Vad säger Bibeln om vad en människa är? Bibeln säger att en människa kan bli född på nytt, bli en ny skapelse. Jesus säger att människan måste bli född från ovan, född på nytt, för att överhuvudtaget kunna se Guds rike och komma in i Guds rike.
Men sedan då…kan en ande utvecklas och växa? Eller är alla människors andar exakt lika utvecklade, och ser och förstår samma saker?
Vi gör en djupdykning i allt som handlar om att växa i anden, och vad det innebär enligt Bibelns ord.

Vi är andevarelser, och vi har varsin unik själ och kropp. Själen har sinnen, och med själens sinnen tänker, känner och vill vi saker. Själen har dessutom ett biologiskt samspel med kroppen. Vi handlar ofta på grund av att det vi tänker ger oss känslor som i sin tur påverkar oss till att utföra gärningar. De själsliga sinnena är också vår hjärnstyrda mentala förmåga där vi förstår saker och skapar oss sammanhang.
I Bibeln kallas de biologiska delarna av människan för ”köttet”. Det är kroppen och kroppens sinnen samt själens sinnen som påverkas av den biologiska kroppen. Själens sinnen är påverkade av allt vi har omkring oss och av biologiska arv när det gäller förutsättningar och personlighet.
”Själ” heter ”psuché” på grekiska, därav ordet ”psyke”.

En pånyttfödd ande tillhör redan himlen och är rättfärdiggjord genom att vi är nya andliga skapelser genom Jesus Kristus. Man kan säga att vi också har andliga sinnen. Där känner vi andligen och får andliga insikter. Vi kan ”se” saker med våra andliga ögon och ”höra” Guds röst genom vår ande.
När vi lever i Anden, i Kristus, och låter Anden styra i våra liv så kommer våra själsliga sinnen att förnyas mer och mer. Vi skalar av oss lager efter lager av beteenden och tankar som hörde till den gamla människan och det gamla livet. Själens sinnen kan aldrig bli fullkomliga på grund av syndafallets konsekvenser, eftersom ”köttet” inte är fullkomligt, men de kan påverkas av våra nya tankar, känslor och värderingar.
Guds frid och glädje i vårt innersta, i vår ande, kan påverka våra själsliga sinnen och göra oss mer fysiskt och psykiskt harmoniska. Likaså kan de mörka andemakternas påverkan av våra tankar även kännas i vår själs mående.
Vi kan leva i anden och vi kan leva i köttet. En pånyttfödd ande som är ledd av Guds Ande kommer att vilja göra Guds vilja, och människan har då segrat över köttets vilja och är inte längre det som kallas ”slav under synden”. Människan är slav under det som regerar i hennes liv, det som fyller hennes innersta och blir hennes önskningar och längtan.

Petrus beskriver att vi från början är som spädbarn som behöver den rena andliga mjölken. Men sedan behöver vi växa upp och lära oss att äta mer kraftig mat. Vi växer andligen, för att bli mer och mer lika Kristus:

”Lägg därför bort all ondska, allt svek och hyckleri och avund och allt förtal. Längta såsom nyfödda barn efter ordets oförfalskade mjölk, så att ni kan växa upp genom den, om ni har smakat att Herren är god. Till honom har ni kommit såsom till en levande sten, som visserligen är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Också ni, såsom levande stenar, är uppbyggda till ett andligt hus, ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer, som är välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus.”
1 Petr. 2:1-5

”Låt oss därför lämna de första grunderna av Kristi lära och sträva vidare mot det som hör till fullkomligheten. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och med tro på Gud, med läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.”
Hebr. 6:1-2

Vi växer och mognar andligen; vi utvecklas till att bli mer lika Kristus. Det är det som kallas för en helgelseprocess. En människa som blivit född från ovan, född av Gud andligen, har en position till Gud som helgad. Hela människan är helgad åt Gud. Och människan kallas helgad, helig och ren eftersom Kristus lever i henne och hon är rättfärdig genom Kristi rättfärdighet, helighet och renhet.
Kristus är komplett inom oss, genom den Helige Ande; Kristi Ande. När vi lever andligen i Anden, och inte i köttet, kan vi ta de beslut som kommer genom Anden och är Guds vilja.

Om Jesus uppväxt står det:

”Och barnet växte och blev stark i anden, fylld av vishet, och Guds nåd var över honom.”
Luk. 2:40

”Han satt mitt bland lärarna och hörde på dem och ställde frågor till dem. Och alla som hörde honom blev häpna över hans förstånd och svar.”
Luk. 2:46-47

”Och Jesus växte till i vishet och ålder och välbehag inför Gud och människor.”
Luk. 2:53

Jesus utvecklades mentalt i sin hjärna, i sitt mentala förstånd, allteftersom hans biologiska kropp växte. Medan han utvecklades mentalt kunde han också föra vidare det hans ande redan visste, upplevde, kände och var. Hans ande var hans ”innersta jag”, där han alltid hade en direktkontakt med Fadern. Han visste vem han kom ifrån och han visste vart han var på väg. Och Jesu kropp var en kropp lik vår; dödlig genom syndafallets konsekvenser:

”Därför måste han i allt bli lik bröderna, för att han skulle vara
barmhärtig och en trogen överstepräst inför Gud för att sona folkets
synder. För därigenom att han blev plågad och frestad, kan han hjälpa
dem som frestas.”
Hebr. 2:17-18

Johannes Döparen hade en speciell kallelse; att bana väg för Guds Frälsare.
Om Johannes uppväxt står det:

”Och barnet växte upp och stärktes i anden. Och han vistades i öknen till den dag då han skulle träda fram inför Israels folk.”
Luk. 1:80

En del kristna menar att människan endast består av en själ och en kropp, och att ”anden” är livsgnistan; andedräkten som finns i den som lever. Men det går att växa och stärkas i anden, och den livsgnista som Gud har gett har redan fyllt hela sin funktion när människan lever. Likaså andedräkten som fyller lungorna med syre.
Människan består i stället av ande, själ och kropp.

Men vi kan inte växa själva, i egen kraft, efter vårt ”kötts” vilja och strävan:

”Be utan uppehåll. Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior. Pröva allt, behåll det som är gott. Håll er borta från allt slags ont. Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst. Trofast är han som har kallat er, han ska också fullborda sitt verk.”
1 Thess. 5:17-24

”Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt…”
Och det gör härlighetens Fader genom visdomens och uppenbarelsens Ande:

”Att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, ska ge er visdomens och uppenbarelsens Ande i kunskapen om honom. Och upplysa ert förstånds ögon, så att ni kan förstå vilket hopp han har kallat er till, och hur rik härligheten av hans arv är i de heliga, och hur överväldigande stor hans kraft är i oss som tror, samma mäktiga verkande kraft, som han verkade i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, över alla furstar och väldigheter och makter och herradömen och över alla namn som kan nämnas, inte endast i denna världen, utan också i den kommande. Och allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen, som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”
Ef. 1:17-23

Vi får kraft så vi blir styrkta i vår inre människa, och när vi i tron lär känna Kristus och Kristi kärlek så leder den till att vi blir uppfyllda av Guds fullhet; Jesus Kristus själv.
Då kan vi förstå vad bredden och längden och djupet och höjden av Kristi kärlek är:

”Därför ber jag, att ni inte ska tappa modet genom mina lidanden för er skull, vilka är er ära. Därför böjer jag mina knän för vår Herre Jesu Kristi Fader, från vilken varje familj i himlen och på jorden har sitt namn, för att han enligt sin härlighets rikedom ville ge er kraft så att ni blir styrkta till den inre människan genom hans Ande, att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan, rotade och grundade i kärleken, så att ni med alla de heliga ska kunna förstå vad bredden och längden och djupet och höjden är, och lära känna Kristi kärlek som övergår kunskapen, för att ni ska bli uppfyllda av all Guds fullhet. Men honom som förmår göra oändligt mycket mer än allt det vi ber eller tänker, enligt den kraft som verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen genom Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet. Amen.”
Ef. 3:13-21

Vår ande blir född på nytt när vi ger våra liv till Jesus Kristus, men vi växer och mognar i anden varje dag om vi vill leva i Kristus varje dag:

”Därför tröttnar vi inte. Och även om vår yttre människa bryts ner, så förnyas likväl den inre dag för dag. För vår bedrövelse som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss en evig härlighet, som uppväger den i rikaste mått. Vi ser inte efter det som syns, utan efter det som inte syns. För det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
2 Kor. 4:16-18

Den stig som vi går på, när det levande Ordet och Ljuset får vara vår lykta, växer i klarhet för varje dag:

”De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd.”
Ords. 4:18

Vi går också från kraft till kraft när vi vandrar med Gud:

”Saliga är de som har sin styrka i dig, som har dina vägar i sitt hjärta. När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet täcker den, med välsignelser. De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.”
Ps. 84:6-8

Och vi kan växa i våra nådegåvor, som den Helige Ande har delat ut efter sin vilja till var och en i Kristi kropp:

”Försumma inte den nådegåva som är i dig, och som du fick genom profetia när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta, lev i detta, så att dina framsteg blir tydliga för alla.”
1 Tim. 4:14-15

Alla Guds barn ska leva i gudsfruktan, som betyder att Jesus Kristus i allt är Herre i våra liv. Och genom den Helige Andes kraft, gemenskap och gåvor uppbyggs församlingen över hela jorden:

”Så hade nu församlingarna frid i hela Judeen och Galileen och Samarien och de blev uppbyggda och levde i Herrens fruktan och växte till genom den Helige Andes tröst.”
Apg. 9:31

”Jag skulle önska att ni alla kunde tala i tungor, men mycket hellre att ni profeterade. För den som profeterar är förmer än den som talar i tungor, om inte denne uttyder sitt tal så att församlingen kan bli uppbyggd.
1 Kor. 14:5

”Eftersom ni är ivriga att få andliga gåvor, så sök att bli rika på sådana till församlingens uppbyggelse.”
1 Kor. 14:12

”Honom predikar vi, och vi förmanar varje människa och undervisar varje människa med all vishet, så att vi kan ställa fram varje människa fullkomlig i Kristus Jesus. För detta arbetar jag också, och kämpar i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.”
Kol. 1:28-29

Jesus Kristus är Ordet, som ”var hos Gud och var Gud”.
Ordet, Guds ord, förvandlar liv och bygger upp liv om Ordet får bli levande i oss och fortsätta leva i oss:

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, för att en gudsmänniska ska bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk.”
2 Tim. 3:16-17

En gudsmänniska rustas väl till allt gott verk som Gud vill utföra, och formas till Kristuslikhet.
Guds ord är Guds undervisning till människorna, genom hela Skriften.

”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen.
Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor.
Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen.
Herrens vördnad är ren, den består för evigt.
Herrens domar är sanna, de är alla rättfärdiga. De är mer värda än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung än renaste honung. Genom dem blir din tjänare varnad. Den som följer dem får stor lön.”
Ps. 19:8-12

”Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning.”
Ords. 1:7

Hur växer vi andligen?
Kapitel 12 i Romarbrevet innehåller en praktisk instruktionsbok:

– Så förmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att ni frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, er förnuftiga tjänst.
– Och anpassa er inte efter denna världen,
– utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.
– För genom den nåd som jag har fått säger jag till var och en av er att inte tänka högre om er själva än ni bör tänka,
– utan tänka nyktert efter det mått av tro som Gud har tilldelat åt var och en. För liksom vi i en enda kropp har många lemmar, men inte alla lemmar har samma uppgift, så är vi, som är många, en enda kropp i Kristus, men var och en är vi varandras lemmar. Och vi har olika gåvor efter den nåd som vi har fått.
– Om någon har profetians gåva ska den vara i överensstämmelse med tron, eller har någon en tjänst, ska han tjäna i den, eller gåvan att undervisa, ska han undervisa, eller gåvan att förmana ska han förmana.
– Han som delar med sig ska göra det utan baktanke.
– Han som leder ska göra det med hängivenhet.
– Han som visar barmhärtighet ska göra det med glädje.
– Låt kärleken vara utan hyckleri.
– Avsky det onda, håll fast vid det goda.
– Älska varandra av hjärtat med broderlig kärlek. Överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
– Var ivriga, inte tröga, var brinnande i anden, tjäna Herren.
– Var glada i hoppet,
– tåliga i lidandet,
– uthålliga i bönen.
– Dela med er till de heliga vad de behöver.
– Var ivriga att visa gästvänlighet.
– Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.
– Gläd er med dem som är glada, och gråt med dem som gråter.
– Var ens till sinnes med varandra.
– Sök inte efter det som är högt, utan håll er till det som är ringa.
– Håll inte er själva för kloka.
– Löna inte ont med ont.
– Sträva efter det som är gott inför alla människor.
– Så långt det är möjligt och beror på er, lev i fred med alla människor.
– Älskade, ni själva ska inte hämnas, utan lämna rum för vreden. För det står skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Därför, om din ovän hungrar, så ge honom att äta. Om han törstar, så ge honom att dricka. För när du gör det, så samlar du glödande kol på hans huvud.
– Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Rom. 12

Gud kallar och utrustar sin församling till tjänst för honom. Och genom apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare så undervisar Gud sin församling så att den mognar andligen.
Vi har även en instruktionsbok i Efesierbrevet 4:

”Och han gav några till apostlar, några till profeter, några till evangelister och några till herdar och lärare, för att göra de heliga fullkomliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills att vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till en fullkomlig man och till det mått av mognad som hör till Kristi fullhet.”

Varför?:
För att vi inte längre ska vara barn som drivs omkring vind för våg av varje vindkast i läran, genom människors bedrägliga spel och listighet, som de ligger på lur för att bedra med. Utan tala sanning i kärlek, så att vi i allt kan växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Från honom sammanfogas hela kroppen och hålls samman genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del, som gör att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek. Därför säger jag detta och betygar i Herren, att ni inte längre ska vandra såsom de andra hedningarna vandrar i deras sinnes fåfänglighet, förmörkade till förståndet och främmande för livet i Gud på grund av den okunnighet som är i dem därför att deras hjärtan är förblindade, vilka, efter att ha blivit känslokalla, ger sig hän åt lösaktighet för att bedriva all slags orenhet med ett omåttligt begär. Men ni har inte lärt känna Kristus så, om ni annars har hört honom och blivit undervisade av honom enligt den sanning som finns hos Jesus.

Hur ska vi göra?:
– Så lägg nu bort det som hör till ert förra levnadssätt, den gamla människan som är fördärvad genom de bedrägliga begären,
– och förnyas i ert sinnes ande
– och ikläd er den nya människan, som är skapad efter Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.- Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en med sin nästa, vi är ju varandras lemmar.
– Vredgas, men synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede.
– Ge inte heller djävulen något utrymme.
– Den som stjäl ska inte längre stjäla, utan i stället arbeta och göra det som är gott med sina händer, så att han kan ha något att dela med sig åt den som behöver.
– Låt inget oanständigt tal komma ur er mun, utan bara det som är gott till uppbyggelse, där det behövs, så att det ger nåd åt dem som hör på.
– Och bedröva inte Guds Helige Ande, som ni har fått som ett sigill till förlossningens dag.
– Låt all bitterhet och häftighet och vrede och skrikande och hädelse tillsammans med all ondska vara långt borta från er.
– Och var i stället vänliga och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som också Gud i Kristus har förlåtit er.”
Ef. 4:11-32

Sann kunskap och visdom:

”Jag vill nämligen att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea, och för alla dem som inte har sett mig personligen i köttet, för att deras hjärtan ska få tröst, genom att de blir sammanfogade i kärlek och når fram till hela rikedomen av en full insikt, till kunskap om Guds hemlighet, både Faderns och Kristi. I honom ligger alla visdomens och kunskapens skatter fördolda. Men detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalande ord. För även om jag till köttet är frånvarande, så är jag ändå hos er i anden och gläder mig, när jag ser er ordning och fastheten i er tro på Kristus. Såsom ni nu har tagit emot Herren Kristus Jesus, så lev i honom, rotade och uppbyggda i honom och fasta i tron, såsom ni har blivit undervisade, och överflöda i den med tacksägelse.

Falsk kunskap och visdom:

Se till att inte någon rövar bort er genom filosofi och tomt bedrägeri, efter människors traditioner, efter världens läror och inte efter Kristus.”
Kol. 2:1-8

”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tjänade och dyrkade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet.”
Rom. 1:25

Ett andligt växande som aldrig blir overksamt eller utan frukt:

”Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och Jesus vår Herre. För hans gudomliga makt har skänkt oss allt som tjänar till liv och gudsfruktan, genom kunskap om honom som har kallat oss genom sin härlighet och kraft. Genom dem har han gett oss sina mycket stora och dyrbara löften, så att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. Och förutom detta ska ni med all iver söka att till er tro foga dygd, och till dygden kunskap, och till kunskapen självbehärskning, och till självbehärskningen uthållighet, och till uthålligheten gudsfruktan, och till gudsfruktan broderlig omtanke, och till broderlig omtanke kärlek. För om dessa ting finns hos er och flödar över, så blir ni varken overksamma eller utan frukt i kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han har blivit renad från sina tidigare synder. Därför, bröder, var desto ivrigare att göra er kallelse och utkorelse fast. För om ni gör det, ska ni aldrig någonsin falla, för på så sätt ska inträdet i vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike ges åt er i rikt mått.”
2 Petr. 1:2-11

Helgelse = att leva i Kristus, och sträva efter att bli mer lik Kristus:

”Mina bröder, håll det för ingenting annat än glädje när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet, att när er tro prövas, så leder det till uthållighet. Och låt uthålligheten ha med sig ett fullbordat verk, för att ni ska vara fullkomliga och hela, utan någon brist. Men om någon av er saknar visdom, ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han ska få den. Men han ska be i tro utan att tvivla. För den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit. För en sådan människa ska inte tro att han kan få något av Herren. En man vars själ dras åt två håll är ostadig på alla sina vägar.”
Jak. 1:2-8

Vi kan be Gud om visdom som är till vår och församlingens uppbyggelse, allt enligt Guds vilja.
All sådan visdom är till Guds ära.

Summering:

När vi låter vår ande tillsammans med den Helige Ande leda och styra våra liv så kommer konsekvenserna bli att vi formas om i våra själars sinnen till att bli mer lika Kristus. Hela människan hör till Kristus; ande, själ och kropp.
Det vi gör, säger och tänker ska styras av Anden för att vi ska kunna göra Guds vilja. Det är inte genom våra egna ansträngningar som vi blir mer lika Kristus, utan genom att vi lägger ner våra egna prestationer och låter Kristus leva i oss och verka genom oss.
Vår kamp är vår egen kamp mot vårt eget kött. Den kan inte Gud göra åt oss. Vi har fått den fria viljan att välja; följa Anden eller köttet.
Gud manar oss, varnar oss, leder oss, korrigerar oss, fostrar oss, uppmuntrar oss, bär oss och beskyddar oss. Om vi inte själva vill gå vår egen väg, bort från Gud, finns det ingenting varken i andevärlden eller på jorden som kan få Gud att överge oss.
Det är ett löfte att lita på.

”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest eller förföljelse eller hungersnöd eller nakenhet eller fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi blir räknade som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken något som nu är eller något som ska komma, varken något i höjden eller i djupet eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.”
Rom. 8:35-39

”Till sist, mina bröder, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.”
Ef. 6:10-11

Genom de andliga stridsvapen, Andens vapenrustning, bryter vi ner tankebyggnader som reser sig upp mot Guds kunskap och visdom.
När någonting i våra sinnen vill gå en annan väg än Guds väg kan vi vara påverkade direkt av andemakter eller indirekt genom ”världen”. Människor och samhällen vill inte alltid leva efter Guds vilja, utan kommer att påverka andra genom avfall och synd. Synd är allt som är bortvänt från Gud och motsatsen till Guds vilja.
Vi använder oss av de andliga vapnen:

”Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.;
– Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter
– och kläd er i rättfärdighetens pansar
– och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger.
– Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar.
– Och ta frälsningens hjälm
– och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:11-18

”Den som förblir i mig, och jag i honom, han bär rik frukt. För utan mig kan ni ingenting göra.”
Joh. 15:5

Vi sträcker oss mot det som ligger framför oss.
Och dit når vi genom kunskapen om Jesus Kristus, genom att vi vinner Kristus och lever i Kristus:

”Och jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har alltsammans förlorat sitt värde och jag räknar det som skräp, för att jag ska vinna Kristus, och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan den som kommer genom Kristi tro, rättfärdigheten av Gud genom tron, för att lära känna honom och hans uppståndelses kraft och bli delaktig i hans lidanden, i det att jag blir lik honom i hans död, om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har uppnått det eller redan är fullkomlig, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför.”
Fil. 3:8-13

/ M.H.

Vad är egentligen vishet, visdom och kunskap enligt Guds vilja?
Och varför verkar det finnas någon som kallas för ”Visheten” i Bibeln?
Är vishet i världen bra eller dålig…och vilken kunskap menar Bibeln att vi ska försöka att få?
Om vi tror att all visdom hos människan kommer från Gud, så kommer vi att blanda ihop det förstånd och förnuft som själen kan ha och den vishet som kommer genom Guds Ande. Människan kan också söka kunskap som man tror är viktig enligt Gud, fast den egentligen inte handlar om den kunskap som Bibeln talar om.
Vi behöver reda ut begreppen.

Det finns 2 olika slags visdom. Och det finns 2 olika slags kunskap:

1) Visdom som kommer från Gud. Kunskap om Gud och som kommer från Gud.
2) Visdom som kommer från världen. Kunskap som finns i världen.

