem lydnad och vara beredda till varje god gärning, att de inte ska tala illa om någon, inte vara stridslystna, utan milda och i allt visa saktmodighet mot alla människor.
Även vi var ju en gång oför ståndiga, olydiga och på villovägar, slavar under alla slags begär och lustar.
Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra.
Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.
Detta är ett ord att lita på och jag vill att du inskärper detta, för att de som har kommit till tro på Gud ska vara angelägna om att göra goda gärningar.
Sådant är gott och nyttigt för människorna.
Men undvik dåraktiga tvistefrågor och släktregister och trätor och stridigheter om lagen, för sådant är onyttigt och meningslöst.”
Tit. 3:1-9

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Och se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.
Jag är Alfa och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste.
Saliga är de som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden.”
Upp. 22:12-14

Människans vägar är inte Guds vägar.
Guds tankar är inte människans tankar:

”Sök Herren medan man kan finna honom, åkalla honom medan han är nära.
Må den ogudaktige överge sin väg och den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, för hos honom finns överflödande förlåtelse.
Ty mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger Herren, utan såsom himlen är högre än jorden så är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.
För liksom regnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, och får den att grönska och bära frukt så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det också vara med mitt ord, som går ut från min mun.
Det ska inte vända tillbaka till mig förgäves, utan det ska uträtta det jag vill och ha framgång i det som jag sände det till.”
Jes. 55:6-11

FRUKTEN FRÅN GUD

När Guds vilja och bud alltid får råda så måste ondskan och orättfärdigheten bytas ut mot allt det goda och heliga som tillhör Gud, för utan helgelse och Guds frälsning och närvaro i människans liv kan ingen komma in i Guds rike.
Helgelse är; hjärtats överlåtelse till Guds vilja, och en ständig vilja till omvändelse från synd.
Gud tillåts leda människan på alla områden i livet och hon lever i Anden, och Andens frukter får synas genom henne, till Guds ära.

Mörkrets onda gärningar och egenskaper v/s Guds heliga vilja:

Högmod – byts till ödmjukhet
Hat – byts till kärlek
Ondska – byts till godhet
Elakhet – byts till vänlighet
Slaveri – byts till befrielse
Skuld – byts till benådande
Skam – byts till värdighet
Förkastelse – byts till upprättelse
Bundenhet – byts till frihet
Syndfullhet – byts till helighet
Orenhet – byts till helgelse
Oförsonlighet – byts till förlåtelse
Förtryck – byts till gott ledarskap
Hårdhet – byts till mildhet
Grymhet – byts till barmhärtighet
Tvivel – byts till förtröstan
Otro – byts till förvissning
Förvirring – byts till övertygelse
Kaos – byts till ordning
Uppror – byts till gudsfruktan
Laglöshet – byts till rättfärdighet
Rädsla – byts till mod
Försagdhet – byts till frimodighet
Självförhävelse – byts till osjälviskhet
Egenprestige – byts till överlåtelse
Begär – byts till utgivande
Ilska – byts till saktmod
Anklagande – byts till fördrag
Förbannande – byts till välsignande
Förtalande – byts till uppmuntrande
Bitterhet – byts till glädje
Stridande – byts till fred
Bedrägeri – byts till ärlighet
Lögner – byts till sanning
Dårskap – byts till vishet
Frestande – byts till tillit
Döljande – byts till uppriktighet
Likgiltighet – byts till välvilja
Inskränkthet – byts till förståelse
Modlöshet – byts till hopp
Oro – byts till trygghet
Övergivenhet – byts till gemenskap
Avundsjuka – byts till förnöjsamhet
Missunnsamhet – byts till generositet
Skadeglädje – byts till medkänsla
Frosseri – byts till tacksamhet
Missbruk – byts till självbehärskning
Försummelse – byts till ansvar
Lättja – byts till beredvillighet
Nonchalans – byts till noggrannhet
Ignorans – byts till hjälpsamhet
Nedtryckande – byts till uppbyggande
Krossande – byts till stärkande
Kränkande – byts till hedrande
Ångest – byts till harmoni
Kontroll – byts till förtrolighet
Manipulation – byts till inkännande
Misstänksamhet – byts till tilltro
Fruktan – byts till frid
Orkeslöshet – byts till kraft
Naivitet – byts till vakenhet

Beslutet om omvändelse måste människan själv ta, och viljan till omvändelse visar hur nära Gud människan vill leva och hur mycket kärlek till Gud det finns. Men ingen kan, i sin ”köttsliga” kraft, förvalta Andens gåvor på ett djupare plan och med sitt ”kött” behaga Gud. Det sker i stället genom Guds egen kraft, genom att Kristus själv får förvandla sinnet och hjärtat och göra det mjukt och ödmjukt igen. Människans sinne formas av Anden till Kristi sinnelag:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var”
Fil. 2:5

”För till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för oss och lämnande oss en förebild, för att ni ska följa efter i hans fotspår, han som inte gjorde någon synd, inte heller fanns svek i hans mun.”
1 Petr. 2:21-22

”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:6

Ödmjukhet och underordning av Gud och människor kostar; det kostar ”kött”, men om och när ”köttet” korsfästs varje dag vinns den seger som tillåter Anden att leda människan in i det barnaskap som inför Gud är behagligt. Och ”i Kristus” är människan benådad, beskyddad, omsluten, dyrbar, och högt älskad av Gud.

”Sedan sa han till alla: Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv och ta sitt kors på sig var dag och följa mig.”
Luk. 9:23

När människan låter Kristus regera till fullo i hjärtat slipper människan det tunga ok och den onda bördan i att styras av sitt eget ”kött”, sitt ego, sin fallna natur.
Betoningen och uppmaningen genom Bibeln är orden; ”låt inte”, ”tillåt inte”, ”låt er inte”, ”låt ingen”, ”se till”, ”akta”, och ”välj” när det handlar om frestelser, synd, och val att lyda Gud eller gå bort från Gud. Konsekvenserna blir ingen överraskning, eftersom Gud alltid varnar för dem (exempel; Ords. 4:25-27, Rom. 6:12, 1 Petr. 2:11, 1 Kor. 6:9, 1 Kor. 6:12, 1 Kor. 15:33, Kol. 2:8, Ef. 4:27, Gal. 5:16, Gal. 6:7):

”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse.
Välj därför livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyder hans röst och håller dig till honom.”
5 Mos. 30:19-20

Guds vapenrustning är beskyddet som Gud har för alla hans barn, och med full rustning kan inget skilja dig från Gud. Och kraften kommer från Herren, HAN ska göra det:

”När hans lärjungar hörde detta, blev de mycket förskräckta och sa: Vem kan då bli frälst? Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”
Matt. 19:25-26

Det människan aldrig kan eller klarar i egen kraft, det kan Gud göra med sin kraft. Därför är helöverlåtelsen till Gud så viktig. Och den uppenbaras i överlåtelsen, i gudsfruktan, i ödmjukheten, och i viljan till omvändelse från allt som inte är Guds vilja och Andens frukt.

