Kom Jesus med en ny religion? Förnyade Jesus judendomen, eller har människor förnyat judendomen?
Ibland har en del människor gjort en skarp gräns mellan judendomen och kristendomen, och kan mena att delar av det som står i det Gamla testamentet inte rör kristna utan enbart judar.
När vi diskuterar om religioner så går det att se en skiljelinje, men när vi diskuterar Bibelns helhet och trovärdighet samt profetior, uppfyllnader, Guds vilja och planer så kan vi inte rycka upp rötterna och skilja kristendomen från judendomen.
Och vi ska titta på varför.
Svaret på om det skapades en ny religion kan bli både nej och ja, eftersom det blir en definitionsfråga gällande innebörden av ordet ”religion”.
Religion kan definieras utifrån idéer och trossatser men också som funktioner som specifika beteenden, praktiker, moraliska och etiska principer, världsåskådningar, texter, helgedomar, profetior och organisationer. Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att religion är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild. Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.
Ser vi på judendomen och kristendomen, så definieras de idag som två olika religioner.
Jesus föds som jude, och kallas jude genom att tillhöra Juda stam. Juda var en av Jakobs tolv söner, som sedan tillsammans blev de tolv stammarna av Guds folk.
”Men en av de äldste sa till mig: Gråt inte. Se, lejonet av Juda stam, Davids rot, har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.”
Upp. 5:5
”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan.”
Upp. 22:16
”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren.”
Jes. 11:1-2
”Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig. På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.”
Jes. 11:10-12
Jesus omskars på den åttonde dagen. Han följer alla de judiska traditionerna och buden som folket fått när Gud slöt sitt förbund med dem. I templet samlas alla för bön, läsning av lagen och profeterna samt för offrande i olika högtider för folkets synder.
Jesus undervisar sedan folken angående Guds bud.
Men Jesus ställer också allt på sin spets. Han inte bara undervisar och påminner om vad lagen och profeterna säger, utan man kan säga att Jesus förstärker lagen genom att säga: ”Ni har hört att…”, ”Men jag säger er…”.
I stället för att ta bort Guds bud så visar Jesus kärnan i buden; hjärtat, önskan och meningen med buden. Gud vill inte ha en blind lydnad av människor. Han vill att människor ska följa honom av hjärtat, genom hjärtats förtröstan, tro och kärlek till honom.
Detta säger Gud redan under det gamla förbundets tid, när han säger till folket:
”Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor, för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer. Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod? Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.” Men till den gudlöse säger Gud: ”Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun, du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?”
Ps. 50:9-17
Jesus visar också fariséerna och de skriftlärda att det inte räcker med att försöka vara laglydig på ett hårdhjärtat och dömande sätt mot andra, utan att hjärtats tankar, omsorgen, motiven, förlåtelsen och barmhärtigheten är det essentiella i allt följande av Guds bud.
I Hebr. 9:1 står det:
”Nu hade väl också det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänst och en jordisk helgedom.”
Sedan räknas de religiösa ordningarna upp; den speciella inredningen, det allra heligaste bakom förlåten, förbundsarken med lagtavlorna, prästernas offerförättande med gåvor och djuroffer och föreskrifter om reningar.
Så berättas det om Jesus, och de förändringar som skedde:
”Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma, genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen.”
Hebr. 9:11
”Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet, hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.”
Hebr. 9:12-14
”Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.”
Hebr. 9:15
Det som kallas det gamla förbundet, mellan Gud och det folk som kom att kallas Guds folk, är också ett testamente. Ett nytt testamente ersätter det gamla testamentet.
”För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.”
Hebr. 9:16-18
”För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebr. 9:19-22
I det nya förbundet, som inträtt genom Jesus död, så kan man se förändringar i både beteenden, praktiska handlingar, helgedom, texter och framför allt i framtidstron.
De som fortsatte att leva i judendomen förnekade Jesus som den Messias som skulle komma, som profeterna talade om. Man väntar fortfarande på Messias. Inom judendomen finns alla 613 lagarna från det gamla förbundet kvar att följa, och de vill bygga upp templet i Jerusalem igen och börja offra som tidigare.
Jesu lärjungar, apostlarna, vittnar om det Jesus undervisade.
En stor andlig skillnad finns i det som kallas för ”Kristi hemlighet”; att frälsningen kommit till både judar och hedningar och att den Helige Ande skulle bli ”utgjuten över allt kött” och bo i varje frälst människa.
Aposteln Paulus blir personligen kallad av Jesus under sin resa till Damaskus, och får sedan uppenbarelser om ”Kristi kropp” och vad detta innebär både andligen och praktiskt. Det är verkligen något nytt som har kommit i och genom Kristus.
Detta nya kan summeras genom det som visas i hela det Nya testamentets alla texter.
Inom kristendomens religion har betydande förändringar kommit:
– Profetior har gått i uppfyllelse.
– Nya profetior har tillkommit.
– Hela världens frälsare har kommit: Jesus Kristus.