Gud säger att hans folk går under utan den rätta kunskapen, och synden är att ”glömma Guds undervisning”:

”Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att vara min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn. Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig. Jag ska förvandla deras ära till skam. De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning.”
Hos. 4:6-8

Och Paulus skriver att människorna bytte ut sanningen mot lögnen:

”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tjänade och dyrkade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet.”
Rom. 1:25

Den som byter ut sanningen mot lögnen sätter inte värde på att behålla kunskapen om Gud.
De hade fått ett ”förfallet sinnelag”, uppfyllt av synd:

”Och eftersom de inte satte värde på att behålla kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett förfallet sinnelag så att de gör sådant som inte får göras, uppfyllda av all slags orättfärdighet, otukt, ondska, girighet, elakhet, fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De är skvalleraktiga, förtalare, gudshatare, våldsmän, stolta, skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, oförsonliga, obarmhärtiga.”
Rom. 1:28-31

Här ser vi att den kunskap som vi ska sträva efter är all kunskap som handlar om Gud och hans vilja. Guds vilja är Guds tilltal och undervisning och hans lagar och bud.
Utan kunskap om detta går folket under genom att de blir lagöverträdare, kanske i både hjärta och handling.
I det gamla förbundet blev de straffade konkret genom de straff som Gud redan från början talat om. Välsignelser, beskydd och frälsning var villkorad genom följandet av Guds lagar och bud. Bröt man dessa blev man dömd till straff och förbannelser. Människan bar själv skulden för sina egna straff, och drog själv förbannelser över sig.
I det nya förbundet är lagen efter bokstaven borta och de direkta straffen för lagbrytelser, men lagen lever genom Guds Andes lag som blir skriven i varje frälst människas hjärta. Lagen är inte borttagen, eftersom lagen för evigt är Guds fullkomliga vilja. Men vi lever i nådens evangelium i det nya förbundet, och straffet för lagöverträdelser tog Jesus på sig när han dog för alla våra synder på korset.

På ett ställe i det Nya testamentet så handlar det grekiska ordet ”gnosis” om att undvika ”den så kallade kunskapen”, något som kan likna den sanna kunskapen men är falsk och tom på sanning och därför farlig för tron:

”O Timoteus, bevara det som har blivit anförtrott åt dig, och undvik det oandliga och tomma pratet och invändningarna från den falska så kallade kunskapen, vilken somliga har bekänt sig till och de har kommit bort från tron. Nåd vare med dig. Amen.”
1 Tim. 6:20-21

Visdomen och kunskapen i ”världen” är inte alltid av godo, men inte heller alltid av ondo. Vi kan utbilda oss genom att lära oss fakta och få kunskaper och erfarenhet när vi utbildar oss för speciella yrken eller uppdrag. Med den kunskapen kan vi hjälpa människor på olika sätt, liksom Paulus var tältmakare och hjälpte människor för mer än 2000 år sedan. Den praktiska kunskapen och visdomen kan handla om att förvalta jorden och hjälpa människor.
Men det finns ”tom kunskap”, som inte leder till någonting meningsfullt. Och det finns ”tomt prat” och ”oandligt prat” som vi ska undvika.

Gud utrustar människor för sina kallelser, och han har gett alla människor talanger på olika områden.
Kunskapen till att utföra hantverk kan vara från Gud. Gud kan leda och utrusta människor, genom sin Ande, på ett praktiskt och konkret sätt:

”Herren sade till Mose: Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om: uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt ska de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig. ”
2 Mos. 31:1-11

Gud utrustade människorna till all tjänst som behövdes för att färdigställa templet. En tjänst åt Gud, med hjälp från Gud.
Vi kan många gånger känna en skaparlust som lagts ner i oss, en glädje i att vara kreativ, som liknar Skaparens egen kreativa skaparglädje. Gud är den största Konstnären och Krukmakaren.
Gud har också kunskap, förstånd och visdom som en människa aldrig kan få:

”Vem har utforskat Herrens Ande? Vem kan ge honom råd och undervisa honom? Vem rådfrågar han, vem ska ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?”
Jes. 40:13-14

Hela jorden är full av Guds skaparglädje och vittnar om Guds härlighet:

”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt, utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst. Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände.”
Ps. 19:2-5

Därför kan ingen människa säga att de aldrig har fått någon kunskap om Gud:

”För det som kan förstås om Gud är uppenbart bland dem, för Gud har uppenbarat det för dem. För hans osynliga väsen, hans eviga makt och Gudom kan förstås ända från världens skapelse och kan ses klart genom det som är skapat, så de är utan ursäkt. För när de kände Gud, ärade de inte honom som Gud, inte heller var de tacksamma, utan blev fåfängliga i sina tankar och deras oförnuftiga hjärtan förmörkades. De påstod sig vara visa, men de blev dårar.”
Rom. 1:19-22

Här ser vi tydligt vad som är visdom och vad som är dårskap:

”Dåren säger i sitt hjärta: ”Det finns ingen Gud.” Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda. Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.”
Ps. 14:1-2

”Någon som förstår” = någon som söker Gud och Guds vilja.
”Dåre” = någon som inte söker Gud och Guds vilja.

Kunskap om gott och ont enligt Guds vilja = att skilja mellan Guds vilja och lagbrott.

Det behövs lyhörda hjärtan som vill höra Guds röst:

”Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”
1 Kung. 3:9

Motiv och följder av Guds visdom, kunskap och förstånd:

”Vad jag älskar din undervisning!
– Hela dagen begrundar jag den. Dina bud gör mig visare än mina fiender, de är hos mig för evigt.
– Jag är klokare än alla mina lärare, för jag begrundar dina vittnesbörd.
– Jag förstår mer än de gamla, för jag håller dina befallningar.
– Jag håller mina fötter borta från varje ond väg för att följa ditt ord.
– Jag viker inte från dina domar för du undervisar mig. Vad ljuvligt ditt ord är på min tunga, sötare än honung i min mun!
– Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar.
– Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
– Jag har gett min ed och hållit den: att följa dina rättfärdiga domar.”
Ps. 119:97-106

”Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa.”
Ps. 94:12-13

Och ordspråken av Salomo, Davids son, Israels kung ger denna vishet:
– Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord,
– man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt.
– De ger de okunniga klokhet,
– de unga kunskap och omdöme.
– Den vise hör dem och ökar sin lärdom,
– den förståndige får klok ledning.
– Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
– Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning.”
Ords. 1:1-7

Brist på sann och rätt visdom, kunskap och förstånd:

”De lever sina dagar i välmåga, och i frid far de ner till dödsriket. De sade till Gud: ”Låt oss vara! Vi har ingen lust att lära känna dina vägar. Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?””
Job 21:13-15

Om Jesus uppväxt står det:

”Och barnet växte och blev stark i anden, fylld av vishet, och Guds nåd var över honom.”
Luk. 2:40

”Han satt mitt bland lärarna och hörde på dem och ställde frågor till dem. Och alla som hörde honom blev häpna över hans förstånd och svar.”
Luk. 2:46-47

”Och Jesus växte till i vishet och ålder och välbehag inför Gud och människor.”
Luk. 2:53

Om Johannes uppväxt står det:

”Och barnet växte upp och stärktes i anden. Och han vistades i öknen till den dag då han skulle träda fram inför Israels folk.”
Luk. 1:80

Jesus och Johannes ”blev starka i anden”, ”stärktes i anden”.
Jesus var fylld av vishet och förstånd från Gud. Den sanna visheten och det rätta förståndet handlar om allt som är Guds vilja och hjälper oss att göra Guds vilja, det förstånd vi behöver för att kunna ”skilja mellan gott och ont”, inte bara teoretiskt utan också med vår ande.
Det räcker inte med att utföra teoretiskt korrekta gärningar om gärningarna inte har sin grund i ett hjärta som älskar Gud. Gärningen i sig leder inte till frälsning, för i så fall hamnar den människan under lagen med dess fullkomliga laggärningar, och då blir man även dömd enligt lagen. Bryter man då ett enda bud, en enda gång, är man en lagbrytare. Den som utför goda gärningar kan göra gott i världen med sin själs förstånd, men lever under lagen om inte överlåtelsen till Gud finns i hjärtat.
Den som gör gärningarna ”i Kristus” gör gott med både sin andes och sin själs förstånd, och lever under nåden eftersom den människan har gett sitt eget liv till Kristus och lever i och genom Kristus.

Man kan säga att det finns flera slags förstånd, liksom vi har flera olika slags sinnen:

1) Människans andes sinne har en andlig förståelse.
2) Människans själs sinne har en mental förståelse.
3) Människans fysiska sinne har en fysisk förståelse.

– Andens förstånd tolkar och förstår det andliga. Där ”ser” vi med andliga ögon och där ”hör” vi Guds röst. Där får vi andliga insikter och uppenbarelser från Gud.
– Själens förstånd tolkar med den mentala förmågan, det vi kallar intellekt, där vi analyserar, planerar, bearbetar och reflekterar.
– Kroppens ”förstånd” tolkar signaler från de rent fysiska sinnena (syn, hörsel, lukt, smak, känsel, plus eventuellt proprioception och neurologiskt styrd intuition), och ger även fysiska reaktioner på själens sinnen i form av hormoner och signalsubstanser. Kroppen har också något man kan kalla för muskelminne som styrs neurologiskt, där kroppen känner igen situationer och reagerar utan att själen medvetet sänder signalerna genom viljestyrda tankar.

En människa kan till exempel ha en begränsad mental förmåga att förstå komplexa sammanhang och samtidigt ha en hög andlig förståelse. Och vice versa.
Exempel:
– En person med en mental förståndsnedsättning kan i ett möte med människor ha svårt att förstå resonemang och diskussioner, men kan vara andligt lyhörd för Guds röst och i anden känna och förstå att någonting är rätt eller fel.
– En person med hög mental förmåga (högt IQ) kan i ett möte med människor förstå avancerade resonemang och diskussioner, men kan vara döv inför Guds röst och förhärdad i sin ande och utan förmåga att känna och förstå Guds vilja.

I den grekiska grundtexten är ordet för ”kunskap”; ”gnósis”.
En utförligare förklaring är; ”erfarenhetsmässigt vet” – funktionell (”arbetande”) kunskap hämtad från förstahands (personlig) erfarenhet, kopplar teori till tillämpning; ”applikationskunskap”, erhållen i (genom) ett direkt förhållande.”
(Strong’s Concordance)

Gnosticismen som lära söker däremot andlighet och förståelse bortom Bibelns ord, i egna personliga upplevelser. Gnosticismen är mysticism. Och ”gnostikos” betyder ”att besitta kunskap”, men en kunskap utanför den Bibeln talar om.
Bibelns ”gnosis” är däremot mycket tydlig och klar. Det grekiska ordet ”gnósis” används på ett konkret sätt i Bibeln om kunskapen om Gud, kunskapen om Jesus Kristus och fullheten av honom och hans frälsningsverk.
Och det är den ”gnosis” som människan ska försöka få och hålla sig till. Inte till forntida mysticism som kallas gnosticism:

”Baserat på en viss tolkning av Torah och andra religiösa skrifter trodde dess anhängare att världen skapats av en emanation av Gud som fångat en ursprunglig gudsgnista i människans kropp, en gnista som kunde befrias genom gnosis (andlig insikt).
Gnosticism var ingen självständig religion, utan är en religionshistorisk fackterm från 1800-talet, myntad i syfte att användas som samlingsterm för ett antal, inbördes olika, mystiska, andliga idéströmningar med mångtusenåriga anor.”
(Wikipedia)

Bibelns ”gnosis”, den rätta och sanna kunskapen om Gud.

Kunskapen om Jesus Kristus, försoningsverket, frälsningen och vägen till himmelriket:

”Och du barn ska kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Herrens ansikte för att bereda hans vägar, för att ge hans folk kunskap om frälsning med förlåtelse för deras synder,”
Luk. 1:76-77

”Ve er, ni laglärda, för ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och de som ville gå in har ni hindrat.”
Luk. 11:52

”Därför böjer jag mina knän för vår Herre Jesu Kristi Fader, från vilken varje familj i himlen och på jorden har sitt namn, för att han enligt sin härlighets rikedom ville ge er kraft så att ni blir styrkta till den inre människan genom hans Ande, att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan, rotade och grundade i kärleken, så att ni med alla de heliga ska kunna förstå vad bredden och längden och djupet och höjden är, och lära känna Kristi kärlek som övergår kunskapen, för att ni ska bli uppfyllda av all Guds fullhet.”
Ef. 3:14-19

”Ja, utan tvekan. Och jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har alltsammans förlorat sitt värde och jag räknar det som skräp, för att jag ska vinna Kristus, och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan den som kommer genom Kristi tro, rättfärdigheten av Gud genom tron, hans lidanden, i det att jag blir lik honom i hans död, om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.”
Fil. 3:8-11

”Jag vill nämligen att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea, och för alla dem som inte har sett mig personligen i köttet, för att deras hjärtan ska få tröst, genom att de blir sammanfogade i kärlek och når fram till hela rikedomen av en full insikt, till kunskap om Guds hemlighet, både Faderns och Kristi. I honom ligger alla visdomens och kunskapens skatter fördolda.”
Kol 2:1-3

”Du tror dig vara en vägledare för dem som är blinda, ett ljus för dem som är i mörker, en uppfostrare för dem som är utan förnuft, en lärare för dem som är på barnstadiet, du som har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.”
Rom. 2:19-20

”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, och hur outrannsakliga hans vägar. För vem har känt Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först gett honom något som han måste betala igen? För av honom och genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evighet. Amen.”
Rom. 11:33-36

”Men vad er angår, mina bröder, är jag också själv övertygad om att ni är fyllda av godhet, uppfyllda med all kunskap, och att ni också kan förmana varandra.”
Rom. 15:14

”Jag tackar alltid min Gud för er skull, för den Guds nåd som har blivit given åt er genom Jesus Kristus. För genom honom har ni blivit rika på allt slags tal och all slags kunskap, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått starkt fäste hos er.”
1 Kor. 1:4-6

”Kärleken upphör aldrig. Men när det gäller profetior så ska de försvinna, eller tungotal så ska de upphöra, eller kunskap så ska den försvinna. För vi förstår till en del och profeterar till en del. Men när det fullkomliga kommer, då ska det försvinna som är till en del.”
1 Kor. 13:8-10

”För Gud som befallde ljus att lysa fram ur mörkret, han har lyst upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte ska stråla fram. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den överväldigande kraften ska vara från Gud och inte från oss.”
2 Kor. 4:6-7

”Men liksom ni har överflöd på allt, i tro och i tal och i kunskap och i all iver och i er kärlek till oss, så ska ni nu också se till att överflöda i denna kärleksgärning.”
2 Kor. 8:7

”Men Gud vare tack, som alltid låter oss triumfera i Kristus och som sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.”
2 Kor. 2:14

”Visheten” beskrivs i det Gamla testamentet som en ”hon”, och det har hos både en del kristna och ickekristna lett till tankar om att det kanske kan vara en fjärde person i Gudomen eller att den Helige Ande är en feminin person i Gudomen.
Det grekiska ordet för ”visheten” är; ”sophia”, och är i femininum.

”Visheten Sofia” har blivit mysticism och ockultism (tillbedjan av avgudar):

”Sofia är central i den teosofiska traditionen. Bland feministiska teologer har Sofia väckt intresse som feminin symbol för Gud. ”Sofia”, det grekiska ordet för ”visdom”, är feminint. Det är en synonym till gnosis, och är ett centralt begrepp i hellenistisk filosofi och religion, i platonism, ortodox kristendom esoterisk kristendom, gnosticism, kontemplation och kristen mystik.”
(Wikipedia)

Det hebreiska ordet för ”vishet” är; ”chokmah”, och det är också här i femininum, precis som ordet för Guds Ande, ”ruwach”, också är femininum i det Gamla testamentet.

Men i den grekiska grundtexten så är ”Hjälparen” (den Helige Ande), ”paraklétos”, alltid i maskulinum.
Och den Helige Ande, ”hagios pneuma”, är ”pneuma” i neutrum.

”chokmah” förekommer 149 gånger i det Gamla testamentet, och har flera betydelser:
1) Guds visdom.
2) Guds visdom personifierad som en ”hon”.
3) En människas visdom.

När det gäller visdomen personifierad till en ”hon”:
”- hon föddes före allt för att vara Guds arkitekt och rådgivare i skapelsen (Ordspråksboken 8:22-31);
– hon bygger ett palats och anordnar en fest för dem som ska få hennes undervisning Ordspråksboken 9:1 (jämför Ordspråksboken 9:2-5);
– hon undervisar offentligt Ordspråksboken 1:20; Ordspråksboken 8:1,5,11,12 (se sammanhanget);
– ger sina elever den gudomliga anden Ordspråksboken 1:23;
– genom hennes disciplin blir enkla vis, härskare styr klokt, och de som söker henne belönas rikligt Ordspråksboken 8:14 (jämför Ordspråksboken 8:1-21).”
(Strong’s Concordance)

Bland annat Ordspråksboken och Jobs bok räknas till poesiböckerna i Bibeln, men textens uttrycksform förminskar inte Guds budskap på något sätt. Men en bokstavlig tolkning av de poetiskt beskrivna orden om Guds vishet som en ”hon” har lett till andlig mysticism.
Man kan inte bygga en lära av enskilda ord och verser, som dessutom går emot Bibelns helhet:
”Summan av ditt ord är sanning.” Ps. 119:160

Det grekiska ordet ”sophia” finns 51 gånger i det Nya testamentets grundtext.
Betydelserna av ordet är; ”visdom, insikt, skicklighet (mänsklig eller gudomlig), intelligens.”

”sophía (jfr saphēs, ”tydlig”) – visdom (på rätt sätt, ”tydlighet”).

(sophía) är roten till de engelska termerna ”förfining” och ”filosofi” – bokstavligen ”konsten att använda visdom”, ”tillgivenhet för visdom.”]”
(Strong’s Concordance)

”Sophia” används som:
– Guds suveräna visdom och intelligens. Guds visdom personifierad som Jesus Kristus.
– Den vishet som hör till människan. Intelligens eller andlig vishet för att förstå Gud.

Salomo räknar upp vad visheten innebär:

”Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig så att ditt öra lyssnar till visheten och du böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter insikten och höjer din röst efter klokheten, om du söker den som silver och letar efter den som efter skatter, då ska du förstå vad det är att vörda Herren och finna kunskapen om Gud.
– För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet.
– Han har visa råd i förvar åt de ärliga,
– han är en sköld för dem som lever hederligt,
– han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg.
– Då ska du förstå vad som är rättfärdigt, rättvist och rätt, det godas alla vägar.
– För vishet ska komma in i ditt hjärta
– och kunskap bli ljuvlig för din själ,
– omdöme ska bevara dig
– och klokhet beskydda dig.
– Visheten ska rädda dig från det ondas väg, från dem som talar det som är förvridet, som överger det rättas stigarför att vandra på mörkrets vägar, som gläds över att göra det onda och fröjdar sig överondskans förvrängningar, som följer krokiga stigar och går på villovägar.”
Ords. 2:1-15

”Att äga vishet är mer värt än pärlor. Topas från Kush kan inte jämföras med henne, hon kan inte vägas uppmed renaste guld. Men visheten, var kommer hon ifrån? Var har förståndet sin boning? Hon är gömd för alla levandes ögon, hon är dold för himlens fåglar. Avgrunden och döden säger: ”Endast hennes ryktehar nått våra öron.” Gud känner vägen till henne, han vet var hon bor, för han skådar till jordens ändar, han ser allt under himlen. När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått, när han gjorde en lag för regnet och en väg för åskans blixt, då såg han henne och uppenbarade henne, han beredde henne och utforskade henne. Och till människorna sade han: ”Se, att vörda Herren är vishet, att fly det onda är förstånd.”
Job 28:18-28

”Att vörda Herren är vishet, att fly det onda är förstånd.”

 Jesus talar om ”visdomens barn”:

”Den som har öron att höra med, han må höra! Men vad ska jag likna denna generation med? Den är lik barn, som sitter på torget och ropar till sina vänner och säger: Vi har spelat för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger för er, men ni grät inte. För Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och de säger: Han har en ond ande. Människosonen kom, och han äter och dricker, och de säger: Se, vilken frossare och vindrinkare han är, tullindrivares och syndares vän. Men visdomen har fått rätt av sina barn.”
Matt. 11:15-19

Jesus talar till fariséerna och de skriftlärda:

”Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända profeter och apostlar till dem, och en del av dem ska de döda och förfölja, för att alla profeters blod, som blev utgjutet från världens skapelse, ska utkrävas av detta släkte, från Abels blod till Sakarias blod, som dödades mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av detta släkte. Ve er, ni laglärda, för ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och de som ville gå in har ni hindrat.”
Luk. 11:49-52

Att hindra människor från att ta del av Guds visdom och kunskap, vägen till himmelriket, leder till en utkrävd dom.

”Men ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare, för ni stänger till himmelriket för människorna! För själva går ni inte in, och de som är på väg in tillåter ni inte heller att gå in.”

I Edens lustgård, som Gud hade skapat till de första människorna, fanns de träd som ledde till alla människors förlust av det eviga livet tillsammans med Gud; ”Kunskapens träd” och ”Livets träd”.
Att äta frukten av Kunskapens träd skulle innebära döden. Ändå åt de av frukten.
De levde till den stunden i en fullkomlig frid och harmoni tillsammans med Gud, och de hade en oskuldsfullhet som sedan gick förlorad. De hade det eviga fysiska livet, men fick dödliga kroppar som levde under en ny men fallen natur och ”lag”; syndens lag.
När de ätit av frukten fördrevs de ut ur lustgården och fick aldrig mer äta av frukten från Livets träd.
Samma bild av Livets träd i plural finns beskrivet i visionen som Johannes får om den himmelska staden Jerusalem:

”Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd, som bär tolv skördar.”
Upp. 22:2.