Kristus själv lever i och genom den människa som har tagit emot Kristus, iklätt sig Kristus, och älskar och lever för honom. När Kristus blir och förblir Herren i människans liv så måste Kristus få regera just som Herren i allt.
En kristen person kan inte ”kliva ur” och ”kliva i” Kristus hur den vill, efter dagsform och humör. Då lever inte människan helöverlåten till Kristus, utan bestämmer själv, utifrån sin egen vilja, när det passar att följa eller inte följa Kristus. Det är inte sant lärjungaskap.
Där ”köttet” råder och regerar, och där synden och upproret mot Guds vilja och Ande får fäste i människan, där dras människan bort från Gud ifall ingen omvändelse sker. Den Helige Ande bedrövas, såras, och människan låter en förhärdelse läggas som ett hårt skal runt hennes hjärta.
Oviljan att lyssna på Guds Ord, att följa Guds Ord, är upprorets signum. I det upproret infinner sig en ilska och ett självrättfärdigande av de egna besluten, ett försvarande och ett argumenterande där den egna personens beteenden och val ska se ut att vara de rätta. Självömkan och bitterhet leder ofta till ett starkt uppror och trots mot Gud och människor. Fokus byts då till personens egna krav på förändring av andra människor, i stället för Guds krav på helgelse och helöverlåtelse av alla människor.
Att ihärdigt vilja fortsätta leva i synd, oförlåtelse, bitterhet, och uppror mot Guds vilja och bud kan allvarligt riskera människans andliga tillstånd och enhet med Guds Helige Ande.
Den Helige Ande tvingar ingen människa till livet i Kristus, i Anden.
Jesus Kristus tvingar ingen människa till efterföljelse, lydnad av hans ord, och att ha Honom som den första och största kärleken.
Fadern tvingar ingen människa att följa hans heliga vilja och bud.
Ett evigt liv tillsammans med den helige treenige Guden är ett frivilligt liv, ett fritt val utifrån hjärtats djupaste vilja.

Vi strider egentligen inte mot människor, vi strider mot de mörka onda makterna i himlarymderna, som intrigerar och påverkar människorna.

”För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världs härskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna.”
Ef. 6:12

Och när vi tillåter de mörka makterna att influera oss och leda oss, och vårt eget fallna ”syndakött” vill ingå en allians med de mörka makterna, då måste människan vakna, omvända sig, och skydda sitt hjärta och vårda sin själ genom att ropa på Gud om den hjälp som endast Han kan ge.
När människor låter sig bli intagna av mörka andemakter så står människorna givetvis till svars för sina gärningar eftersom det är människornas val att både släppa in de mörka andemakterna samt utföra de gärningar de leder människorna till att göra. Det är ofta en lång rad val som föregår att människan lämnar Gud och i stället väljer en efterföljelse av de onda andemakterna (som alltid använder sig av människans ”syndakött”; egot/jaget).

När vi ser att den stora motståndaren i våra liv är djävulen och hans demoner så kan vi både gå emot dessa i bön, förbön, och överlåtelse till Jesus Kristus samt stå emot deras lömska attacker genom att alltid vara djupt förankrade i Guds Ord, alltid vara ledda av Anden i stället för ”köttet”, och alltid låta Kristus leva i och genom oss.

”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden. ”
Ef. 6:13-18

Guds vapenrustning är livsviktig för både ett äktenskap mellan man och kvinna och för den enskilde individen och dennes relation med Gud.
Rustningen:
– Sanningens bälte = Jesus Kristus är Sanningen, Vägen och Livet. Jesu Kristi evangelium är det sanna evangeliet. Guds Ord är Sanningen.
– Rättfärdighetens pansar = Rättfärdigheten finns endast i och genom Jesus Kristus; den Rättfärdige. Genom livet i Kristus lever människan som rättfärdig, och genom Kristi försoningsverk på korset blir människan rättfärdiggjord.
– Beredskapens skor = Genom att leva i helöverlåtelse till Gud lever människan i ständig beredskap, ständigt villig att gå ut med fridens evangelium till människor. Människan lever, genom bön och livet i Anden, ”i gärningar som Gud har förberett”, Guds goda gärningar som Gud leder människan in i.
– Trons sköld = Trons sköld kan alltid hållas upp mot den ondes alla pilar. För förtröstan på Gud, Guds kraft och makt, löften och vilja, står alltid emot de mörka makternas hot och planer. Trons sköld är förvissningen om att Guds Ord är sanningen och att Jesus Kristus har vunnit en triumferande seger över ondskan och mörkret genom Golgata kors och Kristi uppståndelse.
– Frälsningens hjälm = Ingen eller inget kan någonsin förstöra eller stjäla frälsningen från den människa som med hela sitt liv överlåtit sig till Jesus Kristus; Herren och Frälsaren.
– Andens svärd = Andens svärd som människan strider med är; Guds Ord. Genom Guds Ord var Satan tvungen att lämna Jesus, efter att ha frestat och prövat honom. Jesus Kristus som själv är Ordet. Genom Guds Ord måste Satan lämna även dig, genom att du med full helig vapenrustning både står emot allt men också segrar andligen över allt. Med full vapenrustning går du alltid ur striden som en vinnare. (Med bara någon del eller några delar av rustningen finns det sårbarhet och öppningar för motståndaren att vinna genom.)

Har du iklätt dig hela Guds vapenrustning?
Lever du skyddad av Guds hela rustning?
Lever din hustru/man skyddad av Guds hela rustning?

Lever en av er utan Guds kompletta vapenrustning, eller med endast någon del eller några få delar, så kommer strider att förekomma i ert äktenskap, där Gud kommer att strida mot mörker, och Anden kommer att strida mot ”kött”.

