Att vara en jude kan betyda två saker; att vara en genetisk jude genom arv eller att ha konverterat till judendomen.
Men man kan även se det ur andra perspektiv; det bibliska och det världsliga.
När det gäller det bibliska så ser vi vad Bibelns ord säger, och definitionen ”jude” förändras när Jesus kommer med det nya förbundet. När det gäller det världsliga så är definitionen annorlunda, för när vi beskriver länder och folkslag så kallas det etniska folkslag som har sitt historiska bibliska ursprung i Israel för judar, samt de som konverterat till den judiska religionen.
Men här fokuserar vi på den bibliska definitionen. För den ändrar helt innebörden av vilka som är ”judar” och vad det innebär. Och detta har en grundläggande betydelse för hur vi tolkar annat i Bibeln.
Allt får sin förklaring i det Nya testamentet.

---

Gud planerade för sitt egendomsfolk. Han välsignade Abraham och ingick förbund med honom, där löften om en oräknelig skara skulle bli hans säd, hans kommande arvingar.
Abraham och hans familj förs av Gud in i Kanaans land, löfteslandet.
I profetiorna skulle frälsaren från Davids ätt födas i Betlehem, och Jesus skulle kallas ”Lejonet av Juda” eftersom Jesus föddes som människa in i Judas stam. Och Juda var son till Jakob, som senare fick namnet Israel. Jakob blev stamfader till Israels 12 stammar, där sönerna representerade varje enskild stam.
De som tillhör judendomen förnekar att kristendomens Jesus Kristus är den Messias som Skrifterna profeterar om, så de väntar fortfarande på den Messias som skulle komma. Och därför lever de fortfarande i det gamla förbundet med allt vad det innebär i praktisk handling, lagar, högtider och tro. Judendomen lär att Guds folk enbart är de genetiska judarna och de som helt följer judendomens lära.

Jesus föddes som en jude, både genetiskt genom arv och i efterföljelse av Guds lagar till det judiska folket.
Jesus kom med det nya förbundet som Gud hade utlovat och profeterat om, och det förbundet ingicks med det judiska folket. Därför sa Jesus att han hade ”kommit för de förlorade fåren av Israel”. För de var förlorade, genom sin bortvändhet från Gud och sin avgudadyrkan. De bröt förbundet med sin Gud, det förbund som hade villkor med efterföljelse och välsignelser eller brott och förbannelser som konsekvenser:

”Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning. Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.”
Mos. 30:15-20

När judarna hade brutit förbundet så fortsatte ändå Gud att hålla sina löften till fäderna, för Gud är barmhärtig och trofast i sina förbund.
Men nu kom Gud med ett nytt slags förbund. Inte likt det förra, utan ett helt nytt och mycket bättre. Och det innebar helt nya saker för både de judar som kallats för Guds folk i det gamla förbundet och för hednafolk runt om i världen:

”Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem utur Egyptens land –förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre –säger Herren. Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren! ”Alla ska känna mig från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.”
Jer. 31:31-34

”Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.”
Rom. 11:26-27

”För alla Guds löften har i honom fått sitt ja och genom honom sitt amen, Gud till ära genom oss.”
2 Kor. 1:20

Befriaren Jesus Kristus är syndernas försonare och lagens fullkomnare, och genom Honom och i Honom har alla Guds löften fått sin fullbordan.
Någonting helt nytt har verkligen kommit; ett nytt och bättre förbund.
Jesus Kristus har nu rivit ner den skiljemur som funnits mellan judar och hedningar:

”Tänk därför på att ni, som förut var hedningar i köttet och blev kallade oomskurna av dem som kallas omskurna genom den omskärelse som är gjord på köttet med händer, att ni på den tiden var utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte, utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som en gång var långt borta, i Kristus Jesus kommit nära genom Kristi blod. För han är vår frid. Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en kropp genom korset, sedan han genom det hade dödat fiendskapen. Och han kom och predikade frid för er som var långt borta och för dem som var nära. För genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.
Därför är ni nu inte längre gäster och främlingar utan medborgare med de heliga och tillhör Guds familj, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Jesus Kristus själv. I honom sammanfogas hela byggnaden och växer till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni sammanbyggda till en Guds boning genom Anden.”
Ef. 2:11-22