Det är en himmelsk bild av ett upprättat Eden, och en upprättad mänsklighet och skapelse, där det som gick förlorat nu blivit fullkomligt och oförgängligt för evig tid.

Man kan ha 2 syner på vilken andlig status de två första människorna hade innan syndafallet:

1) De hade ett evigt biologiskt fysiskt liv och en andlig gemenskap med Gud – De blev dödliga, och anden förlorade den eviga andliga kontakten med Gud.
2) De hade ett evigt biologiskt fysiskt liv (utan en evig ande) – De blev dödliga.

Konsekvenser av de 2 alternativen:

1) Människan har en ande, en själ och en kropp. När människan dör fysiskt lever anden vidare, och var anden lever vidare blir en följd av människans tro.
Det tomrum i människans inre, andens saknad av Gud, blir synlig i 1 Mos. 4:26 när människorna började längta efter att tillbe Gud: ”Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.”.
När Jesus dör på korset öppnar han inte bara vägen för ett fysiskt evigt liv genom allas kroppars uppståndelse på den yttersta dagen, utan han öppnar också möjligheten att bli andligen född på nytt i anden och få tillbaka den andliga inre gemenskap med Gud, och också den position människan hade från början till Gud; oskuldsfullheten och rättfärdigheten som endast Guds barn kan ha (innan Adams och Evas ögon ”öppnades” genom synden, vid syndafallet).

2) Människan har en biologisk kropp och en själ som har sinnen som fungerar biologiskt. Människan har ingen ande och är inte andlig, utan det som beskrivs som ande är andedräkten, livsgnistan, som Gud andades in genom Adams näsa när han gjorde människan till ”en levande själ”.
Vid syndafallet blir människorna helt igenom dödliga, och den biologiska kroppen med sin själ (hjärnstyrda tankar, vilja, förstånd) förmultnar till jord. Människan upphör att existera.
Människorna förstår kunskapsmässigt att de ska tillbe Gud och börjar åkalla honom igen: ”Vid den tiden började man åkalla Herrens namn.”.
När Jesus dör på korset så tar han den synd på sig som gjorde deras biologiska kroppar och själar dödliga, och människan får en ny evig uppenbarelsekropp (med tillhörande personlighet) på uppståndelsens dag (en exakt kopia av den av organisk materia som förmultnat).
Människan kan inte andligen befinna sig någonstans vid sin död eftersom hon inte har en ande. Och Jesus dog inte på korset för att människan skulle få en andlig kontakt med Gud. Människan uppfattar Gud genom sina kemiskt styrda sinnen i själen. Kunskap och visdom finns att få i de själsliga sinnena, men de är beroende av själens mentala funktioner i hjärnan.

Vad vi tror hände de första människorna i Eden kommer alltså att ha en betydelse för både vad en människa är och vad Jesu försoningsverk på korset innebar.

Kroppen, allt som i människan är biologiskt, kallas i Bibeln för ”köttet”.
Syndafallet ledde till att människan inte kan bli rättfärdig i ”köttet”. Det finns en ”syndens och dödens lag” i kroppens lemmar.
Kunskapen som människan fick när ögonen ”öppnades” ledde till att hon fick ett annat begär i sina lemmar än längtan efter att göra Guds vilja. Begäret fanns inte i de första människorna, eftersom begäret är egots vilja att härska och hör till ”syndens lag” genom köttet.
Människan fick en syndens kropp som längtar efter att synda. Och efter syndafallet är människans stora kamp att vilja låta anden styra över köttet.
Människan fick kunskap även om det onda i syndafallet, och ser gott och ont men har benägenheten att vilja välja det som är ont i Guds ögon. Kunskapen om gott och ont ledde till en medvetenhet om synden.
Syndafallets konsekvenser är någonting mer än att bara ha en dödlig kropp och dödliga ögon.
Högfärdigheten finns i bortvändheten från Gud. Människan anser sig ha bäst kunskap själv och göra de rätta valen själv, och behöver ingen Gud.

”För allt i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.”
1 Joh. 2:16-17

”För Guds nåd som ger frälsning har uppenbarats för alla människor. Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen…”
Tit. 2:11-12

Botemedlet; Frälsningen av anden och hela människan, där människans ande och Guds Ande får forma själens sinnelag så att hela människan lever ett helgat liv.

Summering:

I Bibeln kallas vår biologiska människa, det fysiska och det psykiska, för ”köttet”. Det andliga kan påverka köttet, vilket i sin tur även kan påverka det andliga. En kristen människa som lever i köttet och avvisar Guds Ande kan till slut vilja gå längre och längre in på syndens väg. Så släcks Anden, genom människans egen vilja att gå sin väg bort från Gud. Den vilja som då segrar sitter i köttets sinnen och begär. Vi påverkas av det som leder oss. Och formas av det som vi låter oss bli styrda av.

När vi blir frälsta och födda på nytt andligen behöver våra sinnen förnyas så att vi kan växa i våra nya liv. För i ett nytt liv tillsammans med Jesus Kristus så behöver vi nya tankesätt och nya värderingar, nya motiv och nya strategier, nya insikter och nya perspektiv. Vi kan sitta fast i gamla tankebanor som vi kan behöva förändra. Vi kan behöva förstå att värderingar, motiv och reaktioner vi har haft inte är sunda ur Guds perspektiv:

”För även om vi vandrar i köttet, så strider vi inte efter köttet. För våra stridsvapen är inte köttsliga, men genom Gud är de mäktiga att bryta ner starka fästen, och bryta ner alla tankebyggnader och all höghet, som reser sig mot Guds kunskap, och ta varje tanke till fånga under lydnaden mot Kristus, och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullkomlig.”
2 Kor. 10:3-6

”För Gud som befallde ljus att lysa fram ur mörkret, han har lyst upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte ska stråla fram.”
2 Kor. 4:6

”Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.”
Ps. 90:12

Vi behöver kunskapen och visdomen från Gud, om Gud. Den är essentiell i vår tro och en del i vår helgelseprocess där vi mognar och växer i anden.
Kunskapen och visdomen finns för alla kristna genom den Helige Ande som lär oss allt vi behöver veta från Jesus Kristus. Den Helige Ande är Kristi Ande och Hjälparen som Jesus sände från himlen.
Vi får alla samma Ande som apostlarna fick, och som alla delar i Kristi kropp får:

”Men Hjälparen, den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt det jag har sagt er.”
Joh. 14:26

I Guds ord, finns kunskapen om Jesus Kristus. Vi behöver aldrig sträcka oss ut efter utombibliska böcker för att finna den kunskap som Gud vill ge oss. I Guds ord finns kunskapen som förvandlar liv:

”Och han var klädd i en mantel som var doppad i blod och hans namn är Guds Ord.”
Upp. 19:13

”Det som var från begynnelsen, det som vi har hört, det som vi har sett med våra ögon, det som vi har skådat och våra händer rörde vid – det gäller Livets Ord. Och livet uppenbarades, och vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss, och i sanning vår gemenskap är med Fadern och med hans Son Jesus Kristus.”
1 Joh. 1:1-3

”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren.”
Jes. 11:1-3

Genom Herrens Ande får vi all kunskap och visdom om Herren Jesus Kristus:

”Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och Jesus vår Herre. För hans gudomliga makt har skänkt oss allt som tjänar till liv och gudsfruktan, genom kunskap om honom som har kallat oss genom sin härlighet och kraft. Genom dem har han gett oss sina mycket stora och dyrbara löften, så att ni genom dem blir delaktiga av gudomlig natur, efter att ha flytt undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. Och förutom detta ska ni med all iver söka att till er tro foga dygd, och till dygden kunskap, och till kunskapen självbehärskning, och till självbehärskningen uthållighet, och till uthålligheten gudsfruktan, och till gudsfruktan broderlig omtanke, och till broderlig omtanke kärlek. För om dessa ting finns hos er och flödar över, så blir ni varken overksamma eller utan frukt i kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.”
2 Petr. 1:2-8

Guds vishet är människors dårskap, och människors vishet är dårskap för Gud:

”Ordet om korset är ju en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som är frälsta är det Guds kraft. För det står skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom, och de förståndigas förstånd ska jag förkasta. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna världens kloka? Har inte Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror. För judar begär ju ett tecken och greker söker efter visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap, men för dem som är kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. För Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
För se på er kallelse, bröder, att inte många var visa efter köttet, inte många mäktiga, inte många av förnäm släkt. Men det som var dåraktigt för världen har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som var svagt i världen har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam. Och det som var ringa och föraktat i världen och det som ingenting var, det har Gud utvalt för att göra till intet det som var någonting, för att inget kött ska kunna berömma sig inför honom.
Men genom honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse, för att som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig i Herren.”
1 Kor. 1:18-31

Och de visa och kloka på världsligt vis kan inte se Guds vishet:

”I samma stund fröjdade sig Jesus i anden och sa: Jag prisar dig, Fader, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har varit välbehagligt för dig.”
Luk. 10:21

De som har Kristi sinne ”talar Guds hemliga vishet, den fördolda” som världens furstar inte känner till.
För en oandlig människa (en människa utan den Helige Ande) blir Guds hemliga vishet en dårskap:

”Och jag var hos er i svaghet och med fruktan och med mycken bävan. Och mitt tal och min predikan var inte med övertalande ord av mänsklig visdom, utan genom bevisning i Ande och kraft, för att er tro inte skulle bero på människors visdom, utan på Guds kraft.
Visdom talar vi emellertid bland de fullkomliga, men en visdom som inte tillhör denna världen eller denna världens mäktiga, som kommer att förgås.
Utan vi talar Guds hemliga visdom, den fördolda, som Gud före världens begynnelse har förutbestämt till vår härlighet, som ingen av denna världens furstar har känt till. För om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
Utan som Skriften säger: Vad inget öga har sett och inget öra har hört och vad som inte har stigit upp i något människohjärta, det har Gud berett åt dem som älskar honom.
Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud. För vilken människa vet vad som finns i människan, utom människans ande som finns i henne? Så vet ingen heller vad som finns i Gud utom Guds Ande.
Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi ska veta vad vi har fått av Gud, vilket vi också förkunnar, inte med sådana ord som mänsklig visdom lär, utan med ord som den Helige Ande lär, och bedömer andliga saker andligen.
Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen.
Men den som är andlig bedömer allt, men själv blir hon inte bedömd av någon. För vem har lärt känna Herrens sinne, och vem ska kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.”
1 Kor. 2:3-16

I Guds rike är det en omvänd ordning, jämfört med i världen.
Allt handlar om:
– Vem som får berömma sig över sin vishet.
– Vad konsekvenserna blir av visheten.

”Vishet efter köttet” är kunskap som har med köttet att göra; själens mentala funktioner i hjärnan samt fysiska kunskaper, som teoretiska och praktiska utbildningar samt teoretiska och praktiska kunskaper.
”Guds vishet” är däremot andliga insikter och kunskapen om Gud och Guds vilja.
Gud ger insikterna och Gud får äran.
Gud utrustar och Gud använder människan som redskap för sin vilja.
Det som är dårskap för världen = Guds vishet, eftersom prioriteringarna och perspektiven i världen är lika långt från Gud som natt är från dag och öst från väst.

Sinnelaget i världen utgår från den fallna människans begär.
Sinnelaget i Guds rike är helighet, renhet och agape-kärlek.

Guds vishet kontra världens dårskap ligger i betydelsen av insikterna och i konsekvenserna av dem:
– När visheten är en ödmjuk tjänare som blir dödad, ser dårskapen i världen en svag ledare.
– När visheten gör att Sonen av kärlek ger sitt liv, ser dårskapen i världen en Gud som dödar.
– När visheten ser frälsningen genom Sonens död på korset, ser dårskapen i världen en misslyckad man.
– När visheten ser segern över döden, genom döden, ser dårskapen i världen en seger för ondskan, genom döden.
– När visheten leder alla Guds barn till hans eviga frid och kärlek, ser dårskapen i världen en Gud som stjäl deras världsliga begär.

”Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror.”
1 Kor. 1:21

”För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Matt. 16:26

I ”världen” strävar man efter att genom egen kraft kunna nå en gud.
I Guds rike når man Gud genom Guds kraft.
i ”världen” strävar man efter upphöjande kunskap.
I Guds rike når man kunskapen genom den Upphöjde; Jesus Kristus. 
I ”världen” söker man egen ära för sin visdom.
I Guds rike är visdomen; världens dårskap, Gud till ära!

/ M.H.

Som frälst människa är man ”död för synden” och får räknas som ”syndfri”. Varför kan man då ändå synda? Hur kan man vara både syndfri och en syndare? Är man det samtidigt…eller är olika delar av människan olika saker?
Detta kan låta som en märklig motsättning, men för att kunna förstå detta helt och fullt så behöver vi se vilka vi har blivit efter frälsningen och vad som händer när vi blir födda på nytt. Vi behöver också förstå vad den fallna naturen är, och vilken betydelse den har i våra ständiga val som frälsta. Likaså vilken andlig kamp vi alla lever i dagligen i våra jordiska liv. Är vi medvetna om detta så kan vi se vilka vi har blivit och också vilken hjälp vi kan få av Gud.

Vi gör ett djupare bibelstudium och läser Romarbrevets kapitel 6, 7 och 8 nästan vers för vers, eftersom Paulus går igenom grunden utförligt.

Kapitel 6 i Romarbrevet.

Vers 2-4:
”Vi som är döda från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte, att alla vi som blev döpta till Jesus Kristus, vi blev döpta till hans död? Vi är alltså begravda med honom, genom dopet till döden, för att såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så ska också vi vandra i ett nytt liv.”

Vi är döda från synden och rättfärdiga. Ändå syndar vi allihop.
I vårt nya liv, som andligen nya skapelser och Guds barn, har vi fått en position som vi endast kan tacka Jesus Kristus för. Endast han kan ge oss det rättfärdiga livet, för vi har blivit rättfärdiggjorda genom att han är rättfärdig. När vi lever ”i Kristus”, genom vår ande som lever i Anden, så lever vi som syndfria och kan inte synda. För Kristus i oss är syndfri och heligheten själv, och vi lever i hans rättfärdighet och helighet. Vår pånyttfödda ande får leva ett nytt liv; i Guds härlighet genom Guds Andes kraft.

Vers 5-8:
”För om vi har blivit förenade med honom i en lika död, så ska vi också vara det i en lika uppståndelse. Vi vet ju, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp ska bli tillintetgjord, så att vi inte längre ska tjäna synden. För den som är död, han är befriad från synd. Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”

Som ickefrälst är människan i en position som ”syndare”, genom att ingen människa i sig själv helt kan leva enligt Guds alla bud och bli helt syndfri. Alla syndar. När Jesus dog för alla människor på korset tog han all vår synd i sin kropp, för att syndens människa skulle bli tillintetgjord genom Jesu död och uppståndelse. När vi blir födda på nytt i anden och döper oss i vatten så symboliserar vattendopet en grav; Jesus död och vår gamla syndiga människas död. När vi kommer upp ur dopgraven så symboliserar det Jesu uppståndelse och vårt nya liv i och genom Kristus.
”Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”

Vers 9-11:
”Vi vet att Kristus, sedan han har blivit uppväckt från de döda, inte mer dör. Döden har inte längre någon makt över honom. För den död han led var en död för synden en gång för alla, men i det han lever, lever han för Gud. Så ska också ni se på er själva, att ni verkligen är döda för synden men lever för Gud genom Jesus Kristus, vår Herre.”

I våra liv i Kristus är vi döda för synden, men en människa som i sitt innersta är död för synden kan ändå begå synder om hon väljer att följa ”köttets” vilja. Köttets vilja att synda ligger i den fallna människan ”lemmar”, som en konsekvens av syndafallet. Den största konsekvensen har en frälst människa redan överbryggat; den brutna gemenskapen med Gud, när hon gav sitt liv till Jesus Kristus och i sin ande blev född på nytt och en ny skapelse. Men konsekvensen i köttet försvinner inte förrän kroppen blir fullkomlig och lik änglarnas, på uppståndelsens dag när Jesus Kristus återkommer i makt och härlighet.
Till dess har vi ett förväntat ansvar från Gud; att vandra i anden och inte i köttet, att leva det nya livet med ett nytt ”innersta jag” som är fött från ovan, fött av Gud.

Vers 12-14:
”Så låt nu inte synden regera i er dödliga kropp, så att ni lyder den i dess begär. Överlämna inte heller era lemmar som vapen åt orättfärdigheten i syndens tjänst, utan ge er själva åt Gud, såsom de som har varit döda men nu lever, och era lemmar som rättfärdighetens vapen i Guds tjänst. För synden ska inte vara herre över er. Ni är ju inte under lagen utan under nåden.”

Guds förväntningar är att alla hans barn ska låta Anden regera i deras liv, för Anden kommer alltid att påminna om och visa alla Guds barn vad Jesu vilja är, direkt i hjärtat. Därför sändes Hjälparen, som bor i alla frälsta, som från och med den andliga pånyttfödelsen är ”Guds tempel” eftersom Guds Ande bor inom människan.
Köttets begär ska inte längre få regera i våra liv, som den gjorde i det gamla livet. Köttets begär är att följa egots vilja.
I det gamla förbundet levde människorna under lagen, och de dömdes efter lagen. I det nya förbundet lever den frälsta människan under nåden, och döms efter nådens evangelium om förlåtelse genom tron på Jesus Kristus som världens Frälsare. För vi får frälsningen som en gåva från Gud. Inte genom att vi har begått rättfärdiga gärningar och gjort oss förtjänta av frälsning och evigt liv. De som lever i Kristus är redan rättfärdiggjorda och friköpta från domen, redan här och nu, genom Jesu blod på korset. Vi faller inte under domen. Vi har redan gått från död till evigt liv.

Vers 15-19:
”Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, inte alls! Vet ni inte att när ni överlämnar er som tjänare för att lyda någon, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet? Men Gud vare tack, att ni som var syndens tjänare nu har blivit av hjärtat lydiga den lära som anförtroddes åt er, och att när ni befriades från synden, blev ni rättfärdighetens tjänare. Jag talar på människors vis för er köttsliga svaghets skull. För på samma sätt som ni har ställt era lemmar i orenlighetens och orättfärdighetens tjänst till orättfärdighet, så ställ nu era lemmar i rättfärdighetens tjänst till helgelse.”

När vi nu är frälsta av nåd och helt rättfärdiggjorda genom Jesu försoningsverk på korset, och dessutom redan nu är friade från domen, kan vi inte leva våra liv som slavar under synden.
Ett liv i rättfärdighet betyder inte ett perfekt felfritt jordeliv, eftersom det är en omöjlighet att genomföra i ett ”fallet kött”. Utan det handlar om vem och vad vi vill fortsätta tjäna och leva för, i hjärtat. Det är helgelse. Helgelse är inte att försöka vara helig och perfekt, utan att vilja leva för Gud i sitt hjärta. Heligheten finns i och genom Sonen inom oss. Guds bud blir då inte tunga att följa, utan lätta i hjärtat, för frälsningen bygger på kärleken till och från Jesus Kristus.

”Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud.”
Joh. 8:43

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, och jag ska ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar. För mitt ok är milt, och min börda är lätt.”
Matt. 11:28-30

Vers 20-23:
”För då ni var syndens tjänare, då var ni fria från rättfärdigheten. Vilken frukt hade ni då? Det ni nu skäms för. För slutet på sådant är döden. Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni helgas och till slut får evigt liv. För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.”

Som Guds tjänare blir frukten alltid helgelse genom kärleken. Helgelse kan endast leda människan åt 1 håll; att bli mer lik Jesus.

Kapitel 7 i Romarbrevet.

Vers 4-5:
”Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen, för att ni ska tillhöra en annan, honom som är uppstånden från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. För när vi var i köttet var de syndiga begären, som väcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.”

När vi som orättfärdiga inte kunde leva i Kristus, leva för Gud, så levde vi ständigt i köttet och var slavar under köttets begär. Synden var vår herre. Därför är syndens lön döden, för synd är allt som är emot Guds vilja och allt som har sin grund i egots högmod och egen väg bort från Gud.
Det grekiska ordet för ”synd” är; ”hamartia”, och betyder ”synd, förverkande på grund av att man missar målet, är syndens mål som betonar dess självcentrerade (egostyrda) natur – det vill säga den har inte sitt upphov i Gud eller är bemyndigad av Gud.”
(Strong’s Concordance)

Vers 6-8:
”Men nu är vi befriade från lagen, döda från det som höll oss fångna, så att vi tjänar på ett nytt sätt i anden, och inte på ett gammalt sätt efter bokstaven. Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Nej, inte alls! Men synden skulle jag inte ha känt till, om inte genom lagen. För jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död.”

Utan Guds lagar och bud kunde synden inte definieras som synd. Guds lagar och bud är goda eftersom de visar vad synden är.
Det gamla sättet som människorna tjänade Gud på var genom lagens bokstav, vilket betyder att det var bokstaven som också dömde dem. Ett lagbrott var att inte lyda ”Du ska inte…”.
Nu tjänar vi Gud på ett nytt sätt; i Anden. Andens lag är skriven i våra hjärtan, i vårt allra innersta, och vi har vår rättfärdighet genom Kristus i oss:

”Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.”
Jes. 31:33

Vers 9-13:
”Och jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död. För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Alltså är lagen visserligen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. Har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns.”