Jesus Kristus är Kristi kropps förebild, och Kristi kropp ska alltid leva i Kristus och underordnad ” huvudet Kristus”.
Jesus Kristus är mannens förebild, och mannen ska alltid leva underordnad ”huvudet Kristus”.
Mannen som lever i Kristus, och med Kristus som huvud, är kvinnans huvud.
I det äktenskapet finns inga strider mellan man och kvinna, inga strider mellan ”huvud” och ”kropp”. Lika lite som det finns strider mellan Kristi kropp och Kristus, som huvud för kroppen.

Lärjungarna frågade Jesus vem som var störst i himmelriket:

”Och han satte sig ner och kallade på de tolv och sa till dem: Den som vill vara den förste, han ska vara den siste av alla och allas tjänare. ”
Mark. 9:35

”Och bland dem kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Då Jesus såg deras hjärtans tankar, tog han ett barn och ställde det bredvid sig och sa till dem: Den som tar emot detta barn i mitt namn tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han ska bli stor. ”
Luk. 9:46-48

”I samma stund kom lärjungarna till Jesus och sa: Vem är den störste i himmelriket? Då kallade Jesus fram ett litet barn till sig och ställde det mitt ibland dem och sa: Sannerligen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som små barn, ska ni inte komma in i himmelriket. Därför, den som ödmjukar sig som detta lilla barn, han är den störste i himmelriket.”
Matt. 18:1-4

Kristi väg och Faderns vilja:

”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.”
Fil. 2:5-8

I den kristnes enskilda liv, i församlingen Kristi kropp och i heliga äktenskap och familjer, måste alla vara andligt vakna och leva i bön och i Andens enhet. I Kristus finns beskyddet mot de onda andemakterna, i hela Guds andliga vapenrustning. I tron på Kristus och vad han har gjort finns den andliga position som alla kristna måste vara medvetna om, för det är endast i och genom Kristus som en seger är vunnen över det onda. Den som inte förblir i Kristus, utan lever i sin egen vilja och kraft, påverkas av ondskan på ett annat sätt eftersom delar eller hela vapenrustningen fattas som skydd mot ondskan.

Jesus Kristus har vunnit en evig seger över ondskan, och i den segern lever den som tar sin tillflykt till honom och lever i honom:

”Han har avväpnat furstendömena och makterna och låtit dem bli till skam inför alla, genom att han öppet triumferade över dem genom honom.”
Kol. 2:15

”Fursten över luftens välde”, djävulen, verkar genom olydnadens barn:

”Också ni var döda genom överträdelser och synder, i vilka ni förut vandrade efter denna världens sätt, efter fursten över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra.”
Ef. 2:1-3

”Tjuven kommer inte, utom för attstjäla, slakta och förgöra.”
Joh. 10:10

”Var nyktra och vaka,för er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan sluka.”
1 Petr. 5:8

”Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten, inte heller mörkret.Låt oss därför inte sova som de andra utan låt oss vaka och vara nyktra.”
1 Thess. 5:5-6

”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, somgör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!”
Jes. 5:20-21

”Vet ni inte att de orättfärdiga inte ska ärva Guds rike? Låt inte bedra er.”
1 Kor. 6:9

Guds vishets väg, det rättfärdiga livets väg:

”Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar.
När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.
Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.
Gå inte in på de ogudaktigas stig, vandra inte på de ondas väg.
Undvik den, gå inte in på den, vik av ifrån den och gå förbi.
Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont.
Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
Ogudaktighet är det bröd de äter, våld är det vin de dricker.
De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.
Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.
Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord.
Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp.
Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.”
Ords. 4:11-27

”Om någon talar, så ska han tala i enlighet med Guds ord.”
1 Petr. 4:11

ÄKTENSKAP MELLAN EN KRISTEN OCH EN ICKEKRISTEN

Det finns en anledning till att det varnas för förbund mellan en kristen och en ickekristen.

”Gå inte i främmande ok tillsammans med dem som inte tror.
För vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra?
Och vilken gemenskap har ljus med mörker?
Eller hur kan Kristus och Belial komma överens?
Eller vilken delaktighet har den troende med den som inte tror?
Eller hur kan man förena Guds tempel och avgudar?
För ni är den levande Gudens tempel, som Gud har sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem, och jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk.
Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, och jag ska ta emot er.”
2 Kor. 6:14-17

Anledningen till svårigheterna och problemen =

En lever i Anden – En lever efter det fallna ”köttet”
En har fått ett nytt hjärta – En har sitt gamla hjärta
En älskar Jesus mer än allt – En älskar inte Jesus
En vill följa och lyda Herren – En bryr sig inte om Herren
En har Guds Ord som rättesnöre – En bryr sig inte om Guds Ord
En söker alltid Guds vilja – En lever bortvänd från Guds vilja
En vill följa Jesu missionsbefallning – En bryr sig inte om vad Jesus sagt
En behöver leva i ständig bön – En vill inte leva i bön
En vet att Gud ser allt – En lever som om ingen ser i det fördolda
En ger löften inför Gud – En ger inga löften inför Gud
En har Andens frukter – En har den fallna naturens frukter
En älskar inte världen – En älskar världen
En är medborgare i Guds rike – En kan inte se och komma in i Guds rike
En är rättfärdiggjord genom Jesus Kristus – En är orättfärdig
En lever i ljuset – En lever i mörkret
En söker det som finns där ovan – En söker det som finns här nere
En samlar skatter i himlen – En samlar skatter på jorden
E följer Vägen, Sanningen och Livet – En följer lögnen, den breda vägen och synden som leder till död
En tillhör Gud – En tillhör de ogudaktiga
En är en ny skapelse genom pånyttfödelsen – En räknas som andligt ”död”
En strider mot de onda andemakterna – En går de onda makternas ärenden
En får ett evigt liv med Gud – En är på väg till ”eldsjön”

Det är Klippan Kristus som vi ska bygga på. Och det blir svårigheter för den som lever med en person som vill rasera den klippan och bygga på annat. Det blir även svårigheter för den som vill försöka respektera den andres liv byggt på Klippan men varken förstår eller bryr sig om Klippan själv.

En fysisk attraktion bygger inte ett hållbart, lyckligt, och gudfruktigt äktenskap. När två personer, andligen sett och utifrån Guds perspektiv, är så olika som dag och natt, ljus och mörker, sanning och lögn, liv och död, blir det både andliga konfrontationer och konfrontationer som går ut över äktenskap, familj, och församling. Det är svårt nog att leva även i ett äktenskap där båda personerna är kristna, och detta på grund av människans fallna natur (köttet) som försöker strida mot Anden i människan, samt världens ande (Satan) som ständigt attackerar kristna.