– Frälsningen finns genom tro och nåd, i stället för genom laggärningar.
– Jude är den som är omskuren i hjärtat genom tro.
– Den Helige Ande bor i alla som är frälsta.
– Lagens bokstav på stentavlor har bytts till Andens lag i hjärtat.
– ”Guds egendomsfolk” är nu alla frälsta genom Jesus Kristus.
– Dop i vatten istället för omskärelse av hud.
– Tillbedjan måste inte ske i tempel, utan Gud tillbes ”i ande och sanning”.
– Nya minneshögtider firas istället för judiska högtider från det gamla förbundet.
– Präst-systemet och ”tionde”-systemet försvinner när tempeloffrandet försvinner.
– Djuroffrandet är slut.
– 613 lagar måste inte hållas.
– Lagen och profeterna sammanfattas i Jesu bud.
– Både det Gamla testamentets skrifter och det Nya testamentets skrifter blir ”helig skrift”.
– Tron på en treenig Gudom: Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden.
Jesus kommer inte med motivet att skapa en ny religion, men Jesus blir ändå en vägdelare.
Jesus kom för att alla judar skulle följa honom.
I den första församlingen som bildades, efter Jesus himmelsfärd, kallades lärjungarna först för ”en sekt” och följare av ”den vägen” (Apg. 9:2, 22:4), och det var när Barnabas och Paulus spridit evangeliet till Antiokia som de började kallas för ”Kristus-följare”, kristna (Apg. 11:26).
De första Kristus-följarna ansågs avvikande från judendomen och försökte också bekämpas och stoppas av judendomens följare.
Men Jesus var aldrig någon slags sektledare. Han tog aldrig avstånd från de judiska skrifterna och predikade alltid öppet i templen och för folken. Däremot blev han anklagad för hädelse och därför dömd till döden av översteprästerna, de äldste och de skriftlärda inom judendomen. Anklagelsen var att Jesus sa att han var Guds son, att han utgått från Fadern och ”kommit ner” från Fadern, och att han var ”ett med Fadern”:
”Judarna svarade honom och sa: Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33
”Då tog översteprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Han har hädat. Vad behöver vi fler vittnen till? Se, ni har nu hört hans hädelse! Vad anser ni? Då svarade de och sa: Han är skyldig till döden.”
Matt. 26:63-66
Summering:
Kristendomen och judendomen har samma grund i begynnelsen; judendomen.
De två religionerna delar tron på det Gamla testamentets alla böcker.
I det Gamla testamentet finns Guds folks historia och alla profetiorna om Jesus Kristus.
Där finns Guds lagar och bud på stentavlorna, som är föregångare till ”Andens lag”.
Där finns Guds plan för sitt folk och profetior om ett nytt och bättre förbund.
Där finns förklaringen till att Jesus behövde komma som världens frälsare och bli den ”andre Adam”.
Där finns förklaringen till varför människan och skapelsen väntar på upprättelse och oförgänglighet.
Där finns grunden till synden och människans fallna natur, som Jesus behövde försona i en ställföreträdande död.
Där finns skapelsens början, där allt skapas genom Ordet Jesus Kristus, Fadern och Anden.
Där finns den överhängande delen av alla bibelställen som Uppenbarelseboken hänvisar till i visionerna.
Där finns skuggbilderna av allt som skulle fullkomnas och fullbordas i och genom Jesus Kristus.
Kristna läser också alla böcker i det Nya testamentet, som vittnar om Jesus Kristus och det nya förbundets uppfyllelse, innehåll och betydelse, och den första församlingens tid, samt innehåller brev till församlingar från apostlarna som visar hur kristna ska leva.
Det Nya testamentet har sitt fokus på evangeliet om Jesus Kristus och Guds rike. Inom kristendomen tror man att hela Bibeln är en ”Helig Skrift” inspirerad av Guds Ande.
Judarna följer texterna som finns i Tanach (det Gamla testamentet).
I Tanach finns Torah, Neviim och Ketuvim. Torah är Lagen. Neviim är Profeterna. Ketuvim är resten av böckerna; poesi, visdom, historia och apokalyptiska skrifter.
Judar läser även Talmud, som är en omfattande skriftsamling som blev klar på 500-talet e.Kr. och innehåller de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar.
I och med det så går både praktisk handling, lagar, högtider och tro två skilda vägar.
Även förväntningarna på framtiden skils åt.
Inom judendomen väntar man på att Messias (hebreiska Mashiach) ska komma och att han ska återupprätta det fysiska Israel genom att bli kung och regera över alla folk på jorden. Han kommer inte att vara gudomlig utan en mänsklig ledare.
Inom kristendomen väntar man på sin Herre Jesu Kristi återkomst, uppståndelsens dag och domens dag, där ondskan får sitt slut och allting blir nytt. Jesus Kristus uppstod och steg upp till Fadern, och återkommer på samma sätt som han steg upp.
/ M.H.