Hedningarna får nu också kallas för ”Guds egendomsfolk” när de tar emot Jesus Kristus. Gud kallar nu alla människor från mörkret till sitt underbara ljus:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet.”
1 Petr. 2:9-10

I det nya förbundet räknas man som jude på ett nytt sätt:

”Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är det omskärelse som sker utvärtes på köttet. Utan jude är den som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom anden och inte genom bokstaven.”
Rom. 2:28-29

Alla Guds löften till judarna tillhör nu även alla hedningar som blir frälsta, eftersom definitionen på vem som är jude blir annorlunda genom att det är hjärtat som avgör och inte kroppen och ”det yttre”.
Alla har även fått del i samma välsignelser genom Jesus Kristus, och samma medborgarskap i Guds rike genom Kristus.

Paulus gör i det nya förbundet en distinkt skillnad mellan judar inom judendomen och de som följer Jesus Kristus. Han beskriver de etniska judarna som ”landsmän efter köttet, israeliter”:

”För jag skulle önska att jag själv vore förbannad från Kristus för mina bröders skull, mina landsmän efter köttet, som är israeliter, dem tillhör barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och gudstjänsten och löftena. Dem tillhör också fäderna, och från dem kom Kristus efter köttet. Han som är över allting, Gud, välsignad* i evighet.”
Rom. 9:3-5

Men skriver efter detta:

”Men inte så, som om Guds ord skulle ha blivit om intet, för inte är alla de Israel, som härstammar från Israel. Inte heller är de alla barn, därför att de är Abrahams säd, utan genom Isak ska säd uppkallas efter dig. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas som säd.”
Rom. 9:6-8

Paulus ber för israeliterna:

”Bröder, mitt hjärtas önskan och bön till Gud för Israel är, att de ska bli frälsta.”
Rom. 10:1

Och Paulus skriver sedan:

”Jag frågar då: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Nej, inte alls! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. Och om deras fall har varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska inte deras fulla antal bli? För jag talar till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel, prisar jag min tjänst, om jag på något sätt skulle kunna väcka avund hos dem som är mitt kött och frälsa några av dem.”
Rom. 11:12-14

Det är till och med en sådan radikal skillnad så att löftet till Abraham upphävs ifall alla judar är arvingar genom att hålla lagen och den yttre omskärelsen:

 ”För om de som är av lagen är arvingar, så har tron blivit betydelselös och löftet upphävt.”
Rom. 4:14 

Det finns alltså 3 kategorier av folk i det Nya testamentet.
Paulus säger att han önskar att sina landsmän, israeliterna, ska bli frälsta. Judarna hör till judendomen.
Här ser vi ytterligare bekräftelse på den uppdelningen, där ”Guds församling” och ”judendomen” inte längre är samma sak:

”Ni har ju hört om mitt liv förut i judendomen, att jag då oerhört mycket förföljde Guds församling och försökte utrota den. Och jag gick längre i judendomen än många jämnåriga i mitt folk och ivrade ännu mer än de för mina fäders traditioner.”
Gal. 1:13-14

Sedan förändrades Paulus liv totalt, och han gick från judendomen till att bli en ny skapelse i Jesus Kristus:

”Men för min del vill jag aldrig någonsin berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. För i Kristus Jesus är varken omskärelse eller förhud till någon nytta, utan en ny skapelse.”
Gal. 6:14-15

Och med ”jude” menas att den som blir frälst genom att ta emot Jesus Kristus inympas i det sanna olivträdet, som symboliserar Guds folk. Detta symboliska släktträd innehåller alla troende genom alla tider, och börjar med Abraham som blir välsignad av Gud för sin tro och lovad en oräknelig säd av avkommor, som blev avkommor andligen genom samma tro som Abraham.

Jesus gick till rätta med judarna, angående vilka som är Abrahams säd och arvingar:

”Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria. De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria? Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förbliför evigt. Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria. Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er. Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.”