Råd till dig som funderar på äktenskap där inte båda är kristna:
– Gör inte ett val utifrån fysisk attraktion, där ”köttets” begär får råda över Guds Ande och Guds Ord.
Ifall ett felaktigt beslut tagits, och ånger kommer, så vill Gud ändå att du ska leva kvar i det äktenskap du gått in i, i stället för att bryta det förbundet. Ni har blivit ”ett kött”, och du kan leva i helgelse i äktenskapet och ändå följa Guds vilja i äktenskapet. Som ett föredöme kanske du kan vinna den du gift dig med och båda blir frälsta och kan leva rättfärdigt i Kristus.
Dessa ord om att vinna människor genom ett gudfruktigt liv gäller både mannen och kvinnan, eftersom både mannen och kvinnan kan vinna människor genom att vittna med sina ödmjuka liv, underordnade Kristus. För även mannens rena liv i gudsfruktan är en förebild för andra människor:

”På samma sätt ska ni hustrur underordna er era män, så att också de som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva, när de ser hur rent ni lever i fruktan.”
1 Petr. 3:1-2

Gud vill att friden ska råda i äktenskapet. Inte köttslighet, strider, rivalitet, och allt ogudaktigt och världsligt som kommer genom det.
Den person som gått in i äktenskapet med löften till Gud och hustru/mannen har även Gud att hålla sin trohet till.
Den person som gått in i äktenskapet utan en tro på Gud, utan att ha gått in i äktenskapet tillsammans med löften till både Gud och hustrun/mannen, kan få lämna äktenskapet:

”Och till de övriga säger jag, inte Herren:
Om en broder har en hustru som inte tror och hon är villig att leva tillsammans med honom, så får han inte skilja sig från henne.
Och om en hustru har en man som inte tror och han är villig att leva tillsammans med henne, får hon inte skilja sig från honom.
För den man som inte tror är helgad genom hustrun, och den hustru som inte tror är helgad genom mannen. Annars vore ju era barn orena, men nu är de heliga.
Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas.
En broder eller syster är i sådana fall inte bunden av något tvång, utan till frid har Gud kallat oss.
För hur kan du hustru veta om du kan frälsa din man?
Eller, du man, hur kan du veta om du kan frälsa din hustru? ”
1 Kor. 7:12-16

Först som sist gäller alltid troheten till Gud:

”Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor.”
Apg. 5:29

Om den du är gift med vill att du ska begå en synd emot Gud, så måste du lyda Gud och inte den du är gift med.
Du tillhör först och mest Jesus Kristus. Du är friköpt med hans blod, och nu lever inte längre du, utan Kristus lever i dig (Gal. 2:20). Kristus lever inte i synd, och Kristi kropp lever inte i synd.
Du svarar inför Gud, i Kristi domstol, och då hänger ditt eviga liv tillsammans med Gud på ifall du har följt och lytt Jesus Kristus och älskat honom allra högst.

Till dig som är en kristen hustru:
Du ansvarar inte först och främst för ifall du har underordnat dig mannen i allt. För går följderna och konsekvenserna av underordnandet emot Guds heliga bud och vilja så har du som Jesu efterföljare inte lytt Gud mer än människor.
Men är då inte underordnandet också ett bud från Gud?
Den äktenskapliga ordningen är Guds vilja och ordning för fridens skull, för frid och ordning i äktenskap, familj, församling, och samhälle.
Missbrukas Guds bud av mannen, och leder till ett liv bort från Guds vilja och lydnad av Kristus och livet i Anden, så finns det ingenting som varken ärar Gud, ger beröm från Gud, eller behagar Gud ifall du som kvinna lyder en mans auktoritet och det leder till ett liv i synd och avfall och uppror mot Gud.
Ett bud om underordnande av kvinnan och ett rådande för mannen står inte högre än ett liv lett av den helige Guden. Ett missbruk, både i överordnandet och i underordnandet, leder inte till något gott eftersom allt missbruk leder bort från Guds fullkomliga vilja, kärlek, frid, och ordning.
Budet om underordning och rådande måste harmoniera med alla andra bud från Gud och lydnaden av alla Kristi ord och befallningar. Alla bud tillsammans, ”summan av Guds ord”, är det rätta, det sanna, och det högsta och främsta att följa.

PRÖVA DIG SJÄLV OCH DIN PARTNER

Är du gift, och lever i ett äktenskap där inte frid, glädje, kärlek, och trygghet finns?
Upplever du själv eller din äktenskapspartner problem som beskrivits i detta bibelstudium?

I så fall behövs omvändelse till allt det som Kristus representerar och hans Ande vill verka genom dig/er.
Kristus ödmjukade sig under Fadern när han blev Människosonen och en tjänare i kärlek under sitt liv på jorden. Så ska även både man och hustru ödmjuka sig som tjänare av varandra, ett tjänande i utgivande agape-kärlek.

Några frågor som visar behovet av egen omvändelse vid ett nekande svar:

Vill du be tillsammans med din hustru/man, i Andens enhet?
Vill du välsigna din hustru/man?
Talar du gott om din hustru/man och hedrar henne/honom i tal och gärning?
Lever du i förlåtelse till din hustru/man?
Har du respekt (Guds syn på respekt) för din hustru/man, respekt för henne/honom som livspartner, medmänniska, och Kristi lärjunge och Guds barn?
Är din hustrus/mans behov viktiga?
Vill du lyssna, av omsorg och kärlek, på din hustru/man?
Älskar du din hustru/man till ande, själ, och kropp och vill stötta och hjälpa henne/honom, samt visar henne/honom den ömhet du är skyldig henne/honom?
Styrker du din hustru/man ifall hon/han faller, och hjälper henne/honom upp igen genom att förmedla Guds kraft och tröst i omvändelsen från synden?
Unnar du din hustru/man allt gott som Gud vill ge henne/honom?
Är du beredd att utge dig själv och ditt liv för din hustru/man?