Jesus fullbordade lagen genom att allt uppfylldes i och genom Honom.
Varje prick i lagen fullkomnades genom Jesus. Han raderade inte ut Guds lagar och bud, utan han uppfyllde dem och dog för våra lagöverträdelser.
I endast Jesus Kristus finns friheten från de dömande lagbokstäverna. Och i endast Kristus finns det syndfria livet utan en framtida dom.
Guds lagar finns nu i ”Andens lag”, eftersom Guds vilja ständigt finns i oss genom den Helige Ande. Och Anden visar oss alltid Guds vilja. Lever vi i anden och följer Anden kan vi inte synda.
Men när vi felar så finns förlåtelsen genom Jesu försoningsverk. När vi brister så finns nåden genom Jesus Kristus.

Vers 14-21:
”För vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig, såld under synden. För jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör, för det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, samtycker jag till att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. För jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. För det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag nu gör det jag inte vill, så är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen hos mig, som vill göra det goda, att det onda finns hos mig.”

En till synes motsättning, där Paulus inte verkar kunna varken förstå sig själv eller ha kontroll på det han gör. Men Paulus förklarar skillnaden på den fallna naturens ”kött” och den pånyttfödda andens nya liv:
1) I anden bor den sanna människan som han har blivit, i Kristus. Där finns hans hjärtas vilja att göra gott och följa Gud.
2) I den fallna naturen, i det kött som är en konsekvens av syndafallet, finns den svaghet och brist som gör att människan inte orkar och klarar att helt i sig själv följa Guds vilja på ett fullkomligt sätt.

Vers 22-25:
”För jag gläder mig över Guds lag till den inre människan, men jag ser i mina lemmar en annan lag, som ligger i strid mot den lag som är i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem ska befria mig från denna dödens kropp? Jag tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre! Så tjänar jag nu själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.”

Vår andes vilja tjänar Guds lag i våra hjärtan genom den Helige Ande.
”Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.”
 

Romarbrevet 8:1-16:

Frihet från syndens och dödens lag:
”Därför finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden. För livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.”

Synden sitter i ”köttet”:
”För det som var omöjligt för lagen, därför att den var svag genom köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att lagens rättfärdiga krav skulle uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”

Det eviga livet sitter inte i köttet:
”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden. För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.”

Den fallna naturen:
”För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.”

Vi ska inte leva efter köttet:
”Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er. Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom. Men om Kristus är i er, så är kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. Och om hans Ande som reste upp Jesus från de döda bor i er, så ska han som reste upp Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi ska leva efter köttet.”

Syndens och dödens lag kontra Andens lag:
”För om ni lever efter köttet ska ni dö. Men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så ska ni leva.”

Beviset och vittnesbördet:
”För alla de som leds av Guds Ande är Guds söner. För ni har inte fått träldomens ande, så att ni på nytt måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.”

I den frälsta människan finns detta ständiga krig som är vår uppgift att utkämpa med Guds Andes hjälp:

”För ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra genom kärleken, för hela lagen är fullbordad i detta enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och äter på varandra, så akta er så att ni inte blir uppätna av varandra. Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen.”

”Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike.”

”Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden.”
Gal. 5:13-25

Vi är kallade till frihet. Frihet från både lagen och synden.
Därför ska vi inte välja att synda. För friheten att synda finns inte hos Kristus. Där finns i stället frihet från syndens bojor och konsekvenser.

Summering:

Rom. 1:5 och Rom. 16:26 talar om att alla folk ska föras in i ”trons lydnad”, för Jesu namns skull. För ”den rättfärdige ska leva av tro” (Rom. 1:17)
Det finns bara ett enda sätt att inte synda på; förbli i Kristus:

”Var och en som gör synd bryter också mot lagen, för synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. Var och en som förblir i honom syndar inte.”
1 Joh. 3:4-6

Synden bor inte i den pånyttfödda människans ande, utan i den biologiska delen av människan, i den fysiska kroppen och i själens sinnen som påverkas av den fysiska kroppen; ”i köttet”.
Jesus säger:

”Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

Det som är kött kommer att förvandlas och bli fullkomligt, men tills dess är det bristfullt och svagt och lätt att fresta och leda fel.
Ändå är hela människan välsignad, och både ande, själ och kropp är Guds barn:

”Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.”
1 Kor. 15:47-53

”Håll er borta från allt slags ont. Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst. Trofast är han som har kallat er, han ska också fullborda sitt verk.”
1 Thess. 5:22-24

Vi ska alla förvandlas, och då förvandlas den ofullkomliga kroppen till en kropp lik änglarnas. Då är andens kamp mot köttet borta.

När Paulus skriver att ”det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag”, så är det samma dilemma och samma strid som alla kristna går igenom och lever i:
Det goda som vi vill = vår andes vilja
Det goda som vi inte gör = våra brister i köttet, vår fallna natur
Det onda som vi inte vill göra = vår andes vilja
Det onda som vi gör = våra brister i köttet, vår fallna natur

Syndens lag = den lag som ligger i våra lemmar, som en konsekvens av syndafallet då människan miste sin odödlighet och eviga gemenskap med Gud.

Andens lag = Guds lagar är skrivna i hjärtat, som en följd av det nya andliga livet i Kristus.

Dessa lagar ligger alltid i strid med varandra, inom varje kristen människa. Och det är vår kamp att uthålligt strida med den andliga vapenrustning som vi har fått av Gud. Och vi får all kraft vi behöver om vi ber om den, eftersom Gud alltid vill hjälpa oss när vi vill följa hans vilja. När vi är små och svaga i oss själva är Guds kraft desto större i oss.
För kampen ligger mellan köttets gärningar och Andens gärningar. Och mörkrets makter vill att vi ska synda och bli slavar under synden, allt för att försöka vända oss bort från Gud.
Till vår hjälp har vi:

”Till sist, mina bröder, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt.
– Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter
– och kläd er i rättfärdighetens pansar
– och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger.
– Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar.
– Och ta frälsningens hjälm
– och Andens svärd som är Guds ord,
under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:10-18

Allt beskydd har vi i Jesus Kristus.
All seger över ondskan har vi i Jesus Kristus.
All kraft att segra har vi genom Kristi Ande inom oss.
Allt handlar om våra hjärtan:

”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.”
Ords. 4:23

Behöver vi hjälp och kraft får vi alltid komma till Gud:

”…för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom”
2 Krön. 16:9

När vi ångrar våra synder får vi Guds förlåtelse:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
1 Joh. 1:9

”Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.”
Ps. 51:19

/ M.H.

Inom kristendomen finns det de som kan mena att den som är frälst också talar i tungor, att det som kallas för ”andedopet” med ett medföljande tungotal är det centrala i den kristnes böneliv och att det också är tecknet på att man har tagit emot den Helige Ande och att man har den Helige Ande boende och verksam inom sig.
Det finns också en syn på att tungotalet är någonting som kristna rekommenderas att använda frekvent för att bygga upp sig själv i anden. Det är då inte ett talande av främmande befintliga språk, utan uttalanden av vokaler och konsonanter som inte bildar riktiga ord. Det kan låta som ett märkligt långt upprepande av ljud och ord som inte finns.
Vi ska se vad Bibeln säger om både tungotalet, Andens gåvor och om frälsningen.
Vi tar även upp det som i Bibeln kallas för ”änglars språk”. Kan det vara tungotalet?

Läs gärna även ”Vad är andedopet?” som går djupare in på den lära som en del kristna kallar för ”andedopet”.

En del kristna menar att tungotalet som människor själva inte förstår och inte heller kan uttyda, men som de menar ska vara för den kristnes egen uppbyggelse, det som är ett ”rabblande” av ljud, vokaler och konsonanter, skulle kunna vara det språk som Paulus beskriver som ”änglars språk”/”änglars tungomål”.
Det finns endast 2 bibelställen som den tron kan bygga på:

”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande
cymbal.”
1 Kor. 13:1

”Att berömma mig är visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. Jag känner en man i Kristus, som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen, om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det. Och jag känner denne man – om han var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet det – att han blev uppryckt till paradiset och hörde outsägliga ord, som det inte är tillåtet för en människa att uttala.”
2 Kor. 12:1-4

Tungomålstalande är något som praktiseras inom olika kulturer och religioner, och kallas för ”glossolalia” (grekiska glossa + laleo = språk/tungomål + tala).
”Tungomålstalande t.ex. vid extatisk trans i religiösa sammanhang”. (Svensk Ordbok)

”Att ljuden är hämtade från den uppsättning ljud som talaren redan känner till bekräftas av andra. Felicitas Goodman, en psykologisk antropolog och lingvist, fann också att glossolalisternas tal återspeglade talmönstren i talarens modersmål. Dessa fynd bekräftades av Kavan (2004).”
”Felicitas Goodman studerade ett antal pingstsamhällen i USA, Karibien och Mexiko; dessa inkluderade engelsk-, spansk- och maya-talande grupper. Hon jämförde det hon hittade med inspelningar av icke-kristna ritualer från Afrika, Borneo, Indonesien och Japan. Hon tog hänsyn till både den segmentella strukturen (som ljud, stavelser, fraser) och de suprasegmentella elementen (rytm, accent, intonation) och drog slutsatsen att det inte fanns någon skillnad mellan vad som praktiserades av pingstprotestanterna och anhängarna av andra religioner.”
”Andra religiösa grupper har observerats utöva någon form av teopneustisk glossolalia. Det är kanske vanligast inom Paganism, Shamanism och andra mediumistiska religiösa sedvänjor. I Japan trodde God Light Association att glossolalia kunde få anhängare att minnas tidigare liv.”
(Wikipedia)

Man har i breda studier av ”glossolalia” funnit att människor som talar så hämtar språkljuden från sitt eget modersmål. Det betyder att skulle ”glossolalia” vara ett änglaspråk skulle änglarna tala både lika många olika egna språk i himlen som det finns på jorden samt även olika ”dialekter”, eftersom språkljuden skiljer sig från individ till individ hos människorna på jorden.

”Xenolalia” eller ”xenoglossy” betyder däremot att tala i tungomål med betydelsen; existerande språk som är okända för den som talar.
Det är det som Paulus skriver om, till församlingarna i det Nya testamentets brev.

”Förutom Irenaeus hänvisning från 200-talet till att många i kyrkan talar alla slags språk ”genom Anden”, och Tertullianus hänvisning år 207 e.Kr. till den andliga gåvan att tolka tungomål som man stötte på på hans tid, finns det inga andra kända förstahandsredovisningar av glossolalia, och mycket få begagnade berättelser bland deras skrifter.”
(Wikipedia)

Tittar vi på de grekiska orden i grundtexten, i 1 Kor. 13:1, så ser vi att orden för ”Om jag talade med människors och änglars språk” är;
”Ean laleo glossa anthropos kai aggelos”.
”Människors språk” betyder ett språk talat med förståndet, i kommunikationssyfte. Det grekiska ordet ”kai” betyder; ”och”.
Rimligtvis betyder även här ”änglars språk” ett kommunikationsspråk, ett begripligt språk.
Fallna änglar (demoner) kan tala på begripligt språk till människor samt tala till människors sinnen för att försöka förmå dem att tvivla eller synda, så Guds goda änglar kan också tala till människor på människors språk. I Bibeln ser vi demoner tala ett vanligt begripligt språk; Mark. 5:7-12, Luk. 4:34, Apg. 19:15. I Gamla testamentet finns det många bibelställen som visar hur Guds änglar talar till människor på människors språk, och detta helt utan någon form av himmelsk ”extas”. Uppenbarelsebokens visioner, som förmedlades av Guds Son och innehöll änglar och Guds tronrum, förmedlades alla på det språk som Johannes talade och förstod.
Vi kan se exemplet om att änglar kan komma med evangelium på samma sätt och tungomål som människor:

”Men även om vi eller en ängel från himlen predikar ett annat evangelium för er, än det som vi har predikat för er, så vare han förbannad!”
Gal. 1:8

När Paulus blev uppryckt till tredje himlen så beskriver han sedan att han ”hörde outsägliga ord, som det inte är tillåtet för en människa att uttala”.
Det grekiska ordet för ”outsägliga” är; ”arrétos”, och betyder;  ”inte att uttalas (eftersom det är alltför heligt), hemligt, outsägligt, outtalat”.
Ordets användning; ”Termen ”arrétos” används för att beskriva något som ligger bortom människans förmåga att artikulera eller uttrycka i ord. Den förmedlar idén om något så djupt eller heligt att det inte kan kommuniceras på ett adekvat sätt genom språket. I Nya testamentet används det för att beskriva upplevelser eller uppenbarelser som är för heliga eller extraordinära för att kunna talas.”
(Strong’s Concordance)

Frågor och motsägelser:
1) Om orden Paulus hörde i tredje himlen var ”outsägliga”, med betydelsen omöjliga för människor att uttala, varför skulle de outsägliga orden låta totalt olika från individ till individ när människor från samma länder och språk menar att de kommunicerar med Gud på änglars språk?
2) Paulus skriver om outsägliga ord i tredje himlen som det inte är tillåtet för människor att uttala.
Är betydelsen; hemliga, blir meningen fullt förståelig. Paulus fick inte föra vidare det han hört uppenbaras i himlen.
Är betydelsen; ett himmelskt språk, blir betydelsen att det himmelska språket inte är tillåtet att tala för människor överhuvudtaget.
3) Varför finns ”glossolalia” inom andra religioner, med andra andar än Guds Helige Ande som leder människor?
4) Gud ser allt och vet allt vi tänker och ber om, för Guds Ande utrannsakar allt inom oss. Om Gud vet vad våra suckar och böner utan ord betyder, varför ska budskap mellan människan och Gud behöva ”chiffreras” genom individuella variationer av ”rabblande” till Gud? Och varför bara mellan en del individer och Gud men inte andra inom Guds församling?
5) idag används ”glossolalia” av en del inom kristenheten när man ber för helande eller driver bort demoner. Ifall människans tunga och språk begränsar budskapen som ska föras vidare och talas ut på ett sätt som gör att de inte kan verka efter Guds vilja och genom Guds kraft, varför använde inte Jesus och apostlarna ”glossolalia” när de bad för sjuka och när de drev ut demoner? Jesus hade en vanlig jordisk tunga, lik vår tunga, även om hans ande var av Guds väsen och ett med Fadern. Apostlarna var födda på nytt, likt alla kristna som är födda på nytt, och de vittnar inte om bön och utdrivning genom ”glossolalia”.
Räcker inte de ord som Jesus och apostlarna talade ut och bad?

(Läs mer i summeringen i slutet av bibelstudiet.)

Vad säger summan av Guds ord om tungotalet?
Guds Ande föll över församlingen på pingstdagen, och människor strömmade till platsen och fick se och höra ett mirakel från Gud; alla deras språk talades, trots att de kom från så många olika platser.
Tungomålen innehöll budskap om Guds underbara verk, på deras egna språk. De som talade i olika tungomål, i olika språk, började tala ”allteftersom Anden ingav dem att tala”. De talade inte i egen kraft utan var ledda av Anden när de talade, och de talade på ett övernaturligt sätt.
Ett mirakel från Gud sker när Gud leder. Ett mirakel sker genom den Helige Andes ledning och kraft.

”Och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och började tala med andra tungomål, allteftersom Anden ingav dem att tala.”
Apg. 2:4

”Och i Jerusalem bodde det gudfruktiga judiska män från alla folk under himlen. Då nu detta dån hördes, samlades mycket folk och de var förbryllade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas av dem. Och de blev alla häpna och förundrade och de sa till varandra: Se, är inte alla dessa som talar, galileer? Hur kan då var och en höra det egna språket talas som där vi är födda? Parter och meder och elamiter och de som bor i Mesopotamien och i Judeen och Kappadocien, Pontus och Asien, både Frygien och Pamfylien, Egypten och de delar av Libyen som gränsar mot Cyrene, och besökande från Rom, både judar och proselyter, kreter och araber. Vi hör dem tala om Guds underbara verk på våra egna språk.”
Apg. 2:5-11

De 120 samlade behövde inte treva sig fram i försök att tala i tungor. Ingen talade åt dem hur de skulle göra och hur det skulle låta.
Att tala i tungor, i främmande tungomål, är ingenting någon människa kan prestera fram i sig själv. En människa talar inte i tungor på egen beställning, liksom inga andra av Andens gåvor sker på människans beställning.
När Anden leder någon att tala i främmande tungomål så vet den människan att det är Gud som leder på ett övernaturligt sätt. Precis som när någon får en syn eller en profetia från Gud.
Petrus träder fram och förklarar vad som har hänt:

”Utan detta är det som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta av min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar ska profetera, och era ynglingar ska se syner, och era äldste ska drömma drömmar. Och över mina tjänare och över mina tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. Jag ska låta under ske uppe på himlen och tecken nere på jorden: blod och eld och moln av rök. Solen ska vändas i mörker, och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och synliga. Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”
Apg. 2:16-21

Gud motiv när han låter mirakel ske på jorden:

”Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”

Bibeln säger:

1) Att alla som blir födda på nytt andligen får den Helige Ande som gåva.
2) Att den Helige Ande delar ut Andens gåvor efter Andens egen vilja. Inte efter människors vilja.
3) Att Andens frukt finns i alla som blir frälsta, eftersom Andens frukt hör till den Helige Ande inom människan. När man leds av Anden och lever i anden så kan Andens frukt bli verklig i den kristnes liv. Leds man av ”köttet” så lever man i stället ”i köttet” och Andens gåvor får då ingen möjlighet av visas i eller genom den kristnes liv.

Motsägelser finns, när det gäller en uppdelning av frälsningen och den Helige Ande:

1) Den Helige Ande finns inte i sin fullhet i människan när hon blir frälst.
2) Den Helige Andes kraft har inte ”aktiverats” förrän ett speciellt ”dop i Anden” inträffat.
3) Människor som upplever både kraft och en stark gemenskap och ledning från Gud, utan att vara ”andedöpta” och tala i tungor, kan anses vara ledda av en annan ande än Guds Ande.
4) Jesus brast i sin undervisning, liksom apostlarna, när de menade att alla som ville bli frälsta av Gud bara behövde ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare och bli döpta i vatten i Faderns, Sonen och den Helige Andes namn. De skulle ha lagt till ytterligare ett nödvändigt dop för alla som ville bli frälsta och få del av Guds kraft i sina liv.
5) När Joels profetia går i uppfyllelse, så betyder det inte att Jesus sänder Hjälparen för att alla kristna ska kunna bli ett i anden i Kristi kropp, där alla Andens gåvor och tjänster alltid finns, utan Hjälparen utgjuts för att människor ska få en speciell kraft genom handpåläggning. Människan styr då Guds Ande med sin vilja och sina händer.

På pingstdagen så föll Andens eld över alla 120 som var samlade, och de började alla att tala med främmande tungomål. Detta blev ett vittnesbörd för alla som såg och hörde dem.
Betyder det att alla kristna genom alla tider har fått gåvan att tala främmande tungomål?
Vi behöver se vad Bibeln säger om Andens gåvor.
När Anden hade sänts på pingstdagen ville människor bli frälsta, och de frågade vad som krävdes för att få det de 120 hade fått:

”När de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och sa till Petrus och de andra apostlarna: Män och bröder, vad ska vi göra? Då sa Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva. För åt er är löftet givet och åt era barn och åt alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud ska kalla.”
Apg. 2:37-39

Gud har kallat varje enskild individ till en unik tjänst för Honom, och till den kallelsen så utrustar Gud människan så att hon kan utföra det hon är kallad till, i Andens kraft och med visdom och glädje.

”Men det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Och det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Och det finns olika slags kraftgärningar, men det är samma Gud som verkar allt i alla. Men åt var och en ges Andens uppenbarelse så att den blir till nytta. För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande, till en annan tro genom samme Ande, till en annan gåvor att bota sjuka av samme Ande, till en annan kraft att utföra mirakler, till en annan profetians gåva, till en annan att skilja mellan andar, till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal. Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja. För liksom kroppen är en och har många delar, och kroppens alla delar utgör en kropp, fast de är många, så är det också med Kristus. För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka. För kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan av många.”
1 Kor. 12:4-14

Två av Andens gåvor är:
– Tala olika slags tungomål
– Uttyda tungomål

”Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja.”

Människan kan inte själv producera fram några gåvor, utan Anden delar ut sina gåvor efter sin vilja.
Men alla kristna kan söka efter gåvor och be Fadern om att få gåvor:

”Men sök med iver efter de bästa nådegåvorna. Och nu ska jag visa er en ännu mer dyrbar väg.”
1 Kor. 12:27-31

Innan skriver Paulus:

”Men ni är Kristi kropp och var för sig delar av den. Och Gud har satt dessa i församlingen: För det första apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare, vidare kraft att utföra mirakler, sedan gåvor att bota sjuka, att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungotal. Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla mirakler? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla i tungor? Inte kan väl alla uttyda?”

I 1 Kor. 12:10 står det; ”till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal”.
I den grekiska grundtexten är orden; ”heteros genos glossa” = olika/annan – sort/slag – tungotal/tungomål/språk.
Ordet ”genos” betyder; ras, slag, nation, avkomma.
Från ginomai; ”släkt” (abstrakt eller konkret, bokstavlig eller bildlig, individuell eller kollektiv) — född, land(-man), mångfald, generation, slag(-röd), nation, avkomma, stam.
(Strong’s Concordance)

De olika ”slag” av språk som tungotalet visar är egentliga språk. Det visar även Andens utgjutelse på pingstdagen tydligt, där folk med olika språk hörde sitt eget språk talas. .
Och vi ser att ”tala olika slags tungotal” står tillsammans med ”till en annan att uttyda tungotal”. Tungotalet och uttydningen är två av alla de gåvor från Anden som Paulus räknar upp i sina brev.
Skulle tungotalet i sig vara ett tecken på att man är frälst och ”andedöpt” så skulle det stå överallt som både ett krav och ett tecken på frälsningen i hela det Nya testamentet.