Jesus pekar på deras synd, som ligger i att de inte vill göra Faderns goda gärningar och att de inte älskar Jesus och tror att han är sänd från Gud.
Jesus vet också att de är arvingar till Abraham ”efter köttet”, ett släktskap som sitter i generna.
Deras gärningar och tankar gör dem i stället till arvingar till lögnens fader, eftersom de vill döda Jesus, Guds son:

”De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader. Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barnskulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. Ni gör er faders gärningar.” Då sa de till honom: Vi är inte född i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud. Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord. Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget därför att han är en lögnare och dess fader. Men eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte? Vem av er överbevisar mig om synd? Och om jag säger sanningen, varför tror ni mig inte? Den som är från Gud, han hör Guds ord. Därför hör ni inte, eftersom ni inte är från Gud.”

Judarna anklagar också Jesus för att ha en ond ande. Då säger Jesus att den som tror på hans ord aldrig någonsin ska dö, och när Jesus säger att han både känner Fadern och fanns till innan Abraham fanns till så vill de döda honom:

”Då svarade judarna och sa till honom: Säger vi inte rätt, att du är en samarit och har en ond ande? Jesus svarade: Jag har inte någon ond ande, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig. Och jag söker inte min ära. Det finns en som söker den och som dömer. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden. Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden. Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda.”

Judarna, som inte tror att Jesus är sänd från Fadern, vill slutligen döda honom för hädelse:

”Till vem gör du dig själv? Jesus svarade: Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni säger är er Gud, ändå har ni inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad. Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham? Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till. Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig och gick ut från templet. Han gick rakt igenom dem och kom förbi på det sättet.”
Joh. 8:31-59

Jesus gör en klar åtskillnad mellan någon som är en genetisk jude och någon som är en Abrahams arvinge. Det är tron på Jesus själv som gör skillnaden.
Vi ser detta bekräftas av Petrus i hans brev. Och vi ser först vilka han vänder sig till:

”Petrus, Jesu Kristi apostel, till de främlingar som bor kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien, utvalda enligt Guds, Faderns, förutseende genom Andens helgelse till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i överflödande mått.”
1 Petr. 1:1-2

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, men nu är Guds folk. Ni som inte hade fått barmhärtighet, men nu har fått barmhärtighet.”
1 Petr. 2:9-10

Hedningarna har blivit Guds folk tillsammans med de judar som tagit emot sin frälsare Jesus Kristus. Tillsammans sitter de på det sanna olivträdet, som symboliserar Guds folk och församling. Hedningarna blir inympade i olivträdet. Och de judar som omvänder sig blir åter ditsatta på trädet, eftersom de blivit bortbrutna genom sin otro och sitt svek mot Gud.

”Och även de ska bli inympade, om de inte fortsätter i sin otro, för Gud är mäktig att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från det olivträd som är vilt av naturen och mot naturen har ympats in i ett ädelt olivträd, hur mycket mer ska då inte de som är naturliga grenar kunna ympas in i sitt eget olivträd?”
Rom. 11:23-24

Och på detta sätt ska de ympas in i Olivträdet igen, genom att profetian från Jer. 31:31 gick i uppfyllelse när frälsaren kom, och profetian citeras av Paulus:

”Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. Så när det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull. För sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. För liksom ni tidigare inte trodde på Gud, så har ni nu genom deras otro fått barmhärtighet. Så har också de nu inte trott, för att genom den barmhärtighet som ni har fått, också de ska få barmhärtighet. För Gud har inneslutit alla under otro, för att han ska förbarma sig över alla.”
Rom. 11:26-32

Gud förbarmar sig över alla människor, både judar och hedningar. Gud älskar det judiska folket ”för fädernas skull”, och deras utkorelse, gåvor och kallelser ångrar Gud inte. Efter att judarna brutit det gamla förbundet med Gud, genom avgudadyrkan och svek, så innesluts nu alla judar och hedningar under samma otro. Men genom det nya och bättre förbundet, genom Jesus Kristus, innesluts alla som omvänder sig av Guds barmhärtighet och nåd.
Alla tillhör då det sanna Olivträdet. Alla är då Abrahams säd och arvingar enligt löftet. Alla är då omskurna genom hjärtats omskärelse, genom den Helige Ande.
I Kristus är alla lika:

”För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus. Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet.”
Gal. 3:27-29

---

Summering:

De som är födda judar genom arv och gener kallas enligt Bibeln för israeler. Det skriver Paulus specifikt om. Paulus skriver också: ”Jude är man ju inte till det yttre…”
De som Jesus räknade som sanna judar, som har Gud som sin Fader, var inte de som hade det gamla förbundets tecken på tillhörigheten av Guds egendomsfolk; omskärelsen av förhuden. Det var i stället de som älskade Jesus som sin frälsare och som därmed blev omskurna i hjärtat genom den Helige Ande och därigenom kallas för ”Abrahams säd” och arvingar genom tron.
I det nya förbundet är ”jude” hädanefter de judar och de hedningar som tillber Jesus Kristus och bekänner honom som sin Frälsare och Herre.
Detta är möjligt tack vare att Jesus har rivit ner skiljemuren mellan jude och hedning, genom att alla som lever det nya andliga livet i Kristus blir ett, genom tro och Ande.
I det nya förbundet är Guds egendomsfolk alla som lever sina liv i Kristus.

/ M.H.

Kom Jesus med en ny religion? Förnyade Jesus judendomen, eller har människor förnyat judendomen?
Ibland har en del människor gjort en skarp gräns mellan judendomen och kristendomen, och kan mena att delar av det som står i det Gamla testamentet inte rör kristna utan enbart judar.
När vi diskuterar om religioner så går det att se en skiljelinje, men när vi diskuterar Bibelns helhet och trovärdighet samt profetior, uppfyllnader, Guds vilja och planer så kan vi inte rycka upp rötterna och skilja kristendomen från judendomen.
Och vi ska titta på varför.

---

Svaret på om det skapades en ny religion kan bli både nej och ja, eftersom det blir en definitionsfråga gällande innebörden av ordet ”religion”.
Religion kan definieras utifrån idéer och trossatser men också som funktioner som specifika beteenden, praktiker, moraliska och etiska principer, världsåskådningar, texter, helgedomar, profetior och organisationer. Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att religion är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild. Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.

Ser vi på judendomen och kristendomen, så definieras de idag som två olika religioner.
Jesus föds som jude, och kallas jude genom att tillhöra Juda stam. Juda var en av Jakobs tolv söner, som sedan tillsammans blev de tolv stammarna av Guds folk.

”Men en av de äldste sa till mig: Gråt inte. Se, lejonet av Juda stam, Davids rot, har vunnit seger, så han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.”
Upp. 5:5

”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att han skulle vittna för er om detta i församlingarna. Jag är Davids rot och ättling, och den klara morgonstjärnan.”
Upp. 22:16

”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren.”
Jes. 11:1-2

”Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig. På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.”
Jes. 11:10-12

Jesus omskars på den åttonde dagen. Han följer alla de judiska traditionerna och buden som folket fått när Gud slöt sitt förbund med dem. I templet samlas alla för bön, läsning av lagen och profeterna samt för offrande i olika högtider för folkets synder.
Jesus undervisar sedan folken angående Guds bud.
Men Jesus ställer också allt på sin spets. Han inte bara undervisar och påminner om vad lagen och profeterna säger, utan man kan säga att Jesus förstärker lagen genom att säga: ”Ni har hört att…”, ”Men jag säger er…”.
I stället för att ta bort Guds bud så visar Jesus kärnan i buden; hjärtat, önskan och meningen med buden. Gud vill inte ha en blind lydnad av människor. Han vill att människor ska följa honom av hjärtat, genom hjärtats förtröstan, tro och kärlek till honom.
Detta säger Gud redan under det gamla förbundets tid, när han säger till folket:

”Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor, för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt. Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer. Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod? Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.” Men till den gudlöse säger Gud: ”Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun, du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?”
Ps. 50:9-17

Jesus visar också fariséerna och de skriftlärda att det inte räcker med att försöka vara laglydig på ett hårdhjärtat och dömande sätt mot andra, utan att hjärtats tankar, omsorgen, motiven, förlåtelsen och barmhärtigheten är det essentiella i allt följande av Guds bud.