Hur man prövar viljan och motiven, hos både mannen och kvinnan, i olika beslut i äktenskapet?:

– Finns det bekräftat i klarhet genom ”summan av Guds ord” som är sanningen (Bibelns helhet)?
– Finns det bekräftat i det Nya testamentet, eftersom vi lever i det nya förbundet?
– Finns det kvar en bestående frid i beslutet, hos både mannen och kvinnan, efter uthållig bön
(en bestående andlig frid i den Helige Ande)?
– Finns det insikter i hur människan är skapad och fungerar; att känslor, tankar, och vilja kan komma från ”köttet” (själen/psyket), och inte behöver vara från Anden och i enhet med Andens vilja?
– Finns det en ödmjuk, osjälvisk vilja som endast har Jesu efterföljelse och Jesu vilja som mål och motiv?
– Förhärligar och ärar beslutet Gud och sker i Jesu namn (i hans auktoritet och vilja)?
– Kan beslutet leda till tacksägelse och lovprisning av Gud, och blir ett gott vittnesbörd inför Gud och människor (gott enligt Guds vilja)?
– Bygger beslutet upp äktenskapet och eventuellt familjen och församlingen?
– Finns lyhördhet för andras kloka råd och korrigeringar, eller finns det prestige och ett dövöra för andras synpunkter?
– Finns det en öppenhet inför församlingen, eller ska beslut fattas i det fördolda och hållas hemliga?
– Finns det brist på förståelse i hur Bibeln kan tolkas, att endast den enskildes syn och tolkning kan räknas som den rätta, oavsett bevis genom ”summan av Guds Ord” om att bibelställen är feltolkade?
– Finns det motiv som är grundade i omsorg om andra, i helighet och helgelse, trygghet och tillit, överlåtelse till Gud och efterföljelse av Jesus Kristus i beslutet?

SUMMERING

Det finns många åsikter runt Bibelns ord om att kristna ska underordna sig, i både kristna samfund och i samhället. En underordning av Gud, som Herre över allt och alla, och en underordning av samhällets rättssystem (överheten) är allmänt acceptabel inom kristenheten, men den historiskt bibliska synen på ett underordnande under gudstjänsterna och i äktenskapen håller på att försvinna.

I ett sekulariserat samhälle, där man inte blandar in Gud eller andra religioner i värderingar, lagar, utbildning med mera blir reglerna och ordningarna ofta fjärran från de bibliska. Detta kan försvaras även av kristna och kristna samfund.
Idag finns kristna samfund som aktivt vill förändra samfundens teologiska grund genom att anpassa den mer till samhällets grund, och vi tar upp de dilemman som då finns för kristna och kristna samfund.
Läs gärna ”Ska Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle? och ”Är feministisk teologi Guds vilja?”.

Guds ordningar är alltid rättfärdiga och grundade i Guds heliga vilja.
Samhällens ordningar är inte alltid rättfärdiga och sällan grundade i Guds heliga vilja.
Kristna och kristna samfund har både prövningar, svårigheter, och dilemman när det gäller vem och vad de ska visa sin lojalitet till och följa (underordna sig, lyda).
Men det går inte att argumentera för en lojalitet till Gud genom att följa ett samhälles ordningar som inte är Guds vilja. Och det går heller inte att följa det egna förståndet och förnuftet ifall detta inte följer Guds vilja. Följer det inte Guds vilja, Guds Andes ledning, och Guds Ord, så är förståndet och förnuftet man följer inte ett andligt förnuft och förstånd utan ett ”köttets” sinnelag.

En summering måste även visa vad som hände i Eden, eftersom konsekvenserna av syndafallet har med Guds ordning att göra. Samtidigt så lever vi i ett nytt förbund, där Kristus har gett alla som tar emot honom ett nytt liv med ett barnaskap i Anden och en frihet i och genom Kristus som är lika stor för alla Guds barn.
Utesluter man Gamla testamentet eller det Nya testamentet så ser man inte helheten.

”Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.
De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!””
1 Mos. 1:26-28

I kapitel 2 kommer en annan följd i skapelseordningen än i kapitel 2, och det kan verka förvirrande. Men förklaringen är att det är ett annat fokus i berättandet, och det är inte att berätta den exakta ordningen för när allting skapades, för den finns redan i kapitel 1.
Det handlar om hur de skapades och de skapades fortsatta historia:

”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, då när Herren Gud hade gjort jord och himmel.”
1 Mos. 2:4

”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara.
På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk.
Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort.
Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.”
1 Mos. 2:1-3

”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.”
1 Mos. 2:7

”Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.
” Herren Gud sade: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like.
Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.” Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.”
1 Mos. 2:15-24

Det hebreiska ordet för ”fortsatta historia” är; ”toledoth”, och betyder; berättelse, födelse, släktregister, genealogi, generationer, födelseordning.
Efter denna första ”toledoth” finns det ytterligare nio i 1 Mos.; 5:1, 6:9, 10:1, 11:10, 11:27, 25:12, 25:19, 36:1 och 37:2.

Den treenige Guden har en vilja och plan, innan människorna tillsammans skapas till deras avbild. Den planen var att manen och kvinnan tillsammans skulle uppfylla jorden och tillsammans råda över alla djuren, och tillsammans leva i innerlig och kärleksfull gemenskap med Gud.
Både mannen och kvinnan är skapade till Guds avbild. Både mannen och kvinnan åt även av den förbjudna frukten. Paulus skriver att det inte var mannen som blev bedragen, utan att det var kvinnan. Men skriver i ett annat brev att det var mannen som gjorde överträdelsen och ledde människan till syndafallet. Den ”förste Adam” ledde till allas fall, så att den ”andre Adam”, Jesus Kristus, fick träda in och försona den förste Adams synd för hela mänsklighetens skull.
Hade Adam lytt Gud och hindrat sig själv och Eva…hade historien sett annorlunda ut.
Hade Eva lytt Gud och lyssnat på Adam…hade historien sett annorlunda ut.
Som straff får de en ordning som handlar om att mannen kommer att få slita för sitt levebröd, marken blir förbannad för hans skull. Han beordras också att ta hand om sin hustru och ”råda över henne”.
Mannen ska hädanefter inte tillåta att ogudaktigheter, i brist på lydnad av Gud, styr varken honom eller henne, och kvinnan ska aldrig mer söka kunskap på självsvåldigt vis utanför Guds vilja och dra med sig mannen i något fall. De ska båda lyda Gud mer än människor.
Kvinnan ska lyssna på sin man när han vill följa Guds bud och ta sitt ansvar för henne.
Allt detta sker med Jesus Kristus som de bådas förebild, och med summan av Guds Ord som grundpelare och rättesnöre;