Paulus skriver:
”Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och genom främmande läppar ska jag tala till detta folk, men inte ens på det sättet ska de lyssna på mig, säger Herren.
Alltså är tungotal ett tecken, inte för dem som tror utan för dem som inte tror, men profetian är inte för dem som inte tror utan för dem som tror.”
1 Kor. 14:21-22

Gud talade inte till folket genom osammanhängande ord och ljud som inte var något riktigt språk överhuvudtaget. Gud hade aldrig kunnat förvänta sig att någon människa skulle ha förstått hans budskap och vilja om det hade varit så..

Vi ska nu se på hur tungotalet som gåva förklaras, genom att gå igenom hela kapitel 14 i Paulus första brev till korintierna.

GENOM 1 KOR. 14 KLARGÖR PAULUS HUR TUNGOTALET SKA ANVÄNDAS.

Vers 1-4:

”Sträva efter kärleken och sök med iver att få de andliga gåvorna, men framför allt att profetera. För den som talar i tungor talar inte för människor utan för Gud, för ingen förstår honom, utan han talar hemligheter i anden. Men den som profeterar talar för människor till uppbyggelse och förmaning och tröst för dem. Den som talar i tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.”

Alla kristna får gåvor utdelade, efter Andens egen vilja. Och vi uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor.
Om alla som är kristna alltid får tungotalet som gåva, per automatik, så behöver inte kristna med iver söka efter tungotalet som gåva.  

Om den som talar i tungor talar på främmande språk, på riktiga befintliga språk, och ingen finns som uttyder vad som sägs på det främmande språket kommer ingen att förstå budskapen.
Paulus skriver att man då ”talar hemligheter”. Tungomålet stannar vid hemligheter som endast Gud vet om, i stället för att bli till välsignelse för många människor som tillsammans kan prisa Gud och tacka för det han vill förmedla genom andra tungomål. För de vittnar om Guds stora under, i vårt fall på andra språk än svenskan.

Eftersom alla Andens gåvor används genom att människan lever och verkar genom sin pånyttfödda ande tillsammans med Guds Ande så bygger alla Andens gåvor upp den egna personen andligen.
Blir du ett redskap för Gud genom gåvan att bota sjuka så verkar den Helige Andes genom dig; du byggs upp andligen.
Får du ord av vishet eller ord av kunskap av Gud som du kan förmedla till människor; du byggs upp andligen.
Får du profetior av Gud som du för fram till församlingen; du byggs upp andligen.

Observera:
1) Om vi uppmanas att ivrigt söka de andliga gåvorna så betyder det att alla inte får tungotalets gåva som en bekräftelse på frälsningen.
2) Om de som talar i tungor byggs upp mer än andra enbart genom tungotalet så betyder det att Kristi Ande inom varje kristen inte räcker till för att bygga upp alla de kristna som inte talar i tungor.
Det måste då till en speciell okontrollerad form av bokstäver och ljud för att kristna ska byggas upp i sitt inre och växa i anden.
Anden blir i så fall bristfällig i kristna.

Vers 5-6:

”Jag skulle önska att ni alla kunde tala i tungor, men mycket hellre att ni profeterade. För den som profeterar är förmer än den som talar i tungor, om inte denne uttyder sitt tal så att församlingen kan bli uppbyggd. Bröder, om jag nu skulle komma till er och talade i tungor, till vilken nytta skulle jag vara för er, om jag inte talade till er antingen genom uppenbarelse eller genom kunskap eller genom profetia eller genom undervisning?”

Här ser vi igen att Paulus är tydlig med att alla kristna inte kan tala i tungor.

Gåvan att tala i tungor är lika betydelsefull som gåvan att profetera, OM det finns någon med gåvan att uttyda tungomål, så att alla i församlingen kan få höra budskapet och bli uppbyggd.

Observera:
Om läran om andedopet med tillhörande tungotal gäller alla som är frälsta skriver Paulus till både frälsta och ickefrälsta församlingsmedlemmar. Hans ord; ”Inte talar väl alla i tungor?” och ”Jag önskar att ni alla kunde tala i tungor” får då betydelsen att Paulus önskar att alla i församlingarna vore frälsta och att bristen på tungotal är bristen på att ha fått Anden som gåva.
Detta går i så fall helt emot allt annat som Paulus skriver till församlingarna.

Vers 7-8:

”På samma sätt är det med livlösa ting som ger ljud ifrån sig, vare sig det är flöjt eller harpa, om det inte är någon skillnad på tonerna, hur ska man kunna uppfatta vad som spelas? Så därför, om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?”

Om kristna talar i tungor i en församling men inte har någon uttydning angående det Gud vill förmedla, hur ska då församlingen kunna ta emot budskapet och göra sig redo till strid?
En kavalleritrumpet blir onödig när det gäller att förmedla en uppmanande signal till de beredda trupperna ifall ingen kan förstå signalen.

Vers 9-11:

”Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur ska man då kunna förstå vad som blir sagt? Ni talar då ut i tomma luften. Det finns så många olika slags språk i världen och inget av dem är utan mening. Om jag nu inte vet vad ljuden betyder, så blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.”

När man talar ett främmande språk för någon, i ett land där ett annat språk talas, så blir man främlingar för varandra. Man förstår inte varandras språk. Vi ska, i kontakt med andra människor, tala samma språk och göra oss förstådda.

Förståndet får inte del i ett främmande tungotal. Om förståndet är inblandat så blir inte det främmande språket främmande.
När vi talar på vårt eget språk är förståndet påkopplat när vi förmedlar orden och budskapen.

Observera:
Paulus skriver aldrig om någonting annat än främmande språk som tungomål. Han delar inte upp tungomålen i två helt olika kategorier, där riktiga ord används till budskap åt andra människor och där ljud och ord som inte finns används till den egna anden.

Vers 12-16:

”Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få andliga gåvor, så sök att bli rika på sådana till församlingens uppbyggelse. Därför ska den som talar i tungor be om att han ska kunna uttyda det. För om jag ber i tungor, så ber min ande, men mitt förstånd får ingen frukt av det. Vad innebär då detta? Jo, jag ska be med anden, men jag ska också be med förståndet. Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet. För om du välsignar med anden, hur ska då han som sitter på de olärdas plats kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.”

När vi ber eller lovsjunger Gud med främmande tungomål så kan vi be eller lovsjunga på till exempel koreanska, isländska eller swahili. Vi förstår inte vad vi säger, men människor från dessa tungomål hade kunnat höra vittnesbördet om Guds stora underverk och budskapen från Gud.

Vårt förstånd får ingen frukt av vad vi har bett när vi talar i tungor. Så vi uppmanas att be i främmande tungomål men uppmanas också att be om att få kunna uttyda tungomålen, för då får både anden och förståndet byggas upp.
Vi ska också be Gud om en uttydning efter att vi har talat något i främmande tungomål, eftersom tungotalet är till för att bygga upp församlingen.

Vers 17-20:

”För nog är din tacksägelse god, men den andre blir inte uppbyggd. Jag tackar min Gud, att jag talar mer i tungor än ni alla.  Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd, så att jag också kan undervisa andra, än en oräknelig mängd ord med tungor. Bröder, var inte barn till förståndet, utan var barn i ondskan och fullvuxna till förståndet.”

Om vi prisar Gud på andra tungomål så är tacksägelsen god, eftersom tacksägelsen kommer från den kristnes hjärta. Även om ingen annan förstår så förstår Gud, eftersom orden kommer genom Guds egen Andes hjälp och ledning.
Men det är inte till nytta för församlingen, på gudstjänsterna och samlingarna. Då är det bättre att tala med förståndet, om det inte finns någon som kan uttyda.

Vers 21-23:

”Det står skrivet i lagen: Genom främmande språk och genom främmande läppar ska jag tala till detta folk, men inte ens på det sättet ska de lyssna på mig, säger Herren.
Alltså är tungotal ett tecken, inte för dem som tror utan för dem som inte tror, men profetian är inte för dem som inte tror utan för dem som tror.
Om nu hela församlingen kommer tillsammans på en plats och alla talar i tungor, och några som är olärda eller som inte tror kommer in, ska de då inte säga att ni har mist förståndet?”

”Ja, genom stammande läppar och på främmande språk ska han tala till detta folk, han som en gång sade till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här finns ro.”
Jes. 28:11-12

Paulus tar ett exempel på betydelsen av en uttydning av tungotalet; Ifall alla i en församling talar i främmande tungomål och någon ”olärd eller som inte tror” finns där kommer besökaren att tro att alla i församlingen har mist förståndet.
Det är inte uppbyggligt.

Vers 24-25:

”Men om alla profeterar och någon som inte tror eller är olärd kommer in, blir han överbevisad av alla och dömd av alla, och därmed blir hemligheterna i hans hjärta uppenbarade och så ska han falla ner på sitt ansikte, tillbe Gud och intyga, att Gud verkligen är i er.”

Jämförelsen Paulus gör här, mellan tungotal utan uttydning och profeterande, är att profeterande träffar ett människohjärta och gör verkan, medan ett tungotal utan uttydning inte gör verkan hos någon annan människa. Gud äras och tillbes av den som fått profeterade ord över sitt liv!

 Vers 26-28:

”Hur är det då, bröder? När ni kommer tillsammans, så har var och en av er en psalm, en har undervisning, en har tungotal, en har en uppenbarelse, en har uttydning. Låt allt tjäna till uppbyggelse. Om någon talar i tungor, så ska det vara två eller högst tre, och en i sänder och någon ska uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, så ska de tiga i församlingen och tala för sig själva och till Gud.”

Vid gudstjänster och samlingar ska kristna inte tala i främmande tungomål i församlingarna hur som helst. Det skrämmer i väg de som ännu inte har blivit kristna eftersom de inte förstår utan tycker att människor beter sig konstigt.
Finns det ingen som har gåvan att uttyda tungomålen är det till och med bättre att tiga.

Vers 39-40:

”Därför, bröder, sträva ivrigt efter att profetera och hindra inte någon att tala i tungor. Låt allting ske värdigt och med ordning.”

Paulus skrev tidigare; ”Om någon talar i tungor, så ska det vara två eller högst tre, och en i sänder och någon ska uttyda det.”
Det finns en uppmaning om ordning i samlingarna.
Högst tre ska tala i tungor. En i taget. Allt ska ske ”värdigt och med ordning”.
Tungotalet, liksom alla Andens gåvor, för med sig ett ansvar inför Gud och inför människor.


Ett bibelställe som kristna förespråkare av ”glossolalia” också kan mena visar att vi alltid ska be i tungor är orden; ”be alltid i Anden” från Ef. 6:16:

”Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. Stå därför fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och ha som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Framför allt ta trons sköld, med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga, och för mig, att ord ska ges mig när jag öppnar min mun, så att jag med frimodighet gör evangeliets hemlighet känd, för vars skull jag är ett sändebud i bojor, så att jag i detta kan tala frimodigt, som jag bör.”
Ef. 6:13-20

Det står ordagrant att all bön och åkallan vi ber alltid ska ske i Anden.
King James version säger; ”Praying always with all prayer and supplication in the Spirit,”

Vi ska inte under all bön och åkallan i våra kristna liv be i tungor, utan vi ska alltid be i Anden.
Det är vår ande tillsammans med Guds Ande som verkar, liksom vår ande tillsammans med Guds Ande vittnar:

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn”
Rom. 8:16

Vi ska alltid be uthålligt i Anden:

”Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.”
Rom. 12:12

”Sedan berättade han också en liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp.”
Luk. 18:1

”Var uthålliga i bönen, och vaka i den med tacksägelse.”
Kol. 4:2

Efter att Paulus har skrivit om att det finns olika slags nådegåvor och tjänster, som den Helige Ande ger till de som blir födda på nytt, skriver han:

”För liksom kroppen är en och har många delar, och kroppens alla delar utgör en kropp, fast de är många, så är det också med Kristus. i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka.”
1 Kor. 12:12-13

Alla kristna har:
– Blivit döpta till en kropp, till samma Kristi kropp, i en Ande.
– Fått att dricka, i en Ande.

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.”
Gal. 3:27

”Men på den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod Jesus och ropade, och sa: Om någon törstar, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, såsom Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Men detta sa han om Anden, som de som tror på honom skulle få. För den Helige Ande var ännu inte given, eftersom Jesus inte ännu hade blivit förhärligad.”
Joh. 8:37-39

Här ser vi klart och tydligt att:

1) Den som tror på Jesus Kristus får den Helige Ande.
2) Den som har fått Anden har strömmar av levande vatten inom sig.
3) Anden ges till alla som tror på Jesus Kristus (efter att Jesus uppstått och förhärligats.)

”Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det ska säga: Kom! Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.”
Upp. 22:17

Vid ett tillfälle säger Herrens ängel till Filippus att gå ut på vägen mellan Jerusalem och Gasa. I en vagn dyker en etiopisk hovman upp, och han läser i Skriften, i Jesaja. När han läser profetiorna om Jesus Kristus så förstår han inte vad de betyder, och Filippus får förklara Skrifterna och predika evangeliet om Jesus Kristus för honom.
Och hovmannen vill bli frälst och döpt:

”Och medan de färdades vägen fram, kom de till ett vatten. Då sa hovmannen: Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag döps? Då sa Filippus: Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske. Och han svarade och sa: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son. Och han befallde att vagnen skulle stanna och de steg båda ner i vattnet, både Filippus och hovmannen och han döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer, utan fortsatte glad sin resa. Men Filippus blev funnen i Asdod, och på genomresan predikade han evangeliet i alla städer, tills han kom till Cesarea.”
Apg. 8:36-40

Endast två saker var nödvändiga:

1) Tron på att Jesus Kristus är Guds Son; världens Frälsare.
2) Vattendopet, som symboliserar den gamla människans död och den pånyttfödda människans uppståndelse i och genom Kristus.

Guds Ande ”ryckte bort” Filippus, utan att något annat slags dop hade ägt rum.
Men hovmannen fick den Helige Ande som gåva, eftersom han omvände sig, blev född på nytt i anden och döpte sig.

”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.”
Joh. 14:16-18

Summering:

Det har uppstått en lära som handlar om två helt olika dop, där man behöver båda dopen för att bli frälst; dopet i vatten plus dopet i Anden, och tecknet för andedopet är tungotalet.

Följder och motsägelser:
1) Paulus ord om att alla inte talar i tungor stämmer inte, om alla som döps i ”andedopet” talar i tungor.
”Inte talar väl alla i tungor? Inte kan väl alla uttyda?”

2) Paulus önskar att alla kunde tala i tungor. 1 Kor. 14:5.

3) Vore ”glossolalia” grundläggande för alla kristna i relationen och kommunikationen med Gud så skulle pånyttfödda kristna i alla kyrkor världen över känna igen talet och få det från den Helige Ande. Men det har, i vissa kyrkor, uppstått en bakvänd bedömning; den som inte talar ”glossolalia” har inte blivit andedöpt och är inte heller frälst.

4) Både Jesus och apostlarna missar att berätta om dubbla dop när det gäller frälsningen.

5) Profetian från Joel blir selektiv. När Gud säger att han ska utgjuta sin Ande över allt kött, och människor ska få Andens kraft att profetera, se syner, ha drömmar, och att tecken och under ska ske på jorden, menar Gud inte ”allt kött” utan endast det ”kött” (människor) som går igenom ”andedopet” utöver vattendopet och får en speciell kraft.
Men Gud säger i samma profetia; ”Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”

6) Petrus ord på pingstdagen stämmer inte, för endast 1 dop predikades för att få det de 120 hade fått:

”När de hörde detta, fick de ett styng i hjärtat och sa till Petrus och de andra apostlarna: Män och bröder, vad ska vi göra? Då sa Petrus till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni ska få den Helige Andes gåva. De som då med glädje tog emot hans ord, lät döpa sig, och så ökades församlingen den dagen med omkring tre tusen själar.”
Apg. 2:37-38,41

”Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig”, säger Jesus.
Han ska sända Hjälparen till jorden, för Gud ska låta profetian om att utgjuta sin Anden över alla människor, över allt kött, gå i uppfyllelse.
Jesus har förhärligats, och är nu medlaren mellan Gud och människa. Människan kan få tillbaka den inre gemenskapen med Gud, den som blev bruten i syndafallet.
Och gemenskapen finns också i Kristi kropp, där varje kroppsdel, varje lem, får del av Anden. Anden delar ut gåvor och utrustar till tjänst efter sin egen vilja, efter Guds fullkomliga vilja.
Alla Andens gåvor är värdefulla, liksom alla delar i Kristi kropp är värdefulla och älskade av Gud. Mångfalden av gåvor kompletterar varandra, för kroppsdelarna behöver alla varandra.
Paulus uppmanar oss att sträva efter gåvor som mest bygger upp församlingen, de gåvor som bygger upp när delarna i Kristi kropp samlas och tjänar Gud.

1) Var och en som hörde tungotalet på pingstdagen hörde sitt eget språk talas.
2) Det vittnades om Guds underbara verk genom tungomål på andra länders språk.
3) Gud äras och prisas genom tungomålen, på andra språk.
4) Anden ingav dem att tala på andra språk.
5) När den Helige Ande kommer över människor får de kraft att vara vittnen åt Jesus, till jordens yttersta gräns.
6) Anden ger vissa gåvan att tala olika slags tungotal. Anden ger vissa gåvan att uttyda tungotal.
7) Människor fyllda av Guds Ande har vishet och förstånd för att kunna utföra Guds vilja.
8) Tro, kraft, under och tecken hör ihop med den Helige Ande.
9) ”I en Ande har vi alla blivit döpta till en kropp.”

Även människor i det gamla förbundet blev fyllda med Guds Ande, när Gud ville utrusta dem till att utföra speciella tjänster. Men i det nya förbundet utgjuter Gud sin Ande över allt kött, över alla som tar emot Jesus i sina hjärtan.

”Och han sa till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Och dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar, de ska tala med nya tungor, de ska ta upp ormar och om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka och de ska bli friska.”
Mark. 16:15-18

Först kan vi se villkoren för att bli frälst:
– ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”

Endast bortvändhet i tron, i hjärtat, leder till fördömelse. En bortvänd tro vill inte leva efter Guds vilja och älskar inte Gud.
Jesus lovar rövaren, på korset bredvid, att redan samma dag skulle de vara tillsammans i paradiset. För rövaren trodde i sitt hjärta att Jesus var den rättfärdige Frälsaren. Det fanns ingen tid och plats för några dop. Däremot så är vattendopet en troshandling och en proklamation för både Gud, människor och hela andevärlden att en människa följer Jesus ner i den symboliska dopgraven och i uppståndelsen.

När tecknen som ”ska följa dem som tror” räknas upp i Mark. 16 lägger en del kristna tyngdpunkten på orden ”ska följa”, och menar att alla dessa tecken måste följa alla individer som tror, annars är man inte troende. Och här finns en grund till att tungotalet ska vara ett tecken på tron. Medan man inte kräver att resterande tecken ska vara tecken på tron.
Mer troligt är att vi i stället kan se att tecknen ska följa de troende som församling, speciellt genom att främmande tungomål i sig är en av Andens gåvor. Enligt Paulus kan inte alla i församlingen tala i främmande tungomål. Likaså är Andens gåva att bota sjuka genom handpåläggning en av Andens gåvor. Alla kristna kan inte dricka dödliga giftiga drycker och ta för givet att det inte ska skada dem på något sätt. Däremot kan Gud ingripa och göra ett under om någon råkar dricka en skadlig dryck, eftersom mirakel sker ännu idag genom Andens kraft och i Jesu namn.
Vi kan inte göra tecknen till ”lagar” som alltid måste uppfyllas av Gud.
I King James Version står det att ”han som tror och blir döpt ska bli frälst”, medan tecknen ska följa ”dem som tror”:

”He that believeth and is baptized shall be saved; but he that believeth not shall be damned. And these signs shall follow them that believe;”

En del kristna menar att orden i Rom. 8:23-27 handlar om att alla kristna kan och ska tala i tungor på grund av att vårt förstånd inte vet hur vår ande vill be. Vi är i så fall, som frälsta, otillräckliga för Gud i vår bön och gemenskap med honom genom vår ande, eftersom vi har oförmågan att förstå hur vi ska be till Gud även fast anden är född från ovan. Detta tungotal skulle i så fall undervisas av både Jesus och alla apostlarna som en nyckel för att kunna be till Gud.

”Och inte bara den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukt, suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man hoppas på det som man redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi på det med uthållighet. Och på samma sätt hjälper också Anden oss i våra svagheter. För vi vet inte vad vi ska be om såsom vi borde, men Anden själv går i förbön för oss med suckar som inte kan uttryckas i ord. Och han som granskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom han går i förbön för de heliga efter Guds vilja.”
Rom. 8:23-27

Ordet för ”förbön” kan också betyda ”manar gott”.
Det betyder alltså inte att Anden sätter i gång och ber oförståeliga ord som inte finns på något riktigt språk. Utan när ”Anden själv går i förbön för oss” så leder Anden motiven och innehållet i våra suckar från vårt inre vidare till Faderns hjärta. Anden manar gott för oss, allt efter Guds vilja. När ord inte räcker till så vet Gud vad suckarna betyder, eftersom ”Anden hjälper oss i våra svagheter”. När vi är prövade av svårigheter räcker det med suckar, för Gud ser allt i vårt inre och vad suckarna betyder. Gud ser även våra tysta böner, de som inte kommer ut över våra läppar utan finns som levande strömmar i vårt inre när vi lever i Anden.

Det grekiska ordet för ”suckar” är; ”stenagmos”, och betyder ”stönande (suckar), särskilt orsakat av omständigheter som skapar stor press”.
(Strong’s Concordance)

Ordet ”stenagmos” förekommer 2 gånger i det Nya testamentet, och det andra bibelstället är Apg. 7:34:

”Jag har noga sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört deras suckan och jag har stigit ner för att befria dem.”