---

I Hebr. 9:1 står det:

”Nu hade väl också det första förbundet sina föreskrifter för gudstjänst och en jordisk helgedom.”

Sedan räknas de religiösa ordningarna upp; den speciella inredningen, det allra heligaste bakom förlåten, förbundsarken med lagtavlorna, prästernas offerförättande med gåvor och djuroffer och föreskrifter om reningar.
Så berättas det om Jesus, och de förändringar som skedde:

”Men Kristus kom som överstepräst för det goda som ska komma, genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen.”
Hebr. 9:11

”Inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, gick han en gång för alla in i det allra heligaste och vann en evig förlossning. För om blod av tjurar och bockar och aska av en kviga, stänkt på de orenade, helgar till köttets renhet, hur mycket mer ska inte Kristi blod, han som genom den evige Anden har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud, rena era samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden.”
Hebr. 9:12-14

”Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet.”
Hebr. 9:15

Det som kallas det gamla förbundet, mellan Gud och det folk som kom att kallas Guds folk, är också ett testamente. Ett nytt testamente ersätter det gamla testamentet.

”För där ett testamente finns, är det ju nödvändigt att han som skrev det är död, för ett testamente blir giltigt först genom döden, eftersom det inte träder i kraft så länge den som upprättade det lever. Därför blev inte heller det första förbundet instiftat utan blod.”
Hebr. 9:16-18

”För sedan Mose inför allt folket hade läst alla budorden enligt lagen, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och bestänkte både själva boken och allt folket. Och sa: Detta är förbundets blod, som Gud har förordnat åt er. Och på samma sätt stänkte han blod både på tabernaklet och på alla de kärl som hörde till gudstjänsten. Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.”
Hebr. 9:19-22

I det nya förbundet, som inträtt genom Jesus död, så kan man se förändringar i både beteenden, praktiska handlingar, helgedom, texter och framför allt i framtidstron.
De som fortsatte att leva i judendomen förnekade Jesus som den Messias som skulle komma, som profeterna talade om. Man väntar fortfarande på Messias. Inom judendomen finns alla 613 lagarna från det gamla förbundet kvar att följa, och de vill bygga upp templet i Jerusalem igen och börja offra som tidigare.
Jesu lärjungar, apostlarna, vittnar om det Jesus undervisade.
En stor andlig skillnad finns i det som kallas för ”Kristi hemlighet”; att frälsningen kommit till både judar och hedningar och att den Helige Ande skulle bli ”utgjuten över allt kött” och bo i varje frälst människa.
Aposteln Paulus blir personligen kallad av Jesus under sin resa till Damaskus, och får sedan uppenbarelser om ”Kristi kropp” och vad detta innebär både andligen och praktiskt. Det är verkligen något nytt som har kommit i och genom Kristus.
Detta nya kan summeras genom det som visas i hela det Nya testamentets alla texter.

Inom kristendomens religion har betydande förändringar kommit:

– Profetior har gått i uppfyllelse.
– Nya profetior har tillkommit.
– Hela världens frälsare har kommit: Jesus Kristus.
– Frälsningen finns genom tro och nåd, i stället för genom laggärningar.
– Jude är den som är omskuren i hjärtat genom tro.
– Den Helige Ande bor i alla som är frälsta.
– Lagens bokstav på stentavlor har bytts till Andens lag i hjärtat.
– ”Guds egendomsfolk” är nu alla frälsta genom Jesus Kristus.
– Dop i vatten istället för omskärelse av hud.
– Tillbedjan måste inte ske i tempel, utan Gud tillbes ”i ande och sanning”.
– Nya minneshögtider firas istället för judiska högtider från det gamla förbundet.
– Präst-systemet och ”tionde”-systemet försvinner när tempeloffrandet försvinner.
– Djuroffrandet är slut.
– 613 lagar måste inte hållas.
– Lagen och profeterna sammanfattas i Jesu bud.
– Både det Gamla testamentets skrifter och det Nya testamentets skrifter blir ”helig skrift”.
– Tron på en treenig Gudom: Gud Fadern, Gud Sonen, Gud Anden.