– ”Detta är mitt bud, att ni ska älska varandra såsom jag har älskat er”
– ”Detta befaller jag er, att ni älskar varandra”
– ”Låt inget ske av stridslystnad eller begär efter fåfänglig ära, utan i ödmjukhet anse andra för mer än er själva”
– ”Se inte var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras bästa”
– ”Var så till sinnes som också Kristus Jesus var, vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor”
– ”Underordna er varandra i fruktan för Gud”
– ”Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren”
– ”Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne”
– ”På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur såsom sina egna kroppar”
– ”För ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan man ger det näring och vårdar det, såsom också Herren gör med församlingen”
– ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött”
– ”Denna hemlighet är stor, nu talar jag om Kristus och församlingen”
– ”Men även var och en av er ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man aktning”
– ”vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra”
– ” För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja”
– ”Ja, ni ska alla underordna er varandra och klä er i ödmjukhet. För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd”
– ”Låt kärleken vara utan hyckleri. Avsky det onda, håll fast vid det goda”
– ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den är inte lättretlig, den tänker inte något ont”

En man är aldrig kallad av Gud till att leda och ansvara för kvinnan på annat sätt än det sätt som Kristus som ”huvud” leder och ansvarar för Kristi kropp. Kristus som huvud är mannens förebild som huvud.
En kvinna är aldrig kallad till att underordna sig auktoriteten som tillhör mannen på annat sätt än det sätt som Kristi kropp underordnar sig sin Herre Jesus Kristus.
En man är aldrig kallad till att bli underordnad kvinnan i äktenskapet, för kroppen kan aldrig eller ska aldrig överordna sig huvudet, likt Kristi kropp aldrig kan överordna sig Kristus själv som huvud.
En kvinna är aldrig kallad av Gud att underordna sig gärningar som kommer från ondskan och ”köttets” begär, eftersom alla Guds barn har sin högsta skyldighet att leva i Jesu efterföljelse och genom det alltid lyda Gud och Guds vilja före människors.
Det finns aldrig några motiv från Gud om att underordna sig orättfärdigheten. Men det finns en önskan från Guds sida om att vittna om frid och goda gärningar i äktenskapet och i Kristi kropp.
Underordnande handlar om att leva i frid och förlåtelse, i utgivande ömhet, omsorg och kärlek (andlig, fysisk och praktisk i gärning).
Överordnande handlar om exakt samma sak, för allt detta kommer från Källan; Jesus Kristus, Huvudet för hela kroppen.
Ett styrande i ”köttet”, från mannens sida, kan aldrig rättfärdiggöras, eftersom vi alla är kallade att leva i rättfärdighet i Anden som Guds barn.
Ett försök att överta auktoriteten, från kvinnans sida, kan aldrig rättfärdiggöras, eftersom kroppen varken ska eller kan ta makten över huvudet.
Kristi vilja var alltid ett med Faderns vilja, trots att Fadern en kort tid var överordnad Sonen när Sonen kom till jorden som Människosonen.
När mannen i äktenskapet lever i Anden, med Kristus som sitt huvud, blir kvinnan ett med mannens vilja när hon lever i Anden även hon, med Kristus som sitt huvud.
På det sättet blir mannen kvinnans huvud, för kroppen kan inte leva utan huvudet i äktenskapet.
Inte heller kan huvudet fungera utan kroppen i äktenskapet.
De är ”ett kött” och en vilja i allt; enhet i äktenskap och enhet i Kristi kropp genom Guds fullkomliga vilja i Anden.

Lever inte mannen i Anden och genom huvudet Kristus, utan genom sitt eget ”kött”, så kan inte kvinnan lyda mannens ”kött” före Guds heliga vilja, eftersom hennes huvud; Kristus, alltid är förmer än ”huvudet mannen” och Gud alltid är överordnad människan och församlingen.
När kvinnan lever ”i Kristus” kan hon med glädje underordna sig mannens ledning och auktoritet likt de båda underordnar sig Kristus ledning och auktoritet när de leds av Anden och lever i en andlig enhet med Kristus genom Anden.

Mannen kan inte kräva villkorslös lydnad av kvinnan, ifall mannen själv leds och styrs av sitt ”kött”, eftersom Kristi kropp (som är kvinnans förebild) då skulle bli underordnad mannens köttsliga fallna natur som varken kan eller vill göra Guds vilja och lyda Guds bud.
Kvinnan kan inte heller tillåta ett underordnande under mannen ifall mannen kräver ett liv i orättfärdighet och olydnad av Guds bud och vilja. Hon syndar då först och främst mot Gud men drabbas i så fall även själv av synden som hon tillåter i sitt eget liv.

När män och kvinnor får insikt om denna hemlighet (”Kristi hemlighet”) och likhet mellan Kristus och församlingen så kommer alla stridigheter mellan könen att försvinna. För allt handlar om kampen mellan människans kött och Anden, där människans egocentriska vilja och onda begär i människans fallna natur alltid vill stå i centrum för allt och styra människan. Och den är krävande och ond i Guds ögon, och bedrövar den Helige Ande och skadar människor.

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill.
Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.
Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.
Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen.
Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär.
Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.
Låt oss inte söka förgänglig ära, inte utmana varandra och inte avundas varandra.”
Gal. 5:16-26

Vi kan inte heller summera bibelstudiet utan att påminna om Paulus ord av omsorg gentemot församlingen i den yttersta tiden. Apostlarna kände att tiden var kort, då de väntade Jesu återkomst i sin tid och levde i stor nöd. Nu har årtusenden gått, så vi är ännu närmare Jesu återkomst. Herren dröjer endast av ett skäl; att så många som möjligt ska hinna omvända sig.