Alla övernaturliga gåvor verkar i vår ande på ett övernaturligt sätt och bygger upp. Tungotalet är en av Andens gåvor, och det finns en mening med den gåvan på samma sätt som alla andra gåvor från Anden har samma mening; de ska alla tjäna människor och Kristi kropp, samt ära Gud.
Beter vi oss på sätt som skrämmer i väg människor, och som vittnar om en Gud som är konstig och inte går att förstå, så äras inte Gud. Gud är ordningens Gud, och Gud är helig.
”Låt allting ske värdigt och med ordning.”

”Jag ska be med anden”, skriver Paulus. Och vidare; ”men jag ska också be med förståndet. Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet.”
Anden är vår pånyttfödda människas vilja, känslor, önskningar och motiv. I Bibeln används ordet ”ande” för hjärtat, vårt allra innersta där känslor som helig kärlek, hängivenhet och längtan finns. När vi ber, lovsjunger och välsignar med anden så gör vi det utifrån allt detta, och inte enbart med vårt intellekt, vårt mentala förstånd och vårt själsliga sinne. Men när någon ber eller lovprisar i tungotal, i ”xenolalia”, ber eller lovprisar människan i anden och inte i förståndet, för ”förståndet får ingen frukt av det” som Paulus skriver (1 Kor. 14:14). För det är inte i förståndet som det övernaturliga undret och vittnesbördet sker.

”Tala till varandra i psalmer och lovsånger och andliga sånger, och sjung och spela för Herren i ert hjärta, och tacka alltid Gud och Fadern för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.”
Ef. 5:19

”Undervisa och förmana varandra med psalmer och lovsånger och andliga sånger och sjung med tacksamhet till Herren i era hjärtan.”
Kol. 3:16

I King James Version står det; ”Speaking to yourselves in psalms and hymns and spiritual songs, singing and making melody in your heart to the Lord; Giving thanks always for all things unto God and the Father in the name of our Lord Jesus Christ; Submitting yourselves one to another in the fear of God.”

Skillnaden mellan psalmer, lovsånger/hymner och andliga sånger är inte sånger sjungna med ord eller i tungor:
Andliga sånger (oide) är den allmänna termen för alla sånger med ord. Medan hymner (humnos) särskilt betecknar en religiös metrisk sammansättning (metrik = verslära). Och psalmer (psalmos) är mer speciellt hebreisk cantillation (rituell sång eller läsning).
(Strong’s Concordance)

Alla dessa sätt att sjunga på hamnar under kategorin:
”singing and making melody in your heart to the Lord; Giving thanks always”
Ef. 5:19
King James Version

”Jag ska lovsjunga med anden, men jag ska också lovsjunga med förståndet.”

När det gäller 1 Kor. 13:1; ”Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.” så visar bibelstället inte två helt olika språk; ett mänskligt och ett himmelskt, utan visar att man kan tala på människors nivå och på änglars nivå, och fast man är vältalig och till och med talar vist och fullkomligt enligt Guds Ord, så är man bara en skrällande cymbal, trots sin vältalighet, om man inte talar med kärlek och har kärlek till de man talar.

Jesus bad och talade till Fadern på mänskligt språk. Lärjungarna vittnade inte om att Jesus själv använde ”glossolalia”.
Jesus stred inte andligen mot de mörka andemakterna genom ”glossolalia”. Han talade till demoner på mänskligt språk.
Jesus undervisade inte om ”glossolalia”. Inte heller om att änglarna har ett eget språk som de kristna skulle kunna tala för att bygga upp sig själva i anden.

Jesus är vår förebild i allt, och huvudet för Kristi kropp och bor i varje del av Kristi kropp. Även om Kristi hemlighet, Kristi kropp, blev uppenbarad för Paulus först efter pingstdagens andeutgjutelse, finns det ingen som varit mer uppfylld av den Helige Ande och haft mer kontakt och gemenskap med Fadern än Jesus. Hade ”glossolalia” varit ett naturligt och nödvändigt språksätt för alla Guds barn, då hade Jesus haft det också och undervisat om det. För han kom ned från himlen, kom från änglarnas hemvist, och blev betjänad av änglar på jorden. Men talade aldrig på ett ”änglaspråk”.

Behöver vi försätta oss i ett speciellt transtillstånd, där språkdelen i hjärnan på ett vetenskapligt mätbart sätt inte ger utslag likt vid vanligt tal, för att ha gemenskap med Gud och tala till Gud? I så fall missar Jesus och apostlarna att undervisa tillräckligt om detta väsentliga tillstånd för Gudsgemenskapen. Det räcker i så fall inte att ha en ande som är född på nytt till en ny skapelse, och bön från människans allra innersta räcker inte heller.
Gud, som vet allt om oss, som vet allt vi tänker, känner och vill, han vet vad vår ande vill säga även när vi bara suckar och ”känner” och ”ropar” med anden utan ord. Inget ligger dolt för Gud. Men i vår egen svaghet vet vi ibland inte hur vi ska be, då behöver vi hjälp från den som hjälper bäst; Hjälparen!
Vi behöver umgås med Gud och vara djupt rotade i Guds ord, lära oss känna igen den Helige Andes röst och även bli känsliga i anden när det gäller hela den andliga världen. Det behövs lyhördhet, uppmärksamhet, känslighet, överlåtenhet och lydnad av Gud och Guds ord. Det gäller för alla delarna inom Kristi kropp. Och vi ska söka de andliga gåvorna för Kristi kropps uppbyggelses skull, men den Helige Ande delar ut dem efter sin vilja.

”Och ta frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden.”
Ef. 6:17-18

Motsatsen till att be i Anden är att försöka be i ”köttet” och åkalla Guds kraft genom köttets gärningar och beteenden.
Motsatsen till att ”be i Anden” är inte att be med vanliga ord/språk.
En kristen som lever i Anden, i Kristus, lever och talar med vanliga ord hela tiden utan att behöva leva ”i köttet” på grund av det.
Se på Jesu liv och apostlarnas liv!

”Be utan uppehåll. Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:17-19

Att be utan uppehåll är att i tro och dagligt liv leva i innerlig inre bön, lovprisning och andlig gemenskap med Gud genom Hjälparen; Guds Ande, sänd av Fadern och Sonen och ett med Fadern och Sonen.
I det livet kan man alltid tacka och lovprisa Herren!

”Men den som dricker av det vatten som jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Utan det vatten som jag ger honom ska i honom bli en källa med vatten som väller fram till evigt liv.”
Joh. 4:14

Det eviga vattnet, strömmar av levande vatten, ska välla fram från källan inom den som blivit född av Gud till en ny skapelse. Källan är Gud och Guds tron! Det är Livets vatten som utgår från Guds och Lammets tron (Upp. 22:1-2), tempelkällan (Hes. 47:1-12). Vattnet som strömmar inuti människan är den Helige Andes liv och kraft! Det vattnet ska aldrig bli stående stilla eller stoppas av några dammluckor. Den källan ska vi aldrig låta sina inuti oss, eller stoppa tillflödet från.
”Jag är vägen, sanningen och livet.” Joh. 14:6.

/ M.H.

I Bibeln kan man läsa om att människor blir uppfyllda av den Helige Ande och får kraft, glädje och visdom från Gud. Det finns bibelställen som talar om att ”döpas i Anden”.
Frågan är; finns det två olika slags dop?

Det finns kristna och kristna kyrkosamfund som kan mena att vattendopet och andedopet är två helt skilda händelser, som gör två helt skilda saker med människan.
Man menar då att:
1) Vattendopet hör till omvändelsen och frälsningen.
2) Andedopet behöver man för att bli uppfylld av den Helige Ande och få den speciella kraft som lärjungarna fick på pingstdagen.

Vissa menar till och med att tungotalet är tecknet på att man har blivit frälst, och att man automatiskt får tungotalet vid ”andedopet”.
I det här bibelstudiet så går vi igenom det som finns beskrivet som ett dop i Anden, och vi tittar också på grunden för läran om ”andedopet” samt konsekvenser som kan komma av denna lära.
I bibelstudiet ”Är tungotalet ett tecken på att man är frälst?” går vi in mer på djupet vad Bibeln säger om tungotalet, frälsningen, det andliga livet och meningen med Andens gåvor.

Läran om det som i Bibeln kallas för andedopet har bland annat sin grund i när Jesus döps av Johannes i Jordanfloden:

”Då kom Jesus från Galileen till Jordan, till Johannes, för att låta döpa sig av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig? Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det. Och när Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet, och se, då öppnades himlarna för honom, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och se, en röst från himlen sa: Denne är min älskade Son. I honom har jag ett gott behag.”
Matt. 3:13-17

Vers 17 i King James Version säger; ”…the heavens were opened unto him, and he saw the Spirit of God descending like a dove, and lighting upon him: And lo a voice from heaven, saying, This is my beloved Son, in whom I am well pleased.”

Den Helige Ande sänker sig ner över Jesus i formen av en duva. Det är ett tecken för Johannes om att Jesus är Guds lamm som tar bort världens synd:

”Nästa dag ser Johannes Jesus komma till sig och säger: Se, Guds lamm, som tar bort världens synd! Det var om honom som jag sa: Efter mig kommer en man, som är förmer än mig, eftersom han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel, därför har jag kommit och döper med vatten. Och Johannes vittnade och sa: Jag såg Anden komma ner lik en duva från himlen, och han förblev över honom. Och jag kände honom inte, men han som sände mig till att döpa med vatten, han sa till mig: Han över vilken du får se Anden komma ner och förbli över, han är den som döper med den Helige Ande. Och jag har sett och har vittnat att han är Guds Son.”
Joh. 1:29-34

Den Helige Ande vittnar genom ”Anden och vattnet” att Fadern, Ordet och Anden är ett, precis som Bibelns ord säger:

”Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett. Och tre är de som vittnar på jorden: Anden och vattnet och blodet, och dessa tre är eniga.”
1 Joh. 5:7-8

Bilden av Ande, vatten och blod:

Gamla testamentet:
– Gud utkorar och välsignar människor genom smörjelse med olja.
– Gud renar människor tillfälligt genom vatten.
– Gud beskyddar och förlåter människor tillfälligt genom offerdjurs blod.

Nya Testamentet:
– Gud lever och verkar i människorna genom den Helige Andes smörjelse.
– Gud kommer med frälsning till människorna genom Jesu Kristi offer, och dopet i vatten symboliserar Jesu död och uppståndelse.
– Gud kommer med frälsningen till människorna genom Sonens utgjutna blod.

I vattendopet begraver den som döper sig sin gamla syndfulla människa och uppstår som en ny skapelse när hon reser sig upp ur vattengraven. En profetisk handling som pekar på den fulla uppståndelsen på den yttersta dagen, där människan blir förvandlad till oförgänglighet likt Kristus blev. Men också ett vittnesbörd om att hon följer Kristus ner i graven och blir en ny skapelse i och genom Honom och hans försoningsverk på korset.

”Eller vet ni inte, att alla vi som blev döpta till Jesus Kristus, vi blev
döpta till hans död? Vi är alltså begravda med honom, genom dopet till döden, för att såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så ska också vi vandra i ett nytt liv. För om vi har blivit förenade med honom i en lika död, så ska vi också vara det i en lika uppståndelse. Vi vet ju, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp ska bli tillintetgjord, så att vi inte längre ska tjäna synden. För den som är död, han är befriad från synd. Men om vi har dött med Kristus, så tror vi att vi också ska leva med honom.”
Rom. 6:3-8

Fader, Ordet och den Helige Ande i himlen vittnar om Anden, vattnet och blodet på jorden.
Anden och vattnet och blodet på jorden vittnar om Fadern, Sonen och den Helige Ande i himlen.

En del kristna menar att Jesus var en helt vanlig människa, utan förmåga att kunna göra under och tecken, fram till dopet i Jordanfloden. Man menar att när den Helige Ande sänkte sig ner över Jesus så var det först då som Jesus ”blev Gud”. Innan dess kunde inte Jesus göra någonting övernaturligt.
Denna tro får konsekvenser som blir en lång rad av motsägelser. Och det gör Jesus till något annat än det helheten av Guds Ord säger. Ordet var i så fall inte Gud, och var inte hos Gud. Ordet kom heller inte ner från himlen och blev ett ljus för människorna.
Ifall Jesus inte var Guds väsen innan Anden sänkte sig ner över honom ”lik en duva”…hur kunde Jesus bli Guds väsen då?
Vad gjorde den Helige Ande med Jesus så att Jesus helt plötsligt blev samma väsen som Fadern i himlen…ifall Jesus ”blev Gud” först efteråt?
Läs gärna det omfattande bibelstudiet ”Blev Jesus gjord till synd och övergiven av Gud på korset?”, ”Är Jesus Gud?” samt ”Var Jesus gudomlig på jorden?”, för att förstå helheten av Guds Ord om Sonen.
Att Jesus lät sig döpas av Johannes betyder inte att Jesus både behövde bli född på nytt och döpas med både vatten och Ande. Jesus var inte orättfärdig och han behövde inte frälsning.
Jesus var fylld av den Helige Ande redan från befruktningen genom den Helige Ande.
Jesus skapades inte som människa. Guds Son föddes som människa.
Anden var i stället tecknet för Johannes om vem Guds Son var, enligt Guds uttalade ord.
Dopet i floden var också början på Jesu offentliga predikotjänst. Och Jesus lät sig döpas för att visa oss alla rättfärdighetens väg. Han är vår förebild.

”Men Johannes försökte hindra honom och sa: Jag behöver döpas av dig, och du kommer till mig?
Då svarade Jesus och sa till honom: Låt det ske nu, för på detta sätt ska vi göra för att uppfylla all rättfärdighet. Då tillät han honom det.”
Matt. 3:14-15

Johannes var den som banade väg för Messias, för Jesus Kristus, Guds Son.
Johannes blev sänd av Gud till att döpa med vatten, och Gud sa till Johannes att den som Anden kommer ner och stannar över, han är den som döper med den Helige Ande:

”Nästa dag ser Johannes Jesus komma till sig och säger: Se, Guds lamm, som tar bort världens synd! Det var om honom som jag sa: Efter mig kommer en man, som är förmer än mig, eftersom han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel, därför har jag kommit och döper med vatten. Och Johannes vittnade och sa: Jag såg Anden komma ner lik en duva från himlen, och han förblev över honom. Och jag kände honom inte, men han som sände mig till att döpa med vatten, han sa till mig: Han över vilken du får se Anden komma ner och förbli över, han är den som döper med den Helige Ande. Och jag har sett och har vittnat att han är Guds Son.”
Joh. 1:29-34

Guds tecken till Johannes har i vissa samfund och rörelser blivit till ”andedopet”, ett andra dop som man behöver efter vattendopet, om man inte vill leva utan Andens kraft och nådegåvor.
Somliga menar att Jesus inte hade någon kraft innan dopet, och att det var därför som Jesus behövde bli andedöpt av Fadern, för först då kunde Andens kraft att utföra mirakler genom Jesus vara möjlig.

Men vi behöver se Bibelns helhet när det gäller frälsningen, tron, dopet, och Guds gåvor genom Anden.
Det uppstår motsättningar och frågor.
Några av dessa är:

1) Har inte alla fått den Helige Ande som gåva när de blivit frälsta (födda på nytt)?
2) Delar Gud ut olika grader av den Helige Ande?
3) Är inte Jesus komplett och fullkomlig när han bor i en människa som blivit frälst (född på nytt)?
4) Får man endast Anden som gåva och sigill när man döps i vatten och blir född på nytt genom tron och omvändelsen, medan man får Andens liv och kraft först när man blir andedöpt?
5) Hör inte Andens nådegåvor ihop med den Helige Ande som bor i den människa som blivit född på nytt?

För att något ska kunna bli en lära som är sann måste det finnas en djup och bred bekräftelse genom Bibelns helhet. Det går inte att ta någon enstaka bibelvers och bygga en lära på den när många andra pekar på något helt annat.

När Johannes döpte med omvändelsens dop hade Jesus varken gått ut i sin offentliga tjänst eller fullbordat sitt uppdrag med att bli medlaren mellan Gud och människa. Det är först när Jesus har uppstått och förhärligats, och Anden ”utgjutits över allt kött” enligt profetian i Joels bok, som det blev möjligt för människan att kunna få ta emot Guds Ande på det sättet att hon blir ett ”Guds tempel” åt Anden och en del av ”Kristi kropp”.
Förlåten i templet, in till det allra heligaste, hade ännu inte brustit när Johannes döpte med omvändelsens dop.
Det dop Johannes döpte med visade människors vilja att omvända sig till Gud och rena sina hjärtan från synd mot Gud. Syndabocken som i det gamla förbundet skickades ut i öknen varje år visade också människornas vilja att rena sina hjärtan från synd mot Gud.

”Johannes trädde fram, döpte i öknen och predikade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.”
Mark. 1:4

Johannes Döparen berättar om Guds Son som ska komma:

”Jag döper er i sanning i vatten till omvändelse, men han som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte värdig att bära hans sandaler. Han ska döpa er med den Helige Ande och eld.”
Matt. 3:11

När Jesus sänder Hjälparen på pingstdagen, och ”döper med den Helige Ande och eld”, blir Anden det som gör det möjligt för människan att redan under jordelivet kunna tillhöra Guds rike samt leva ”i Kristus”. Människans ande kan bli född från ovan, från Gud, och tillhöra himmelriket redan här och nu tack vare att Guds Helige Ande/Kristi Ande bor i människans innersta och är Källan med ”levande vatten” som strömmar inuti människan med himmelskt liv och kraft.
När man döps i vatten, efter pingstdagen, och vill ge sitt liv till Jesus Kristus så symboliserar nedsänkningen i vatten Jesu död. Den gamla människan, den fallna människan, dör symboliskt i vattengraven. När personen som döps sedan stiger upp ur vattnet symboliserar uppstigningen Jesu uppståndelse och den kristnes egen uppståndelse på den yttersta dagen. Men det är också ”den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande”, förnyelse genom pånyttfödelsen i människans ande.

På pingstdagen kom Hjälparen som Jesus hade profeterat om och som alla väntade på. Den heliga elden kunde ingen missa. Nu går profetian från Joel i uppfyllelse. Gud utgjuter sin Ande över allt kött. Och hädanefter ska varje människa ”född av Gud” få både Anden och utvalda gåvor från Anden. Allt efter Andens egen vilja.

”Då kom plötsligt ett dån från himlen, såsom när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Och tungor såsom av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och de satte sig på var och en av dem.”
Apg. 2:2-3

Innan himmelsfärden sa Jesus till sina lärjungar att vänta på den Helige Ande, för då skulle de ”få kraft”.
Det var ett löfte till dem alla, för att de skulle kunna vittna om Jesus ända till jordens yttersta gräns:

”Då han hade församlat dem, befallde han dem: Lämna inte Jerusalem utan invänta Faderns löfte som ni har hört av mig. Johannes döpte verkligen i vatten, men ni ska om några få dagar bli döpta i den Helige Ande. Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”
Apg. 1:4-8

Evangeliet är de glada nyheterna om att Guds rike har kommit till människorna på jorden. Guds rike kommer till alla människor genom frälsningen, för när en människa blir född från ovan blir hon en medborgare i Guds himmelska rike.
Riket finns inom människan; genom Sonen, genom Kristi Ande:

”För Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den Helige Ande”
Rom. 14:17

”För Guds rike består inte i ord utan i kraft.”
1 Kor. 4:20

”Men vi har vårt medborgarskap i himlarna, varifrån vi även väntar Frälsaren, Herren Jesus Kristus, som ska förvandla vår förgängliga kropp, så att den blir lik hans härlighetskropp, genom den kraft varmed han också förmår underlägga sig allt.”
Fil. 3:20-21

Jesus säger att man måste vara ”född av vatten och Ande” för att kunna komma in i Guds rike:

”Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
Joh. 3:5-6

Jesus säger också:

”Och han sa till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”
Mark. 16:15-16

Och Paulus skriver:

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.”
Gal. 3:27

Lägger man ihop dessa verser som handlar om frälsningen, dopet, att bli född av Anden, och att ikläda sig Kristus så får man dessa konkreta slutsatser:
– Man kan bli frälst om man tror på evangeliet och blir döpt.
– Man kan komma in i Guds rike om man tror på evangeliet, blir frälst och är född av vatten och Ande.
– Man kan ha iklätt sig Kristus om man tror på evangeliet, är född av vatten och Ande, och blivit döpt till Kristus.
– Man kan tillhöra Kristi kropp (Guds församling) om man tror på evangeliet, och om man har blivit döpt till Kristus, iklätt sig Kristus, och blivit född av vatten och Ande.

Lägger man sedan till Paulus enda vers i sina brev till församlingarna om att bli döpt i Anden, och hans ord om att det endast finns 1 dop, samt att Gud frälser människan ”genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande” så kommer slutsatsen att bli tydligare:

”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar
eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka.”
1 Kor. 12:13

”Gör allt för att bevara Andens enhet genom fridens band: En kropp och en Ande, såsom ni också har blivit kallade till ett hopp, vid er kallelse. En Herre, en tro, ett dop, en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i er alla.”
Ef. 4:3-6

”Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte på grund av rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv.”
Tit. 3:4-7

Den konkreta slutsatsen blir nu denna:
– Man kan bli frälst och tillhöra Kristi kropp (Guds församling) om man tror på evangeliet, blir född av vatten och Ande, blir förnyad i den Helige Ande genom den nya födelsens bad, blir döpt till Kristus, ikläder sig Kristus, och blir döpt i Anden till en kropp.