Jesus kommer inte med motivet att skapa en ny religion, men Jesus blir ändå en vägdelare.
Jesus kom för att alla judar skulle följa honom.
I den första församlingen som bildades, efter Jesus himmelsfärd, kallades lärjungarna först för ”en sekt” och följare av ”den vägen” (Apg. 9:2, 22:4), och det var när Barnabas och Paulus spridit evangeliet till Antiokia som de började kallas för ”Kristus-följare”, kristna (Apg. 11:26).
De första Kristus-följarna ansågs avvikande från judendomen och försökte också bekämpas och stoppas av judendomens följare.
Men Jesus var aldrig någon slags sektledare. Han tog aldrig avstånd från de judiska skrifterna och predikade alltid öppet i templen och för folken. Däremot blev han anklagad för hädelse och därför dömd till döden av översteprästerna, de äldste och de skriftlärda inom judendomen. Anklagelsen var att Jesus sa att han var Guds son, att han utgått från Fadern och ”kommit ner” från Fadern, och att han var ”ett med Fadern”:

”Judarna svarade honom och sa: Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.”
Joh. 10:33

”Då tog översteprästen till orda och sa till honom: Jag befaller dig under edsplikt inför den levande Guden, att du säger oss om du är Kristus, Guds Son. Jesus sa till honom: Du sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar. Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Han har hädat. Vad behöver vi fler vittnen till? Se, ni har nu hört hans hädelse! Vad anser ni? Då svarade de och sa: Han är skyldig till döden.”
Matt. 26:63-66

---

Summering:

Kristendomen och judendomen har samma grund i begynnelsen; judendomen.
De två religionerna delar tron på det Gamla testamentets alla böcker.
I det Gamla testamentet finns Guds folks historia och alla profetiorna om Jesus Kristus.
Där finns Guds lagar och bud på stentavlorna, som är föregångare till ”Andens lag”.
Där finns Guds plan för sitt folk och profetior om ett nytt och bättre förbund.
Där finns förklaringen till att Jesus behövde komma som världens frälsare och bli den ”andre Adam”.
Där finns förklaringen till varför människan och skapelsen väntar på upprättelse och oförgänglighet.
Där finns grunden till synden och människans fallna natur, som Jesus behövde försona i en ställföreträdande död.
Där finns skapelsens början, där allt skapas genom Ordet Jesus Kristus, Fadern och Anden.
Där finns den överhängande delen av alla bibelställen som Uppenbarelseboken hänvisar till i visionerna.
Där finns skuggbilderna av allt som skulle fullkomnas och fullbordas i och genom Jesus Kristus.

Kristna läser också alla böcker i det Nya testamentet, som vittnar om Jesus Kristus och det nya förbundets uppfyllelse, innehåll och betydelse, och den första församlingens tid, samt innehåller brev till församlingar från apostlarna som visar hur kristna ska leva.
Det Nya testamentet har sitt fokus på evangeliet om Jesus Kristus och Guds rike. Inom kristendomen tror man att hela Bibeln är en ”Helig Skrift” inspirerad av Guds Ande.

Judarna följer texterna som finns i Tanach (det Gamla testamentet).
I Tanach finns Torah, Neviim och Ketuvim. Torah är Lagen. Neviim är Profeterna. Ketuvim är resten av böckerna; poesi, visdom, historia och apokalyptiska skrifter.
Judar läser även Talmud, som är en omfattande skriftsamling som blev klar på 500-talet e.Kr. och innehåller de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar.

I och med det så går både praktisk handling, lagar, högtider och tro två skilda vägar.
Även förväntningarna på framtiden skils åt.
Inom judendomen väntar man på att Messias (hebreiska Mashiach) ska komma och att han ska återupprätta det fysiska Israel genom att bli kung och regera över alla folk på jorden. Han kommer inte att vara gudomlig utan en mänsklig ledare.
Inom kristendomen väntar man på sin Herre Jesu Kristi återkomst, uppståndelsens dag och domens dag, där ondskan får sitt slut och allting blir nytt. Jesus Kristus uppstod och steg upp till Fadern, och återkommer på samma sätt som han steg upp.

/ M.H.