”Men det säger jag, bröder: Tiden är kort.
Härefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon, och de som gråter som om de inte grät, och de som gläder sig som om de inte gladde sig, och de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar denna världen, som om de inte brukade den.
För denna världens ordning går mot sitt slut.
Men jag ville gärna att ni vore fria från bekymmer.
Den som är ogift är angelägen om det som tillhör Herren, hur han ska behaga Herren.
Men den som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur han ska behaga sin hustru.
Det är skillnad mellan en hustru och en jungfru.
Den ogifta kvinnan är angelägen om det som tillhör Herren, att hon ska vara helig till både kropp och ande.
Men hon som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur hon ska behaga sin man. Men detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga något band på er, utan med hänsyn till det som är anständigt och för att ni ska kunna ägna er åt Herren utan att bli distraherade av något.”
1 Kor. 7:29-35

”Jag menar därför att på grund av den nuvarande nöden är det gott för en människa att förbli såsom hon är.
Är du bunden vid en hustru, så försök inte att bli löst.
Är du utan en hustru, så sök inte att få en hustru.
Men även om du gifter dig, så syndar du inte, och om en jungfru gifter sig, så syndar hon inte. Men sådana kommer att ha svårigheter i köttet, och jag vill skona er. ”
1 Kor. 7:26-28

”En hustru är bunden genom lag så länge hennes man lever.
Men när hennes man dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
Men lyckligare är hon enligt min mening om hon förblir som hon är, och jag anser att också jag har Guds Ande.”
1 Kor. 7:39-40

Splittring och söndring av äktenskap, familj, och församling är det största målet för de onda andemakterna, som gör allt för att bekämpa och förstöra allt som är heligt. Och eftersom Gud fogat samman man och kvinna i äktenskapet och det därför är ett heligt förbund så hatar Gud skilsmässor och strider mellan sina barn. Det behövs i stället kunskap genom Guds Ord och den Helige Andes uppenbarelser i hjärtat för att Guds vilja ska kunna ske och hans namn bli ärat i både äktenskap, familj, församling, och samhälle.

”Mina barn, låt oss inte älska med ord och inte heller med tungan, utan i handling och sanning.
Och genom det vet vi att vi är av sanningen och kan övertyga våra hjärtan inför honom.
För om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.
Älskade, om vårt hjärta inte fördömer oss, så har vi frimodighet inför Gud, och vad vi än ber om får vi av honom, för vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt inför honom. Och detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra, såsom han har befallt oss.
Och den som håller hans bud förblir i honom, och han i honom.
Och därav vet vi att han förblir i oss, genom Anden som han har gett oss. ”
1 Joh. 3:18-24

Hela kapitel 3 i Paulus brev till Timoteus är aktuellt gällande människorna i den yttersta tiden, samt varningar angående att bevara sig själv och sin tro och förbli trofast i den, i frälsningen genom Jesus Kristus:

”Men detta ska du veta, att i de sista dagarna ska det komma svåra tider.
För människorna ska då bara tänka på sig själva, vara penning kära, skrytsamma, stolta, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otack samma, oheliga, kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, omåttliga, obehärskade, de ska hata det goda, förrädiska, besinningslösa, upp blåsta.
De ska älska njutning mer än Gud.
De ska ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft.
Vänd dig bort från sådana.
Till dem hör de som smyger sig in i husen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär, som ständigt blir undervisade men aldrig kan komma till kunskap om sanningen.
Och såsom Jannes och Jambres stod emot Mose, så står också dessa emot sanningen, människor som är fördärvade i sitt sinne och inte håller provet i fråga om tron.
Men de ska inte längre ha framgång, för deras galenskap ska bli uppenbar för alla, liksom också de andras blev.
Men du har troget följt min lära, mitt levnadssätt, mitt uppsåt, min tro, mitt tålamod, min kärlek, min uthållighet, under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå! Men ur alla har Herren räddat mig.
Så kommer också alla de som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.
Men onda människor och bedragare ska gå allt längre i ondska.
De bedrar och blir själva bedragna.
Men du, förbli vid det du har lärt och blivit övertygad om. Du vet ju av vem du har lärt det.
Och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, till frälsning genom tron på Kristus Jesus.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska ska bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk.”

Människan är en intelligent varelse. Med ursäkter, motiveringar, argument, och förklaringar kan människan försöka att både styra in val och beteenden i felaktig riktning för det egna ”köttets” vinnings skull, och även försöka att kontrollera och styra genom att förändra Guds Ord och befallningar. Det svåraste att se och upptäcka är när förändringarna sker gradvis, i små steg, så att människor inte reagerar så starkt som de borde ifall stegen varit till synes stora och omvälvande, men ändå är så allvarliga i sin förändring så att hela meningen med Guds Ord och vilja har förbytts.
Eftersom ”köttets” begär, egots vilja att styra människan genom njutningar och egen vinning, är så starkt hos den fallna naturen, så måste både män och kvinnor som både tänker ingå äktenskap eller redan har ingått äktenskap vara så kloka som det krävs, så vakna som de måste, och så andligt klarsynta som är nödvändigt för att deras äktenskap ska kunna bli till det välsignade förbund som det var tänkt av Gud.
Gud vill både mannen och kvinnan väl; det allra bästa ur Guds heliga och kärleksfulla perspektiv. Båda har sina kallelser, sina uppgifter, sina roller, sina gåvor, och de kan både få styrka av varandra, komplettera varandra, och tillsammans skapa det fridfulla hem och fridfulla del i Guds församling som Gud har önskat och planerat.
Men med tidsandan så förändras människorna, församlingarna, och samhällena.
Redan på apostlarnas tid, den yttersta tiden då de väntade Jesu återkomst, innehöll avfall och antikrists andes verksamhet för fullt. Och det har inte minskat utan ökat, helt enligt de profetiska orden. Paulus menade att det var enklare att förbli ogift, då nöden var så stor och den som gift sig fick så många fler jordiska saker att bry sig om utanför de himmelska kallelserna.
Att bli gift, att ingå i ett heligt äktenskap, är inget som någon borde göra utan att först ha fått andliga insikter kring hela Guds vilja, utan att ha lärt sig skillnaden på sin egen ”köttsliga” natur och andens rättfärdighet, och utan att ha rätt förväntningar på vad ett äktenskap innebär för både mannen och kvinnan.
Äktenskapet är viktigt, det är ett allvarligt beslut, det är ett förbund som kan innebära livsförvandlande saker för alla parter i familjen. Det är heligt, det är utifrån en plan av Gud, det är livslångt, och det är en andlig enhet i styrka mellan tre parter som tillsammans blir en stark tvetvinnad tråd.
Att gå in i ett äktenskap innebär;
– rannsakan av sig själv och sina motiv
– andlig mognad genom trons och kärlekens väg
– kunskap angående Guds vilja för äktenskapet
– insikter om krav och plikter, förväntningar och ansvar
– överlåtelse i kärlek till Gud och ödmjukhet inför den stora uppgiften
= helt nödvändigt för att äktenskapet ska bli den underbara enhet och det välsignade förbund det är tänkt att vara.

”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt.”
Pred. 4:12

Den tredubbelt tvinnade tråden = Gud + mannen + kvinnan.