Paulus har skrivit 13 brev i det Nya testamentet, men han skriver bara 1 gång om att bli döpt i Anden, och det är i versen ovan; 1 Kor. 12:13.
Ifall det som kyrkosamfund kallar för ”andedopet” är en särstående andlig upplevelse som ger människan Andens liv och kraft samt Andens gåvor…men detta extra dop inte undervisas av någon av apostlarna i deras brev till församlingarna…varför har kristna samfund byggt en lära på just ”andedopet” och till och med byggt läran angående frälsningen på att människan blir andedöpt (med betydelsen av en speciell händelse, ett extradop) och att tecknet på både frälsningen och andedopet är tungotalet?
Läs gärna ”Är tungotalet ett tecken på att man är frälst?” för mer förståelse kring tungotalets gåva.

Det finns ett missförstånd av orden om att ”i Anden bli döpt” ifall man menar att andedopet är en enskild händelse då människan får en kraft hon ännu inte har genom pånyttfödelsen. För ser vi vad Paulus verkligen uttrycker så blir människan inte en del i Kristi kropp förrän hon blir döpt i Anden ”till en kropp”. Konsekvensen av Paulus ord blir att innan människan blivit döpt i Anden så står hon utan delaktighet i Kristi kropp…och har därmed inte ännu fått bli ett tempel åt den Helige Ande, och har då inte heller fötts på nytt och fått en ande som förenats med Herrens Ande:

”Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.”
1 Kor. 6:17

Den som inte har fått tungotalets gåva och inte upplevt detta ”extradop” skulle i så fall anses leva ett liv utan Kristus, utan delaktighet i Andens enhet i Kristi kropp, och utan ett liv i Ande och kraft. Därmed även utan ett liv som ”tempel åt den Helige Ande” och utan pånyttfödelsen i anden.
Men utan allt detta kan ingen människa bli frälst och komma in i Guds rike…
Man har så skapat en lära som motsäger Jesu ord när han sände ut lärjungarna; ”Den som tror och blir döpt ska bli frälst.”, samt motsäger Paulus ord; ”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp.”

Bibeln måste tolkas och förstås genom sin helhet, inte genom enstaka verser och ord som motsägs och motbevisas av Bibelns helhet.
Läs gärna det mycket viktiga bibelstudiet ”Hur tolkar man Bibeln?” som tar upp tolkningsdiken och missförstånd med mera.

Ett ”omvändelsedop”, som Johannes dop, ledde alltså inte till en ny födelse och en människas ande som ”förenats med Herren”. Utan det är pånyttfödelsen genom ”hjärtats tro och munnens bekännelse” och dopet ”till Kristus” som döper ”i Helig Ande och eld”; en förening mellan människans ande och Herrens Ande, och en delaktighet i Kristi kropp och ett mottagande av Andens gåvor och Anden som sigill.
De människor som inte blivit nya skapelser, som inte förenats med Guds Helige Ande, som inte har fått nya hjärtan som älskar Herren och Herrens vilja, och som inte leds av Guds Helige Ande behöver, genom hjärtats tro och vilja, ge sina liv till Jesus Kristus och bekänna Honom som Herren och Frälsaren i sina liv.
Ett litet spädbarn har ingen egen tro och ingen egen bekännelse. Spädbarnet vet inte ens om att det är en egen individ. Spädbarnet har ingen förmåga eller vilja till att synda, och har inte begått någon synd att behöva omvända sig ifrån. Spädbarnet har inte kunnat leva ett liv i ”köttets” begärelser, inte kunnat välja gott eller ont, rätt eller fel, rättfärdighet eller ogudaktighet.
När människan och kyrkan tror sig kunna frälsa människor genom andra människors tro (präster som döper spädbarn, ”sista smörjelsen” osv) så har man tagit av på en väg som inte hör till Guds Ord och det nya förbundets sanningar. För ingen i det Nya testamentet predikade och undervisade om att människan kan bli frälst genom andras tro, utan att tron i stället hör till det egna hjärtats vilja och den egna munnens bekännelser.
För att kunna tro så behöver man veta vem man tror på och varför.
För att kunna bli frälst behöver man veta vem frälsaren är (Guds Enfödde Son) och vad han frälser ifrån (evig död pga synd) och frälser till (evigt liv med Gud).
När människor därför växer upp och tror sig vara frälsta genom spädbarnsdopet och klara för ett evig liv med Gud och till och med tror sig vara förenade med Kristus och tillhöra Kristus och Guds församling…utan att de varken älskar Kristus över allt annat, varken lever i sann efterföljelse, varken känner Andens enhet i Kristi kropp, varken lever i Andens liv och kraft, eller har Guds levande Ord som ”sina fötters lykta och ljuset på sin stig”…så lever människor sorgligt nog med enbart en felaktig tro, byggd på bedräglig eller bristfällig undervisning eller missförstånd av Bibelns ord.

”En kropp och en Ande” samt ”ett dop” hör samman i Andens enhet (Ef. 4:3-6).
Det skulle annars stå; ”en kropp och en Ande” och ”två dop”, för att det inte skulle fattades ett väsentligt dop som ger Andens kraft och Andens nådegåvor.
”Andens enhet” = full delaktighet i Kristi kropp.
Full delaktighet i Kristi kropp = ”i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp”

Delar man isär ”dopet i Herrens namn” och att ”i Anden bli döpt till en kropp”…så finns det endera 2 ”Kristi kropp” eller 2 slussar för Guds Ande att ta sig igenom för att människan ska få delaktighet i allt som tillhör frälsningen i Kristus.
Det uppstår då en stor förvirring och ingen av ekvationerna går ihop och utgår från summan av Guds Ord:
1. Endera är människan pånyttfödd och en ny skapelse och fått Anden som sigill…men är inte en del i Kristi kropp och har inte fått Andens liv och kraft.
2. Endera är människan döpt i vatten och född på nytt ”genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande”…men är ändå inte ”döpt i Anden” och ”döpt till en kropp” (Kristi kropp).

Hur människan än försöker forma doktriner och läror som på ett exakt sätt ska innefatta ”sanningen” (verkligheten)…så finns endast sanningen och verkligheten i Guds övernaturliga verk i människan, i Guds levande Ord som förvandlar, och i hjärtats tro som leder till Kristi Andes gemenskap med både den enskilda individen och Andens gemenskap och enhet i Kristi kropp.

Anden föll över människor som inte ännu blivit döpta; ”genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande”:

”Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem som hörde talet. Då blev de troende bland de omskurna, som hade kommit dit med Petrus, uppfyllda av häpnad över att den Helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. För de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då tog Petrus till orda: Inte kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta i vatten, då de har fått den Helige Ande liksom vi?
Och han befallde att de skulle döpas i Herrens namn.”
Apg. 10:44-48

Den Helige Ande föll över människorna som Petrus talade till, och de fick Andens gåva; att tala olika tungomål. Det blev därför naturligt för Petrus att befalla dopet i Herrens namn. Och Kristi kropp; Guds församling/Guds folk, kom därför att innehålla alla dessa som vi kan se i vita rentvättade kläder (i Jesu blod) stå inför Gud, folk av ”alla folkslag och stammar och länder och språk” (Upp. 7:9).
I tro tog de emot budskapet, och genom tron fick de Andens gåva, och genom tron dog och uppstod de med Kristus genom dopet i Herrens namn; ”genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande”.
”Förnyelse i den Helige Ande” = människan blir ”född från ovan”
”En ny skapelse” = ”den nya födelsens bad”.

Vi kommer att se, genom ”summan av Guds ord” i detta bibelstudium, att Gud inte tillåter någon formalitet eller begränsning när det gäller Andens dop och den nya födelsens bad.
Därför behöver kristna och kristna samfund bli mer ödmjuka och försiktiga i sin undervisning om just ”andedopet”. Det går inte att välja ut någon enstaka vers och enstaka ord och bygga en snäv lära på det, utan man måste se vad summan av Guds Ord säger och låta Gud verka hur och när han vill.
Det finns människor som är födda på nytt och ingår i Kristi kropp i många olika kristna samfund, men det finns också människor som inte är nya skapelser och heliga lemmar i Kristi kropp i många olika kristna samfund…utan kanske bara är väckta och berörda av Gud, försöker leva ett rättfärdigt liv i egen kraft, ett religiöst liv genom viss verksamhet och vissa former, eller tror att deras dop som spädbarn har lett till evig salighet och ett rättfärdigt liv.
Vi kommer att se, genom hela bibelstudiet, att Gud står utanför de mänskligt skapade mönstren och de mänskligt skapade samfundstraditionerna.
Gud är alltid Gud och måste alltid få vara Gud.
När Petrus vittnade om Jesus Kristus, och syndernas förlåtelse genom Jesu Kristi namn, så blev Guds Andes gåva utgjuten över hedningarna. De döptes i vatten efter Andes utgjutelse och efter att de fått tungotalets gåva. De blev först frälsta genom tron och fyllda av Andens liv och kraft. Och dopet blev sedan bekräftelsen på den ”gamla människans” död och den nya människans uppståndelse till ett nytt liv.
Det blev Guds vittnesbörd till aposteln Petrus, och han och ”de troende bland de omskurna som hade kommit dit med Petrus” häpnade och blev överbevisade om att Andens gåvor även gavs till hedningarna.
Denna nyhet egentligen var ingen nyhet, eftersom Skriften profeterar klart och tydligt om att även hedningarna skulle söka Guds frälsning genom Jesus Kristus och ingå i Guds församling.
Det var Guds plan. Men människan behövde insikten om ”Kristi hemlighet” (Kristi kropp) och vittnesbördet om att Kristi kropp skulle komma att innehålla både omvända judar och omvända hedningar.
Guds Ord består för evigt. Människan behöver få både tron på detta och ödmjukheten att överlåta verkställandet efter Guds vilja. Ingen människan kan manipulera Gud till att utföra saker som inte finns bekräftade i Guds Ord. Om till exempel människan bestämmer att en viss ordning på Guds handlande alltid måste ske, och människan försöker på så sätt styra och kontrollera Anden, så är Gud vis nog att låta människan bli tvungen att ödmjuka sig och inse att Gud inte tillåter sig ledas, styras, och manipuleras in i människoskapade former och ordningar.

”Endast detta vill jag veta av er:
Tog ni emot Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?”
Gal. 3:2

För att se vad som mer ligger till grund för läran om ”andedopet” behöver vi studera vad som händer i Apostlagärningarna, och vad apostlarna säger och hur den första församlingen fungerar.
Det är någonting nytt som har hänt, för Hjälparen har blivit sänd direkt från Jesus Kristus, till hjälp och kraft för alla i Guds församling.

Lärjungarna hade ökat snabbt i antal efter att Anden hade blivit utgjuten, och nu hade församlingen tusentals nya lärjungar.
De behövde fördela uppgifterna, och skulle utse personer som skulle tjäna vid borden.
Män som var ”uppfyllda av den Helige Ande och visdom” skulle få ansvaret för uppgiften:

”Därför ska ni, bröder, utse bland er sju män som har gott rykte och som är uppfyllda av den Helige Ande och visdom, som vi kan ge denna uppgift åt. Då kan vi helt ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst. Och det talet behagade hela skaran, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den Helige Ande, och Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna. Och när de hade bett lade de sina händer på dem. Och Guds ord hade framgång, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt, och en stor skara av prästerna blev lydiga mot tron. Och Stefanus, som var fylld av tro och kraft, gjorde stora under och tecken bland folket.”
 Apg. 6:3-8

Stefanus kallades för ”en man uppfylld av tro och den Helige Ande” och ”fylld av tro och kraft”. Och Gud gjorde stora under och tecken genom Stefanus.
När de hade valt de sju männen lade de andra lärjungarna sina händer på dem, som ett sätt att ”avskilja” dem för den tjänst som de skulle gå ut i och välsigna dem genom bön. Det är inte människorna och deras händer som ger någon speciell kraft, utan handlingen är en tydlig välsignelse av den tjänst man ska gå ut i. En handling i tro inför Gud och hela andevärlden.

”Då öppnade Petrus sin mun och sa: Nu inser jag i sanning att Gud inte gör skillnad på människor. Utan bland alla folkslag är den som fruktar honom och gör rättfärdighet välbehaglig för honom. Ordet som han sände till Israels barn förkunnar det glada budskapet om frid genom Jesus Kristus, han som är Herre över alla. Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade, hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och kraft, han som vandrade omkring, gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom. Och vi är vittnen till allt det han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem, han som de hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bli uppenbarad, inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han hade uppstått från de döda. Och han befallde oss att predika för folket och vittna att han är den som av Gud är bestämd till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom ska få syndernas förlåtelse genom hans namn. Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem som hörde talet. Då blev de troende bland de omskurna, som hade kommit dit med Petrus, uppfyllda av häpnad över att den Helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. För de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då tog Petrus till orda: Inte kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta i vatten, då de har fått den Helige Ande liksom vi? Och han befallde att de skulle döpas i Herrens namn.”
Apg. 10:34-48

Det står här att ”Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och kraft”.
Det grekiska ordet för ”smörjer” är; ”chrió”, och betyder; ”helgar genom smörjelse”.

Strong’s Concordance förklarar ordet utförligare; ”att smörja genom att gnugga eller hälla olivolja på någon för att representera flödet (bemyndigande) av den Helige Ande. Smörjning innebar (bokstavligen) att gnida olivolja på huvudet, etc., speciellt för att presentera någon som gudomligt auktoriserad (utsedd av Gud) att tjäna som profet, präst eller kung”

Gud helgade/smorde Jesus, sin Son, med sin egen ”olja”; den Helige Ande.
Jesus var offentligt gudomligt utvald och auktoriserad genom Fadern att tjäna som både profet, präst och kung (även fast många missförstod tjänsterna som jordiska).

Den Helige Ande ”föll” på människor:

”Och han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga till honom: Sänd några män till Joppe och hämta Simon, som kallas Petrus. Han ska tala ord till dig, genom vilka du och hela ditt hus ska bli frälst. Och när jag hade börjat tala, föll den Helige Ande på dem, alldeles som på oss i början. Då kom jag ihåg Herrens ord, hur han hade sagt: Johannes döpte i sanning er i vatten, men ni ska bli döpta i den Helige Ande.”
Apg. 11:13-16

Den Helige Ande föll på Kornelius och människorna som var i hans hus. Och Anden föll utan att Petrus bad på något speciellt sätt eller lade händerna på någon.
Gud verkar som han vill, och styrs inte av människor. Gud kan låta Anden falla över någon genom handpåläggning eller utan handpåläggning.
Petrus själv blev förvånad över att Anden föll över andra än judarna. Gud visade Petrus att han sänder sin Ande över vem HAN själv vill. Petrus förstod nu att ”elden” gällde alla människor, att Gud verkligen utgöt sin Ande över allt ”kött”. Hedningar liksom judar. Idag liksom då.

Filippus kom till en stad i Samarien, och han var full av Ande och kraft. Och tecken och under skedde:

”När de hörde och såg de mirakler han gjorde, slöt folket upp som en man och lyssnade uppmärksamt på det som Filippus hade att säga, för de orena andarna for ut under höga rop från många som var besatta, och många lama och krymplingar blev helade. Och det blev stor glädje i den staden.”
Apg. 8:6-9

”När apostlarna, som var i Jerusalem, fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de till dem Petrus och Johannes, som reste ner och bad för dem att de skulle få den Helige Ande, för han hade ännu inte fallit på någon av dem, utan de var endast döpta i Herren Jesu namn. Då lade de händerna på dem, och de tog emot den Helige Ande. Men när Simon såg, att den Helige Ande gavs genom att apostlarna lade händerna på dem, erbjöd han dem pengar, och sa: Ge också mig denna makt, att var och en som jag lägger händerna på får den Helige Ande. Men Petrus svarade honom: Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har varken del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är rätt inför Gud. Omvänd dig därför från din ondska och be till Gud att det du tänkt i ditt hjärta må, om möjligt, bli dig förlåtet.”
 Apg. 8:14-22

En del kristna menar att Filippus inte hade del i den Helige Ande på samma sätt som de andra apostlarna, eftersom Petrus och Johannes sändes till staden för att lägga händerna på människorna så att de skulle få den Helige Ande, människor som innan dess ”endast döpts i Herren Jesu namn”. Man menar att Filippus endast var diakon och inte kunde förmedla ”andedopet” till människor.
Andra kristna menar att miraklen, alla under och tecken som blev följden av pingstdagen, endast kunde delas ut av apostlarna, och därmed har de också förvunnit efter att apostlarna som var ögonvittnen till allt Jesus sa och gjorde inte längre finns kvar. Andens gåvor, och ett flertal av tjänstegåvorna, var endast till för att manifestera att det apostlarna predikade om var sant. Det skulle bygga upp grunden, den första församlingen. Apostlarna och profeterna skulle lägga grunden men sedan skulle Andens gåvor och vissa tjänster försvinna, dö ut.
Av detta bildas det olika läror, där bland annat konsekvenserna blir;
1) Alla som blivit frälsta kan inte ta emot den Helige Andes gåvor och tjänster, förutom de som får handpåläggning av vissa utvalda människor (som i sin tur har fått detta själva genom handpåläggning). Vissa människor måste vara inblandade och förmedla den Helige Ande vidare, annars fungerar inte Andens alla gåvor och tjänster.
2) Alla kristna samfund tror inte att alla Andens gåvor och tjänster existerar idag. Man tror inte att de skulle finnas naturligt och självklart i församlingen Kristi kropp, utan möjligtvis i enstaka fall där Gud griper in övernaturligt. Vilket gör att man inte söker kraften, gåvorna och alla tjänsterna, samt dömer de kristna och de församlingar där Andens alla gåvor och tjänster är i funktion som falska och felaktiga.
Den som i sin teologi tror att alla Andens manifestationer idag kommer från falska andar kan beskylla Guds Ande för att vara demoner.

När församlingen bad tillsammans med Petrus och Johannes så skakades platsen och alla blev ”uppfyllda” av den Helige Ande, helt utan någon handpåläggning:

”Och efter att de hört det, bad de högt i full enighet till Gud och sa: Herre, du är Gud, som har gjort himmel och jord och havet och allt det som är i dem. Du som har sagt genom din tjänare Davids mun: Varför blev hedningarna upprörda och varför tänkte folken ut meningslösa planer? Jordens kungar trädde fram och furstarna gaddade sig samman mot Herren och mot hans Smorde. Ja, de har verkligen förenat sig, både Herodes och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din Helige Son Jesus, som du har smort, för att utföra vad din makt och ditt rådslut hade förutbestämt skulle ske. Och nu, Herre, se till deras hotelser och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan tala ditt ord, genom att du sträcker ut din hand till att bota, och till att låta tecken och under ske genom din Helige Son Jesu namn. När de hade bett, skakades platsen där de var samlade, och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och talade Guds ord med frimodighet.”
Apg. 4:24-31

När Paulus blev omvänd och frälst så hände allt i en omvänd ordning mot det mer vanliga.
Genom handpåläggning får Paulus sin syn tillbaka och blir uppfylld av den Helige Ande.
Efter det så döper han sig med vattendopet:

”Och Ananias gick iväg och kom in i huset, och han lade sina händer på honom och sa: Broder, Saul, Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen när du kom, har sänt mig för att du ska få din syn tillbaka och bli uppfylld av den Helige Ande. Och genast var det som om fjäll föll från hans ögon, och han fick sin syn tillbaka omedelbart, och han stod upp och lät döpa sig.”
Apg. 9:17-18

Paulus skriver till Timoteus och påminner om den nådegåva som han har fått av Gud.
Han ska inte försumma den, utan leva i den.
Alla kristna kan försumma sina nådegåvor genom att inte leva i dem. Det blir som att ha fått en dyrbar gåva som man gömmer undan eller struntar i. En gåva som är tänkt att hjälpa och välsigna människor.
Genom att vi lever i våra nådegåvor så blir vi ett vittnesbörd om en god och mäktig Gud, allt till Guds ära:

”Försumma inte den nådegåva som är i dig, och som du fick genom profetia när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta, lev i detta, så att dina framsteg blir tydliga för alla.”
1 Tim. 4:14-15

”Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen, som finns i dig genom min handpåläggning. För Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och det sunda sinnets ande. ”
2 Tim. 1:6-7

Paulus skriver att Timoteus ska ”låta” nådegåvan ”flamma upp igen”.
Och så ställer Paulus modlösheten i kontrast till ”kraftens, kärlekens och det sunda sinnets ande”.
Vi behöver inte gå med modlöshetens ande, utan vi har både kraft, kärleken och det sunda sinnets ande när vi håller oss nära Gud och lever i Kristus genom Anden.
Vi kan själva tillåta Anden att få verka i oss med sina frukter, gåvor och tjänster, men vi kan också låta modlösheten verka i oss i stället. Men den kommer inte från Gud. Gud är i stället källan till både tron, hoppet, kärleken och kraften vi behöver för att leva för Gud på jorden.
Försummar vi våra gåvor vi har fått genom Anden kan modlösheten få plats att träda in i våra liv.

”Lägg inte förhastat händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Bevara dig själv ren.”
1 Tim. 5:22

Här handlar det om att inte välsigna och avskilja människor till tjänster och ämbeten förhastat, genom handpåläggning. Att avskilja människor till speciella tjänster kräver att människor är redo att följa Guds vilja. Att de har omvänt sig från synd.
Gud vill alltid välsigna människor med sina välsignelser om de väljer att leva för Honom, för Gud älskar människan och önskar allas frälsning men kan inte välsigna liv som levs i synd.

Paulus träffar lärjungar som är döpta med ”Johannes dop”:

”Han sa till dem: Tog ni emot den Helige Ande när ni kom till tro? Då sa de till honom: Vi har inte ens hört att det finns någon Helig Ande. Och han sa till dem: Vad blev ni då döpta med? De svarade: Med Johannes dop. Då sa Paulus: Johannes döpte i sanning med omvändelsens dop, och sa till folket att de skulle tro på honom som skulle komma efter honom, det vill säga på Kristus Jesus. Sedan de hade hört detta lät de döpa sig i Herren Jesu namn. Och när Paulus lade händerna på dem, kom den Helige Ande över dem och de talade med tungor och profeterade. ”
Apg. 19:2-6

Här kan vi se att de som enbart hade döpts i Johannes dop, omvändelsens dop i vatten, inte hade fått den Helige Ande.
Paulus berättar att man behöver tro på den som skulle komma efter Johannes för att få den Helige Ande: ”och sa till folket att de skulle tro på honom som skulle komma efter honom, det vill säga på Kristus Jesus.”

Vi ska alltid fylla oss med allt som Gud vill fylla oss med, i stället för att vi ska fylla oss med alkohol så att vi blir berusade och tappar omdömet:

”Och drick er inte berusade av vin, det leder till ett dåligt levnadssätt, utan låt er uppfyllas av Anden.”
Ef. 5:18

Det handlar inte om att vi kontinuerligt behöver be Gud att uppfylla oss med den Helige Ande, att vi annars skulle tappa kraften från Anden om vi inte regelbundet ber om ny påfyllnad.
Utan när vi låter oss uppfyllas av Anden så är det samma sak som att leva i anden tillsammans med Guds Ande, i stället för att vi ska uppfyllas av vårt ”kött” och bli kraftlösa och inte handla efter Guds vilja.
Det finns ingen mall för ett ständigt ”tankande” av Guds Ande, som till slut går på sparlåga inom oss annars. Men ett liv som förblir i Kristus levs heller inte i perioder enbart i ”köttet”, för då kommer kraftlösheten och modlösheten eftersom inget gott kan byggas genom köttet eller komma ur köttet.
Svaret är i stället; vandra alltid i Anden, lev i ständig inre bön, och lev och och förbli i Kristus:

”Be utan uppehåll. Tacka under alla förhållanden, för det är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden.”
1 Thess. 5:17-19

Lärjungarna låter sig uppfyllas av Anden och de känner glädjen i anden, för glädjen i anden är Andens frukt från Gud.
Till och med en ond människa som drivs av onda andar kan glädjas över saker, men den glädjen är inte den andliga glädjen som kommer från Gud och är Guds Andes frukt.
En ”frukt” är inget att ta för givet. En Andens frukt är Andens egna egenskaper, Guds egenskaper, som får synas i en människas liv och genom en människa till andra. Allt tack vare att människan vill vandra i Kristus i stället för i sig själv.
Här uppfylls lärjungarna av glädjen från Gud, genom Anden i sina inre:

”För så har Herren befallt oss: Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du ska bli till frälsning intill jordens yttersta gräns. När hedningarna hörde detta, blev de glada och prisade Herrens ord, och de kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv. Och Herrens ord spreds över hela området. Men judarna hetsade de gudfruktiga och ansedda kvinnorna och de ledande männen i staden och satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. Men de skakade dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium. Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den Helige Ande.”
Apg. 13:47-52

”Men jag säger: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, så är ni inte under lagen. Men köttets gärningar är uppenbara. De är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, avguderi, trolldom, hat, gräl, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, villoläror, missunnsamhet, mord, fylleri, frosseri och annat sådant. Om sådant säger jag er i förväg, som jag också tidigare har sagt, att de som gör sådant ska inte ärva Guds rike. Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, tro, saktmodighet, självbehärskning. Mot sådant är inte lagen. Men de som tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lustar och begär. Om vi lever i Anden, så låt oss också vandra i Anden. ”
Gal. 5:16-25

Vi tittar på några exempel på vad Guds Ande gör i det Gamla testamentet.
För människor blev fyllda med Guds Ande redan i det gamla förbundet, även om Anden inte var utgjuten över allt kött och bodde i varje frälst människa.

Det profeterades om Johannes Döparen, som banade väg för Jesus, Guds Son:

”För han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka och redan i moderlivet ska han bli uppfylld av den Helige Ande.”
Luk. 1:15

”Och hans far Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande och profeterade och sa”
Luk. 1:67

”Detta tilltalade farao och alla hans tjänare, och han sade till dem: ”Finns det någon som har Guds ande som denne man?” Och farao sade till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. ”
1 Mos. 41:37-38

King James Version säger; ”Can we find [such a one] as this [is], a man in whom the Spirit of God [is]?”

Ord inom klammer finns inte i den hebreiska grundtexten, utan är tillagda får språkförståelsens skull.

Gud verkade i Josef genom kärlek, förlåtelse och upprättelse av människor och genom att ge honom profetiska drömmar och gåvan och förmågan att genom Guds Ande tyda drömmar.
Gud utrustar människor som älskar honom:

”Herren sade till Mose: Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam. Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten. Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag gett vishet i hjärtat att utföra allt som jag har gett dig befallning om: uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet, bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret, brännofferaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt ska de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig. ”
2 Mos. 31:1-11

”Mose talade till Herren. Han sade: ”Må Herren, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över församlingen som kan gå i spetsen för dem när de drar ut och kommer tillbaka, och som kan vara deras ledare och anförare så att Herrens församling inte blir som får utan herde.”
Herren svarade Mose: ”Ta Josua, Nuns son, en man som har Anden, och lägg din hand på honom. Du ska ställa honom inför prästen Eleasar och hela församlingen och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon. ”
4 Mos. 27:15-19

”Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose. ”
5 Mos. 34:9

Gud avskiljer människor till speciella tjänster och det yttre tecknet på avskiljning och välsignelse inför Gud, människor och hela andevärlden är bön och handpåläggning.
Gud kan givetvis utrusta och avskilja vem han vill även utan handpåläggning. Guds kallelser och Guds Andes kraft är inte bundna till några speciella människors händer och uttalade ord. Men handpåläggning är en handling i bön och utifrån tro.
Däremot är människors händer inte magiska och kan producera och föra över Guds Ande. Människors händer och ord kan heller inte göra ett dopvatten magiskt. Dopvattnet frälser inte i sig själv, utan är symboliskt Jesu grav. Troshandlingen hos den som vill omvända sig och dö bort från sin fallna människa och uppstå med Kristus visas i vattendopet, och Guds ord och löften gör dopet heligt och verksamt efter Guds vilja.

Det finns samfund som menar att endast vissa utkorade och avskilda människor, som har fått en handpåläggning av vissa andra utkorade och avskilda människor, är de som kan och får förmedla Guds gåvor till andra människor. Att Gud endast använder de som har fått handpåläggning i rakt nedstigande led ända från apostlarna på Jesu tid (successionsordningen), och att de är utvalda att representera Jesu apostlar på ett speciellt sätt.
Men i det nya förbundet står alla lika nära Gud och har alla del i samma Ande. Alla kan höra Guds röst och ta del av Guds välsignelser genom Jesus Kristus. Alla är ett heligt prästerskap, där Översteprästen är Jesus Kristus. Alla är lika viktiga redskap i Guds hand.
I Kristus finns inte någon skillnad på människor. Däremot kan vi ha olika uppgifter, för alla kroppsdelarna i Kristi kropp tjänar tillsammans under samma huvud; Kristus.

Kristna kan fyllas av den Helige Andes kraft ensamma, i sin kammare.

”Om nu ni, som är onda, vet hur ni ska ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte er himmelske Fader ge den Helige Ande åt dem som ber honom?”
Luk. 11:13
 

Det finns bibelställen som handlar om att den Helige Ande manifesterar sig med tungotal, under och tecken genom handpåläggning från någon av apostlarna:

”Då lade de händerna på dem, och de tog emot den Helige Ande.”
Apg. 8:17

”Och när Paulus lade händerna på dem, kom den Helige Ande över dem och de talade med tungor och profeterade.”
Apg. 19:6

”Nu hände det, att Publius fader låg sjuk i en svår magsjukdom med feber. Paulus gick in till honom och bad och lade händerna på honom och helade honom. Sedan detta hänt, kom också de andra på ön som hade sjukdomar och blev helade.”
Apg. 28:8-9

Jesus lade händerna på sjuka:

”Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så att hon blir frisk och får leva”
Mark. 5:23

”Men vid solnedgången kom alla som led av olika slags sjukdomar, och de förde dem till honom. Och han lade händerna på var och en av dem och helade dem. Och onda andar for också ut ur många, och de skrek och sa: Du är Kristus, Guds Son. Då befallde han dem strängt och tillät dem inte att tala, eftersom de visste att han var Kristus.”
Luk. 4:40-41

”Men när Jesus såg henne, kallade han henne till sig och sa till henne: Kvinna, du är fri från din sjukdom, och han lade händerna på henne, och genast rätade hon på sig och prisade Gud.”
Luk. 13:12-13

”Men när Jesus såg detta, blev han upprörd och sa till dem: Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, för sådana hör Guds rike till. Sannerligen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike såsom ett barn kommer aldrig dit in. Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.”
Matt. 10:14-16

Jesus är vår förebild. Han botade och välsignade människor genom att be och lägga händerna på dem. Men även med enbart ord och bön.
Jesus reste upp Lasarus från de döda utan att lägga händerna på honom:

”Då tog de bort stenen från stället där den döde låg. Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig. Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig. Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut. Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.”
Joh. 11:41-44

Även apostlarna blev förmedlare av helande endast genom bön i tro, utan någon speciell handpåläggning:

”När han fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i templet, bad han om en gåva. Och tillsammans med Johannes fäste Petrus sina ögon på honom och sa: Se på oss. Då såg han på dem, i förväntan att han skulle få något av dem. Men Petrus sa: Silver och guld har jag inte, men det jag har det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: Stå upp och gå! Han tog då honom vid högra handen och reste upp honom, och genast fick han styrka i sina fötter och vrister, och hoppade upp, stod och gick omkring. Och han följde dem in i templet, gående och hoppande och prisande Gud. Och allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud.”
Apg. 3:3-9

Och Petrus förklarade hur helandet var möjligt:

”Och genom tron på hans namn har denne som ni ser och känner fått styrka av hans namn. Och tron som kommer genom honom har gett honom hans fulla hälsa inför er alla.”
Apg. 3:16

”Och Petrus sa till honom: Eneas, Jesus Kristus helar dig. Stå upp och gör själv i ordning din bädd! Och genast steg han upp.”
Apg. 9:34

”Då skickade Petrus ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sa: Tabita, stå upp. Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.”
Apg. 9:40

Människor tog dukar och kläder som Paulus hade rört, och människor blev helade:

”Och Gud gjorde under, av ovanligt slag genom Paulus händer, så att de också tog dukar och plagg som hade rört hans kropp till de sjuka och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut från dem”
Apg. 19:11-12

Allt handlar om tro och förtröstan. Tron på Gud. Tron på Jesus Kristus. Och handlingar kan förmedla tro och vittna om tro.
Vissa delar i Kristi kropp har fått den speciella gåvan att utföra mirakler och att bota sjuka med Andens kraft:

”För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande, till en annan tro genom samme Ande, till en annan gåvor att bota sjuka av samme Ande, till en annan kraft att utföra mirakler, till en annan profetians gåva, till en annan att skilja mellan andar, till en annan att tala olika slags tungotal, till en annan att uttyda tungotal. Men allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar åt var och en särskilt efter sin vilja.”
1 Kor. 12:8-11

Summering:

Handpåläggning beskrivs som en av den kristna lärans grunder, liksom dopet, uppståndelsen och domen:

”Låt oss därför lämna de första grunderna av Kristi lära och sträva vidare mot det som hör till fullkomligheten. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och med tro på Gud, med läran om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom.”
Hebr. 6:1-2

Handpåläggning är ett naturligt uttryck för tro och välsignelse och för Andens gåvor. Men både tro, välsignelse och Andens gåvor fungerar även utan handpåläggning.
Gud har inte bundit sig själv vid någon människas händer för att kunna förmedla sin kraft. Likaså kan Gud frälsa människor utan vattendopet och utan nattvarden.
Men det finns en rättfärdig väg i tro där handlingarna symboliserar tron, för församlingen, för andra människor och för hela andevärlden.

Gud låter inte någon människa styra Anden, och ingen människa bestämmer vilken gåva som ska delas ut och till vem den ska delas ut. Men Gud använder människors böner, människors längtan och strävan att vilja tjäna Honom. Gud använder också människors vilja att lägga händerna på människor i bön. Gud kan komma med sin kraft genom handpåläggning men även utan handpåläggning.
Det är inte människor som bär på övernaturliga krafter utan det är Gud som verkar genom vem han vill, när han vill. Gud har inte valt ett system där den Helige Ande och dess kraft, visdom och glädje endast förmedlas av människor på ett stereotypt sätt, som en ”lag”.  

Om Andens gåvor och kraft endast ges vid en speciell typ av handpåläggning blir konsekvensen av den teologin att alla kristna inte blir utrustade med den kraft de behöver för sin tjänst för Gud och människor, för att kunna vittna om Jesus Kristus ända till jordens yttersta gräns. Vilket är alla kristnas kallelse och det som alla kristna är utrustade för. Då kommer i stället otaliga mängder av kristna att gå kraftlösa. Och detta för att Gud i så fall begränsas av att människor inte kan eller vet att de ska lägga händerna på alla som har blivit kristna och be på ett speciellt sätt.
Men vad säger Bibeln:

”För i en Ande har vi ju alla blivit döpta till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig slavar
eller fria, och i en Ande har vi alla fått att dricka.”
1 Kor. 12:13

När vi låter oss uppfyllas av Anden är det samma sak som att känna den innerliga andliga gemenskapen med Gud, i stället för att leva ”i köttet” och uppfyllas av vårt eget ”kött”. För det är när vi lever i köttet som vi blir kraftlösa och riskerar att gå enbart i egen bristande mänsklig kraft och i negativa och till och med destruktiva känslor och tankar.
Att bli fylld av Anden, uppfylld i sin ande, kan vara att påtagligt känna Andens glädje, frid och kraft på ett starkt sätt i sitt inre. Men att uppfyllas av Anden får inte enbart bli något självändamål. Den egna andliga uppbyggnaden kan vara viktig, men allt Anden gör är också till för att tjäna församlingen, hela Kristi kropp. Direkt genom gåvor och tjänster, eller indirekt genom att Anden först bygger upp någon för en tjänst eller gåva för att sedan kunna välsigna andra med den.

Tungotalet bygger upp människan eftersom vår ande då verkar i Andens kraft på ett övernaturligt sätt och bygger upp Guds församling eftersom Guds budskap och tilltal samt ett liv i Ande och kraft alltid bygger upp. Alla övernaturliga gåvor verkar i Anden på ett övernaturligt sätt och bygger upp församlingen och får den enskilde kristne att växa i anden. Blir någon del inte uppbyggd så blir andra delarna lidande. Läs gärna ”Kan man växa i anden?”.
Paulus skriver att tungotalet ska bygga upp andra människor. Tungotalet är ett förmedlat befintligt språk, med ett budskap till människor och till ett vittnesbörd för människor. Tungotalet är en av Andens gåvor, och det finns en mening med den gåvan liksom med alla andra gåvor från Anden; de ska alla tjäna och bygga upp människor, samt ära Gud.

När den Helige Ande faller på någon så betyder det inte att Anden kommer fallande från himlen, utan att Anden plötsligt uppfyller en människa så att det känns och märks. Du kan plötsligt uppfyllas av en salig glädje och lust att prisa Herren, eller så kan du inte hålla tillbaka tårar av tacksamhet som väller upp ur ditt inre.
Anden kan bo i en människa hela tiden men ibland upplevas starkare i kraft. Ofta vid tillbedjan, lovprisning och bön.
Man bygger inte sin tro på någon fysisk eller själslig känsla, utan på den innerliga gemenskapen som en människas ande har med Guds Ande, som kan kännas stark och påtaglig i människans innersta. Guds Ande är liv och kraft, och liv och kraft passerar inte obemärkt förbli i en människas innersta.
Människan har dock uppgiften att:
1) Leva i lyhördhet till den Helige Andens röst och ledning, och inte bedröva och såra Anden.
2) Lära sig urskilja vad som är den egna själens tankar och känslor – och vad som är Andens röst, kraft, och vilja.

”Välsignad vare Gud och vår Herre Jesu Kristi Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i det himmelska, såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag, sin härliga nåd till pris, i vilken han har tagit emot oss i den Älskade. I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom, som han har låtit flöda över oss med all visdom och allt förstånd, efter att ha låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt sitt välbehag, som han har bestämt inom sig själv, med hänsyn till den planen, att i tidernas fullbordan sammanfatta allt i Kristus, både det som är i himlarna och det som är på jorden – i honom. I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda i enlighet med hans avsikt, som verkar allt efter sin viljas rådslut, för att vi ska vara hans härlighet till pris, vi som förut har hoppats på Kristus. I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade Helige Ande som ett sigill, som är en pant på vårt arv, fram till återlösningen av hans egendom, hans härlighet till pris.”
Ef. 1:3-14

I Kristus är vi alla välsignade med Guds alla välsignelser.
Genom sin rikliga nåd låter Kristus ”all visdom” och ”allt förstånd” ”flöda över oss”.
Vi behöver göra vår del; öppna våra hjärtan och ta emot, i ödmjukhet, i tro och i kärlek.
I Jesus Kristus har vi alla fått den utlovade Helige Ande som ett sigill och en pant på vår frälsning.
Den viktigaste frågan är; Har vi överlåtit hela våra liv till Kristus?

Det handlar inte om att vi kontinuerligt och metodiskt behöver be Gud att uppfylla oss med den Helige Ande, för att vi annars skulle tappa kraften från Anden om vi inte regelbundet ber om ny påfyllnad. Att vi likt en bil som förbrukar bensin måste tanka kontinuerligt, på ett visst sätt med en viss bensin, för att kunna köra vidare och inte bli stående.
Däremot behöver människan välja sin väg dagligen; Andens…eller ”köttets”. De båda ligger alltid i strid med varandra (Gal. 5:16-17). ”...låt er uppfyllas av Anden.” (Ef. 5:18)

”För de som är köttsliga tänker på det som hör till köttet, men de som är andliga tänker på det som hör till Anden.
För köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid.
För köttets sinne är fiendskap mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Och de som är köttsliga kan inte behaga Gud.
Men ni är inte köttsliga utan andliga, om Guds Ande verkligen bor i er.
Men om någon inte har Kristi Ande så tillhör han inte honom.”
Rom. 8:5-9

Det är människans egen vilja att leva i ”köttet” som gör att Anden är på ”sparlåga” i livet, samt undervisning som inte ger tro och ett liv som inte levs i tro.
”Köttet” står i vägen och blir till hinder ifall människan lever ett ”köttsligt” liv, inte lever efter Guds vilja och inte hämtar andliga näringen i Guds Ord.

”Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.”
Joh. 4:34

När människan väljer att leva ett liv i ”köttet”, och därmed gå sin egen väg, förhärdar hon sitt hjärta i motståndet mot Guds vilja och ledning och hon låter sig utarmas av ”näringsbrist”.
Guds Ande manar, tillrättavisar, förmanar, varnar människan…och till slut avviker från den människa som inte vill veta av Guds väg.
Anden har då ”släckts” i människan…genom hennes egna viljebeslut att lämna Guds väg.

För ”den rättfärdige ska leva av tro” (Rom. 1:17, Hebr. 10:38, Hab. 2:4).
Tro är att leva med Gud i sitt hjärta, och älska Honom över allt annat.
Tro är en viljehandling, där hjärtat alltid vill behaga och följa sin Älskade.
Tro är ett liv, som påverkar allt i livet.
”Allt är möjligt för den som tror.” (Mark. 9:23)
Det är upp till varje kristen att söka Guds fullkomliga vilja och att vandra i Anden, att ständigt leva i Kristus.

”Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen.
Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.
Om ni älskar mig, så håll mina bud.”
Joh. 14:13-15

”Likaså säger jag er: Be och ni ska få, sök och ni ska finna, bulta och det ska öppnas för er.
För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska det öppnas.
Och vem bland er är den far, som när hans son ber honom om ett bröd, ger honom en sten, eller om han ber om en fisk, ger honom en orm i stället för en fisk, ger honom en sten eller om. eller om han ber om ett ägg, räcker honom en skorpion?
Om nu ni, som är onda, vet hur ni ska ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska inte er himmelske Fader ge den Helige Ande åt dem som ber honom?”
Luk. 11:9-13

Jesus visar sig för lärjungarna, efter uppståndelsen:

”Frid vare med er. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada när de såg Herren. Då sa Jesus än en gång till dem: Frid vare med er. Såsom Fadern har sänt mig, så sänder också jag er. När han hade sagt detta, andades han på dem och sa till dem: Ta emot den Helige Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
Joh. 20:19-23

Lärjungarna hade redan omvänt sig från sina synder och blivit rättfärdiggjorda genom sin tro och kärlek till Jesus och Fadern. De följde Jesus av hela sina hjärtan.
På pingstdagen skulle Hjälparen sändas till jorden av Kristus, och Anden skulle utgjutas över allt kött. Då skulle även lärjungarna få den Helige Ande boende inom sig. Inte bara få uppfyllas av Andens kraft tillfälligt, för att kunna vittna och utföra mirakler, som när Jesus sände ut sjuttio lärjungar i Luk. 10.
När Jesus andades på lärjungarna så sände han dem genom sin egen auktoritet och sitt eget gudomliga ämbete. I det nya förbundet verkar Anden genom alla pånyttfödda; Kristi kropp, och tecken och under, nådegåvor och heliga tjänster finns i och genom den Helige Andes liv och kraft; genom Kristi Ande.

 / M.H.