Frid går inte att uppnå genom strider mellan man och hustru, där bådas viljor tävlar om samma position, uppgifter, auktoritet, och ledarskap.
Gud ger de bästa förutsättningarna för ett sunt, starkt, lyckligt, och gudfruktigt äktenskap.
Hela Kolosserbrevets kapitel 3 är Guds direktiv för hur alla ska leva, även man och kvinna i äktenskapet:

”- Då ni nu är uppståndna med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Ha ert sinne vänt till det som är där ovan, inte till det som är på jorden.
– För ni har dött, och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, som är vårt liv, uppenbaras, då ska också ni uppenbaras med honom i härlighet.
– Så döda nu era lemmar som hör jorden till: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten som är avgudadyrkan, för vars skull Guds vrede kommer över olydnadens barn. I dem vandrade ni också en gång då ni levde i dem.
– Men lägg nu också ni bort allt detta: vrede, ilska, ondska, smädelse och skamligt tal från er mun. Ljug inte för varandra, ni som har klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat honom, där ingen är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
– Klä er därför såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjuk het, saktmodighet och tålamod.
– Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Kristus har förlåtit er, så ska ni också förlåta.
– Men framför allt, klä er i kärleken, som är fullkomlighetens band.
– Och låt Guds frid regera i era hjärtan, till vilken ni även är kallade i en kropp, och var tacksamma.
– Låt Kristi ord rikligen bo ibland er i all visdom.
– Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.
– Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör allt i Herren Jesu namn, och tacka Gud och Fadern genom honom.
– Ni hustrur, underordna er era egna män, för så bör det vara i Herren.
– Ni män, älska era hustrur och var inte bittra emot dem.
– Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är välbehagligt för Herren.
– Ni fäder, reta inte era barn, för att de inte ska tappa modet.
– Ni tjänare, lyd era jordiska herrar i allt, inte som inställsamma ögontjänare, utan av uppriktigt hjärta i fruktan för Gud.
– Och allt vad ni gör, gör det av hjärtat, som för Herren och inte för människor. Ni vet att det är av Herren ni ska få arvets lön, eftersom ni tjänar Herren Kristus.
– Men den som gör orätt ska få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.”

Mannen och kvinnan ska förhärliga Gud i sina kroppar, själar, och i sin ande, för den som är ett tempel åt Guds Helige Ande är förenad med Herren Jesus Kristus och en ande med honom:

”- Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. Och Gud som har uppväckt Herren ska också uppväcka oss genom sin kraft.
Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp?
Ska jag då ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en skökas kropp?
Nej, inte alls!
Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne?
För de två, säger han, ska bli ett kött.
– Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.
– Fly otukten.
All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den Helige Ande, som är i er och som ni har fått från Gud, och att ni inte tillhör er själva?
– För ni är dyrt köpta.
– Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”
1 Kor. 6:13,15,20

Efesierbrevets kapitel 4 har direktiv för hur alla ska leva, både som Guds församling och i äktenskapet:

”- Så förmanar jag nu er, jag som är en fånge i Herren, att vandra värdigt den kallelse varmed ni har blivit kallade, med all ödmjukhet och saktmodighet, med tålamod, så att ni i kärlek har fördrag med varandra.”

– Och han gav några till apostlar, några till profeter, några till evangelister och några till herdar och lärare, för att göra de heliga fullkomliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills att vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet. För att vi inte längre ska vara barn som drivs omkring vind för våg av varje vindkast i läran, genom människors bedrägliga spel och listighet, som de ligger på lur för att bedra med.

– Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

– Ge inte heller djävulen något utrymme.

– Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.

– Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.

– Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.

– Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
Ef. 4:1-32

En församlingsföreståndare, en omhändertagande och beskyddande herdetjänst från Gud, kan endast vara en man. Bibeln är tydlig.
En församlingsledare ska ha de egenskaper som Bibeln uttrycker i klarhet:

”Den som är fläckfri,
en enda hustrus man,
och har trofasta barn som inte kan beskyllas för ett utsvävande liv eller för olydnad.
För en församlingsledare måste vara fläckfri som en Guds förvaltare,
inte egenkär,
inte snar till vrede,
inte drinkare,
inte våldsam,
inte ha begär efter orätt vinning,
utan vara gästvänlig
och älska det som är gott,
vara förnuftig,
rättfärdig,
helig,
självbehärskad
och hålla sig till det trofasta ordet såsom han har blivit lärd för att han ska kunna både förmana genom den sunda läran och överbevisa dem som säger emot. ”
Tit. 1:6-16

Gud har sagt det han behöver, för livets alla områden. Gud har talat i klartext, i bilder, i syner och i visioner. Följer vi och söker vi Guds fullkomliga vilja så finns den att finna, för oss alla.
Guds vilja är evig. Gud är densamme igår och idag och i evig tid.
En församlingsledare hör även till kategorin ”äldste”, eftersom ”äldste” beskrivs i Bibeln som ”en mogen man med erfaren bedömning”.

”De äldste som är bland er för manar jag, som också är en av de äldste och ett vittne till Kristi lidanden, och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: Var herdar för Guds hjord som är hos er och ha akt på den, inte av tvång utan av fri vilja, inte heller av skamlig vinningslystnad utan av hängivenhet, inte heller såsom herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.
Och när Överherden uppenbaras, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
Likaså ska ni yngre underordna er de äldre.
Ja, ni ska alla under ordna er varandra och klä er i ödmjukhet.
För Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ”
1 Petr. 5:1-5

Läs gärna ”Vad är skillnaden på den smala vägen och den breda vägen?”, där 7 kategorier av människor som vandrar på den breda vägen beskrivs.

”Om vi håller hans bud så vet vi därmed att vi känner honom.
Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, är en lögnare och sanningen finns inte i honom.
Men den som håller hans ord, i honom är verkligen Guds kärlek fullkomnad.
Därav vet vi att vi är i honom.
Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.”
1 Joh. 2:3-6

”Den som inte älskar känner inte Gud, för Gud är kärlek.”
1 Joh. 4:8

Läs gärna ”Är underordning motsats till frihet?” för en bättre förståelse av vad människans motstånd mot underordning kommer ifrån.

Läs gärna även ”Är feministisk teologi Guds vilja?” samt ”Behöver Bibeln anpassas till en ny tid och ett nytt samhälle?” för insikter om svårigheter i efterföljelsen av Guds vilja, och vad förändringar i kyrkosamfunden bottnar i.

/ M.H.

Bibelstudier

Fördjupade studier av Guds ord.

Ska kvinnan underordna sig mannen?

Dela detta: